Banko-Utskottets Memorial N:o 4.
1
TV:o I.
Ank. till Riksd. Kansli den 6 Febr. 1872, kl. 2 o. m.
Memorial, angående verkställd, granskning af Riksbankens tillstånd
och för (''ältning.
Enligt 4 § i instruktionen för Banko-Utskottet, åligger det Utskottet
att verkställa granskning af Riksbankens tillstånd och förvaltning samt
derom till Riksdagen afgifva berättelse.
För sådant ändamål liar Utskottet tagit kännedom dels af den berättelse,
sistlidet år församlade revisorer afgifvit rörande Riksbanken,
dels af fullmäktiges till Utskottet afgifna och genom Utskottets memorial
N:o 1 Riksdagen meddelade berättelse, dels ock af fullmäktiges protokoll
för år 1871 samt de berättelser, i hvilka styrelserna för diskontoch
lånekontoren till Utskottet redogjort för nämnda kontors förvaltning
under år 1871.
Utskottet har härvid funnit, att de utaf revisorerne och fullmäktige
meddelade, för Riksdagen redan kända berättelserna i korthet redogöra
för det hufvudsakligaste af hvad i förvaltningen sig tilldragit, och anser
sig fördenskull samt då skäl till anmärkning icke varit för handen, förnämligast
med föranledande af föreskriften att med synnerlig uppmärksamhet
följa de fullmäktiges åtgärder, som afse silfverutvexlingens fortgång
och bestånd, böra något närmare redogöra för hvad i sådant afseende
under det förflutna året förekommit.
Att Riksbankens metalliska kassa, likasom dess ställning i andra de
''
<_*
lar, måste erfara inflytande af näringsförhållandena i allmänhet, är så naturligt,
att man, då dessa under det förflutna året, synnerligast beträf
Bih.
Iill Riksd. Brol. !H7''2. ti Sand. ;1 Afd. ii Höft. 1
2
Banko-Utskottets Memorial N:o 4.
fande jordbruket, varit tillfredsställande, nästan på förhand kan antaga
för gifvet, att de slags valutor, hvilka uppkomma genom inkomstöfverskott
pa handelsrörelsen, skola hafva under år 1871 ökats.
De siffror, som uti de tryckta berättelserna äro meddelade, utvisa
också, att bankens metalliska kassa stigit från 23,939,000 R:dr vid årets
ingång till 30,813,000 R:dr vid dess slut. Den del af kassan, som består
af silfver och guld i bankens egna förråd, var vid årets början allenast
10,347,000 R:dr, men ökades under året, så att vid dess slut funnos
14,413,000 R:dr. De öfriga valutor, hvilka enligt bankoreglementets
bestämmelser hänföras till metalliska kassan, nemligen fordringar hos
utländska bankinrättningar och handelshus samt inköpta, ännu ej förfallna
vexlar, betalbara a utrikes ort inom tre månader, stego likaledes
från ett belopp, beräknadt i svenskt mvnt, af 13,592,000 R:dr, till
16,400,000 R:dr.
Revisorernas och fullmäktiges berättelser redogöra utförligt för de
silfver- och guldinköp, genom hvilka bankens behållningar i dessa valutor
ökats; men Utskottet bör härvid ej underlåta att fästa uppmärksamheten
på en omständighet, som torde vara af betydelse vid bedömandet
af landets penningeförhållanden.
Anda från den s. k. realisationens början och intill nästlidet år har
nemligen det silfver och guld, som erfordrats i och för landets penningeväsende,
nästan alltid mast af Riksbanken sjelf anskaffas och vid nödigt belopp
underhållas, antingen, såsom under de första åren efter realisationen,
pa det sått att kontrakt uppgjorts med enskilde personer om levererande
af vissa belopp, som desse förbundo sig att anskaffa, eller ock, såsom
under sednare tiden varit förhållandet, på det sätt att Riksbanken sjelf
gått i författning om införsel från utlandet. I båda fallen har Riksbanken
fått vidkännas hela den betydliga kostnaden, hvilken vid Riksbankens
egna införskrifningar i allmänhet beräknats till mer än 2 procent
af det i mynt erhållna beloppet.
