Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 32.
1
J% :o 33.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 10 Maj 1871.
— — — — Andra Kammaren den 10 — —
Riksdagens underdåniga Skrifvelse, i anledning af år 1870 verkställd
revision af Statsverkets m. fl. allmänna fonders förvaltning
år 1868.
(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 27.)
8. A. K.
I anledning af hvad Riksdagens sistlidet år församlade Revisorer rörande då verkställd
granskning af statsverkets samt andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd,
styrelse och förvaltning under år 1868 uti afgifven berättelse anmält, samt vederbörande
förvaltande verk och myndigheter uti deröfver afgifna underdåniga förklaringar
hos Eders Kong!. Maj:t andragit, får Riksdagen i nedan omförmälda ämnen, hvilka blifvit
upptagna under de i revisionsberättelsen förekommande rubriker, i underdånighet anföra
följande:
Arméförvaltningen.
Särskild! anvisade kreditivmedel för försvarsverkets fullständiga ordnande.
Uti hufvudboken öfver kreditivmedlen hade, enligt hvad Revisorerne omförmäla,
blifvit ''affördt ett belopp af 59,558 R:dr 7 öre till förändring af fästningsverken i Waxholm
och Carlskrona; men, enligt hvad verifikationerna gåfve vid handen, hade donna
summa utgått till fästningsbyggnadsarbeten vid Carl sborg; och enär bokföringen i berörda
hänseende syntes Revisorerne missledande, hade Revisorerne ansett sig höra å förhållandet
fästa uppmärksamhet.
Med anledning häraf har, uti afgifvet underdånigt utlåtande, Arméförvaltningens
1 ortifikations-departement erinrat, att i fråga om dispositionen af en uppgifven kreditivmedels-behållning,
stor 65,827 R:dr 88 öre, hvilken dock under år 1867 minskats med
Bih. till Riksd. Prof. 1871. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 3 Raft.
1
2
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 32.
derifrån anordnade 1,269 R:dr 81 öre för blinderade batterierna å Kungsholms fästning,
och sålunda rätteligen utgjorde endast 64,558 R:dr 7 öre, Eders Kongl. Maj:t genom nådigt
bref den 11 Juni 1868 anvisat dels 5,000 R:dr till försänkningsarbeten i Bästholmssundet
vid Carlskrona, dels ock återstoden, eller 59,558 R:dr 7 öre, till uppförande af
en förrådsbyggnad vid Carlsborgs fästning; och då denna behållning af kreditivmedlen
sålunda blifvit för uppgifna ändamål till fullo disponerad, hade vederbörande kontor, för
vinnande af större enkelhet i räkenskapen, sammanfört hela beloppet under en titel, i
stället för att låta anticipationer å en del och behållningar å andra titlar qvarstå.
Med hänsyn till hvad sålunda förekommit och då det för utrönande af den verkliga
kostnaden för de särskilda fästningsarbetena synts Riksdagen vara af vigt, att rättelse
i det af Revisorerne anmärkta förhållande eger rum, får Riksdagen i underdånighet
anhålla, det Eders Kongl. Maj:t täcktes anbefalla vederbörande att vidtaga sådana åtgärder,
att rättelse i det af Revisorerna anmärkta förhållande må ernås.
Förvaltningen af sjöärendena,
Då Revisorerne funnit de af Kongl. Maj:t för Carlskrona station fastställda stater
vara behöfliga vid granskning af stationens räkenskaper, både Revisorerne ansett sig höra
hemställa, att ett exemplar af samma stater må för framtiden räkenskapen biläggas, på
sätt redan egde rum vid den för Stockholms station afgifna redogörelse.
På grund af hvad Revisorerne anfört och då den af Revisorerne föreslagna åtgärd
otvifvelaktigt skulle underlätta granskningen af räkenskaperna, får Riksdagen i
underdånighet anhålla, det Eders Kongl. Maj:t täcktes anbefalla vederbörande att vid de
räkenskaper för flottans station i Carlskrona, hvilka hädanefter afgifvas, foga ett exemplar
af de för stationen gällande stater.
Statens jernvägsbyggnader.
Under omförmälande att, då byggnadsmaterial från en färdigbygd handel till annan
stambana öfverlemnades, liqviden derför verkställdes på sådant sätt, att ett belopp, motsvarande
materialens värde, a ifördes ur den emottagande och uppdebiterades i den aflemnande
banans kassaförslag, uttalade 1869 ''års Revisorer, för hvilkas granskning 1867
års räkenskaper utgjorde föremål, bland annat, den mening att, utan kontanta remisser
de särskilda banorna emellan, dylika liqvider kunde genom bokföringsåfgärder verkställas;
och hade Styrelsen, uti deröfver afgifven förklaring, i afseende härå upplyst, att Styrelsen,
för att kunna när som helst få eu sä noggrann öfversigt som möjligt af en banas
ställning, äfvensom för vinnande af erforderlig reda, ordning och kontroll i materialvården,
funnit det vara oundgängligen nödvändigt, att sådana transaktioner banorna
emellan icke behandlades genom bokföringsåtgärder, utan att de kontant liqviderades
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 32.
3
såsom alla andra upphandlingar, och att dermed i (ifrigt förfores såsom med alla
andra inkomster och utgifter, d. v. s. krediterades och debiterades i vederbörande kassaförslag.
