Stats-Utskottets Utlåtande N:o 73.

1

N:o 73.

Ank. till Riksd. Kansli den 2 Maj 1871, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående upphörande af horeri- eller
arhetsskyldigheten till kungsgårdar och militieboställen i Christianstads
och Malmöhus lån.

(I. A.)

Uti en inom Riksdagens Andra Kammare väckt och till Stats-Utskottet remitterad
motion (N:o 74) har Herr Johan Jönsson föreslagit, att Riksdagen måtte
uti underdånig skrifvelse anhålla, det Kong]. Maj:t behagade vidtaga sådana åtgärder,
att Rikets Ständers beslut om dagsverksskyldighetens allmänna upphörande
måtte komma till tillämpning äfven beträffande innehafvare af de hemman i Skåne,
hvilka utgöra hoveri till kungsgårdar eller militieboställen i Christianstads och Malmöhus
län, och att Kongl. Maj:t täcktes låta uppgöra och till Riksdagen afgifva
förslag om den ersättning, som för sådant fall må vara erforderlig, derest icke
rättigheten att disponera ifrågavarande hoverier finnes kunna upphöra vid ombyten
af kungsgårdarnes eller boställenas innehafvare.

Till stöd för denna framställning har motionären hufvudsakligen andragit det
beslut, nästlidet års Riksdag fattade och, uti underdånig skrifvelse den 13 April
samma år, hos Kongl. Maj:t anmälde, i fråga om upphörande af den dagsverksskyldighet,
som, på grund af 5:te punkten i Kongl. Reglementet den 7 November
1695, åligger innehafvare af s. k. hästhemman i Skåne. Dessa hemman befunne sig
dock, hvad arhetsskyldigheten anginge, icke i en särskild kategori, utan skulle,
enligt motionärens förmenande, de s. k. för delshemmanen, likaväl som hästhemmanen,
någon gång vara underkastade skyldighet att utgöra dagsverken in natura på grund
af nyssberörda'' Kongl. Reglemente. Uti boställshandlingar förekomme å dessa

Bih. till RikscL Prot. 1871. 4 Sami. 1 Afd. 36 Häft. 1

2

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 73.

hemman fyra olika benämningar, nemligen kronoskatte-fördelshernman, kronoskattearbets-fördelshemman
kronoskatte-hästhemman och kronoskatte-arbets-liästliemman. Det mer
eller mindre arbete, hemmansinnehafvaren in natura utgjorde, motsvarades i värde
af den betalning derför, eller den s. k. arbetspenning, som han derföre erhölle
genom afkortning på räntan. Under tidens lopp hade arbetets ökade värde gjort
den hemman i Skåne åliggande arbetsskyldighet in natura till en tung börda, tryckande
desto hårdare ju större del af den hemmanet åsätta ränta vore i arbete förvandlad.
Enligt af motionären anförda exempel skulle kronoskatte-arbetsfördelshemman
vara vida hårdare betungadt med arbete än kronoskatte-hästhemman. Att
vid sådant förhållande efterskänka den arbetsskyldighet, ofvannämnda Kong]. Reglemente
bestämde, utan att på samma gång efterskänka den betydligt tyngre arbetsskyldighet,
som enligt särskilda arbetskontrakt länge tryckt och ännu ålåge
hoverihemman, vore, enligt motionärens åsigt, rent af en orimlighet.

