Stats-Utskottets Utlåtande N:o 58.

5

N:o 58.

Ank. till Riksd. Kansli den 26 April 1871, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner, angående skjutsningsbesvärets ordnande
m. m.

(L A.)

Från Riksdagens Andra Kammare hafva i detta ämne 3:ne särskilda motioner
blifvit till Stats-Utskottets handläggning remitterade. Dessa motioner äro
väckta af:

A) Herr R. Elirenborg (se motion N:o 3), hvilken framställt följande förslag:

»l:o. All skjuts, med undantag af kungs- och kronoskjuts, ordnas af Staten
länsvis medelst å hvarje skjutsstation upprättad entreprenad.

2:o. De hittills skjutsskyldiges åligganden att utgöra gästgifveri-, håll- och
reservskjuts, vare sig in natura eller genom penningebidrag, upphöra med afslutade
kontrakters tilländagående.

3:o. Hvar och en, som af skjuts begagnar sig, vidkännes den lega per häst
och per mil, hvilken vid hvarje station blifvit enligt lägsta entreprenad-anbudet
eller derefter af Kongl. Maj:t förordnad nedsättning bestämd.

4:o. Skjutsentreprenad-auktion hålles under sommaren näst före det år, då
kontrakt skall taga sin början. Utrop och åtagande sker per häst och per mil,
samt utan inskränkning till beloppet. Länsstyrelsen lemnas den frihet i afseende
på val eller flyttning af skjutsstation, utan eller i förening med gästgifverirörelse,
som fordras för framkallande af täflan om skjutsens åtagande.

5:o. Der i brist på lägre anbud skjutsentreprenad-kontrakt måst afslutas om
lega, som mer eller mindre öfverstiger den nu såsom den högsta bestämda af 1,50
i stad och 1,20 på landet per häst och mil, åligger det Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
att derom inom Augusti månads utgång före det år, då entreprenaden
skall taga sin början, till Kongl. Maj:t inkomma med underdånig anmälan jemte

6

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 58.

utlåtande om och i hvad mån samfärdselns behof å orten anses påkalla understöd
till legans nedsättande. Finner Kong]. Maj:t dertill skäl, så beviljas för sådant
ändamål, af medel, ställda till Kongl. Maj:ts disposition, en summa beräknad sålunda,
att skilnaden mellan den lega per häst och mil, mot hvilken åtagande vid
entreprenad-auktion skett, och den lega, som af Kongl. Maj:t bestämmes, multipliceras
med antalet af de hästar, som, enligt af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
meddelad uppgift, under nästföregående år vid samma eller, i fråga om ny skjutsstation,
vid dermed jemförlig närbelägen station utgått. Sådant understöd tilldelas
på lämpliga tider entreprenören, hvars förbindelse vid kontraktets afslutande bör
omfatta såväl det fall att understöd till legans nedsättande blifver på nyssnämnda
grund beviljadt, som det fall att legan enligt lägsta anbudet kommer att till oförminskadt
belopp erläggas.

6:o. Riksdagen ställer, för det i föregående punkt angifna ändamål, fortfarande
till Kongl. Majrts förfogande ett reservationsanslag, som efter hand kan minskas, i
den mån de hittills skjutsskyldiges bidrag upphöra.

7:o. Tryckta uppgifter å skjutslegan vid hvarje särskild station inom riket
hållas årligen allmänheten till handa.

8:o. Kungs- och kronoskjuts utgöres fortfarande in natura, men mot ersättning
förhöjd till ett belopp, som ungefärligen motsvarar medeltalet af den för annan
skjuts vid rikets särskilda entreprenad-stationer bestämda lega.

9:o. Riksdagen anhåller att Kongl. Maj:t täcktes till densamma afgifva den
nådiga framställning, hvartill ett godkännande af i förestående punkter innefattade
förslag kan föranleda.»

