Kong!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 4.

1

N:o 4.

Anl;. till Riltsd. Knngli rl. ;-J0 Jarl. 1871, kl. I e. m.

Korn,! Majds nådiga Proposition till Riksdagen, med förslag till
forandrad lydelse af § 72 Regeringsformen: Gifven Stockholms
slott den 29 December 1870.

r .. , Uti. "Ud®rfåni8 skrifvelse den 7 Maj 1869 anhöll Riksdagen, att, enär en
förändring i landets nuvarande myntsystem från silfver till guld syntes vara önskvar
, Kongl. Maj:t matte tackas taga denna fråga i öfvervägande och, i fall en sådan
förändring af Kongl. Maj:t pröfvades ändamålsenlig, då till Riksdagen afgifva nådigt
förslag till sava ny myntordning sou. öfriga af Iiongl. Maj:ts och Riksdagens gemensamma
beslut beroende stadgande!!, hvilka kunde finnas behöfliga. Sedan i
anledning häraf Kongl. Maj:t den 7 derpåföljande September åt utsedde komiterade
uppdragit^ att rörande ofvanberörda maktpåliggande fråga, efter behörig utredning
af alla pa densammas lösning inverkande omständigheter, till Kongl. Maj:t inkomma
med underdånigt betänkande jemte förslag till de nya eller förändrade stadgande,!
som kunde finnas i ämnet tjenliga och för öfvergången till ett nytt myntsystem
erforderliga, hafva komiterade den 13 sistliden Augusti afgifvit underdånigt'' utfåtandé
jemte förslag i forenämnda fråga, hvilket blifvit i tryckt exemplar till Riksdagens
ledamöter utdeladt. Hänvisande till den fullständiga utredning af ämnet
komiterade lemnat, anser Kongl. Maj.-t, i likhet med dem, det skola medföra
väsendtlig» fördela,- för Sverige att så snart som möjligt öfvergifva sitt nuvarande
pa silfver grundade myntsystem och öfvergå till ett, hvaruti guldet antagen såsom
ensam vardematare. Ett hinder för genomförande af denna reform synes dock
ligga i § 72 Regeringsformen, sådan densamma blifvit uppfattad ej mindre hos

komiterade an äfven e jest, enligt hvad förhandlingarne vid senaste riksdagar ådagalagt
Sedan i förra delen af denna paragraf, sådan den nu lyder, blifvit meddelade
estammelser angående Riksbankens vård och förvaltning, innehåller paragrafen vidare
att Riksdagen allena egen rätt att genom Banken utgifva, sedlar, som för mynt I
Bill, till Riksd. Prof. 1871. 1 Sami. 1 Afä. 8 Häft. Iv

2 Kong!. Maj.is Nåd, Proposition N:o 4.

riket må erkännas, hvarefter i sista punkten sägs, att dessa sedlar skola, vid anfordran,
efter deras lydelse, af Banken med silfver inlösas. För ofvan antydda
ändamål vore visserligen tillfyllestgörande, att i sista punkten ordet "silfver“ utbyttes
mot “guld11 eller, derest under öfvergången från den ena myntfoten till den andra,
silfver skulle jemte guld blifva värdemätare, framför ordet “silfver11 inskötes orden
“guld eller11, med afsigt att, sedan öfvergångsperioden vore förbi, låta guldet ensamt
qvarstå såsom det mynt eller den valuta, hvarmed Riksbankens sedlar skulle

inlösas. . „

Då emellertid en förändring af § 72 i Regeringsformen nu ar i tvaga,

hav Kong!. Maj:t funnit det vara af synnerlig vigt, att samma förändring blifver
mera omfattande. Redan den tvetydighet, som obestridligen ligger i §:ns nuvarande
lydelse rörande bankssdlarnes egenskap af lagligt betalningsmedel, manar
kraftigt härtill och behofvet deraf växer, ju mera den uppfattning gör sig
gällande, att sedlarnes fortfarande erkännande såsom mynt är fullkomligt oberoende åt
Riksbankens förmåga att fullgöra sin i sista punkten af paragrafen stadgade, men redan
efter allmän lag Fanken åliggande skyldighet att sina sedlar efter deras lydelse mlösa.

Åsigterna kunna vara och äro visserligen delade, i fråga om hvilka och
huru störa inskränkningar må göras i banksedlarnes nämnda egenskap, men derom
bör knappast någon meningsskiljaktighet kunna förefinnas, att det nuvarande tillståndet
af ovisshet om hvad lagen i detta hänseende verkligen stadgar måste upphöra,
samt att bestämmelserna om, huru vidt en tvångskurs för Riksbankens sedlar
må éga rum, lämpligen höra utgå ur Regeringsformen, såsom hörande till området
af den särskilda lag angående Riksbanken, hvartill förslag blifvit af ofvanbemälde
komiterade framstäldt, men som torde höra till afgörande förekomma först å samma
riksdag, då den nu ifrågasätta grundlagsförändringen kan blifva slutligen antagen.