Härvid tillåter Utskottet sig emellertid erinra att, såvidt af handlingarne för
nästlidet års riksdag kunnat inhemtas, fråga då icke ens uppstått om efterskänkande
af den hästhemmanen åliggande dagsverksskyldighet. Väl har Riksdagen, delande
den af Rikets Ständer förut uttalade åsigt att hoveri eller dagsverksskyldigheten
in natura borde upphöra, uti underdånig skrifvelse den 13 April 1870 anhållit,
det Kong!. Maj:t behagade vidtaga sådana åtgärder, att Rikets Ständers bebeslut
om dagsverksskyldighetens allmänna upphörande måtte komma till tillämpning
äfven beträffande innehafvarne af hästhemmanen i Skåne, och att Kongl. Maj:t täcktes
låta uppgöra och till Riksdagen afgifva förslag om den ersättning, som för
sådant fall kunde vara erforderlig, derest icke rättigheten att disponera de ifrågavarande
dagsverkena kunde upphöra vid ombyten af boställsinnehafvare; men, i
fråga om dagsverksskyldighetens allmänna upphörande, innehåller samma skrifvelse
den upplysning, att vid 1809 och 1810 årens riksdag det beslut af Rikets Ständer
fattades, att allmogens dagsverksskyldigheter till de kronan behållna kungsgårdar
och kronolägenheter skulle upphöra att in natura utgöras, när dåvarande arrendekontrakt
löpte till ända, emot det att i stället lösen för dessa dagsverksskyldigheter efter
markegång till statsverket erlades, och att detta beslut blef genom Kongl. Brefvet den
3 December 1812 till verkställighet befordradt, äfvensom att vid tillämpningen
häraf skiljaktighet uppstått emellan sådana hemman, som vore dagsverksskyldige
till kronans nyssnämnda egendomar, och dem hvilka till boställen och indelningshafvare
voro anslagna. Häraf synes följa att, derest i afseende å dagsverksskyldigheten
för hästhemmanen i Skåne tillämpades Rikets Ständers nyssnämnda beslut
om dagsverksskyldighetens allmänna upphörande, sådant icke kunde, på sätt
motionären antagit, medföra dagsverksskyldighetens efterskänkande, utan blott dess
upphörande in natura, emot lösen efter markegångspris.

Det af motionären uppgifua förhållande att fördelshemmanen i Skåne skulle,
på grund af 1695 års Kongl. Reglemente, vara underkastade arbetsskyldighet, vinner
icke heller bekräftelse af de för Utskottet tillgängliga handlingar. Uti nyss -

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 73.

3

nämnda Reglemente stadgas nemligen, bland annat, följande: »Utaf Fördels- och
Beställnings- samt Tilldelningshemman niuta Officerarne Ährligen den dem anslagna
Räntan till aflöning, efter chronovärdering, vijdare skole de sig med dem
intet befatta. — — — Icke heller må någon besvära Bönderne med skiutsningar
och kiörslor. »Vidare har, genom nådigt Bref till Krigs- och Kammar-kollegierna
af den 18 Juni 1779, Kongl. Maj:t förklarat »rätta meningen och förståndet af
1695 års Reglemente vara, att Fördels-bönderna i Skåne äro från Dags-Verken
till Militie Boställen frikallade, och det så mycket mer, som enligit Kammar-kollegii
uppgift, de alt till denne tid oafbrutet tillgodoniutit denne förmån, så att ändring
derutinnan skulle blifva för dem en ny tunga.«

Uti 1695 års Reglemente förekommer likväl ett så lydande stadgande: »Dock
är till achta åt de Bönder, som nu giöra till någre Konungsgårdar Dagsvärcken
eller ock framdeles kunna pröfvas dertil nödiga, skola också härefter vara plichtige
sådanna Dagsväroken efter Vanligheten att utgiöra och prestera.* Detta stadgande
medgifver således bibehållande och utvidgande af den hoveri- eller arbetsskyldighet,
som på grund af åtskilliga föreskrifter jemte särskilda arbetskontrakt
för en stor mängd hemman och gatehus i Skåne förefunnits och, enligt 2:ne Kongl.
Bref af den 11 Oktober 1861, då ännu förefanns för 665/3! mantal och 561/i gatehus.
Enär motionärens framställning synes företrädesvis afse denna arbetsskyldighet,
anser Utskottet sig böra i afseende derå meddela följande.

