Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

1

\:o 42.

Ank. till Kikscl. Kansli den 1 April 1871, kl. 11 f. m.

Utlåtande, i anledning af väckta förslag dels om beviljande af anslag
till stambanor, dels om uppgörande och fastställande
af plan för enskilda jernvägsanläggningar, samt anvisande
af statsbidrag till dylika anläggningar.

(R. A.)

De vid innevarande riksdag rörande jernvägsbvggnader gjorda framställningar
afse dels beviljande af anslag till stambanor, dels uppgörande
och fastställande af en plan för enskilda jernvägsanläggningar samt anvisande
af statsbidrag för sådana anläggningar; och skall Utskottet här nedan
redogöra för de i dessa ämnen väckta förslag, öfver hvilka det åligger
Utskottet att afgifva yttrande.

1) Angående stambanor.

Uti den nådiga Propositionen angående statsverkets tillstånd och
behof har Kongl. Maj:t föreslagit, att Riksdagen måtte dels till fortsättande
af statens jernvägsbyggnader bevilja:

för östra stambanan ......... 2,100,000: —-

och för norra stambanan 1,900,000: — 4,000,000: _

dels ock medgifva, att vid jernvägsarbetenas utförande Kongl Maj:t må
Bill. till liiksä. Prot. 1871. 4 Samt. 1 Afd. 25 Häft. 1

2

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

närmare'' bestämma de orter, som statsbana eller handel, hvartill anslag
varder beviljadt, skall genomgå och de ställen den bör anlöpa.

Af det vid berörda nådiga proposition Inlagda protokoll öfver civilärenden
för den 9 sistlidne Januari (Bil. N:o 5 b sid. 82) inhemtas, att,
sedan sistlidne års Riksdag beviljat för år 1871:

a) En million Riksdaler för fortsättande af arbetena å norra stambanan
från Upsala till Sala och vidare öfver Bolandet, Brovallen och
Kry]bo till Storvik, hvilka arbeten skola börja vid Upsala; och

h) En million Riksdaler till fortsättande af arbetena å östra stambanan
från Norrköping öfver Linköping och Mjölby till Nässjö; vid fortsättning
af hvilken sistnämnda bana densamma skulle anläggas med samma
spårvidd och trafikförmåga, som vid de hittills anlagda stambanorna blifvit
begagnade;

samt Riksdagen i sammanhang härmed anhållit det Kongl. Maj:t
täcktes anbefalla Styrelsen öfver statens jern vä gsbyggnader att vid utförandet
af omförmälda byggnader iakttaga all den sparsamhet, som med
trafikens trygghet och banornas ändamålsenlighet kunde vara förenlig;

har lvongl. Maj:t under den 10 sistlidne Juni anbefallt bemälda
Styrelse:

dels att, i afseende på fortsättandet under år 1871 af arbetena å östra,
stambanan, under 1870 års sommar låta, med iakttagande af syftemålet
att vid utförandet af jernvägsbyggnaden i hela dess utsträckning bereda önskvärd
sparsamhet, verkställa undersökningar med dertill hörande utstakningar;

dels att för fullständig och noggrann utredning af frågan, om hvilka
förändringar i dittills användt byggnadssätt borde, till åstadkommande af
den utaf Riksdagen åsyftade besparing i kostnaden för fortsättning af
norra, stambanan, företrädesvis vidtagas, låta verkställa undersökningar och
uppgöra beräkningar för utrönande af anläggningskostnaden för särskilda
förutsatta fall; hvarvid för hvarje af berörda fall borde iakttagas alla de
inskränkningar i stationsbyggnader och s. k. rullande materiel, som, under
förutsättning af en mindre trafik och farhastighet än den, för hvilken de
redan färdiga stambanorna vore afsedda, ansåges kunna utan skada och
äfventyr göras; äfvensom alla broar, viadukter och dylika byggnader till
orundlägoming, murning och öfverbyggnad skulle beräknas endast för enkel
bana;

dels ock att i samråd med Kongl. Maj:ts Befallningshafvande söka
tillvägabringa sådana öfverenskommelser inom de orter, der arbetena för
östra och norra stambanornas fortsättning skulle verkställas, att den erforderliga
jorden måtte kostnadsfritt till staten öfverlemnas eller bidrag till
densammas inlösen tillskjutas, i hvilket afseende de till Kong], Maj:t in -

Stats-TJtskottets Utlåtande N:o 42.

3

komna handlingar rörande upplåtelse af mark eller utgörande af bidrag till
expropriationskostnadernas bestridande för norra stambanans fortsättning
från Upsala borde till Styrelsen öfverlemnas.

Af ofvannämnda statsråds-protokoll inhemtas vidare, att sedan de sålunda
före skri fna undcrsökningarnc och beräkningarne blifvit afslutade, hade
ofvanbemälda Styrelse, med öfverlemnande af undersökningshandlingarne,
i ämnet afgifvit underdånigt utlåtande, hvarförutan Styrelsen öfver Statens
jcruvägstrafik, till följd af erhållen särskild nådig befallning att föranstalta
om erforderlig utredning af den blifvande trafikens omfattning och beskaffenhet
samt den verkan på de framtida drift- och underhållskostnaderna,
de olika byggnadssätten kunde utöfva, inkommit med en sådan utredning;
och finnas begge Styrelsernas sålunda afgifna yttranden (under Bil. N:o 5
b) bifogade statsräds-protokollet för den 16 December 1870.

Enär, på det Styrelsen öfver statens jernvägsbyggnader måtte kunna
uppgöra arbetsplan för användande under år 1871 af de utaf Riksdagen
för samma år till fortsättande af arbetena å norra stambanan beviljade
medel, En million Riksdaler, nödigt vore, att Styrelsen undfinge nådig
bestämmelse i fråga om hvilket af de flera förutsatta alternativa byggnadssätt
borde läggas till grund för uppgörande af omförmälda arbetsplan, har Kongl.
Maj:t under den 16 sistlidne December förehaft denna fråga till nådig pröfning.
På sätt närmare inhemtas af den fullständiga utredning, som innefattas
i stats råds-protokollet för sistnämnda dag jemte den vid Styrelsens
öfver Statens jernvägsbyggnader ofvanberörda underdåniga utlutande fogade,
under Lit. A, B, C, D, É, F och G uppställda jemförelsetabell, har Chefen
för Civih departementet, vid ärendets föredragning den 7 sistlidne Januari,
bland annat, erinrat, att kostnaden för fullbordande af norra stambanan i
den 14 mil 1,948 fot långa sträckning, 1870 års Riksdag för sin del beslutit,
samt med samma spårvidd och trafikförmåga, som vid de dittills
anlagda stambanorna blifvit begagnade, ursprungligen beräknats till 12,395,000
R:dr; att till följd af så väl delvis verkställd ny utstakning, hvarigenom
dock vägliniens längd ökats med 6,273 fot och skarpare krökningar uppkommit,
som ock andra förhållanden, deribland minskning af rörliga materielen,
byggnadskostnaden enligt alternativet B, nemligen för bredspårig
bana med tung öfverbyggnad bragts ned till 9,688,000 R:dr; att banan med
tung öfverbyggnad förutsatte en bredd i krönet a banvallen af 20, en bottenbredd
vid gräfningar i jord af 30 och en bottenbredd vid bergsprängningar
af 18 fot; att såväl Byggnads- som Trafikstyrelsen på anförda
grunder förklarat eu bredspårig bana med tung öfverbyggnad emellan
Upsala och Storvik, oansedt den högre anläggningskostnaden, ega ett afgjordt
företräde framför en likspårig bana med lätt öfverbyggnad, till följa af så

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

4

väl större trafikförmåga och farliastighet, som ock lägre drift- och underhållskostnad,
samt förty i underdånighet förordat banans fullständiga byggande
efter alternativet B; men för den händelse Kongl. Maj:t, till åstadkommande
af den på användningen af grundare ballast och lättare skenor
beroende besparing i anläggningskostnaden, beslöte banans utförande med
öfverbyggnad af nyssnämnda beskaffenhet, underdånigst hemställt, att i
förutsatta händelse banvallen åtminstone måtte få anläggas med eu bredd
i krönet af 20 fot, på det att den öfvergång från lätt till tung öfverbyggnad,
som med all sannolikhet antoges inträffa, när de först nedlagda
lätta skenorna blefve utslitna och borde mot nya skenor utbytas, måtte
kunna verkställas utan alltför betydliga kostnader och svårigheter; att Departements-chefen,
ehuru för egen del hyllande Styrelsernas åsigt om tung
öfverbyggnads afgjorda företräde uti förevarande fall framför lätt sådan,
likväl, af anförda skäl, i underdånighet ansett det vara lämpligast, att,
för det dåvarande, val emellan tung och lätt öfverbyggnad icke gjordes,
utan att endast beskaffenheten af den så kallade underbyggnaden bestämdes;
att Departements-chefen vidare tillstyrkt, att, till förekommande af ännu
större utgifter framdeles, arbetsplanen borde uppgöras med ledning, hvad
anginge underbyggnad, af alternativet B; samt slutligen att Kongl. Maj:t,
med gillande af hvad Departements-chefen i underdånighet anfört och tillstyrkt,
i afseende på användandet under år 1871 af de medel, En million
Riksdaler, som 1870 års Riksdag för förstberörda år beviljat till fortsättande
af arbetena å norra stambanan mellan Upsala och Storvik, under
vilkor att dessa arbeten börjades vid Upsala, anbefallt Styrelsen öfver Statens
jernvägsbyggnader att uppgöra och Kong!. Maj:ts nådiga pröfning i
vanlig ordning underställa arbetsplan, förutsättande en krönbredd å banvallen
af 20, en bottenbredd vid gräfningar af 30 och en bottenbredd vid
bergsprängningar af 18 fot.

Chefen för Kongl. Civil-departementet har, efter denna framställning,
vidare erinrat, att det val emellan tung och lätt öfverbyggnad å norra stambanan,
som, med afseende endast å uppgörande af arbetsplanen för år 1871,
kunnat tillsvidare uppskjutas, dock slutligen måste göras, när fråga blefve
att äska eller bevilja anslag för fortsättning under år 1872 af arbetena å
ifrågavarande stambana, Om densamma med sådan spårvidd och underbyggnad,
som, enligt Kongl. Maj:ts nådiga beslut den 16 sistlidne December,
skola utgöra grund för uppgörandet af arbetsplanen för 1871, komme
att i öfrigt anläggas med lätt öfverbyggnad af l,r» fot djup ballast och
skenor af 15,-r> skålpunds vigt för löpande fot, skulle detta byggnadssätt
erfordra en kostnad af 8,617,811 R:dr, hvaremot kostnaden för anläggning
af banan med vanlig tung öfverbyggnad i fullständig öfverensstämmelse

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

5

med alternativet B, skulle, på sätt förut är nämndt, uppgå till 9,688,000
R:dr eller 1,070,189 Il:dr mera, än hvad i förra fallet erfordrades. Enär
emellertid den till sistnämnda belopp beräknade besparing i anläggningskostnaden,
som genom tillämpning af det i först omförmälda fall förutsatta
byggnadssätt skulle åstadkommas, i väsendtlig mån, på sätt Styrelserna
öfver Statens jernvägsbyggnader och jernvägstrafik utredt, komme att
uppvägas af icke blott hö^re utgifter för anskaffande af lokomotiv
och för banans drift och underhåll, utan äfven olägenheterna
af minskad trafikförmåga och farhastighet m. m-, ansa ge Departementschefen,
att såsom grund för beräkning af hvad som erfordras för fullbordande
af norra stambanan i hela dess sträckning från Upsala till Storvik
lämpligen borde antagas den i alternativet B upptagna kostnadssumma,
9,688,000 B;dr, helst det vore att antaga, att Riksdagen icke, för åstadkommande
af en i öfrigt önskvärd besparing i första anläggningskostnaden
af 1,070,189 R:dr, hvilken besparings värde af nyss uppgifna anledning
i betydlig mån minskades, skulle låta den hittills iakttagna likformighet
och kontinuitet vid byggande af stambanorna nu i fråga om norra stambanan
fara, utan i stället bevilja hvad som för bevarande af samma likformighet
vore nödigt.

Beträffande kostnaden för fullbordande af den 14 mil 32,220 fot,
eller nära 15 mil långa östra stambanan från Norrköping till Nässjö, så
uppginge densamma, enligt den vid 1870 års riksdag framlagda beräkning,
till 11,360,000 ll:dr, och, då anläggningskostnaden för norra stambanan beräknades
till 9,688,000 R:dr, utgjorde således samfälda kostnaden för fullbordande
af östra och norra stambanorna 21,048,000 R:dr.

Denna kostnad har dock Chefen för Kongl. Civil-departementet, under
vissa uti statsråds-protokollet för den 9 sistlidne Januari anförda förutsättningar,
antagit icke skola i någon afsevärd mån komma att i verkligheten öfverskrida
Tjugu millioner Riksdaler. Ett hufvudsakligt vilkor att uppnå ett så
gynnsamt resultat vore dock att tiden för fullbordande af ifrågavarande stambanor
blefve på förhand bestämd, dervid antagits, att, likasom medel för
liktidig fortsättning af östra och norra stambanorna vid 1870 års riksdag
beviljades, desamma borde fullbordas och för trafiken öppnas så nära samtidigt
som möjligt och således åtminstone under samma år.

Vidkommande härefter frågan, inom hvilken tidrymd norra och östra
stambanorna borde färdigbyggas, så ehuru, med afseende på angelägenheten
deraf att de på byggande af dessa stambanor använda medel ju förr desto
heldre lemnade någon afkastning i form af behållen trafikinkomst, ensidigt
vore, att ofvanberörda tidrymd blefve så kort som möjligt, finge densamma
likväl, till följd af förhållanden, hvilka vid afgörande af frågan borde be -

6

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

aktas, icke bestämmas allt för kort. Nödig omtanke bjöde nemligen att icke
genom ett påskyndadt byggande af jern vä gar från landets näringar draga
de för dem nödiga arbetskrafter och sålunda förrycka förhållanden, Indika
icke utan kännbara olägenheter för såväl den enskilde som det allmänna
kunna lida starka och plötsliga rubbningar. Vidare borde tillses, att det
belopp, som kunde ifrågakomma att årligen inom landet upplånas för bestridande
af kostnaderna å stambanornas byggande, någorlunda motsvarade
hvad af den årliga kapitalbildningen kunde utöfver näringarnes behof afses
för ifrågavarande byggnadsföretag.

I sådant afseende har Dcpartemeuts-chcfen, på anförda skäl, antagit
att ett belopp af 5 millioner R:dr kunde årligen utan kännbar uppoffring
för landet användas för byggande af jernvägar. Men då deraf 1 million
R:dr borde afses såsom understöd för byggande af enskilda jernvägar, återstodc
att årligen användas för ifrågavarande stambanors fullbordan 4 millioner
ll:dr, eller samma belopp som lvongl. Magt i den nådiga framställningen
till 1870 års Riksdag, angående anslag till fortsättande af statens
järnvägsbyggnader, afsag för statsbanorna, till dess de i den omfattning,
som då föreslogs, blefve färdigbyggda.

Derest från och med 1872 finge årligen användas 4 millioner R:dr
på byggande af norra och östra stambanorna, tills dess de i sin helhet blifva
fullbordade och för trafiken öppnade, komme, dä anläggningskostnaden för
nämnda tvänne stambanor beräknades till 20 millioner R:dr, deraf 2 millioner
redan blifvit för år 1871 beviljade, samma banor att fullbordas år
1876 med en utgift under sistnämnda år af 2 millioner, hvarigenom banorna
i sin helhet kunde trafikeras åtminstone under 4 månader af sistberörda
år.

Med afseende å den större anläggningskostnad, som den östra stambanan
krafvel- framför den norra, skulle af de 4 millioner R:dr, hvilka för
år 1872 blifvit beräknade, i jemnade tal belöpa, på sätt i den nådiga Propositionen
blifvit föreslaget, för östra stambanan 2,100,000 R:dr och för
den norra 1,900,000 R:dr.

Förutom de framställningar rörande fortsättande af östra och norra
stambanorna, hvilka innefattas uti Kongl. Majsts ofvanberörda nådiga proposition,
hafva uti motioner inom Kamrarne följande förslag beträffande
statens jernvägsbyggnader blifvit väckta, nemligen:

A) angående norra stambanan:

af Herr B. Stenback, som uti en inom Andra Kammaren väckt motion
(N:o 182) fastat uppmärksamheten derpå, att dådet numera vore antagligt
att direkta jernvägar på enskild bekostnad komme till stånd från

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

7

Stockholm öfver Sevalla till Köping och Norberg, samt från Upsala öfver
Dannemora till Gefle—Dala-banan, hvarigenom genaste utvägar vunnes såväl
från bergslagerna till deras förnämsta skeppningsorter, Stockholm och
Göteborg som från Wermland till Stockholm samt mellersta och södra
Sverige, det blefve af största vigt'' att arbetet å norra stambanan börjades,
icke såsom 1870 års Riksdag bestämde mellan Upsala och Krylbo, utan
i stället norr ifrån på delen mellan Storvik och Krylbo, för att så fort som
möjligt åstadkomma jernvägsförbindelse från mellersta delen af Gefle-—Dalabanan
till den sädesbärande delen af Westmanlanrl; och har motionären på
sådan grund föreslagit:

l:o) att de för innevarande års jernvägsbyggnader anslagna medel till
norra stambanans påbörjande mellan Upsala och Krylbo i stället måtte användas
mellan Storvik och Krylbo; samt

2:o) att det af Regeringen i år till norra stambanans fortsättande
begärda belopp likaledes användes uteslutande på sistnämnda handel.

B) angående stambana mellan Carlskrona och Wexiö:

af Herr N. S- von Kock, som uti en inom Första Kammaren väckt
motion (N:o 16) föreslagit:

att från Carlskrona må byggas en statsjernvägsbana till Wexiö öfver
Emmaboda, eller till annan punkt, som, förnämligast med hänseende till
rikets försvar, Kongl. Maj:t pröfvar mera lämplig;

att denna statsbana må blifva den, som först, efter den nordvestras
afslutande, påbörjas och fullbordas; samt

att, då enligt motionärens tanke icke mera än högst 3 millioner för
statsbanor årligen borde användas, och försigtigheten torde bjuda att icke
börja byggandet af norra stambanan, innan ett system för bibanor norr om
Stockholm och byggnadssättet för desamma vore bestämdt, för år 1872
måtte anslås, jemte 11 million till östra, 11 million till statsbana emellan
Carlskrona och Wexiö eller annan af Kongl. Maj:t bestämd punkt; samt
af Herr F. Palander, som uti motion (N;o 163) inom Andra Kammaren
föreslagit:

att Riksdagen, till påbörjande af arbetena för en stambana mellan
Wexiö och Carlskrona, måtte anslå en tredjedel af det belopp, hvilket för
byggandet af stambanor för år 1872 afses, äfvensom medgifva, att vid
arbetenas utförande Kongl. Maj:t må närmare bestämma de orter, som banan
skall genomgå och de ställen den bör anlöpa.

Efter att sålunda hafva redogjort för de vid innevarande riksdagdels
af Kongl. Maj:t, dels af enskilde motionärer gjorda framställningar,
som afse stambanebyggnader, får Utskottet nu deröfver afgifva sitt utlåtande.

8

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

Härvid förekommer först bestämmandet af det belopp, som må under
den närmaste framtiden af Riksdagen anvisas dels för Statens egna jernvägsbyggnader,
dels till understöd för enskilda jernvägsanläggningar. Vid
bestämmandet af detta belopp anser Utskottet, att tillbörligt afseende bör
fästas å den vid 1868 års riksdag af dåvarande Stats-Utskott uttalade
och allt sedermera, såsom det synes, af Riksdagen gillade åsigten, att jernvägsarbetena
icke böra bedrifvas hastigare, än att tillökningen i nettobehållningen
af Statens jernvägstrafik till fullo betäcker annuiteterna för den
upplåning, som i och för jernvägsanläggningarne måste ega rum. I motsatt
fall komma anslagen till jernvägsbyggnaderna att menligt tynga på
budgeten och hindra anslag för andra vigtiga ändamål. Ofvergifves den
fasta ståndpunkten att inskränka den för jernvägsbyggnaderna erforderliga
upplåningen inom det belopp, hvartill den ökade trafikinkomsten lemnar
erforderlig annuitet, och bestämmes upplåningsbeloppet efter andra
mer eller mindre sväfvande grunder, kan den olägenhet icke heller
undvikas, att de årliga jernvägsbyggnadsanslagen komma att utgå med
högst skiljaktiga belopp, vexlande mellan alltför mycket eller alltför litet.
Dessutom måste det, då nu är fråga om att fastställa anslagssumman till
de enskilda jernvägsanläggningarne för en tid af 12 till 15 år, enligt Utskottets
förmenande, vara lämpligare att sätta denna summa något för låg,
än alltför hög. Om under denna tidsperiod omständigheterna medgifva en
förhöjning i beloppet, kan och bör en sådan ske utan väsendtlig rubbning
i den uppgjorda planen. En till följd af ogynnsamma förhållanden nödvändiggjord
nedsättning skulle deremot störande inverka på planen och utan
tvifvel alstra berättigad missbelåtenhet. Det torde ock vara obestridligt
att, såsom Stats-Utskottet vid nämnda riksdag erinrat, den ekonomiska
förlust, oom i afseende på sjelfva byggnadskostnaden kan uppkomma af ett
något långsammare tillvägagående, motväges af andra fördelar, såsom undvikande
af de olägenheter, som större förändringar i arbetspersonalens antal
medföra, samt säkerhet för den inhemska industrien att kunna beräkna
jernvägarnes årliga behof af nödiga materialier o. s. v. Härmed öfverensstämmer
jemväl Chefens för Kongh Civil-departementct ofvan anförda yttrande
om angelägenheten deraf, »att icke, genom ett påskyndadt byggande
»af jern vä gar, från landets näringar draga de för dem nödiga arbetskrafter
»och sålunda förrycka förhållanden, livilka icke, utan känbara olägenheter
»för såväl den enskilde som det allmänna, kunna lida starka och plötsliga
»rubbningar.»

Då Kongl. Maj:t sistlidet år föreslog Riksdagen att upplägga ett
större amorteringslån, grundade sig detta förslag på det af Chefen för

Kongl.

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

9

Kongl. Finans-departementet gjorda antagandet att för jernvägsbyggnaderna
under den närmaste framtiden eller till och med år 1877 borde årligen
upplånas ett belopp af 4,000,000 R:dr utöfver hvad som erfordrades för amortering
af 1867 års statslån samt den del utaf 1869 års lån, som förfaller
åren 1876 och 1877. Det är väl sannt, att dessa 4 millioner R:dr vid förslagets
framställande beräknades såsom erforderliga uteslutande för fortsättande
af arbetena på stambanorna; men då sammanräknade beloppet af
de för dessa arbeten under de sistförflutna 4 åren anvisade medel uppgår
till 13,250,000 R:dr, motsvarande i medeltal 3,315,000 R:dr om året, samt
Riksdagen sistlidet år godkänt dåvarande Stats-Utskotts i Utlåtandet N:o
19 gjorda förslag, att för stambanebyggnaderna under år 1871 anvisa endast
3,160,000 R:dr, har Utskottet häruti desto heldre funnit skäl för den
åsigt, att anslaget till Statens egna jernvägsanläggningar äfven för år 1872
bör begränsas till ungefärligen lika summa, som Utskottet, af skäl, hvilka
här nedan skola anföras, anser sig böra föreslå Riksdagen att anvisa medel
äfven till understöd för enskilda jernvägsanläggningar. Om nu anslaget
till stambanorna för år 1872 bestämmes till Tre millioner Riksdaler, bör
alltså undersökas till hvad belopp den påräkneliga tillökningen i nettobehållningen
å Statens järnvägstrafik kan, utöfver hvad som erfordras till
annuiteter för berörda 3,000,000 R:dr, lemna tillgång äfven till annuiteter
för lånemedel, som kunna komma att användas till understödjande af enskilda
jernvägsanläggningar. Utskottet anser sig härvid böra erinra om de i detta
hänseende utaf komitéen för uppgörande af plan till enskilda jernvägsbyggnader
uti dess betänkande (sid. 63—65) gjorda beräkningar. Till
grund för dessa beräkningar har komitéen tagit den tillökning i nettobehållningen
på Statens jernvägstrafik, hvilken uppkommit från år 1862 till
och med år 1869. Enligt Trafikstyrelsens till trycket befordrade underdåniga
berättelse för sistnämnda år uppgick behållningen af trafiken, då
limen Arvika—Norska-gränsen (hvilken lemnat förlust) tages med i räk -

ningen, sistnämnda år per banmil till ......................-............ R;dr 27,117; 85,

hvaremot trafiköfverskottet per banmil år 1862 utgjorde

endast .....................................................................................„.x_ 10,703: 63,

så att tillökningen uppgick till ............................................. R:dr 16,414: 22,

motsvarande för hvarje af dessa sju år 2,344 R:dr 89 öre, eller i rundt
tal 2,300 R:dr- Med antagande, att från och med 1872 tillökningen i nettoinkomst
per banmil alltså blefve 2,300 R:dr å då trafikerade 111 mil
jernväg, har komitéen beräknat, att trafikinkomsten å dessa 111 mil år 1884
Bih. till Rilcsd. Vrot. 1871. 4 Samt. 1 Afd. 25 Höft. 2

JO

Stats-UtsTcottets Utlåtande N:o 43.

skulle komma att öfverstiga 1872 års nettobehållning med

R:dr 3,318,900: —

Om vidare antages, att norra och östra stambanorna,
tillsammans utgörande omkring 29 mils längd, år 1878, då de
torde vara för trafik öppnade, gifva en nettoinkomst af 10,000

R:dr per mil, eller ............................ R:mt R:dr 290,000: —

och att årliga tillökningen i nettobehållningen
af trafiken å dessa 29 mil jemväl utgjorde, efter
2,300 R:dr för hvarje mil. 66,700 R:dr om året,

eller för 6 år .......................................................... 400,200: _-

så skulle trafikinkomsten å sistnämnda banor år 1884

uppgå till ......................................................................................... ''» 690,200: —

Och skulle alltså nettoinkomsten å Statens jernvägar
år 1884, med en längd af 140 mil, hafva vunnit en tillökning
utöfver det belopp, hvartill densamma år 1872 uppgå1''-
af ....................................................................................... R-dr 4,009,100: —

motsvarande en årlig medeltillökning under dessa 13 år af omkring 308,000
Riksdaler. ö

Ehuru af dessa beräkningar synes framgå, att den sannolika tillökningen
i trafikinkomsten å stambanorna under de närmaste åren skulle
medgifva en upplåning af omkring 5 millioner Riksdaler, anser dock Utskottet,
lika med komiteen, att härvid icke bör förbises den osäkerhet, som
alltid maste vidlåda dylika probabilitetskalkyler, samt att försigtigheten bjuder,
att den beräknade medeltillökningen i trafikinkomst något nedsättes.
Då likväl här ofvan icke tagits i beräkning någon afkastning af de medel,
som kunna blifva använda till understöd för enskilda jernvägsanläggningar,
torde det vara tillräckligt betryggande för beräkningarnes tillförlitlighet, om
den ofvan uppgifna summan nedsättes med omkring 15 procent eller till
260,000 R:dr, hvilken summa bör blifva tillräcklig att bestrida annuiteterna
för en upplåning af 4,300,000 R:dr, deraf Utskottet beräknat 3,000,000
R:dr om året för fortsättande af stambanebyggnaderna och 1,300,000 R:dr
årligen till understöd för enskilda jervägsföretag.