Under sistlidet år hafva val fullmäktige äfven låtit för Riksbankens
räkning införskrifva både silfver och guld, men derjemte har under sednare
delen af 18 A samt äfven under den förflutna delen af innevarande
år erbjudits åt banken plantssilfver, hvilket, efter hvad kändt är, dels
inkommit i liqvid för öfverskott i fordringar till följd af handeln med
andra^ länder, dels sökt afsättning här af likartad anledning.
fm sådan handelsrörelsens direkta medverkan till landets förseende
med det nödiga underlaget i ädla metaller för penningeväsendet borde
vara lika naturlig under göda närings- och handelskonjunkturer, som utförseln
af mynt och ädla metaller är vid tider, då landets produktion
Banko-Utskottets Memorial N-.o 4.
3
icke är tillräcklig att betacka införseln af förnödenheter från andra länder-
och Utskottet har derföre med tillfredsställelse omförmäla att dessa
naturliga
att här i landet
göra
*’g
gällande.
bör
som
Utskottet omförmäla en
under det förflutna året
förhållanden kunnat börja
Innan Utskottet lemnar detta ämne
omständighet beträffande silfverhandeln,
förekommit. 1 ^ , , ,
Härvid bör först erinras, att silfver och guld i plants uti handeln
betalas efter den vigt rent silfver eller guld, som plantsen innehåller,
och att, för utrönande af fiu-innehållet samt dettas bestyrkande, plantsarne
profvas af dertill särskildt anställde embetsman samt förses med
hvilka intyg sedermera vid plantsarnes försäljbetalningen.
intyg alltid äro fullt tillförlitliga, kunna plant -
intyg om detta innehåll,
ning tjena till grund för
Förutsatt att dessa
sarne till liqvider i den större
samma sätt, som det präglade. myntet
Emellertid har, såsom revisorerna
handelsrörelsen gä
från man till man pa
i den mindre rörelsen,
uti deras berättelse omnämnt, vid
probering å Kong!, myntverket härstädes af silfver, som i Hamburg förut
varit profvadt och hit inkommit, försedt med probcringsbevis från Hamb
ur o-er Bank, befunnits, att största delen utaf plantsarne innehållit mindre
finsilfver, än de dem åtföljande Hamburgerbevisen angifva, så att
åtskilliga plantsar varit underhaltiga med ända till fyra tusendedelar.
Såsom revisorerne jemväl omförmält, hafva bankofullmåktige, eltei
skriftliga meddelanden med å ena sidan administrationen för Hamburger
Bank och å den andra med Nationalbanken i Köpenhamn, som försålt,
en del af det underhaltiga silfret till Riksbanken, och som sjelf gjort erfarenhet
af de Hämburgska proberingsbevisens otillförlitlighet, hos Kongl.
Maj:t utverkat förordnande för Mynt- och Bergsproberaren m. in. b.
Wretman att begifva sig till Hamburg, för att, gemensamt med dervarande
proberare samt myntproberaren i Köpenhamn, undersöka det i
Hamburg brukliga sättet för probering af silfver och derigenom, om
möjligt, bereda likstämmighet vid proberingarnc på de särskilda plat
Norgc
hade en myntproberare blifvit af sand och deltog
och danska myntproberarnes arbeten, efter hvilkas full
__
/i . ,i > i J_ J_ ,1 . vvl t A 0J)
serna.
Äfven från
uti de svenska
ändande de samtlige afgifvit ett gemensamt yttrande, h vilket jemte
särskild berättelse af Myntproberaren Wretman meddelats bankofullmäktige.
o . i
Detta yttrande anser Utskottet, med afseende på sakens vigt, höra
bringas till Riksdagens kännedom, och inför detsamma fördenskull ordagrant,
så lydande:
4
Banko-Utskottets Memorial N:o 4.