Uti underdånig Skrifvelse den 30 December 1840 anhöllo Rikets Ständer, att
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande måtte erhålla nådig befallning att anställa fullständig
och noggran undersökning, angående sådana, uti hemmanens ränta och
skattläggning icke inbegripna dagsverks- och arbetsskyldigheter, som in natura
utgjordes till kronans hemman och lägenheter, hvilka såsom boställen m. m. vore
åt embete- och tjensteman anslagna eller till inrättningar upplåtna, hvarvid bordo
utredas, huru dessa skyldigheter tillkommit och hvarpå desamma sig grundade,
äfvensom Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i de fall, då nämnda skyldigheter icke
voro närmare bestämda, borde söka tillvägabringa sådana överenskommelser, hvarigenom
åtminstone för tiden efter dåvarande boställshafvares afgång visst antal
dagsverken blefve bestämdt. Sådan undersökning egde ock rum. Protokollen
deröfver insändes till Kammar-kollegium, som under den 5 Maj 1843 i frågan af~
gaf underdånigt utlåtande. Vid föredragning häraf har Kongl. Maj:t, med hänsigt
till förekommande särskilda förhållanden beträffande åtskilliga kungsgårdar och
boställen i Skåne samt ett boställe i Skaraborgs län och då vid de redan verkställda
undersökningarne hvarken någon uppskattning till penningvärde egt rum,
vare sig af arbetshemmanens gemensamma arbets- och dagsverksskyldigheter till
hvarje kungsgård eller af hvarje hoveris eller arbetslags, än mindre hvarje särskildt
hemmans tjenstbarheter, eller tillfredsställande utredning blifvit i flera på frågan
inverkande omständigheter åstadkommen, under den 18 April 1844, till utredande
af dessa förhållanden, i nåder förordnat, att förnyad lokalundersökning skulle af

4

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 73.

Kammarrådet L. E. Cassel förrättas. Efter fulländadt uppdrag inkom Kammarrådet
Cassel med betänkande i ämnet, hvilket innehöll utredning angående uppkomsten
och nuvarande beskaffenheten af de arbets- och hoveriskyldigheter, som till
omförmälda kungsgårdar och boställen utgjordes; och hade, med ledning af dessa
förhållanden, vid hvarje särskild kungsgård uppskattning i öke- och drängedagsverken
skett af de arbetsbiträden och tjenstbarheter af särskilda slag, som, enligt
arbetskontrakt och gällande stadganden, ålåge dels hvarje hoveri eller arbetslag
för sig, dels alla hoverierna gemensamt, hvilken samfälda arbetsskyldighet derefter
blifvit på hvarje hemmans nummer efter dess andel i hoverilaget fördelad. Vid
denna uppskattning hade i öfrigt iakttagits dels att, jemlikt den fördelning af arbetsskyldigheterna,
som under den förflutna tiden varit och ännu vore gällande
samt i öfverensstämmelse med arbetsböndernas allestädes tillkännagifna önskan,
helt arbetslags eller hoveris arbetsskyldighet beräknats till visst antal dagsverken,
utan afseende på det större eller mindre hemmantal, hvaraf hoveriet varit sammansatt,
eller på hemmanens dåvarande godhet och beskaffenhet och följaktligen äfven
utan all hänsigt till de skiljaktigheter i arbetsqvantiteternas belopp och ersättningen
derför, som kunde uppkomma vid den ena kungsgården i jemförelse med
den andra, hvarefter arbetsvärdet blifvit i penningar uträknadt efter medélmarkegångspriset
å dagsverken under de 10 åren 1834—1843.

Sedan Kongl. Maj:t derefter låtit ytterligare höra de hoveriskyldige, med hvilka
överenskommelser om arbetsskyldigheternas utbytande emot föreslagen ersättning
vid de hållna undersökningarne icke kunnat träffas, huruvida de ville på de till
dem framställda förslag ingå, hade af bemälda hoveriskyldige endast egarne af de
till Billesholms kungsgård anslagna hemman, med undantag af tre, anmält sig vilja
det uppgjorda förslaget antaga, hvaremot åboarne å de öfriga kungsgårdarnes arbetshemman
framställt vilkor mer eller mindre afvikande från nämnda förslag.
Kongl. Maj:t hade derefter låtit i ämnet höra de i och för beskattningsväsendets
förenkling utsedda komiterade samt till Rikets åren 1853—1854 församlade Ständsr
aflåtit nådig Proposition i ämnet, i anledning hvaraf Rikets Ständer, i fråga om
dagsverksskyldigheten till åtskilliga såsom boställen anslagna kungsgårdar i Christianstads
och Malmöhus län, för sin del antagit följande bestämmelser, nemligen:
att de, angående hoveriskyldighetens upphörande på vissa vilkor och emot afgäld
från de hoveri- och arbetsskyldiga hemmanen, med hemmansinnehafvarne uppgjorda
överenskommelser äfvensom de dylika, hvilka dädanefter, enligt enahanda
grunder, i vederbörlig ordning afslutades, för större eller mindre antal af hoverieller
arbetsskyldiga hemman, skulle till Kong]. Maj:ts nådiga pröfning och stadfästelse
anmälas; att, der sådan öfverenskommelse blefve af Kongl. Maj:t stadfästad,
förändringen skulle taga sin början antingen från och med året efter det, då boställsinnéhafvaren
förklarat sig dermed nöjd, eller ock, om han ej ville derpå ingå,
vid hans afgång från bostället; att, när hoveri- eller arbetsskyldigheten upphörde,
den hemmanet åliggande, emot arbetsskyldigheten förut afkortade indelta räntan

