Första Kammarens Tillfälliga Utslcotts Utlåtande N:o 7.

3

A:0 7.

Ank. till Riksd. Kansli den 6 Maj 1871, kl. 9 e. m.

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 7, i anledning
af väckt fråga om ändring af de i stadgan om
folkundervisningen i riket bestämda grunder för bidrag
till folkskolelärares aflöning.

35 § i förordningen om kyrkostämma m. m. den 21 Mars 1862
innehåller, att afgifter, om hvilka kyrkostämma beslutar, skola, utom i
de fall, för hvilka annorlunda är i lag eller författning stadgadt, utgå
efter den för rösträtt i kyrkostämma bestämda grund; och jemlikt 1 §
7 punkten i samma förordning hörer till kyrkostämmas handläggning
jemväl fråga om bestämmande af afgifter till folkskola.

Enligt 4 § 5 mom. i stadgan om folkundervisningen i riket den
18 Juni 1842, sådan denna § lyder i Kongl. Kungörelsen den 29 September
1853, skola, för beredande af erforderliga aflöningsbelopp till folkskolelärare,
der ej andra medel finnas, dels ett till sitt maximum bestämdt,
årligt bidrag af hvarje skattskyldig person och dels afgifter för hvarje
skolbarn utgöras, hvarom församlingarne ega närmare bestämma; men
om dessa bidrag och afgifter icke uppgå till det erforderliga beloppet,
skall det åligga församlingarne att det som brister sammanskjuta efter
de i 2:dra artikeln af bevillningsförordningen bestämda grunder, såvida
ej annan öfverenskommelse träffas.

Jemlikt 2 § i gällande bevillningsförordning erlägger staten, såsom
egare af fastighet, ingen bevillning; och blott för vissa, men ej alla
slag åt statens fastigheter utgöres af innehafvaren bevillning.

4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 7.

Med förmälande, att då, på sätt nämndt är, särskild grund för
utgörande af ofvauberörda sammanskott till fyllnad i folkskolelärares aflöning
funnes, denna särskilda grund och icke den i åberopade § af
kyrkostämmoförfattningen i allmänhet bestämda torde böra gälla; men
att. enär någon bevillning för åtskilliga statens egendomar, såsom kungsgårdar
m. fl., icke utgöres, det oriktiga förhållande inträffade, att sådana
egendomar blefve från deltagande i berörda utgift befriade, ehuru innehafvarne
af dessa egendomar, som för sina barn, i likhet med andra,
af skollärarens undervisning droge nytta, jemväl vore vid kyrkostämma
i frågor, som röra folkskolan, för samma egendomar röstberättigade; —
har Herr Ola Andersson från Malmöhus län uti en inom Andra Kammaren
väckt motion (N:o 16) hemställt, att Riksdagen måtte till Komd,
Maj:t ingå med en underdånig anhållan, det täcktes Kongl. Maj:t förordna,
att sådana egendomar, som ej till staten erlägga bevillning efter 2:dra
art. i bevillningsförordningen, likväl skola till skollärares aflöning bidraga
efter det fyrktal, dem, i enlighet med gällande författningar, äro
åsätta.

Sedan Andra Kammarens Första Tillfälliga Utskott, till hvars behandling
denna motion varit hänvisad, i afgifvet utlåtande N:o 18, under
åberopande bland annat deraf, att, på sätt motionären visat, vederbörande
myndigheter i ett särskildt mål förklarat arrendatorer af eu
kungsgård af ofvan antydda skäl ej kunna ifrågavarande afgift åläggas,
föreslagit,

»att Riksdagen, med hufvudsakligt bifall till motionen,
måtte till Kongl. Maj:t ingå med underdånig anhållan,
det täcktes Kong]. Maj:t med afseende å stadgandet i
Kongl. folkskolestadgans § 4 mom. 5, sådant det lyder i
Kongl. Kungörelsen den 29 September 1853, i nåder
förordna, att sådana statens egendomar, som äro befriade
från erläggande af bevillning efter 2:dra art.,
likväl skola vara skyldiga att bidraga till skollärares
aflöning, i likhet med annan fastighet;»

bär Andra Kammaren detta förslag bifallit, hvarefter Första Kammaren,
som jemlikt 63 § Riksdagsordningen af Medkammarens beslut undfått
del, hänvisat frågan till sitt Tillfälliga Utskott.

