Stats-Utskottets Utlåtande N:o 32.
1
JWiO 33,
Ank. till Riksd. Kansli den 16 Mars 1871, kl. 2 e. in.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om medgifvande af ersättning sfri
tångtägt utanför kr omplantering en Gamla Espet i Christianstads
län.
(I. A.)
Uti en inom Riksdagens Andra Kammare väckt, och till Stats-Utskottet remitterad
motion, N:o 72, har Herr Sven Nilsson i Osterslöf föreslagit, att Riksdagen för sin del
måtte medgifva, att tången utanför kronoplanteringen Gamla Espet vid Ahus finge uppsamlas
och användas i enlighet med föreskrifterna i Kongl. Maj:ts nådiga Bref den 19
November 1869, men utan erläggande af den i samma nådiga bref bestämda ersättning.
Af motionen bilagda handlingar inhemtas hufvudsakligen, hurusom flygsandsplanteringen
Espet, om eganderätten till en del hvaraf, eller Gamla Espet, tvist redan år
1781 yppats, men först genom Hofrättens öfver Skåne och Blekinge dom den 26 Oktober
1860 slutligen afgjorts, bestode af två delar, kallade den ena Gamla Espet, om 244
tunnland, tillhörig Kronan, och den andra Nya Espet, om 503 tunnland 27,8 kappland,
hvilket tält väl tillhörde Yngsjö byamän, men vore, enligt Kongl. Brefvet den 21 Februari
1829, af Kronan till bevakning och förvaltning, under iakttagande af vissa vilkor och
föreskrifter, öfvertaget; att genom Kongl. resolutionen den 11 Juli 1781 Yngsjö byamän
berättigats att, emot en bestämd afgift och öfriga vilkor, nyttja och hösta två inom
Gamla Espet belägna platser; att en emellan dessa byamän och åtskilliga innevånare i
Ahus uppkommen rättegång, angående hemtning af tång vid Espet, afgjorts genom eu
den 6 April 1818 afslutad förening, enligt hvilken de sednare skulle få hemta tång, emot
erläggande af en skilling banko för hvarje lass och iakttagande af åtskilliga andra vilkor;
att, i anledning af väckt fråga om förbud emot all körsel af tång i Espet, Kongl. Maj:ts
Bih. till Riksd. Prof. 1871. 4 Sami. 1 Afd. 20 Hiift.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 32.
2
Befallningshafvande i Christianstads län genom utslag den 24 Maj 1832 ansett anledning
ej förefinnas till beviljande af det sökta förbudet emot det vida förmånligare användandet
af hafstång för ortens innevånare, som egde rum medelst tångens begagnande till gödningsämne
å deras jordar, och utan hvilket slags gödningsämne jordens afkastning blefve
hämmad, hvarföre Kongl. Maj:ts Befallningshafvande funnit sig icke böra inskränka afhemtningen
af hafstång vid eller från Espet, men till förekommande af de olägenheter,
som derigenom möjligen kunde uppstå, meddelat åtskilliga föreskrifter; att sedan Yngsjö
byamän klagat deröfver att, ehuru enligt detta utslag endast de och innevånarne i Ahus,
som hade jordar, vore berättigade hemta tång, sådant likväl af alla omkringliggande byar
verkställdes, hvarföre förbud häremot yrkades, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande genom
utslag den 31 December 1862 väl förklarat sig anse Kronan, såsom egare till Gamla
Espet, så till mark som strand, hafva bättre rätt till tången, och någon annan, utan
särskildt behörigt tillstånd, icke vara dertill berättigad; men då mera tång^ der kunde
samlas än för Kronans dåvarande behof erfordrades, samt innevånarne i Ahus socken,
särdeles de i Ahus by, vore i behof af detta gödningsämne, funnit sig för dåvarande
icke böra meddela direkt förbud för socknens innevånare mot tånghemtning å Gamla
Espets strand, utan, för vinnande af ordning och till förekommande af tvister emellan de
tångheratande, aktat skäligt att, såsom vilkor för tillståndet, stadga åtskilliga föreskrifter,
deribland, att, som Yngsjö åboer hade förbindelse att å flygsandsplanteringen årligen
upplägga 150 lass tång, annan tånghemtning icke finge ske förr, än detta behof blifvit
fyldt eller bevisligen kunde fyllas, hvaremot, med iakttagande häraf, hvar och en tånghemtare
i öfrigt skulle vara berättigad afhemta tång till det behof, som vidare vore
närmare omförmäldt; att Ahus-åboarne hos Kongl. Kammar-kollegium öfverklagat detta
utslag och yrkat, att de måtte vid deras urgamla häfdvunna rätt till tånghemtning varda
bibehållna, under förklarande, att de, om detta icke på andra vilkor kunde medgifvas, vore
nödsakade att, till betryggande af byns framtida bestånd, erbjuda sig att öfvertaga skyldigheten
att samla och uppköra 150 lass tång i planteringen emot enskild, uteslutande
rättighet till höhöstnaden derstädes och till tånghemtning från stranden; att Kongl.
