Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5.
1
N:o 5.
Ank. till ltiksd. Kansli den 6 Mars 1872, kl. 11 f. ra.
Betänkande, angående stämpelpappersafgiften.
Jemlik^ 40 § Riksdags-ordningen får Bevillnings-Utskottet härmed afgifva
betänkande i anledning af de till Utskottets behandling hänvisade motioner,
som beröra Kongl. kungörelsen den 18 Aug. 1871, angående stämpelpappersafgiften
och hvad vid kontrollen och uppbörden deraf bör iakttagas; med
anmälan derjemte att Utskottet vid verkställd granskning af nämnda Kongl.
kungörelse i öfrigt icke funnit skäl att nu framlägga förslag till ändring af
densamma.
De angående nyssberörda Kongl. kungörelse väckta motioner, som Utskottet
fått emottaga, äro afgifna inom Första Kammaren af Friherre Adam,
liaab (motion N:o 11) samt inom Andra Kammaren af Herrar Anders Peter
Andersson (motion N:o 168) i hvilken Herr G. A. V KaUstenius instämt,
och Anders Persson (motion N:o 98).
Friherre Raab har, likasom vid sistlidet års lagtima riksdag, upptagit
en af Herr L. J. Ilierta vid 1870 års riksdag inom Andra Kammaren framställd
motion, att det i 6 § af stämpelpappersförordningen förekommande
stadgande, att, der köpe-, bytes- och gåfvobref om fast egendom förr, än uppbud
skett, å annan man öfverlåtes, handlingen skall beläggas med föreskrifven
stämpel för hvarje öfverlåtelse, så vida icke densamma egt rum inom den
för lagfart föreskrifna tid, räknad från första köpet, samt öfverlåtelsehand1
ingen för uppbuds erhållande inom samma tid hos domstol företes, måtte,
till förekommande af den minskning i fastighetens värde och i den säkerhet
inteckningshafvare påräknat, som förmenats uppstå genom köpares skyldighet
att, da uppbud sökes, ansvara jemväl för den stämpelafgift, som å föregående
ej lagfarna köp belöper, — förändras så, att den, som söker lagfart å fastighet,
ej skulle vara^ skyldig att erlägga stämpladt papper för mera än sitt fång;
men att, da vid sökt lagfart det befunnes, att föregående egares åtkomst eller
transporter ej vore med behörigt stämpladt papper belagde, domaren skulle
vara pligtig att derom gifva kronoombudsman underrättelse och denne vara
skyldig att af vederbörande utsöka det stämplade papper, hvarmed hvarje
handling eller transport bort beläggas.
Bill. till JEtiksd. Prof. 1872. 5 Sami 1 Afd. 4 Höft,
1
2 Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 5.
Vid förenämnda båda riksdagar hafva Kamrarne godkänt de af Bevillnings-Utskottet
för afstyrkande af motionen anförda skäl, nemligen att staten
kunde, om det föreslagna stadgandet antoges, äfventyra sin rätt att utfå karta
för de föregående fången, samt att tillräcklig säkerhet för inteckningsegare
förefunnes med bibehållande af det nuvarande stadgandet, derest desse i tid
bevakade sin rätt. Då, med afseende på föreskriften att uppbud skall ske
i staden inom tre månader och å landet sist å det ting, som inträffar efter
sex månader, sedan köpet slutadt blef, vid äfventyr för köparen att bota så
mycket som svarar emot värdet af det stämplade papper hvarmed köpebrefvet
bör förses, köpare, hvilken underläte att köpet i behörig ordning lagfara, skulle
blottställa sig för eu ej ringa utgift, samt det dessutom förutsätter att en
fastighet flera gånger under loppet af ett år ombytt egare, och att sådant
under en följd af år egt rum för att, såsom motionären befarat, den bristande
stämpelafgiften för föregående icke lagfarna fång skulle kunna blifva så betydlig,
att den komme att menligt inverka på intecknings-egares rätt; samt
ett sådant förhållande skäligen lärer få anses vara ett så sällsynt undantagsfall,
att en lagförändring, som kan för staten medföra förlust af inkomst
utaf stämpelafgifter, icke bör deraf föranledas; så hemställer Utskottet:
att den af Friherre Raab genom förevarande motion åsyftade
ändring i stadgandet rörande köpe-, bytes- och gåfvobrefs
beläggande med stämpladt papper icke må vinna Riksdagens
bifall.
Uti sin förberörda motion har Herr Anders Peter Andersson föreslagit,
att det stadgande, 6 § innehåller i afseende å köpebref^ beläggande med
stämpladt papper, måtte förändras derhän: ”att handling, hvarigenom eganderätt
till fast egendom öfverlåtes, skall beläggas med stämpladt papper efter
taxeringsvärdet eller efter den summa öfverlåtelsehandlingen innehåller, i fall
denna är högre.”
