2

Bevillnings-UtsMtets Betänkande N:o 7.

N:o 7.

Ant. till Kiksd. Kansli den 19 Mars 1872, kl. 5 e. m.

Betänkande, i anledning af väckt motion angående införande af
bevillningstaxering i Norrbottens och Westerbottens löns
lappmarker.

Uti eu inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 139) har Herr
/r ]7 Almqvist föreslagit, att, då inom Norr- och Westerbottens läns lappmarker
hvarken bevillningstaxering eger rum eller bevillningsafgifter erläggas,
men detta — vid det förhållande att den efter andra artikeln bevillningsstadgan
påförda bevillning utgör den grund, hvarpå tillämpningen af 1862
års kommunalförfattningar samt valbarheten till riksdagsman och rättigheten
att vid riksdagsmannaval deltaga hvilar — är ett oeftergiflig^ vilkor för att
lappmarkens befolkning må komma i åtnjutande af enahanda kommunala
och statsmedborgerliga rättigheter som svenska folket i öfrigt, samt da något
hinder för sådana åtgärders vidtagande icke syntes möta i de förmåner, som
hittills blifvit befolkningen inom lappmarkerna tillerkända, Riksdagen ville
dels besluta, att bevillningstaxering skall i Norr- och Westerbottens lappmarker
införas samt bevillningsafgifter derstädes påföras och erläggas så väl
för fast egendom som för inkomst af kapital eller arbete efter enahanda
grunder som följas inom landet i öfrigt, sa snart derför erforderliga förberedande
åtgärder hinna vidtagas; men att befrielse från erläggandet af bevillningsafgift
må medgifvas för nybygge, till dess detsamma ingår i skattskyldighet,
och för den lappska befolkningen, utom då den eger eller innehar
nybygge eller hemman, för indika lika skyldigheter skola åligga Lapparne
som den öfriga befolkningen; och dels i underdånig skrifvelse anhålla, det
Kongl. Maj:t täcktes låta vidtaga den utredning och de förberedande åtgärder,
som erfordras för att bevillningstaxering må i Norr- och Westerbottens lans
lappmarker kunna införas; samt derefter till Riksdagen afgifva nådig proposition
om de anordningar och inrättandet åt de tjenstår, som föi° genomförandet
af den föreslagna förändringen kunna finnas af behofyet påkallade.

Till stöd för sin framställning har motionären vidare anfört:

Bevillnings-Utslcottets'' Betänkande N:o 7. 3

att, som berörda för lappmarkerna gällande undantagsförhållanden
härledde sig från de tider, då befolkningen i dessa bygder öfvervägande bestod
af Lappar, och då renskötseln, fiske och djurfång utgjorde folkets hufvudsakligaste
näringsfång, samt skatterna inskränkte sig till en ringa årlig
afgift för de så kallade lappskattelanden eller lappbyarne; men under tidernas
lopp utvecklingen i dessa landsdelar så fortgått, att år 1868, jemlik! då
upprättade sammandrag, de skattskyldiga hemmanen utgjorde i Norrbottens
läns lappmarker något öfver 120 mantal och i Westerbottens läns lappmarker
något öfver 220 mantal eller tillsammans mera än 340 hela mantal,
förutom nära 700 nybyggen och kronotorp med en befolkning, som, efter
samma ars officiela befolkningsstatistik, uppgick till 29,428 personer, deraf
blott omkring 5,500 Lappar; tiden nu syntes vara inne att bereda befolkningen
i dessa trakter enahanda medborgerliga ställning inom stat och kommun
som det svenska folket i öfrigt;

att framställningar så väl från Westerbottens läns landsting år 1863,
som från Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Westerbottens län blifvit hos
Kong! Maj:t gjorda derom att, med upphäfvande af Kongl. brefvet den 5
December 1862, hvarigenom forordnats, att med tillämpningen af de nya
kommunalförfattningarne inom berörda läns lappmarker skulle tills vidare
anstå, och Kongl. förordningen den 29 Augusti 1843 om sockenstämmor i
riket samt om sockennämnder på landet fortfarande under tiden tjena till
efterrättelse, Kongl. Maj:t måtte tillåta, att Kongl. förordningen om kommunalstyrelse
på landet den 21 Mars 1862 finge med förändring af vissa §§ i
lappmarkerna tillämpas; hvilka framställningar, likasom ett af Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande i Norrbottens län väckt förslag att kommunalförfattningarne
med föreslagna ändringar skulle få tillämpas uti detta läns lappmarker,
Kong]. Maj:t dock, sedan föreskrift blifvit meddelad om bestämmandet
af eu provisionel gränslinie emellan deri till odling tjenliga delen af lappmarkerna
och den egentliga fjellbygden, och sedan ifrågasatt blifvit, att de
nedanom gränsen belägna områden skulle från den öfriga lappmarken afskilja8»
sä att lappmarksfriheterna för dem skulle upphöra och desamma införlifvas
med det nedre kustlandet, ansett för det dåvarande icke böra till någon
dess åtgärd föranleda;

att af lappmarkens representanter vid Westerbottens landsting förslag
blifvit väckt om utverkande af representationsrätt inom Riksdagens Andra
Kammare för lappmarkernas inom kommunen röstegande medlemmar; äfvensom
framställningar så väl i enahanda syfte som om kommunalförfattningarnes
snara tillämpning i lappmarken blifvit af menigheten inom flera lappmarksförsamlingar
till motionären afgifna vid besök derstädes, hvaraf'' framginge,
att lifliga önskningar hos folket i dessa bygder hystes, att det undan -

4

Bevillning!!-Utskottets Betänkande N:o 7.