»I följd af det oss af våra respektive regeringar meddelade uppdrag
att begifva oss til Hamburg, för att genom öfverläggningar emellan oss
och de Hainburgska Bankwardeinerne söka aflägsna den brist på öfverensstämmelse,
som eger rum emellan Hamburg och de tre nordiska länderna
i afseende på probering af silfverplantsar, hafva vi, undertecknade,
ener verkstaldt uppdrag, öfverenskoinmit om följande gemensamma berättelse.
Sedan vi först i Köpenhamn funnit våra proberingsmetoder fullkomligt.
öfver en stämmande, samt derstädes verkställt några förberedande
undersökningar af normalsi Ifver från Köpenhamn, Kongsberg och Stockholm,
. afreste vi till Hamburg för att konferera med dervarande BankAvardeiner,
D:r Biervend och H:r Schlabsy. Härvid erhöllo vi följande
upplysningar, som icke allenast fullständigt förklara bristen på öfverensstämmelse,
men tillika år af den natur, att någon öfverenskommelse för
det närvarande icke kan träffas, så framt icke proberingssättet i Hamburg
helt och hållet förändras, hvilket tydligt framgår af följande sammanställning:
J
Sättet att probera silfver och dess halt i
Hambury.
Ho) Silfver proberas uteslutande
pa torra vägen, d. v. s. genom
afdrifning på kapell i inuffelugn,
hvarvid
2:o) tillägg göres för oundviklig
°°h föränderlig silfverförlust,
hvilken utrönes (eller rättare skulle
utrönas) genom likartad behandling
af s. k. normalsilfver.
o:o) Hot i Hamburg begagnade
normalsilfver, hvaraf vi erhållit prof,
hafva vi vid undersökning i Köpenhamn
funnit vara omkring fä tusendel
för högt*) iippgifvet, hvarigenom
en motsvarande för hög upp™''
gift af silfverhalt förorsakas.
4:o) Spar af guld, platina, palladium
etc. qvarstadna i silfret och
Köpenhamn, Kong sb ery, Stockholm.
Ko) Silfver proberas uteslutande
på våta vägen, enligt Gay-Lussac
s metod, hvarvid
2:o) motstående tillägg är obehöflig!
och otillåtet.
■''■) ytterligare bekräftadt genom
jemförelse med vårt normalsilfver,
sann normalsilfver från myntproberarne
i Berlin och Hannover.
4:o) Spår af dessa metaller
hafva ej inflytande på haltuppgiften.
Banko-Utskottets Memorial N:o 4.
5
förorsaka äfven för hög uppgift af
silfverhalt, hvilket isynnerhet förekommer
i silfver från Central-Amerika.
5:o) Enligt bifogade utdrag af 5:o) Blott hel tusendel angif
deu
för Bankwardeinerne gällande ves; alla bråkdelar deröfver bortinstruktion,
skall vid haltuppgifter kastas,
bråkdel uppgående till minst ''/b tusendel
angifvas för hel.
6:o) Enligt öfverensstämmande
muntliga uppgifter blefvo ofvannämnda
bestämmelser i instruktionen
intagna på grund af hemställan
af ett antal större handlande i Hamburg,
åsyftande att Bankwardeinerne
måtte förständigas att angifva halten
på silfverplantsar högre än förut,
isynnerhet, emedan haridélsproberarne
i Paris och London ansågos uppgifva
högre halter än Hamburgerwardeinerne.
Utom det under l:o
och o:o omtalade tillägg, förböjes
haltuppgiften af denna grund stundom
ytterligare (minst 1 tusendel).
Härvid äro Bankwardeinerne enligt
instruktion befriade från ansvar och
skadeersättning.
N. B. alla dessa fel verka i
samma riktning och böra i vanliga
O o
fall förorsaka att halten uppgifves
1 å 2 tusendelar (enligt 4:o ändå
mera) för högt.