Kammar-kollegium, efter det dess Advokatfiskals-embete öfverklagat både 1832 och 1862
årens ofvan berörda utslag, genom utslag den 20 November 1865 förklarat sig icke finna
skäl hafva förekommit till ogillande af dessa Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes två utslag,
hvarigenom direkt förbud för tångs afhemtande frän Gamla Espet förklarats icke
för det dåvarande böra för någon bland hemmansegarne inom församlingen stadgas;
hvarjemte Kongl. Kammar-kollegium föreskrifvit, att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
som det tillhörde att vidtaga erforderliga åtgärder i afseende på dispositionen af den uti
Kongl. Brefvet den 11 Juli 1781 omförmälda gräsbärande mark inom planteringen, borde
jemväl taga i öfvervägande och till Kollegium inkomma med yttrande och förslag, huruvida
icke, till följd af förhållanden, inträffade efter det 1832 och 1862 års utslag meddelades,
det måtte, beträffande tångtägten vid planteringens stränder, kunna på sådant
sätt ordnas, att deraf någon fördel äfven Kronan bereddes; att, i följd af i sistnämnda
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 32.
3
föreskrift i berörda utslag, hvilket icke blifvit af någon öfverklagadt, utan vunnit laga
kraft, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande uti skrifvelse af den 23 Juni 1866 till Kammarkollegium
föreslagit en afgift af 10 öre för hvarje lass tång, jemte åtskilliga föreskrifter,
men att Kollegium, jemlikt stadgandet i § 3 af den under tiden utkomna Kongl. Förordningen
om skogarne i riket af den 29 Juni 1866, till Skogs-styrelsens pröfning öfverlemnat
nämnda skrifvelse; att, då med anledning af stadgandet i § 36 i nyssberörda
Kongl. Förordning försäljning af tången vid stranden af Gamla Espet ansågs ej kunna
ske annorlunda än genom offentlig auktion, Skogs-styrelsen under den 10 Februari 1868
anmodat Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att om sådan försäljning gå i författning;
samt att, sedan en sådan auktion blifvit af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande utlyst till
den 28 September 1868, Kyrkoherden J. Lovén och ofvanbemälde innevånare i Ahus by
med anledning häraf hos Kongl. Maj:t på anförda skäl i underdånighet anhållit, att Ahus
byamän måtte hädanefter såsom förut få oqvaldt arbeta på uppbergandet af den tång,
som drefs mot den Kronan tillhöriga stranden, samt att Kongl. Maj:t täcktes återställa
tångtägtsfrågan i hufvudsaklig öfverensstämmelse med Dess Befallningshafvandes utslag
den 24 Maj 1832; och att Kongl. Maj:t, enligt nådigt B^ef den 19 November 1869, funnit
godt i nåder dels medgifva jordinnehafvare i Åhus socken, med företrädesrätt för dem i
Ahus by, att tills vidare för deras eget behof få från stränderna vid Gamla Espet insamla
den tång, som dit drefves och icke vore för flygsandsplanteringen och dervarande
bostadslägenhet erforderlig, dock mot erläggande för hvarje lass af en afgift af 10 öre, dels
äfven bemyndiga Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet att, efter det den myndighet, som
öfver planteringen hade högsta inseendet, lemnats tillfälle att sig i ämnet yttra, till vederbörandes
efterrättelse utfärda de ordningsreglor, som kunde finnas erforderliga.
