Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 6.

1

JK so G.

Ank. till Riksd. Kansli d. 4 April 1871, kl. 2 e. m.

Konstitutions-Utskcttets Memorial, angående det hvilande förslaget till ny Föreningsakt
mellan Sverige och Norge.

Sedan Kongl. Maj:t och Riksdagen under sistlidne år beslutat att till innevarande
riksdag uppskjuta behandlingen af det från 1869 års riksdag hvilande förslaget
till ny Föreningsakt mellan Sverige och Norge, får Utskottet härmed detsamma
till grundlagsenlig behandling af Riksdagen öfverlemna, jemte den jemförelsetabell,
som finnes bifogad Konstitutions-Utskottets vid 1869 års riksdag afgifna
Utlåtande N:o 8.

Förslag

till ny Föreningsakt mellan Sverige och Norge.

I. Om Föreningen.

§ 1-

Konungarikena Sverige och Norge, af hvilka hvardera förblifver ett fritt,
odelbart och sjelfständigt rike, skola vara oupplösligen förenade under en Konung
med inbördes jemlikhet och sidoordnad ställning, på sätt denna föreningsakt närmare
bestämmer.

§ 2.

Krig och fred äro städse för rikena gemensamma. Genom anfall eller förolämpning
emot det ena förnärmas äfven det andra. Vid förhandling med främ Bih.

till Riksd. Prot. 1871. 3 Sami. 4 Höft. 1

2

Konstitutions-VtskotteU Memorial N:o 6.

mande makt, äfven om föremålet angår endast det ena af rikena, uppträder Konungen
alltid i egenskap af begges gemensamma Regent.

IL Om Konungen, Konungahuset och Thronföljden,

§ 3.

Konungens person och majestät skall hållas i helgd. Han må hvarken lastas
eller åtalas.

5 4.

Konungen skall alltid bekänna sig till den rena Evangeliskt-Lutherska läran,
sådan som den uti den oförändrade Augsburgiska bekännelsen antagen och förklarad
är. I denna lära skola också alla till de förenade rikenas throner arfsberättigade
Prinsar uppfödas.

§ 5-

Konungen är myndig vid fyllda aderton år. Lag samma vare för närmaste
Thronföljaren, så ock för hvarje annan till thronerna arfsberättigad Prins, som till
Regent eller till ordförande i Regentskap eller Regering förordnad eller vald varder.
Den eller de, som föra regeringen under det Konungen är omyndig, skola
också utöfva förmynderskapet för Honom, samt förordna och draga försorg om
Hans uppfostran.

Såväl omyndig Konung som omyndige thronberättigade Prinsar skola uppfostras
inom de förenade rikena och undervisas i begge rikenas språk.

§ 6.

Konungen har fortfarande sitt residens i Sveriges hufvudstad, men skall någon
tid hvarje år uppehålla sig i Norge, om ej vigtiga hinder möta.

§ 7.

Utan samtycke af de förenade rikenas nationalrepresentationer må Konungen
icke blifva Regent i främmande stat.

Konstitutions-Utskottet* Memorial N:o 6.

3

§ 8.

Konungen allena eger att besluta i alla till konungamakten hörande regeringsärenden,
på sätt denna föreningsakt och rikenas särskilda grundlagar föreskrifva.
Ansvarigheten åligger Hans rådgifvare, som af Honom utnämnas.

§ 9.

Hvad i § 8 är stadgadt må ej i något af rikena utgöra hinder derför att i öfverensstämmelse
med dess grundlag särskild Regering anordnas för sådana inre angelägenheter,
som af Konungen bestämmas och ej äro att hänföra till dem, hvarom
i § 15 mom. 1 eller 2 förmäles.

Går Konungen i fält, kan Han med begge nationalrepresentationernas samtycke
förordna en gemensam Regering för sådana angelägenheter, som genom instruktion
närmare bestämmas.

§ 10.

Konungamakten är ärftlig. Arfsföljden är rätt nedstigande, lineal och agnatisk.
sådan som den finnes bestämd i den af Sveriges rikes Ständer beslutade och
af Konungen antagna Successions-ordningen af den 26 September 1810 §§ 1 och 3.
Rätt till thronföljden tillkommer endast den, som är född i lagligt, med vigsel fullkomnadt,
äktenskap. Ibland de arfsberättigade räknas äfven den ofödde, som genast
intager sitt tillbörliga rum i arfsföljden, så snart han efter fadrens död födes
till verlden.

§ 11-

När en till de förenade rikenas throner arfsberättigad Prins blifvit född, skall
hans födelsetid och namn gifvas först inträffande Riksdag i Sverige och Storthing
i Norge tillkänna, samt i deras protokoll antecknas.

§ 12.

1. Prins af det Kongl. Huset må ej utan samtycke af Konungen och de förenade
rikenas nationalrepresentationer blifva Regent i främmande stat. Sker det
ändock, skola Han och alla Hans efterkommande, födde och ofödde, vara från rätt
till thronföljden uteslutne.

2. Prins, som

a) icke bekänner sig till den rena Evangeliskt-Lutherska läran, sådan som
den i den oförändrade Augsburgiska bekännelsen antagen och förklarad
är, eller någonsin från denna till annan lära öfvergått; eller

4

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 6.

b) utan Konungens tillåtelse går i främmande makts tjenst, eller deri förblifver
ehuru Konungen honom återkallat; eller

c) gifter sig utan Konungens tillåtelse; eller

d) äktar enskild mans dotter eller någon, till hvilken han befinner sig i sådant
skyldskaps- eller svågerlags-förhållande, att äktenskap dem emellan
i något af de förenade rikena ovilkorligen förbjudet är;

skall hafva förverkat rätt till thronföljden såväl för sig, som för dem af sina barn,
hvilka födas efter det han sjelf nämnde rätt förlorade, samt för deras efterkommande.

3. När någon af de i denna § omnämnda händelser kommit till Konungens
kännedom, göre Han derom anmälan hos först inträffande Riksdag i Sverige och
Storthing i Norge. Underlåtes detta i något af de i mom. 2 under litt. b) och c)
nämnde fall, vare rätten till thronerna icke förverkad.

§ 13.

Hvarken Prinsar eller Prinsessor af det Kongl. Huset må, utan Konungens
samtycke, resa eller uppehålla sig utom de förenade rikena. Sker det ändock, kan
Konungen indraga det underhåll, som i något af rikena eller i begge må vara dem
beviljadt. Lag samma vare om Prinsessa gifter sig utan Konungens samtycke eller
med Svensk eller Norsk man utom det Kongl. Huset.

III. Om det Unionella Statsrådet.

§ 14.

Rikenas unionella Statsråd skall vara sammansatt af ett lika antal medlemmar
från Sveriges och Norges Statsråd, minst tre från hvardera.

§ 15.

1. I det unionella Statsrådet afgör Konungen alla ärenden, i hvilka fråga är:

om ändring i eller tillägg till denna föreningsakt;

om andra angelägenheter, som enligt samma akt äro för begge rikena gemensamma; om

sådan gemensam lagstiftning, som i öfverensstämmelse med §§ 29 och 35
kan ega rum;

om ändring i de mellan rikena i anledning af deras inbördes gränseförhållande
före föreningen afslutade överenskommelser; eller

Konstitutions- Utskottett Memorial N:o 6.

3

§ 8.

Konungen allena eger att besluta i alla till konungamakten hörande regeringsärenden,
på sätt denna föreningsakt och rikenas särskilda grundlagar föreskrifva.
Ansvarigheten åligger Hans rådgifvare, som af Honom utnämnas.

§ 9.

Hvad i § 8 är stadgadt må ej i något af rikena utgöra hinder derför att i öfverensstämmelse
med dess grundlag särskild Regering anordnas för sådana inre angelägenheter,
som af Konungen bestämmas och ej äro att hänföra till dem, hvarom
i § 15 mom. 1 eller 2 förmäles.