B) Herr Ola Jönsson, som uti motionen N:o 143 föreslagit, att Riksdagen
måtte uti underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes genom vederbörande
låta undersöka på hvilka vilkor bestyret med resandes fortskaffande kunde,
åtminstone till större delen, och å de vägar, der en betydligare rörelse egde rum,
öfverflyttas på postverket, samt derefter till Riksdagen göra den framställning i
detta ämne, som af omständigheterna påkallades.

C) Herr Magnus Jonsson från Gcfleborgs län, hvilken (se hans motion N:o
50) hemställt, att Riksdagen för sin del måtte bestämma, att legan för kronoskjuts
skulle så snart ske kan, i likhet med entreprenad-skjutslegan å landet, höjas från
80 öre till 1 R:dr 20 öre per mil, samt att erforderliga medel för ändamålet måtte
anvisas.

Den fråga, hvars behandling nu åter påkallar Riksdagens uppmärksamhet, är
såsom bekant ingalunda ny. Från äldsta tider har nemligen klagan från den jordbrukande
befolkningens sida förts öfver dess betungande för de resandes fortskaffande
och beqvämlighet. Dessa klagomål hafva i lagstiftningsväg föranledt talrika
åtärder , om hvilka upplysning meddelas uti Allmänna Besvärs- och Ekonomi -

Stats--Utskottets Utlåtande A:o 68.

7

Utskottets Utlåtande N:o 110 vid 1856—1858 årens riksmöte samt Stats-Utskottets
Utlåtande N:o 72 vid 1867 års riksdag. Hänvisande till den utredning, dessa sakrika
utlåtanden innehålla, går Utskottet, som ansett mindre lämpligt att här återgifva
hvad i dessa utlåtanden omförmäles, nu att i korthet yttra sig angående de
olika förslag, hvilka till behandling föreligga.

Hvad då först angår frågan om gästgifveri-, håll- och reservskjutsens ordnande,
så synas de förslag, hvilka i sådant hänseende blifvit väckta, visserligen
icke vara oförtjenta af uppmärksamhet, men likväl icke vara af beskaffenhet att
under närvarande förhållanden från Riksdagens sida böra föranleda någon åtgärd.
Herr Ehrenborgs förslag om skjutsningsbesvärets ordnande länsvis har, ehuru i något
olika form och syftemål, tillförene utgjort föremål för behandling. EttafKongl.
Maj:ts Befallningshafvande i Malmöhus län väckt förslag, hvarigenom afsågs skjutsens
ordnande länsvis och införande af ovilkorlig entreprenad vid alla skjutsstationer,
mot det att de bidrag, som för sådant ändamål erfordrades, skulle för den del
de icke kunde af statsmedel betäckas utgå till lika belopp af alla skjutsskyldiga
hemman inom länet, ansåg nemligen Kongl. Maj:t vara förtjent af närmare öfvervägande
och föreskref fördenskull att samtliga landstingen i riket skulle i frågan
höras och deri afgifva yttranden. Förslaget afstyrktes emellertid af 11 landsting,
tillstyrktes oförändradt blott af 4 och förordades med vissa modifikationer af 10
landsting. Vid flera riksdagar har visserligen den åsigt blifvit af representationen
uttalad, att jordbruket borde, så snart sig göra läte, från skjutsningsbesväret befrias,
men i afseende å medlet härför hafva tankarne varit temligen delade. Emellertid
har en icke oväsendtlig lättnad i skjutsningstungan på sednare tiden egt rum
genom fortgående på den sedan år 1840 beträdda banan att befrämja entreprenaders
uppkomst och utbildning; genom skjutslegans succesiva förhöjande, så att den
numera för entreprenadsskjuts får för milen uppgå till 1 R:dr 50 öre i stad och 1
R:dr 20 öre på landet; genom anvisande af ett numera till 125,000 R:dr årligen
uppgående reservationsanslag till lättnad för skjutsningstungan, der den medelst
entreprenad bestrides och befinnes särdeles tryckande; genom införande af postdiligensförbindelser
å allmännare trafikerade farvägar och slutligen genom de alltjemt
fortgående jernvägsanläggningarne i olika delar af landet. Nekas kan väl
icke att skjutsningstungan, företrädesvis i de delar af landet, der jernvägsförbindelser
icke kommit till stånd, likväl ännu är ganska tryckande; dock är, enligt den
utredning, som vid nästlidet års riksdag i frågan meddelades, missförhållandet de
olika orterna emellan i sjelfva verket icke så stort, som de höga entreprenadsbidragen
för mantal vid första påseendet synes antyda. Till en del beroende af lokala
och andra med näringslifvet å dessa orter i samband stående omständigheter,
äro dessa missförhållanden dessutom ofta af beskaffenhet att svårligen kunna genom
lagstiftningens mellankomst undanrödjas.

