» Banko-Utskottets Utlåtande N:o 10.

1

IN :o 10.

Ank. till Riksd. Kansli den 8 April 1872, kl. 2 e. in.

Utlåtande, i anledning af Herr Friherre John Ericsons motion om
återställande till Grosshandlaren A. F. Ericsons sterbhusdelegare
af en i Riksbanken såsom säkerhet deponerad
intecknad skuldförbindelse.

Uti ofvan angifna motion, Andra Kammaren N:o 99, liar anförts: att
hos numera afiidne Grosshandlaren A. F. Ericson i Christianstad, den 27
November 1861, af dennes bokhållare G. Nilsson begicks en stöld, dervid,
bland annat, tillgrepos 11 stycken af filialbanken i Carlshamn den
20 i samma månad och år utställda assignationer på Riksbanken å
tillsammans 8,000 R:dr Runt; att Nilsson uppgifvit sig hafva uppbränt
berörda assignationer, ett förhållande som äfven af omständigheterna
synts sannolikt; att sedan Banko-Utskottet under vissa vilkor medgifvit
ersättning för nämnda assignationers belopp, hade bankofullmäktige i beslut
af den 13 April 1865 bemyndigat Carlshamns filialbank att å samma
belopp, hvarå de förlorade lydt, utfärda nya assignationer, hvilka ock
blifvit till sterbhusdelegarne efter Grosshandlaren Ericson öfverlemnade,
emot det att desse i Riksbankens förvar aflemnat en intecknad skuldförbindelse
å 8,000 R:dr såsom säkerhet för Riksbanken, i den händelse de såsom
förkomna ansedda assignationerna skulle till inlösen i Riksbanken företes.
Då nu 10 år förgått sedan stölden begicks, då tjufven, som efter utståndet
straff afrest till Amerika, der aflidit, och då ingen af de stulna
assignationerna ännu tillrättakommit samt filialbanken i Carlshamn uppBih.
till Riksd. Prot. 1872. 6t Sami. 1 Afd. 8 Haft.

9

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 10.

hört, syntes Riksbankens säkerhet icke längre fordra innehållandet af
det aflemnade hypoteket; men då någon bestämd preskriptionstid icke
funnes för bankassignationer af ofvan nämnda beskaffenhet, och fördenskull
Riksdagens särskilda medgifvande erfordrades för att den bestulnes
arfvingar någonsin skulle kunna återfå den hypotiserade inteckningen,
så och då ett sådant återställande, förr eller senare, vore med billighet
öfverensstämmande, har motionären hemställt, att den af aflidne
Grosshandlaren A. F. Ericsons sterbhusdelegare aflemnade, ofvan omförmälda
intecknade skuldförbindelsen måtte, sedan nu tio år förflutit efter
det assignationerna förkommo, till sterbhusdelegarne återställas, eller
att åtminstone någon viss, kortare preskriptionstid å ifrågavarande assignationer
af bankofullmäktige Ange utsättas.

Bankofullmäktige, hvilkas utlåtande i detta ämne Utskottet inherntat,
hafva, under åberopande af hvad fullmäktiges protokoll för år 1865
innehåller rörande frågan om säkerhets ställande för ifrågavarande assignationer
samt om tillåtelse för filialbanken i Carlshamn att i de förkomna
assignationernas ställe utfärda nya, anfört, att då af hvad berörda
protokoll gifva vid handen ville synas, det bokhållaren Nilssons
under ransakningen lemnade uppgift att han uppbränt omförmälda assignationer
icke blifvit. så styrkt, att densamma kunde anses tillförlitlig
samt, derest assignationerna ännu funnes i behåll och någon, som i god
tro för desamma lemnat valuta, gjorde dem emot Riksbanken gällande,
icke någon tvekan kunde uppstå om Riksbankens skyldighet att dem
inlösa, fullmäktige för deras del ansåge det ännu vara för tidigt att
medgifva återlemnandet af den ställda säkerheten. Ännu utfärdades
nemligen och funnos i rörelsen filialbank-assignationer, till yttre utseende
så lika de förkomna, att befaras kunde, det dessa, om de ännu
funnos qvar, skulle kunna utprånglas till personer som i god tro emottoge
och gåfve valuta för desamma. Af Carlshamns år 1868 upphörda
filialbanks assignationer funnos, utom dessa, andra assignationer å tillhopa
2,400 R:dr, hvilka icke blifvit till inlösen företedda. Då likväl
den ställda säkerheten icke skäligen kunde för all tid i Riksbanken qvarhållas
samt så inträffade, att tionde året från det, då samma säkerhet
mottogs, sammanfaller med det år, då de sista filialbankernas oktrojer
upphöra och således dylika assignationer ur rörelsen indragas, hvarefter
det ej blefve så lätt att, om de ifrågavarande assignationerna funnos i
behåll, för desamma tillnarra sig valuta, hemställde fullmäktige, om icke,
i anledning af hvad motionären föreslagit om utsättande af viss kortare
preskriptionstid för säkerhetens återlemnande, det beslut kunde meddelas,
att Grosshandlaren Ericsons sterbhusdelegare måtte ega att, sedan

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 10.

3

tio år förflutit från det omförmälda säkerhetshandling till Riksbanken
aflemnades, anmäla sig om återbekommande af densamma hos BankoUtskottet,
hvilket, efter då sig företeende omständigheter, kunde pröfva
huruvida och under hvilka vilkor den ställda säkerheten måtte till dem
återlemnas.

V id pröfningen af den uti förevarande motion gjorda hemställan förekommer
å ena sidan att någon preskription i afseende på filialbanksassignationer
icke enligt lag eger rum, och att fördenskull, i händelse någon af
de ifrågavarande assignationerna, hvilkas uppbrännande, om ock sannolikt,
likväl icke lärer kunna anses fullkomligt styrkt, framdeles skulle företes
till inlösen, Riksbanken icke torde kunna undgå att sådan medgifva,
hvadan Riksbanken skulle komma att vidkännas en förlust, derest icke
beloppet för den eller de inlösta assignationerna kunde hos aflidne
Grosshandlaren Ericsons arfvingar återfås. Men å andra sidan vore det
obilligt om desse sistnämnde för all framtid skulle blifva i mistning af
den såsom säkerhet hos Riksbanken deponerade intecknade skuldförbindelsen.
Utan tvifvel torde fördenskull Riksdagen, af hvars medgifvande
det, vid först omförmälda förhållande, måste bero, huruvida den ställda
säkerheten någonsin skall kunna återlemnas, finna billigheten fordra att
ofta berörda säkerhet framdeles eftergifves; men Utskottet anser, med
afseende på de af bankofullmäktige anförda förhållanden, sådant ännu
vara för tidigt; och då det icke later sig göra att för de ifrågavarande
assignationerna föreskrifva en preskriptionstid, hvilken icke för dylika i
allmänhet eger rum, får Utskottet för närvarande

afstyrka bifall till Herr Friherre Ericsons förevarande
motion.

Stockholm den 8 April 1872.

J. von SCHWERIN.

Herrar J. J. Ekman, Th. Wijkander och P. Olsson ville hafva tillkännagifvit,
det de icke deltagit i behandlingen af detta ärende.