Då det nu gällande stadgandet i förevarande afseende innehåller, att
vid kartering af köpebref stämpelafgiftens belopp skall i allmänhet bestämmas
efter köpeskillingens och endast i de fall efter fastighetens taxeringsvärde, att
i köpebrefvet vissa förmåner eller tjenstbarhet^’ äro för längre eller kortare
tid säljaren eller hans rättsinnehafvare förbehållna, och den derjemte uti penningar
bestämda köpeskillingen icke öfverstiger taxeringsvärdet, så afser motionärens
förslag, att taxeringsvärdet skall utgöra grunden för beräkningen af
stämpelafgiften uti alla de fall, der den kontanta köpeskillingen icke öfverstiger
nämnda värde.
Till stöd för sin framställning har motionären anfört, att skiljaktig uppfattning
vid tillämpningen af nuvarande stadgande i detta hänseende hos landets
domstolar egt rum, hvarigenom den ene köparen nödgats erlägga större
afgift till kronan än den andre under i öfrigt likartade förhållanden. Genom
3
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 5.
motionen bilagda handlingar har motionären jemväl framdragit exempel på
sådan skiljaktighet i uppfattning och tillämpning, att, då en domare belagt
köpeafhandling med stämpladt papper blott efter den i köpebrefvet angifna
köpesumma, ehuru det sedan visat sig, att särskilda förmåner derjemte varit
af säljaren betingade, en annan domare åter, ehuru köpebrefvet dertill icke
föranledde, infordrat köpekontraktet och då detta befanns innehålla vissa af
säljaren betingade förmåner af obetydligt värde, belagt köpebrefvet med stämpelpapper
efter egendomens taxeringsvärde, hvilket högst betydligt och med
många gånger värdet af de särskild^ kontraherade förmånerna öfversteg köpeskillingen;
hvarjemte motionären anfört ett särskildt fall, der köpare, mot
100,000 R:dr och åtagande att till förmån för säljarne ansvara för deran
skuld i egendomen, tillhandlat sig en till 1,795,410 R:dr taxerad fastighet,
och der stämpelpappersafgiften beräknats allenast efter den till 100,000 R:dr
utsatta köpesumman.
Sedan det numera blifvit allmänt vedertagen sed, att köpeafhandling
om fast egendom upprättas medelst tvänne särskilda handlingar, köpekontrakt
och köpebref, af Indika, det sistnämnda, som i allmänhet ensamt för uppbuds
erhållande vid domstol företes, vanligen blott angifver det kontanta köpeskillingsbeloppet
med eller utan hänvisning till det egentliga aftalet eller köpekontraktet,
kan det icke nekas, att i de flesta fall det kan blifva beroende
på kontrahenternas samvetsgrannhet att i köpebrefvet angifva tillvaron af
andra betingelser än den kontanta köpesumman äfvensom af domarens uppfattning
om behöfligheten att genom köpekontraktets infordrande förskaffa sig
underrättelse om de verkliga köpevilkoren, huruvida stämpelafgiften kommer
att, såsom afsedt är, efter den verkliga köpeskillingen bestämmas eller icke.
Till undanrödjande af all obestämdhet i detta hänseende borde derför så väl
köpekontrakt som köpebref vid lagfart af fast egendom vid domstolen företes,
men då köpekontraktet, i alla de fall då detsamma ej innehölle några på köpeskillingsbeloppet
särskildt inverkande bestämmelser, blefve öfverflödigt, och då
sådana omständigheter möjligen kunna vid köpeaftal förekomma och i kontraktet
inflyta, som kontrahenterne ej vilja låta till allmän kännedom komma,
torde en bestämmelse i berörda hänseende ej vara fullt lämplig. Tillbörlig
säkerhet för statsverket jemte enhet och enkelhet i lagtillämpningen skulle
deremot tvifvelsutan ernås, om man, på sätt motionären föreslagit, till grund
för stämpelafgiften å köpebrefvet lade egendomens taxeringsvärde, så snart
den i penningar bestämda köpeskillingen icke öfverstiger detta. Det skulle
väl härigenom någon gång kunna inträffa, att stämpelafgiften komme att
utgå efter ett högre belopp än den verkliga köpeskillingen, då denna vore
lägre än taxeringsvärdet; men sådant kan redan enligt nu gällande stadgande
blifva förhållandet, i det fall att köpeskillingen är i både kontanta
penningar och förmåner bestämd, samt dessa sednare till sitt värde
4 Bemllnings- Utskottets Betänkande N:o 5.
icke uppgå till skilnaden emellan den kontanta köpesumman och taxeringsvärdet.