Vidkommande härefter frågan, huru de medel, som för år 1872 kunna
afses för fortsättning af Statens jernvägsbyggnader, böra för de föreslagna
banbyggnaderna användas, så och enär det icke kan vara lämpligt att
göra någon ändring uti sistlidne Riksdags i fråga om norra stambanan
fattade beslut, eller gifva vidare utsträckning åt det beslutade stambanesystemet
söder om Gefle—Dala-jernvägen, har Utskottet hvarken
funnit skal att, med anledning af Herr Stenbäcks motion, föreslå någon
ändring i fråga om den punkt, der arbetena på norra stambanan
böra börjas, eller att understödja de utaf Herr N. S. von Kock och Herr

II

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

I. Palander väckta motioner, för så vidt desamma innefatta förslag att för
statens räkning anlägga jernväg mellan Wexiö och Carlskrona.

Vid fördelning af den summa, som, enligt Utskottets ofvan yttrade
åsigt, bör till fortsättande af stambanebyggnaderna under år 1872 användas,
har Utskottet, då skilnaden mellan norra och östra stambanornas blifvande
anläggningskostnad ännu icke torde kunna med full tillförlitlighet
bestämmas, samt en på denna skilnad grundad säker fördelning således
nu icke kan ega rum, ansett lämpligast, att beloppet lika fördelas mellan
nämnda båda banor, och Utskottet hemställer alltså:

l:o)

att Riksdagen måtte för år 1872 bevilja En million femhundra
tusen Riksdaler till fortsättande af arbetena å norra stambanan
från Upsala till Sala och vidare öfver Bolandet, Brovallen och
Krylbo till Storvik; samt

2:o)

att för år 1872 måtte beviljas En million femhundra tusen Riksdaler
till fortsättande af arbetena å östra stambanan från Norrköping
öfver Linköping och Mjölby till Nässjö.

Derjemte tillstyrker Utskottet, att, i likhet med hvad hittills i allmänhet
blifvit i afseende på statens jernvägsbyggnader iakttaget, samt Kongl.
Maj:t i den nådiga propositionen nu jemväl äskat, Riksdagen måtte medgifva:

3:o)

att vid jernvägsarbetenas utförande Kongl. Maj:t må närmare bestämma
de orter, som stambana eller handel, hvartill anslag varder
beviljadt, skall genomgå och de ställen, den bör anlöpa. I

I händelse af bifall till Utskottets nu gjorda hemställanden, torde
Riksdagen vidare förklara:

4:o)

att det uti Herr Stenbäcks motion framställda förslag icke bör
till någon åtgärd föranleda; samt

5:o)

att Herr N. S. von Kochs och Herr F. Palanders motioner, i
hvad de innefatta förslag om anläggning för statens räkning af
jernväg mellan Wexiö och Carlskrona, icke må vinna Riksdagens
bifall.

12

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

2:o. Angående enskilda jernvägar.

Uti underdånig skrifvelse den 12 Maj 1869 tillkännagaf Riksdagen,
att, med anledning af väckt fråga om uppgörande af plan för framtida
jernvägsanläggningar ocli sättet för deras utförande, Riksdagen tagit under
öfvervägande gjorda framställningar om godkännandet af vissa jernvägslinier,
hvilka för landets utveckling i industrielt hänseende kunde anses vara af
beliofvet mest påkallade och hvilkas utförande till följd deraf borde af Staten
på tjenligt sätt uppmuntras; och hade Riksdagen dervid, med afseende å
beliofvet att möjliggöra införandet af ett system för privatbanors anläggning,
funnit uppgörande af en sådan plan vara desto mera angeläget, som, efter
det Statens förnämsta behof af jernvägar blifvit fyldt, de dädanefter erforderliga
jernvägsbyggnaderna skulle utgöras af en stor mängd ortbanor, hvar
för sig hufvudsakligen betjenande särskilda landsdelars lokala behof. Enär
likväl dylika jernbanor, som för det då närvarande vore ifrågasatta eller
framdeles kunde blifva föreslagna, icke alla vore af lika vigt, hade det
synts nödvändigt att klassificera dem under flera afdelningar, helst för den
närmaste framtiden understöd icke kunde afses för andra än de vigtigaste;
och borde, enligt Riksdagens åsigt, i första rummet upptagas de banor,
som afsåge bergsbrukets befordrande, hvarjemte Riksdagen, med uttalande
af åsigter om de olika sätten för enskilda jernvägsanläggningars understödjande
af Staten, slutligen i underdånighet anhöll, att Kougl. Maj:t täcktes
pröfva, dels hvilka jernvägsanläggningar må anses för utveckling af landets
industri mest af behofvet påkallade under den närmaste tiden af 12 till 15
år, samt den ungefärliga kostnad, hvartill deras anläggning kan antagas
uppgå, dels ock lämpligaste sättet att befordra deras utförande genom ett
eller flera enskilda bolag, vare sig genom direkt anslag till belopp af
högst en fjerdedel af anläggningskostnaden eller på annat sätt, samt att
Kongl. Maj:t derefter behagade till 1870 års Riksdag aflåta nådig
framställning i ämnet.

Sedan Kongl. Maj:t anbefallt Sina samtlige Befallningshafvande, med
undantag af dem i Gotlands, Westerbottens och Norrbottens län, att på
lämpligt sätt meddela länens innebyggare kännedom om Riksdagens ofvan
omförmälda skrifvelse och tillika underrättelse derom, att menigheter eller
enskilde, hvilka under förutsättning af Statens medverkan ville för åstadkommande
af någon jernvägsanläggning sig förena, egde hos Kongl. Maj:t
sådant anmäla samt dervid öfverlemna kostnadsförslag med ritningar samt
utredningar öfver påräknad trafik med de flera förhållanden, som kunde
tjena till upplysning om företagets ändamålsenlighet, äfvensom uppgift om
beskaffenheten af det understöd, som företrädesvis önskades, hvilket understöd

Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 42.

13

dock icke komme att öfverstiga en fjerdedel af beräknade anläggningskostnaden,
om direkt anslag söktes; så och efter det från dera delar af landet
framställningar af ofvan omförmälda beskaffenhet inkommit, har Kongl.
Maj:t den 20 Augusti 1869 för ärendets tillbörliga utredning i nåder förordnat
en komité, som skulle hafva att granska de inkomna frainställningarne
samt, efter det ytterligare upplysningar i de fall sådana, kunde anses
erforderliga blifvit införskaffade, till Kongl. Maj:t afgifva underdånigt utlåtande
i ämnet, och dervid särskildt yttra sig rörande de frågor, i afseende
å hvilka, såsom ofvan förmälts, pröfning är vorden af Riksdagen begärd.

Uti det underdåniga betänkande, som komitéen den 29 Augusti
1870 i ämnet afgifvit, hvilket betänkande blifvit till trycket befordradt och
till Kamrarnes ledamöter utdeladt, har komitéen, efter anförande af
vissa hufvudgrunder, som vid uppgörande af plan till ett sekundärt jernvägsnät
borde följas, föreslagit, att uti sekundärnätet skulle ingå följande
bansträckningar, nemligen

l:o. Från Philipstad till Frykstad vid nordvestra stambanan.

2:o. Frän Nora till Stadna egendom vid sjön Grecken.

3:o. Från Askersund till Hallsberg.

4:o. Från Köping öfver Westeräs till Sala.

5:o. Från Krylbo till Norbergs grufvefält.

6:o. Frän Jönköping öfver Gissla,ved till Halmstad.

7:o. Frän östra stambanan öfver Gamleby till Westervik.

8:o. Frän Wexiö till Galmar och Carlskrona.

9:o. Frän Borås tilll Warberg10:o.
Frän Flen öfver Nyköping till Oxelösund,
lho. Frän Christianstad till Sölvesborg.

12:o. Från Mariestad till Moholm.

13:o. Från Wenersborg förbi sjön Störa Lee till norska gränsen.

Alla öfriga anmälda jernvägar, som icke blifvit af komitéen afstyrkta,
har komitéen ansett vara att hänföra till lokalbanor, för hvilka
ett system på förhand icke kunde uppgöras, men som, i den mån de komme
till stånd, kunde anses tillhöra ett tertiärt nät af banor.

Under antagande att En million R:dr kunde och borde af Staten
årligen användas till understöd åt enskilda jernvägsanläggningar, har komitéen
slutligen föreslagit:

l:o) att 700,000 R:dr årligen, under 13 år> ställas till Kongl. Maj:ts
disposition att användas till understöd åt sekundärnätet tillhörande
jernvägar, i den ordning de här ofvan blifvit föreslagna
samt i enlighet med följande vilkor och bestämmelser:

14

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 42.

a) kostnadsförslag och arbetsplan fastställas af Kongl. Maj:t, som
oek närmare bestämmer de ställen, hvilka jernvägen skall beröra;

b) hvarje jernväg tilldelas ett statsunderstöd, motsvarande en fjerdedel
af anläggningskostnaden, efter det fastställda kostnadsförslaget,
att lyftas i mån af arbetets fortgång, på sätt och vid
de tider Kongl. Maj:t bestämmer;

c) så snart jernvägs nettobehållning öfverstiger 41 procent af an läggningskostnaden,

enligt det fastställda kostnadsförslaget, tillfaller
hälften af Överskjutande delen utaf nettobehållningen i
all framtid staten; b

d) i hvarje jernvägsbolags direktion insätter Kongl. Maj:t en ledamot
och utser en revisor att deltaga i granskningen af förvaltning
och räkenskaper. Ersättning till sålunda utsedd direktör
och revisor bekostas af bolaget; och

c) bolaget underkastas i öfrigt alla de vilkor och kontroller, som
af Kongl. Maj:t pröfvas nödiga;

2:°) att’ om holag icke fullgör vilkoren för anslags utfående, statsunderstödet
må lemnas till näst i ordningen varande jernväg, för hvilken
föreskrivna "vilkor i afseende å medlens lyftning äro uppfyllda
Efter sålunda i ordningen uppflyttad jernväg återinträder likväl
den förbigångna i sin rätt till understöd;

3:o) att 300,000 R:dr årligen, under 13 år, ställas till Kongl. Maj;ts
disposition, att användas till låneunderstöd för anläggande af sådana
lokalbanor, som Kongl. Maj:t pröfvar deraf förtjenta, med
följande vilkor och bestämmelser:

a) kostnadsförslag och arbetsplan fastställas af Kongl. Maj;t, som
ock närmare bestämmer de ställen, hvilka jernvägen skall beröra;
h) lånen meddelas till högst hälften af anläggningskostnaden, enligt
det fastställda kostnadsförslaget; 8

c) annuiteten å dessa lån beräknas till sju procent, deraf fem procent
ränta, å det oguldna kapitalbeloppet;

d) räntefrihet beviljas. till högst tre år, dock icke utöfver ett år
från den tid, vid hvilken, enligt den fastställda planen, jernvägen
skall vara färdig och för trafik öppnad;

e_) amorteringen inträder 3 år från sistnämnda tidpunkt;
j) lånen lemnas mot den säkerhet, som Kongl. Maj:t finner för
godt i nåder bestämma; och

g) bolaget underkastas i öfrigt alla de vilkor och kontroller, som
af Kongl. Maj:t pröfvas nödiga;

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

15

4:o) att de här ofvan såväl under l:o) som 3:o) omförmälda jernvägar
må, då Kongl. Maj:t så pröfvar lämpligt, dels utan kostnad eller
årlig ersättning undfå upplåtelse af sådan för jernvägsanläggningen
erforderlig, Kronan tillhörig jord, som står under dess omedelbara
disposition; dock att, när fråga är om boställsjord eller annan åt
enskild person med åborätt, eller annorledes, upplåten kronojord,
ersättning derför af bolaget bör lemnas i enlighet med gällande
expropriationslag, och dels kostnadsfritt begagna sådana å Kronans
egor belägna kalk- och stenbrott, som kunna vara disponibla;

5:o) att hvad som af ifrågavarande anslag, 700,000 R:dr och 300,000
R:dr, under något år icke åtgår, till annat år för ändamålet reserveras.

Af det vid Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående statsverkets
tillstånd och behof (under bil. N:o 5 b) fogade statsråds-protokoll för
den 9 sistlidne Januari inhemtas, att Chefen för Kongl. Civil-departeinentet,
vid underdånig föredragning af frågan om och på hvilket sätt enskilda jernvägsbyggnader
lämpligen borde af Staten understödjas, i korthet redogjort
för innehållet af förenämnda komitébetäukande samt dervid jemväl omförmält
åtskilliga underdåniga framställningar om understöd för enskilda
jernvägsanläggningar, hvilka, såsom inkomna efter det komitéen afslutat sitt
arbete, icke utgjort föremål för komitéens behandling. Då det likväl icke
vore lämpligt att utan afbidan af de underdåniga utlåtanden, hvilka, med
anledning af oftanämnda komités betänkande och deri föreslagna plan för
framtida enskilda jernvägsanläggningar och sättet för deras understödjande,
grundlagsenligt blifvit från vederbörande embetsmyndighet infordrade, obetingadt
föreslå Riksdagen att godkänna berörda plan, helst efter densammas
uppgörande nya frågor om enskilda jernvägsanläggningar och statsbidrag
för desamma uppstått, samt, i ärendets befintliga skick, det icke heller borde
ifrågakomma att, med omfattande af alla hittills rörande byggande af enskilda
jernvägar för Kongl. Maj:t i underdånighet anmälda förslag, således
jemväl dem hvilka icke utgjort föremål för komitéens behandling, då pröfva
hvilka af samtliga berörda jernvägsanläggningar må anses för utveckling af
landets industri mest af behofvet påkallade under den närmaste framtiden,
samt den ungefärliga kostnad, hvartill deras anläggning kan antagas uppgå,
har Kongl. Maj:t, lika med Departements-chefen, funnit, att nådig framställning
i ämnet af beskaffenhet, som Riksdagen i skrifvelsen den 12 Maj 1869
åsyftat, icke kunde till innevarande års Riksdag aflåtas.

Som likväl Riksdagen i samma skrifvelse yttrat den åsigt, att det ur
mera än en synpunkt vore önskligt, att staten på förhand anvisade en viss
summa att årligen under någon längre tid utgå till understöd för enskilda

16

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

jernvägsanläggningar, helst svårligen kunde antagas, att bolag skulle i beräkning
på möjligheten att erhålla sådant understöd uppstå, om icke fonder
dertill redan förut funnes anslagna, har Chefen för Kongl. Civil-departementet,
som ansåg att det lifliga och utsträckta byggandet af enskilda jernvägar,
som för några år tillbaka pågick och hvaraf stora fördelar blifvit
beredda såväl särskilda orter genom lättnad i kommunikationer, som staten
genom ökade trafikinkomster, borde, ju förr desto heldre, ordnadt och lämpligen
begränsadt, ånyo vidtaga, funnit en utväg att undvika ytterligare uppskof
deri, att Riksdagen redan innevarande år, utan att bestämma hvilka
bansträckningar vore af den vigt att de af statsunderstöd borde komma i
åtnjutande, till Kongl, Maj:ts nådiga disposition ställde ett visst anslag,
hvarå Kongl. Maj:t kunde anvisa understöd åt de enskilda jernvägsanläggningar,
hvilka Kongl- Maj:t, med ledning af redan åstadkommen och än vidare
förväntad utredning, kunde pröfva vara af sådant understöd förtjenta.

I händelse af bifall till hvad som blifvit föreslaget i fråga om tiden
och sättet för utförande af östra och norra stambanorna kunde till understöd
åt enskilda jernvägsanläggningar icke under hvarje af åren 1872,
1873, 1874 och 1875 afses mera än 1 million Riksdaler. För år 1876,
då stambanorna icke kräfde mera än 2 millioner Riksdaler, skulle möjligen
kunna beräknas högre belopp än 1 million till understöd åt enskilda jernvägsanläggningar;
men det vore dock rådligast att för närvarande endast
beräkna 1 million Riksdaler att kunna under 1876 utgå för ifrågavarande
ändamål, äfvensom att icke utsträcka beräkningen öfver sistnämnda år,
under hvilket stambanorna skulle blifva fullbordade. Vid ingången deremot
af år 1875, då, derest förslaget att tilldela understöd till enskilda jernvägsanläggningar
varder antaget, verkningarne af detsamma kunde öfverskådas,
och tillförlitligare än nu kunde bedömas, icke allenast, huruvida årsanslaget
för år 1876 borde ökas utöfver 1 million Riksdaler, utan äfven huru
mycket för år 1877 och flera eller färre af derpå följande år kunde för
ifrågavarande ändamål afses, syntes rätta tidpunkten vara inne för afgörande,
huruvida det dittills tillämpade systemet borde fullföljas eller ock
ett nytt uppgöras; och vore derföre önskligt, att beloppet af det ifrågasatta
anslaget nu bestämdes endast till 5 millioner Riksdaler att utgå med en
femtedel årligen från och med 1872 till och med 1876.

I afseende på sättet att understödja enskilda jernvägsanläggningar
har Departements-chefen förklarat sig icke kunna instämma i Riksdagens
åsigt, att låneunderstöd, som under den förflutna tiden i vårt land begagnats
för befrämjande af enskilda jernvägsanläggningar, numera knappast vore användbart,
synnerligast då fråga vore om jernvägsanläggningar i större utsträckning -

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

17

ning, och att direkt anslag egde ett afgjordt företräde framför låneunderstöd.
Visserligen föranledde lemnande af låneunderstöd, hvilket hittills vanligen
beviljats till belopp motsvarande två tredjedelar af anläggningskostnaden,
ett större anlitande af Statens kredit, således en större skuldsättning; men
i den mån årliga kapitalafbetalningarne å de särskilda försträckningsbeloppen
tillsammans närmade sig till den summa, som enligt antagen plan årligen
afsetts för meddelande af nya försträckningar, minskades behofvet af ytterligare
skuldsättning å Statens sida. I de flesta fall bereddes ock åt ett enskildt
bolag, som vill bygga och trafikera en jernbana, verksammare och kraftigare
hjelp genom försträckning till två tredjedelar, än anslag till en fjerdedel af anläggningskostnaden,
helst när denna kostnad är ansenlig. Skälen för en sådan
åsigt hade uti en vid komitéens betänkande af en komitéledamot afgifven reservation
blifvit fullständigt utvecklade och syntes i hög grad behjertansvärda.
Svårigheten att anskaffa hvad som utöfver erhållet statsanslag erfordrades

o t o

för utförande af jernvägsföretaget skulle i de flesta fall försätta bolag i
nödvändigheten att vända sig till utländska entreprenörer, som måste hafva
godtgörelse för öfvertagande af arbetets utförande och hvilkas fördel derföre
bjöde, att skilnaden emellan entreprenadsumman och verkliga anläggningskostnaden
blefve så stor som möjligt. Deras sträfvan måste således
gå ut derpå, att å ena sidan betinga sig en hög entreprenadsumma och å
andra sidan sänka den verkliga anläggningskostnaden, till skada kanske för
banans soliditet och trafikförmåga. Annorlunda och bättre gestaltade sig
förhållandet, om det bolag, som framdeles skall trafikera banan, sjelf ombesörjde
och öfvervakade dennas byggande. Det skulle då visserligen ligga
i bolagets intresse att bygga banan billigt, men bolaget skulle dervid icke
förbise angelägenheten deraf, att byggandet i det hela skedde så, att de
framtida drift- och underhållskostnaderna icke onödigtvis ökades. Den
erfarenhet, man hittills i vårt land vunnit om verkningarne af systemet att med
lån till belopp af högst två tredjedelar af anläggningskostnaden understödja
enskilda jernvägsföretag, syntes icke tala för ett obetingadt öfvergifvande
af detta system. De färdigbygda banorna utgjorde säkerhet för de af
Staten lemnade försträckningar, och denna säkerhet hade hittills icke blifvit
äfventyrad, om än aftalade annuiteter icke alltid kunnat å bestämda förfallodagar
erläggas. Erhölle derjemte Staten å u-tlemnade försträckningar
enahanda ränta som han sjelf måste erlägga å hvad af honom upplånats,
så syntes Statens fördel vid tillämpning af försträckningssystemet vara
behörigen tillgodosedd.

Häraf följde dock icke, att ju icke fall kunde förekomma, der direkt
anslag äfven vore en lämplig form för meddelande af understöd. Tvärtom

Bih. Ull Rilcsd. B rot. 1871. 4 Sami. 1 Afd. 25 Käft. 3

18

Ståts-Utskottets Utlåtande N;o 42.

skulle denna form kunna med fördel användas särdeles när anläggningskostnaderna
icke uppginge till alltför höga summor och derföre kunde med
större lätthet tillvägabringas.

Det vore derföre fördelaktigt och önskvärdt, om Riksdagen vid beviljande
af ifrågaställda anslaget af 5 millioner Riksdaler medgåfve. att
detsamma finge användas vare sig till försträckning eller direkt anslag åt
enskilda jernvägsanläggningar, allt efter som Kong!. Maj:t för hvarje särskildt
fall funne lämpligt bestämma.

På grund af hvad Departements-chefen sålunda anfört och hvilket
Kongl. Maj:t i nåder gillat, har Kongl. Maj:t i den nådiga Propositionen
föreslagit:

att Riksdagen för understödjande af enskilda jernväggsanläggningar,
vare sig medelst försträckning eller anslag utan återbetalningsskyldighet,
enligt hvad Kongl. Maj:t, efter pröfning af omständigheterna i hvarje
särsldldt fall finner lämpligt, beviljar och till Kongl. Maj:ts disposition
ställer ett extra anslag af fem millioner Riksdaler, hvarå Kongl. Maj:t
när som helst eger anvisa af Kong]. Maj:t beviljade understödsbelopp,
dock att utgå med högst en million Riksdaler årligen från och med år
1872 till och med 1876 samt i enlighet med följande vilkor och bestämmelser,
nemligen:

l:o att kostnadsförslag och arbetsplan fastställas af Kongl. Maj:t,
som ock närmare bestämmer de ställen, hvilka jernväg skall beröra;

2:o att statsunderstöd må utgöra, när det beviljas i form af försträckning,
högst två tredjedelar och, när det utgår såsom anslag utan återbetalningsskyldighet,
jemnt en fjerdedel af anläggningskostnaden efter det
fastställda kostnadsförslaget, samt lyftas i mån af arbetets fortgång på
sätt och å tider, Kongl. Maj:t bestämmer;

3:o hvad särskild! angår försträckning, att

a) annuiteten beräknas till sju procent å ursprungliga försträckningsbeloppet,
af hvilken annuitet först godtgöres ränta efter fem för hundra å
oguldet kapitalbelopp och återstoden utgör afbetalning derå;

b) räntcfrihet må beviljas för högst tre år, dock icke utöfver ett år
från den dag, då, enligt Kongl. Maj:ts bestämmelse, jernväg sednast skall
vara färdig och för trafik öppnad;

c) kapitalafbetalning vidtager tre år efter sistnämnda dag;

d) banan med alla dertill hörande byggnader och materiel utgör underpant
för den af Staten lemnade försträckning;

4:o beträffande anslag utan återbetalningsskyldighet, att, när jernvägs
behållna inkomst för något år öfverstiger 4? procent af anläggningskost -

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42. 19

naden enligt det fastställda kostnadsförslaget, hälften af öfverskottet tillfaller
Staten;

5:o att Kongl. Maj:t dels insätter en ledamot i direktionen för hvarje
jernvägsbolag, som undfått statsunderstöd vare sig i ena eller andra formen,
dels ock utser en revisor att deltaga uti granskningen af förvaltning och
räkenskaper, samt att arfvode till sålunda utsedd direktör och revisor bekostas
af bolaget;

6:o att hvarje jernvägsbolag, som erhållit statsunderstöd, i öfrigt
underkastas alla de vilkor och kontroller, som af Kongl. Maj:t pröfvas
lämpliga och nödiga; samt

7:o att hvarje sådant bolag, som nyss är nämndt, må, då Kongl.
Maj: t så pröfvar lämpligt, dels utan kostnad eller årlig ersättning undfå
upplåtelse af den för jerjivägsanläggningen erforderliga, Kronan tillhöriga
mark, som står under dess omedelbara disposition, hvaremot, när fråga är
om boställsjord eller annan åt enskild person med åborätt eller annorledes
upplåten kronojord, ersättning derför af bolaget bör lemnas i enlighet med
gällande expropriationslag, dels ock kostnadsfritt begagna sådana å Kronans
egor belägna kalk- och stenbrott, som kunna vara disponibla.

Förutom det förslag i fråga om enskilda jernvägsbyggnader, hvilket
sålunda blifvit af Kongl. Majrt framstäldt, hafva inom Kamrarne blifvit
väckta och till Stats-Utskottet remitterade följande motioner, hvilka afse
nedannämnda jernvägsanläggningar och här upptagas hufvudsakligen i samma
ordning, som blifvit följd uti jernvägskomitéens ofvanberörda underdåniga
betänkande. Uti dessa motioner har blifvit föreslaget:

l:o angående jernväg emellan Billeshohn och Tågarp:

af Herr J. T. Berg inom Första Kammaren, (motion N:o 22)
att Riksdagen täcktes medgifva ett låneunderstöd af 398,000 R:dr
för jernvägsanläggning mellan gruffältet vid Billesholm och Tågarps station,
med förbehållen rätt att, om linien till Wallåkra skulle föredragas, få
välja denna linie med nedsättning af lånet till 333,000 R:dr eller ardelar
af dess kostnadsförslag med tillägg af rörlig materiel, allt på de vilkor,
som i Kongl. Maj;ts nådiga Proposition äro angifna.

2:o angående jernväg emellan Christianstad och Sölvesborg:

af Grefve Axel K. Wachtmeister inom Första Kammaren: (motion N;o 10)
att Riksdagen måtte för anläggande af en jernväg från Christianstad

20

Stats-Utshottets Utlåtande N:o 42.

till Sölvesborg med 4,83 fots spårvidd bevilja det för byggande deraf bildade
bolag ett direkt anslag af hdel utaf anläggningskostnaden efter Kongl Maj:ts
i nåder fastställda kostnadsförslag.

af Herr Sven Nilsson inom Andra Kammaren (motion N:o 126):
att statsbidrag måtte beviljas till fjerdedelen af den kostnad, som af
Kongl. Maj;t gilladt kostnadsförslag upptager såsom erforderlig för ifrågavarande
bana.

3:o angående jernväg emellan Carlshamn och Wieslanda:

af H err C. G. Berg inom Andra Kammaren (motion N:o 64):
att Riksdagen måtte för berörda jernvägsanläggning såsom lån bevilja
en summa af 950,000 R:dr Runt, eller halfva beräknade anläggningskapitalet,
att utgå under nästkommande trenne år med en tredjedel årligen
och med bestämmelse, att räntefrihet beviljas för trenne år, eller den tid,
som för jernvägens byggande anses åtgå, att annuiteten beräknas till sju
procent, deraf fem procent ränta å oguldna kapitalbeloppet, samt för öfrigt
under de vilkor, som kunna varda stadgade.

4:o angående jernväg emellan Wexiö och Carlskrona:

af Herr F■ Palander inom Andra Kammaren (motion N:o 163):
att Riksdagen för byggandet af en jernväg mellan Wexiö och Carlskrona
måtte anslå 975,000 R:dr R:mt, d. v. s. en fjerdedel af den beräknade
kostnaden för smalspårig bana, att, under de af sednaste jernvägskomité
föreslagna vilkor, utgå med en tredjedel under hvarje af åren 1872
1873 och 1874, samt derutöfver, i den händelse strategiska skal göra nödvändigt
att banan bygges med samma spårvidd som Statens, fastän med lättare
öfverbyggnad, hela skilnaden af 1,100,000 Riksdaler mellan den smalspåriga
och den bredspåriga banans beräknade anläggningskostnad, att utgå
under samma tider och på samma vilkor som ofvannämnda 975,000 Riksdaler
Riksmynt.