Jemväl under år 1868 hade transaktion.er af enahanda beskaffenhet med dem,
som i 1869 års revisionsberättelse blifvit omformande, de särskilda banorna emellan förekommit,
hvarå såsom exempel af Revisorerne anfördes att, sedan Styrelsen under den 11
Mars 1868 till kassören för nordvestra stambanan (Christinehamn—Arvika) remitterat
ett belopp af 80,000 R:dr, nämnde kassör den 14 i samma månad till kassören för banan
Arvika—Norska gränsen utgifvit ett belopp af 80,329 R:dr 21 öre såsom ersättning
för öfverförda effekter och material i er från den sednare banan, hvarefter från samma
bana en summa af 77,000 R:dr sistnämnda dag blifvit till Styrelsen inreverserad och af
styrelsens kassör den 17 i förutnämnda Mars månad q vitterad. Likaledes hafva Revisorerne
anfört, hurusom, sedan kassören för banan Christinehamn—Arvika den 19 Mars
1868 uti enskilda banken i Christinehamn lyftat ett belopp af 90,000 R:dr och samma
dag godtgjort en denna banas skuld till banan Laxå—Christinehamn för derifrån levererade
effekter och materialier med 102,779 R:dr 4 öre, nämnde tjensteman, som jemväl
varit anställd såsom kassör vid den sednare banan, derifrån till Styrelsen samtidigt inreverserat
ett belopp af 90,000 R:dr, hvilket den 21 Mars blifvit af Styrelsens kassör
qvitteradt. Dessa särskilda, underkort are tid än en vecka verkställda remisser mellan Styrelsen
och banorna syntes Revisorerne hafva både kunnat och bort undvikas. Revisorerne
vore nemligen af denj mening, att hvarken noggrannare öfversigt af en banas ställning
eller mera reda, ordning och kontroll kunde vinnas derigenom, att ifrågavarande liqvider
kontant verkställdes, utan medförde detta förtärande, utom andra olägenheter, omgång
och onödigt anlitande af statsverkets kontanta tillgångar. Erinrande Revisorerne, beträffande
ifrågavarande till banan Christinehamn—Arvika öfverförda effekter och materialier,
att enär räkenskaperna utvisade att dessa effekter och materialier redan år 1867 uti nämnda
banas förrådsredogörelse redovisats, någon ytterligare kontroll å donna redovisning icke
torde hafva vunnits genom de i Mars månad 1868 verkställda kontanta liqvider.
Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande har Styrelsen, jemte förmälan att Revisorerne
skulle i ofvanberörda afseende hafva bildat sitt omdöme utan rätt kännedom af
sakförhållandena, hufvudsakligen andragit hvad förklaringen öfver 1869 års Revisorers
framställning i ämnet innehåller.
Vidare hafva sednast församlade Revisorer, i likhet med hvad vid de tvänne närmast
föregående statsrevisionerna egt ruin, fästat särskild uppmärksamhet å de uti kassaredogörelserna
under titel »förskott» balanserade belopp. Vid de särskilda banorna uppginge
val -dessa förskott till jemförelsevis små belopp, för hvilka uti särskilt meddelade
förteckningar blifvit närmare redovisadt; men uti Styrelsens egna räkenskaper balanserades
under nämnda titel ganska betydande summor, uppgående exempelvis vid slutet af
Juli till 433,738 R:dr 90 öre,’ vid slutet af September till 537,999 R:dr, vid slutet af
Oktober till 615,301 R:dr 90 öre, och vid slutet af November till 665,630 R:dr 36 öre.
4
Riksdagens un derå. Skrifvelse, N:o 32.
Ehuru större delen af dessa förskott under December månad blifvit bland kassautgifterna
a iförd, återstod vid revisionsårets slut likvisst en summa af 220,714 R:dr 33 öre. Revisorerna,
hvilka af Styrelsens den 21 December 1868 afgifna förklaring öfver de vid
nämnda års statsrevision framställda a:.märkningar, bland annat, inhemtat, att specifikation
å dylika förskott kunde vid hvilken tidpunkt af året som helst afgifvas, hade
för att erhålla någon kännedom om de ändamål, för hvilka de i Styrelsens räkenskaper
uppförda förskott utgått, från styrelsen begärt specificerad uppgift å den under förskottstitel
vid revisionsårets slut balanserade summa å 220,714 R:dr 33 öre, i anledning af
hvilken begäran Revisorerne fatt sig meddelad en »förteckning öfver förskott och afbeta]
ningar med flera andra verkställda, men i räkenskapen ännu icke a iförda utgifter från
Kongl. Styrelsens öfver statens jern vägsbyggnader kassa den 31 December 1868», slutande
å en summa af 582,312 R:dr 54 öre. Af detta belopp borde dock, enligt hvad
en vid förteckningen fogad promemoria innehölle, en summa af 361,598 R:dr 21 öre anses
vara uti räkenskaperna för December månad år 1868 a iförd. Härvid hafva Revisorerne
emellertid erinrat, att åtskilliga å förteckningen upptagna poster, enligt räkenskaperna
för de särskilda banorna, blifvit för December månad 1868 a iförda, uppgående
dessa af Revisorerne specificerade poster till ett sammanlagdt belopp af 512,490 R:dr
59 öre.
Från de å förteckningen såsom utestående upptagna förskott å tillsammans 582,312
R:dr 54 öre borde således dessa 512,490 R:dr 59 öre afräknas, hvarefter endast ett belopp
af 69,821 R:dr 95 öre återstode, och vore det alltså endast detta belopp, som kunde
vara inbegripet uti den summa af 220,714 R:dr 33 öre, hvilken uti räkenskapen under
förskottstitel balanserades. För återstoden af dessa förskott, eller för en summa af ej
mindre än 150,892 R:dr 38 öre, vore deremot, så vidt Revisorerne kunde finna, ingen
redovisning i de meddelade handlingarne lemnad; och då Styrelsen, på sätt ofvan är
nämndt, förklarat, att specifikation å förskotten kunde vid hvilken tidpunkt af året som
helst afgifvas, vore, enligt Revisorernes åsigt, den omständigheten i och för sig anmärkningsvärd,
att sådan specifikation icke blifvit annorlunda än genom en förteckning, sådan
som den ofvanberörda, meddelad, men det förhållande, att den lemnade uppgiften jemväl
befunnits felaktig, måste, enligt Revisorernes tanke, så mycket mera vara egnadt att påkalla
uppmärksamhet, som Revisorerne för sin del ansåge att, om ock den anmärkta
felaktigheten skulle finnas vara beroende på ofullständiga anteckningar eller af andra
dylika förhållanden förklaras, de anförda omständigheterna i allt fall ådagalade, att redovisningen
för de till jernvägsbyggnader anvisade medel icke fördes med den reda och ordning,
som vid förvaltning af allmänna medel borde anses oeftergifliga.
