Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 25.
5
\:o 25.
Ank. till Riksd. Kansli den 6 Maj 1872, kl. 2 e. m.
Konstitutions-Utskottets Utlåtande, angående väckt motion om ändring
i 33 § Riksdags -ordningen.
Efta- erhållen remiss från Andra Kammaren har Utskottet att afgifva
utlåtande öfver eu af Herr Törnfelt derstädes väckt motion (N:o 209),
med förslag till den ändring i 33 § Riksdags-ordningen, att Riksdagens
Kamrar skulle ega sjelfva utse talmän och vice talmän, samt att den i
samma paragraf förekommande föreskrift om talmanseden måtte utgå.
Såsom skäl för sin framställning har motionären åberopat att ''ingen
riksförsamling i det konstitutionela utlandet saknar denna rätt", och att
den hos oss »alltmer synes blifva behöflig, om konstitutionen skall blifva
en sanning».
. Såvida med sist anförda uttryck förstås, att till ett utbildadt konstitutionel
statsskicks oundgängliga fordringar skulle höra, att representationens
afdelningar finge utan all inblandning från regeringens sida sjelfve
utse sina talmän, gäller mot begge de af motionären åberopade skäl den
anmärkning, att en sådan rätt, i den utsträckning motionären nu föreslagit,
endast förefinnes i ett mindre antal af Europas konstitutionela stater, och
att särskilt i det land, der man plägar anse representationen hafva bättre
än annorstädes skett tillvaratagit sina konstitutionela rättigheter, nemligen
England, en af ministerens egna ledamöter är sjelfskrifven talman i ÖfiTerhuset,
under det att val af Underhusets talman, som förrättas för en hel
6
Konstiiutions-Utskottets Utlåtande N:o 2b.
valperiod eller sju år i sender, vanligen sker i enlighet med regeringens
förslag och i alla händelser underställes regeringens bekräftelse. Lika litet
som man förnummit, att Englands parlament funnit sin sjelfständighet i
ringaste mån kränkt genom regeringens inflytande på tillsättningen af talmän,
lika svårt torde det vara att framte något fall då svenska Riksdagen
i detta afseende hittills haft att åberopa en motsatt erfarenhet. Tvärtom
bär man allmänt erkänt den aktning för Kamrarnes och dess ledamöters
rättigheter, hvarmed de af Konungen utsedde talmän fullgjort sitt uppdrag,
och ”det har icke utan skäl blifvit erinradt, att den fria yttranderätt inom
Kamrarne, som här i vidsträcktare mått än måhända inom någon annan
representantförsamling tillkommer hvarje enskild riksdagsman, i icke ringa
män får tillskrifvas den synnerliga grannlagenhet, hvarmed de af Konungen
utnämnde talmän måste känna sig uppfordrade att utöfva den enligt 51 §
Riksdags-ordningen dem tillkommande myndighet att vidmakthålla ordning
vid Kamrarnes sammanträden. Om det sålunda visat sig att under ett
utveckladt konstitutionelt samhällsskick eu hög grad af sjelfständighet hos
representationen kunnat förenas med regeringens rätt att hufvudsakligen
inverka på utnämnande af talmän, och att särskild! den svenska Riksdagen
af en sådan regeringens makt, såsom den hittills utöfvats. icke erfarit nåo-ot
obehörigt inflytande utan snarare deraf hemta! icke oväsendtliga fördelar,
finner Utskottet något annat motiv för den ifrågasatta grundlagsändringen
icke qvarstå, än benägenheten att bringa grundlagens stadganden
i öfverensstämmelse med vissa ur den allmänna statsrättens synpunkt uppställda
grundsatser, hvilka, betraktade i och för sig och oberoende af de
förhållanden, under hvilka deras genomförande yrkas, utan tvifvel maste
tillmätas eu viss giltighet. Men mot dylika grundlagsändringar, hvilka endast
afse tillämpning af statsrättsliga teorier, utan att betingas af praktiska
behof, uttalar sig Riksdags-ordningen då den i sin 38 § ålägger Konstitutions-Utskottet
att hos Riksdagen föreslå endast sådana ändringar i
rikets grundlagar, hvilka Utskottet anser högst nödiga eller nyttiga och
möjliga att verkställa. Denna grund torde ock vara den enda, efter hvilken
Utskottet har att bedöma sådana förslag, som blifvit till dess ompröfning
från Kamrarne hänskjutna.
Kunna alltså de skäl, som blifvit för motionen åberopade, icke tilläggas
någon afgörande betydelse, så bör man å andra sidan ej förbise, att Konungens
rätt att utse talman eger ett stöd i den för vår grundlag egendomliga
myndighet, som blifvit talmannen förlänad, att, när han finner väckt
fråga strida mot grundlags lydelse, vägra proposition. Det saknar icke sin
vigt, att den, åt hvilken tolkningen af rikets grundlagar i ty fall anförtros,
erhållit sitt uppdrag af Konungen och derigenom kan förutsättas innehafva
Konstitutions-Utskottets Utlutande N:o 25.
7
en i förhållande till de åsigter, livilka inom Kammaren från motsatta håll
söka göra sig gällande, oberoende ställning. Hans myndighet är i alla
händelser icke större än att hans uppfattning af grundlagens bud kan, om
den strider mot Kammarens, underställas Konstitutions-Utskottets pröfning
och afgörande, och verkan af eu propositionsvägran blir följaktligen endast
deri, hvars fördelar man icke torde kunna med framgång bestrida, att
endera Kammaren icke eger att i omtvistade fall ensidigt tolka grundlagen
efter sin mening, utan att afgörandet i sista hand af dylika frågor uppdrages
åt en myndighet, der jemväl den inom Medkammaren rådande åsigt
lemnas tillfälle att göra sig hörd.
Af dessa skäl och då förslag om afskaffande af den för talmän och
vice talmän nu föreskrifna ed redan blifvit på grund af Utskottets hemställan
i Utlåtandet N:o 17 af begge Kamrarne förkastadt, och frågan derom
icke mot 63 § Riksdags-ordningen får ånyo dragas under denna Riksdags
pröfning, hemställer Utskottet
att motionen icke måtte af Riksdagen bifallas.
Stochkolm den 6 Maj 1872.
På Utskottets vägnar:
Pehr von Ehreiiheiin.
Reservationer:
af Herrar Ola Jönsson, Per Nilsson i Espö, Sven Nilsson i Österslöf,
Lyttkens, Rydberg och O. Wikström.
Herr Ehrenborg har begärt få antecknadt, att han haft ledighet från
riksdagsgöromålen under den tid, då detta ärende i Utskottet behandlades,
och Herr Friherre Koskull, att han vid samma tillfälle icke var i Utskottet
närvarande.