12
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 18.
omförmälda ed, har Herr jEhrenborg i cn inom Andra Kammaren väckt motion
dS:o 198 femte punkten föreslagit, att hvad i nämnda § förekommer om
talmans och vice talmans ed, måtte utgå samt att i sammanhang dermed
hvad der föreskrifves om deputation och begärande af talmän måtte utbytas
mot ett enkelt stadgande om talmäns utnämnande.
Ehuru Utskottet med motionären delar den öfvertygelse, att föreskriften
om talmäns och vice talmäns ed utan olägenhet kan ur grundlagen utgå,
förekommer likväl, så länge ännu någon bekännare af sådan troslära, som
skulle förbjuda honom att aflägga talmanseden, icke ens blifvit inom Riksdagens
kamrar invald, icke någon särskild anledning att för närvarande i följd af
motionärens förslag tillstyrka en grundlagsändring, hvarföre Utkottet hemställer,
att motionen i denna punkt icke måtte af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 16 April 1872.
På Utskottets vägnar:
TH. MUNCK af ROSENBCHÖLD.
N:o 18.
Ank. till Riksd. Kansli den 16 April 1872, kl. 8 e. m.
Konstitutions-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om
ändring i 7 / och 75 §§ Riksdags-ordningen.
I en inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 205) har Herr G.
Hceggström förklarat sig anse nu gällande stadgande!! om val af Riksdagens
Fullmäktige i Riksbanken och Riksgäld s-kontoret icke vara egnade att befrämja
nödig stadga och kontinuitet i förvaltningen af dessa verks angelägenheter.
Under oroliga tider kunde enligt motionärens åsigt svåra olägenheter
uppstå deraf, att grundlagen medgifver att samtlige Fullmäktige kunna
årligen ombytas. Blefve de utsedde för längre tid, så att endast ett mindre
Konstitutions-Utskottets Utta tände N:o 18.
lo
antal i viss ordning årligen aflinge, skulle de ega bättre tillfälle än som
under en ettårig tjenstgöring kan beredas, att förvärfva nödig erfarenhet och
insigt i de vigtiga ärendens behandling, som vore dem anförtrodda; och man
skulle kunna påräkna att personer med framstående förmåga, hvilka nu i
anseende till uppdragets korta varaktighet undandraga sig detsamma, skulle
finnas mera villiga till dess mottagande. Motionären föreslår derföre eu förändring
af 71 och 73 §§ Riksdags-ordningen, hvarigenom dessa paragrafer
komme att erhålla följande lydelse:
§ 71.
“Lagtima riksdag skall genom -18 valmän, af hvilka hvardera Kammaren
inom sig utser 24, välja Fullmäktige att, jemlik! särskilda reglementen, Riksbankens
och Riksgälds-kontorets medel och tillhörigheter förvalta. Fullmäktige
skola i hvartdera verket vara sju och utses för en tid af tre år, utom
första gången val för denna tid eget- rum, då blott ordföranden och två ledamöter
utses för tre år, två ledamöter för två år och öfrige två ledamöter för
ett år. Valen ske medelst slutna sedlar sålunda: att, sedan första gången
ordföranden och sex ledamöter blifvit för ofvaniiämnda olika tider utsedde,
hvarvid för hvartdera verket först utses den, som bland Fullmäktige skall
blifva ordförande, val sedermera sker hvarje år af det antal Fullmäktige,
som erfordras för att fylla de i tur afgåendes platser, äfvensom de ledigheter,
som af annan orsak bland Fullmäktige uppstått; och iakttages härvid, dels
att, då ordförande är i tur att afgå eller eljest afgått, val af ordförande först
sker, dels ock att Fullmäktig, som inväljes i stället för annan utom sin tur
afgången Fullmäktig, väljes blott för den tjenstetid, som för den afgångno
återstår. Ordföranden eger afgörande röst, derest i frågor, som hos Fullmäktige
komma under omröstning, rösterna för två skiljaktiga meningar utfalla
lika. Fullmäktige för hvartdera verket tillkommer att sjelfve bland sig
välja en vice ordförande att föra ordet, när hinder för ordföranden inträffar.
§ 73.
På samma gång och på lika sätt, som Fullmäktige och Revisorer enligt
föregående två paragrafer utses, tillsättas jemväl suppleanter, att, vid
inträffande förfall för dem, träda i deras ställen, nemligen för Fullmäktige i
Riksbanken tre, för Fullmäktige i Riksgälds-kontoret likaledes tre, och för
hvarje års Revisorer sex. De för Fullmäktige i Riksbanken och Riksgäldskontoret
utsedde suppleanter väljas blott för ett år“.
Då vid 1868 års riksdag i Första Kammaren förslag väcktes att val af
Fullmäktige i Riksbanken och Riksgälds-kontoret endast skulle anställas hvart
14
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 18.
tredje år, erinrade Konstitutions-Utskottet dervid, att, da Riksdagens ställning''
till'' dessa Fullmäktige, såsom redan sjelfva namnen angåfve, vore den eu
hufvudman intager till sina befullmäktigade ombud, torde man ej vilja bestrida
riktigheten af den grundsats, att Riksdagen borde vara i tillfälle att
hvarje gång den sammanträder utöfva den rättighet att återkalla sin fullmakt,
som allmän lag tillerkänner hvarje hufvudman; att Utskottet för sin
del icke hyste någon fruktan för ett sådant missbruk af denna rättighet, att
Riksdagens val oftare korn me att falla på nya personer, än önskligt vore för
en tillfredsställande behandling af de ärenden Riksdagens ombud hade om
händer, enär det syntes Utskottet, som om de mindre vanliga egenskaper,
som fordrades på de vigtiga platser, hvarom nu vore fråga, och den deraf
härflytande svårigheten att med fullt skicklige män besätta dem, skulle betrygga
mot ett tätare ombyte af deras innehafvare än oundvikligt vore;
samt att, då icke heller den erfarenhet man i detta afseende vunnit under
den tid Riksdagsordningen varit gällande, gifvit något stöd åt den uttalade
farhågan, Utskottet icke fann skäl att tillstyrka Riksdagen att afstå en rättighet,
som hvilade på eu riktig grundsats, och hvars missbruk man icke
hade anledning att befara, men som det någongång kunde vara af vigt att
oförminskad ega i behåll.
På deSsa skål, Indika synas Utskottet ega full tillämplighet äfven på
nu föreliggande förslag, hemställer Utskottet,
att motionen icke måtte af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 16 April 1872.
På Utskottets vägnar:
TH. MUNCK af ROSENSCHÖLD.