Hvad nu först angår Revisorernes framställning i fråga om sättet för godtgörande
af de byggnadsmaterialier, som från en färdigbyggd handel till annan stambana öfverlemnas,
har Riksdagen funnit densamma vara välgrundad. Riksdagen har nemligen icke
kunnat finna annat, än att de af Revisorerne anmärkta transaktioner bort kunna genom
en enkel bokföringsåtgärd undvikas. Styrelsen har visserligen uppgifvit, att det nu brukr
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 32.
5
liga sättet för liqvidernas verkställande skulle vara nödvändigt för att när som helst
vinna en så noggrann öfversigt som möjligt af en banas ställning; men om så är förhållandet,
synes Riksdagen sådant antyda väsendtliga bristfälligheter vid bokföringen,
hvilken torde höra så inrättas, att icke blott kassans ställning, utan jemväl förhållandet
i (ifrigt- må kunna när som helst utrönas.
Beträffande derefter Revisorernes framställning i afseende å ofvanberörda förskott
bör Riksdagen till en början närmare redogöra för de enkla sakförhållanden, af hvilka
frågans bedömande synes vara beroende.
Skilnaden emellan eu kassaräknings debet och kredit — emellan inkomster och
utgifter — utgör, såsom bekant är, kassabehållning; men då uti allmänna verks kassaräkningar
de utgifter, hvilka såsom förskott bestridas, icke få såsom Utgifter afföras förr,
än förskotten blifvit reglerade, hvarvid förskottsanordningen utbytes mot en definitiv anordning,
följer deraf, att behållningen i dessa räkenskaper måste innefatta, dels den
egentliga kassabehållningen (kontanta medel), dels ock utbetalda, men ej reglerade förskott,
hvilka vid kassans inventering således äro jemförliga med kontanta medel.
Uti Styrelsens, af Revisorerne granskade kassaräkning för år 1868 upptogs behållningen
vid årets slut till 225,7.32 R:dr 48 öre, hvaraf dock endast 5,018 R:dr 15 öre
utgjordes af kontanta medel och återstoden 220,714 R:dr 33 öre skulle innefattas uti
icke reglerade förskott.
Likasom den kontanta behållningen brukar verificeras medelst bankoattest eller
inventeringsbevis, plåga ock vid. andra räkenskaper de verkliga eller icke reglerade förskotten
verificeras medelst behörigen styrkt specifik förteckning; men ehuru det för eu
fullständig redovisning måste vara af synnerlig vigt, att sådan förteckning icke saknas,
fanns dock någon dylik icke Styrelsens kassaräkning bilagd, hvarföre Revisorerne hos
Styrelsen anhöllo om specificerad uppgift å den under förskottstitel vid revisionsårets slut
balanserade summa 220,714 R:dr 33 öre. Den i anledning häraf erhållna ofvannämnda
uppgift upptog val ett belopp af icke mindre än 582,312 R:dr 54 öre, utestående förskott
den 31 December 1868, men vid granskning af densamma funno Revisorerne att deruti
ingingo reglerade förskott, eller sådana som uti 1868 års räkenskaper blifvit såsom utgift
definitivt affärda och derföre icke längre kunde ingå uti den vid årets slut befintliga behållning.
Dessa reglerade förskott uppgingo, enligt af Revisorerne upprättad specifik
förteckning, hvars riktighet Styrelsen ej bestridt, till 512,490 R:dr 59 öre. Således innefattade
den af Styrelse» meddelade uppgift endast ett belopp af 69,821 R:dr 95 öre
verkliga eller icke reglerade förskott. För återstoden af förskottsbehållningen, eller för
ett belopp af 150,892 R:dr 38 öre, saknades deremot all uppgift.
Uti sitt i anledning af Revisorernes framställning afgifna underdåniga utlåtande
har Styrelsen icke heller meddelat någon utredning eller uppgift på de poster, hvaraf
sistnämnda, icke obetydliga belopp må bestå, utan endast andragit åtskilliga förhållanden,
hvilka Riksdagen i anseende till sakens vigt, ansett sig icke kunna underlåta att till belysning
upptaga.
6
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 32.
Styrelsen har först fästat uppmärksamheten vid de olika behållningar i såväl kontant
som förskott, hvilka förstunnits den verkliga 31 December 1868 och den dag under
år 1869 då kassaräkningen afslutats.
Denna olikhet har, enligt Riksdagens tanke, icke det ringaste inflytande på frågan,
sådan den af Revisorerne blifvit framställd. De hafva nemligen icke begärt att få kännedom
om förskottsbeloppen vid någon viss tid, vars sig deil verkliga 31 December eller
någon annan dag, utan om de poster, hvilka ingingo i den summa 220,714 R:dr 33 öre,
hvilken såsom förskott i 1868 års kassaräkning utbalanserades.
- Vidare har Styrelsen fästat uppmärksamhet derpå, att ofvannämnda behållning
225,732 R:dr 48 öre, deraf 5,018 R:dr 15 öre i kontant och 220,714 R:dr 33 öre i förskott,
vore en reviderad summa, mot hvilken någon anmärkning icke skulle hafva blifvit
gjord och som således med allt skal kunde antagas såsom säker och bestämd.
