Stats-Utskottets Utlåtande N:o 33.

5

J¥:o 33.

Ank. till Riksd. Kansli den 16 Mars 1871, kl. 2 e. ra.

Utlåtande., i anledning af väckt motion, angående eftergift af den
Rådmannen L. 0. Peterson m. fl åliggande skyldighet att
erlägga ränta å ett Kronan tilld&mät ersättningsbelopp.

(I. A.)

Uti en inom Riksdagens Andra Kammare väckt och till Stats-Utskottet remitteiad
motion (N:o 155) har Herr O. F. Brunberg föreslagit, att Riksdagen för sin del matte
medgifva, att Rådmannen L. O. Peterson i Carlskrona, Kapitenen vid flottans nya reservstat
V. Kleman och Majoren vid Skärgårdsartilleriet L. Andersson befriades från att
till Staten betala ränta å den summa af 10,992 R:dr 39 öre R:mt, som de i följd af felaktig
tillämpning af besigtningsreglementet blifvit dömde att till betäckande af Statens

förlust inbetala.

Enligt hvad uti en vid motionen fogad promemoria hufvudsakligen omförmäles,
hade sistnämnde tvenne personer i Juni månad 1860 verkställt besigtning på ett parti
hampa, bestående af 800 centner, som af handelsbolaget under firma Palander & Comp.
skulle till Kongl. Flottan levereras. Vid besigtningen blef hamppartiet godkändt och leverantören
erhöll sin betalning. Sedermera yppades felaktigheter vid besigtningen. 1 anledningen
deraf förordnades om ny besigtning, som verkställdes af andra personer. Dervid
godkändes blott 385 centner 27 skålp. af hamppartiet; återstoden deraf kasserades. Undersökning
om förhållandet egde rum vid Krigsrätt, hvarefter målet öfyerlemnades till
Krigshofrättens pröfning och afdömande. Genom utslag den 2 Augusti 1861 dömdes
besigtningsmännen vid den första besigtningen för dervid begångna felaktigheter till kriminelt
ansvar och förpligtades, eu för alla och alla för en, att godtgöra den förlust, som
Kronan kunde visas i följd af de utaf dem begångna felaktigheter hafva lidit eller framdeles
komma att vidkännas. Detta utslag blef af Kongl. Maj:t under den 4 Februari
1862 faststäldt. Sedermera utfördes å Kronans vägnar talan i fråga om ersättningsbeloppet,
först emot leverantören och besigtningsmännen gemensamt, men, sedan leve -

6

Stats-Utskotteta Utlåtande N:o 33.

rantoren blifvit frikänd, allena emot besigtningsmännen. Efter omvexlande domslut fingo
besigtningsman nen, genom Hofrättens öfver Skåne och Blekinge dom af den 21 Maj
1869, sig ålagd t att, mot de det berättigades att fritt förfoga öfver den kasserade delen
af hampen, som under rättegången förblef i Kronans vård, till Kronan utbetala hvad
denna för samma del af hamppartiet utgifvit med 10,992 R:dr 39 öre, jemte 6 procent
ranta från den dag utbetalningen egt rum, eller den 22 Juni 1860. Denna dom öfverklagades
af besigtningsmännen, dock endast så vidt det rörde den fastställda räntan
Derjemte anhöllo de hos Kongl. Maj:t att, derest Hofrättens dom i den fullföljda delen
skulle gillas, Kongl. Maj:t måtte täckas af gunst och nåd befria dem från utgifvande af
berörda råntebelopp. Genom utslag den 13 Januari 1870 förklarade Kongl. Maj:t
.e,"r.r,t,d’ att besigtningsmännen icke rätteligen iakttagit hvad för sakens underdåniga
fullföljd dem alegat och att till följd deraf hvad de anfört för vinnande af ändring i Hofrattens
dom icke kunde komma under pröfning; dock öfverlemnades nådeansökningen
jemte haiidlingarne i saken till Kongl. Sjöförsvars-departementet, på hvars underdåniga
oredragmng Kongl. Maj:t, i betraktande af hvad i saken förekommit, enligt nådigt Bref
en 11 November 1870, förklarade sig icke hafva funnit skäl att vid ansökningen fästa
naugt afseende. Denna utgång antages, enligt berörda promemoria, möjligen hafva varit
oranledd af det skal, att Kongl. Maj:t icke kunnat efterskänka hvad numera utgjorde
en Kronans genom domstols beslut fastställda fordran utan aflåtande af nådig Proposition
i ämnet till Riksdagen, hvarom dock uttrycklig anhållan icke blifvit i nådeansökningen
framställd.

Da emellertid fragan så nyligen utgjort föremål för Kongl. Majits pröfning i
nadevag, dervid alla de billighetsskäl, som till grund för motionärens framställning blifvit
anförda, tagits i öfvervägande tillika med hvad de för Utskottet ej tillgängliga handlngarne
i rattegangarne för öfrigt må innehålla, och då, i händelse den utgång frågan
erhållit skulle, pa sätt motionären antagit, hafva varit föranledd af ofvannämnda besigtningsmäns
underlåtenhet att uttryckligen anhålla om aflåtande till Riksdagen af nådig
Proposition i amnet, det lärer vara vederbörande obetaget att hos Kongl. Maj:t ånyo

framställa den underdåniga anhållan, hvartill billigt fog i saken kan förefinnas, hemställer
Utskottet,

att motionärens framställning i ämnet för närvarande icke må till
någon Riksdagen^ åtgärd föranleda.

Stockholm den 16 Mars 1871.

På Stats-Utskottets vägnar:

Arvid Fr:son Posse.