Enligt den sålunda yttrade uppfattning bör uti § 72 Regeringsformen allenast
förra delen af nuvarande §:n upptagas; och Kongl Maj:t vill alltså härmed
föreslå Riksdagen att antaga följande förslag till förändrad lydelse af ifrågavarande
paragrafen: >

“Riksbanken förblifver under Riksdagens egen garanti och vård, sa att den

ostörd må förvaltas af de Fullmäktige, Kamrarne dertill förordna, efter de ordningar,
stadgar och reglementen, hvilka redan gjorda äro eller vidare af Riksdagen
göras kunna11.

Kongl. Magt förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest stadse
välbevågen.

ÖÅBL.

Axel Adlercreutg.

Kongl. Maj:is Nåd. Proposition N:o 4.

3

Utdrag af protokollet öfver Finans-ärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å
Stockholms slott den 25 November 1870.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Justitie-statsministern Adlcrcrcutz,

Hans Excellens Herr Stats-minist< rn för utrikes ärendena, Grefve Wachtmeister,
Statsråden: JBredberg,

Abelin,

Berg,

Friherre Leijonhufvud,

Wcern,

Wennerberg,

Bergström och
Friherre Alströmer.

Departements-chefen, Statsrådet Waern, föredrog i underdånighet:__

Myntkomiténs underdåniga betänkande den 13 sistlidne Augusti, angående
Sveriges öfvergång till ett nytt myntsystem med guld såsom värdemätare.

Efter redogörelse för det hufvudsakliga innehållet af berörda betänkande
anförde föredragande departementschefen i underdånighet:

“På grund af den fullständiga utredning af ämnet, de komiterade sålunda
lemnat, finner jag mig höra helt och hållet instämma i deras åsigt om fördelarne
för Sverige att så snart som möjligt öfvergifva sitt nuvarande på silfver grundade
myntsystem och öfvergå till ett, hvaruti guldet antages såsom ensam värdemätare.

För genomförande af donna reform i vårt myntväsende synes dock ett
hinder ligga i nuvarande lydelse af 72 § Regeringsformen, sådan uppfattningen
deraf gjort sig gällande ej mindre hos komiterade än äfven eljest, enligt hvad
förhandlingarna vid de senaste riksdagarne ådagalagt; och då, till följd af den
längre tid, som erfordras för eu grundlagsförändrings åstad kom mande, det torde
vara nödigt att, innan sjelfva frågan om myntfotens förvandling från silfver till
guld framlägges till Eders Kong!. Maj:ts definitiva pröfning, åtgärder vidtagas för
den erforderliga förändringen af 72 § Regeringsformen, men mig icke tillkommer
att förslag derom afgifva, anser jag mig nu höra hemställa, det Eders Kong!.
Maj:t täcktes anbefalla Chefen för Justifie-departementet att låta utarbeta och

4

Kongl, Maj:ts Nåd. Proposition No 4.

Eders Kougl. Maj:t förelägga förslag till eu sålunda förändrad lydelse af meranämnda
§, att det anmärkta hindret mot myntreformen derigenom undanrödjes".

Uti hvad föredragande Departements-chefen nu hemställt''
instämde Statsrådets öfrige ledamöter, och behagade Hans Maj:t
Konungen härtill i nåder lemna bifall.

Ex protocollo
Ludv. Plåten.

Utdrag af protokollet öfver Justitie-departenients- ärenden,
hållet inför Hans Majd Konungen i Statsrådet å
Stockholms slott Thorsdagen den 29 Decetnber 1870,

i närvaro af:

Hans Excellens Herr Justitiestatsminister)], Adlercreute;

Hans Exellens Herr Statsministern för utrikes ärendena, Grefve Wachtmeister;
Statsråden: Bredberg,

Äbelin,

Friherre Leijonhufvud,

Wcern,

Wennerberg,

Bergström,

Friherre Alströmer.

Statsrådet Berg anmäldes vara af sjukdom hindrad att denna dag i Statsrådet
uppkomma.