Då härtill kommer att taxeringsvärdet är afsedt att uttrycka och i
allmänhet torde få anses uttrycka fastighetens verkliga värde, med afseende
hvarå det jemväl ligger till grund för åtskilliga andra från egendomen till
stat och kommun utgående utskylder, så har Utskottet ansett, att några
egentliga olägenheter icke böra uppstå, men väl, såsom nämndt är, mera
enhet, reda och säkerhet i författningens tillämpning vinnas genom bifall till
motionärens förslag; Och får Utskottet i öfverensstämmelse härmed föreslå,
att första punkten af det i 6 § af stämpelpappersförordningen
förekommande stadgande angående kartering af köpe-, by
-
tes- och gåfvobref
(Nuvarande lydelse).
Kope-, bytes- och gåfvobref samt
testamentariska förordnanden om fast
egendom å landet och i städerna, bruk
och manufakturverk, smiden och smidesrättigheter,
frälseräntor, fabriker eller
andra inrättningar, med hvad mera
som under eganderätt föryttras och vid
domstolarne uppbjudes, belägges med
stämpel till belopp af 60 öre för hvarje
fulla 100 R:dr af värdet, beräknadt
för bytes- och gåfvobref samt testamentariska
förordnanden efter nästföregående
årets taxeringsvärde, samt, för köpebref,
efter köpeskillingen, när denna
är bestämd endast i penningar, men
efter sistberörda taxeringsvärde, i den
händelse att uti köpebrefvet vissa förmåner
eller tjenstbarheter äro för längre
eller kortare tid säljaren eller hans
rättsinnehafvare förbehållna och den
derjemte uti penningar bestämda köpeskilling
icke öfverstiger fastighetens
taxeringsvärde; hvaremot, om den kontanta
köpeskillingen öfverstiger detta
värde, densamma kommer att tjena
till grund för beräkningen af stämpelns
belopp.
må erhålla följande förändrade lydelse:
(Föreslagen lydelse, hvari förändringen är
med kursiv stil utmärkt).
Köpe-, bytes- och gåfvobref samt
testament ar iska förordnanden om fast
egendom å landet och i städerna, bruk
och manufakturverk, smiden och smidesrättigheter,
frälseräntor, fabriker eller
andra inrättningar, med hvad mera
som under eganderätt föryttras och vid
domstolarne uppbjudes, belägges med
stämpel till belopp af 60 öre för hvarje
fulla 100 R:dr af värdet, beräknadt
för bytes- och gåfvobref samt testamentariska
förordnanden efter nästföregående
årets taxeringsvärde, samt, för köpebref,
efter den i penningar bestämda
köpeskillingen, så framt denna icke
understiger fastighetens taxeringsvärde,
men i sådant fall efter sistberörda
värde.
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 5 k
0
Slutligen har Herr Anders Persson förnyat sitt vid sednaste lagtima
läsdag vackla förslag, att skuldebref, då de inför domstol för inteckning
företes, matte från stampelpappersafgifts erläggande varda befriade
Jemte det Utskottet åberopar de skäl bland de för motionens afstvrkande
vid form riksdagen anförda, hvilka, efter hvad motionären medgift
V*®1 f°Jd af loran<lrafle förhållanden, förlorat sin tillämplighet, får Utskotta
derutöfver erinra, att stämpelafgiften å intecknade skuldebref är att anse
sasomcncrsattnnig för den okade säkerhet, som genom inteckningens med
id
fn Säfdan hari(ino , förlänas, och att denna stämpelskatt förden
skull
står i full öfverensstämmelse med den å köpebref, kontrakter och andra
sadana handlingar,° som till domstolar^ för någon dess åtgärd ingifvas, äfvensom
att hvad angar det skäl till bifall för sitt förslag motionären velat finna
.e^natt/ ampelaf* å skuldebref skulle innebära eu dubbel beskattning
förhållandet ju ar alldeles enahanda med stämpelafgiften å eu del andra händig?1’’
da sa val den hvilken erlagt stämpelafgift för eu fullmakt, som den
viken med stämpel belagt köp om en egendom, dessutom får betala bevillnmg,
den förre för sm lön, den sednare för inkomsten af sin egendom.
Da Utskottet således icke kan finna något giltigt skäl, hvarföre skuldetnef,
som intecknas, skulle, med bibehållande af stämpelpappersafgiften å
andi a handlingar, som for närvarande dermed skola beläggas, från en sådan
afgift befrias, hemställer Utskottet, ** ’
att Herr Anders Perssons motion icke må af Riksdagen
bifallas. 8
Stockholm den 5 Mars 1872.
Pa Utskottets vägnar:
HUS!1, ap UGGLAS.
Mcservation s
af Herr Ola Lasson emot Utskottets beslut i sista punkten.
Bih. till Bihsd. Prof. 1872.
5 Sami. 1 Afd. 4 Höft.
2