Stats-Utskottets Utlåtande N:o 48.

7

N:o 48.

Ank. till Riksd. Kansli d. 12 April 1871, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af vackt motion angående vidtagande af åtgärd
för att åstadkomma större fullständighet af ”Svensk författningssamling”
och om anslag för detta ändamål.

(lista U. A.)

Till Stats-TJtskottets behandling har från Riksdagens Andra Kammare blifvit
remitterad en inom samma Kammare väckt motion (N:o 172), deruti Herr J.
Sjöberg fästat upmärksamheten på den ofullständighet, hvarmed, enligt motionärens
åsigt, Svensk författningssamling vore behäftad, — en ofullständighet, som likväl
icke härrörde af saknaden utaf föreskrifter till bestämmande af hvad författningssamlingen
borde innehålla, för att densamma må kunna motsvara sitt ändamål, utan
af åsidosättandet af de i detta afseende meddelade stadganden; och har motionären,
efter lemnad redogörelse för de till bestämmande af författnings-samlingens innehåll
meddelade föreskrifter, vidare anfört, hurusom den anmärkta ofullständigheten
förnämligast läge deruti, att, med undantag för de första åren af författnings-samlingens
utgifvande, uti denna samling icke blifvit intaget ett mycket stort antal
Kongl. cirkulärer, bref och resolutioner, hvilka antingen innefattade tillägg till eller
förklaring af förut allmängjorda Kongl. förordningar och kungörelser, utom det att
i författnings-samlingen äfven saknades åtskilliga af kollegierna och öfriga centrala
embetsverk utfärdade föreskrifter, hvilka väl hufvudsakligen voro till efterrättelse
för vederbörande tjensteman, men mången gång kunde vara af ganska stor vigt
för den enskilde att känna. Den nu anmärkta bristfälliga utgifningen af författnings-samlingen
borde således föranleda någon åtgärd ju förr dess heldre, så att
denna samling åtminstone för framtiden måtte kunna bringas till den fullständighet,
som för rättsvården och rättssäkerheten vore alldeles oundgänglig. I främsta rummet
syntes det tillhöra Riksdagen att på detta förhållande fästa Kongl. Majits uppmärksamhet.
Men en sådan åtgärd i och för sig vore, enligt motionärens åsigt,
icke tillräcklig. Den väsendtligaste anledningen till det förfall, hvaruti författnings-samlingen
råkat efter de första åren af densammas tillvaro, ansåge motionären
vara att söka uti den omständighet, att högsta tillsynen öfver samlingens utgifvande
varit anförtrodd åt myndigheter, som saknat intresse för saken eller insigt
om dennas nytta och nödvändighet. Efter det Hofkanslers-embetet upphört, hade
genom Kongl. Stadgan den 16 Maj 1840, angående fördelning af ärendena emellan

8

Stats-Utskottets Utlåtande JS/:o 48.

statsdepartementcn, frågor om författnings-samlingen blifvit öfvcrlemnadc till Ecklesiastik-departementet.
Att inom detta departement finna en med tillräcklig sakkunskap
utrustad person för att om händer hafva den så kallade redaktionen af
samlingen syntes icke i allmänhet kunna påräknas. Deremot borde en sådan sakkunskap
kunna finna s inom Justitie-departementet, hvarföre handläggningen af nyssnämnda
frågor också borde till det sistnämnda departementet öfverflyttas, och ibland
dess embetsman syntes den byråchef, som har till åliggande att bereda och i Högsta
Domstolen föredraga alla der förekommande frågor om stiftande, upphäfvande,
ändring eller förklaring af lagar och författningar, företrädesvis kunna anses lämplig
att bestrida den ifrågavarande redaktionen. Men ett särskildt arfvode syntes jemväl
erforderligt för det biträde bemälde byråchef kunde för utöfvandet af detta bestyr
behöfva; och motionären har derföre föreslagit, att Riksdagen måtte hos Kongl.
Maj:t anhålla, att frågor rörande värden om och tillsynen öfver författnings-samlingens
utgifvande måtte för ofvan angifna ändamål från Ecklesiastik-departementet
till Justitie-departementet öfverflyttas; och att Riksdagen måtte anvisa ett belopp
af 1,000 R:dr, att utgå från nästinstundande års början, till den person, som kunde
varda anställd att, biträda den embetsman inom detta sednare departement, åt hvilken
redaktionen af författnings-samlingen blefve uppdragen.

I hvad mån don af motionären framställda anmärkning om. ofullständigheten
af Svensk författningssamling må vara befogad, är Utskottet icke i tillfälle
att bedöma; men, äfven under antagande att en sådan ofullständighet, skulle förefinnas,
kan Utskottet svårligen föreställa sig at''t de af motionären till dess afhjelpande
föreslagna åtgärder, eller redaktionsbestyrets öfverflyttande från Ecklesiastiktill
Justitie-departementet och redaktionsarfvodets höjande från nuvarande beloppet,
900 R:dr, till 1,000 R,:dr, skulle kunna medföra den verkan, som synes vara af motionären
åsyftad. Redaktionsbestyret består för närvarande endast uti åliggandet
att från stat,sdepartementen och embetsverken mottaga de lagar, författningar och
föreskrifter, som, efter vederbörande departementschefs eller embetsverks bepröfvande,
böra i samlingen intagas, dem till trycket befordra samt öfver hvarje års
samling upprätta ett chronologiskt och ett sakregister. Att uti denna anordning
åstadkomma någon ändring synes motionären ej hafva afsett och det, torde väl ej
heller kunna ifrågasättas, att bestämmandet af hvad som borde i författnings-samlingen
intagas, eller icke, skulle åt redaktionen öfverlåtas; men om så är förhållandet,
hvilket Utskottet, finner ostridigt, lärer icke lätteligen kunna utfinnas något
skäl, hvarföre ej det intresse för saken och den insigt om samlingens nytta och
nödvändighet, hvilka egenskaper motionären ansett vara för den så kallade redaktionen
af vigt, skulle lika väl inom det ena stat,sdepartementet som inom det andra
kunna påräknas.

Utskottet hemställer alltså,

att Herr Sjöbergs förevarande motion icke må till någon Riksdagens åtgärd
föranleda.

Stockholm den 12 April 1871.

På Stats-Utskottcts vägnar:

Arvid Freon Posse.

Stockholm, tryckt hos C. Wilh. Hagman, 1871.