Då tångtägten utanför nämnda kronoplantering således nyligen blifvit reglerad
på sätt Kongl. Maj:t, efter vederbörandes hörande, funnit lämpligt, och då ifrågavarande
afgift synes Utskottet utgöra ett från de till tångafhemtning berättigade jordinnehafvarne
utgående särdeles billigt bidrag till aflöning åt den personal, som under alla förhållanden
torde erfordras för att öfvervaka ordningen vid tångafhemtningen och tillse att Kronans
planteringar dervid ej skadas, och då motionären icke ådagalagt något förhållande, på
grund hvaraf antagas må att, derest vederbörande befriades från erläggande af ifrågavarande
afgift, någon minskning deraf skulle föranledas i Statens utgifter, vare sig genom
inskränkning i antalet af bevaknings-personalen, nedsättning i dess nuvarande aflöning,
eller annorledes, hemställer Utskottet,
att motionärens framställning i ämnet icke må af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 16 Mars 1871.
På Stats-Utskottets vägnar:
Arvid Fr:son Posse.
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 32.
Reservation:
af Herr Ola Bosson Olsson: »Af uti Utskottet tillgängliga handlingar har jag inhemtat, att
tången, som från Östersjön drifves mot stranden af kronoplanteringen Gamla Espet vid Ähus,
måste uppsamlas under vintertiden; att innevånarne i Ahus och Yngsjö byar för sina behof
utan afgift fått uppsamla den till år 1868; att Konungens Befallningshafvande den 28 September
nämnda år låtit på auktion försälja rätten till tångtägten från den 1 Oktober 1868
till den 1 Maj 1869; att den, utstakad i 46 lotter, då inropades af 35 personer för 17
R:dr, hvilket bud vid förnyadt utrop af samtliga lotterna höjdes af kyrkoherden i Ahus
till 21 R:dr; att vid på samma sätt förrättad auktion den 27 September 1869 på tångtägten
under vintrarne 1869—1871 derför bjudits för de särskilda lotterna af 17 personer
22 R:dr 75 öre årligen, hvilket, då lotterna utropades tillsammans, höjdes af samme
kyrkoherde till 50 R:dr för båd^ åren; och att på ansökan af Kyrkoherden Lovén samt
åtskilliga andra innevånare i Ahus by Kongl. Maj:t i nådigt Bref den 19 December 1869
dels medgifvit jordinnehafvare i Åhus socken med företrädesrätt för dem i Ähus by,
att för deras eget behof från stränderna vid Gamla Espet insamla den tång, som dit
drifves och icke är för flygsandsplanteringen och dervarande bostadslägenhet erforderlig,
dock mot erläggande för hvarje lass af en afgift af 10 öre; dels äfven bemyndigat
Konungens Befallningshafvande i länet att till vederoörandes efterrättelse utfästa de
ordningsreglor, som kunna finnas erforderliga.
Då Kronan, som först år 1868 sökt att få någon inkomst af denna tångtägt,
icke, oaktadt alla möjliga auktionsförsök, kunnat få denna inkomst högre än 25 R:dr för
något år; då innevånarne i Ähus socken, med företrädesrätt för dem i Ähus by, för närvarande
fått sig medgifven rätt att emot 10 öre för hvarje lass insamla och gagna den
tång, som ej erfordras för Kronans eget behof; då denna afgift säkerligen icke kan inbringa
statsverket inkomst, sota motsvarar det besvär och de kostnader, som måste uppstå
genom tillsynen och kontrollen vid tångens afhemtning, uppbörd och redovisning
af betalningen samt hela raden af granskningar, till och med Statsrevisionens, öfver
denna inkomsts behöriga redovisande och användande; så har det för mitt omdöme
blifvit klart, att Staten, genom så minutiös hushållning med så små rättigheter, tillskyndar
sig förlust utan att bereda någon motsvarande hvarken allmän eller enskild fördel,
och derföre har jag ansett Utskottet böra tillstyrka bifall till motionen.»
Häruti instämde Herr Sven Nilsson i Efveröd