Går Konungen i fält, kan Han med begge nationalrepresentationernas samtycke
förordna en gemensam Regering för sådana angelägenheter, som genom instruktion
närmare bestämmas.

§ 10.

Konungamakten är ärftlig. Arfsföljden är rätt nedstigande, lineal och agnatisk.
sådan som den finnes bestämd i den af Sveriges rikes Ständer beslulade och
af Konungen antagna Successions-ordningen af den 26 September 1810 §§ 1 och 3.
Rått till thronföljden tillkommer endast den, som är född i lagligt, med vigsel fullkomnadt,
äktenskap. Ibland de arfsberättigade räknas äfven den ofödde, som genast
intager sitt tillbörliga rum i arfsföljden, så snart han efter fadrens död föde6
till verlden.

§ 11-

När en till de förenade rikenas throner arfsberättigad Prins blifvit född, skall
hans födelsetid och namn gifvas först inträffande Riksdag i Sverige och Storthing
i Norge tillkänna, samt i deras protokoll antecknas.

§ 12.

1. Prins af det Kongl. Huset må ej utan samtycke af Konungen och de förenade
rikenas nationalrepresentationer blifva Regent i främmande stat. Sker det
ändock, skola Han och alla Hans efterkommande, födde och ofödde, vara från rätt
till thronföljden uteslutne.

2. Prins, som

a) icke bekänner sig till den rena Evangeliskt-Lutherska läran, sådan som
den i den oförändrade Augsburgiska bekännelsen antagen och förklarad
är, eller någonsin från denna till annan lära öfvergått; eller

4

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 6.

b) utan Konungens tillåtelse går i främmande makts tjenst, eller deri förblifver
ehuru Konungen honom återkallat; eller

c) gifter sig utan Konungens tillåtelse; eller

d) äktar enskild mans dotter eller någon, till hvilken han befinner sig i sådant
skyldskaps- eller svågerlags-förhållande, att äktenskap dem emellan
i något af de förenade rikena ovilkorligen förbjudet är;

skall hafva förverkat rätt till thronföljden såväl för sig, som för dem af sina barn,
hvilka födas efter det han sjelf nämnde rätt förlorade, samt för deras efterkommande.

3. När någon af de i denna § omnämnda händelser kommit till Konungens
kännedom, göre Han derom anmälan hos först inträffande Riksdag i Sverige och
Storthing i Norge. Underlåtes detta i något af de i mom. 2 under litt. b) och c)
nämnde fall, vare rätten till thronerna icke förverkad.

§ 13.

Hvarken Prinsar eller Prinsessor af det Kongl. Huset må, utan Konungens
samtycke, resa eller uppehålla sig utom de förenade rikena. Sker det ändock, kan
Konungen indraga det underhåll, som i något af rikena eller i begge må vara dem
beviljadt. Lag samma vare om Prinsessa gifter sig utan Konungens samtycke eller
med Svensk eller Norsk man utom det Kongl, Huset.

in. Om det Unionella Statsrådet.

§ 14.

Rikenas unionella Statsråd skall vara sammansatt af ett lika antal medlemmar
från Sveriges och Norges Statsråd, minst tre från hvardera.

§ 15.

1. I det unionella Statsrådet afgör Konungen alla ärenden, i hvilka fråga är:

om ändring i eller tillägg till denna föreningsakt;

om andra angelägenheter, som enligt samma akt äro för begge rikena gemensamma; om

sådan gemensam lagstiftning, som i öfverensstämmelse med §§ 29 och 35
kan ega rum;

om ändring i de mellan rikena i anledning af deras inbördes gränseförhållande
före föreningen afslutade överenskommelser; eller

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 6.

5

om räkenskapsuppgörelse mellan rikena, såvidt Konungens beslut derom erfordras.

I hvilka fall mål, som angå förhållandet till främmande makt eller krigsrustningar,
skola utgöra föremål för behandling i det unionella Statsrådet, stadgas i
§§ 21 och 22.

2. När det anses nödigt eller nyttigt för rikena, att något företag, som ligger
utom föreningsaktens bestämmelser, af dem gemensamt utföres eller att någon
af deras öfriga inbördes angelägenheter ordnas genom en för dem begge gällande
gemensam föreskrift eller genom ömsesidiga föreskrifter, hvilkas förbindande kraft
i det ena riket betingas deraf, att motsvarande bestämmelser gälla i det andra,
skall, — vare sig att Konungen sjelf kan utfärda de i sådant hänseende nödiga
stadganden, eller Han vill framställa förslag derom hos någon af nationalrepresentationerna
eller hos dem begge, — målet likaledes i det unionella Statsrådet afgöras.
Lag samma vare om upphäfvande af, ändring, i eller tillägg till sådana stadganden,
som nu sagde äro, så vida ei afsigten är att allenast för det ena riket
fatta något beslut, som kan och skall träda i verket, oberoende af de bestämmelser,
som för det andra riket äro eller må varda meddelade. I sistnämnda fall, äfvensom
alltid då något af Riksdag eller Storthing fattadt. beslut till lag af sådan
beskaffenhet, som i detta mom. afses, förekommer till sanktion, skall målet, efter
föregången öfverläggning inför Konungen i det unionella Statsrådet, af Honom i
vederbörande rikes Statsråd afgöras.

3. De förslag eller meddelanden till rikenas nationalrepresentationer, eller en
af dem, hvilka föranledas af något i det unionella Statsrådet fattadt beslut, skola
alltid i vederbörande rikes Statsråd utfärdas.

Då i sammanhang med något ärende, som i det unionella Statsrådet afgöres,
tillika erfordras bestämmelse i fråga, som blott angår det ena af rikena, meddelas
sådan bestämmelse i detta rikes Statsråd.

Om behandlingen af gemensamma kommandomål stadgas i § 33.

§ 16.

När i det ena rikets Statsråd förekommer något mål, som väl ej är att hänföra
under § 15, men hvari dock fråga är om rättigheter, som i följd af gemensamma
eller ömsesidiga föreskrifter tillkomma det andra riket eller dess medborgare,
eller om tillämpning å vissa fall af sådana föreskrifter eller om besluts meddelande,
som kan gifva Konungen anledning att vidtaga någon åtgärd äfven för
det andra riket, kan, om Konungen så lämpligt finner, målet, före dess afgörande
i vederbörande rikes Statsråd, föredragas i det unionella Statsrådet till förberedande
öfverläggning. Detta stadgande må dock ej i något fall ega tillämpning å
mål, som angå ändring i eller tillägg till rikenas särskilda grundlagar.

Komtitutions-Utslcottets Memorial N:o 6.

§ 17.

I alla mål, som afgöras i det unionella Statsrådet, skola skriftliga betänkanden
inhemtas från hvardera rikets Statsråd, så framt målet ej fordrar så hastigt
afgörande, att sådant betänkande ej kan afbidas, hvilket då, jemte orsaken dertill,
bör i protokollet anmärkas. De rådgifvare, som skola vara tillstädes i det unionella
Statsrådet, deltaga ej i dessa betänkanden; dock må den omständighet, att en
Statsrådsledamot på sådant sätt yttrat sig, ej utgöra hinder för att han sedermera
kallas att taga säte i det unionella Statsrådet, då målet der förekommer.

§ 18.

I det unionella Statsrådet föredragas i allmänhet ärendena i öfverensstämmelse
med föreskrifterna om föredragning i det rikes Statsråd, der Konungen sig uppehåller,
i Sverige af en Svensk och i Norge af en Norsk Statsrådsledamot, men,
när Konungen är i fält utom rikenas gränser, af den Statsrådsledamot, som af
Honom dertill förordnas. När till behandling i det unionella Statsrådet förekommer
något mål, hvari under då förhanden varande omständigheter beslut skall fattas
allenast för det ena riket, sker föredragningen af Statsrådsledamot från detta
rike och i öfverensstämmelse med der gällande föreskrifter.