5:o angående jernväg emellan Calmus och någon punkt på linien

Wexiö—Carlskrona:

af Herr O. E. L. Dalan inom Andra Kammaren (motion N:o 179):
att, om Riksdagen anvisar medel såsom bidrag till byggande af jernväg
mellan Wexiö och Carlskrona, Riksdagen på samma gång ville till
byggande af den från samma bana utgående föreslagna grenbanan till
Calmar bevilja ett lån, uppgående till två tredjedelar af den beräknade anläggningskostnaden,
med skyldighet för det bolag, som kommer att utföra
kyggnaden, att underkasta sig de bestämmelser såväl rörande lånevilkoren

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

21

som angående spårvidd, arbetets utförande och banans trafikerande, hvilka
statsmakterna finna lämpligt föreskrifva.

6:o angående jernväg emellan Westervik, Gamleby och Lingnems station på

östra stambanan:

af Herr Friherre Carl Raab inom Första Kammaren (motion N:o 2):
att ett anslag af 971,000 Riksdaler utan återbetalningsskyldighet,
motsvarande en fjerdedel af hela anläggningskostnaden, måtte beviljas fölen
jernvägs anläggning från Westervik öfver Gamleby till Linghems station
på östra stambanan; och

af Herr C. F. Tenger inom Andra Kammaren (motion N:o 7.3):
att Riksdagen såsom understöd utan återbetalningsskyldighet ville
åt jernvägen Linghem—Åtvidaberg—Westervik bevilja statsbidrag till ett
belopp af 970,000 Riksdaler, utgörande en fjerdedel af ungefärliga anläggningskostnaden,
och på de vilkor i öfrigt som för s. k. sekundära banor
kunna blifva fastställda.

7:o angående jernväg på Gotland:

af Herr Ernst Leijer inom Andra Kammaren (motion N:o 28):
att Riksdagen ville för anläggning af en jernväg mellan WHsby och
Hofdhem bevilja ett understöd antingen i form af försträckning af två,
tredjedelar eller anslag utan återbetalningsskyldighet af en fjerdedel af
anläggningskostnaden.

8:o angående jernväg emellan Jönköping och Wernamo:

af Ilerr Axel Th. Gustafson inom Andra Kammaren (motion N:o 151):
att Riksdagen till en jernväg mellan Jönköping och Wernamo måtte
bevilja understöd, motsvarande en fjerdedel af den beräknade anläggningskostnaden,
eller 373,000 R:dr, under förutsättning att den öfriga kostnaden
bestvides af det aktiebolag, som blifvit bildadt för att bringa denna bana
till stånd.

9:o angående jernväg emellan Halmstad och södra stambanan:

af Herr Joll. Fr. Ekennian inom Första Kammaren (motion N:o 42):
att till anläggande af en jernbana med 3,5 fots spårvidd från Halmstad
öfver Smålands Stenar och Wernamo till Lamhult eller Säfsjö på
södra stambanan måtte anslås såsom understöd en fjerdedel af det belopp,
hvartill anläggningskostnaden varder af Kongl. Maj:t i nåder fastställd.

22

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 42.

10:o angående jernväg emellan Borås och Warberg:

af Herr B. T. Santesson inom Första Kammaren (motion N:o 32):
att Riksdagen behagade bevilja till byggande af en jernväg med 4,1
fots spårvidd från Borås till Warberg ett anslag af 714,250 Riksdaler
Riksmynt, motsvarande hdel af den utaf Kong!. Maj:t i nåder förordnade
komité för nämnda jernväg beräknade anläggningskostnad, eller ock att en
summa af 1,904,666 A R:dr, motsvarande "Aalelar af den utaf ofvannämnda
komité beräknade anläggningskostnaden, beviljas såsom lån, räntefritt under
byggnadstiden, samt i (ifrigt under de vilkor, som af Riksdagen komma
att bestämmas eller vant bestämda för de enskilda jer.nvägsanläggningar,
hvilka förut af Staten blifvit understödda med lånebidrag.

ll:o angående jernväg emellan Hjo och Vestra stambanan:

af Grefve G. Sparre inom Första Kammaren (motion N:o 25):
att Riksdagen måtte lemna det aktiebolag, som bildat sig för anläggning
och trafikering af eu smalspårig jernväg Hjo—Vestra stambanan, antingen
ett till halfva anläggningskostnaden för banan uppgående lån, som
dock ej får öfverstiga 300,000 Riksdaler Riksmynt, mot räntefrihet under
byggnadsåren och pa de vilkor, Riksdagen för dylika låns erhållande bestämmer,
eller som anslag en fjerdedel af anläggningskostnaden med högst
150,000 Riksdaler. '' ä

12:o angående jernväg emellan Lidköping och Häkantorp:

af Herr Carl Wennerus inom Andra Kammaren (motion N:o 133):
att, till byggande af en för lokomotiv afsedd jernväg, af lika spårvidd
med Uddevalla Wcnersborg--Herrljunga-jernvägen, mellan Lidköping
och Håkantorps jernvägsstation, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det
deröfver af Majoren G. Adelsköld upprättade förslag, Riksdagen måtte
bevilja ett låneunderstöd, motsvarande halfva anläggningskostnaden, med
inberäkning af nödig rörelsemateriel, af fem hundra tusen Riksdaler Riksmynt,
att utbetalas till det för arbetets utförande redan bildade bolag,
under de vilkor och föreskrifter, Riksdagen kan finna skäl bestämma.

13:o ang elende jernväg mellan Falun och Krossekärr:

af Herr,„C7<r. Sahlin inom borsta Kammaren (motion N:o 23) samt
Herr J. F. Geijer inom Andra Kammaren (motion N:o 27):

att till det bolag, som kommer att bildas för detta företags utföi
ande, måtte lemnas ett lån, motsvarande i af jernvägens anläggningskostnad,
räntefritt under byggnadstiden, men sedan löpande med samma ränta som

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

23

Staten kan vid sin upplåning betinga, hvaremot bolaget tillförbindes, att
70 år efter hela banans öppnande för trafik afstå banan med allt hvad
dertill hörer, löst och fast, till Statsverket utan all ersättning.

14:o angående jernväg mellan Mariestad och Moliolm:

af Herr Grenander inom Andra Kammaren (motion N:o 77):

att till den i Styrelsens för allmänna väg-och vattenbyggnader generalförslag
med tillstyrkande af statsbidrag antecknade och numera äfven i
sednaste jernvägskomitéens betänkande härtill föreslagna jern vägsanläggning
från Mariestad till Moholm måtte af Riksdagen beviljas två tredjedelar af
anläggningskostnaden såsom statslån eller, om hinder skulle möta för sådant
låneunderstöd, åtminstone en fjerdedel af anläggningskostnaden såsom
direkt statsanslag.

15:o angående jernväg från Hallsberg öfver Motala till Mjölby:

af Herr Peter Carl Andersson inom Andra Kammaren (motion Nio
181), deruti Herrar J. G. Granlund och Fr. Aug. Forsbeck instämt:

att låneunderstöd med 2,400,000 Riksdaler Riksmynt, att under
loppet af högst trenne år utgå, måtte beviljas det bolag, som är bildadt
för byggandet af bredspårig jernväg från Hallsberg öfver Motala till Mjölby,
på billigaste vilkor, som af statsmakterna kunna beviljas.

16:o angående jernväg mellan Pålsboda och sjön Glan:

af Herr A. W. Uhr inom Andra Kammaren (motion N:o 124):

att Riksdagen behagade bevilja det bolag, som är under bildning för
anläggning af jernväg mellan Pålsboda station vid vestra stambanan och
sjön Glans segelbara vatten, antingen ett anslag af 330,000 Riksdaler Riksmynt,
eller ock ett amorteringslån af 700,000 Riksdaler Riksmynt, att i
hvilketdera fallet som helst utgå med hdel under hvartdera af åren 1872,
1873 och 1874.

17:o angående jernväg från Flen öfver Nyköping till Oxelösund:

af Herr Adolf Helander inom Andra Kammaren (motion N:o 26):

att Riksdagen för anläggande genom enskildes försorg af en bredspårig
jernväg från Flen öfver Nyköping till Oxelösund ville lemna anslag
af lån till t (- 1,728,667 Riksdaler) af anlägg ningskostnaden, i händelse
denna form för understödet väljes, och, i sådant fall. på lika billiga vilkor
som kunna varda annat enskildt jernvägsbolag förunnade: men eljest, och
om direkt understöd anses lämpligare, anslaget må få utgå med minst 1
(= 648,250 Riksdaler) af nyssnämnda kostnad.

24

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

18:o angående jernväg från Norra, stambanan öfver Almare stäk och Wester ås
till Köping, med utgrening i trakten af Sevalla till Norbergs jernväg:

af Herr K. Björkenstam inom Första Kammaren (motion N:o .38):

att Staten till det bolag, som förbinder sig att anlägga en jernväg
af samma spårvidd som stambanornas, gående från Norra stambanan öfver
Almare stäk och Westerås till Köping, med utgrening i trakten af Sevalla
till Norbergs jernväg, måtte bevilja ett lån, motsvarande tvä tredjedelar af
den derför beräknade anläggningskostnaden, eller i rundt tal fem millioner
Riksdaler, på enahanda vilkor i fråga om ränta och återbetalning, hvarunder
Staten sjelf upplånar medlen, och i öfrig! på så billiga vilkor, som
Riksdagen anser sig kunna medgifva.

Ö O Ö

19:o angående jernvägar mellan Krylbo och Norberg samt mellan Sala

och Westerås:

af Herr J. E. Johansson inom Andra Kammaren (motion N:o 173):

att Riksdagen måtte för de begge ytterst angelägna bibanorna
Krylbo—Norberg samt Sala—Westerås bevilja särskilda belopp, att utgå
från och med år 1872, i det förhållande till anläggningskostnaderna och
under den form af anslag eller lån, som Riksdagen kommer att för understödjande
af enskilda jernbanor i allmänhet bestämma, eller med hänsigt
till de nu ifrågavarande bibanornas särskilda betydelse finner lämpligast.

20:o angående jernväg mellan Upsala och Margreteliill eller annan plats

vid Gefle—Dala jernväg:

af Friherre Gustaf Tamm inom Andra Kammaren (motion N:o42):

att Riksdagen måtte bevilja antingen ett anslag utan återbetalningsskyldighet
nära lika med en fjerdedel af den beräknade kostnaden, eller
1,200,000 Riksdaler Riksmynt, eller ock lån till belopp af 3,226.000 R:dr,
utgörande i rundt tal två tredjedelar af beräknade kostnaden, på de förmånligaste
vilkor som kunna lemnas och med de förmåner, som af Rikets
Ständer eller Riksdag förut beviljats jernvägsbolag, som blifvit hugnade med
understöd af allmänna medel, till det bolag, som blifvit bildadt för att
bygga en jernväg mellan Upsala och Margreteliill eller annan plats vid
Gefle—Dala jernväg; det ena eller andra under vilkor, att banan erhåller
samma spårvidd som stambanorna samt att jernvägen är till allmänt begagnande
fullbordad sednast under loppet af år 1875 och att, sedan uppgjorda
planer blifvit granskade och af Kong!. Maj:t gillade, de anvisade
medlen utlemnas i mån af arbetets fortgång och under de kontroller, som
för öfrigt kunna anses nödiga.

21:o

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

25

21 :o angående jernväg mellan Sundsvall och Trondhjem:

af Hen- G. Asplund inom Första, Kammaren (motion N:o 27) samt
Herrar Nils Larson, Gunnar Eriksson ocli P. Litliner inom Andra Kammaren
(motion N:o 115):

att Riksdagen måtte särskildt anvisa och till Kong], Maj:ts disposition
ställa ett belopp af fyra millioner Riksdaler Riksmynt, för att, med
en million under hvarje af åren 1872, 1873, 1874 och 1875, användas på
sätt och under vilkor Riksdagen finner skäligt bestämma, till understödjande,
hvad svenska andelen beträffar, af en enskild jernvägsanläggning
mellan Sundsvall och Trondhjem.

Härförutan har Herr 6''. ./. Kjellman uti en inom Andra Kammaren
vackt motion (N:o 157), i hvilken Herr Jolmn Andersson sig förenat, hemställt,
att det förslag till understöd för enskilda jernvägsföretag, hvilket
innefattas uti det underdåniga betänkande angående plan för enskilda
jernvägsbyggnader, hvilket den 29 sistlidne Augusti blifvit af dertill utsedde
komiterade afgifvet, måtte af Riksdagen antagas, likasom Herr N. S. von
Kock uti sin förenämnda motionen (N-o 16) upptagit berörda förslag såsom
sitt eget: hvarjemte Grefve Axel K. W achtmeister uti sin ofvan om förmälda
motion (N:o 10) föreslagit, att Riksdagen måtte till sina hufvudsakliga
delar godkänna berörda underdåniga betänkande: och har slutligen Herr
Adolf Helander (uti motionen N:o 96) föreslagit, dels att Riksdagen ville
oförändradt, eller med ändringar, som anses nödiga, godkänna det förslagtill
plan för enskilda jernvägsbyggnadsföretag, för hvilka statsunderstöd
blifvit äskade, som uti oftanämnda betänkande blifvit framstäldt, dels att,
derest Riksdagen i öfrigt godkänner Kongl. Maj:ts uti den nådiga Propositionen
angående »Statsverkets tillstånd och behof gjorda framställning om
anvisande af medel till understöd åt enskilda jernvägsanläggningar, det
för detta ändamål äskade belopp måtte höjas till minst två millioner Riksdaler
om aret, att utgå på sätt och under tid som Kongl. Maj:t föreslagit.

Då Utskottet nu öfvergår till behandlingen af de sålunda väckta förslagen,
torde någon vidlyftig bevisning icke erfordras för att bestyrka riktigheten af
den allmänt uttryckta åtigten, att enskilda jernvägsanläggningar under den
närmaste framtiden böra af Staten befrämjas. Den mängd framställningar,
som i detta hänseende vid innevarande riksdag blifvit gjorda, jemte de
manga undersökningar och planer till jernvägsbyggnader, som blifvit till
ofvannämnda komité ingifna, ådagalägga lika mycket det verkliga behofvet
af nya jernvägsförbindelser, som den öfver hela landet högt uttalade
Bih. till Riksd. Prof, 1874. 4 Sami. 1 Afd. 25 Haft. 4

26

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 42.

insigten om ott sådant behof. Att Staten härvid bör på lämpligt sätt understödja
de enskildes bemödanden, vinner äfven stöd af den omständigheten
att, i motsatt fall, flertalet af de föreslagna bansträckningarne, ehuru af
stor och obestridlig vigt för landets utveckling i ekonomiskt och industrielt
hänseende, sannolikt icke kunna komma till utförande. Men om Staten
skall kunna på ett verksamt sätt befrämja ett ändamålsenligt tillvägabrindande
af sådana jernvägsförbindelser, som äro af behofvet påkallade, framställer
sig ock det oafvisliga behofvet af en på noggranna undersökningar
grundad utredning icke blott rörande den kostnad, hvartill utförandet af
hvarje sådan jernvägsanläggning kan beräknas uppgå, utan ock angående de
särskilda orternas större eller mindre behof af de föreslagna banorna. Det
är först efter ett noggrant begrundande af en sådan utredning och de
mångfaldiga förhållanden, hvilka dervid böra komma under öfvervägande,
som en viss plan för dessa jernvägsbyggnader torde kunna af Kong], Maj:t
uppgöras och framläggas till Riksdagens slutliga godkännande. Det var
jemväl af sådan orsak och ehuru Riksdagen fann det vara ur mera än eu
synpunkt önskligt, om Staten på förhand anvisade en viss summa att årligen
under någon längre tid utgå till understöd för enskilda jernvägsanläggningar,
som Riksdagen — då nödig utredning saknades om de jernvägssträckningar,
hvilka borde ifrågakomma att af sådant understöd erhålla del, samt om
det belopp, som för ändamålet kunde behöfva anvisas, äfvensom rörande
de vilkor, som för understödets tillgodonjutande borde föreskrifvas, -— uti
underdånig skrifvelse af den 12 Maj 1869 anhöll, det Kongl. Maj:t täcktes
pröfva dels hvilka jernvägsanläggningar må anses för utveckling af landets
industri mest af behofvet påkallade under den närmaste framtiden af 12
till 15 år, samt den ungefärliga kostnad, hvartill deras anläggning kunde
antagas uppgå, dels lämpligaste sättet att befordra deras utförande genom
ett eller flera enskilda bolag, vare sig genom direkt anslag till belopp af
högst en fjerdedel af anläggningskostnaden eller på annat sätt. Ehuru det
underdåniga betänkande, som den i följd af berörda skrifvelse af Kongl.
Maj:t tillsatta komité afgifvit, innefattar ganska värderika bidrag till
frågans utredning och ehuru detta betänkande blifvit genom enskilda
motioner understäldt Riksdagens pröfning samt af Kamrarne remittcradt
till Utskottets handläggning, förekommer dock mot de i dessa motioner
framställda yrkandena om ett slutligt fastställande vid innevarande riksdag
af en sådan plan, den härofvan redan omförinälda omständigheten,
att Kongl. Maj:t ännu icke förehaft berörda komité-betänkande till nådig
pröfning, samt desto mindre ansett sig kunna obetingadt föreslå Riksdagen
att godkänna den deri framlagda plan, som, efter densammas uppgörande,
nya frågor om enskilda jernvägsanläggningar och erhållande af statsbidrag

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

27

till deras utförande till Kongl. Maj:t inkommit. Fastän Utskottet således,
vid nu upplysta förhållande, icke kan tillstyrka Riksdagen att, i frågans
närvarande skick och innan Riksdagen fått från Kongl. Maj:t emottaga någon
framställning i ämnet, till slutligt afgörande företaga frågan om godkännandet
af eu sådan plan, anser dock Utskottet det vara af stor vigt, att Riksdagen
redan nu fattar beslut ej mindre om det sätt, på hvilket dylika anläggningar
böra af Staten understödjas, än beloppet af de medel, som för
den närmaste framtiden af 12 till 15 år må för detta ändamål afses. Det
är nemligen klart att understödssättet i hög grad inverkar på anslagets
belopp, likasom att både understödssättet och anslagsbeloppet måste hafva
ett afgörande inflytande på uppgörandet af den ifrågavarande planen,
enär densammas omfång deraf i väsendtlig mån betingas; och Utskottet är
derför af den öfvertygelse, att, om vid innevarande riksdag blefve bestämdt,
dels på hvad sätt de enskilda jernvägsanläggningarne böra befrämjas, dels
det belopp som för sådant ändamål skall anvisas, uppgörandet af den begärda
planen skulle i väsendtlig mån underlättas.

Ehuru Utskottet således icke anser lämpligt, att Riksdagen nu till slutlig
pröfning företager frågan om hvilka enskilda jernvägsanläggningar,
må under den närmaste framtiden af Staten understödjas och hvilka
skola bilda det s. k. sekundärnätet, torde dock Utskottet böra här yttra
sina åsigter om de hufvudgrunder, som vid planens uppgörande synas böra
följas. I sådant afseende får Utskottet först erinra, att oftanämnda komité
ansett att sekundärnätet, om det skall kunna utöfva en välgörande verkan
på industrien i allmänhet och befordra dess utveckling, borde uppgöras
med afseende på stora allmänna förhållanden, dervid afstånden mellan jernvägarne
blefve så afpassade, att, med undvikande, såvidt ske kan, af konkurrensbanor,
dock i möjligaste måtto hvarje del af landet komme inom
trafikområde af en för densamma lämplig jernväg; att sekundärnätets banor,
i likhet med stambanorna, komme att sammanbinda vigtigare platser i det
inre af landet med hvarandra eller med hamnar å kusterna; att afseende
jemväl borde fästas på punkter, lämpliga för anknytning af möjligen blifvande
jernbanor till kommunikationernas vidare fullkomnande; samt att, i
enlighet med hvad komitéen fått sig särskildt anbefaldt, hufvudsakligt afseende
borde fästas vid de bansträckningar, som befordra bergsbruket.

Med tillämpning af dessa allmänna grunder, har komitéen i afseende
å banor, som befordra bergsbruket, ansett såsom särdeles vigtigt:

att sätta Filipstads bergslag i förbindelse med nordvestra stambanan;
att utsträcka Nora—Ervalla-jernvägen längre in i Nora bergslag;
att fullständigare, än* hittills skett, genom lättade kommunikationer
tillgodogöra Norbergs rika malmfält; samt

28

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

att för mellersta Sveriges bergslager skaffa en direkt utväg till
Wettern. b

I afseende å de orter inom landet, hvilka blott till någon del, eller
alldeles icke, äro att till bergslag hänföra, har det synts komitéen vara
tjenhgt, dels att vestra delen af riket, emellan vestra och södra stambanorna,
afdelades genom tvänne banor i sydvestlig riktning till hamnar vid
vestkusten, dels att, i östra delen af landet, ifrån lämpliga punkter å stambanorna
och pa tjenliga afstånd, flera banor utginge till östra och södra
kusterna, samt slutligen att södra delen af landet sattes i närmare jernvägsförbindelse
med Norge. J

Vid uppgörandet af planen för det af komitéen sålunda förordade
sekundarnatet, har komitéen, då synnerligt afseende borde fastas å de
banor, hvilka befordra bergsbruket, främst uppfört följande sträckningar:

r lhpstad—Nordvestra-stambanan;

Nora—Greck—Stadra;

Askcrsund—Hallsberg;

Köping—Westerås—-Sala; samt

Krylbo—Norberg,

hvilka båda sistnämnda banor komitéen här upptagit, emedan tiden för
deras fardigblif vande borde sammanfalla med den tid, då de delar af norra
stambanan, till hvilka desamma skulle anslutas, antagligen hunnit färdig Efter

dessa banor har komitéen uppfört tvänne vägar, hvilka äfvenledes,
ehuru i mindre grad, befordrade bergsbruket, nemligen:

Jönköping— Halmstad; och

Westervik—Gamleby-—Östra stambanan.

Bland öfriga banor har komitéen ansett den i militäriskt hänseende
obestridligen vigtiga Wexiö-Calmar—Carlskrona-banan böra intaga första
rummet; ö

dernäst banorna Borås—''Warberg och Flen—Nyköping—Oxelösund,
såsom ledande till goda och vintertiden länge öppna hamnar;

sedermera banorna Christianstad—Sölvesborg och Mariestad—Moholm;

samt sist banan "Wenersborg—Norska gränsen.

Enligt en _ uti komitébetänkandet (sid. 57) intagen tabell omfatta
, CSSa banstrackningar en längd af 87,''''8 mil med en beräknad anläggningskostnad
af tillhopa 85,723,000 R;dr, dervid spårvidden blifvit antagen Till

i o i S V’ dels 3''<; fot< sanit rälsvigten till dels 15, dels

12 skålpund per löpande fot.

riiuiu Stats-Utskottet, funnit de för det s. k. sekundärnätets
utläggande utaf komitéen antagna grunder riktiga och i allmänhet koiise -

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

29

q ve ii t tillämpade, har dock Utskottet för sin del funnit att, förutom de
af komitéen föreslagna banor, följande bansträckningar äfven äro af
den vigt, att desamma böra i sekundärnätet upptagas, nemligen:

mellan Sundsvall och Norska gränsen i riktning mot Trondhjem;
mellan Upsala och Margretehill eller annan lämplig punkt på Gefle—
jDaZö-jernvägen;

från Mjölby öfver Motala, till någon punkt på den af komitéen förordade
linien Askersund—Hallsberg; samt

från Insjön i Dalarne till någon punkt på den föreslagna Falu—
Ludvika-banan, hvilken sistnämnda bana antagligen kommer att utföras
utan att erfordra något betydligare statsunderstöd samt derför ansetts icke
behöfva i sin helhet här upptagas.

Kostnaden för anläggningen af samtliga dessa banor, med inberäkning
af dem, som utaf komitéen biifvit föreslagna, torde kunna beräknas
till omkring 60 millioner Riksdaler.

Vidkommande nu sättet att understödja utförandet af enskilda järnvägsanläggningar,
har komitéen, beträffande först de uti sekundärnätet upptagna
banorna, ansett det af 1869 års Riksdag framställda, eller direkt
anslag till högst en fjerdedel af anläggningskostnaden, vara det lämpligaste, enär
Staten derigenom bättre undginge att inblandas i de särskilda bolagens
affärsförhållanden, än som kunde ske genom tillämpning af något annat
understödssätt, såsom genom lån, räntegaranti o. s. v. Detta anslag borde
visserligen, enligt komitéens tanke, tilldelas banorna i mån, som de hade
större eller mindre behof af understöd för att komma till stånd, men som
säkra grunder saknades för att rättvist kunna göra en dylik fördelning, vore
komitéen af den åsigt, att anslaget borde utgå för alla banorna med samma
del eller en fjerdedel af anläggningskostnaden, dock med förbehåll att, då
nettobehållningen af trafiken öfverstege en viss procent af anläggningskostnaden,
bestämd andel af detta öfverskott tillfälle Staten. Härigenom
komme de banor, som bure sig väl och som möjligen bort erhålla ett
mindre anslag, att afstå någon del af sin inkomst till Staten, hvaremot de
sämre lottade banorna vore derifrån befriade intill dess de biifvit upptrafikerade.
Att Staten, i den mån understödd bana blefve vinstgifvande,
erhölle någon del af vinsten, syntes dessutom vara så mycket billigare,
som Staten, genom det lemnade anslaget, väsendtligen befordrat företaget.

För att bestämma huru stor del af jernvägens nettoinkomst Staten
sålunda borde erhålla, har komitéen antagit att Statens rätt att erhålla del
af nettobehållningen borde inträda, då denna behållning uppginge till 4Va

30

Stats-Utsicottets Utlåtande N:o 42.

procent af anläggningskostnaden, h vil ket svarade mot 6 procent af den del
utaf samma kostnad, som bolaget bort tillskjuta och med hvilken procent
ränta och amortering, under vanliga förhållanden, kunde bestridas. Beräkningen
borde likväl grundas på anläggningskostnaden enligt faststäldt förslag,
på det Staten må undgå att inblandas i bolagens byggnadsekonomi.
Den inkomst, som öfversköte ofvanberörda 4Va procent å anläggningskostnaden,
ansåg komitéen böra lika fördelas emellan Staten och bolaget; och
vore en sådan fördelning så mycket billigare, som bolaget åtnjöte sex procent
på sin del af anläggningskostnaden, innan Staten erhållit någon utdelning,
hvilken utdelning ändock ej uppginge till sex procent på Statens utlagda
medel förr än bolaget redan erhållit åtta procent på sitt tillskott.

För befordrande åter af lokalbanorna, har komitéen ansett Staten
icke böra vidkännas någon väsendtlig uppoffring, utan endast understödja
dem med lånebidrag, enär dessa banor hufvudsakligen komme att betjena
särskilda orters lokala behof, och gagnet af desamma således vore af jemförelsevis
mera enskild beskaffenhet. Ifrågavarande lånebidrag har komiteen
föreslagit böra bestämmas till högst hälften af anläggningskostnaden.
I afseende å vilkoren för låneunderstöd till dessa banor, hvilka voj''e närmast
jcmförliga med andra industriela företag, som af Staten understödjas
och för hvilka sednaste Riksdag bestämt annuitcten till 8 procent, deraf 5
procent ränta, har komitéen, då jernvägsbyggnader i allmänhet först efter
flera års tid lemnade större behållen afkastning, ansett en längre amorteringstid
för dem vara behöflig och derföre föreslagit annuiteten till 7 procent,
deraf 5 procent ränta, med hufvudsakligen samma ränta och amorteringsfrihet,
som för förstnämnda lån.

Förutom komitéens, i fråga om sättet att understödja enskilda jernvägsanläggningar
här ofvan intagna förslag samt Kongl. Maj:ts likaledes
här ofvan införda nådiga framställning i detta ämne, hafva inom Kamrarne
blifvit väckta tvänne särskilda motioner, nemligen:

inom Första Kammaren,

af Herr L. Nordenfelt, som uti motion N:o 3 föreslagit att Riksdagen
ville, vid medgifvandet af det extra anslag, som kan varda stäldt till Kongl.
Majits disposition för understödjande af enskilda jernvägsanläggningar, alternativt
bestämma, att större eller mindre del af detta anslag må användas
för öfvertagande af aktier, till högst fem tolftedelar af anläggningskostnaden
efter det fastställda kostnadsförslaget, under följande vilkor:

l:o) att aktier motsvarande minst en fjerdedel af samma anläggningskostnad
äro öfvertagna af kommuner eller vederhäftiga svenska undersåter,
med lika rätt till utdelning å samtliga aktierna af behållna inkomsten;

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 42.