Af uppgifter, som uti länsstyrelsernas s. k. femårsberättelser meddelas angående
antalet af hästar, utgångna gästgifveri-, håll- och reservskjuts, inhemtas, att

8

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 58.

detta antal utgjorde: år 1855 för samtliga länen 1,366,352 st., år 1860 för samtliga
länen, med undantag af Södermanlands, för hvilket uppgift saknas, 647,581 st. och
år 1865 för samtliga länen 495,012 st. På ett tiotal af år, nemligen från 1855 till
och med 1865 hade således hästantalet minskats med nära 2/3:delar. I hvad mån
minskning derefter egt rum. är väl ännu icke bekant, men antagligen har i följd
af de städse fortgående jernvägsanläggningarne samt de utvidgade postdiligensförbindelserna
äfvensom den år 1866 förhöjda entreprenadskjutslegan en icke oväsendtlig
ytterligare förminskning i hästantalet sedan år 1865 egt rum.

Vid sådant förhållande och då de pågående jernvägsanläggningarne samt utvidgade
postdiligensförbindelserna, i den mån de fortgå, komma att underlätta
skjutsningsväsendets ordnande utan så betydliga kostnader, som för närvarande
skulle erfordras, derest staten allena skulle öfvertaga skjutsningsbestyret, och hvilka
kostnader, på sätt vid föregående riksdagar blifvit utredt, antagligen skulle blifva
så stora, att jordbrukaren, sedan andra samhällsklasser fått vidkännas sin behöriga
andel af tungan, skulle i form af beskattning träffas af drygare utgifter, än hela
skjutsningsbesväret för närvarande medför, torde tiden icke nu vara lämplig för
skjutsningsbesvärets skiljande från jordbruket, desto mindre som statens tillgångar
mer än vanligt tagas i anspråk för sådana behof, hvilkas afhjelpande icke tål uppskof.

Hvad särskildt angår Herr Ola Jönssons motion bör Utskottet meddela, att
postdiligensförbindelser för närvarande underhållas alla dagar i veckan å linierna
Göteborg—Halmstad, Helsingborg—Halmstad, Karlstad—Arvika, Linköping—Skenningo,
Norrköping—Linköping, Nässjö—Eksjö, Sköfde—Hjo, Sköfde—Lidköping
och Upsala—Gefle; fyra dagar i veckan å linierna Borås—Ulricehamn, Gefle—
Sundsvall, Gnesta—Nyköping, Karlskrona—Kristianstad, Sundsvall—Hernösand,
Upsala—Westerås och Wexiö—Karlskrona; tre dagar i veckan å linierna Halmstad—Wieslanda,
Höör-—Aby, Jönköping—Halmstad, Jönköping—Wernamo, Kalmar—Karlskrona,
Kristinehamn—Filipstad, Linköping—Wirnmerby, Moheda—Wernamo,
Norrköping—Westervik, Oskarshamn—Kalmar, Skenninge—Jönköping. Sparreholm—Eskilstuna,
Södertelje—Eskilstuna, Westervik—Eksjö, Westerås—Falun,
Wexiö—Kalmar och Wretstorp—Skenninge; två dagar i veckan å linierna Stockholm—
Grisslehamn, Svenstorp — Cimbritshamn och Westerås—Köping; samt en
gång i veckan å linierna Kalmar—Wirnmerby, Karlstad—Amål, Skenninge—Eksjö,
Wenersborg—Åmål och Wirnmerby—Oskarshamn. Då nu, enligt hvad kändt är,
General-poststyrelsen, i den mån postverkets medel sådant medgifva, rastlöst framgår
på den sedan flera år beträdda banan för dessa nyttiga kommunikationsmedels
införande, och då Riksdagen genom indragning af det å Riks-statens sjunde hufvudtitel
förut uppförda anslag 70,000 R:dr till postdiligensers fortskaffande på sådan!
sätt, att de skjutsskyldige ej dermed betungades, icke visat benägenhet att i
vidsträcktare mån, än postverkets egna tillgångar sådant medgifva, uppmuntra utvecklingen
af ifrågavarande kommunikationsmedel, vågar Utskottet, i anledning af
denne motionärs framställning, icke föreslå Riksdagen någon åtgärd.