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 73.

5

skulle utgöras till vederbörande indelningshafvare, men den derutöfver öfverenskomna
årliga afgälden till statsverket ingå, hvaremot på vederbörliga stater skulle
uppföras ett emot sistnämnda afgäld svarande anslag, som tillkomma boställsinnehafvaren
uti oindelt spanmål, hälften råg och hälften korn, om afgälden vore bestämd
i spanmål, eller i kontant, derest afgälden blifvit i penningar fastställd; att
i hvarje särskildt fall det ankomme på Kongl. Maj:ts nådiga pröfning huruvida,
utöfver sistnämnda anslag, någon ersättning af statsmedel åt boställsinnehafvaren
före upphörandet af det förut åtnjutna arbetsbiträdet kunde erfordras, i hvilket
fall likväl en sådan ersättning icke finge öfverstiga skilnaden emellan det nyss omförmälda
sammanräknade beloppet af indelta räntor och afgäld samt det värde,
hvartill den upphörande koveri- eller arbetsskyldigheten af hemmanen vid 1844
års undersökning blifvit af förrättningsmannen, Kammarrådet Cassel, uppskattad:
att nämnda afgäld och ersättning, der sådan ifrågakomme, skulle, såsom vederlag
för minskad boställsafkastning, tills vidare af- och tillträdas lika med annan boställets
tillhörighet; samt att, i de fall, då öfverenskommelse på föreskrifvet sätt
icke träffats eller framdeles blefve uppgjord, hoveri- eller dagsverksskyldigheten
skulle tillsvidare, såsom förut, fortfara. Detta Rikets Ständers beslut blef af Kongl.
Maj:t, enligt nådigt Bref af den 8 September 1854, gilladt.

I anledning af flera vid 1859—1860 årens riksdag i ämnet väckta motioner
afläto Rikets Ständer under den 30 Juni sistnämnda år ånyo underdånig skrifvelse
i frågan. Deri yttrades, bland annat, att af de inånga omständigheter, som talade
för behofvet och billigheten af arbets- och dagsverksskyldighetens upphörande att
utgöras in natura, ansågo Rikets Ständer tillräckligt att endast vidröra den, att
hoveriskyldigheten i liera fall icke vore begränsad, utan underkastad godtycke, ett
förhållande, som, utom att det ofta måste gifva anledning till tvister emellan vederbörande,
syntes vara i uppenbar strid med tidens fordringar, att allas såväl rättigheter
som skyldigheter borde, så vidt möjligt är, vara lagligen bestämda. Medvetandet
att i vissa hänseenden nödgas vara underkastad en annans godtycke samt
beskaffenheten af hoveriskyldigheten i öfrigt alstrade lätt, äfven utan missbruk
deraf, en osjelfständig ställning för den arbetsskyldige, som svårligen kunde undgå
att såväl i moraliskt som ekonomiskt hänseende deraf menligt beröras, i hvilket
sistnämnda hänseende fästades uppmärksamhet dervid, att de arbetsskyldiges eget
jordbruk, till följd af åliggandet att äfven under den brådaste tiden lemna folk och
dragare ifrån sig, måste befinna sig å en jemförelsevis låg ståndpunkt samt fördenskull
icke lemna den inkomst, som under andra förhållanden deraf kunde påräknas.
Nyare tiders stora framsteg i jordbruksnäringen och införandet af förbättrade arbetsmethoder
och redskap dervid hade på flera ställen förorsakat, att den hoveriberättigade
numera icke af allmogens biträde haft den nytta, som vid hoveriets
uppkomst varit afsedd, och Rikets Ständer hade derföre trott det äfven böra med
de hoveriberättigades fördel öfverensstämma, att emot skälig ersättning få berörda
arbetsskyldighet afskaffad, helst någon svårighet att på annat sätt erhålla arbetet ‘