tagsförhållande, som i berörda hänseende derstädes för närvarande eger ruin,
måtte, så snart möjligt är, undanrödja^;

att de sålunda framställda önskningarne och anspråken äfven synU s
både påkallade och billiga, helst hvad införandet i lappmarkerna af kommunalförfattningarne
anginge, hvarigenom kommunernas bästa och en raskare
utveckling af dess allmänna angelägenheter säkerligen skulle mycket befrämjas,
samt en billigare och rättvisare grund för kommunalskatternas uttaxering
komma att följas, än hvad hittills varit fallet, då hvarje församling godtyckligt
för sig bestämt det sätt, hvarpå berörda skattebidrag bort utgå, såsom
efter skattefal, rök, rote, by, spånglag eller person, med flere andra sätt, som
olika tillämpats inom de särskilda församlingarne, hvarigenom dessa bidrag,
som i eu del kommuner uppginge till betydligt belopp, såsom 12,000 å 15,000
R:dr årligen och någon gång deröfver, ej endast blefve ojemn t fördelade, utan
ock understundom tryckte en del af kommunernas medlemmar obilligt och

hårdt; _ ■ t

att, sedan genom Kong!, förordningen den 9 November 186(i föreskrift

blifvit meddelad, att mantalsskrifning eller folkräkning årligen skall i hvarje
af Norr- och Westerbottcns läns lappmarksförsamlingar förrättas, och då den
befarade svårigheten att inom en del lappmarkskommuner påfinna lämpliga
personer, som kunde öfvertaga de vigtigare kommunalbestyren derstädes, icke
syntes böra blifva större inom lappmarken än i de närgränsande kustsocknarne,
enär den förmögnare lappmarksallmogen i insigter, uppfattning och
omdöme alls icke stode efter det så kallade nedre landets, och'' dessutom i
hvarje lappmarksförsamling funnes tjensteman och i öfrigt inom de fleste åt
dem handlande, skogs- och sågverksbetjening med flere, hvilka kunde öfvertaga
de ifrågavarande bestyren, om så påfordrades, det enda återstående hindret
för ifrågavarande författningars tillämpning i lappmarkerna mötte deri,
att bevillningstaxering icke derstädes eger rum; samt att, ehuru åtskilliga
friheter och förmåner från äldre tider blifvit dem medgifna, som i Lappland
sig nedsätta och nybyggen upparbeta, desamma dock icke utgjorde några åt
dessa förlänade privilegier utan endast vissa förmåner åt dem som vilja sig
i lappmarken husligen nedsätta och åt deras barn, såsom syntes af
punkten af 1749 års lappmarksreglemente, hvari stadgas att de fri- och rättigheter,
som blifvit nybyggare och hemmansbrukare i Lappland tillagda, fortfarande
skola tillgodonjutas, i det de och deras barn skola undgå alla andra
utlagor än hvarföre hemmanet kan vara skattlagdt; hvaraf framginge
att hemmanen vore underskattade den skattläggning och de utskylder,. som
dem kunde i behörig ordning påläggas, och att de medgifna fri- och rättigheterna
endast afsåge befrielsen från personliga utskylder och bördor för nybyggare
och hemmansbrukare jemte deras barn; hvarutöfver dock nybyggare,
enligt 6:fe punkten i nämnda reglemente, under viss tid, högst 15 år, från

Bevillning^- Utskottets Betänkande N:o 7. 5

nybyggets . första upparbetande vore befriade från skatt ocli ränta för detsamma,
äfvensom den egentliga lappbefölkningen från andra utgifter än den
jänta, som blifvit deras renbetesland åsatt, såvida de icke innehade nybygge
eller hemman, da de för dessa vore underkastade enahanda åligganden och
skyldigheter som den öfriga befolkningen.

Med anledning af hvad motionären sålunda anfört och då, efter hvad
Utskottet inheintat, tid efter annan hemman inom lappmarksgränsen blifvit
med det s. k. nedre landet införlifvade och med öfriga hemman derstädes i
beskattningshänseende likställda, såsom exempel hvarå må anföras att genom
Kongl. Kammarkollegii den28 November 1868 meddelade, af Kongl. Maj:t genom
nådigt bref den 25 Februari 1870 fastställda utslag åtskilliga hemman från
Asele, Fredrika och Dorothea lappmarkssocknar blifvit förflyttade till Junsele,
Anundsjö, Björna och Tågsjö socknar inom Ångermanland, och hvaraf vill
synas, som om intet hinder i de lappmarksheinmanens innehafvare förlänade
friheter förefinnes för den af motionären föreslagna åtgärd, har Utskottet ansett,
att bevillningstaxering bör i Norr- och Wasterbottens läns lappmarker
införas samt bevil]ningsafgifter derstädes påföras och erläggas så väl för fast
egendom som för inkomst af kapital eller arbete, efter enahanda grunder,
som följas inom landet i öfrigt, så snart derför erforderliga förberedande åtgärder
hinna vidtagas; Och får Utskottet i öfverensstämmelse härmed tillstyrka,
■

att Riksdagen må på det sätt bifalla förevarande motion,
att Riksdagen i underdånig skrifvelse anhåller, det Kongl.
Maj:t täcktes låta vidtaga den utredning och de förberedande
åtgärder, som erfordras för att bevillningstaxering
må i Norr- och Westerbottens läns lappmarker kunna
införas, samt derefter till Riksdagen afgifva nådig proposition
om de anordningar och inrättandet af'' de tjenster,
som för genomförandet af den föreslagna förändringen
kunna befinnas af behofvet påkallade.

Stockholm den 19 Mars 1872.

På Utskottets vägnar:
(PUST. AF UGGLAS.

Bih. till Riktid. Prot. 1872. 5 Sand. 1 Afd. 5 Häft.