31

2:o) att i de sålunda bildade aktiebolagen rösträtt för Statens räkning
skall utöfvas af ombud, utvalde af Kongl. Maj:t, med nedsättning i
röstetalet till hälften af det antal aktier, som eses af enskilda eller kommaner,
men att, om Staten försäljer sina- aktier till enskilda personer, full
rösträtt, i enlighet med bolagsreglorna, må tillkomma dessa;

3:o) att för återstående andel af jernvägens anläggningskostnad amorteringslån
må upptagas emot räntebärande obligationer och säkerhet ijernvägen
med dertill hörande lösa egendom;

samt inom Ändra Kammaren,

af Herr C. F. Appeltojft, som uti motion N:o 146 föreslagit:

A) att Riksdagen, för understödjandet af enskilda jernvägsanläggningar,
beviljar och till Kongl. Maj:ts disposition ställer ett extra anslag tillsvidare
af fem millioner R:dr, att utgå med en million årligen, emot vilkor:

a) för sekundärbanor:

l:o) anslag må beviljas till högst hälften af anläggningskostnaden;

2:o) att Staten erhåller preferensaktier för det lemnade understödet,
emot vilkor att derför af nettobehållningen å jernvägen erhålla 4 procent
innan någon utdelning åt öfriga aktieägare får ske, samt hälften af den
behållna vinst, som öfverstiger 4 procent å hela anläggningskostnaden;

b) för lokalbanor:

att anslag må beviljas till högst halfva anläggningskostnaden, emot
prefcransaktier, för hvilka Staten af behållna trafikinkomsten eger uppbära
5 procent, med del i öfverskottet, om inkomsterna uppgå till mer än 5 procent
å hela anläggningskostnaden;

B) att de banor, som redan erhållit statsbidrag, må, om bolagen så
önska, erhålla samma vilkor, så att Staten ingår som aktieegare för lcmnadt
understöd, emot vilkor att derå erhålla, å sekundärbanorna 4 procent
och å lokalbanorna 5 procent, med andel i öfverskottet, då bolagen erhållit
eu lika utdelning å deras tillskott:

C) att bolagen för öfrigt underkasta sig de närmare kontroller och
föreskrifter, Kongl. Maj:t kan finna nödigt föreskrifva.

Vid jemförelse mellan de sålunda föreslagna olika understödssätten,
förekommer, bland annat, att, om statsbidraget skall lemnas i form af lån
till två tredjedelar af anläggningskostnaden, ett vida större kapital måste för
ändamålet anvisas, än om bidraget kan inskränkas till en fjerdedel af nämnda
kostnad, genom att endast förbehålla Staten rättighet, att, när nettobehållningen
uppgått till ett visst belopp, erhålla antingen en del af den derutöfver
stigande trafikbehållningen eller en på förhand bestämd årlig afkastning
af sitt tillskjutna kapital. Sålunda skulle, om Staten ville såsom lån till
två tredjedelar understödja ofvanomförmälda jernvägar, hvilkas anläggnings -

32

Stats-ZTt$koftets Utlåtande N:o 42.

kostnad beräknats till omkring 60 millioner R:dr, för detta ändamål erfordras
eu upplåning åt icke mindre ;in 40 millioner R:dr. da deremot, ifall statsbidraget
kunde inskränkas tili en fjerdedel af kostnaden, upplåningssumman skulle
kunna begränsas till lä millioner R:dr. Då Statens upplåning icke bör
utsträckas längre än behofvet oundgängligen kräfver, och då eu så betydlig
upplåning, som här skulle ifrågakomma, ifall understödet lemnades såsom
lån, icke torde kunna undgå att menligt inverka på Statens kredit,
har Utskottet desto heldre ansett sig böra tillstyrka Riksdagen att frångå
det hittills begagnade sättet att med lån till tvåtredjedelar afanläggningskostnåden
understödja enskilda jernvägsbyggnader, som Utskottet är öfvertygadt
att, om Staten på ofvan antydda vilkor lemnar statsbidrag, motsvarande
fjerdedelen af kostnaden, jornvägsbyggandet i de flesta fall bättre och
säkrare befrämjas. Det kan nemligen icke nekas, att det ofta torde
mota svårighet att bilda bolag, som kunna af egna medel tillskjuta mera än eu
fjerdedel af kostnaden. Om nu så är förhållandet, så måste frågan om hvarje
sådan jernväg, der icke bolagsmännen kunna tillskjuta denna fjerdedel, om
ock anläggningen vore af behofvet högeligen påkallad, helt och hållet förfalla,
derest icke statsunderstödet lemnas under sådan form, som gör det möjligt
för bolagen, att genom upplåning på annat håll fylla den erforderliga summan.
Har nu vid statsbidragets beviljande såsom lån det förbehåll gjorts,
att jernvägen skall utgöra säkerhet för lånesumman, så lärer bolaget svårligen
kunna genom särskild upplåning anskaffa de erforderliga medlen, hvilket
åter bör kunna ske, om Staten icke förbehåller sig en sådan rätt, utan
åtnöjer sig med att under en eller annan form erhålla del i trafikafkastningen,
då denna uppgått till ett visst belopp.

Men äfven i de fall der den enskilda företagsamheten skulle kunna
åvägabringa bolag, som tillskjöte en tredjedel af anläggningskostnaden, kan
ifrågasättas om icke Staten genom a>t såsom lån lemna de öfriga två tredjedelarne
skulle ikläda sig ett äfventyr, som, då här ifrågakommer att understödja
en mängd enskilda jernvägar, kan blifva ganska stort, i händelse trafikinkomsten
icke lemnade tillgång att, utöfver banans drift och underhåll, bekosta
nödiga utgifter till ränta och amortering å det lemnade statslånet.
I sådant fall återstode för Staten intet annat, än att antingen sjelf öfvertaga
banans trafikerande eller att åtnöja sig med den inkomst, jernvägen,
trafikerad af bolaget, lemnade, eller ock att föryttra densamma och af köpesumman,
så långt den försloge, göra sig betäckt för sitt i företaget nedlagda
kapital. Att detta äfventyr är större, ju större del af anläggningskostnaden
bestrides med statsunderstöd, lärer icke kunna förnekas; och
äfven häri ligger således ett skäl för att heldre bestämma statsbidraget till

en

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

33

en fjerdedel, äfven om ingen afkastning derå erhölles, än till två tredjedelar
i form af lån.

Härvid bör dock icke förbises, att, äfven om bidraget lemnas såsom
lån, Staten icke lärer kunna undgå att, genom beviljande af någon tids
räntefrihet och i öfrigt billiga lånevilkor, å dylika försträckningar vidkännas
betydliga uppoffringar. Dessa kunna icke undvikas, ehvad företagen understödjas
på det hittills brukliga sättet eller efter något af de nya förslag,
som vid denna riksdag blifvit framställda. Det är väl icke möjligt att
med full säkerhet beräkna beloppet af de uppoffringar, som äro förenade
med det ena eller andra understödssättet; men Utskottet torde dock här
böra uppställa en jemförelse mellan de förluster Staten skulle få vidkännas,
i fall Kongl. Maj:ts förslag antoges och dem som skulle uppstå, i fall understödet,
på sätt af ofvannämnda komité blifvit föreslaget, lemnades till belopp
af en fjerdedel utaf anläggningskostnaden, men med rättighet för Staten
att, så snart nettobehållningen af trafiken öfverskjuter fyra och en half
procent af jernvägens anläggningskostnad, erhålla hälften af detta öfverskott.
För att närmare utreda denna del af frågan vill Utskottet taga till utgångspunkt
följande af Grefve H. Hamilton, uti ett i Första Kammarens protokoll
för den 11 sistlidne Februari intaget och till Utskottet remitteradt
anförande, gjorda antaganden.

Om en jernvägsanläggning af Staten understödes med anslag, på de
vilkor komitéen föreslagit, så erhåller Staten, såsom ofvan är nämndt, icke
någon inkomst, derest icke nettobehållningen öfverstiger fyra och en half
procent af anläggningskostnaden. Här uppstår då den frågan, huru stor i
sådant fall Statens förlust blir i förhållande till den, som för Staten uppkommer
om samma bolag finge två tredjedelar af anläggningskostnaden
såsom lån på de vilkor, som enligt Kongl. Maj:ts Proposition skulle beviljas,
eller att:

l:o) bolaget utfår hela lånesumman på en gång;

2:o) ingen ränta betalas under de tre första åren;

3:o) under de tre följande åren betalas ränta efter 5 procent; och

4:o) först efter dessa tre års förlopp amorteringen börjar.

I sådant fall beror, såsom Grefve Hamilton i sitt anförande erinrat,
uppoffringen från Statens sida af den ränta, som Staten sjelf betalar för
de upplånade medlen. Under förutsättning således att ett enskildt bolag,
som vill anlägga en jernväg för en kostnad af eu och en half million Riksdaler,
af Staten erhåller ett lån af en million, räntefritt i 3 år och med
förbindelse att derefter under 3 år erlägga 5 procents ränta samt sedermera
börja amorteringen genom inbetalning af en annuitet, uppgående till

Bih. till Rilcsd. Prot. 1871. 4 Sami, 1 Afd. 25 Käft, 5

34

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 42.

7 procent af det ursprungliga lånebeloppet, hvarvid 5 procent årsränta beräknas
å vid hvarje års början oguldet kapital, så kommer amorteringen
att utgå under en tid af i det närmaste 2 5 Va år Vid början af det 26:te
året återstår ett oguldet kapital af 45,458 R:dr, som jemte ränta ä 5 procent
vid detta års slut godtgöres med 47,731 R:dr, och hvarmed bolaget har
betalat hela sin skuld. Beräknar man nu hvad Statens uppoffring i sådant
fall blifver, så finner man att, då Staten på de utlånade medlen betalat
ränta och amortissement 6 år tidigare än bolaget, måste Staten på denna
utlåning lida en förlust, beroende af den ränta Staten sjelf betalar, och
denna förlust uppgår vid amorteringstidens slut till belopp, hvilkas rabatterade
värde vid utlåningstiden visar sig utgöra

efter

5 procent

136,164

R:dr

»

5V* »

166,549

»

»

5 V-, »

195,528

»

»

57* »

223,747

»

Ett anslag, motsvarande en fjerdedel af anläggningskostnaden, uppgår
deremot till 375,000 R;dr.

Om nu göres det för Staten lindrigare antagandet, att bolaget icke
på eu gång utfår hela understödsbeloppet, utan detta sker endast i mån
af arbetets fortgång, så blir förhållandet till en del något förändradt.
Grefve Idamilton har i sitt ofvan omförmälda anförande, för att åskådliggöra
beloppet af Statens uppoffring i detta fall, exempelvis antagit att
Riksdagen beviljar ett för anläggande af enskild jernväg bildadt bolag ett
lån af 1,000,000 R:dr på följande vilkor:

l:o) af lånet utgår hälften den 1 Januari åren 1872 och 1873;

2:o) jernvägen skall öppnas för trafik den 1 Januari 1874, och åtnjuter
bolaget räntefrihet till slutet af samma år;

3:o) under åren 1875 och 1876 erlägger bolaget å lånet 5 procent

ränta;

4:o) från och med 1877 börjar lånets amortering sålunda, att bolaget
erlägger en annuitet af 7 procent å det ursprungliga lånebeloppet eller
70,000 Riksdaler, af hvilka först godtgöres räntan efter 5 procent för oguldet
kapital, och återstoden utgör afbetalning derå. Bolaget betalar således
under 25 år 70,000 Riksdaler och vid slutet af det 26:te året 47,731 Riksdaler,
hvarmed dess skuld är liqviderad.

Under dessa förhållanden och med antagande att Staten betalar
5Va procent på de penningar Staten lånar, blifver bolagets

Skald. %. Afbetalning. Statens utgift.

år 1872 d. 31 Dec. 500,000:— 27,500:— — 527,500: —

» 1873 » » » 1,027,500:— 56,513;— — 1,084,013: —

Stats-Utskottets

Utlåtande N:o

42.

35

Skuld.

5i *.

Afbetalning,

Statens utgift.

år 1874 d. 31

Dec. 1,084,013: —

59,621: —

—

1,143,634: —

» 1875 » »

» 1,143,634: —

62,900: —

50,000:

1,156,534: —

» 1876 » »

» 1,156,534: —

63,609: —

50,000:

1,170,143: —

Om denna summa, som den 1 Januari 1877 utgör 1,170,143 Riksdaler,
utan afbetalning förräntas 26 år, eller till den 31 December 1902,
efter 57a procent, växer den till 4,707,648 Riksdaler. Bolagets årliga mbetalningar
70,000 Riksdaler, förräntade efter 577 procent, uppgå samma dag till
3,777,619 Riksdaler och den 31 December 1902 gör bolaget sista inbetalningen
med 47j73l Riksdaler, hvadan Statens förlust eller gåfva till bolaget
utgör den 31 December 1902 Riksdaler 882,288.

Det rabatterade värdet af samma summa, beräknadt efter Sbb procent
sammansatt ränta, utgör den 1 Januari 1872 Riksdaler 167,791 eller med
andra ord, Statens uppoffring blir alldeles densamma antingen Staten beviljar
bolaget, på ofvan uppgifna vilkor, ett lån af en million* Riksdaler
eller ett anslag af 167,791 Riksdaler, hvilket utgör 11,18 procent af den
till en och en half million beräknade anläggningskostnaden.

Vill man nu härmed jemföra den förlust, som skulle uppstå, i fall
Staten understödde samma företag med en fjerdedel af den till 1,500,000
R:dr beräknade anläggningskostnaden, eller med 375,000 R:dr, under förbehåll
att Staten, när nettobehållningen öfverskjöte fyra och en half procent
af nämnda kostnad, erhölle hälften af det Överskjutande beloppet,
samt man vidare antoge:

l:o att af Statens bidrag, 375,000 R;dr, hälften eller 187,500 R:dr
utbetaltes den 1 Januari 1872 och en lika summa den 1 Januari 1873;

2:o att trafiken från och med 6:te året från jernvägsarbetets påbörjande
till och med 10:de året lemnade en nettobehållning motsvarande 5
procent af anläggningskostnaden, så att Staten under denna tid erhölle en
procent å sitt bidrag;

3:o att trafikbehållningen från och med ll:te till och med 15:de året
uppginge till 6 procent af anläggningskostnaden och således lemnade 3
procent å statsbidraget;

4:o att från och med 16:de till och med 20:de året trafikbehållningen
utgjorde 7 procent och Statens andel deraf således motsvarade 5 procent
å statsbidraget;

5:o att från och med 21:sta till och med 25:te året trafikbehållningen
stigit till 8 procent af anläggningskapitalet, lemnande Staten 7 procent å
sitt bidrag; samt

36

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

6:o att från och med 26:te till och med 30:de året trafikinkomsten
utgjorde 9 procent af anläggningskostnaden och Staten således erhölle 9
procent å sitt bidrag;
så uppkommer nedanstående resultat.

Statens tillskott utgör: Kapital. Ränta å 51 %. Summa R:mt.

år 1872 den 31 December 187,500: — 10,312: 50. 197,812; 50.

» 1873 » » » 385,312: 50. 21,192: 19. 406,504: 69.

eller i jemnt tal 406,505 R:dr.

Denna summa, förräntad efter fem och en half procent, uppgår, då
räntan vid hvarje års slut tillägges kapitalet, den 31 December 1902
till ................................................................. ........................ll:dr 1,920,380: -

Härifrån bör nu afräknas den inkomst Staten af jernvägen
erhåller jemte derå beräknad ränta på ränta till den
31 December år 1902. Enligt ofvanstående antaganden skulle
Staten från och med år 1877 till och med år 1881 å sitt
tillskott årligen uppbära en procent eller 3,750 R:dr, hvilken
summa med ränta på ränta efter fem och en half procent,
den 31 December 1881 uppgår till 20,929 R:dr 8 öre och
med enahanda ränteberäkning, den 31 December 1902
utgör.............................................. ................. R:dr 64,424: 36.

Vidare skulle Staten från och med år 1882
till och med år 1886 uppbära 3 proc. eller 11,250
R;dr om året, motsvarande vid sistnämnda års
slut 62,787 R;dr 27 öre eller den 31 December
år 1902 ................................................... R:dr 147,879: 88.

Från och med år 1887 till och med år
1891 skulle Statens andel i behållningen efter
5 procent om året utgöra 18,750 R:dr, motsvarande
vid sistnämnda års slut 104,645 R:dr 46
öre, eller den 31 December 1902............... R:dr 188,579: 96.

Från och med år 1892 till och med år
1896 erhölle Staten årligen 7 procent eller
26,250 R:dr, motsvarande vid sistnämnda tid
146,503 R:dr 64 öre, eller den 31 December
1902 ...................... ......... .............................. R:dr 202,004: 61.

Från och med år 1897 till och med år
1901 skulle Staten årligen uppbära 9 procent
eller 33,750 R:dr, som med ränta på ränta den
31 December 1902 motsvara ...............-... R:dr 198,721: 72.

Transport R:dr 801,610: 53. 1,920,380: —

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

37

Transport R:dr 801,610: 53. 1,920,380: —
och slutligen skulle Staten den 31 December
1902 erhålla likaledes 9 proc. eller R:dr 33,750: 835,360: 53.

Statens uppoffring uppgår alltså vid slutet

af år 1902 till ........... ..... ............................................. K:dv 1,085,019: 47.

Det rabatterade värdet af denna summa, beräknadt efter 5 A procent
sammansatt ränta utgör vid utbetalningstiden (d. 1 Jan. 1872) R:dr 206,353:
motsvarande 13,76 procent af anläggningskostnaden Enär

Statens uppoffring, i händelse ett lån af tvåtredjedelar eller en million
R:dr beviljades, här ofvan beräknats till 167,791 R:dr, motsvarande 11,18
procent af den till en och en half million beräknade anläggningskostnaden,
skulle alltså ett på ofvannämnda vilkor lemnadt statsbidrag, motsvarande en
fjerdedel af samma anläggningskostnad, blifva 2,58 procent dyrare. Härvid
bör dock icke förbises att Staten äfven efter år 1902 fortfarande får i all
framtid'' uppbära sin andel i öfverskottet å trafikinkomsten, då deremot,
om statsbidraget utgår såsom lån, detta är amorteradt vid nämnda års slut.

Då Utskottet på de skäl, som i ofvan omförmälda komitebetänkande
blifvit anförda och hvilka till sitt hufvudsakliga innehåll här ofva-n
(sid. 29—30) äro upptagna, anser sig böra tillstyrka antagandet af komitéens
förslag att de enskilda jernvägsanläggningar, hvilka af Riksdagen
pröfvas böra af statsunderstöd komma i åtnjutande, må tilldelas statsbidrag,
motsvarande en fjerdedel af den kostnad, hvartill jernvägens anläggning
enligt faststäldt förslag blifvit beräknad, emot vilkor att Staten, när behållna
inkomsten af trafiken å sålunda understödd jernväg uppgår till 4 A
procent af anläggningskostnaden, erhåller hälften af den derutöfver uppkommande
trafikbehållningen, har Utskottet destoinindre funnit de uti Heriai
Nordenfelts och Appeltoffts motioner gjorda framställningar böra af Riksdagen
bifallas, som Staten enligt dessa förslag skulle blifva delegare i
bolagen och i följd deraf kunde nödgas till större eller mindre del vidkännas
ansvarighet för bolagens öfriga förbindelser.

Hvad slutligen angår det belopp, som för understödjande af enskilda
jernvägsanläggningar under den närmaste framtiden må kunna af ses, så
har Utskottet här ofvan, vid behandlingen af frågan om anvisande af
medel för stambanebyggnaderna, ådagalagt att, om till dessa anvisas, ett
årligt anslag af 3,00*0,000 R:dr, ett belopp af 1,300,000 R:dr årligen
skulle kunna användas till understöd för enskilda jernvägsbyggnader.
Under förutsättning att det utaf Utskottet förordade understödssätt blefve

38

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

antaget, skulle, med ett årligt statsbidrag af 1,300,000 R:dr, enskilda
jernvägsbyggnader kunna årligen utföras till belopp af 5,200,000 R:dr,
motsvarande en våglängd af omkring 13 mil.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har Utskottet ansett sig
icke kunna tillstyrka bifall till Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, att ett
extra anslag af Fem Millioner Riksdaler måtte med högst En Million årligen
från och med år 1872 till och med år 1876 ställas till Kongl.
Maj:ts disposition, för att på det af Kongl. Maj:t föreslagna sätt användas
till understöd för enskilda jernvägsanläggningar; hvaremot, under förutsättning
att, sedan Riksdagen får emottaga den uti dess underdåniga skrifvelse
af den 12 Maj 1869 begärda nådiga framställning, Riksdagen derefter
tager under slutligt afgörande samt bestämmer hvilka jernvägsanläggningar
må af Staten under den närmaste framtiden genom statsbidrag befrämjas,
Utskottet hemställer,

6:o.

A) att för understödjande af sådana enskilda jernvägsanläggningar,
som Riksdagen nu eller efter framdeles skeende pröfning af den
nådiga framställning, hvilken uti underdånig skrifvelse af den 12
Maj 1869 blifvit begärd, kan finna böra komma i åtnjutande af
statsbidrag, måtte beviljas och till Kongl. Majts disposition anvisas
en summa af femton millioner Riksdaler, att utgå med en
million Riksdaler under hvart och ett af åren 1872 till och med
1886, under följande vilkor och bestämmelser:

a) innan statsbidrag till enskild jcrnvägsanläggningunå beviljas, skall
det för sådan anläggning bildade bolag hafva till Kongl. Maj:ts
nådiga pröfning och fastställelse inlemnat af bolaget antagen
bolagsordning, jemte plan och kostnadsförslag, äfvensom aktieteckningslista,
upptagande bolagsmännens namn och det antal
aktier hvar och en i bolaget tecknat; hvarförutan ansökning om
erhållande af statsbidrag skall åtföljas af sådana handlingar, som
tillförlitligen ådagalägga att bolaget kan, under vilkor, som af
Kongl. Maj:t godkännas, anskaffa den del af det för jernvägens
anläggande erforderliga kapital, som icke betäckes af aktieteckningen
och det påräknade statsbidraget;

b) bolagsmännens aktieteckning skall medföra förbindelse för dem,
att utaf egna tillgångar tillskjuta hvad utöfver statsbidraget och

Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 42.

39

aktiekapitalet jemte upplånta eller annorledes, med Kongl. Maj:ts
tillstånd anskaffade, medel, erfordras för att. i enlighet med i nåder
fastställd plan, fullborda jernvägen och dertill hörande anläggningar
samt anskaffa den transportmateriel, som enligt samma plan anses
erforderlig; och skall aktieteckningen uppgå till ett belopp, motsvarande
minst en fjerdedel af den för jernvägens anläggning i
det af Kongl. Maj:t gillade förslaget beräknade kostnad. De handlingar,
som innefatta aktieegarnes förbindelser att fullgöra den
på grund af aktieteckningen dem åliggande inbetalningsskyldighet
å deras aktier, böra, derest statsbidrag beviljas, af Kongl. Maj:t
öfverlemnas till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande inom det län,
der bolaget har sitt forum, för att derstädes under deposition qvarstadna
intilldess jernvägsanläggningen blifvit fullbordad, afsynad
och godkänd;

c) sedan de under lit. a) omförmälda handlingar blifvit af Kongl.
Maj:t pröfvade må, der Kongl. Maj:t så finner för godt, statsbidrag
för jernvägsanläggningen beviljas till belopp, motsvarande högst
en fjerdedel af anläggningskostnaden efter det fastställda kostnadsförslaget,
att lyftas i mån af arbetets fortgång, på sätt och å
tider, som af Kongl. Maj:t bestämmas, dervid Kong], Maj:t må
meddela de närmare föreskrifter och vilkor, som vid statsbidragets
beviljande kunna finnas nödiga; och skall, innan någon del
af statsbidraget må lyftas, kontrakt, innefattande bolagets skyldigheter
och rättigheter, vara af bolagets direktion undertecknadt
och af Kongl. Maj:t i nåder antaget;

d) så snart nettobehållningen af trafiken å sålunda understödd jernväg
öfverstiger fyra och en half procent af anläggningskostnaden,
efter det fastställda kostnadsförslaget, skall Staten ega
under all framtid uppbära hälften af det Överskjutande beloppet.

e) Kongl. Maj:t eger dels insätta en ledamot i direktionen för
hvarje jernvägsbolag, som undfått statsunderstöd, dels utse en
revisor att deltaga i granskning af bolagets räkenskaper och förvaltning.
Arfvode till sålunda utsedd direktör och revisor bekostas
af bolaget;

f) sådant bolag, som nyss är nämndt, må, då Kongl. Maj:t så pröfvar
lämpligt, dels utan kostnad eller årlig ersättning undfå upplåtelse
af den för jernvägsanläggningen erforderliga, Kronan tillhöriga
mark, som står under dess omedelbara disposition, hvaremot, när
fråga är om boställsjord eller annan åt enskild person med åborätt
eller annorledes upplåten kronojord, ersättning derför af bolaget

40

Stats-Utslcottets IJtlåt,ande N:o 42.

bör lemnas i enlighet med gällande expropriationslag, dels ock
kostnadsfritt begagna sådana å Kronans egor belägna kalk- och
stenbrott, som kunna vara disponibla.

B) att för befrämjande af sådana järnvägsanläggningar, som icke afses
uti momentet A), men ändock af Kongl. Maj:t anses böra komma i
åtnjutande af statsunderstöd, måtte beviljas och till Kongl. Maj:ts
nådiga disposition anvisas ett extra anslag af fyra millioner
fem hundra tusen Riksdaler, att utgå med 300,000 Riksdaler
under hvart och ett af åren 1872 till och med 1886, under de
vilkor, som uti nämnda moment blifvit bestämda; samt

C) att hvad som af ifrågavarande årliga anslag af dels 1,000,000
dels 300,000 Riksdaler under något år icke utgår, må till annat
år för ändamålet reserveras.

Oaktadt Utskottet, på sätt här ofvan blifvit anfördt, ansett sig icke
böra föreslå Riksdagen att nu fastställa den plan, i afseende på de enskilda
jernvägsanläggningarne, hvilken bör ligga till grund för användandet af de
medel" Riksdagen kan vilja afse till understöd för sådana anläggningar, och
fastän Utskottet följaktligen nu icke vill föreslå Riksdagen att ingå i någon
allmän pröfning af de motioner, som afse beviljandet af statsbidrag för
enskilda jernvägar, har dock Utskottet icke kunnat undgå att fästa särskild
uppmärksamhet vid det förhållande, att, sedan Riksdagen beslutat anvisa
medel för Carlskronas befästande, frågan om jernvägsförbindelse mellan
nämnda stad och Wexiö numera erhållit den vigt, att de gjorda framställningarne
om statsbidrag för att genom ett enskildt bolag åstadkomma en
sådan förbindelse, torde böra komma under särskildt öfvervägande. Utskottet
har visserligen föreslagit Riksdagen att afslå de vid flera föregående tillfällen
väckta och nu ånyo framställda förslagen om anläggande af en stambana
mellan dessa båda punkter; men deraf följer icke att förslaget om understödjande
af en enskild jernvägsanläggning mellan Carlskrona och landets öfriga
jernbanesystem jemväl bör afslas. Detta förslag, sadant detsamma blifvit
uti Herr Palanders ofvannämnda motion framstäldt, innebär nemligen möjligheten
att, utan utsträckning af stambanesystcmet, få denna vigtiga jernväg
utförd med samma spårvidd som stambanornas, i fall Staten för sådant ändamål
ville, utöfver det bidrag af en fjerdedel utaf anläggningskostnaden, som
blifvit begärdt för en banbyggnad af 3,6 fots spårvidd, bevilja en summa af
1,100,000 R:dr, motsvarande skilnaden mellan kostnaden för anläggning af en
bredspårig och en smalspårig bana. Da nu Carlskrona-banan icke allenast är

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

41

en bland dem, som af komitéen för uppgörande af plan till enskilda jernvägsbyggnader
ansetts böra ingå i det sekundära jernvägssystemet, utan derjemte
af komitéen förordats såsom i militäriskt hänseende särdeles vigtig, har det
synts Utskottet, som skulle Riksdagen, utan att derigenom hafva frångått
åsigten om behofvet att erhålla en allmän plan i afseende på sträckningen
af de enskilda jernvägar, som af staten böra understödjas, nu kunna taga i
öfvervägande de skäl, hvilka onekligen tala för en snar anläggning af denna
bana, hvilken, för att uppfylla det gagn, Staten af densamma påräknar, obestridligen
måste byggas bredspårig.