Af ofvanstående jemförelse framgår klart, att ingen öfverensstämmelse
kan ernås, utan att en af parterne alldeles förändrar proberingsmetod
och sättet att angifva halten. Hvad först beträffar metoden, så
är den af Hamburgerwardeinerne begagnade alldeles antiqverad och vid
de flesta myntverk för länge sedan afskaffad, så att återinförandet af
densamma omöjligt kan ifrågasättas. Den våta metoden deremot är,
såsom vetenskapligt vigtigare och praktiskt noggrannare, nästan öfverallt
antagen och tillämpad på samma sätt som hos oss, samt i en öfvad
6
Banko-Utskottets Memorial N:o 4,
proberares hand lika snabb som den torra metoden. Lika litet kunna
vi medgifva, att proberaren vid haltens angifvande erhåller föreskrift
att afvika från sanna förhållandet, det må nu vara af hvilken orsak som
helst, ej heller att han befrias från ansvar för för höga haltuppgifter.
Då nu Bankwardeinerne i Hamburg förklarat sig icke kunna förändra
sitt proberingssätt utan förändring i den af Hamburger bankförvaltning
för dem utfärdade instruktion, fä vi härmed föreslå:»
»att våra respektive bankstyrelser må för styrelsen öfver Hamburger
Bank tillkännagifva, att Hamburger silfverprof icke vidare kunna
af dem godkännas, utan under uttryckligt vilkor att
l:o) all silfverprobering verkställes på våta vägen enligt Gay-Lussaes
metod,
2:o) att silfverhalt angifves sådan den blifvit befunnen efter prof,
i hela tusendelar, hvarvid i ak tt ages att bråkdel af tusendel bortkastas,
samt
3:o) att det för metoden erforderliga normalsilfvcr efter lämpliga
mellantider underkastas ömsesidig undersökning.»
Köpenhamn den 16 Oktober 1871.
Fredv. Wretman, S. Groth, L. Steenstrup,
Mynt- och Bergsproberare. Kong]. Mönt- og Stadsguardein. Kongl. Myntguardein og const.
Kjöbenhavn. Bergsproberer, Kongsberg.»
Härjemte får Utskottet, till ytterligare upplysning om anledningarne
till skiljaktigheterna emellan de Hamburgska proberingsbevisen och resultaten
af här verkställda silfverprof, lemna en öfversättning af ett
Myntproberaren Wretman meddeladt »Utdrag ur instruktionen för de
Hamburgska Bankwardeinerne, fastställd af Bankdeputationen den 12
November 1864», hvilket utdrag är af följande lydelse:
»De paragrafer, hvilka afse angifvandet af finheten hos silfverplantsar,
lyda sålunda:
§ 2. Vid angifvande af finheten skola, hädanefter liksom hittills,
bråkdelar af tusendedelar, när de icke öfverstiga en half tusendedel utelemna»,
men deremot alla bråkdelar öfver en half tusendedel räknas
för en hel.
§ 3. Bankdeputationen öfvertager för banken den ansvarsskyldighet
till skadeersättning, hvilken Wardeinerne hittills i förhållande till all
-
Banko-Utskottets Memorial N:o 4.
mänheten haft för oriktig värdering af silfverplantsar, och skola alla
dithörande reklamationer hädanefter hänvisas till bankförvaltningen.
Deremot blifva Wardeinerne i fullt omfång ansvarige inför banken
till skadeersättning för oriktig värdering.
Då emellertid grunden för denna anordning är att befria Wardeinerne
från öfverdrifven försigtighet (TEngstlichkeit) vid angifvande af
fininnehållet, så vill Bankdeputationen icke mot Wardeinerne göra anspråk
för sina differenser (1 till 2 tusendedelar) inom gränserna för de
icke Ditt undgängliga afvikelserna vid värderingen, utom i händelse af
fortsatt vårdslöshet, men förbehåller sig att framdeles kunna besluta
ändring af denna bestämmelse».
Frågan, huruvida och i hvad mån ersättning för den befunna underhalten
kan erhållas, är ännu oafgjord.
Sedan numera den tillförene fastställda inskränkning borttagits, enligt
hvilken bankens förråd af guld icke tick uppgå till mer än en
tiondedel af silfverförrådet, och det synes blifva allt mera sannolikt att
en öfvergång från silfver- till guldmyntsystem måste i sinom tid ske,
lärer Riksbanken icke böra underlåta att efter hand öka sitt guldförråd.