Då Utskottet nu afgifver yttrande i denna fråga, får Utskottet till
eu början erinra, att, när genom Kongl. Kungörelsen den 15 September
1863 förändrad beräkningsgrund, uteslutande fotad på bevillning efter
2;dra artikeln, stadgades för den enligt 58 § af förordningen^om kommunal-- -

Första Kammarens Tillfälliga TJtshotts Utlåtande N:o 7.

5

munalstyrelse å landet af den 21 Mars 1862 bestämda fyrktalssättning,
det stadgande i sammanhang dermed i 5 mom. af nämnda § tillika meddelades,
att sådan jordbruksfastighet, för hvilken bevillning ej erlägges,
skall påföras fyrktal efter det belopp, som, derest bevillning för densamma
enligt nämnda artikel i bevillningsstadgan utgå skulle, på grund af
taxeringsvärdet mot sådan bevillning svarar; hvaremot inkomst af arrende
för sådan fastighet ej skulle i fyrktal sättas.

Den grundsats, som sålunda , i afseende å kommunalutskylder å
landet gjort sig gällande, torde också billigtvis böra tillämpas på utdebiteringen
af ifrågavarande fyllnadsbidrag till aflöning åt folkskolelärare å
landet så, att för de statens jordbruksfastigheter, för hvilka bevillning
ej utgår, vederbörande likväl få i utgörande af berörda bidrag deltaga
enligt ofvan antydd grund. Det synes nemligen vara obilligt, att, der
staten inom ett skoldistrikt eger jordbruksfastighet, hvaraf den drager
inkomst och hvars innehafvare af folkskolan hemtat fördel, detta skoldistrikt
skall, i följd af nu stadgad utdebiteringsgrund, sakna allt bidrag
i förevarande hänseende från sådan statens egendom, en obillighet, som
blir större och kännbarare, i samma mån denna egendoms taxeringsvärde
utgör större del af samfälda taxeringsvärdet å de inom distriktet
varande fastigheter.

Utskottet anser sig derföre böra understödja en förändring i antydd
riktning af föreskriften om ifrågavarande utdebiteringsgrund, hvad
landet angår; hvilket synes hafva varit motionärens egentliga och måhända
enda syfte.

Beträffande åter utdebiteringsgrunden inonffstäderna, som Andra
Kammarens beslut efter ordalydelsen måste anses jemväl omfatta, så
synes, med afseende å beskaffenheten af statens fastigheter derstädes,
förhållandet vara väsendtligen olika; hvarföre också det genom 1863 års
kungörelse i ofvanberörda hänseende meddelade stadgande ej blifvit till
städerna utsträckt; och Utskottet finner derföre ej skäligt att till Andra
Kammarens beslut i denna del tillstyrka bifall.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får Utskottet hemställa,
att Första Kammaren, med förklarande, att Medkammarens beslut ej kan
oförändradt bifallas, må för sin del besluta,

att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, om icke
sådan ändring af 4 § 5 mom. i gällande stadga för
folkundervisningen i riket, rörande grunden för utgörande
af der omförmälda fyllnadsbidrag till folkskoleBih.
till Riksd. Prof. 1871. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 6 Häft. 2

6

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 7.

lärares aflöning, må i behörig ordning meddelas, att
för den statens egendom å landet, för hvilken bevillning
enligt 2:dra art. i bevillningsstadgan ej erlägges,
sådant bidrag bör lemnas i förhållande till det belopp,
som, derest bevillning för samma egendom enligt nämnda
artikel utgå skulle, på grund åt taxeringsvärdet mot
sådan bevillning svarar.

Stockholm den 6 Maj 1871.

På Utskottets vägnar:

N. S. v. KOCK.

Stockholm. Associations-Boktryckeriet, 1871.