Enligt hvad de till Utskottet ingifna handlingar utvisa, är kostnaden
för anläggning af en jernväg af 3,<j fots spårvidd mellan W exiö och Carls -

krona beräknad till ....................................................R:dr 3,900,000:

hvilken kostnad kommer att ökas, i fall banan skall utläggas
till 4,8?- fots spårvidd, med ......................_ >’ 1,100,000: —

eller tillhopa R:dr 5,000,000: —-En fjerdedel af anläggningskostnaden förden smalspåriga

banan uppgår alltså till ....................................... R:dr 975,000:

och om härtill läggas berörde ..................................._"_1,100,000:

blefve alltså summan R:dr 2,075,000
som borde af Staten tillskjutas med en tredjedel, eller 691,666''.3 R:dr under

hvartdera af åren 1872, 1873 och 1874.

Då Utskottet är fullt öfvertygadt, att ..ifrågavarande jernväg är af den
vigt, att densamma icke kan uteslutas från den af komitéen uppgjorda planen
för enskilda jernvägsanläggningar, har Utskottet desto heldre ansett sig böra
föreslå Riksdagen att redan nu bevilja statsbidrag för densammas åstadkommande
genom enskild företagsamhet, som derigenom beredes den fördel,
att byggandet af en äfven för statsbehof så angelägen jernväg som den
ifrågavarande, kan redan år 1872 påbörjas. På dessa skäl, och med hänvisning
i öfrigt till dem, hvilka uti Herr Palanders ofvannämnda motion d N..> 163)
finnas intagna, hemställer Utskottet,

7:o.

att Riksdagen måtte utaf de medel, som för åren 1872, 1873 och
1874 varda beviljade till understöd för sådana enskilda jernvägsanläggningar,
som omförmälas i 6:e punkten mom. A) af Utskottets
här ofvan gjorda hemställan, och på de i samma punkt föreskrifna
vilkor, till Kong!. Maj:ts disposition anvisa en summa af Två
millioner sjutiofemtusen Riksdaler, att med en tredjedel eller
Sexhundraniotioett tusen sexhundrasextiosex och två tredjedels
Bih. till Riksd. Brok 1871. 4 Sami. 1 Åfd. 25 Höft. 6

42

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 42.

(691,6662/3) Riksdaler under hvartdera af nämnda tre år utgå till det
bolag, som förbinder sig att, med det byggnadssätt Kong]. Maj:t
finner godt bestämma, mellan Wexiö och Carlskrona anlägga en
jernväg af 4,83 fots spårvidd.

Jemte anmälan att Utskottet skall afgifva särskildt utlåtande rörande
den af Herr C. TU Sjögréen genom motion inom Andra Kammaren väckta
fråga om beviljande af ytterligare understöd för den redan under byggnad
varande jernvägen mellan Nässjö och Oscarshamn, får Utskottet slutligen
hemställa,

8:o.

att samtliga ofvananförda motioner, för så vidt de icke här redan
blifvit besvarade, icke må till någon vidare åtgärd föranleda.

Stockholm den 31 Mars 1871.

På Stats-Utskottets vägnar:

Fredrik Alexander Funck.

Rese rvationer:

emot lasta och 2:dra ''punkterna, (angående norra och östra stambanorna):
af Herr Carl Ekman, med hvilken Herrar E. af Klint och Fredr.
Brusewitz sig förenat: »Under åberopande ej mindre af de skal, som innehållas
uti Chefens för Civil-departementet yttrande till statsråds-protokollet
för den 9 Januari 1871 (Bil. N:o 5 b till Kong!. Maj:ts nådiga proposition
om Statsverkets tillstånd och behof) än äfven den utredning, som blifvit
åstadkommen genom bilagda promemorior af cheferne för Statens Jernvägsbyggnads-
och Trafik-styrelser, i afseende dels på tillökningen i kostnad
genom långsammare byggnad af norra och östra stambanorna, dels den tillväxt
i nettobehållningen af Statens jernvägstrafik, som kan beräknas till
betäckande af annuiteter på ny upplåning för Statens räkning, får jag
hemställa:

Stats-UtsTcottets Utlåtande N:o 42.

43

l:o

att Riksdagen måtte för år 1872 bevilja En million nioliundratusen
Riksdaler till fortsättande af arbetena å norra stambanan
från Upsala till Sala och vidare öfver Bolandet, Brovallen och
Krylbo till Storvik; samt

, 2:o

att för år 1872 måtte beviljas Två millioner etthundra tusen Riksdaler
till fortsättande af arbetena å östra stambanan från Norrköping
öfver Linköping och Mjölby till Nässjö».

P. M.

Alternativ l\:o 1.

Ostra och norra stambanornas
fullbordande under
loppet af fyra år.
Obs. Förvaltningskostnaderna
beräknade efter 4,3
procent af årsanslaget.

Alternativ N:o 2.

Ostra och norra stambanornas
fullbordande under
loppet af fem år.
Obs. Förvaltningskostnaderna
beräknade efter 5
procent af årsanslaget.

Alternativ N:o 3.

Ostra och norra stambanornas
fullbordande under
loppet af sju år.

cent af årsanslaget.

År

Ärligt

statsanslag.

Banta å 5
procent å före-gående årens
statsanslag och
l års d:o d:o å
det löpande
arbetsårets.

Samtliga aflö-nings- cch för-valtnings- med
flera kostnader.

Summa !

af kolumnerna
N:o 2 och S.

1

2

4

!

1 87 1

5,000,000

125,000

__

2 1 5,0001—

340,000

__!

187»

5,000,000

_

375,000

—

2 1 5,000 —

590,000

_J

1873

5,000,000

625,000

—

215,000 —

840,000

_j

1874

5,000,000

_

875,000

—-

215,000 —

1,090,000

—i

San a

20,000,000

—-

2,000,000

860,000 —

2,860,000

187 1

4,000,000

_

100,000

200,000 —

300,000

1872

4,000,000

__

300,000

_.

200,000

500,000

_i

1873

4,000,000

—

500,000

--

200,000 —

700,000

—i

187 4

4,000,000

—

700,000

—

200,000 —

900,000

—

1875

4,000,000

—

900,000

—

200,000 —

M 00,000

—

Sona

20,000,000

—

2,500,000

—

1,000,000 —

3,500,000

---!

1871

2,000,000

50,000

_

140,000 —

190,000

__

187 2

3,000,000

_

175,000

—

180,000 —

355,000

--i

1873

3,000,000

—

325,000

—

180,000 —

505,000

_''

1 874

3,000,000

475,000

—

180,000 —

655,000

_

[ii 187 5

3,000,000

—

625,000

—

180,000 —

805,000

1870

3,000,000

775,000

180,000 —

955,000

___

1877

1 3,000,000

| 925,000

1—

; 180,000 —

1,405,000

—

S:ina|20,Q00,000

—

3,350,000

1,220,000 —

4,570,000

—

44

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

Alternativ A:o 4.

Ostra och norra stambanornas
fullbordande under
loppet af tio av.
Obs. Förvaltningskostnaderna
beräknade efter 7
procent af årsanslaget.

1

2

3

4

1871

2,000,000

—c

50,000 —

140,000 —

190,000 —

! 872

2,000,000

1 50,000 —

140,000 —

290,000;—

1873

2,000,000

_

250,000 —

140,000 —

390,000 —

•187 *

2,000,000

__

350,000!—

140,000 —

490,000 —

-1875

2,000,000

_

450,000 —

140,000 —

590,000 —

''187(5

2,000,000

_

550,000!—

140,000 —

090.000

1877

2,000,000

—

050,000 —

-140,000 —

790,000,—

1878

2,000,000

_

750,000 —

140,000 —

890,000 —

1879

2,000,000

_

850,000 —

140,000 —

990,000 -

1880

2,000,000

—

950,000 —

140,000 —

1,090,000 —

S:ina

20,000,000

—

5,000,000 —

1,400,000 —

6,400,000 —

Stockholm i Mars 1871.

(Jarl Beijer.

P. M.

Den vidsträckta erfarenhet man numera eger om rörelsen på jernvägar
i de flesta länder angifver, att denna rörelse öfverallt under normala
förhållanden, då samhällenas fredliga utveckling ej störes af politisk oro,
allmännare missväxter, epidemier, handelskriser eller andra genomgripande
olyckor, befinner sig i jemn tillväxt, samt att, då undantag från denna regel
inträffa, orsakerna dertill äro tillfälliga och lätta att spåra.

Denna jernvägstrafikens tillväxt härflyter hufvudsakligen af två dertill
gemensamt bidragande källor, nemligen dels af folkmängdens förökning
samt industriens, handelns och näringarnes utvidgning inom de områden, som
beröras af ett sammanhängande jernvägsnät, hvilket förmedlar uppfyllandet
af de särskilda orternas olika behof; och dels af de förbättrade
kommunikationernas jemnt fortgående utsträckning, intill dess att desamma
nått de yttersta gränser, hvarinom behofvet deraf gör sig gällande och framkallar
de för deras åstadkommande erforderliga krafter och medel.

Äfven Sverige eger numera egen erfarenhet om jernvägsrörelsens
successiva tillväxt, hvarom dess statistik lemnar följande upplysningar i
i afseende på förhållandet vid Statens egna jernvägar:

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

45

i

VäK-

längd

Mil.

Per trafikerad banmil.

! Drift- och Under-Brutto-inkomst. | hållskostnad.

Öfverskott.

____________

Belopp ! Ökad eller | Belopp
under minskad se- under
året. dan föreg. år. året.

Ökad eller
minskad se-dan fö reg. år.

Belopp

under

året.

Ökning eller
minskning
mot föregå år.

År 1863

63,8

45/284 + 5,71 b 3 1,050

+ 2,181

14,234

+ 3,530

u 1864 ..........

7 i,ti

48,352 + 3,068 31,664

+ 614

16,688

+ 2,454

» 1865 ..........

80,6

55,58 1 i + 7,229 33,217

-!■ 1,553

22,364

+ 5,676

>i 1866 ... .......

85,1

59,5 i 1 + 3,930 35,366

+ 2,149

24,145

+ 1,781

» 1867 ...........

97,0

61,650 f 2,139 37,407

+ 2,041

24,243

+ 98

» 1868 .........

100,7

61,183 _ 467 41,970

. + 4,563

19,213

_ 5,030

» 1869 ........

101,7

1 61,173 — 10 34,055

.— 7,915

27,1 18

+ 7,905

» 1870

103,9

64,987 -i- 3,814; 34,552

+ 497

30,435

+ 3,317;

Medeltal

88,1

57,294 + 3,177 34,9 10

+ 7 11

22,304

+ 2,466

Af denna tabell synes, att såväl bruttoinkomsten som drift- och underhållskostnader
år efter år vexlat och i medeltal stigit, de förra dock i
större proportion än de sednare, hvarföre äfven de årliga öfverskotten pa
rörelsen, ehuru naturligtvis underkastade vexlingar i samma mån som inkomsterna
och utgifterna, i medeltal under sistförflutna 8 år stigit med
2,466 R:dr för hvarje under året trafikerad banmil. De största afvikelserna
från föregående års nettobehållningar förekomma 1863 till följd af
vestra stambanans fullbordan det föregående året, 1865 med anledning af
södra stambanans fulländning året förut, 1868 dä behållningen nedgick med

5.000 II:dr per mil dels till följd af missväxten dels genom förluster och
ovanligt stora underhållsutgifter, samt 1869 då den åter steg med nära

8.000 R:dr, på grund af minskade utgifter och ökad rörelse. Den obetydliga
tillväxten 1867 är otvifvelaktigt att tillskrifva öppnandet af flera kortare
bandelar i slutet af det föregående året, hvilka under det första aret
svårligen kunnat lemna behållningar utöfver de utgifter de förorsakat.

Antager man emellertid för de närmast följande 8 åren, hvarunder
nordvestra, norra och östra stambanorna fullbordas och hinna utöfva inflytande
på rörelsen, en årlig tillväxt af 2,400 R:dr per trafikerad banmil,
för att på grund deraf tillse huru stort årligen anvåndt byggnadskapital
kan med denna tillökning uti statens inkomster förräntas med 5 procent,
så erhålles det i nedanstående tabell angifna summariska resultat:

46

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

1

Öppen

viig-

längd.

Ökad nct-tobehåll-ning.

Motsvarande
kapital k 5 %.

År

1872 .................

1 10

264,000

5,280,000

»

1873 ................

no

204,000

5,280,000

»

1871 .................

120

288,000

5,760,000

1875 ............

120

288,000

5,760,000

»

1876 ...............

120

288,000

5,760,000

»

1877 .................

140

336,000

6,720,000

»

1878 .............

140

336,000

6,720,000

>»

1879 ................

140

336,000

6,720,000

Om, såsom i statsregleringen för innevarande år blifvit beräknadt, den
Statskontoret tillkommande andelen af trafikinkomsterna äfven i verkligheten
skulle komma att uppgå till 2,300,000 R:dr, så skulle enligt förestående
kalkyl den till Statsverket kontant ingående behållning för hvarje år uppgå
till nedanstående belopp, nemligen:

år

1872...........

..........R:dr

2,564,000 eller per mil

R:dr

23,309.

»

1873..........

........... ))

2,828,000.........................

»

25,709.

»

1874.........

.......... >;

3,116,000............................

»

25,966.

»

1875..........

»

3,404,000...........................

»

28,366.

1876 ........

.......... »

3,692,000.............................

))

30,766.

»

1877 ..........

»

4,028,000 .........................

))

28,771.

1878..........

»

4,364,000.........................

»

31,171.

»

1879.........

......... »

4,700,000............................

))

33,571.

Att döma af de ekonomiska resultater, som statens jernvägstrafik
lemuat under de sednaste åren, synes det ingalunda osannolikt att under
den ofvan angifna perioden af 8 år kunna i medeltal uppnå en dylik,
snarare större än mindre, tillväxt i statsbanornas afkastning; helst när
man ihågkommer att det enskilda jernvägsnätet i förbindelse med statsbanorna
under tiden otvifvelaktigt kommer att betvdligt utvidgas.

De för åren 1866—1870 afslutade räkenskaperna ådagalägga nemligen
följande förhållanden:

Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 42. 47

Omkostnader

Trafike-rad våg-längd.

Brutto-inkom-

ster.

för underhåll
och drift.

för förlager,
inventarier,
nybyggnader
m. m.

Summa utgifter.

Till Statsver-ket inbetalda
medel.

År 1866

85,1

5,064,370

73

3,009.658

52

1,342.592

10

4,352,250

62

712,120

11

» 1867

97,''!

6,017,049

08

3,650,898

82

1.297,568

6.4

4,948,467

46

1,068,581

62

» 1868

100,7

6,161,079

21

4.226,332

75

1,209,483

66

5,435,816

41

725,262

80

» 186!»

101,7

6,221,280

79

3,463,395

03

314,048

45

3.777,443

48

2,443,837

31

<> 1870

103, f»

6,791,192

52

3,610,676

71

264,851 49

3,875,531

20

2,915,661

32

Summa

30,254,972

33

17.900.961

83

4,428,547

34

22,389,509

17

7,865,463

16

eller per mil

År 1866 ..

85,1

59,511

—

35,306

—

15,777

—

51,143

—

8,368

04

>. 1867 ..

97,(1

61,650

—

37,407

—

13,294

—

50,701

—

10,949

60

» 1868 ...

100,7

61,183

—

41.970

—

12,011

—

53,981

—

7,202

21

» 1861»

101,7

61,173

—

34.055

—

3,088

....

37,143

—

24,029

86

» 1860 ...

103,0

64,987

—

34,552

—

2,534

37,086

—

27,901

06

Medeltal

97, f»

61,701

—

36,292

—

9.341

—

45,633

—

16,068

36

Sista kolumnen uti förestående tabell angifver den årliga tillökningen
i Statens kontanta behållning på sin jernvägsrörelse till i medeltal R:dr
4,883: 25 per trafikerad mil eller

från 1866—1867 tillökning R:dr 2,581: 56.

» 1867—1868 minskning R:dr 3,747: 39.

» 1868—1869 tillökning » 16,887: 65.

» 1869—1870 d:o " *> 3,871: 20.

Då häraf synes:

att den verkliga medeltillväxten af nettobehållningen per mil under
sednaste 4 år varit dubbelt så stor som här ofvan förut blifvit beräknadt;

att nettobehållningen under åren 1869 och 1870 redan uppgått till
högre belopp än den första kalkylen angifver för de nästföljande åren till
och med år 1875; samt

då man dertill lägger att så stora omkostnader, som under åren
före 1869 måste nedläggas på utvidgningar och kompletteringar af de äldre
banorna samt nya anläggningar, icke vidare kunna ifrågakomma;

så bör med säkerhet kunna antagas, att den här ofvan uppställda
kalkylen öfver inkomsternas tillväxt, som grundar sig på en längre förfluten
periods förhållanden, icke bör vara missledande, utan att man med trygghet
kan påräkna medel till ränta å en upplåning af fem millioner om året, till
dess att norra och östra stambanorna äro fullbordade.

48

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

Att afvikelser från den sålunda beräknade regelmessiga årliga tillväxten
ett och annat år skola förekomma är visserligen antagligt; men på
hela perioden lärer dock det förmodade medeltalet sannolikt uppnås och
sålunda den möjliga bristen under något år betäckas af öfverskott under
ett annat. Stockholm den 28 Februari 1871.

C. O. Troilius.

af Herr L. Norcfenfelt;

af Herr F. W. Lcijonancker: »Sedan Riksdagen beslöt att medelst
en norra statsbana förbinda hufvudstaden med Norbergs bergslag och GefleDala
jernväg, har en ganska bestämd anledning tillkommit, att de med nämnda
statsbana hufvudsakligen åsyftade ändamål kunna komma att af enskilda jernvägsbolag
uppfyllas utan statens direkta betungande. Under dessa förändrade
förhållanden anser jag skäl vara för Riksdagen att tillse, huruvida ej
hela eller någon del af det för norra statsbanans fullbordande erforderliga
statsanslag af närmare 10 millioner R:dr skulle kunna blifva obehöfligt.
För att komma till visshet härom fordras att uppskjuta statsbanans påbörjande,
till dess sig visat om ej enskilda jernvägsbolag uppstå, som öfvertaga
anläggningen af mot norra statsbanan svarande jernvägsförbindelser. ivänne
bolag äro redan bildade och komma, enligt min öfvertygelse, till verkställighet,
nemligen för jernvägen mellan Stockholm och Norberg samt mellan
Upsala och Gefle-Dalabanan, hvilka göra en stor del af statsbanan obehöflig.
Uppskofvet bör dock i ingen händelse göras längre än till nästa
riksdag.

I händelse Riksdagen skulle besluta uppskof med norra stambanans
påbörjande, anser jag att arbetena på den östra stambanan böra under år
1872 drifvas med mycket högre anslag, på det att, om staten ej skulle
kunna undvika anläggningen för egen räkning af äfven den norra stambanan,
båda banorna måtte kunna, utan årsanslagens höjande utöfver hvad
Utskottet föreslagit, fullbordas inom samma tid.

På grund af nu anförda anser jag, att Utskottet borde i de båda första
punkterna hemställa följande, nemligen

l:o.

att Riksdagen ej måtte nu anvisa det i nåder äskade anslag af

1,900,000 Rall’ för fortsättande år 1872 af arbetena å norra
stambanan, samt att Riksdagen måtte i underdånighet anhålla,
det Kongl- Maj:t behagade i nåder uppskjuta påbörjandet af nämnda
bana, för att till näst sammanträdande Riksdag afgifva nådig
proposition, huruvida banan bör såsom stambana, till hela dess

längd

Stats-UtsTcottets Utlåtande N:o 42.

49

längd eller till någon del, af staten anläggas, i händelse enskilda
jernvägsbolag innan dess visat sig kunna, utan statens direkta
betungande, uppfylla de med norra stambanan hufvudsakligen afsedda
ändamål.

2:o.

att för år 1872 måtte beviljas tre millioner R:dr R:mt till fortsättande
af arbetena å östra stambanan från Norrköping öfver Linköping
och Mjölby till Nässjö.»

emot 4:de punkten (angående Herr Stenbäcks motion):

af Herr Patrik Reutersvärd: »Emot Utskottets uti 4:de punkten
gjorda hemställan om afslag å Herr Stenbäcks motion får jag anföra
min reservation.

Jag anser nemligen, att om ifrågavarande motion antoges, kunde
man, utan att förlora det ringaste i den beräknade tiden för norra stambanans
anläggning, få full visshet om, huruvida de föreslagna jernvägarne
dels från Upsala till Margrethehill och dels från Thureberg till Norberg
genom enskilda bolag komma till stånd, i hvilket fall det torde vara betänkligt
för Staten att anlägga en stambana från Upsala öfver Sala till
Rrylbo. På grund häraf får jag yrka, att Riksdagen, med bifall till hvad
bemälde motionär föreslagit, måtte besluta,

att de för innevarande år till norra stambanans påbörjande anvisade
medel, hvaraf hittills icke något utgått, äfvensom de hvilka
vid innevarande riksdag för samma jernvägsanläggning kunna
varda anvisade, måtte, om Kongl. Maj:t så pröfvar skäligt, få användas
på sträckningen mellan Storvik och Krylbo.»
emot 6de punkten (angående statsbidrag till enskilda jernvägsanläggningar):

af Herr (Jarl Ekman, med hvilken sig förenat Herrar Fr. Brusewitz,
E. af Klint, C. Peter och P. Reutersvärd: »Då utan tvifvel intet medel
finnes som kraftigare befrämjar ett lands utveckling i alla möjliga afseenden
än jernvägar, så bör det icke väcka någon förvåning, att nu, sedan
insigten härom, i följd af de verkningar som redan inom Sverige anlagda
jernvägar åstadkommit, blifvit allmän, i de flesta delar af landet göras stora
ansträngningar för att komma i åtnjutande af detta snart sagdt oundgängliga
vilkor för ett jemnt framåtskridande. Om de orter, som icke haft den
lyckan att vinna direkt fördel af de för Statens räkning anlagda stambanorna,
till hvilka dessa orter likväl bidragit, nu ställa ett anspråk på Staten
om understöd under någon form för deras enskilda jernvägsbyggnader,
så torde det väl icke kunna nekas, att skäl dertill förefinnas, och att Staten
Bih. till Riksd. Prof. 1871. 4 Sami. 1 Afd. 25 Haft. 7

50

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

derför bör komma den enskilda företagsamheten i detta afseende till hjelp,
så mycket heldre som i motsatt fall flera af de föreslagna bansträckningarne,
ehuru af obestridlig vigt, ej torde kunna komma till stånd.

Yid öfvervägande af den frågan, i hvilken omfattning sådant understöd
kan och bör meddelas, har på grund af de från snart sagdt alla landsorter
inkomna framställningar väl icke saknats anledning för denafKonglMaj:t
tillsatta jernvägskomité, att vid uppgörandet af planen för de enskilda
jervägsbyggnader, som af nämnda komité förordas till åtnjutande af
statsunderstöd, tillse, att den möjligaste största del af landet skulle deraf
erhålla fördel. Men uti ett land sådant som Sverige, med dess många och
segelbara vatten, på hvilka, likasom utefter kusterna, i allmänhet redan
finnas ganska goda kommunikationer, som åtminstone 7 månader årligen
kunna begagnas, torde dock icke allt för uteslutande det skälet, »att så vidt
möjligt vore hvarje del af landet kommer inom trafikområde af en för
densamma lämplig jernväg» böra vinna tillämpning- Det synes mig fastheldre
i allmänhet vara af vigt, att jernvägar till orter, hvilka redan hafva
en stor industriel betydelse eller der vilkaren för industriel verksamhets
uppkomst förefinnas, äfven om dessa vägars riktning icke så fullständigt
skulle kunna inpassas i den ofvan åberopade planen, erhålla det mest framstående
rummet bland dem som böra understödjas. Sådana jernvägar skola
antagligen snart komma att lemna en direkt vinst och befordra det allmänna
välstånd, som utgör ett nödvändigt vilkor för de uppoffringar, hvilka
tagas i anspråk, innan alla delar af landet kunna komma i åtnjutande af
fördelarne utaf ett utbredt jernvägssystem. På grund af det nu anförda
anser jag, att åtskilliga bland de jernvägar, som innefattas uti jernvägskomitéens
plan, icke böra tillhöra den klass, som i främsta rummet skulle
ega att påräkna understöd, utan att dels andra jernvägar» som komitéen
uteslutit, dels några af dem, som sedermera blifvit föreslagna, förtjena företrädet.
Ofvertygad att en plan för sådana enskilda jernvägar, som under
den närmaste tiden af t. ex. 15 år böra för sin anläggning ega att påräkna
hjelp af Staten, för att vinna Riksdagens bifall ovilkorligen behöfver stödet
af en oväldig granskning af alla de frågor som deruppå ega inflytande,
hvilken det endast för Kong). Maj:t är möjligt att åstadkomma, anser jag
det vara mindre lämpligt och allt för tidigt att nu ingå uti någon närmare
pröfning af de skäl, som blifvit andragna till försvar för den mängd
af enskilda jernvägar som äro föreslagna, eller att lemna något slags förord
för vissa banor, vare sig att de af komitéen blifvit i dess förslag till
sekundärbanor upptagna eller icke.

Med uttalande af denna mening bör jag likväl här erinra om den åsigt,
som, redan vid föregående riksdagar uttalad och i viss mån godkänd, af

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

51

komitéen blifvit ytterligare framhållen, att nemligen de jernvägar, som för
statens och enskildes räkning samtidigt äro under anläggning, icke böra
utföras efter en så stor plan, att dertill erfordras arbetskrafter, som näringarne
och industrien endast med svårighet kunna undvara, samt att den
upplåning som staten måste göra, för att dels bekosta de redan påbörjade
stambanornas fullbordande, dels understödja enskilda jernvägar, icke
under den närmaste framtiden torde böra öfverstiga 5,300,000 R:dr årligen,
i fall man fordrar att annuiteterna på denna upplåning skola med säkerhet
kunna betäckas med den stigande trafikinkomsten af stambanorna. Med
tillämpning häraf och under antagande att 4 millioner årligen under 5 år
användas för stambanorna, eller till dess den norra och den östra blifvit
fullbordade, skulle under åren 1872 till och med 1876 icke kunna användas
mera än 1,300,000 R:dr årligen till understödjande af enskilda
jernvägar, hvaremot efter sistnämnda år till de enskilda jernvägarne kan
lemnas större understöd, i samma mån som stambanebyggnaderna minskas.