Om föredragning af mål. som angå förhållandet till främmande makt, stadgas
i § 23.

§ 19.

Öfver alla mål, som i det unionella Statsrådet handläggas, föres protokoll
både på Svenska och Norska språken. I afseende å protokollens och utgående
expeditioners underskrift samt kontrasignationen af de sistnämnda förhålles, hvad
hvartdera riket angår, enligt de för detsamma gällande föreskrifter.

IV. Om rikenas förhållande till främmande makter.

§ 20.

Konungen eger att begynna krig och sluta fred, ingå och upphäfva förbund,
traktater och andra överenskommelser med främmande makter, affärda och emottaga
Sändebud, samt utnämna och erkänna Konsuler.

Dessa och öfriga angelägenheter, som angå förhållandet till främmande makter,
låter Konungen bereda och handhafva på sätt Honom lämpligast synes, men
med iakttagande af hvad här nedan närmare stadgas.

Komtitutionx-UtskotteU Memorial N:o 6.

7

§ 21.

Vill Konungen begynna krig eller sluta fred, skall- Han i det unionella Statsrådet
framställa de skäl och omständigheter, som i anledning häraf böra tagas under
öfvervägande, och deröfver från hvartdera rikets hela Statsråd inhemta betänkanden
samt, så vidt tiden det tillåter, fullständiga berättelser om rikenas tillstånd
i afseende på finanser, försvarsanstalter, med mera. Konungen sammankallar derefter
af sina rådgifvare från begge rikena så många, som äro eller efter omständigheterna
kunna komma tillstädes, till ett utomordentligt Statsråd, i hvilket ofvannämnda
betänkauden och de afgifna berättelserna skola för Honom föredragas.
Hvarje närvarande Statsrådsledamot skall då till protokollet yttra sitt af- eller tillstyrkande,
hvarefter Konungen eger att fatta och utföra det beslut, Han finner för
rikena gagneligast.

$ 22.

1. Anser Konungen nödigt att emot främmande makt vidtaga någon åtgärd
af sådan beskaffenhet att den med skäl bör befaras skola leda till krig, eller att
ställa rikenas krigsmakt eller någon del deraf på krigsfot, eller att lyfta någon
del af de i § 38 omnämnda krigskreditiv, eller vill Han afsluta eller upphäfva förbund,
traktat, konvention eller annat dylikt aftal med främmande makt, skall, om
än frågan omedelbart angår allenast det ena af rikena, målets afgörande ske i det
unionella Statsrådet.

2. Lag samma vare, der eljest fråga är att Konungen angående förhållandet
till främmande makt skall meddela beslut, hvilket tillika blifver bestämmande för
afgörandet af någon sådan inre angelägenhet, som i allmänhet bör behandlas i
Statsråd.

3. Förberedande beslut i de i mom. 2 oinförmälda mål, så ock angående sådana
aftal med främmande makt, som ej äro af politisk natur, skola likaledes meddelas
i det unionella Statsrådet, der ej Konungen finner omständigheterna påkalla
att frågan behandlas i den ordning, § 24 anvisar.

4. I det unionella Statsrådet föredragas och afgöras äfven frågor:

om tillsättning och afskedande af de Utrikes Ministern underordnade embetseller
tjensteman i Utrikes-departementet;

om ordnande af konsulatväsendet och användande af de dertill beviljade
medel;

om tillsättning och afskedande af Konsuler, såvida icke med deras befattning
är förenad diplomatisk tjenst, i hvilket fall ärendet behandlas på sätt här nedan i
§ 24 sägs;

om erkännande af främmande makters Konsuler eller om återkallande af sådant
erkännande; — samt

8

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 6.

om åtal mot de i § 67 mom. 2 nämnda embets- och tjensteman i de fall då
Konungens beslut derom erfordras.

§ 23.

I det unionella Statsrådet skola mål, som angå förhållandet till främmande
makt, föredragas af Utrikes Ministern. Rörer frågan omedelbart allenast det ena
af rikena, och är den ej af politisk natur eller eljest af beskaffenhet att beslutet
kan få inflytande på de förenade rikenas politiska ställning, förhålles dock med
föredragningen så som om målet skolat behandlas i vederbörande rikes särskilda
Statsråd; huruvida i sådant fall betänkande från det andra rikets Statsråd skall
inheratas, vare, utan hinder af föreskriften i § 17, beroende af hvad Konungen derom
förordnar.

Då ett mål, som angår förhållandet till främmande makt, tillika rörer sådan
angelägenhet, som det i allmänhet tillhörer annan Statsrådsmedlem än Utrikes
Ministern att föredraga, åligger det en hvar af dem att, i den mån målet hans
embete vidkommer, detsamma till föredragning bereda.

§ 24.

1. I andra än de i §§ 21 och 22 nämnda fall skall Konungens beslut, när
målet angår förhållandet till främmande makt, meddelas efter föredragning af Utrikes
Ministern samt i närvaro jemväl af en annan tillkallad ledamot af Svenska
Statsrådet och den Norska Statsministern. Lag samma vare om mål, som angå
utnämnande, förflyttning eller entledigande af Sändebud samt andra embets- och
tjensteman vid beskickningarne, eller användande af de till diplomatiska angelägenheter
beviljade medel.

2. De närvarande Statsrådsledamöterna skola till protokoll, som af dem underskrifves,
anföra sina råd. Den särskildt tillkallade ledamoten af Svenska Statsrådet
och den Norska Statsministern bör lemnas tillfälle att taga kännedom om
alla handlingar, som höra till de mål, vid hvilkas afgörande de skola vara tillstädes,
samt om allt hvad som angår expedition af de fattade besluten.

3. Är Norska Statsministern i något af de fall, hvarom denna § handlar,
förhindrad att vara tillstädes, tillkallas i hans ställe en annan medlem af det Norska
Statsrådet.

4. För medel, som användas till hemliga ändamål, göres räkenskap för Konungen
allena. I protokollet antecknas blott utgiftens belopp.

§ 25.

Finner Konungen lämpligt att låta något af de i § 24 omförmälda mål i det

unionella

Konstitutions-Utskottats Memorial N:o 6,

9

unionella Statsrådet föredragas, vare det Honom obetaget. Huruvida i sådant tall
betånkanden från rikenas särskilta Statsråd skola inhemtas, beror på Konungen.

§ 26.

,Alla meddelanden till främmande makt eller till rikenas Sändebud i utlandet
skola, utan afseende å ärendets beskaffenhet, ske genom Utrikes Ministern.

§ 27.

Sveriges Utrikes Minister fortfar, såsom hittills, att vara chef för Utrikesdepartementet
samt att iakttaga och bevaka begge de förenade rikenas utrikes angelägenheter.
Vid förfall för honom öfvertages embetet af den ledamot af Svenska
Statsrådet, som Konungen dertill förordnar.

§ 28.

Sändebud, öfrige embets- och tjensteman vid beskickningarna, samt Konsuler,
skola alltid vara gemensamma för begge rikena. Till nämnde befattningar, likasom
till embeten och tjenster i Utrikes-departementet, kunna såväl Svenska som
Norska män och till konsulsbeställningar äfven främmande utnämnas. Samtlige
omförmälde embets- och tjensteman kunna af Konungen utan ransakning och dom
entledigas, när Han pröfvar rikenas tjenst det fordra.

§ 29.

1. Hvartdera rikets bidrag till utgifterna för de diplomatiska angelägenheterna
lämpas efter förhållandet emellan rikenas folkmängd; hvaremot bidraget
till konsulatväsendet bestämmes med hänsyn ej allenast till folkmängden, utan äfven
till handelsflottans drägtighet inom hvartdera riket samt storleken af dettas
varuomsättning med utlandet, och så att afseende tillika fästes å hvad hvartdera
rikets fartyg erlägga i konsulatafgifter. Härigenom är icke någon inskränkning
gjord i den hvartdera rikets nationalrepresentation tillkommande rätt att pröfva
utgifternas nödvändighet.