6

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 73.

verkstäldl icke syntes kunna befaras. Under förutsättning af ett billigt tillmötesgående
från de arbetsskyldiges sida, ansågo Rikets Ständer derför några väsendtliga
hinder icke böra möta för ett ändamålsenligt ordnande af denna angelägenhet.
Men då dervid måste tillses att icke någons lagliga rätt förnärmades, och hoveriskyldigheten,
såvidt Rikets Ständer af handlingarne i ämnet kunde inhemta, både
till sin uppkomst och beskaffenhet vore af mångfaldiga slag, för utredande hvaraf
Rikets Ständer saknade nödiga upplysningar, hade Rikets Ständer icke kunnat utfinna
någon allmän regel, hvarefter hoveriskyldigheten i hvarje särskildt fall borde
ordnas. Rikets Ständer — som förmälde sig lifligt inse vigten deraf att ifrågavarande
ärende så skyndsamt som möjligt blefve på ett tillfredsställande sätt regleradt och
förklarade sig vidhålla de utaf Rikets Ständer förut uttalade åsigter i afseende å
berörda skyldighets upphörande in natura emot lämplig ersättning, hvilken, enligt
Rikets Ständers tanke, borde i allmänhet bestämmas i penningar efter enahanda
grunder, som vid den skedda skatteförenklingen tillämplats, -— anhöllo derföre i underdånighet
det Kong]. Maj:t täcktes, efter den ytterligare utredning af ärendet,
som Kongl. Maj:t i nåder kunde anse erforderlig, föreslå och vidtaga sådana åtgärder,
att berörda hoveri- och dagsverksskyldighet in natura måtte emot lämplig
ersättning, der Kongl. Mnj:t funne sådan böra erläggas, så fort ske kunde upphöra.

Öfver denna underdåniga skrifvelse afgåfvo Krigs- och Kammar-kollegierna
under den 3 September 1860 infordradt underdånigt Utlåtande. Deri anfördes, bland
annat, att Rikets Ständers förmenande att hoveriskyldigheten i flera fall icke vore
begränsad, utan underkastad godtycke, saknade grund och vederlädes af de utaf
Kollegierna omförmälda kontrakt och beslut; att hoveriskyldighetens uppkomst
och beskaffenhet, hvarom Rikets Ständer förmält sig sakna nödiga upplysningar,
vore fullständigt utredda uti Kammarrådet Cassels betänkande af den |10 December
1844; att vid sådant förhållande någon fullständigare undersökning och utredning
icke kunde verkställas, samt att, då de arbetsskyldige vid 3:ne tillfällen förut varit
hörda, men icke låtit förmå sig att godkänna de af Cassel föreslagna billiga överenskommelser;
Kollegierna icke kunde dela den af Rikets Ständer yttrade förutsättning
af ett billigt tillmötesgående från de arbetsskyldiges sida.

På grund af hvad Kollegierna upplyste och anförde, fann Kongl. Maj:t, enligt
nådigt Bref den 5 Oktober 1860, annan åtgärd i följd af Rikets Ständers hemställan
icke böra vidtagas, än att de arbetsskyldige skulle ånyo höras huruvida de icke,
jemlikt de i Kongl. Brefvet den 8 September 1854 fastställda grunder, önskade
att vinna befrielse från dagsverkens utgörande.

Resultatet af de arbetsskyldiges ytterligare hörande, hvilket, enligt hvad Utskottet
inhemtat, egde rum inför vederbörande kronofogdar och hvarvid de arbetsskyldige
i allmänhet vägrade att ingå på den föreslagna regleringen, på den af de
flesta anförda grund, att de ansågo den ifrågasatta ersättningen för hög, blef:

7

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 73.

a) beträffande arbetskyldiga hemman:

att öfverenskommelse afslutats endast för 1/t2 mantal, och att arbetsäkyldigheten
oförändrad qvarstodé för 66 5/32 mantal vid följande boställen nemligen:

Löfvestad .
Månstorp .
Billesholm .
Årup . .