I afseende på sättet för meddelandet af understöd åt enskilda jernvägar,
har det hittills följda, att lemna lån till högst två tredjedelar af
byggnadskostnaden, emot säkerhet för den lemnade låneförsträckningen uti
sjelfva jernvägen, visat sig befrämja tillkomsten af ändamålsenligt och väl
byggda jernvägar, utan att medföra risk för staten. Någon anledning att
frångå detta sätt för understödets meddelande kan således icke herntas af
hittills vunnen erfarenhet om dess olämplighet, och emot de skäl som
blifvit anförda, hvarföre det skulle vara lämpligare att understödja enskilda
jernvägar med anslag motsvarande en fjerdedel af byggnadskostnaden, torde
många berättigade anmärkningar kunna framställas.

Om genom understödets meddelande i form af lån det blifver nödigt
att göra en större upplåning för statens räkning, än om understödet lemnas
medelst anslag motsvarande en fjerdedel af byggnadskostnaden, så bör detta
förhållande likväl icke vara egnadt att ingifva någon farhåga, om det kan
visas, att staten i förra fallet kan återfå hela kapitalet jemte alla, under
den tid det är utestående, derå upplöpande räntor, eller om större delen
deraf kan återfås och den uppoffring staten gör betäckes med den behållning
uti tillökad trafikinkomst från stambanorna, som tillskyndas genom
nya enskilda jernvägars tillkomst, hvaremot i det sednare fallet den förlust,
som staten får vidkännas, i många fall kan blifva så stor, att den
aldrig torde ersättas genom den utdelning, som är att påräkna af de enskilda
jernvägarnes behållning å trafikinkomsten, sedan den uppgått till
4V2 procent af byggnadskostnaden. Den afkastning, som de mera vinstgifvande
enskilda jernvägar, hvilka hittills blifvit med af Rikets Ständer beviljade
låneunderstöd åstadkomna, lemnat, t. ex. Wexiö—Alfvestad, Christianstad—

52

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

Hessleholm, Landskrona—Helsingborg—Eslöf, Ystad—Eslöf och ännu mera
Köping—Uttersberg, gifver anledning till det antagande, att sådana enskilda
jern vägar, som, enligt hvad ofvan blifvit af mig yttradt, i främsta rummet
torde böra ega att påräkna statens understöd, komma att lemna ett resultat
närmast jemförligt med det, som för de nyss uppräknade erhållits.
Om byggnadstiden i allmänhet antages till tre år, så skulle sådan jernväg
hafva att påräkna en behållen trafikinkomst på 6:te året af minst 3''/a procent,
på ll:te året af 4 procent, på 16:de året af 4" a procent och på 2lista
året af 5Va procent af byggnadskostuaden.

Lenmas låneunderstöd, motsvarande två tredjedelar af byggnadskostnaden,
som med en tredjedel årligen utgår under de 3 byggnadsåren hvarå
ränta efter 5 procent årligen debiteras och lägges till kapitalet, samt annuiteten
från och med 6:te året erlägges med 5 procent, från och med ll:te
året med 6 procent, från och med 1(5 året med 7 procent och från och med
21:sta året med 8 procent, så har Staten på 53:dje året efter det att första
understödsbeloppet lyftades återfått hela kapitalet med ränta på ränta.
Lemnas deremot till sådan jernväg statsanslag till en fjerdedel, och bolaget
skall försöka att hos något penninge-institut upplåna hälften, så torde det
först och främst vara tvifvelaktigt, huruvida upplåningen lyckas, med mindre
än att kommuner eller landsting, som af jernvägsanläggningen hafva intresse,
ikläda sig en underborgen för annuitetens betalning, och vidare vara
föga välbetänkt och önskligt, om det sätt, som för enskilda järnvägsbyggnaders
understödjande beslutas, kommer att framkalla bemödanden att inveckla
kommuner och landsting uti sådana ansvarsförbindelser, som icke
på förhand till beloppen kunna beräknas. Det lärer dessutom knappt vara
möjligt att erhålla sådant lån till ränta af 5 Va procent, men under antagande
att det lyckas och med samma behållna trahkinkornst, som här ofvan blifvit
antagen, skulle i sådant fall ett jernvägsbolag, som på dessa vilkor upptager
lån till hälften och erhåller statsanslag till en fjerdedel af byggnadskostnaden
— om komitéens förslag antages — först med 11 itc året vara i
tillfälle att börja och pa 37:de året hafva verkställt amorteringen af lånet,
hvaremot staten först från och med det 16:de året skulle från sådant bolag
erhålla en utdelning motsvarande Va procent och från och med21:sta året
motsvarande lVi procent. När utdelningen för staten börjar, har likväldet
lemnade anslaget med ränta på ränta stigit till mer än det dubbla belopp
som ursprungligen lemnades. Antages åter, att jernvägsbolag, som af staten
erhållit en fjerdedel af byggnadskostuaden i anslag, skall derå erlägga 6 procent
årlig ränta, så snart behållna trafikinkomsten uppgår till 4 V procent, så inträffar
det förhållande, ■ att staten från och med 16:de året erhåller denna
utdelning, men att bolaget derigenom äfven : blir urståndsatt att amortera
det upptagna lånet, motsvarande halfva byggnadskostuaden, på kortare tid

Stats- Utskottets Utlåtande N~:o 42.

53

än 54 år- Naturligtvis utfaller resultatet annorlunda- omjernvägens behållna
vinst är antingen större eller mindre än den i det uppgifna exemplet
antagna.

Det nu anförda synes mig emellertid lemna en berättigad anledning
dertill att, åtminstone i händelse det sista af ofvannämnda alternativ
skulle antagas, eller att 6 procent skall betalas på den Vpdel af byggnadskostnaden,
som staten anslagit, så snart behållningen af trafiken öfverstiger
4''/2 procent, enskildt bolag, som sålunda understödjes och som ej kau
beräkna större nettobehållning än motsvarande 3lj3 procent på 6:te året
och 5J 3:dcl procent på 21:sta året, blifver nödsakadt att vända sig till utländsk
entreprenör, som emot preferensaktier för halfva byggnadssumman,
statsanslaget till Vpdel och aktieegarncs tillskott för 1 4:del åtager sig att
utföra jernvägens anläggning. Att nu, då våra inhemska verkstäder börja
att lemna landets behof af rails och jernvägsmateriel, samt då erfarenheten
visat, att de med lån af staten understödda enskilda jernvägar, som hittills
blifvit anlagda, i afseende på styrka och uthållighet intaga ett rum framom
dem, som af utländska bolag blifvit här i landet byggda, fatta beslut, som
skulle framkalla flera jernvägsbyggnader genom till en del utländska bolag,
hvilka naturligtvis skola begagna utländsk materiel och, då deras sträfvan
hufvudsakligen torde gå deruppå ut, att göra vinst på sjelfva byggnadskostnaden,
för att ej behöfva förlora, om deras preferensaktier icke kunna
säljas annat än till nedsatt kurs, derför icke torde vara så angelägna att
utföra jernvägsbyggnaden med mesta möjliga afseende på framtida bestånd,
synes mig ingalunda vara välbetänkt.

Man må ej heller förbise dels den icke otänkbara händelse» att
något af staten på nämnda sätt understödt jervägsbolag kan i följd af felaktiga
beräkningar eller andra orsaker komma på obestånd, och att, om i
sådan händelse långifvaren låter utmäta bolagets egendom, staten antingen
nödgas, för att bevaka sin rätt och i möjligaste mån skydda sig emot förlust,
öfvertaga hela jernvägen eller ock gå förlustig allt anspråk på den
utdelning, som eljest skulle ifrågakomma, när genom ökad trafik jernvägens
behållna vinst dertill föranledde; dels att sådana rubbningar uti våra finansiela
förhållanden kunna inträffa, som för jernvägsbolagen omöjliggöra utvägen
att hos landets penninge-institutioner, annat än på särdeles betungande
vilkor, upplåna de behöfiiga medlen, hvarigenom åter hinder och
afbrott i byggnadsarbetenas jemna fortgång, till stor skada äfven för den
arbetssökande befolkningen, måhända vid tidpunkten då behofvet af arbetsförtjenst
är mest trängande, kunna vållas; dels ock slutligen svårigheten för staten
att med full säkerhet kunna kontrollera, när dess rätt till erhållande af
utdelning inträder, utom det att utöfvandet af sjelfva denna kontroll innefattar
ett sådant ingripande från statens sida uti dessa många enskilda

54

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

bolags angelägenheter och förvaltning, som från åtskilliga håll torde anses
rent af förhatligt, och i hvad fall som helst ej lärer kunna undgå att
framkalla förvecklingar och obehag af flerfaldig art.

Ehuru understöd till enskilda jernvägar lämpligast bör lemnas i
form af låneförsträckning och, efter min uppfattning, till en början endast
utgå till sådana, som med låneförsträckning till högst 2A:delar af byggnadskostnaden
och med icke längre amorteringstid, än det ofvan anförda exemplet
angifver, kunna bringas till utförande, så framgår likväl af de framställningar
om statsunderstöd för enskilda jernvägar, som vid innevarande
riksdag blifvit gjorda, att åtskilliga bolag äro villiga att underkasta sig
ännu strängare bestämmelser. Vigtiga skäl kunna jemväl tala derför, att
åt vissa bolag böra beviljas fördelaktigare vilkor, än jag trott i allmänhet
böra ifrågakomma- I sådant fall lärer dock, såvida icke politiska eller
strategiska skäl påkalla jernvägens anläggning, mycken försigtighet böra
iakttagas, på det att Staten, uti de uppoffringar, som göras af orter hvilka
för jernvägen äro närmast intresserade, må ega full trygghet i afseende
på jernvägens behöflighet och möjligheten för densamma att lemna en
nöjaktig afkastning. Då man ifrågasätter, att ett enskildt jernvägsbolag
icke skulle tillskjuta mer än en fjerdedel af anläggningskostnaden, så vill det
synas mig, att deruti i allmänhet ligger en allt för liten säkerhet, ty
oftast torde de orter, som hafva gagn af en jernväg, sjelfva kunna tillsläppa
sleepers, byggnadstimmer och hägnadsvirke samt verkställa sprängning
och framkörning af gråsten och lemna andra naturaprestationer, som
i allmänhet tillsammans motsvara minst 16''-,: de Is procent af anläggningkostnaden;
och uppoffringarne härför äro icke så svåra att åstadkomma, då
de kunna göras utan någon kontant utgift samt dermed ernås fördelen af
en jernväg. Det torde derför ingalunda böra anses såsom en alltför
sträng fordran, om ett anspråk ställes på enskilda jernvägsbolag att i
allmänhet derutöfver ikläda sig en kontant uppoffring för jernvägens anläggning
till minst lika stort belopp som det nyss anförda, hvarigenom
bolagets tillskott koinmo att utgöra en tredjedel af anläggningkostnaden.

I samma mån som bolagets egen uppoffring för jernvägens åstadkommande
blir ökad, förminskas ock statens risk att, till följd af uteblifven
ränta och amortering å lemnad låneförsträckning, behöfva öfvertaga och
trafikera sålunda understödd jernväg, eller att föryttra densamma och af
köpesumman, så långt den förslår, göra sig betäckt för sitt i företaget
nedlagda kapital. Om äfven, hvilket jag vill förutsätta såsom möjligt,
sådana jernvägar böra af staten i vissa fall understödjas, som ej kunna
erbjuda större bidrag af bolaget än en fjerdedel af anläggningskostnaden,
sa torde de likväl i allmänhet icke vara för landet af den betydelse, att deras

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

55

anläggning bör i främsta rummet befordras, utan kan uppskjutas till en
sednare tid.

Riksdagen anhöll uti underdånig skrifvelse af den 12 Maj 1869, det
Kongl. Maj:t täcktes pröfva dels Indika jernvägsanläggningar må anses för
utveckling af landets industri mest af behofvet påkallade under den närmaste
framtiden af 12 till 15 år, samt den ungefärliga kostnad, hvartill
deras anläggning kunde antagas uppgå, dels lämpligaste sättet att befordra
deras utförande genom ett eller flera bolag, vare sig genom direkt anslag
till belopp af högst en fjerdedel af anläggningskostnaden eller på annat sätt.
Då det utlåtande, som den af Kongl. Maj:t, i anledning af åberopade underdåniga
skrifvelse, tillsatta komitéen uppgifvit, ännu icke utgjort föremål
för Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, enär det från vederbörande embetsmyndighet
i ämnet infordrade yttrande, enligt hvad det den Kongl. propositionen
till innevarande Riksdag om statsverkets tillstånd och behof bilagda statsrådsprotokoll
för den 7 Januari detta år innehåller, icke så tidigt inkommit,
att Kongl. Maj:t till innevarande Riksdag kunnat aflåta den begärda propositionen,
men sådan proposition deremot till en kommande Riksdag bör
kunna förväntas, innehållande ej mindre en fullständig utredning om livilka
jernvägar må anses för landets utveckling mest af behofvet påkallade, utan
jemväl huru deras anläggning, dels under de nu beslutade stambanornas
fullbordan, dels sedan stambanebyggandet blifvit minskadt, må kunna åstadkommas
utan rubbning af de arbetskrafter, som för näringarnes och industriens
vanliga behof erfordras samt efter den plan, som, på samma gång
den lemnar de enskilda jern vä gsföretagen ett berättigadt understöd, icke
föranleder för Statens räkning större upplåning, än som, med aktgifvande å
alla de på denna fråga inverkande förhållanden bör utan skada för Statens
kredit kunna verkställas och således måste komma att beröra samtliga de
frågor, hvarom jag i det föregående tillåtit mig att orda, så anser jag det
för närvarande vara mindre lämpligt, såväl att bifalla Kong!. Maj:ts nådiga
proposition, att ett extra anslag af 5 millioner R:dr måtte med högst en
million årligen, från och med år 1872 till och med år 1876, ställas till
Kongl. Maj:ts disposition, för att på det af Kongl. Maj:t föreslagna sättet
användas till understöd för enskilda jernvägsanläggningar, som ock att, på
sätt Utskottet föreslagit, under vissa vilkor bevilja ett belopp af 15 millioner
för åren 1872 till och med 1886 till understödjande af enskilda
jernvägar. Frågan om pröfning och fastställande i sin helhet af en plan
för de enskilda jernvägar, som under den närmaste tiden skola ega att
påräkna understöd af Staten, samt sättet för understödets meddelande, bör,
efter mitt förmenande, icke af Riksdagen afgöras förr, än Kongl. Maj:t af -

56

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

låtit en af fullständig utredning, i alla delar der sådan blifvit begärd, åtföljd
nådig proposition i ämnet På

grund af det ofvan anförda yrkar jag,

att såväl hvad Kongl. Maj:t i sin nådiga proposition föreslagit, som
hvad Utskottet hemställt uti 6:te punkten icke måtte af Riksdagen
godkännas.»

af Grefve Ludv. af Ugglas: »Jag behöfver icke för Riksdagens båda
Kamrar framhålla den menliga verkan på representationens förhandlingar,
som jernvägsstriderna allt ifrån deras uppkomst utöfvat; huru de enskilda
intressena, blinda för eller ringaktande hvad statens högre intressen kräfde,
kifvats om att åt sig rycka brorslotten af statens uppoffringar och bidrag;
huru köpslaganden och förbund ingåtts för vinnande af sådant mål och för
att af staten utpressa stundom mera än hvad med klokt ordnad hushållning
var öfverensstämmande; — köpslaganden och förbund, hvilkas skadliga
inflytande äfven mången gång sträckt sig till asgelägenheter,hvilka för jernvägsfrågorna
voro främmande. Vid sådant förhållande hade jag föreställt
mig, att Riksdagen med glädje och tacksamhet skulle emottagit nu föreliggande
Kongl. Maj:ts nådiga proposition, enligt hvilken åt Kongl. Maj:ts
öfver de enskilda intressena stående, lugna och ansvarsfulla pröfning skulle
öfverlemnas: så väl fördelningen af det årliga anslagsbelopp, som Riksdagen
för understöd åt enskilda jernvägsanläggningar ville stadga, som ock bestämmandet
af den ordning, uti hvilken — och det sätt uppå h vilket —
sagda understöd borde de enskilda bolagen tillkomma. Dä denna åsiot
icke af Stats-Utskottet blifvit delad, tillåter jag mig att till Riksdagen
hänskjuta densamma, vördsamt anhållande:

att Riksdagen måtte bifalla Kongl. Majas nådiga proposition uti
denna del; dock att anslaget måtte förhöjas till 6,500,000 R:dr,
att utgå med högst 1,300,000 R:dr årligen under hvarje af åren
från och med 1872 till och med 1876, i enlighet med de vilkor
och bestämmelser Kongl. Maja uti följande punkter föreslagit.

I fråga om sättet att understödja enskilda jernvägsanläggningar har
Utskottet, i strid med den af Kongl. Maj:t uttalade åsigt, föreslagit, att
detta understöd företrädesvis skulle utgå genom statsbidrag, motsvarande
högst en fjerdedel af anläggningskostnaden, mot vilkor att, då nettobehållningen
i trafiken öfverstiger fyra och en half procent af denna kostnad, hälften
af öfverskottet skall staten tillfalla. De skäl Utskottet för detta tillstyrkande
anfört äro hufvudsakligen: att sålunda med en betydligt mindre af

staten

Stats-UtslMtels Utlåtande N:o 42.

57

staten upplånt summa »jernvägsbyggandet i de flesta fall bättre och säkrare
befrämjas;» att den upplåning, som skulle erfordras (af Utskottet beräknad
till 40,000,000) för att med lån till tvåtredjedelar af anläggnings-,
kostnaden understödja enskilda jern vägsbyggnader, blefve sä betydlig att
den »icke torde kunna undgå att menligt inverka på statens kredit»;
att, vid ett sadant sätt att genom lan understödja, äfventyret kunde blifva
ganska stort i händelse trafikinkomsten icke lemnade tillgång att bekosta
nödiga utgifter till ränta och amortering å det lemnade statslånet; framhållande
Utskottet slutligen »den svårighet, som ofta torde möta att bilda
bolag, som kunna af egna medel tillskjuta mera än en fjerdedel af kostnaden.»

Hvad nu det första skälet beträffar, är, da man afser att befrämja,
det enskilda jernvägsbyggandet, fördelen af den minskade upplåningen naturligtvis
beroende derutaf huruvida verkligen genom anslagssättet detta
mal »i de flesta fall bättre och säkrare», eller endast lika väl vinnes som
genom de hittills brukliga lånen. Det är just detta som skall bevisas och
kan således ej a priori antagas. Jag lemnar derföre tillsvidare detta skäl
åsido, i förhoppning att hvad jag längre fram tillåter mig att anföra må
i någon mån belysa denna fråga.

Att statens kredit skulle äfventyras om den under en tidrymd af
40, 30, helst 20 år skulle, till befrämjande af enskilda jernvägsbyggnader,
inom landet upplåna 40,000,000 Il:dr, är ett antagande, som jag icke förmår
fatta. Då för befrämjande af statens välstånd och nationalrikedomens tillväxt
—- näst sparsamhet —- intet kraftigare medel torde finnas än förbättrade
kommunikationer, och då krediten väl af nationalrikedomen är beroende,
synes det mig tvärtom som om i mån af dessa byggnaders kloka och
planmessiga bedrifvande statens kredit borde stärkas och höjas. De upplåningar,
som hittills till lika föremål skett, jäfva icke denna min åsigt.
Deremot förefaller det mig som om statens kredit allvarsamt nog kunde
blottställas, derest en mängd särskilda jernvägsbolag skulle tvingas att konkurerrande
med hvarandra upplåna de kapital, som, vid till en fjerdedel
nedsatta anslag, blefve behöfliga.

Hvad åter angår ofvan anförda äfventyr, lärer väl ej ett sådant allvarligen
kunna befaras då, såsom vilkor för erhållande af statsbidrag _ på

hvad sätt än detta må lemnas —— erfordras att icke allenast planer och
kostnadsförslag (hvilka möjligen icke kunna noga kontrolleras der de af
för staten främmande jernvägsingeniörer äro uppgjorda) utan äfven upplåningssätt
och vilkor m. m. —- det är hela den ekonomiska grund, på hvilken
företaget bygges — skall af Kongl. Maj:t pröfvas och godkännas. Aldraminst
lärer en sådan farhåga behöfva hysas, derest åt Kong], Maj:ts ansvar
Biii. till Riksd. Frot. 1871. 4 Sami. 1 Afd. 25 Häft. 8

58

Stats- Utslcottets Utlåtande N:o 42.

öfverlåtes beviljandet af ansökningarne ocb detta sålunda undandrages inflytandet
af på riksdagsbeslut inverkande intressegrupperingar.

Återstår nu slutligen den svårighet Utskottet förmenat finnas att
bilda bolag, »som mäktar af egna medel tillskjuta mer än en fjerdedel af
kostnaden»*). På hvad grund Utskottet stödjer detta antagande är
svårt att inse. Icke talar för ett sådant det sätt, uppå hvilket nu befintliga
enskilda jernvägsbyggnader tillkommit, ej heller lemna de motioner,
hvilka Utskottet haft att behandla, något stöd derför. Uti 15 af 20 begäres
dels uteslutande lån till belopp af två tredjedelar ä hälften af anläggningskostnaden
(uti 8), dels (uti 7) sådana lån eller anslag till en fjerdedel af
kostnaden, och endast för 5 jernvägsanläggningar ställa sig anspråken uteslutande
på anslag. Icke ens dessa kunna emellertid af Utskottet med
säkerhet åberopas till bevis för den uppfattning, att bolagen icke mäktat
åstadkomma högre aktieteckning, enär möjligt — och till och med troligt —
är att det förordande 1869 års Riksdag gaf åt anslagssättet (med en fjerdedel)
inverkat på den form, som begäran om understöd erhållit. Men,
äfven under antagande att Utskottets åsigt vore riktig, återstår en fråga,
hvilken Utskottet ej uppmärksammat, den nemligen: månne väl ett företag,
som icke af mäktigare intressen eller större kapitalstyrka uppbäres, än att
högst en fjerdedel af beloppet kan af bolagsmännen sammanbringas, åtnjuter
den kredit, att lån till hälften af företagets kostnad kan pä billiga
vilkor erhållas? Denna fråga är af Chefen för Civil-departementet behandlad
i det yttrande inför Kongl. Maj:t, hvaruti han afstyrker att, »synnerligast
då fråga vore om jernvägsanläggning i större utsträckning, tillerkänna direkt
anslag afgjordt företräde framför låneunderstöd». Departements-chefen
påminner derom att -svårigheten att anskaffa hvad som utöfver erhållet
statsanslag» (till högst en fjerdedel) »erfordrades för utförande af jernvägsföretag
skulle i de flesta fall försätta bolag i nödvändigheten att vända sig
till utländska entreprenörer, hvilkas fördel bjöde att skilnaden emellan
entreprenadsumman och verkliga anläggningskostnaden blefve så stor som
möjligt. Deras sträfvan måste således gå ut derpå, att å ena sidan betinga
sig en hög entreprenadsumma och å andra sidan sänka den verkliga
anläggningskostnaden, till skada kanske för banans soliditet och trafikförmåga».
Denna Herr Departements-chefens åsigt om faran för bolag uti
att hänvisas till dessa utländska entreprenörer, hvilka på den fiktivt uppdrifna
anläggningskostnaden hafva sin egentliga vinst — och derföre såsom
vilkor för entreprenaden föreskrifva att planer och kostnadsförslag af deras

*) Observera att skilnaden emellan en fjerdedel och en tredjedel är en tolftedel- det
är på en million 83,333V3 K:dr.

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

59

ingeniörer skola upprättas — vitsordas såväl af utländsk som ock af egen
sorglig erfarenhet. Skulle således den fruktan vara befogad att det till
endast en fjerdedel satta anslaget i månget fall skulle tvinga bolagen att
anlita dessa entreprenörer, läge deruti en olycka — ja ett ondt — så stort
att detta ensamt borde i allmänhet utdöma anslagssättet. Märkligt är att
Utskottet icke bemött hvad Herr Departements-chefen här anfört, icke
försökt att ådagalägga att följderna af det direkta anslagssättet icke skola
— eller åtminstone icke behöfva — blifva de befarade. Mycket synes
dock härtill hafva bort uppmana Utskottet. Främst aktningen för en åsigt,
hvilken uti Kongl. Maj:ts Proposition finner sitt uttryck, och skyldigheten
att, der denna ej delas, bjuda skäl för en motsats, hvilken man hos Riksdagen
förordar. Men dernäst fanns för Utskottet ett specielt skäl att,
hvad möjligt vore, undanrödja farhågan för en, genom utländska entreprenörers
öfvertagande af jernvägsbyggandet, fiktivt uppdrifven anläggningskostnad.
Till följd af anmärkningar, gjorda utaf en ledamot af Första
Kammaren, har nemligen Utskottet ansett sig skyldigt att genom beräkningar
ådagalägga huru statens uppoffringar komme att gestalta sig, der
understödet lenmades genom lån till två tredjedelar eller genom anslag till
en fjerdedel af anläggningskostnaden. Nu är gifvet att, derest vid åtskilliga
jernvägsbyggnader kostnaden genom entreprenörers uppdrifna förslag fiktivt
höjes (möjligen med 20 ä 25 procent utöfver den för byggandet behöfliga)
och, till följd derutaf, såväl statens tillskjutande en fjerdedel stegras som
ock den tidpunkt framskjutes då nettoinkomsten kommer att öfverstiga
fyra och en half procent, dessa Utskottets beräkningar ramla och slutresultatet
blifver ett vida ogynsammare än de 2,58 procent, hvilka upptagas
såsom statens förlust der de enskilda jernvägarne med direkt bidrag, i stället
för med lån, skulle understödjas. Utskottet har icke kunnat förbise detta,
och om likväl Utskottet icke sökt att undanrödja en faktor, som så störande
inverkar på dess såväl bevisning som beräkningar, torde det antagande
vara tillåtligt, att denna faktor eger en vigt, hvars betydenhet Utskottet
icke tilltrott sig att jäfva.

Sammanfattande hvad jag nu tillåtit mig att anföra, tror jag att —
med undantag för de fall der bolagens kapitalstyrka och kredit äro rikliga
i förhållande till den byggnadskostnad som skall bestridas — det enskilda
jernvägsbyggandet bättre och säkrare främjas genom understöd såsom hittills
af lån än genom anslag ej Överskjutande en fjerdedel af anläggningskostnaden,
Om ock de summor staten i förra fallet behöfver upplåna
blifva större, blifva dock statens verkliga uppoffringar mindre. Genom
statens större kredit komma behöfliga penningekapital att tillfalla bolagen
till billigare pris än derest bolagen sjelfva skulle upphandla dem, och denna

60

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

kredit blottställes ej genom de transaktioner en mängd olika bolag skulle
nödgas ingå. Och hvad som af allt är vigtigast — man äfventyrar
icke att intvinga enskilda bolag uti ruinerande förbindelser med utländska
entreprenörer, till hvilka, såsom premier, statens bidrag utgå. Skulle således
äfven Riksdagen icke vilja ingå på att åt Kong!. Maj:t öfverlemna
att bestämma det sätt, uppå hvilkct för hvarje särskildt fall understöd åt
etisk i t bolag må lemnas, bör dock, enligt mitt förmenande, låneunderstödet
af Riksdagen antagas såsom regel och anslagssättet endast tillämpas der
detta af särskilda förhållanden betingas.''*

af Herr F. W. Leijonancker: »Utskottet har uti punkten 6, mom. A. d)
föreslagit att "sa snart en jernvägs nettobehållning öfverstiger 4V2 procent
af anläggningskostnaden enligt det fastställda kostnadsförslaget, tillfaller
hälften af öfverskjutande delen utaf nettobehållningen, i all framtid, staten.»
Uti detta förslag har jag ej kunnat instämma af följande skäl:
l.o. Statens rätt att få någon ersättning för sitt lemnade bidrag
sättes helt och hållet i sista rummet och staten kan ej förrän i en aflägsen
fiamtid, om ens någonsin, få uppbära full ränta på sina i jernvägen
insätta penningar. För att staten å dem skulle erhålla 6 procent fordras att
jernvägens nettobehållning skall uppgå till 71/* procent å anläggningskapita
et, en behållning större än hvad man kan påräkna att jernvägar i allmänhet
under en längre följd af år kunna gifva 0

f''0'' Utskottets förslag fordrar för all framtid en årlig fiskalisering

pa bolagets sätt att sköta sina affärer och sin bokföring. Jag anser en
sådan statens inblandning vara i hög grad olämplig och ledande till stänciga
trakasserier, utan att statens rätt dock blir möjlig att bevara. Den
ersättning staten förbehåller sig, den må vara större eller mindre, bör enigt
mitt förmenande bestämmas på ett så tydligt till siffran bestämdt belopp,
att för dess utgående helst ingen, men åtminstone ej en för all framtid
fortgående minutiös granskning af och inblandning i bolagens affärer blifva
nödvändiga.