2. Der så nödigt finnes, kan genom gemensamma lagar bestämmas, huru
stort årligt belopp hvartdera riket är pligtigt att utbetala till bestridande af de i
mom. 1 omförmälda utgifter, äfvensom huru redovisning derför bör ske.

3. Till sådana gemensamma lagar erfordras bifall af Konungen och begge
nationalrepresentationerna i öfverensstämmelse med hvad hvartdera rikets grundlag
om allmän lags stiftande föreskrifver. De förblifva i kraft intill dess de på samma
sätt ändras eller upphäfvas.

Bih. till Itiksd. Prof. 1871. 3 Samt. 4 Höft.

2

10

Konstitutions- Utskottets Memorial N:o 6.

V. Om Försvarsväsendet

§ 30.

Konungen har högsta befftlet öfver krigsmakten till lands och sjös i hvartdera
af de förenade rikena. Han är berättigad att sammandraga och att mot rikenas
fiender använda hela den på hvarje tid i begge rikena befintliga styrka, utan andra
inskränkningar och vilkor än denne föreningsakt innehåller.

§ 31.

Hvarken det ena eller det andra rikets krigsmakt eller någon del deraf må
öfverlåtas i främmande makts tjenst; dock är härigenom icke förbjudet att med
landt- eller sjustyrka bistå allierad makt mot gemensam fiende, äfven om nödigt
blefve att sätta någon del af de förenade rikenas trupper under främmande
öfverkommando.

Intet utländskt krigsfolk, med undantag af hjelptrupper mot främmande makt,
må i någotdera riket indragas utan dess nationalrepresentations samtycke.

§ 32.

1. I hvad mån det ena rikets krigsfolk kan under fredstid indragas i det
andra, beror på de bestämmelser vederbörande rikes grundlag derom må innehålla.
Finner Konungen, på grund af trängande fara för angrepp af främmande makt,
nödigt att ställa rikenas krigsmakt, eller någon del deraf, på krigsfot, skall det
dock vara Honom obetaget att förlägga densamma å den eller de orter inom hvilketdera
riket som helst. Han för försvaret anser ändamålsenligast.

2. Vid utöfvandet af den Konungen tillkommande befälsrätt öfver krigsmakten
iakttagas de föreskrifter, enligt hvilka tjenstepligten för vissa trupper må
vara inskränkt till deras hemorter eller annat bestämdt område.

3. Hvartdera rikets flotta skall hafva sina varf och i fredstid sina stationer
eller hamnar inom riket.

4.. Det ena rikets krigsfartyg må ej utom vid öfvergående nödfall besättas
med det andras sjöfolk, med mindre detta låter frivilligt förhyra sig.

§ 33.

Finner Konungen nödigt att meddela en för rikena gemensam föreskrift angående
någon angelägenhet, som i begge såsom kommandomål är att anse, skall
Han, på det i hvartdera riket stadgade sätt, inhemta deras mening, som, enligt de

t

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 6. 11

der gällande bestämmelser, hafva att ärendet föredraga samt fatta sitt beslut i
deras samtidiga närvaro.

Är fråga om krigsrustningar eller krigsföretag, böra cheferna för vederbörande
militära Regerings-departement inom begge rikena, äfven om de ej hafva
att föredraga målet, vid dess afgörande vara tillstädes, så vida det utan olägenhet
ske kan. _ .

Finner någon af rådgifvarne Konungens förehafvande till sm beskaffenhet
eller sina följder vådligt, bör han tillstyrka Konungen att, innan det verkställes,
till ett krigsråd deröfver kalla tvänne eller flere högre militäre embetsman, helst
lika många från hvardera riket; Konungen dock obetaget att fatta sitt beslut
utan att sådant krigsråd hålies eller att, om det sammankallas, å dess yttrade tankar
göra det afseende, Honom godt synes.

Öfver gemensamma kommandomål, äfvensom öfver förhandlingar i ofvannämnde
krigsråd, föres protokoll, som undertecknas af de tillstädesvarande.

§ 34.

De förenade rikena åligger att, hvar för sig, icke allenast under fredstid
städse underhålla en efter folkmängden lämpad krigshär, så organiserad, öfvad och
utrustad att den, så snart krig utbryter, kan rycka i fält, samt försedd med erforderliga
förråd och tillräckligt ersättningsmanskap, utan äfven att i händelse af
krig gifva åt denna krigshär den ytterligare tillökning, rikenas tillgångar medgifva
och upprätthållandet af deras sjelfständighet fordrar.

Hvardera rikets nationalrepresentation tillkommer att bevilja de medel, den
för krigshärens underhåll, öfning och utrustning anser nödiga.

§ 35.

1. I gemensam lag stadgas huru stor andel af folkmängden hvardera rikets
krigshär minst utgöra bör. I denna andel inräknas ej sådana trupper, som i § 32

Ö o

mom. 2 omförmälas.

2. Angående styrkan af den sjökrigsmakt hvartdera riket skall underhålla,
kan ock gemensam lag gifvas.

3. Likaledes kunna i gemensam lag föreskrifter gifvas om åtal af förbrytelser,
begångna under gemensam militär-tjenstgöring, om rättegång och domstol i
sådana fall samt om delning af krigsbyte. Så vida det ej skett, må, under krig,
de bestämmelser om de i detta mom. nämnda ämnen, som pröfvas oundgängligen
nödvändiga, af Konungen tillsvidare meddelas.

4. I afseende å antagandet af de i denna § omförmälda gemensamma lagar
och deras förbindande kraft, galle hvad i § 29 mom, 3 är stadgadt.

12

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 6.

§ 36.

När det i anledning af krig eller krigsfara nödigt blifver att någon del af
krigsmakten utrustas, bör, i den mån det med tillbörligt afseende å förhanden varande
omständigheter lämpligen ske kan, hvartdera riket efter sin folkmängd i
rustningen deltaga.

§ 37.

Godtgörelse för krigskostnader och dylika af krig föranledda utgifter, som
på grund af ingångna traktater skola till främmande makt utgöras och icke innefatta
ersättning för fördelar, som kommit det ena af de förenade rikena särskildt
till godo, fördelas dem begge emellan i förhållande till deras folkmängd. För
öfrigt vidkännes hvartdera riket ensamt de utgifter och den förlust, som detsamma
genom krig eller krigsrustningar tillskyndas.

Utan hinder af hvad i denna § stadgas, eger Konungen i förening med begge
rikenas nationalrepresentationer att i förekommande fall annorledes förordna.

§ 38.

I hvartdera riket är nationalrepresentationen pligtig, att anvisa två lämpliga
summor såsom krigskreditiv för oförutsedda fall. Af dessa kreditiv kan Konungen,
når krig är att befara, lyfta och till förberedande rustningar använda det ena.
Af det andra må icke något lyftas med mindre betydliga rustningar till afvärjande
af fiendtligt angrepp äro af nöden, samt begge rikenas nationalrepresentationer
blifvit sammankallade. >

I hvad mån medel till krigsrustningar må under andra vilkor anvisas, skall i
hvartdera riket vara beroende af dess nationalrepresentations beslut.

VI. Om rikenas styrelse då Konungen har förfall, samt under tronledighet.

§ 39.

Vill Konungen begifva sig på resa utom de förenade rikena, bör Han meddela
det unionella Statsrådet denna sin föresats och inhemta dess tankar deröfver.
Företager Konungen derefter sådan resa, må Han icke befatta sig med rikenas
styrelse eller utöfva den Konungsliga makten, så länge Han utom rikena sig
befinner.

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 6.

13

§ 40.

Reser Konungen utrikes, såsom i föregående § är sagdt, eller varder Han så
sjuk, att Han icke regeringsärendena vårdar, tillkommer det den till thronföljden
närmast berättigade Prins, om han uppnått aderton års ålder, att, under Konungens
frånvaro eller sjukdomsförfall, föra riksstyrelsen såsom Regent.