Det är svårt att fatta hvad härmed egentligen afses. Revisorerne hafva ju icke
haft något att erinra vid siffran af det i räkningen upptagna torskottsbeloppet; hvarom
således icke olika åsigter uppstått. Skulle åter Styrelsens mening vara den, att genom
den i vederbörande embetsverk skedda specialgranskning af räkenskapen summan blifvit
så »reviderad» samt »säker och bestämd», att vidare undersökning icke finge ega rum om
de poster, hvaraf den må bestå, så vore detta ett så uppenbart förbiseende af Revisorernas
vidsträckta granskningsrätt, att Riksdagen näppeligen vågar antaga att Styrelsens
mening varit sådan.
Ytterligare har Styrelsen andragit, att någon gränslinie emellan ett slutande och
ett börjande års förskottstransaktioner icke varit uppdragen för den tid, Revisorernas
anmärkning afser, och att från den verkliga 31 December 1868 och till den dag frampå
året 1869, då kassans afsilande skedde, nya medel tillflutit kassan, nya utgifter gjorts,
nya medel utgått under förskottstitel och förskott blifvit reglerade.
Ett sådant bokföringssätt, om hvars olämplighet meningarne icke torde vara delade,
kan visserligen försvåra afgifvandet af en sådan redogörelse för ifrågavarande förskott
som äskats, men ingalunda gälla såsom grund för befrielse från en sådan redovisningsskyldighet,
då det berott på Styrelsen att så anordna bokföringen, att förskottsbehallningen
kunnat med lätthet verificeras och det allmännas oeftergifliga fordran i detta
hänseende icke kan minskas genom eu åtgärd af den redovisningsskyldige. Donna verificeringsskyldighet
grundar sig för öfrigt icke, såsom Styrelsen uti den afgifna förklaringen
synes antaga, på någon af Styrelsen gjord utfästelse, hvilken, enligt Styrelsens åsigt,
ej skulle hafva tillämplighet å den tidpunkt, hvarom nu är fråga, utan på det i lag och
författningar stadgade åliggande för redovisningsskyldig att behörigen styrka de i redogörelsen
upptagna poster af beskaffenhet som de ifrågavarande, vid hvilket förhållande
det saknar all vigt att utreda frågan om tiden för den gjorda utfästelsens trädande i
verkställighet.
• Slutligen har Styrelsen, i anledning af Revisorernes uppgift att den dem lemnade
förteckning å förskott befunnits felaktig, fästat uppmärksamheten derpå, att berörda upp
-
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 32.
7
gift vore officiel och stödjande sig på officiel förd kontrollbok med tillhörande officiela
handlingar samt att Styrelsens förklaring, att den vore med rätta förhållandet öfverensstämmande,
således herde ega vitsord framför det af Revisorerne framkastade och, enligt
Styrelsens yttrande, »fullkomligt obevisade» och antagligen genom deras eget förbiseende
utaf dem hända förhållanden uppkomna påståendet, att densamma vore felaktig.
I anledning af hvad Styrelsen sålunda yttrat, har Riksdagen trött det i sak vara
tillfyllest erinra derom, att Styrelsens till vederbörlig granskning aflemnade räkenskaper
synas åtminstone vara lika officiela som omförmälda kontrollbok, hvars beskaffenhet, då
den icke är aflemnad för att jemte redogörelserna för de under Styrelsens förvaltning
ställda medel undergå revision, icke utgör föremål för Riksdagens bedömande, samt att
Revisorernes uppgift om de uti förskottsförteckningen, felaktigt upptagna poster, enligt
hvad Revisorerne omförmäla, är hemtad från berörda räkenskaper, af hvilka det Utskott,
till hvars förberedande åtgärd frågans behandling varit af Riksdagen hänvisad, jemväl
tagit kännedom.
Med stöd af hvad sålunda förekommit och då Riksdagen funnit den afgifna förklaringen
icke vara tillfredsställande, får Riksdagen i underdånighet hos Eders Kongl. Maj:t
dels anhålla om meddelande af nådig föreskrift till vederbörande, angående vidtagande
af sådana förändringar i bokföringen, att de af Revisorerne anmärkta olägenheter må
för framtiden förekommas, dels ock för den åtgärd, hvartill Eders Kongl. Maj:t kan finna
omständigheterna föranleda, anmäla hvad i afseende å redovisningen för ifrågavarande
förskott förekommit.
Statskontoret.
På sätt Revisorerne omförmäla, skulle enligt rikshufvudboken å Åttonde Hufvudtitelns
reservationsanslag till folkundervisningen vid revisionsårets slut förefinnas en behållning
af 498,863 R:dr 57 öre. Vid efterforskning huruvida denna betydliga tillgång
fortfarande vore att för ändamålet tillgå, hade Revisorerne emellertid erfarit, att de flesta
utgifter för folkundervisningen, på grund af föreskrifter i flora Kongl. bref, af landtränterierna
under förskottstitel bestriddes samt att dessa utgifter icke förr å anslaget affördes
än sedan Statskontoret, uppå vederbörande länsstyrelses reqvisition, utfärdat anordning
å ersättning till landtränterierna för de förskjutna medlen, hvadan och då dessa
ersättningsreqvisitioner vanligen först efter slutet af det år, hvarunder utbetalningen egde
rum, till Statskontoret inkomme, dylika förskottsutbetalningar icke komme att belasta
anslagen för det år, hvartill de rätteligen hörde, och räkenskaperna visade en behållning,
som i sjelfva verket icke förefunnes. Sålunda hade, enligt hvad Revisorerne af Statskontorets
memorialböcker inhemtat, utaf ofvanberörda, vid 1868 års slut, jemlik!, rikshufvudboken
befintliga reservation! anordnats, under år 1869 305,840 R:dr 49 öre samt
till och med Augusti månad nästlidet år 152,334 R:dr 13 öre, eller tillhopa 458,174 R:dr
8
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 32.
