4

Banko-Utskottets Utlåtande N:o (i.

N:« 6-

Auk. till Riksd. Kansli deu 13 Febr. 1872, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af Herr E. Frisks motion om Riksbankens ingående
såsom delegare i enskilda bankbolag utan sedelutgifningsrätt.

1 afsigt att bereda lättnader för bildande i landsorterna af bankbolag utan
sedelutgifningsrätt, bar Herr E. Frisk inom Första Kammaren, uti motion N:o 29,
föreslagit alternativt: antingen

“att, om, i orter utom Stockholm, bildas på 10 års tid bankbolag, bestående

af minst 30 personer med en teckningssumma af minst 000,000 rdr och ulan

rättighet att utgifva egna sedlar, riksbanken då, om penningetillgångarne det med gifva,

skall i nämnde bolag ingå såsom delegare med hälften af leckningssumman,
dock högst 500,000 rdr, och med rättighet att äfven tillsätta halfva antalet af
direktionens ledamöter, men med skyldighet att, om årliga vinsten å nämnda banks
rörelse öfverstiger 6 procent, riksbanken endast erhåller denna ränta å sina i
bolaget insatta medel, hvaremot möjliga öfverskottet delas emellan de öfriga aktieegarne
eller på annat sätt af dem disponeras1 11, eller ock:

“att om, i orter utom Stockholm, bildas, på 10 års lid, bankbolag, bestående
af minst 30 personer med en teckningssumma af minst 600,000 rdr och utan

sedelutgifningsrätt, ett sådant bolag liar rättighet att, under nämnda tid, af riksbanken
erhålla ett kassakreditiv å högst hälften af leckningssumman emot högst 4
procents årlig ränta och mot den säkerhet som af bankofullmäktige godkännes.11

Båda dessa förslag synas afse införandet af bankinrättningar, icke blott o ika
de flera, som redan finnas, utan äfven giundade på åsigter, som väsendtligen afvika
från dem, hvilka hittills antagits böra gälla för stiftandet af banker.

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 6. 5

Väl hafva under sednaste tiderna flerehanda anmärkningar från olika sidor
framställts emot nuvarande bankinrättningar; men en bestämd och på grundlig undersökning
om de verkliga förhållandena hvilande öfvertygelse härutinnan lärer, efter
Utskottets förmenande, icke kunna sägas hafva gjort sig gällande; och ännu mindre
synes klarhet vara vunnen rörande de grundsatser, som verkligen må befinnas rikliga,
samt om det bästa sättet för deras tillämpning. Under sådant förhållande kan det
väl ifrågasättas, om del vore klokt all, innan meningarnc i detta afseende mera
stadgat sig, göra försök med nya slag af bankinrättningar.

De grundsatser, motionären synes hylla, tyckas närmast öfverensstämma med
dem, som lågo till grund för de under 1850-talet och början af 186O-talet inrättade
s. k filialbankerna, och erinra derjemte om förslag, som vid den sistnämnda tidpunkten
framställdes beträffande riksbanken.

Dessa sistnämnda vunno icke godkännande, och filialbanksyslemel har, utan
tvifvel på grund af vunnen erfarenhet om delsammas mindre lämplighet, sedermera
helt och hållet öfvergifvits.

Granskar man detaljerna af motionärens förslag, synas äfven dessa gifva skålig
anledning till anmärkningar. Intetdera al förslagen förbehåller någon pröfningsrätl
af de bolags beskaffenhet, i hvilka riksbanken skulle äfventyra alt ingå såsom bolagsman.
1 stället för att riksbanken numera icke åt andra inrättningar — ej ens
riksgäldskontor! — lemnar kreditiv på längre tid, än ett år i sender, skulle riksbankens
medel här fastlåsas för en tidrymd af 10 år och till belopp, som i anseende
till bankernas obegränsade antal sjelf! blefve ohegrånsadt. På det sätt motionären
i sitt första förslag tänkt sig dessa bankers styrelser, torde det väl kunna ifrågasättas
om riksbanken, utan att betala arvoden till de styrelseledamöter, riksbanken hade att
utse, skulle dertill kunna finna lämpliga personer.

Utan alt vidare ingå i förslagets öfriga detaljer, vill Utskottet endast slutligen
lästa uppmärksamheten derpå, att förslagets genomförande skulle hafva till följd en
vidt omfattande förändring i sättet för riksbankens verksamhet, och delta i en riktning,
hvars fördelaktighet lör riksbanken sjelf synes mycket tvifvelaktig.

På grund af del nu anförda, finner Utskottet sig böra

l:o

afstyrka bifall till det af Herr Frisk i hans nu ifrågavarande
motion först framställda, ofvan anförda förslag.

Det i andra rummet föreslagna alternativet afser att berättiga enskilda bankbolag,
som ej vilja utgifva egna banksedlar, till erhållande af försträckning i fosm
af kassakreditiv från riksbanken.

Några af de redan anförda erinringarne i afseende på motionärens åsigler i
allmänhet äro tillämpliga äfven på delta förslag. För ölrigt äro numera, efter undan Bih,

till Riksd. Prat. 1872. 6 Sami, 1 Afä. 4 Haft. 2

6

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 6.

rödjande af flera förutvarande inskränkningar i föreskrifterna rörande riksbankens
förvaltning, sådana bankinrältningar, som de af motionären här afsedda, redan salta
i tillfälle att från riksbanken erhålla understöd genom rediskontering derstädes af
säkerheter, som bankerna innehafva, och detta tillfälle kan möjligen än vidare utsträckas
genom medgifvande för riksbankens styrelse af vidgadt utrymme i afseende
på beviljande af kassakrediliv; en fråga, som antagligen kommer att underkastas
Utskottets pröfning vid granskningen af bankoreglemente!.

I del omfång, motionären ifrågasatt, anser Utskottet riksbanken icke böra tillförbindas
att tillhandagå enskilda bankinrätlningar, och måste fördenskull hemställa,

2:o

alt det uti Herr Frisks förevarande motion i andra rummel
framställda, ofvan anförda förslag icke för närvarande må till
någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 12 Februari 1872.

J. v. Schwerin.

Utskottets ordförande.

Stockholm. Albert Bonniers boktryckeri, 1872.