§ 41.

När, i de fall, hvarom föregående § handlar, någon till thronföljden berättigad
Prins ej finnes, eller den dertill närmast berättigade ej uppnått aderton års
ålder, eller ock af sjukdom eller af frånvaro från rikena är hindrad att deras styrelse
förestå, öfvertages densamma af den Interimsregering, hvarom här nedan i §
48 stadgas. Der Konungen eller Thronföljaren ej inom ett år derefter styrelsen
tillträder hafva nationalrepresentationerna att förordna om den skall fortfarande
föras af Interimsregeringen eller om Regent eller Regentskap skall väljas.

§ 42.

Med begge nationalrepresentationernas samtycke kan Konungen för sin regeringstid
eller någon del deraf förordna Regent eller Regentskap att föra riksstyrelsen
i de fall, som i föregående § afse».

På enahanda sätt kan under Konungens lifstid, för den händelse att vid
Hans död Thronföljaren skulle vara omyndig, Regent eller Regentskap förordnas
att styrelsen under tiden förestå.

§ 43.

Om vid Konungens död antingen

a) ingen till rikenas throner arfsberättigad Prins finnes och annan Thronföljare
ej heller blifvit uthorad; eller

b) Thronföljaren är omyndig, och om riksstyrelsen under hans omyndighet ej
blifvit förordnadt, på sätt i § 42 är sagdt; eller ock

c) enka efter Konungen eller efter någon Prins af det Kongl. Huset befinner
sig i välsignadt tillstånd och hennes lifsfrukt, om den blefve af mankön, vore
närmast berättigad till rikenas throner;

öfvertager Interimsregeringen rikenas styrelse, der denna ej redan föres af Regent
eller Regentskap, som, i sådant fall, tills vidare fortfar att densamma förestå.
Nationalrepresentationerna hafva derefter att, när thronerna äro lediga, föranstalta
om konungaval, och i de under litt. b) och c) omförinälda händelser besluta om

14

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 6.

den bestående styrelsen skall tills vidare bibehållas eller om Regent eller Regentskap
skall väljas.

§ 44.

Så snart någon af de händelser inträffar, då det tillkommer nationalrepresentationerna
att föranstalta om konungaval eller att eljest enligt § 41 eller § 43 om
styrelsen förordna, skola dessa, genom kungörelse, som senast å tredje söndagen
derefter skall i begge hufvudstädernas kyrkor uppläsas, hvar för sig inkallas till
någon dng emellan den trettionde och den nittionde från kungörelsens uppläsning.
Der någondera nationalrepresentationen vid utgången af den för kungörelsens
uppläsning sålunda föreskrifna tid redan är samlad eller, till följd af gällande bestämmelser,
skall inom nittio dagar derefter sammankomma, behöfver kallelse till
denna ej utfärdas.

Skulle, emot förmodan, i fall, hvarom nu är fråga, den eller de, som föra
regeringen, försumma att i föreskrifven tid, inom någotdera riket, sammankalla
nationalrepresentationen, åligger det ovilkorligen den eller de embetsmyndigheter,
som rikets grundlag bestämmer, att derom skyndsammast gå i författning. Nationalrepresentationen
sammanträder i detta fall å fyratiofemte dagen efter det ofvannämnde
kungörelse senast bort hafva varit i hufvudstadens kyrkor uppläst.

§ 45.

Då nationalrepresentationerna, enligt § 41 eller § 43, hafva att om riksstyrelsen
förordna, och de dervid väl blifva ense om utväljande af Regentskap, men ej
om aDtalet ledamöter deri, eller de i öfrigt stanna i beslut, som ej öfverensstämma,
skall ett Regentskap, bestående af en ordförande och fyra ledamöter, två från hvardera
riket, utväljas i den ordning här nedan stadgas.

Lag samma vare om begge nationalrepresentationerna besluta att uppdraga
styrelsen åt en Regent, men vid regentvalet icke någon erhåller det antal röster,
som i § 63 föreskrifves.

§ 46.

Regent och Regentskap styre i Konungens namn, med samma makt och enahanda
förpligtclser som Konung; dock må hvarken Thronföljaren, då han enligt §
40 förer regeringen, eller Regent eller Regentskap, som enligt § 42 förordnats att
förestå riksstyrelsen under Konungens sjukdom eller uppehåll i utlandet, utdela
riddareordnar eller utöfva den i Sverige Konungen tillkommande rättighet att
adelig, friherrlig eller greflig värdighet förläna. Hvad Thronföljaren angår, upphör
denna inskränkning när Konungens förfall fortfarit längre tid än ett år,

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 6.

15

§ 47.

Regentskap väljer inom sig vice ordförande. Ej må beslut fattas med mindre
tre medlemmar och af dessa minst en från hvardera riket äro tillstädes. I händelse
af skiljaktiga meningar fattas beslutet efter de flestas röster. Aro rösterna
lika delade, gäller den mening, som biträdes af ordföranden eller, vid hans frånvaro,
af vice ordföranden.

Aflider någon medlem af Regentskapet eller frånträder han sin befattning,
skola, om det är ordföranden, nationalrepresentationerna, i den ordning § 44 stadgar,
sammankallas för att om nytt val föranstalta. År det någon annan medlem,
har nationalrepresentationen i det rike, hvartill han hörer, att välja en annan i
hans ställe. Intilldess det skett, så ock i fall sådan medlem af längre tids förfall
hindras att i Regentskapets förhandlingar deltaga, skall den ledamot af rikets
Statsråd, som af Regentskapet tillkallas, i detta inträda.

Utan hinder af hvad denna § innehåller, kunna derifrån afvikande bestämmelser
meddelas antingen af Konungen och nationalrepresentationerna, när de, med
stöd af § 42 anordna Regentskap, eller ock af nationalrepresentationerna, när dessa,
enligt § 41 eller § 43, uppdraga styrelsen åt ett sådant.

; § 48.

Den Interimsregering, som i §§ 41 och 43 omnämnes, skall bestå af Utrikes
Ministern, Norska Statsministern, samt två andra medlemmar af hvartdera rikets
Statsråd, hvilka, när något af de i § 40 omförmälda fall inträffar, utnämnas af Konungen,
men, om det ej skett eller Interimsregering af annan orsak påkallas, utväljas
af Statsrådet. När Konungen utnämner Interimsregering, kan Han tillika
till ordförande i densamma förordna en till thronerna arfberättigad Prins, som
fyllt aderton år.

Vid förfall för Utrikes Ministern skall den ledamot af Sveriges Statsråd, som
Interimsregeringen förordnar att hans embete förestå, jemväl hafva säte i Interimsregeringen.
Varder någon af dennas öfriga ledamöter af längre tids förfall hindrad
att i förhandlingarna deltaga; väljer Statsrådet i det rike, till hvilket han hörer,
annan af sina medlemmar att under tiden i regeringen ingå.

§ 49.

Interimsregeringen skall hafva sitt säte i Sveriges hufvudstad, om icke sådana
hinder möta, som göra det omöjligt eller olämpligt.

Den förer styrelsen i Konungens namn och med Konungslig makt och myndighet,
dock alltid med dea i § 46 nämnda inskränkning. De föreskrifter hvartdera
rikets grundlag och denna Föreningsakt innehålla angående förordnande åt särskild

16

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o Q.

regering för det rike, i hvilket Konungen icke uppehåller sig, gälla likaledes när
styrelsen föres af Interimsregeringen. Denna kan äfven i den utsträckning, den
sjelf bestämmer, till Statsrådet i det rike, der den har sitt säte, uppdraga afgörande!
af sådana detta rike angående inre angelägenheter, som icke äro att hänföra
till dem, hvarom i § 15 mom. 1 och 2 förmäles.

§ 50.