62 öre; utgörande de anordnade beloppen till största delen ersättning till vederbörande
landtränterier för derifrån förskjutna medel till folkskoleväsendet för år 1868 och föregående
tvenne åren. Under förutsättning att ersättning då mera blifvit beviljad för samtliga
föl skottsvis besti låda utgifter för folkskoleväsendet till och med revisionsårets utgång,
hvarom, i anseende till förskottsväsendets beskaffenhet, utredning dock icke kunde
åvägabringas, skulle således reservationen å berörda anslag för är 1868, i stället för
ofvan uppgiga 498,863 R:dr 57 öre, endast uppgå till 40,688 R:dr 95 öre. Då det
emellertid vore af synnerlig vigt, att räkenskaperna utvisade förhållandet sådant det verkligen
vore, och att dessa icke upptoge bland tillgångar medel, som redan blifvit utbetalda,
fastän icke formelt afbörda, hade Revisorer, på det Riksdagen och dess Statsutskott
samt blifvande Revisorer ej måtte vid bedömande af statsverkets ställning kunna
missledas af räkenskaperna, ansett sig höra undersöka, huruvida de utgifter, som jemväl
a andra pa Riks-staten förekommande anslag under revisionsåret egt ruin. blifvit å dem
för året afbörda. Härvid hade det icke kunnat undgå att företrädesvis ådraga sig Revisorers
uppmärksamhet, hurusom, jern likt föreskrifterna uti tvänne särskilda Kongl.
kungörelse!- af den 30 December 1863, den ena angående nämndemäns rätt till ersättning
för extra förrättningar samt om godtgörelse till fjerdingsmän för vissa uppdrag, den andra
angående kostnadsersättning till militäre, civile och ecklesiastike tjensteman för en del
resor inom tjenstgöringsdistrikten, Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ålåge att sådana
ersättningar från landtränteriet förskottsvis utbetala emot godtgörelse, som hos vederbörligt
embetsverk herde vid medlet af Januari och Juli månader hvarje år reqvireras,
hvarefter, och sedan reqvisitionshandlingarne i embetsverket undergått revision, hvilken
allenast finge innefatta kontroll deröfver, att de uti reqvisitionsförslaget uppförda belopp
blifvit behörigen verificerade och slutsumman riktigt upptagen, den äskade ersättningen
skulle utanordnas. Då emellertid för dylika utgifter, som under sednare hälften af året
egde rum, ersättningsreqvisition icke förr än under påföljande år afgåfves, komma dessa
utgifter icke att drabba anslagen till rese- och traktamentspenningar å vederbörande
hutvudtitel för det år, utgifterna blifvit verkställda, utan först påföljande års anslag,
hvadan rikshufvudbokens uppgifter om dessa utgifters belopp för hvarje år icke kunde
blifva riktiga, utan i mer eller mindre mån missledande. Åtgärden att förskottsvis anordna
detta slags ersättningar syntes sa mycket mindre vara lämplig, som redan genom
Kongl. Kungörelsen den 13 April 1842 och Kongl. Brefvet den 20 November 1843, Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande blifvit bemyndigade att till afförande och redovisning
i utgiftsräkningarne definitivt utanordna ersättning för rese- och traktamentspenningar
uti civila ärenden i allmänhet och någon olägenhet af detta enkla förfärande hade, såvidt
Revisorerne kunnat bedöma, icke uppstått. Äfven å andra anslag hade förskottsanordningar
ej sällan egt rum, utan att ersättning för de förskjutna medlen under året blifvit
reqvirera»!. Revisorerne, som funnit att dessa förskottsutbetalningar i allmänhet grundade
sig å vederbörande embetsverks skrifvelse!'' till länsstyrelserna med anmodan att i särskilda
fall
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 32.
9
fall låta från ränterierna förskottsvis utbetala medel och med reqvisition å ersättning
derför sedermera till embetsverket inkomma, både föreställt sig, att donna med omgångar
och ökad t arbete förenade form för utbetalningar skulle, åtminstone i de flesta fall, kunna
utan olägenhet förändras till en enkel utbetalningsordres, hvaraf afskrift kunde såsom
tillägg till länsstaten bland verifikationerna landsboksräkenskapen biläggas. Derigenom
vunnes fördelen att utbetalningarna komma att drabba anslagen för det år, de i verkligheten
egde ruin, så att räkenska perna icke upptaga behållningar, h vil ka ej förefunnos,
hvarjemte åtgärden, enligt Revisorernes åsigt, skulle i sin man bidraga ej mindre till den
enkelhet och reda i räkenskaperna, som Revisorerna funnit i högsta måtto önskvärd, än
äfven till lättnad vid utrönande af de verkliga besparingarna å hvarje särskilt anslag,
och det vore af donna anledning Revisorerna ansåge sig icke höra underlåta att å förhållandet
fästa Riksdagens uppmärksamhet.
Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande har Statskontoret hufvudsakligen instämt
i Revisorernes framställning i ämnet samt tillika föreslagit åtgärder, i följd hvaraf
icke blott de af Revisorerna anmärkta förskotts-utbetalningar, utan jemväl några andra
utgifter, som under förskottstitel bestridas, för framtiden skulle på ett enklare och ändamålsenligare
sätt anordnas. Jemte det Riksdagen funnit sig höra till alla delar biträda
det förslag, hvilket uti Statskontorets ofvanberörda underdåniga utlåtande innefattas,
tillåter Riksdagen sig i underdånighet fästa Eders Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet
vid den sannerliga vigt frågan om förskotts väsen det i allmänhet egen. Enligt den för
revisionsåret upprättade rikshufvudbok, uppgick beloppet af de förskott, hvilka upptagas
i de räkenskaper, som uti rikshufvudboken ingå, vid årets början till 7,325,075 R:dr 96
öre och vid dess slut till 7,889,405 R:dr 85 öre samt hade således under året tillväxt
med något mer än en half million. Dessa förskott balanserades uti kontot för statsverkets
grundfond bland fondens behållning i likhet med de kontanta tillgångar, hvarmed
förskotten anses vara jemförlig-,, enär skilnaden emellan hvarje kassaräknings debet och
kredit utgöres af behållning och donna sednare består dels af kontanta medel, dels af
förskott, hvarå anordningar vid k assa redo visningen galla såsom kontanta medel. Da
emellertid förskotten med ytterst få undantag innefatta verkliga statsutgifter, verkställda
utan återbäringsskyldighet, utom i det sällsynta fall, att för högt belopp blifvit förskottsvis
uppburet, måste det blifva i hög grad missledande att upptaga förskotten bland statsverkets
disponibla tillgångar, och olägenheten af detta förfaringssätt blir störfe i samma
män förskottens belopp, såsom förhållandet varit på sednare tiden, tillväxa. Dessa olägenheter
.äro fyrfaldiga. Deribland må bär i underdånighet anföras, hurusom statsverkets
grundfond, eller det öfverskott emellan å Riks-staten upptagna inkomster och utgifter, som
enligt räkenskaperna en längre tid förefunnits och i sjelfva verket skulle uppstå, derest
inkomsterna ingöte vid samma tid, utgifterna skola bestridas, och icke, såsom nu är fallet,
till stor del året derpå, blir illusorisk och icke lemnar tillgång till det förlag- eller rörelse-kapital,
som för statsverket är oundgängligt, emedan, såsom nyss förmäldes, en del
Bih. till Riksd. Prot. 1871. 10 Sami. 1 Af A. 1 Band. 3 Höft. 2
JO
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 32.
af årets inkomster inflyta efter det utgifterna för året redan blifvit bestridda. Derföre
har ock, derest icke betydliga öfverskott å de beräknade, under året influtna statsinkomsterna
uppstått, Indika öfverskott i sådant fall beredt tillgång till rörelsekapital, eller
derest icke en del af statsutgifterna, såsom exempelvis flera af Femte Hufvudtitelns anslag,
fått i brist af användning innestå och reserveras, ett oundgängligt behof af kassaförstärkning
för statsverket uppstått, hvartill mast anlitas den utväg Riksgälds-kontorets reglemente
i sådant hänseende anvisar. Att så är förhållandet bör blifva klart endast vid
betraktande af den omständigheten, att uti de tillgångar, hvaraf stal sverkets grundfond
består, ingår vid revisionsårets slut ofvannämnda. förskottsbelopp af 7,889,405 R:dr 85
öre, medan hela grundfonden endast uppgår till 4,985,638 R:dr 27 öre. En vida större
olägenhet af förskottsväsendet uppstår dock deraf, att utgiftsanslagens verkliga ställning
icke kan med någon säkerhet utrönas; ty de betydliga utgifter, förskotten representera,
hafva icke blifvit å vederbörande anslag affärda, hvaraf åter följer att rikshufvudbokens
uppgifter om reservationer å anslagen, besparingar in. in. måste blifva mer eller mindre
felaktiga och utvisa ett fördelaktigare resultat, än det som i sjelfva verket förefinnes.
Det är nemligen klart att, om ofvannämnda förskottsbelopp af nära 8 millioner R:dr
blifvit för revisionsåret a Mildt å de anslag, för livilka utgifterna blifvit verkställda, anslagens
ställning vid revisionsårets slut blifvit helt annorlunda, än rikshufvudboken nu
utvisa!-.
Riksdagen har visserligen trött sig finna att anledningen till det nu brukliga förfaringssättet
i afseende a förskotten tillkommit i afsigt att utöfva en noggrann kontroll
derå, att icke na gra sådana undginge att behörigen redovisas. En sådan kontroll torde
dock på vida ändamålsenligare och enklare sätt kunna åstadkommas, utan de olägenheter
förskottsväsendet nu medför. För (ifrigt synas inånga bland förskotten upptagna poster
icke vara förskott i egentlig mening, för hvilka redovisning skall lemnas af den eller
dem, som medlen uppburit, utan ovilkorliga utbetalningar, verkställda af länsstyrelser
eller underordnade myndigheter, som påföljande år erhållit ersättning för de förskjutna
beloppen, då dessa först blifvit a utgiftsanslagen affärda.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får Riksdagen i underdånighet anhålla,
det Eders Kong!. Maj:t täcktes låta vidtaga sådana åtgärder, att allmänna medel icke af
någon embetsmyndighet hädanefter må, utom i fall af tvingande nödvändighet, såsom
förskott utanordnas och att, då sådant sker, medlen må, med iakttagande af behörig
kontroll å förskottens redovisning, afföras å vederbörligt anslag, der sådant finnes att
tillgå, eller å särskild! för ändamålet upplagd! konto uppföras.
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 32.
Om tidigare afslutning och revision af allmänna räkenskaper.
