4
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 2.
]\:o 2.
Ank. till Riksd. Kansli d. 15 Febr. 1872, kl. 1 e. in.
Ronstitutions-Utskoitets Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i
23 § Riksdags-ordningen.
I en inom Andra Kammaren väckt, till Utskottet hänvisad motion (N:o 77)
har Herr F. M. Gunnarson, under anförande hurusom det enligt hans förmenande
icke vore med billighet och rättvisa förenligt, att ledamot af Andra Kammaren,
som för enskilda angelägenheter begärt och af Kammaren undfått någon tids ledighet
från riksdagsgöromålen, likväl komme i åtnjutande af sitt riksdagsmannaarfvode
oafkortad!, föreslagit ett tillägg till 23 § Riksdags-ordningen af följande
lydelse:
»För den ledamot som begär ledighet från riksdagsgöromålen afräknas tio
Riksdaler af arfvodet för hvarje dag sådan ledighet af Kammaren beviljad blifvit.»
Ett förslag af enahanda syftning framställdes af motionären vid 1871 års lagtima
riksdag, men blef då af Utskottet afstyrkt och af begge Kamrarne afslaget,
och något skäl för Utskottet att frånträda sin eu gång yttrade mening har ej heller
nu förekommit. Då man nemligen enligt Utskottets förmenande icke kan antaga,
att en riksdagsmans arbete och uppoffringar i det allmännas tjenst alltid eller
ens i allmänhet kunna mätas efter det antal dagar, under hvilka han å riksdagsorten
sig uppehållit, och då det följaktligen icke heller kan medgifvas, att detta
antal dagar öfver hufvud utgör någon rättvis grund för beräkningen af det arvode,
som ju är att betrakta såsom en ersättning i viss mån för detta arbete och dessa
uppoffringar, så följer ock deraf, att en minskning i riksdagsmannaarvodet endast
på den grund, att riksdagsmannen under några dagar med Kammarens tillstånd
åtnjutit befrielse från de under tiden möjligen förefallande riksdagsförhandlingar,
hvar -
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 2.
5
hvarken kan betraktas billig eller rättvis. På en helt annan grund hvilar ock
23 § Riksdags-ordningen, då der stadgas såsom regel, att ledamot af Andra Kammaren
skall åtnjuta bestämdt arvode för hel lagtima Riksdag, den må räcka längre
eller kortare tid.
Det framgår ock af motionärens framställning, särdeles vid 1871 års riksdag,
att han med sin motion hufvudsakligen afsett ett mera praktiskt ändamål, nemligen
det att förekomma missbruk af det Kammarens ledamöter beredda tillfälle att kunna
undfå ledighet från riksdagsgöromålen. I detta afseende erinrade Utskottet, att
då det ankomme på Kammaren att i hvarje fall pröfva, huruvida en framställd begäran
om sådan ledighet grundade sig på tillräckliga skäl och att i motsatt fall
afslå densamma, så borde en sådan pröfning innefatta säkrare garantier mot det
af motionären befarade missbruk, än som kunde åstadkommas genom att vid hvarje,
om än på de mest befogade grunder sökt och beviljad ledighet fästa äfventyret
af eu minskning i det bestämda riksdagsmannaarvode^ Af dessa skäl och då Utskottet
i öfrigt funnit motionen innefatta ett ämne af allt för ringa vigt att böra
föranleda till en grundlagsändring, hemställer Utskottet,
att motionen icke måtte af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 15 Februari 1872.
På Utskottets vägnar:
Tli. Munck af Rosenschöld.
Herr Sven Nilsson har velat tillkännagifva, att han icke deltagit i detta ärendes
behandling i Utskottet.
2
Bill. till Riksd. Prof. 1872. 3 Sami. 1 Hcift.
Stockholm, tryckt hos Sam. Rumstedt, 1872.