O'' O ö o

På

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 58.

9

På grund af hvad Utskottet anfört, får Utskottet hemställa,

l:o att hvad i afseende å gästgifveri-, håll- och reservskjutsens
ordnande blifvit föreslaget för närvarande icke må till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.

Beträffande deremot den gjorda framställningen, att legan för kungs- och
kronoskjuts, som, jemlikt Kongl. Kungörelsen den 11 December 1857, nu utgör 80
öre milen för hvarje häst, måtte höjas till 1 R:dr 20 öre för milen; så, enär detta
slags skjuts är oberoende af entreprenaders inrättande, och dess verkställande i
allmänhet torde vara förenadt med större besvär och olägenheter, än den vanliga
gästgifveri-, håll- och reservskjutsen, för hvilken, efter entreprenads införande, den
föreslag-na legan 1 R:dr 20 öre för milen på landet likväl kan erhållas, har Ut O

O *•

skottet funnit billigheten kräfva, att legan för kungs- och kronoskjuts, för att i
någon mån utgöra skälig vedergällning för den stora tidspillan och öfriga olägenheter,
som med detta slags skjuts vanligen äro förenade, höjes till sistnämnda belopp,
äfven om entreprenadskjutslegan, såsom fallet synes vara vid flera gästgifvaregårdar,
är lägre. Då emellertid denna åtgärd, om den utan dröjsmål trädde i
verkställighet, skulle medföra förhöjning uti flera vid denna riksdag redan reglerade
utgiftsanslag, och Utskottet saknar tillräcklig ledning för utredande af de belopp,
hvarmed ifrågavarande anslag må i följd af berörda åtgärd behöfva förhöjas,
får Utskottet hemställa,

2:o att de gjorda framställningarne i afseende å kungs- och kronoskjutsen
må på det sätt bifallas, att Riksdagen uti underdånig
skrifvelse anhåller, det Kongl. Maj:t, så fort sådant
lämpligen kan ske, må, med ändring af hittills gällande stadgande,
i nåder föreskrifva, att legan för nyssnämnda skjuts
skall utgöra 1 R:dr 20 öre milen för hvarje häst, samt att
Kongl. Maj:t till näst sammanträdande Riksdag täcktes aflåta
nådig framställning, angående den tillökning i åtskilliga, å
Riks-staten uppförda utgiftsanslag, som af berörda förhöjning i
skjutslegan för kungs- och kronoskjuts må föranledas.

Stockholm den 26 April 1871.

På Stats-Utskottets vägnar:

Arvid Fr:son Posse.

Reservation:

af Herr Liss Olof Larsson i afseende å l:sta punkten.

Bih. till Riksd. Prot. 1871. 4 Sami. t Afd. 30 Håft.

2