10

Konstitutions^ Utskottets Utlåtande N-.o 16.

N:o 16.

Ant. till Eiksd. Kansli den 16 April 1872, kl. 3 e. m.

Konstitutions- Utskottets Utlåtande, i anledning af räckt motion om
ändring af 23 § Biksdags-ordningen.

Mot denna § har Herr Ehrenborg i en inom Andra Kammaren väckt,
till Utskottet hänvisad motion (N:o 108) fjerde punkten erinrat, dels att paragrafens
bestämmelse om afdrag å det för riksdagsman i Andra Kammaren
stadgade arfvode, då riksdag afslutas tidigare än fyra månader från dess
början, endast gäller för det fall, att Konungen före nämnda tid upplöser
riksdag ehuru det äfven bör tillämpas då riksdagsarbetet kan af andra anledningar
tidigare afslutas; dels ock att enligt paragrafens bokstafslydelsc den
riksdagsman, som genom fyllnadsval efter afgången ledamot af Kammaren eller
efter ett besvärsmål slutliga afgörande först under riksdagens lopp mottagit
sin fullmakt, kan anses berättigad uppbära oafkortadt arfvode för hela riksdagen
enär hvarken de i 1 mom. uppräknade undantag omfatta detta fall,
och det ej heller kan hänföras under det i mom. 2 förekommande stadgande,
som afser försummelse att i rätt tid vid riksdagen sig inställa. Motionären

hemställer derföre: „ , ,

“att i mom. 1 orden “Konungen upplöser riksdag roa utbytas mot

orden: “riksdag afslutas41; samt

att till mom. 2 fogas det tillägg, att samma afdrag göres tor den, som
sitt riksdagsmannauppdrag så sent emottaga, att han ej förr än efter riksdags

början kunnat sig inställa44. • . ... . .

Det första af dessa förslag åsyftar eu förändring åt sjelfva den grund,
på hvilken paragrafen nu hvilar, då der stadgas såsom regel, att ledamot af
Andra Kammaren skall åtnjuta bestämdt arfvode för hel lagtima riksdag,
deri må räcka längre eller kortare tid. Denna bestämmelse stöder sig vid
det enligt Utskottets förmenande fullt riktiga antagande, att en riksdagsmans
arbete och uppoffringar i det allmännas tjenst icke alltid eller ens i allmänhet
kunna mätas efter det antal dagar riksdagen varar, och att detta antal
dagar följaktligen icke öfver hufvud utgör någon rättvis grund för nksdagsmannaarfvodets
beräkning. Vill man åter, på sätt motionärens förslag inne -

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 17.

11

bär, fastställa detta arfvode till visst belopp för hvarje dag, synes något skäl
icke vara för handen att inskränka tillämpningen af denna grundsats till de
120 första dagarne af Riksdagens sammanvaro, men låta dagtraktamentet
upphöra för den tid riksdagen fortfar öfver fyra månader. Detta är en brist

1 förslaget, som torde göra det oantagligt äfven för den, som eljest godkänner
den form, under hvilken motionären anser riksdagsmannaarvode^ böra utgå.
Såsom eu väsendtlig formel brist måste det derjemte betraktas, att motionären
bibehållit eu redaktion af paragrafen, som visserligen må vara afpassad efter
dess nuvarande innehåll, men som icke kan befinnas lämplig att uttrycka den
af motionären omfattade grundsats.

Af dessa skäl, och då, hvad beträffar förslaget till ändring i paragrafens

2 inom., det ringa antal fall, som dermed afses, ingalunda torde kräfva eu
särskild grundlagstiftning, hemställer Utskottet,

att motionen i denna punkt icke måtte af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 16 April 1872.

På Utskottets vägnar:

TIL MUNCK af ROSENSCHÖLD.

N:o 17.

Ank. (ill lliksd. Kansli den 16 April 1872, kl. 3 e. m,

Konstitutions-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om
ändring i 33 § Riksdags-ordningen,

Under erinran att talmanseden är den enda ovilkorligen föreskrifna
och till ordalagen bestämda som ännu i våra grundlagar qvarstår och med
föranledande af den år 1870 beslutade grundlagsändring, som öppnat väg till
riksdagsmannaskap och följaktligen äfven till talmansbefattning för sådana
medborgare som af sin trosbekännelse kunde finna sig förhindrade att aflägga