Konstitutions- Utskottets Utlåtande N:o 16.
6
N:o 15.
Ank. till Riksd. Kansli den 16 April 1872, kl. 3 e. m.
Konstitutions-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckta motioner om
ändring i 16 och 18 §§ Uiksdags-ordningen.
Till Utskottet har blifvit hänvisad en inom Första Kammaren af Herr
Friherre Cederström väckt motion (N:o 1), hvari motionären erinrat, att, då
vid omedelbara val af riksdagsmän i Andra Kammaren på landet den praxis
allmänneligen syntes blifva rådande, att domaren såsom valförrättare utsatte
tid och ort, då rösterna skulle inför kommunalstämmornas ordförande aflemnas,
men föreskrift saknades, huru förfaras skulle, när en kommunalstämmas
ordförande af en eller annan anledning å sålunda utsatt tid uteblef, de tillstädeskomne
valmännen i sådant fall betoges möjligheten att utöfva sin rösträtt.
Motionären föreslår till förekommande häraf dels ett så lydande tillägg
till 16 § Riksdagsordningen: “om å den af valförrättaren utsatta dag för valrösternas
afgifvande, kommunalstämmas ordförande. vare sig af laga förfall
eller annan orsak uteblifver, ege valmännen sig emellan välja ordförande,
som är pligtig att efter rösternas emottagande uppsätta valprotokoll samt detsamma
till domhafvanden ofördröjligen insända, hvilken sednare i ty fall från
kommunalstämmas ordförande låter infordra röstlängderna för att med valprotokollet
jemföra och detsamma kontrollera''''; dels ett förtydligande af 18 §
i samma lag, hvarigenom denna paragrafs första punkt skulle erhålla följande
lydelse: “Konungens Befallningshafvande åligger att, när val till riksdagsman
i Andra Kammaren erfordras, derom underrätta vederbörande valförrättare,
som låter tid och ort för valet — äfvensom vid omedelbara val — för rösternas
afgifvande inför kommunalstämmas ordförande i kyrkorna kungöra
med särskild föreskrift att elektorsval, der det eger rum, skall hållas minst
åtta dagar före riksdagsmannavalet".
Derjemte har Herr Ehrenhorg i sin i Utskottets Utlåtande N:o 13 omförmälda
motion (N:o 198) tredje punkten, i hufvudsakligt ändamål att åstad
-
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 15. 7
komma förtydliganden i Riksdagsordningens stadganden angående omedelbara
val af riksdagsmän i Andra Kammaren, föreslagit, vid § 16:
“att mot slutet af mom. 3 efter orden “och skall för rösternas sammanräknande
och fullmakts utfärdande åt den som de flesta rösterna erhållit"
må komma att följa “valprotokoll jemte den följda röstlängden och de aflernnade
röstsedlarne ofördröjligen insändas för kommunerna å landet" etc.
o att mellan mom. 3 och 4 insättes ett nytt moment med innehåll, att,
der å landet delar af samma kommun tillhöra särskilda domsagor, gäller i
allmänhet, i fråga om elektors- eller riksdagsmannaval, hvad om hel kommun
är stadgadt, dock att, der sådan del icke innefattar större folkmängd än
trehundra personer, den skall deltaga i elektors- och -riksdagsmannaval med
närmaste kommun inom den valkrets den tillhör; samt
att i sista momentet orden “på sätt om val till stadsfullmäktige är stadgadt",
må utgå".
och vid 18 S:
K,
att, med uteslutande af inom. 2, i dess ställe insättes ett nytt moment
af innehåll, att omedelbart riksdagsmannaval kungöres minst åtta dagar före
den för valet bestämda tid, samt val genom elektorer så tidigt, att elektorsval
må kunna kungöras lika lång tid innan det bör hållas; samt
att i paragrafen tillsättes ett 4:de moment, innehållande, att vid kungörandet
af omedelbara riksdagsmannavalen inom valkretsar, bestående af två
eller derå kommuner å landet eller städer, utsättes af valförrättaren ej mindre
den tid da valet bör inom de särskilda, kommunerna samtidigt begynna, än
äfven tid och ort för valets slutliga handläggning".
De af motionärerne föreslagna ändringar i och tillägg till ifrågavarande
paragrafer af Riksdagsordningen gälla således dels i allmänhet förfaringssättet
vid omedelbart val af riksdagsman i Andra Kammaren, dels rösträttens utöfning
inom sådana kommuner, som äro delade mellan Hora valkretsar dels
ock redaktionen af stadgandet om större städers indelning i flera valkretsar.
Hvad den förstnämnda af dessa frågor angår, har det ofta blifvit anmärkt
såsom en brist i gällande Riksdagsordning, att dess stadganden om
riksdagsmannaval, i^ synnerhet de omedelbara valen till Andra Kammaren,
icke alltid blifvit affattade pa ett sätt, som åtminstone i begynnelsen af lagens
tillämpning förmått undanrödja hvarje anledning till tveksamhet om lagstiftarens
mening. Vid flera af de närmast förflutna riksdagarne hafva ock''’förslag
till förtydliganden af ett eller annat af ifrågavarande grundlagsstadganden
vant framställda. Utskottet har afstyrkt samtliga dessa förslag hufvudsakligen
pa den grund, att lagförklaring i den för grundlagsändring föreskrifna
form i allmänhet icke bör komma i fråga, der den icke af synnerligt behof
påkallas, och att, innan man skrider dertill, bör särdeles i fråga om nyss
stiftad lag först tillses, huruvida icke genom lagens fortsatta tillämpning, väg
-
8
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 15.