Af dessa skäl anser jag att 6:te punkten mom. A. d.) bör få följande
lydelse: J

Så snart nettobehållningen af trafiken å sålunda understödd jernväg
uppgår till 4V2 procent af anläggningskostnaden efter det
fastställda kostnadsförslaget, skall staten under all framtid ega
upphala sex procent å det statsbidrag, som för jernvägens byggande
blifvit utbetaldt.« 6

Häri har Friherre C. Skogman instämt.

1 1 a^. ^,err ^ey: ‘''Vid förlidet års riksdag omkämpades lifligt, som

bekant är, huruvida staten hädanefter skulle bygga några stambanor eller

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

61

ej. Den sednare meningen blef Andra Kammarens beslut, men i gemensam
omröstning segrade den förra, ehuru endast med en mycket ringa majoritet.
I följd häraf blef Riksdagens beslut att för 1871 anvisa en million
till den norra och en million till den östra stambanan. Principielt taladt,
och under förutsättning att anslag till dessa banor fortfarande af Riksdagen
beviljas, är således icke något vidare att göra förrän de båda stambanorna
en gång hunnit färdigbyggas. Asigterna om förra Riksdagens beslut
må vara hvilka som helst; i ett fall sådant som detta, der tvära omkastningar
skulle medföra betänkliga rubbningar i ekonomiska företag grundade
på det fattade beslutet, der bör ett dylikt respekteras. Först när andra
och nya stambaneanspråk väckas, torde vara skäl att återupptaga frågan.

Emellertid hade man haft rätt att förvänta, det enskilda jernvägsanläggningar,
för hvilka så många och så vigtiga delar af landet visat sig
beredda till offer, hvilka en gång fullbordade skola till lif framkalla slumrande
rikedomar, underlätta deras utbyte orterna emellan, tillföra stambanorna
ökad inkomst samt i det enskildas kraftutveckling medföra så mycket
allmänt gagn; det hade varit att vänta, säger jag, att dessa enskilda
jernvägsanläggningar nu äudtligen skulle blifva mera tillmötesgångna och
omhuldade än hvad hittills varit fallet. I motsats härtill synes Stats-Utskottets
majoritet icke heller vid innevarande riksdag sinnad att behjerta
hvad frågan innebär, såvida man nemligen bedömer dessa banors anspråk
icke såsom något egennyttigt och samhällsvådligt, hvilket man måste misstroget
vakta och steg för steg försvara sig emot, utan uppfattar dem etter
den vigt för det allmänna de innebära,

Ått dessa enskilda jernvägsanläggningars betydelse ännu icke blifvit
till sitt fulla värde upppskattad framgår såväl ur det förslag till understöd,
som af Regeringen i Kougl. Maj:ts proposition till Riksdagen afgifvits,
som ur det af Utskottet nu framställda, och mot hvilket sednare
jag här nödgas reservera mig Till

bevis för detta påstående tillåter jag mig att framlägga en kalkyl
öfver den vinst redan fullbordade enskilda banor i samband med stambanorna
tillskyndat statsverket.

Om alldeles enahanda beräkningar tillämpas vid en jemförelse mellan
året 1863, innan nedanstående banor, med undantag af Borås—Herrljunga,
hvilken öppnades i Augusti sagde år, trafikerades, samt året 1869
(nemligen den grund Trafikstyrelsen sjelf uppställt 1866 vid beräkning
öfver »privatbanornas vigt för stambanornas trafik;» se Trafikstyrelsens berättelse
1866, bil. N:is 91 och 59, jemförd med samma berättelse för 1869,
sid. 27, 5:te kol.) så finner man bruttoinkomsten hafva varit för

62

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

1863.

Herrljunga station 22,864,6!».

Alfvestad dito 13,461,27.

Hessleholm dito 54,287,15.

Eslöf dito 12,752,91.

103,365,12.

1869.

215,652,95.

194,870,03.

180,415,17.

295,227,H.

886,165,29.

Öfverskott.

192.788.86.
181,408,76.
126,128,02.
282,474,23.

782.799.87.

Om nu ntgiftsprocenten antages till medium mellan ofvanstående år,
utgörande för det förra omkring 68 procent och för det sednare 55,7, alltså
till cirka 62 procent, eller i runda tal 485,336 R:dr, återstå 297,463 R:dr
nettovinst, d. v. s. nära 2,9 procent på det till dessa bibanors anläggning
erhållna låneunderstöd *) utöfver den ränta och amortering som bolagen å
sagde lån till staten direkt inbetalt. Då nu staten årligen å sina stambanor
torde få antagas hafva i räntor förlorat minst 3 procent, så framgår
af det ofvanstående att, om lånebidrag till enskilda banor lemnas till samma
räntevilkor den sjelf ikäder sig, en ren vinst bör uppkomma för statsverket
af omkring 3 procent, hvilken, att döma af Trafikstyrelsens berättelser,
i den mån banorna hinna upptrafikeras samt ntgiftsprocenten vid stambanorna
nedgår, skall vidare ökas, och att det således, andra skäl oberäknade,
ur ren finansiel synpunkt måste för staten vara förmånligare att
understödja enskilda jernvägsanläggningar än att bygga stambanor.

Delande Herr C. Ekmans i Utskottet uttryckta åsigt, stödd såväl
på Kongl. Maj:ts proposition som på Trafikstyrelsens i detta hänseende
gjorda framställning, att trafikinkomsten kan beräknas lemna en årlig
%ggnadstillgång af cirka 5 millioner i medium, äfvensom att lån till två
tredjedelar af kostnaden är att föredraga framför Utskottets förslag i 6:te
punkten af Utlåtandet, nemligen en fjerdedel af kostnaden i anslag, med
vilkor att så snart jernvägens nettobehållning öfverstiger 472 procent af anläggningskostnaden,
enligt det fastställda kostnadsförslaget, tillfaller hälften
af Överskjutande delen utaf nettobehållningen i all framtid staten; anhåller
jag att mot Utskottets förslag få anmärka:

Först och främst då i sagde punkt mom. a föreskrifves: »att ansökning
om erhållande af statsbidrag skall åtföljas af sådana handlingar, som
tillförlitligen ådagalägga att bolaget kan, under vilkor, som af Kongl. Maj:t

*) Lån till Borås—Herrljunga-banan ................................. 1,436,666,0 7.

dito „ Uddevalla—Wenersborg—Herrljunga .................. 3,240,000,

dito „ Wexiö—Alfvestad.......................................... 434,000,

dito „ Christianstad—Hessleholm ................................. 720,000,

dito „ Landskrona—Helsingborg—Eslöf ..................... 2,300,000,

dito „ Ystad—Eslöf ......................................... 2,450,000,

10,580,666,«7.

(Ur Fåhrsei handbok, 2:dra Uppi., pag. 211.)

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 42.

63

godkännas, anskaffa den del af det för jernvägens anläggande erforderliga
kapital, som icke betäckes af aktieteckningen och det påräknade statsbidraget»,
och då denna föreskrift icke gerna kan afse något annat än förbindelser
af in- eller utländska bankirer och bank-inrättningar att på vissa
bestämda vilkor försträcka de erforderliga penningarne, så torde med skäl
kunna ifrågasättas huruvida nämnde förläggare vilja underkasta sig icke
blott Kongl. Maj:ts pröfning, om genom dylikt kontrakt är tillförlitligen
ådagalagdt att det erforderliga kapitalet kan anskaffas, utan äfven att, oaktadt
möjligen vexlande penningekonjunkturer, tillhandahålla detta kapital
till alltjemnt samma pris under den antagligen långa tid, som kommer att
åtgå för Kongl. Majrts och Riksdagens samfällda godkännande, med utsigt
att, om konjunkturerna förbättras, slutligen få sitt anbud afslaget, men om
de försämras vid detsamma vara bundna.

Dernäst innehåller mom. b i meranämnda punkt »att bolagsmännens
aktieteckning skall medföra förbindelse för dem, att utaf egna tillgångar
tillskjuta hvad utöfver statsbidraget och aktiekapitalet jemte upplånta eller
annorledes med Kongl. Maj:ts tillstånd anskaffade medel erfordras;» om
meningen härmed är att intressenterna i dessa jernvägsbolag skola, i motsats
till hvad vid andra aktiebolag är fallet, vara med hvarandra solidariska,
hvilket den ofvan citerade ordalydelsen kan gifva anledning att ifrågasätta,
så skall ensamt detta omöjliggöra hvarje enskildt jernvägsföretag.

Vidare lärer vara onekligt att om staten, på sätt förlidet år skedde,
sjelf upplånar de erforderliga lånemedlen, så skola dessa till ett vida billigare
pris kunna erhållas, än om de särskilda jernvägsbolagen, i likhet med
hvad provinshypotheksföreningarne fordom gjorde, komma att öfverbjuda
hvarandra på penningemarknaden, äfvensom att iu dyrare de sålunda utförda
jernvägarne måste blifva, ju längre skall -det dröja och ju svårare
skola de få att förränta anläggningkostnaden.

Slutligen, då det hittills i allmänhet visat sig det endast en tredjedel
af de enskilda jernvägarnes anläggningskostnad kunnat genom aktieteckning
sammanbringas (Utskottet antager icke mer än en fjerdedel), och att
således, om Stats-Utskottets merbemälda förslag skulle godkännas, nära
halfva kapitalet måste anskaffas genom lån med jernvägen såsom säkerhet,
så skola bolagen, för att kunna konkurrera med statens, rikshypotheksföreningens,
städernas samt enskildas lånetransaktioner, naturligtvis blifva
tvungna:

antingen att underkasta sig en större kapitalrabatt och en högre
ränta, hvilket, då stora summor blifva erforderliga, ovilkorligen skall komma
att fördyra såväl statens egen upplåning, som höja räntefoten inom landet
till men för jordbruk och näringar,

64

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 42.

eller att hejdlöst kasta sig i armarne pä utländska entreprenörer
hvarigenom ekonomiska förluster måste uppstå, politiska förvecklingar kunna,
tänkas och ett vingleri blifva oktrojeradt, hvarpå lyckligtvis ännu fåtaliga
prof af dylik utländsk företagsamhet i Sverige lemna sorgligt varnande bevis.

På grund af hvad jag ofvan haft äran anföra, och då ett kraftigare
biträde från statens sida vid de enskilda jernvägsanläggningarne, i enlighet
med hvad jag förlidet år vågade hemställa, icke är att ifrågasätta, får jagvördsamt
föreslå:

a) att, af beräknad årlig byggnadstillgång 5,000,000 R:dr, under 5 år
från och med 1872, årligen 1,500,000 R:dr lemnas till den norra
och 1,500,000 R:dr till den östra stambanan ;

b) öfverskottet, antaget till årligen omkring 2,000,000 R:dr, må till
låneunderstöd, dock icke öfverstigande två tredjedelar af beloppet
för hvarje enskild jernvägsanläggning, användas enligt af Kongl.
Maj:t granskade och godkända kostnadsförslag, med trenne års
räntefrihet från den dag medlen lyftas, men med skyldighet för
lånetagaren att derefter med samma ränta och amortering, som
staten sjelf betalar, återgälda dessa lånebidrag, samt i öfrigt med
de vilkor Kongl. Maj:t och Riksdag komma att föreskrifva;

c) enskilda jernvägsanläggningar erhålla sagde understöd i den ordning
dylika bolag bildas och af Kongl. Maj:t föreslås till understöds
erhållande, samt i den mån dessa förslag vinna Riksdagens
godkännande.

Till slut må det tillåtas mig bemärka, att om på detta sätt två
millioner årligen lemnas i lånebidrag, med vilkor att jern vägsbolagen sjelfva
tillskjuta eu million, så skola enskilda jernvägar för tre millioner årligen
redan de 5 första åren kunna byggas, men då norra stambanan efter cirka
61/» år och den östra efter cirka 7V2 år hunnit fullbordas, skola bibanor
för ej blott sju och en half millioner R:dr årligen kunna utföras, utan äfven, i
den mån trafikinkomsten a stambanorna ökas samt räntor och amorteringar
från de enskilda jeruvägarne inflyta, byggandet antagligen kunna uppdrifvas
till en vida högre summa, ehuru nämnda sju och en half millioner
årligen redan torde vara det högsta byggnadsbelopp, som utan svårare rubbningar
i arbetspriser samt förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare bör
ifrågakomma.»

af Herr Jöns Rundbäck, med hvilken sig förenat Herrar Liss Olof
Larsson, O. B. Olsson, Sven Nilsson i Efveröd ochJonasson: »Om man
utgår från den visserligen rätta åsigten, att jernvägsanläggningar äro och
böra vara industriela företag, hvilka, om än de, liksom andra dylika välberäknade -

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

65

beräknade företag, äro å ena sidan gagneliga för staten, likvisst å den andra
och i första rummet tillskynda bolagsintressenterna och de orter banorna
genomlöpa de största fördelarne; så uppstår den frågan: bör staten inblanda
sig uti och understödja sådana företag? Efter reservanternas åsigt bör staten,
åtminstone tills vidare, uti vårt kapitalfattiga och glest bebodda land,
lemna sitt understöd, helst det ligger i det helas intresse att dylika anläggningar
komina till stånd och emedan en af de stora uppgifter, staten har
att lösa, är att befordra en mångsidig utveckling af landets resurser i materielt
hänseende, hvartill lätta kommunikationsförbindelser i väsendtlig mån
bidraga. Genom statens mellankomst och med den garanti staten å ena
sidan lemnar och å andra fordrar underlättas jemväl bolagens bemödanden
att erhålla billig kredit för de kapitaler, som till så kostsamma företag erfordras,
på samma gång som staten blir i tillfälle att för allmänhetens bästa
utöfva nödig kontroll å företagets utförande och bedrifvande.

Ar denna åsigt rigtig, så uppstår den andra frågan: på hvad sätt och
under hvilka vilkor bör staten medverka till jernvägsanläggningar? Denna
fråga tro reservanterna hafva blifvit, på ett enda undantag när, af Utskottet
på ett tillfredsställande sätt löst, och således är det blott detta undantag,
som vi utbedja oss få upptaga och besvara.

Anmärkningen gäller Utskottets under mom. A punkten d) från jernvägskomiterades
betänkande hemtade förslag till bestämmelse af den godtgörelse
staten i en framtid skulle erhålla för det bidrag den lemnat till
enskilda jernvägar. Om detta vilkor skulle godkännas, så förmena reservanterna,
att en betänklig sammanblandning af statens och bolagets affärer
kommer att ega rum, hvilken i all framtid skall föranleda till förvecklingar,
för såvida staten, hvilket är troligast, icke kommer att erhålla någon utdelning.
Men, äfven med denna förutsättning, skall statens inblandning i
jernvägsbolagens ekonomi och räkenskapsföring endast föranleda till trassel
och obehag.

Nu då fråga är å bane att för framtiden uppgöra en omfattande plan
till blifvande jernvägsanläggningar, tro vi derföre, att det är en angelägenhet
af högsta vigt, att de vilkor och bestämmelser, som afse statens och jernvägsbolagens
ömsesidiga rättigheter och skyldigheter, noga afvägas, så att
allt blifver redigt och ordentligt. Sker icke detta så måste då åter en ny
erfarenhet lära oss, att »långa år får gälda, hvad stunden felat.» Vi yrka
derföre, då staten, på ett lojalt och oegennyttigt sätt bör understödja
enskilda jernvägsanläggningar, att staten af bolagen tillbaka blifver lika
grannlaga och upprigtigt behandlad, i fråga om den godtgörelse som staten
billigtvis bör fordra för sina gjorda uppoffringar, och vi tro detta skulle

Bill. till JRiksd. Prot. 1871. 4 Samt. 1 Afd. 25 Käft. 9

66

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

vinnas derigenom, att en viss tid utsattes, utöfver hvilken råntefrihet för
statens bidrag icke bör sträckas. Denna tid anse vi, för den en fjerdedel
som staten tillskjuter, billigtvis kunna utsträckas till 16 år efter det bidi aget
blifvit lyftadt, livilket är detsamma som 4 års räntefrihet å hela anläggningskapitalet.
För bolagen bör en så stor räntefrihet blifva särdeles förmånlig,
emedan bolagen derigenom få tid och tillfälle att upptrafikera banorna
innan^alltför stora ränteliqvider komma att tynga på rörelsen. Men att åter
en bana vid slutet af sextonde året bör och kan vara så upptrafikerad, att
den lemnar intresse för det å banan nedlagda kapitalet, det är en fordran,
som redan bvgda banor kunnat inlösa och som derföre kan ställas pa
hvilket bolag som helst, om det har för afsigt att inlösa sina förbindelser
och stå för sina beräkningar. Denna räntefrihet, som billigtvis bör lemnas
såsom en hjelp till sådana banor, hvilka icke kunna påräkna en hfligare
trafik i hast, bör dock icke lemnas åt mera vinstgifvande banor, hvilka
kunna komma i tillfälle att tidigare, och innan någon vinstutdelning bör
komma i fråga, börja sina ränteafbetalningar. Af denna anledning hafva
reservanterna, utan att förnärma bolagens företrädesrätt, sökt i nedanstående
förslag inlägga nödiga bestämmelser härför.

En annan lika rättvis som billig och för bolagen fördelaktig bestämmelse
hafva vi ock sökt framställa derigenom, att statens fordran på ersättning
för tillskjutna medel aldrig kommer att sträckas utöfver 6 procent.

Efter dessa allmänna betraktelser vilja vi här nu blott i korthet sammanfatta
de skäl, hvilka, efter vår åsigt, tala för vårt förslag gent emot
Utskottets och de fördelar vårt förslag erbjuder åro:

att det lemnar bolagen tid att upparbeta trafiken innan alltför stora
ränteutbetalningar ifrågakomma;

att det afböjer hvarje försök att skörda fördelar pa för högt tilltagna
kostnadsförslag, jemte andra sätt att undandraga staten hvad honom tillhörer;

att det uppmuntrar till företagsamhet, försigtighet och säkeihet, emedan
bolagen kunna i framtiden påräkna en vinst, som staten, blott den får sitt,

icke rimligtvis med bolagen bör dela;

att det icke sammanblandar statens och bolagens affärer för längre tid
än som kan anses nödig för att följa dessa företag i sina första anordningar,
då det torde vara behöfligt tillse huru de erna uppfylla sina förbindelser;

att det lemnar bolagen frihet, för den händelse de kunna erhålla penningar
för bättre pris eller få tillräckligt stora inkomster, att inbetala sin

skuld till staten. „

Från både statens och jernvägsbolagens sida böra alltså dessa vilkor

anses vara fördelaktiga; men på det staten, som försitt bidrag icke fordrar
annan garanti än den, som på annat ställe i Utskottets förslag omförmales,

Stats-Utshottets Utlåtande N:o 42.

67

icke måtte förlora den rätt till ersättning som förslaget afser, så torde det
vara nödigt, att äfven i denna punkt inlägga en bestämmelse derom, att,
för den händelse banan öfverlätes till någon annan än de eller den som
erhållit understödet, statens rätt likväl hålles oförkränkt- En sådan bestämmelse
hafva ock reservanterna sökt inlägga, ehuru vi för öfrigt äro öfvertygade
om att Kongl. Maj;t icke skall förbise ännu närmare bestämmelser
härom när sanktion å dylik anläggning meddelas.

Då emot vårt förslag den invändning möjligen kommer att göras, att
det är något strängt, hvarföre jernvägsbolagen torde få svårt att upplåna den
hälft af anläggningskapitalet, som Utskottet förutsätter; så få vi med några
ord bemöta detta inkast. Eu sådan farhåga är efter vårt förmenande obefogad,
emedan det väl ej är tänkbart, att en jernvägsanläggning kan komma
till stånd, som åtminstone ej lemnar 3 procent in netto långt före 16:de
året och minst 4V2 derefter. Denna förmodan stödja vi på de inkomster,
som redan färdiga jernvägar inom vårt land visat sig lemna, och har ett
så gynnsamt resultat för dem inträffat, så bör detta desto mera motses af
dem som hädanefter blifva bygda, emedan ju mera trafiken utvecklas åt alla
håll, ju större blifver äfven de påräknade inkomsterna. Snarare således än
att frukta det kapitalisterna skola draga sig undan för det statens och
bolagens rättigheter äro noga bestämda, tro vi att man i stället har att
befara, det kapitaler i alltför stor mängd skola placeras i jernvägsföretag,
emedan hvem som helst och åtminstone kapitalisterna lätt kunna förutse
att det är företag som har en stor framtida säkerhet att erbjuda.

På grund af hvad vi sålunda haft äran andraga, få vi vördsammast
hemställa,

att Riksdagen, med afslag å Utskottets hemställan i 64e punkten,
mom. A. Litt. d) måtte besluta:

d) Så snart nettobehållningen af trafiken å sålunda understödd jernväg
uppgår till 4Vs procent af anläggningskostnaden, efter det
fastställda kostnadsförslaget, skall staten erhålla den Överskjutande
delen af nettobehållningen intill dess beloppet motsvarar 6 procent
å det lemnade statsbidraget; dock skall denna skyldighet, för den
eller dem som ega eller trafikera jernvägen, att erlägga 6 procent
å statsanslaget, i alla händelser inträda och i all framtid fortfarande
utgöras sedan 16 år förflutit från det statsbidraget blifvit
lyftadt. Jernvägens egare lemnas dock rättighet att, mot återbetalning
af det erhållna statsbidraget och mot godtgörelse af hvad
som brister i fulla 6 procent ränta derå under den tid detsamma
fått af bolaget räntefritt eller mot lägre ränta innehafvas, vinna
befrielse från all vidare afgift för statsbidraget.

68

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

af Herr Liss Olof Larsson, emot 6:te punkten, mom. B.
emot 7:cle punkten (angående statsbidrag till enskild jernvägsanläggning
mellan Carlskrona och Wexiö):

af Herr Carl Ekman, med hvilken sig förenat Herrar Fredr. Brusewitz
och C. Peire: »Ehuru jag uti föregående punkt tillstyrkt, att Riksdagen
icke nu måtte ingå uti pröfning af någon plan för de enskilda jernvägar,
som böra ega att påräkna statsunderstöd, eller besluta, vare sig om
det belopp som för meddelande i allmänhet af sådant understöd må vara
lämpligt att anvisa, eller om vilkoren för understödets tilldelande, innan
Kongl. Maj:t låtit verkställa och för Riksdagen framlägga den utredning
i alla dessa afseenden, hvarom Riksdagen uti underdånig skrifvelse af d12
Maj 1869 anhållit, så anser jag mig likväl, på grund såväl af behofvet
att en jernväg snarast möjligt må blifva anlagd emellan Wexiö och
Carlskrona, som äfven derföre att någon bland de många enskilda jernvägsbyggnader,
hvarom framställning till innevarande Riksdag blifvit gjord,
redan under nästa år må kunna påbörjas, böra hemställa:

att för anläggning mellan Wexiö och Carlskrona af en jernväg
af 4,83 fots spårvidd, med det byggnadssätt i öfrigt Kongl. Maj:t
finner för godt bestämma, måtte anvisas ett statsbidrag af 3,700,000
R:dr, deraf såsom lån 2,400,000 R:dr, motsvarande två tredjedelar
af den beräknade anläggningskostnaden för en bana af 3,6
fots spårvidd, samt såsom anslag utan återbetalningsskvldighet
1,100,000 R:dr, utgörande skilnaden i den beräknade anläggningskostnaden
för en bana af 3,6 och en bana af 4,83 fots spårvidd;
af hvilken lånesumma en tredjedel, eller 800,000 R:dr, må utgå
under hvartdera af åren 1872, 1873, 1874, hvarjemte af anslaget
må utbetalas 200,000 R:dr under hvartdera af åren 1872 och
1873 samt återstoden under år 1874; och böra i öfrigt härvid
lända till efterrättelse följande vilkor och bestämmelser:
l:o. Bolaget åligger att till Kongl Maj:ts pröfning och fastställelse
inlemna af bolaget antagen bolagsordning jemte plan och kostnadsförslag,
äfvensom aktieteckningslista, upptagande bolagsmännens
namn och det antal aktier hvar och en i bohaget tecknat.
2:o. Bolagsmännens aktieteckning skall medföra förbindelse för dem
att utaf egna tillgångar tillskjuta hvad utöfver det beviljade statsbidraget
erfordras för att, i enlighet med i nåder fastställd plan,
fullborda jernvägen och dertill hörande anläggningar samt anskaffa
den transport-materiel, som enligt samma plan anses erforderlig;
och skall aktieteckningen uppgå till minst lika stort belopp som
hela den beviljade lånesumman. Som likväl hälften af det sålunda
tecknade aktiebeloppet är afsedd att utgöra säkei-het derför, dels

Stats-UtsTcottets Utlåtande N:o 42.

69

att arbetet skall varda behörigen fullbordadt, dels att statsverket
i motsatt fall skall återbekomma hvad som lyftats af statsbidraget,
så behöfva aktieegarne, derest jernvägen genom bolagets försorg
varder på föreskrifvet sätt och inom stadgad tid fullbordad, icke
erlägga denna hälft af aktieteckningssumman, kommande följaktligen
aktieegarnes ansvarighet för densamma att försvinna, så
snart jernvägen blifvit i enlighet med planen behörigen fullbordad;
hvarefter jernvägen med, allt hvad dertill hörer utgör säkerhet
för lånesummans återbetalning. De handlingar) som innefatta
aktieegarnes förbindelser att fullgöra den på grund af aktieteckningen
dem åliggande inbetalningsskyldighet å deras aktier, böra
deponeras hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande inom det län,
der bolaget har sitt forum.

3:o. Den för hvarje år belöpande andel af statsbidraget får lyftas på
sätt och tider, som af Kongl. Maj:t bestämmas; egande Kongl.
Maj:t i öfrigt meddela de närmare föreskrifter och vilkor, som
för betryggande af statens l ätt må finnas nödiga; och skall, innan
någon del af statsbidraget får lyftas, kontrakt, innefattande bolagets
skyldigheter och rättigheter, vara af bolagets direktion undertecknadt
och af Kong]. Maj:t i nåder antaget.

4:o. Å lånesumman beräknas fem procent årlig ränta från den dag
särskild del deraf blifvit lyftad, hvilken ränta vid hvart och ett
års slut tillägges kapitalet, med iakttagande deraf att från och
med följande års början räntan beräknas å det sålunda tillökade
beloppet Under de första fem åren, räknade från det år då
första delen af statsbidraget blifvit lyftad, vare bolaget befriadt
från inbetalning å skulden; men från och med år 1877 skall bolaget
vid slutet af hvarje år verkställa en genom lånekontraktet
till beloppet bestämd årlig afbetalning enligt uppgjord amorteringsplan,
så att hela lånesumman jemte derå beräknad ränta
varder till fullo betald sednast inom 50 år från den dag jernvägen
enligt kontraktet bör vara fullbordad och till allmän trafik upplåten.
Skulle det förfallna inbetalningsbeloppet icke å föreskrifven
tid erläggas, skall derför af bolaget utgöras ränta efter sex procent
för året, intilldess samma belopp blifvit inbetaldt.