När hos Interimsregeringen förekomma mål, i hvilka Konungen, då HaD förer
styrelsen, har att fatta sitt beslut i det unionella Statsrådet, iakttages hvad i §§ 17,
21 och 23 om inhemtande af betänkanden är stadgadt. I andra mål, med undantag
af dem, hvilka kunna af Konungen utom Statsråd afgöras, skall skriftligt betänkande
inhemtas från Statsrådet i det rike, målet angår, så framt det icke fordrar
så hastigt afgörande att sådant betänkande ej kan afbidas, hvilket då, jemte
orsaken dertill, bör i protokollet anmärkas.

Med målens föregående beredning och granskning förhålles i öfrigt enligt de
i vederbörande rike gällande föreskrifter.

§ 51.

Föredragningen af de hos Interimsregeringen förekommande mål fördela dennas
ledamöter sig emellan såsom de lämpligt finna. Interimsregeringen öfverlägger
och beslutar utan att öfrige ledamöter af Statsrådet äro tillstädes.

I fråga om Utrikes Ministerns pligt att föredraga ärenden, som angå förhållandet
till främmande makt, gälla föreskrifterna i §§ 23 och 24. Med föredragning
och afgörande af kommandomål förhålles efter ty derom i allmänhet är stadgadt.

§ 52.

Med undantag af Utrikes Ministern skall hvar ledamot af Interimsregeringen,
som må vara chef för något Regerings-departement, under tiden frånträda denna
sin befattning. Samtlige ledamöter deltaga dock fortfarande i de förrättningar, som
åligga Statsrådet i det rike, hvartill de höra; dock ej i afgifvandet af de i § 50
omförmälda betänkanden.

§ 53.

Der ej Konungen, med stöd af § 48, förordnat någon Prins till ordförande i
Interimsregeringen, eller sådan ordförande är förhindrad att tillstädesvara, föres ordet
vexelvis af den främste ledamoten från hvartdera riket. Ombyte sker hvarje
vecka, och afgöres genom lottning hvilken af dem första gången skall föra ordet.

Interim8-

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 6.

17

Interimsregeringens ledamöter kunna dock, för att undgå sådant ombyte, inom sig
välja ständig ordförande. Ingen anses lagligen vald, så framt icke mer än hälften
af samtliga ledamöterna gifvit honom sina röster.

§ 54.

Interim sregeringen kan ej fatta giltigt beslut, der ej minst två ledamöter från
hvartdera riket äro tillstädes.

I händelse af skiljaktiga meningar, fattas beslutet efter de flestas röster.

Aro rösterna lika delade, galle alltid den mening, som biträdes af ordföranden,
då denne är förordnad åt Konungen. År ordföranden af Interitnsregeringen vald,
tillkomtne äfven honom den afgörande rösten, utom när i angelägenhet, som ej angår
förhållandet till främmande makt, fattas beslut allenast för det rike, till hvilket
han ej hörer. I sådana mål bestämmer främste ledamoten från det rike utslaget.
År ordföranden hvarken af Konungen förordnad eller af Inferimsregeringen vald,
har Utrikes Ministern eller den hans embete förestår den afgörande rösten i alla
mål, som angå förhållandet till främmande makt. I andra ärenden deremot skall,
när beslut fattas allenast för det ena riket, dettas främste medlem, men eljest den,
som för tillfället förer ordet, bestämma utslaget.

§ 55.

I Interimsregeringen föres protokoll öfver gemensamma ärenden på begge
rikenas, men, om målet angår blott det ena riket, endast på dettas språk. Protokoll
och utgående expeditioner underskrifvas af samtliga tillstädesvarandé ledamöter,

VII. Om val af Konung, Thronföljare, Regent eller Regentskap.

§ 56.

Vill Konungen, när någon till thronerna arfsberättigad Prins icke finnes och
hvarken Drottning eller enka efter sådan Prins befinner sig i välsignadt tillstånd,
föranstalta om thronföljareval, eller skall konungaval, efter ty i § 43 är sagdt, företagas;
varde det samtidigt tillkännagifvet begge rikenas nationalrepresentationer, i
sistnämnda fall inom trettionde dagen efter Konungens död, men, om .Riksdag eller
Storthing först efter nyssnämnda dag öppnas, inom sjunde dagen efter det den senast
församlade nationalrepresentationen sammanträdt.

I andra än ofvannämnda fall må thronföljareval ej ske med mindre nationalrepresentationerna,
uppå Konungens förslag, finna det till förebyggande af tronledighet
vara nödvändigt.

Bill. till Riksd. Prot. 1871. 3 Sami. 4 Käft,

3

18

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o tf.

Då nationalrepresentationerna, utan att konunga- eller thronföljareval är i
fråga, enligt § 41 eller § 43, hafva att om regeringen förordna, skall konungamaktens
utöfvare, så snart ske kan, derom hos dem göra anmälan. Representationerna
taga derefter, hvar för sig, saken under behandling och meddela konungamaktens
utöfvare de beslut, hvari de stanna. Utfalla dessa så, att regent- eller regentskapsval
deraf föranledes, har konungamaktens utöfvare att gifva sådant begge nationalrepresentationerna
pa samma dag tillkänna, med uppmaning att om valet föranstalta.

§ 57.

Val af Konung, Thronföljare, Regent eller medlemmar af Regentskap förrättas
af en för begge rikena gemensam Nämnd, bestående af åttatio ledamöter
frän hvardera. Senast å sjunde dagen efter det nationalrepresentationerna emottagit
det i föregående paragraf omnämnda tillkännagifvande väljer hvar och en af
dessa inom sig det föreskrifna antalet ledamöter jemte tjugu suppleanter. Gemensam
fullmakt utfärdas för alla från hvartdera riket utsedda. Fullmakten förblifver
gällande till dess valet blifvit fullbordadt eller Nämnden enligt § 62 åtskiljes.
Hvardera likets ledamöter välja inom sig ordförande och vice ordförande.

Suppleanterna inträda i den ordning, fullmakten utvisar.

§ 58.

Nämnden skall samlas i Karlstad, sä vida vigtiga hinder ej möta, i hvilket
fall Konungen eller konungamaktens utöfvare utser annan lämplig samlingsort inom
rikena, dock ingen af hufvudstäderna.

Konungen eller konungamaktens utöfvare bestämmer dagen, då Nämnden skall
sammanträda, senast till den rjuguförsta dagen efter utgången af den för Nämndens
utväljande i föregående § stadgade tid.

Af suppleanterna skola minst tio från hvartdera riket till samlingsstället
medfölja.

§ 59.

Nämnden sammanträder klockan tolf middagstiden å utsatt dag och ställe,
hvarefter fullmakterna uppläsas och val till gemensam ordförande företages. Detta
val, som ledes af den äldste utaf de i § 57 nämnde ordförande, gäller för hela den
tid Nämnden är samlad. Den som erhållit de flesta rösterna är lagligen vald.
Hafva två eller flera fatt lika många röster, utan att större antal tillfallit någon
annan, företages omval emellan dem. Blifver valet ej heller dervid afgjordt, skola
de, som vid omvalet erhållit de flesta rösterna, om ordförandeskapet draga lott.

Konstitutions- Ute-kottets Memorial N:o 6.

19

Derefter utsätter Nämnden den dag, å hvilken Konung, Thronföljare, Regent
eller medlemmar af Regentskap skola utväljas. Konungen eller konungamaktens
utÖfvare kan hos Nämnden framställa förslag å hvilken som bör väljas. Nämndens
förhandlingar må dock ej i afvaktan på sådant förslag uppskjutas.

§ 60.

Alla val, soro företagas af Nämnden, ske med röstsedlar, som, för att gälla,
skola vara fria från all tvetydighet, enkla, utan underskrift samt inlagda i omslag
af lika storlek och utseende, hvilka på förhand af ordföranden stämplas, men i öfrig!
ej må vara med något märke försedda. De väljande afgifva sina röster efter
upprop i alfabetisk ordning.