11
På sätt Revisorerna omförmäla, har genom Kammarrättens kungörelse af den 30
April 1858 tiden b Ii IV it bestämd dels för allmänna räkenskapers afstötande, dels för
deras insändande till revision inom bemälda embetsverk. Häraf syntes visserligen att
åtskilliga räkenskaper skola dit insändas inom jemförelsevis kort tid, nemligen 2, 3 eller
4 månader efter slutet af det kalenderår räkenskaperna omfattade; hvaremot andra
räkenskaper, såsom länens landsböcker och hufvudboken öfver kronouppbörden i Stockholms
stad, Arméförvaltningens samt Förvaltningens af sjöärendena hufvudböcker enligt
nämnda kungörelse icke behof de till Kammarrättens granskning öfverlemnas förr, än ett
år efter det kalenderår räkenskaperna afsåga. Väl hade i sammanhang med fastställande
af nytt formulär till räkenskaper för länen och kronouppbördsverket i Stockholms stad
blifvit genom Statskontorets kungörelse den 21 September 1869 föreskrifvet, att såväl
länens landsböcker som räkenskaperna för Stockholms städs kronouppbördsverk skulle
inom den 31 Oktober efter kalenderårets utgång till Ofverståthållare-embetet eller länsstyrelserna
aflemnas för att till Kammarrätten i vanlig ordning insändas; men den ej
mindre härpå än äfven på andra allmänna räkenskaper grundade rikshufvudboken afslutades
icke förr än den 1 Augusti derpåföljande ar. Det slutliga resultatet af den
allmänna medelsförvaltningen blefve således icke genom räkenskaperna bekant förr än 1
är och 7 månader efter utgången af det kalenderår, hvarför uti räkenskaperna redogjordes.
Detta långa dröjsmål vore, enligt hvad erfarenheten gåfve vid handen, förenad! med
väsendtliga olägenheter, hvilka vid de numera årligen återkommande riksdagarne blefve
mer och mer i ögonen fallande. Riksdagen och dess Ståts-Utskott hade nemligen vid
behandling af förekommande anslags- med flera frågor ett verkligt behof att känna förhållandet
i afseende icke blott ä de särskilda anslagen, utan äfven finansförvaltningens
slutliga resultat för en tid, hvilken så mycket som möjligt närmade sig den, då frågorna
behandlades; och detta behof kunde ingalunda tillfredsställas genom den anordning, som
nu egdc ruin. Riksdagens Revisorer nödgades sysselsätta sig med granskning af räkenskaper
för en tid, som läge mer än 1 lj% år före den, då revisionen börjades, och omkring
2 år innan den, då anmärkningarna hunnit af Riksdagen behandlas. De stundom
hvarje år återkommande fel eller misstag, hvilka föranledde en del anmärkningar, hade
således hunnit tvänne påföljande år upprepas, innan rättelse kunde ega rum. De i Revisorernas
berättelse för hvarje verk och inrättning meddelade redogörelser angående förhållandet
i afseende å inkomster och utgifter förlorade en stor del af det gagn, dessa
otvifvelaktigt skulle medföra för bedömande af åtskilliga vid riksdagarne förekommande
frågor, derest redogörelserna afsåge en sednare tid, och revisionsarbetet i sin helhet
väckte icke det intresse och medförde icke den nytta för det allmänna, som denna institution
under andra förhållanden skulle kunna framkalla. För att endast döma efter
förhållandet i andra länder, der öfversigt öfver finansförvaltningens slutliga resultat meddelades
inom jemförelsevis kort tid efter finansårets utgång, syntes en förändring i före
-
12
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 32.
varande hänseende lätt kunna åvägabringas. Men om ock, på sätt Revisorerne befarade,
några hinder, grundade på åtskilliga för vårt land egendomliga förhållanden, derför skulle
mota, så torda dock dessa, enligt Revisorernas åsigt, icke vara af beskaffenhet att tanken
på eu af behofvet högt påkallad förändring derför borde uppgifvas.
Då Revisorerne ansåge både lämpligt och icke overkställbar!, att Revisorernas
granskning skulle omfatta räkenskaperna för ett år sednare, än nu vore förhållandet, ansåge
sig Revisorerne, hvilka det icke kunde tillkomma att utarbeta ett detaljerad! förslag
till den ifrågaställda förändringen, likväl skyldiga att i korthet antyda, huru Revisorerne
föreställt sig att förändringen skulle kunna åvägabringas. Under antagande att uti räkenskaperna
för hvarje år icke intoges andra förhållanden, än som under samma år verkligen
passera!, och att således icke, på sätt nu skedde, redogörelse meddelades för uppbörden
af landträntor m. m., hvilka först under påföljande år ingöte, hade Revisorerne
trott tiden för räkenskapernas afstötande och insändande till Kammarrättens revision
kunna i allmänhet betydlig! förkortas, förslagsvis till 3 högst 4 månader efter kalenderårets
utgång. Derefter skulle revisionen i Kammarrätten verkställas och rikshufvudboken,
liksom hittills, oberoende af denna granskning, i alla händelser upprättas sä tidigt, att
samtliga räkenskaperna vore att för Statsrevisionen tillgå den 1 Oktober, till hvilken tid
donna förrättning äfven af andra skål lämpligen kunde framflyttas. Revisionsförrättningen
skulle, likasom hittills, försiggå på 2 månader och således afslatas den 1 December. Tiden,
inom hvilken vederbörande» utlåtande och förklaringar i anledning af Revisorcrnes
anmärkningar skulle afgifvas för att kunna tryckta berättelsen bifogas, borde förkortas
från 2 till 1 månad samt tryckningen af sjelfva berättelsen verkställas före samt af
utlåtanden och förklaringar omedelbart efter den 15 Januari eller samma dag Riksdagen
sammanträder, så att den tryckta berättelsen i fullständigt skick vore att för Riksdagens
ledamöter tillgå omkring motionstidens utgång, då Utskottens egentliga verksamhet började.
Revisorerne hade, enligt hvad de slutligen omförmäla, naturligtvis förutsett att,
derest dessa förändringar kunde befinnas lämpliga, deras genomförande i allt fall icke
genast kunde ifrågakomma, utan först efter verkställd grund lagsförändring samt meddelande
af åtskilliga förändrade föreskrifter, så vill i den för Revisorerne gällande instruktion,
som angående redogörelseverket och räkenskapernas förande, afselande och insändande
till vederbörlig granskning. Detta alltsammans både dock icke synts Revisorerne
utgöra något hinder för att, med afseende å frågans verkligen störa vigt, redan nu derå
fästa Riksdagens uppmärksamhet, om än dess slutliga afgörande måste föregås af en sådan
utredning, som Revisorerne icke hatt tillfälle åvägabringa, och hvilken, enligt deras
tanke, lämpligast herde åt vederbörande embetsverk uppdragas.