5;o. Innan större eller mindre del af statsbidraget får lyftas, bör
bolaget genom sin direktion hafva till Riksgälds-kontoret inlemnat
eller der företett:

a) för hela lånesumman jemte derå upplöpande ränta, å bolagets
vägnar, utfärdad skuldförbindelse, som af Fullmäktige i nämnda
verk godkännes;

70

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

b) det af Kongl, Maj:t i nåder antagna kontraktet om arbetets
utförande;

c) bevis att den i ofvanstående punkt 2 stadgade deposition blifvit
verkställd;

d) bevis att minst fem procent af hela aktiesumman blifvit inbetalda; e)

vederbörligt intyg, att arbetet inom föreskrifven tid blifvit påbörjadt
och sedermera i öfverensstämmelse med arbetsplanen
fortsatt; samt

f) särskild, å bolagets vägnar, af dess direktion utfärdad förbindelse
att under all framtid vidmakthålla hela jernvägen med
allt hvad dertill hörer i sådant skick, att den kan för allmänna
trafiken begaguas.

6:o. För den händelse, att den för jernvägsanläggningen fastställda
arbetsplan icke skulle följas och derifrån, utan sökt och erhållen
nådig tillåtelse, skedd afvikelse icke varder på föreskrifvet sätt
rättad, eller i fall jernvägsarbetet icke skulle i stadgad ordning
fortsättas samt inom den derför bestämda tid fullbordas, eger
Kongl. Maj:t låta inställa all vidare utbetalning af det beviljade
låneunderstödet samt återfordra hvad deraf utbekommits, att på
en gång eller successivt till Riksgälds-kontoret inbetalas inom den
tid, Kongl. Maj;t finner för godt i nåder bestämma. Skulle åter
jernvägsanläggningen under arbetstiden öfvergifvas, eller jernvägen
efter dess fullbordande icke så underhållas, att den framgent kan
begagnas, eller om betalningsskyldigheten för det erhållna lånet
icke skulle kunna af bolaget fullgöras, kommer jernvägen att hemfalla
till staten, utan rättighet för aktieegarne att, till större
eller mindre del, utaf det allmänna erhålla ersättning för de tillskott
till detta företag, som dessförinnan blifvit af dem utgjorda.

7:o. Bolagets direktion skall hafva skyldighet a,tt under byggnadsåren,
inom den tid och till den embetsmyndighet, Kongl. Maj:t
behagar i nåder föreskrifva, årligen afgifva berättelse om väganläggningsarbetets
fortgång under det näst föregångna året, samt
att, sedan jernvägen blifvit för trafiken upplåten, enligt af Styrelsen
för allmänna väg- och vattenbyggnader uppgjorda formulär,
afgifva berättelser angående trafiken och hvad dermed eger gemenskap;
och eger Kongl. Maj:t dels insätta en ledamot i direktionen,
dels, intilldess lånet blifvit till fullo återbetaldt, utse en revisor
att deltaga i granskning af bolagets räkenskaper och förvaltning.
Arfvode till sålunda utsedd direktör och revisor bekostas af bolaget.

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

71

8:o. I den mån jernvägen varder fullbordad och till allmänt begagnande
upplåten, skall bolaget vara skyldigt att, mot den ersättning
som Kongl. Maj:t efter vederbörandes hörande pröfvar skäligt
bestämma, på densamma fortskaffa trupper och allmänna posten
samt ombesörja alla andra för kronans eller det allmännas räkning
ifrågakommande personal- och varutransporter. Derjemte
skall det åligga bolaget att utan ersättning medgifva anbringande
längs efter jernvägen af elektriska telegraflinier, med hvad dertill
hör er.

9:o. Afgifterna för passagerare- och varutrafiken skola utgå enligt den
taxa, som Kongl. Maj:t, efter dertill af bolaget afgifvet förslag
samt Kongl. Maj:ts vederbörande Befallningshafvandes hörande, i
nåder fastställt, och hvilken taxa i allmänhet hvart femte år lämpas
efter sig då företeende förhållanden.

10:o. Skulle behållna inkomsten af jernvägen. efter afdrag af den årliga
inbetalningen å det af staten erhållna lånet, öfverstiga sex procent
å det belopp aktieegarnc tillskjutit, ankommer på Kongl.
Maj:t att, utom begagnande af den i näst ofvanstående punkt
Kongl. Maj:t förbehållna rätt att pröfva och bestämma de enligt
taxor utgående afgifterna, föreskrifva, huru stor del af detta öfverskott
skall afsättas till underhålls- och ombyggnadsfond eller ock
användas till ökande af den för lånet stadgade amortering.

ll;o. Bolaget må, dels utan kostnad eller årlig ersättning undfå upplåtelse
af den för jernvägsanläggningen erforderliga, kronan tillhöriga
mark, som står under dess omedelbara disposition, hvaremot,
när fråga är om boställsjord eller annan åt enskild person
med åborätt eller annorledes upplåten kronojord, ersättning derför
af bolaget bör lemnas i enlighet med gällande expropriationslag,
dels ock kostnadsfritt begagna sådana å kronans egor belägna
kalk- och stenbrott, som kunna vara disponibla.

12:o. Bolaget skall i alla rättsförhållanden, som kunna uppstå mellan
detsamma och svenska kronan eller enskilde medborgare, lyda
under svensk domstol och vara underkastad svensk lag; börande
i bolagsreglorna finnas utsatt hvar bolaget har sitt laga forum.

13:o. I fråga om begagnande och underhållande af jernvägen, med
hvad dertill hörer, komma slutligen de föreskrifter och stadganden,
som Kongl. Maj:t kan finna för godt meddela, att tjena till ovilkorlig
efterrättelse; varande bolaget och dess biträden derjemte i allmänhet
skyldige att iakttaga och fullgöra hvad, med hänsigt till

72

Stafs-TJtskottets Utlåtande N:o 42.

den Staten tillkommande vård öfver jernbanan och tillsyn öfver
trafiken derpå, kan varda i vederbörlig ordning föreskrifvet.
af Herr Carl Ifvärsson, med hvilken sig förenat Herr O. B. Olsson:
»Emot Utskottets beslut att dels, på sätt å sidan 29 skett, förorda e-n jernväg
»från Mjölby öfver Motala till någon punkt på den af komitéen förordade
linien Askersund—Hallsberg», oaktadt denna väg icke allenast skulle
komma att anläggas inom en på kommunikationsleder särdeles väl gynnad
provins, der statsbana äfven är under anläggning, utan ock till större delen
utmed Wetterns strand, och dels, såsom förhållandet är med 7:de punkten,
föreslå Riksdagen att, i strid med föreslagna bestämmelserna i 6:te punkten,
bevilja ett anslag, icke endast i någon mån öfverstigande V*, utan närmare
Va, af den beräknade anläggningskostnaden för en jernväg mellan Wexiö
och Carlskrona; får jag härmed afgifva min reservation, enär jag anser det
förra vara en orättvisa emot andra orter, som ega jemförelsevis större skäl
till förord för banor, hvilka icke blifvit i sekundärnätet upptagna, och det
sednare, mer än skäligt betungande för staten, stå i strid med den för understöd
af banor i berörda nät antagna grundsats. Jag anser således att ofvananförda
förord för Mjölby-banan icke bort i Utskottets utlåtande inflyta,
och att anslaget till Wexiö—Carlskrona-banan bort, under vilkor, som i 6:te
punkten äro föreslagna, och utan att någon särskild bestämmelse om spårvidden
bort ske, inskränkas till en fjerdedel af anläggningskostnaden, hvaraf
för nästa år kunnat anvisas ett skäligt belopp, t. ex. i rundt tal 700,000 R:dr.

emot Ode och 7:cle punkterna:

af Herr L. Nordenfelt: »Yrkande:

att Riksdagen ville på det sätt bifalla Kongl. Maj:ts nådiga framställning,
att för understödjande af enskilda jernvägsanläggningar,
vare sig medelst öfvertagande af aktier, försträckning eller anslag
utan återbetalningsskyldighet, enligt hvad Kongl. Maj:t, efter pröfning
af omständigheterna, i hvarje särskildt fall finner lämpligt,
Riksdagen beviljar och till Kongl. Maj.ts disposition ställer ett
ett extra anslag af sju millioner femhundratusen R:dr Runt,
att utgå med högst en million femhundratusen R:dr årligen
under hvarje af åren 1872 till och med 1876 samt i enlighet med
följande vilkor och bestämmelser, nemligen:
l:o. att kostnadsförslag, arbetsplan och trafiktaxa fastställas af
Kongl. Maj:t, som jemväl närmare bestämmer de ställen, hvilka
jernväg skall beröra:

2:o. att Kongl. Maj;t pröfvar och godkänner af bolaget antagen bolagsordning
jemte plan för anskaffande af det för jernvägsanläggningen
erforderliga kapitalet; 3:o.

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

73

3:o, Att, utöfver det beräknade byggnadskapi talet, genom garantiaktier
eller på annat sätt säkerhet, som af Kongl. Maj:t godkännes, ställes
derför, att jernvägen med dertill hörande anläggningar enligt i
nåder fastställd plan varder fullbordad och enligt samma plan
påräknad transportmateriel anskaffad;

4;o. Att de jernvägsanläggningar i allmänhet först erhålla statsbidrag,
för hvilka de för staten fördelaktigaste vilkoren erbjudas, eller
hvilka i andra hänseenden af Kongl. Majrt anses för staten nyttigast;

5:o. Att Kongl. Maj:t dels insätter en ledamot i direktionen för hvarje
jernvägsbolag, som undfått statsunderstöd under någon af ofvannämnda
tre former, dels ock utser en revisor att deltaga i granskningen
af förvaltning och räkenskaper samt att arfvode till sålunda
utsedd direktör eller revisor bekostas af bolaget;

6:o. Att hvarje jernvägsbolag, som erhållit statsunderstöd, i öfrigt
underkastas alla de vilkor och kontroller, som af Kongl. Maj:t
pröfvas lämpliga och nödiga;

7;o. Att hvarje sådant bolag, som nyss är voi-det nämndt, må, då Kongl.
Maj:t så pröfvar lämpligt, dels utan kostnad eller årlig ersättning
undfå upplåtelse af den för jern vägsanläggningen erforderliga,
Kronan tillhöriga mark, som står under dess omedelbara disposition,
hvaremot, när fråga är om boställsjord eller annan åt enskild
person med åborätt eller annorledes upplåten kronojord, ersättning
derför af bolaget bör lemnas i enlighet med gällande expropriationslag,
dels ock kostnadsfritt begagna sådana å Kronans egor
belägna kalk- och stenbrott, som kunna vara disponibla;

8:o. Att, hvad särskildt angår öfvertagande af aktier i enskild jernvägsanläggning,
sådana må till högst fem tolftedelar af anläggningskostnaden
enligt det af Kongl. Maj;t godkända kostnadsförslaget
för statens räkning öfvertagas, under vilkor:

a) att aktier, motsvarande minst en fjerdedel af samma anläggningskostnad,
äro tecknade af kommuner eller vederhäftiga svenska
undersåter, med lika rätt till utdelning af behållna inkomsten
å samtliga aktierna;

b) att i bolagsordningen tydligen finnes bestämdt, att, utöfver
aktiebeloppet, något tillskott eller någon ansvarighet för fullgörande
af bolagets förbindelser icke medgifves för de af staten
öfvertagna aktierna;

c) att, för anskaffande af den återstående andelen af jernvägens
anläggningskostnad, enligt det af Kongl. Maj:t godkända kost Bih.

till Biksd. Prot. 1871. 4 Sami. 1 Afd. 25 Höft. 10

74

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 42.

nadsförslaget, amorteringslån må af bolaget upptagas emot
räntebärande obligationer och säkerhet i jernvägen med dertill
hörande byggnader och materiel;

d) att, i sålunda bildadt aktiebolag, rösträtt för statens aktier
utöfvas af ombud, förordnadt af Kongl. Maj:t med nedsättning
i röstetalet till hälften af det antal aktier, som tillsammans egas
af enskilda personer eller kommuner, men att, om staten försäljer
sina aktier, lika rösträtt för dessa aktier, som för de öfriga
enligt bolagsreglorna, må tillkomma lcöparne;

9:o. Att försträckning för enskild jernvägsanläggning, till högst två
tredjedelar af anläggningskostnaden, enligt det af Kongl. Maj:t
godkända kostnadsförslaget må beviljas, under vilkor:

a) att hälften af denna försträckning må lyftas, sedan bolaget
ådagalagt, att det för jernvägsanläggningen utgifvit en sjettedel
af anläggningskostnaden efter det fastställda kostnadsförslaget
ocli andra hälften ett år efter erhållandet af den första hälften,
såvida Kongl. Maj:t finner anläggningen hafva så fortgått, att
säkerhet förefinnes för dess fullbordande inom den tid Kongl.
Maj:t behagat bestämma;

b) att räntefrihet å den sålunda erhållna försträckningen medgifves
under tre år från den dag första hälften af forsträckningen
blifvit lyftad och sedermera årligen derå erlägges tre
procent ränta för de två närmast följande åren, fyra procent
för de två derefter följande, fem procent för de två derpå följande
åren samt derefter vid utgången af hvarje följande år en
annuitet af sex procent å ursprungliga försträckningsbeloppet,
intilldess detsamma blifvit amorteradt jjå det sätt, att af denna
annuitet först godtgöres ränta efter fem och en half för hundra
å oguldet kapitalbelopp och återstoden utgör afbetalning derå;

c) att jernvägen med alla dertill hörande byggnader och materiel
utgör underpant för den af staten lemnade försträckning jemte
betingade räntor, hvarför staten må, då så finnes lämpligt,
taga inteckning i bolagets egendom utan dess hörande;

10:o. Att, beträffande anslag utan äterbetalningsskyldighet, sådant anslag
må för enskild jernvägsanläggning beviljas till högst en fjerdedel
af anläggningskostnaden efter det fastställda kostnadsförslaget,
under vilkor:

a) att anslaget må lyftas, sedan bolaget ådagalagt, att det för
jernvägsanläggningen utgifvit hälften af den godkända anläggningskostnaden; -

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

75

b) att fem och en half procent ränta å det erhållna beloppet
skall erläggas första gången efter utlöpandet af det sextonde
året från den dag anslaget blifvit lyftadt och sedan årligen för
all framtid;

c) att jernvägen med alla dithörande byggnader och materiel utgör
underpant för ofvannämnda, staten tillkommande ränta, hvarför
staten må, då så finnes lämpligt, taga inteckning i bolagets
egendom utan dess hörande;

H:o Att Kong]. Maj:t för jernväg emellan Wexiö och Carlskrona må
af ifrågavarande extra anslag bevilja understöd på det sätt, att i
det bolag, som åtager sig att utföra denna jernvägsanläggning
med 4,83 fots spårvidd och så stark öfverbyggnad, att banan i nödfall
må kunna begagnas för statens lokomotiv, staten tager aktier
för en million etthundratusen R:dr R:mt, under vilkor, som i 8:de
punkten härofvan finnas bestämda, och dessutom för återstående
andelen af anläggningskostnaden enligt faststäldt kostnadsförslag
lemnar bidrag på det af ofvan anförda sätt, som Kongl. Maj:t kan
finna lämpligt att bestämma.

Utom de skäl för vissa delar af detta yrkande, hvilka finnas nämnda
i det Kongl. Maj:ts proposition bilagda statsrådsprotokollet, i denjernvägskomitéens
förslag åtföljande reservationen af Grefve A. laube samt i min
motion N:o 3 vid denna riksdag, får jag anföra följande:

att en årlig upplåning af 5,500,000 R:dr, hvaraf 4,000,000 R:dr för
statsbanorna och 1,500,000 R:dr för enskilda jernvägar, att användas enligt
dessa grunder, bör kunna verkställas utan skada för andra statsändamål,
enär dels tillväxten af statens trafikinkomst otvifvelaktigt kommer att till
följd af den stora utsträckningen af stambanorna och de många tillkommande
bibanorna blifva större än Utskottet förutsatt, dels de blifvande
enskilda banorna, om de understödjas med aktier eller lån, komma att återbära
betydliga belopp, dels äfven den ökade produktion, som jernvägarne
åstadkomma, måste öka åtskilliga af statens inkomster;

att det synes lämpligt, att nu bestämma anslag för så lång tid, som
femton år, då icke tvingande skäl dertill föranleda, helst ytterligare erfafenhet
torde behöfva förvärfvas angående sättet för statsbidragens meddelande,
innan Riksdagen binder sig för femton år och för 19,500,000 R:dr;

att i praktiken någon väsendtlig skilnad icke torde ega rum emellan
de jernvägar, som af Utskottet afses i mom. A. och dem, som sorteras
under mom. B;

att staten, med afseende å de stora fördelar, som jernvägarnes utsträckning
medföra för vårt försvar, för ökande af nationens kapital, och

76

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42,

inkomsterna så väl af statens järnvägstrafik som af‘ bevillningen, icke torde
böra undandraga sig en icke allt för stor förlust för det närvarande, för
att så mycket förr vinna dessa fördelar, fastän denna statens förlust hvarken
torde böra eller behöfva göras så stor, som antagandet af Utskottets
förslag skulle hafva till följd;

att Riksdagen icke bör vid statsbidraget fästa sådana vilkor, som
åtminstone i flera fall icke leda till det asyftade målet, utan heldre lemna
flera vägar öppna för vinnande af samma mål;

att det vilkor Utskottet i inom. b föreslagit, oaktadt det förut varit
föreskrifvet, förefaller särdeles hardt och afskräckande från aktieteckning,
enär detta vilkor under byggnadstiden ombildar aktiebolaget till ett solidariskt
bolag, hvarföre jag sökt bereda möjlighet äfven för andra sätt, att
ställa nödig säkerhet för arbetets utförande;

angående öfvertag ande af aktier:

att Utskottets farhåga, att staten, såsom aktieegare, kunde nödgas att
till större eller mindre del vidkännas ansvarighet för bolagens öfriga förbindelser,
synes strida emot aktiebolagslagens tydliga bestämmelse och dessutom
denna fara kunna i bolagsordningarue än kraftigare förekommas;

att genom öfvertagande af aktier statens risk för förluster i det hela
minskas derigenom, att de banor, som gifva god afkastning, lemna ersättning
för dem, som afkasta litet, samt att åtskilliga af dessa aktier i framtiden
sannolikt komma att betäcka största delen af statens hela uppoffring;

att, om man, för att göra en jemförelse med de af Utskottet anförda
exemplen, såsom medeltal antager två byggnadsår, jernvägens anläggningskostnad
till 1,500,000 R:dr, hvaraf staten tager aktier för fem tolftedelar,
enskilda för tre tolftedelar och fyra tolftedelar upplånas emot 5V2 procent
årlig ränta, nettobehållning af jernvägstrafiken under första trafikåret till
2Vi procent af anläggningskostnaden och sedan årligen stigande med en
fjerdedel procent af samma kostnad till och med det 14:de trafikåret, då
banan antages afkasta 5V2 procent, och att samma ränta betalas på det belopp
staten nedlagt i aktier, utan att beräkna amortering, (emedan staten
fortfarande eger aktierna och efter omständigheterna kan sälja eller behålla
dem, såsom inkomstbringande egendom), — statens förlust vid slutet af
14:de året efter utbetalningen, såsom tabellen, bilagan A, utvisar blefve
435,309 R:dr, hvars rabatterade värde vid utbetalningstiden utgör 205,714
R:dr, eller 13,71 procent af jernvägens anläggningskostnad;

att, under ofvannämnda förutsättningar, med undantag deraf att staten
tager aktier endast för en tredjedel af anläggningskostnaden, eller för 500,000
R:dr, och enskilda för samma belopp, statens förlust vid utgången af 14:de

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 42

77

året blefve 261,185 R:dr, hvars rabatterade värde vid utbetalningstiden utgör
123,428 R:dr, eller 8,23 procent af jernvägens anläggningskostnad;

beträffande försträckning:

att vilkoren böra bestämmas så, att äfven mindre goda jernvägar afkasta
nog för att vilkoren må kunna fullgöras, synnerligen under de första
åren, emedan staten i annat fall otvifvelaktigt nödgas att öfvertaga flera
enskilda jernvägar och isynnerhet de sämsta af dem;

att en så hastig amortering af försträckningen, som Kongl, Maj:t föreslagit,
sannolikt skulle ruinera de flesta enskilda jernvägsbolag, som på dessa
vilkor lånat två tredjedelar af anläggningskostnaden;

att tiden för amorteringen icke lärer inverka på beräkningen af statens
förlust, så vida man riktigt uppskattar den effektiva ränta, som staten
får betala på det utestående kapitalet och hvilken icke skäligen kan antagas
högre än 5Vj procent;

att, under antagande af denna räntefot för statens penningar och de
af mig föreslagna vilkoren för försträckningen samt en anläggningskostnad
af 1,500,000 R:dr, statens förlust, såsom tabellen, bilagan B, utvisar, vid
slutet af 9:de året efter första utbetalningen, efter hvilken tid bolaget betalade
5V2 procent ränta och en half procent amortering, skulle blifva 306,276
R:dr, hvars rabatterade värde vid tiden för första utbetalningen utgör 189,165
R:dr, eller 12,61 procent af anläggningskostnaden;

angående anslag utan återbetalning sskyldighet:
att, till undvikande af tvist med bolagen angående deras förvaltningsåtgärder
och bokföring samt till säkerhet derför, att staten må utbekomma
vederbörlig afkastning å sitt bidrag, det synes vara nödvändigt att bestämma
någon viss tidpunkt, efter hvilken staten skall erhålla utdelning;

att denna tidpunkt och utdelningens belopp bör bestämmas med afseende
på dels bolagens sannolika förmåga att utbetala det, dels ock på
storleken af den uppoffring Riksdagen anser sig kunna medgifva;

att staten för sin blifvande utdelning bör förbehålla sig säkerhet i
banan, emedan annars lätt kunde inträffa, att staten ginge miste om sin
utdelning, för den händelse att bolaget måste afträda sin egendom till sina
fordringsegare;

att statens förlust, under förutnämnda förutsättningar, vid utgången
af det 15:de året efter utbetalningen af statens bidrag (375,000 R:dr eller
en fjerdedel af anläggningskostnaden 1,500,000 R:dr), ifrån hvilken tidpunkt
staten allt framgent egde bekomma 5V2 procent årligen å nämnda bidrag,
blefve 462,180 R:dr, hvars rabatterade värde vid tiden för utbetalningen
utgör 207,026 R:dr eller 13,80 procent af anläggningskostnaden,

78

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 42.

Slutligen måste jag reservera mig emot den af Utskottet framlagda
kalkyl angående statens inkomster och förluster genom det af Utskottet
föreslagna sättet för statsbidrag med en fjerdedel, af anläggningskostnaden.

Jag finner nemligen den af Utskottet antagna nettobehållningen alldeles
för hög, oaktadt detta antagande skulle gifva ett särdeles godt stöd
för mitt förslag om öfvertagande af aktier för statens räkning.

Dessutom finner jag denna kalkyl oriktigt genomförd, då Utskottet
enligt mitt förmenande rätteligen skulle från statens beräknade utgift den 31
December 1902, 1,085,019 R:dr 47 öre, hafva dragit de 375,000 R:dr, som
fortfarande skulle innestå hos bolaget och afkasta 9 procent eller derutöfver.
Ef er detta afdrag skulle återstå 710,019 R:dr, hvars rabatterade värde den
1 Januari 1872 utgör 135,034 R:dr, eller 9 procent af 1,500,000 R:dr. Då
man dertill lägger att staten utöfver 5V2 procent, som de utlagda 375,000
R:dr skulle kosta staten i ränta, ytterligare för all framtid förvärfvat en
grundränta af minst 13,125 R:dr, eller 3V2 procent på 375,000 R:dr, befinnes
denna grundränta motsvara icke allenast de ofvannämnda 135,034 R:dr
utan äfven ett nytt kapital af 103,784 R:dr, hvarigenom alltså torde vara
bevisadt, att, om Utskottets förutsättningar vore riktiga, staten genom sitt
bidrag icke skulle göra någon förlust, utan tvärtom en vinst, motsvarande
6,92 procent af jernvägens anläggningskostnad, eller 27,67 procent af statsbidraget.

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 42.

79

Bilaga A till Herr L. Nordenfelts reservation.

Tabell

utvisande statens förlust genom öfvertagande af aktier under följande

förutsättningar:

Jernvägens anläggningskostnad, 1,500,000 R:dr, hvaraf staten tager
aktier för 625,000, enskilda för 375,000 och 500,000 R:dr upplånas emot
fem och en half procent ränta; ränteförlust under 2 års byggnadstid lika
med ett års ränta på hela byggnadskapitalet; jernvägens afkastning under
första trafikåret två och en fjerdedels procent och sedan stigande med en
fjerdedels procent årligen.

a “ “ ............. ......

I Vid slutet af året.

j Banans nettoafkastning

| i procent af anlägg-

ningskostnaden.

j Aktieegarnes be-

hållning sedan lånet
| till !. af anlägg-

ningskostnaden blif-j vit förräntadt med

j 5,3 procent.

Aktieegarnes för-

lust (då ränta å
aktiebeloppet räk-

nas till 5,3 procent).

_.

j Förlust å statens ^j af
anläggningskostnaden i
Riksdaler.

j Ränta å förutvarande

förlust efter 5,"> procent
i Riksdaler.

!

| Summa förlust (summan
j af föregående förlust-summa, räntan derå,
och förlusten under
året).

i proc. af ak-tiebeloppet.

i proc. af ak-tiebeloppet.

1

0,00

— 2,75

8,25

54,562

50

5 4,562

50

2

2,25

0,625

4,875

30,468

75

2,835

94

84,867

19

3

2,50

1,00

4,50

28,125

_

4,667

69

417,659

88

4

2,75

1,375

4,125

25,784

25

6,471

29

149,912

42

f)

3,00

1,750

3,750

23,437

50

8,245

18

484,595

10

6

3,25

2,125

3,375

2 1,093

7 5

9,987

73

242,676

58

7

3,50

2,50

3,00

48,750

—

4 4,697

24

243,423

79

8

3,75

2,875

2,625

4 6,406

25

43,374

84

272,904

85

9

4,00

3,25

2,250

14,062

50

4 5,009

60

301,973

95

10

4,25

3,025

1 ,875

4 4,74 8

75

16,608

57

330,301

27

11

4,50

4,00

1,50

9,375

__

18,166

57

357,842

84

12

4,75

4,375

''1,125

7,034

25

19,681

36

384,555

45

13

5,00

4,750

0,750

4,687

50

21,150

55

410,393

50

! 44

5,25

5,125

0,375

2,343

75

22,574

64

435,308

89

1 15

5,50

5,50

—

—

—

—

—

—

1

80

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

Bilaga B till Herr L. Nordenfelts reservation.

Tabell

utvisande statens förlust vid utlåning af två tredjedelar af en jernvägs ananläggningskostnad,
antagen till 1,500,000 R:dr under vissa förutsättningar.

Året.

Statens utgift
vid början
af året.

Ränta å för-utvarande ut-gift efter
procent.

Bolagets af-betalning.

Statens utgift
vid slutet af
året.

1

500,000

27.500

__

527,500

2

500,000

56,513

__

1,084,013

3

59,621

---

1,143,634

i

---

62,900

30,000

1,176,534

5

__

64.709

30.000

1,211,243

6

66,618

40,000

1,237,861

7

—

68,082

40,000

1,265,943

8

__

69,627

50,000

1,285,570

9

——

70,706

50,000

1,306,276 |

Då man från ofvanstående 1,306,276 R:dr drager det kapital af
1,000,000 R:dr, som bolaget från 10:de årets början skall förränta efter fem
och en half procent och amortera med en half procent, finnes statens förlust
vid 9:de årets slut vara 306,276 R:dr.

Herrar Odelberg och Dufwa hafva begärt att få antecknadt, att de
i ärendets handläggning hos Utskottet icke deltagit.

Stockholm, G. YV. Blomqvists Boktryckeri, 1871