Sandby ......

Bäokaskog .....

Herrevadskloster . . .

Mölleröd......

Summa för begge länen

inom Malmöhus län:

11 19/sa R=mt

14 7i. »
*71. »

• / • • • 6 7. -

tillsammans 39 19/32 R:mt.

inom Christianstads lån:

3 7„
7.

16

6 */.

16

16

Runt.

»

»

tillsammans 26 9/.

66

5/

16

R:mt.

Runt.

b) beträffande arbets skyldig a gatehus under Löfvestad:

att icke en enda af egarne till de 25 1ji egatehus, hvilkas hörande egt rum,
velat på öfverenskommelse sig inlåta.

Enligt nådigt Bref den 11 Oktober 1861 fastställdes det kontrakt, som med
egaren till 1/1S mantal blifvit upprättadt, angående arbetsskyldigbctens upphörande,
och förordnades, att vid den alla öfriga hemman och gatehus, som på öfverenskommelse
icke angått, åliggande arbetsskyldighet skulle förblifva.

Ehuru Stats-Utskottet lifligt delar den af Rikets Ständer uttalade åsigt om
olämpligheten af ifrågavarande arbetsskyldighets utgörande in natura och anser de
derför anförda skäl vara välgrundade, finner Utskottet likväl efter hvad som, enligt
hvad ofvan förmäles, blifvit i frågan vidgjordt, någon ytterligare åtgärd från det
allmännas sida derutinnan icke vara erforderlig, då det torde böra på de, numera
jemförelsevis få återstående arbetsskyldige sjelfva ankomma att tillgodogöra sig de
fördelar, som med regleringen åsyftats och hvilka icke torde böra vinnas, utan att
dessa arbetsskyldige i handling visa det tillmötesgående, som man förutsatt böra
hos dem finnas och som andra arbetsskyldige vid erhållande af befrielse från be -

8

Stats-Vtskottets Memorial N:o 74.

rörda skyldighet redan ådagalagt. Ett eftergifvande af arbetsskyldigheten för dessa
återstående arbetsskyldige skulle, enligt Utskottets tanke, dessutom innefatta en
orättvisa emot alla dem, icke blott inom provinsen Skåne, utan äfven inom andra
landskap, som, emot lösen, vunnit befrielse från arbetsskyldighetens utgörande in
natura. På denna grund och då från det allmännas sida alla de åtgärder synas
hafva blifvit vidtagna, som för frågans reglerande erfordras, hemställer Utskottet,
att motionärens framställning icke må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 2 Maj 1871.

På Stats-Utskottets vägnar:

Årvid Fr:son Posse.

JV:o 74.

Ank. till Riksd. Kansli d. 2 Maj 1871, kl. 1 e. m.

Memorial, angående godtgörelse för upprättandet och utgifvandet från trycket
af en förteckning öfver de tryckta riksdagshandlingarne.

(R. A.)

Uti en till Ståts-Utskottet aflåten skrifvelse hafva Fullmäktige i Riksgäklskontoret
öfverlemnat en af Föreståndaren för Riksdagens bibliothek, Notarien i
Fullmäktiges expedition D. M. Sandahl till Fullmäktige ingifven skrift, deri Sandahl
anmält, att sedan det visat sig, att uti de åt Riksdagsbibliotheket anskaffade
tryckta riksdagshandlingar åtskilliga blad och tabeller samt äfven hela bilagor saknades
och att dessa handlingar således vore ofullständiga, Sandahl sökt bereda sig
kännedom om hvilka handlingar bland nämnda bibliotheks samling af de från trycket
utgifna dylika handlingar saknades, samt för sådant ändamål genomgått alla
från och med år 1786 till och med år 1866 tryckta riksdagshandlingar och med
dessa jemfört de uti Riksdagsbibliotheket, Riksarkivet och Riddarhuset befintliga

exemplar