Det särdeles vigtiga förslag, som genom Revisorcrnes ofvanberörda framställning
blifvit bragt å bane, har, sedan Statskontoret och Kammarrätten deröfver afgifvit infordrad!
underdånigt utlåtande, Riksdagen tagit i noggrant öfvervägande. Dervid har Riksdagen,
lika med Revisorerne, icke kunna! ingå i specialundersökning om den tid, som
för hvarje särskild förvaltning oundgängligen erfordras för boksluts verkställande, men
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 32. 13
Riksdagen vågar dock, i likhet med Revisorerne, såsom regel antaga, att den nu bestämda
tiden skulle kunna betydligt förkortas, särdeles om för allmänna verks och inrättningars
räkenskaper antoges samma bokföringsmethod som för enskilda affärsmäns
räkenskapsföring är i lag stadgad, nemligen att dag efter dag, i den ordning de mtra&at,
skola antecknas alla de transaktioner, som utgöra föremål för bokföringen. Verkställdes
samtidigt dermed eller kort tid derefter öfverföring till behöriga konti i räkenskaperna,
så skulle etter årets slut, med iakttagande af den utaf Revisorerne anförda riktiga grundsats,
att uti hvarje års räkenskaper icke finge inflyta redogörelse för annat, än som under’året
verkligen passerade, blott återstå den egentliga afslutningen af räkenskaperna;
och denna skulle utan tvifvel kunna verkställas på vida kortare tid, än som nu erfordras
för afgifvande af räkenskaperna, som i allmänhet innefatta utan tidsföljd uppgjorda sammandrog
af inkomster och utgifter m. in., med upprättande hvaraf början icke kan göras
förr än efter räkenskapsårets utgång och hvarvid i allmänhet måste föregå åtskilliga omslut,
utredningar och extrakter, hvilka, ehuru den egentliga bokföringen derpå grundas,
likväl icke ingå i sjelfva räkenskaperna, utan betraktas såsom enskilda anteckningar.
Kollegierna hafva visserligen anmärkt, att, om uti landsboken med deri ingående
specialräkningar öfver kronouppbörden, hvilka alla afslutas med kalenderår, skulle saknas
redogörelse för hvad som derefter förete lie i afseende å kronouppbörden intill uppbörd sårets
slut den 30 April, blefve uppbörden under flera månader lemnad utan kontroll.
Härvid förekommer dock, att det icke kan vara med en god bokföringsmethod öfverens-,
stämmande att uppskjuta bokslutet endast för att kontrollera om de för ett år balanserade
fordringsbeloppen under det påföljande året i behörig ordning inflyta. Sådant måste
nemligen kontrolleras af räkenskapen för det år, hvarunder uppbörden eger ruin.
Att dessutom äfven under löpande året eu särskild vida tillförlitligare kontroll å uppbörden
än under nuvarande förhållanden lätt kan åvägabringas, exempelvis genom införande
af stämplade qvittensblanketter för uppbörden, anser Riksdagen, att komiterade ° för
förenklande af beskattningsväsendet samt uppbörds- och redogörelseverket hafva på ett
så öfvertygande sätt ådagalagt, att Riksdagen i detta hänseende icke nar något att
tillägga. _ ,
Hvad särskilt angår den del af Revisorernes framställning, som grundar sig pa
behofvet för Riksdagen att så tidigt som möjligt erhålla kännedom om finansförvaltningens
slutliga resultater, torde Riksdagens billiga anspråk i detta hänseende icke ens kunna
tillfredsställas genom det tidigare bokslut, Revisorernes framställning hufvudsakligen afser.
För erhållande af en sådan öfversigt, såvidt den inskränkte sig till hvad som för
Riksdagen är väsendtligast att känna, nemligen de särskilda inkomsterna och utgifterna
vid hvarje förvaltningsgren samt kassaställningen, synes det Riksdagen nemligen vara
lämpligt att, på sätt Statskontoret uti underdånigt utlåtande af den 31 December 1869
i fråga om en förändrad organisation af statens fond- och kassaförvaltning i viss mån
lärer hafva föreslagit, föreskrift meddelades derom, att mer eller mindre utförliga redo
Bih.
till Riksd. Prat. 1871. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 3 Raft. 3
14
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 32.
9
f.°relSf 1 berörda hänseende tillika med beräkning öfver disponibla tillgångar och närmast
förestående utgifter från alla statsförvaltningar och särskilt för hvarje större förvaltningsgren,
till Statskontor inginge å bestämda tider under året samt blefve der, jemte Statskontorets
egen förvaltning, för hvarje gång till ett öfverskådligt helt sammanförda. Sådant
synes Riksdagen kunna utan synnerlig tidsutdrägt verkställas samt blifva af icke
ringa gagn, men i allt fall icke afhjelpa behofvet af ett tidigare bokslut och en förändrad
bokformgsmethod för allmänna verks och inrättningars räkenskaper.
På grund af hvad sålunda förekommit får Riksdagen, som i allo delar de åsigter
hvilka ligga till grund för Revisorernes ofvanberörda framställning, i underdånighet anhala,
det Eders Kong!. Maj:t täcktes anbefalla och, i de delar Riksdagens vidare samverkan
erfordras, föreslå sådana åtgärder, att syftemålet med Revisorernes ofvanberörda
framställning må, sa snart sig gorå låter, ernås.
Riksdagen framhärdar etc.
Stockholm den 10 Maj 1871.
-----i________
STOCKHOLM, tryckt hos a. holmberg <3i comp., 1871.