§ 61.

Vid val af Konung eller Thronföljare är första omröstningen fri, så att en
hvar väljande kan rösta på den han helst vill hafva uthorad. På annat sätt må
ingen ledamot af Nämnden någon föreslå.

Ingen anses uthorad till Konung eller Thronföljare, med mindre han erhållit
åttatioen röster eller flera. Har vid första omröstningen ingen uppnått detta antal,
anställes särskild votering först om den, som fått de flesta rösterna, skall antagas
eller icke, och derefter, så framt han ej erhåller det föreskrift^ antalet, på enahanda
sätt om den, som vid första omröstningen stod honom närmast i röster, och
så vidare till dess någon uppnår minst åttatioen röster. Hafva två eller flere vid
första omröstningen fått lika många röster, afgöres genom lottning i hvilken ordning
om dem sedermera röstas skall.

Kan valet ej heller på detta sätt bringas till slut, företages ny omröstning,
vid hvilken en hvar väljande, liksom vid den första, bär full frihet att rösta på
den person han helst vill, äfven om denne ej förut varit föreslagen. Uppnår ej
heller någon af dem, som härvid erhålla röster, det föreskrift^ antalet, anställas
särskilda voteringar om den ene efter den andre såsom ofvan är sagdt; och skall
valförrättningen med de mellanrum i tid, som Nämnden bestämmer, enligt nu stadgade
grunder framgent fortsättas till dess någon blifvit lagligen vald.

Utom sjelfva valet afgöx-as alla frågor, som under valförrättningen uppstå,
efter de flesta rösterna, äfven om dessa äro färre än åttatioen. Äro rösterna lika
delade, bestämmer ordförandens röst utslaget. Så framt minst fyratioen af Nämndens
ledamöter det äska, skall omröstningen äfven i dessa frågor ske medelst slutna
sedlar, såsom i § 60 om val är stadgadt. Ordföranden afgifver då två röstsedlar,
af hvilka den ena förseglas och aflägges för att, i fall af lika röster, bestämma
utgången.

20

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 6.

§ 62.

Skulle, emot förmodan, inträffa att Nämnden icke inom utgången af trettionde
dagen efter dess första sammanträde, i föreskrifven ordning, Konung eller Thronföljare
valt, skall Nämnden sluta sina förhandlingar och åtskiljas.

I fall, som nu sagdt är, skall det, om Nämnden varit samlad för att välja
Konung, åligga konungamaktens utöfvare att, i den ordning § 56 föreskrifver, om
sådant val ånyo foga anstalt så snart utsigt till lyckligare utgång visar sig och
senast inom tre år; nationalrepresentationerna alltid förbehållet att, när de derom
blifva ense, sjelfva om nytt val förordna.

§ 63.

Val af Regent försiggår på enahanda sätt som val af Konung eller Thronföljare.
Har Nämnden varit samlad i trettio dagar, utan att någon erhållit det
föreskrifna antalet af minst åttioen röster, företager, såsom i § 45 sagdt är, Nämnden
val af Regentskap.

§ 64.

Då val af Regentskap anställes, väljer Nämnden först ordförande i Regentskapet;
derefter vexelvis eu ledamot från hvardera riket, intilldess det bestämda
antalet blifvit fyldt. För hvilketdera riket ledamot först skall utväljas, afgöres genom
lottning. Vid valförrättningen iakttagas i öfrigt de föreskrifter, som angående
konunga- och thronföljareval stadgade äro; dock att den, som erhåller de flesta
rösterna, äfven om de äro färre än åttatioen, anses lagligen vald. Hafva två undfått
de flesta och lika många röster, anställes omval dem emellan. Ordföranden
afgifve då två röstsedlar, af hvilka den ena förseglas och aflägges för att bestämma
utgången, i fall begge ånyo få lika många röster. Hafva vid första omröstningen
flera än tva erhållit de flesta och lika många röster, företages i den ordning,
som genom lottning afgöres, omval enligt nyss angifna grunder emellan två
af dem och derefter emellan den af dessa, som dervid erhåller högsta röstetalet,
och en af de öfriga, och så vidare intilldess alla hafva varit under sådant omval,
och anses den lagligen vald, som vid sista voteringen erhåller de flesta rösterna.

Vid val af de regentskapsmedlemmar, som utses särskilt för hvardera riket,
föres ordet af den, som, enligt § 57, är ordförande för Nämndens ledamöter från
det. rike, för hyilket det skall väljas.

§ 65.

Alla nämndens förhandlingar försiggå inom lyckta dörrar.

Innan Nämnden åtskiljes skall på hvardera rikets språk uppsättas protokoll.
I detta införes hvilken som blifvit vald, och, om val ej kommit till stånd, tillkän -

Konstitutions-^ Utskottets Memorial N:o 8.

21

nagifvande derom, i begge fallen utan närmare upplysning, huru omröstningarne
utfallit. Protokollen underskrifvas af närvarande medlemmar af Nämnden, minst
åttatioen, och öfversändas utan uppehåll det Svenska till Sveriges Riksdag och det
Norska till Norges Storthing, Indika derefter underrätta Konungen eller konungamaktens
utöfvare om valförrättningens utgång. _

De protokoll eller anteckningar, indika i öfrig! mä hafva blifvit under förrättningen
förda, skola efter dess slut förseglas och må ej förr än efter femtio års förlopp
öppnas, med mindre Konungen och begge nationalrepresentationerna dertill
lemna samtycke.

Vill. Allmänna bestämmelser.

§ 66.

Regent kan icke ställas under åtal för sina regeringshandlingar, ej heller
Prins i hans egenskap af ordförande i Regering eller Regentskap. Andra ledamöter
i sådana Regeringar, medlemmar i det unionella Statsrådet, rådgifvare vid diplomatiska
ärendens behandling och i gemensamma kommandomål, äfvensom medlemmar
af den Nämnd, som har att välja Konung, Tronföljare, Regent eller Regentskap,
äro ansvarige, men endast i 3et rike, hvartill de höra, och enligt der
gällande lag.

§ 67.

1. Embete- och tjensteman i Utrikes-departementet lyda såsom sådana under
Svensk rätt.

2. Sändebud hos främmande makter, samt öfrige vid beskickningarne anställde
etuiets- och tjensteman, kunna för embetsförbrytelser endast tilltalas efter Konungens
befallning och i det af rikena, Han bestämmer. Konsuler tilltalas för
embetsförbrytelser i det af rikena, Konungen förordnar, så vida icke förbrytelsen
innefattar förnärmelse särskilt emot det ena riket eller dess undersåtare, i hvilket
fall deri skyldige ställes till ansvar inom detta rike.

§ 68.

I. Med de inskränkningar, som blifva en följd af hvad här nedan i mom. 2
och 3 stadgas, är hvardera rikets nationalrepresentation berättigad, att i den ordning
rikets särskilda grundlag bestämmer, i original eller bestyrkt skrift, erhålla
del af protokoll med tillhörande handlingar i alla mål, som varit behandlade i det
unionella Statsrådet, samt i mål, soni varit föredragna i Interimsregeringen och

22 Konstitutiom-Utskottets Memorial N:o 6.

antingen särskild* angå detta rike eller äro att hänföra till de i § 15 mom. 1 och
2 nämnda.

2. De i mål, som angå förhållandet till främmande makt, och i gemensamma
kommandomål förda protokoll med tillhörande handlingar kunna fordras meddelade,
men allenast i hvad de angå allmänt kända och af vederbörande granskande myndighet
särskild t uppgifna händelser. Utlemnande af handlingarna kan äfven i dessa
fall nekas, när de af vigtiga orsaker anses höra hållas hemliga.

horhund, traktater, konventioner och andra dylika aftal med främmande mak- a
ter skola alltid, när så äskas, framläggas för en hvar af rikenas nationalrepresentationer,
Härifrån undantagas hemliga artiklar, som dock ej må strida mot de
offentliga.