ledd af landets högsta lagskipande myndighet, en fullt riktig och enstämmig
mening om dess rätta förstånd kan vinnas. Genom de af Högsta Domstolen
meddelade utslag i anledning af besvär öfver riksdagsmannaval bör ock all
tvekan vara undanröjd i samtliga de punkter, i afseende på hvilka lagens
förtydligande nu blifvit ifrågasatt. Det har på denna väg blifvit fullkomligen
utredt, att å landet domhafvanden och inom stadsvalkretsarne den folkrikaste
stadens magistrat är valförrättare äfven vid omedelbara val, att det åligger
denne valförrättare att i den kungörelse, hvarigenom han kallar till riksdagsmannaval,
och som han bör i valkretsens kyrkor uppläsa så tidigt som om
kallelse till kommunalstämma eller allmän rådstuga är stadgadt, utsätta tid
och ort ej mindre för rösternas afgifvande samtidigt inom de särskilda kommuner
som höra till valdistriktet, utan ock för den förrättning, då rösterna
skola af honom offentligen sammanräknas, med föreskrift tillika att före den
till sistnämnda förrättning bestämda dag, hvilken följaktligen betecknar såväl
valets afslutande som besvärstidens början, samtliga valprotokoll böra till honom
insändas. Förklarade genom denna praxis, som säkerligen under den
instundande valperioden skall vinna ytterligare stadga, torde Riksdags-ordningens
ifrågavarande bestämmelser äfven med den anmärkta otydligheten vara
att föredraga framför en ny redaktion, som möjligen i något afseende kunde
blifva mera tillfredsställande, men dock säkerligen icke under några förhållanden
så fullkomlig, att den utestängde all tveksamhet vid tillämpningen,
och om hvilken man åtminstone icke kunde förutse huruvida dess luckor
skulle fyllas genom en med Riksdags-ordningens anda och mening så öfverensstämmande
praxis som den, hvilken hittills gjort sig gällande.
Mindre att hänföra till förklaring än till ändring af hithörande stadganden
äro Herr Ehrenborgs förslag om röstlängders och valsedlars insändande
till valförrättare!!, samt Friherre Cederströms om rättighet för valmännen
att, när kommunalstämmas ordförande icke kommer tillstädes, sjelf ve utse
sin ordförande. Förstnämnda stadgande skulle, enligt hvad Utskottet befarar,
leda dertill, att på valförrättaren öfverflyttas den förpligtelse, som nu tillkommer
vederbörande myndighet, inför hvilken rösterna afgifvas, att tillse det
röstlängden dervid ordentligen följes. I afseende på det sednare förslaget är
till en början att erinra, att, då vice ordförande i kommunalstämma alltid
skall finnas utsedd för att i händelse af förfall för ordföranden öfvertaga hans
åligganden, någon tvekan icke kan uppstå om den förres befogenhet och skyldighet
att äfven vid riksdagsmannaval, der så erfordras, fungera i den sednares
ställe. Härmed är rösträttens utöfning på detta stadium af valförrättningen
till och med bättre betryggad än vid valets slutliga handläggning, då
lagen icke bestämt någon som vid påkommande förfall för domhafvande kan
omedelbart och utan särskild! förordnande såsom valförrättare inträda i hans
ställe
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 15,
9
ställe. På kommunerna sjelfva må det sedermera bero att till ordförande i
kommunalstämmorna utse personer, hvilka icke genom bristande samvetsgrannhet
i uppfyllande åt sina åligganden förhindra valmännen att utöfva sina
lagliga rättigheter. Att i öfrigt kommunalstämmas ordförande, om han låter
sådant komma sig till last, är underkastad laga ansvar, torde framgå af strafflagens
25:te kapitel.
Det åt Herr Ehrenborg föreslagna stadgande, att om de särskilda delarna
af sådan kommun, som tillhör flera valkretsar må gälla hvad för hel
kommun är bestämdt, synes obehöfligt, då en praxis i denna riktning redan
är gifven. Att åter, på sätt motionären jemväl satt i fråga, betaga en sådan
kommundel rätt att särskilt för sig rösta, då dess folkmängd icke uppgår
till 300, kan svårligen förenas med nu gällande stadgande att hvarje hel
kommun, den må hafva så obetydlig folkmängd som helst, eget att så väl
vid elektors- som riksdagsmannaval särskilt afgifva sina röster. Genom den
oupphörligen fortgående regleringen af landets judiciela indelning bringas dessutom
domsagornas gränser alltmer i öfverensstämmelse med socknarnes, hvadan
det anmärkta missförhållandet att en kommun tillhör två valkretsar inom
kort torde försvinna.
Hvad slutligen beträffar den i sista stycket af 16 § i afseende på större
städers indelning i valkretsar förekommande hänvisning till hvad om val åt
stadsfullmäktige är stadgadt, synes densamma väl behöflig, på det föreskrift
icke må saknas huru vid kretsindelningen skall tillgå, och Utskottet kan derföre
icke tillstyrka denna hänvisnings borttagande.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer Utskottet:
Do att Friherre Cederströms motion, såvidt den afser
ändring i 16 § Riksdagsordningen, icke mätte af Riksdagen
bifallas; samt
2:o att friherre Cederströms motion i öfrigt äfvensom
Herr Ehrenborgs motion icke måtte af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 16 April 1872.
På Utskottets vägnar:
TH. MUNCK av ROSENSCHÖLD.
Sik till Riksd, Prat. 1872. 3 Sami. 9 Haft,
2