Hans Excellens Herr Justitiestatsminister)! anmälde i underdånighet:
att Hans Excellens till följd af Kong! Maj:ts nådiga befallning, gifven på
Finans-departementets föredragning den 25 nästliden November, låtit upprätta förslag
till förändrad lydelse af § 72 Regeringsformen, hvarigenom det hinder, som

.i,... .... ... », ■ : ! > . . . ■ >’ i .: ! -o - .< !■ -i

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o é.

samma paragraf ansetts innefatta mot antagande af ett nytt myntsystem med guld
såsom ensam värdemätare, skulle blifva undanröjdt; och yttrade Hans Excellens
i afseende härå:

“Sedan i förra delen af den ifrågavarande paragrafen, sådan den nu lyder,
blifvit meddelade bestämmelser angående Riksbankens vård och förvaltning, innehåller
paragrafen vidare, att Riksdagen allena egen rätt att genom Banken utgifva sedlar, som
för mynt i Riket må erkännas; hvarefter i sista punkten sägs, att dessa sedlar skola,
vid antoidian, etter deras lydelse, af Banken med silfver inlösas. Eör det ofvan
antydda ändamålet vore visserligen tillfyllestgörande, att i sista punkten ordet
“silfver" utbyttes mot “guld" eller, derest, under öfvergången från den ena myntfoten
till den andra, silfver skulle jemte guld blifva värdemätare, framför ordet
silfver inskötes orden “guld eller", med afsigt att, sedan öfvergångsperioden vore förbi,
låta guldet ensamt qvarstå såsom det mynt eller den valuta, hvarmed Riksbankens
sedlar skulle inlösas.

Då emellertid en förändring af § 72 i Regeringsformen nu är i fråga, har
jag icke ansett mig kunna underlåta att fästa Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet
å den synnerliga vigten deraf, att samma förändring blifver mera omfattande.
Redan den tvetydighet, som obestridligen ligger i paragrafens nuvarande lydelse rörande
banksedlarnes egenskap af lagligt betalningsmedel, manar kraftigt härtill, och behofvet
deraf växer ju mera den uppfattning gör sig gällande, att sedlarnes fortfarande
erkännande såsom mynt är fullkomligt oberoende af Riksbankens förmåga
att fullgöra sin i sista punkten af paragrafen stadgade, men redan efter allmän lag
Banken åliggande skyldighet att sina sedlar efter deras lydelse inlösa.

Åsigterna kunna vara och äro visserligen delade, i fråga om hvilka och
huru störa inskränkningar må göras i banksedlarnes nämnda egenskap, men derom
borde knappast någon meningsskiljaktighet kunna förefinn as, att det nuvarande
tillståndet af ovisshet om hvad lagen i detta hänseende verkligen stadgar måste
upphöra, samt att bestämmelserna om, huru vidt en tvångskurs för Riksbankens
sedlar må ega ruin, lämpligen höra utgå från Regeringsformen såsom hörande till
området af den särskilda lag angående Riksbanken, hvartill förslag blifvit af komiterade
i myntfrågan framstäldt, men som torde böra till afgörande förekomma först
å samma riksdag, då den nu ifrågasätta grundlagsförändringen kan blifva slutligen
antagen.

I enlighet med den af mig sålunda uttalade uppfattning har uti det nya
forslaget till lydelse af 72 Regeringsformen endast upptagits förra delen af nuvarande
paragrafen, så lydande: “Riksbanken förblifvev under Riksdagens egen garanti
och vard, så att den ostörd må förvaltas af de Fullmäktige, Kammaren dertill förordnar
efter de ordningar, stadgar och reglementen, hvilka redan gjorda äro eller vidare
af Riksdagen göras kunna"; hemställande jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes uti

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 5.

nådig proposition föreslå Riksdagen att antaga nyssberörda förslag till förändrad
lydelse af den ifrågavarande paragrafen11.

Uti hvad Hans Excellens Herr Justitie-statsministern sålunda
hemställt instämde Statsrådets öfrige ledamöter; och
täcktes Hans Maj:t Konungen, med godkännande af det anmälda
förslaget till förändrad lydelse af § 72 Regeringsformen,
besluta, att detsamma skulle till Riksdagens pröfning i grundlagsenlig
ordning öfverlemnas medelst nådig proposition af det
innehåll, bilagan till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo
Gr. V. Österdahl.

N:o 5.

Ankom till Riksdagens Kansli den 30 Jan. 1871, kl. 1 e. ro

Kongl. Maj.is nådiga Proposition till Riksdagen, angående afträdande
till Warlergs stad af ett till Warbergs f. d. fästning
hörande jordområde; Gifven Stockholms slott den 7 Januari
1871.

Uti underdånig skrifvelse den 26 sistlidne Augusti bär Fångvårdsstyrelsen,
med erinran om hurusom Kongl. Maj:t, enligt nådigt bref den 11 Juli 1848, bifallit,
att Warbergs f. d. fästning finge användas till straff-fängelse, och att för sådant
ändamål de å (''. d. fästningen varande byggnader med tillhörande jordområde, som
af Krigskollegium och Statskontoret disponerades, skulle till fångvårdens disposition
öfverlemnas, i underdånighet anfört, att till Fångvårdsstyrelsen sedermera