3. I fråga om meddelande af protokoll och handlingar i kommandomål, som
angå allenast det ena riket, gäller hvad derom i detta rikes grundlag må finnas
föreskrifvet.

4. Utan samtycke af Konungen eller den, Han dertill bemyndigat, må protokoll
eller handling, hvarom i denna § mom. 1 och 2 förmärs, ej före femtio år
efter protokollets eller handlingens datum andra än förenämnde myndigheter delgifvas.
Vid meddelandet till dessa myndigheter af de i mom. 2 omförmälda protokoll
och handlingar kan Konungen fästa det förbehåll, att desammas innehåll ej
må till andras kunskap komma, utan så vidt det finnes nödigt i följd deraf att åtal
anstålies eller annan grundlagsenlig åtgärd vidtages mot någon Konungens rådgifvare.

§ 69.

Infödda eller naturaliserade medborgare i det ena. riket hafva inom det andra,
lika med dess infödda medborgare, rätt att. ega och besitta fastighet samt, när de
i riket hafva bosatt sig, att. der idka alla lofliga näringar.

§ 70.

Skulle de förenade rikenas örlogsflagg eller unionsvapen komma stt af Konungen
förändras, skall dervid iakttagas att rikenas jemlikhet äfven framdeles betecknas.

§ 71.

Denna Föreningsakt, som innehåller alla bestämmelser angående de förenade
rikenas unionelia förhållande, skall i begge rikena hafva kraft och giltighet såsom
grundlag och gälla framför deras särskilda grundlagar. Vid de tillfällen, då ed
aflägges till någotdera rikets grundlagar eller konstitution, anses Föreningsakten
derunder inbegripen.

i

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o ti.

23

Ändringar i eller tillägg till Föreningsakten kanna endast ske genom Konungens
samt begge rikenas nationalrepresentationers sammanstämmande beslut och
för (ifrigt i den ordning, som för grundlagsförändringar i hvartdera riket bestämmes;
dock att Konungens sanktion af förändringar i eller tillägg till denna akt
kan meddelas inom sextio dagar efter det den af nationalrepresentationerna, som
senast handlagt ärendet, åtskiljts.

Jemforeise-TabelL

Det föreslagna.

Det gällande.

§ 1 motsvara* af
§2 » »

§ 3 « »

§ 4 B »

§ ö mom. 1 och 2 motsvaras af.

» mom 3
§ 6
§ 7
§ 8

§ 9 * 1

JO V 2

» »

» D

» »

» n

§ 10

i n

§ 12 B 1

» » 2 a)

k » »b)

» »

» »

» »

» »

§ 1 Riksakten; § 1 Norges Grundlag.

Ny.

J 3 Regeringsformen; § 5 N. Gr.
j § 2 Reg.-F.; § 4 Successions-ordningen; §
4 N. Gr.

i(j 10 R.-A.; § 41 Reg.-F.; §8N. Gr. och
Norska Lagen af den 18 Juli 1815;
( § 47 N. Gr.

''§ 10 R.-A.; § 4 Succ.-O.; § 47 N. Gr.

§ 11 N. Gr.

Ny.

§ 4 Reg.-F.; §§ 3, 5, 12 N. Gr.

§ 43 Reg.-F.; § 13 N. Gr.

§ 43 Reg.-F.

(§§ 1, 2 mom. 1 E.-A,;''§ i Reg.-F.

)§§ 2 och 3 Succ.-O.; §§ 1, 6 mom. 1
( N, Gr.

§ 2 mom. 2 R.-A.; § 6 mom. 2 N. Gr.

§ 8 Succ.-O.

§ 4 Succ.-O.

Nytt.

24

Konstitutiöm-VtskottéU Memorial N:o 6.

§ 12 mot!). 2 c) motsvaras af......

§ 44 Reg.-F.; § 5 Succ.-O.; § 36 N. Gr.

» » » d)

» »......

§ 5 Succ.-O.

■ i> » 3

» »......

Nytt.

§ 13 punkt 1

» »......

§ 7 Succ.-O.

« »2

» »......

Ny.

» xj 3

» »......

§ 6 Succ.-O.

§§ 14-19

» »......

§ 5 R.-A.; § 38 N. Gr.

§ 20

» »......<

|§ 4 mom. 1 R.-A.

l

[§§ IF 12, 13 Reg.--F.; § 26 mom. 1 N. Gr.

$ 21

j§ 4 mom. 2 R.-A.

[§ 13 Reg.-F.; § 26 mom. 2 N. Gr.

(§ 5 R.-A.; Kongl. Res. den 23 Jan. och

§ 22

» »......

26 April 1836; 28 Maj 1842.

(§§ 11. 28, 32, 35, 63 Reg.-F.; §38N.Gr.

§ 2:i

» »......

Ny.

$ 24 mom. 1 och 3

(§11 Reg.-F.; § 28 N. Gr.; Kongl. Res.

1

[ den 13 April 1835.

» » 2 » 4

» »......

Nya.

§§ 25, 27

» »......

§ 11 Reg.-F.

§ 26

» »......

Ny.

S 28

§§ 28, 35 Reg.-F.; §§ 22, 92 N. Gr.; Kon-

1 suls-stadgan den- 20 April 1858.

§ 29

» »......

Ny.

§ 30

» »......

§ 14 Reg.-F.; § 25 N. Gr,

§ 31, 32

» »......

§ 25 N. Gr. v

§ 33

» »......

§ 15 Reg.-F.; § 28 N. Gr.

§§ 34—37

» .......

Nya.

§ 38

» »......

§ 63 Reg.-F.

§ 39

» »......

§ 39 Reg.-F.; § 41 N. Gr.

§ 40

§§ 39, 40 Reg.-F.; § 41 N. Gr.

§ 41

>7 »......

§§ 39, 40 Reg.-F.; § 41 N. Gr.

§ 42

» »......

Ny (jfr. § 93 Reg.-F.)

(

§§ 6, 7 R.-A.

§ 43

» »....../

§§ 41, 42, 93, 94 Reg.-F.; §« 39, 40, 42

t

- N. Gr.

§ 44

» »......

§§ 51, 93, 94, 95 Reg.-F.; § 46 N. Gr.

§ 45

» fe ......

Ny.

§ 46

» to ,

§ 39 Reg.-F.

§ 47

» ...... .

Ny.

§ 48—55.

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 6.

25

Det föreslagna.

Det gällande.

§ 48—55

motsvaras

af. . ,

. . . § 42 N. Gr.; § 7 R.-A.

(§§ 3, 8 R.-A.

§ 56—65

»

» . . .

. . . |§§ 66, 67 Riksdags-ordningen; §§ 7. 43
I ‘ N. Gr.

§ 66

» . . .

. . . §§ 45. 75h. N, Gr.

§ 67

»

» . . .

■ ■ • Ny.

i§ 105 Reg.-F.; § 2 Tryckfrihets-förord-

§ 68

. . . 1 nitsren.

(§ 75f, 9 N Gr.

§ 69

»

X) . . ■

. . , Ny.

§ 70

y> . , .

. , . Ny (§ 111 N. Gr.)

§ 7)

D , . ,

. . § 12 R.-A.

Bihang till Riksdagens protokoll vid 1869 års
tutions-Utskottets Utlåtande N:o 8,

Första Kammarens protokoll den 28 April 1869,
Andra Kammarens protokoll den 28 April 1869,
Bihang till Riksdagens protokoll vid 1870 års
tutions-Utskottets Memorial N:o 2.

riksdag, 3:dje Samlingen, Konsti -

riksdag, 3:dje Samlingen, Konsti -

Stockholm den 4 April 1871.

På Utskottets vägnar -

Th. lunck af Basenschölt

Bih. till Biksd. Prof,. 1871. 3 Sami. 4 Höft

4