Efter hvad de ofvan åberopade berättelserna gifva vid handen,
hafva också under förlidet år guldplantsar för banken införskrifvits
för ett värde af i rundt tal 202,900 caroliner, motsvarande ungefär
1,420,300 riksdaler riksmynt. Priset på caroliner har af fullmäktige
den 21 sistlidne December nedsatts vid utvexling från R:dr 7,15 till 7,10
och vid invexling från R:dr 7,io till 7,06, hvarjemte in- och utvexlingsprisen
på utländska guldmynt i samma förhållande jemkats.
Under ett år, då exporten varit så betydlig som det förflutna, faller
det sig naturligt, att Riksbankens omsättning i utländska vexlar stigit
till ett betydligt belopp. Denna omsättning tillhör dock nästan ensamt
Stockholm, under det att i Göteborg vexelköp skett för allenast
omkring li million, och ingen vexelförsäljning egt rum, och att i Malmö
hvarken köp eller försäljning af vexlar förekommit. Att Riksbanken
icke vid lånekontoren drifvit någon särdeles betydande vexelhandel,
8
Banko-Utskottets Memorial N:o 4.
torde till en del ligga i den omständigheten, att reglementariska föreskrifter
lägga hinder för en önskvärd frihet i förvaltningen.
I flen inre förvaltningen af Riksbanken hafva under året inga förändringar
af stor betydenhet egt rum; men Utskottet omnämner med
tillfredsställelse, att fullmäktige dels vidtagit åtskilliga till både besparing
och förenkling ledande ändringar i anordningen af göromålen inom
(ni af bankens afdelningar, till följd hvaraf indragning af tjenster kunnat
ske, dels, beträffande bankens inre ekonomi, meddelat föreskrifter
och vidtagit åtgärder, afseende att åvägabringa bättre hushållning i åtskilliga
afseenden.
Med tillkännagifvande att de till granskning af diskontkontorets i
Riksbanken samt lånekontorens i Göteborg, Malmö och Wisby förvaltning
under år 1870 utsedde revisorer tillstyrkt decharge för samtliga nämnda
kontors styrelser, hafva sist församlade statsrevisorer, uti 30 § af deras
berättelse angående Riksbanken, anmält, att någon erinran emot ineddelande
af dylik decharge icke förefunnits.
Vid sådant förhållande hemställer Utskottet
l:o.
att Riksdagen må tillerkänna styrelserna för diskontkontoret
i Riksbanken samt lånekontoren i Göteborg,
Malmö och Wisby full ansvarsfrihet för förvaltningen
af dessa kontor under år 1870.
Åt bankofullmäktige beviljades vid sistförflutna riksdag ansvarsfrihet
för förvaltningen i sin helhet under år 1869, äfvensom för de
beslut och åtgärder, livilka finnas antecknade i deras protokoll för år
1870. Då numera sistnämnda års räkenskaper blifvit granskade af de
Banko-Utshottets Memorial N:o 4.
9
år 1871 församlade revisorer, hvilka anmält, att emot
vältning icke varit något att erinra, får Utskottet,
verkställda undersökningen funnit fullmäktige hafva
nit fullgjort det dem anförtrodda uppdrag, hemställa
Riksbankens försona
vid den nu
med omsorg och
2:o.
att ansvarsfrihet må beviljas fullmäktige för förvaltningen
i sin helhet under år 1870, äfvensom för
de beslut och åtgärder, hvilka finnas antecknade i
fullmäktiges protokoll för år 1871.
Slutligen får Utskottet tillkännagifva, att Utskottet framdeles, vid
granskningen af reglementet, kommer att vidare pröfva de i revisorernes
och bankofullmäktiges berättelser förekommande ämnen hvilka
kunna sådan pröfning påkalla.
Stockholm den 6 Februari 1872.
J. v. Schwerin.
Bil), till Riksd. Prat. 1812, 0 Sami l Afä. U Höft.
•2