Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 5.

1

N:o 5.

Ank. till Riksd. Kansli d. 28 Mars 1871, kl. 12 midd.

Konstitutions-Utskottets Utlåtande, angående väckt motion om ändring
af 31 § Regeringsformen och 13 § Riksdag s-ordning en.

i en inom Första Kammaren väckt motion (N:o 5) har Herr Hasselrot föreslagit,
att som rikets mindre städer, af Indika många önskade att afsåga sig egen
jurisdiktion och att i judiciclt hänseende förläggas under landsrätt, enligt grundlagens
bud icke kunde vidtaga denna förändring, för dem desto önskvärdare, om
en ny organisation af underdomstolarne komme till stånd, utan att förlora sin särskilda
representationsrätt, Riksdagen måtte,- för att bereda dessa städer tillfälle att,
med bibehållande af representationsrätten, afsåga sig egen jurisdiktion, för sin del
besluta, att nedan upptagna §§ i grundlagarne erhöllc följande lydelse:

Regeringsformen.

§ 31.

Städernas innevånare ega att till borgmästaretjenster föreslå trenne behörige
män, då Konungen en af dem utnämne. På lika sätt förhålles med rådmansoch
magistratssekreterare-sysslorna i Stockholm.

Riksdags-ordningen.

§ 13.

1 mom. oförändradt.

2 mom. Å landet, hvartill i fråga om riksdagsmannaval äfven räknas köpingar,
utses för hvarje domsaga en riksdagsman. Domsaga med större folkmängd
än fyratio tusen, varde dock af Konungen, så vidt ske kan häradsvis, indelad i två
valkretsar, som välja hvardera en riksdagsman.

Bill. till Riksd. Prat. 1871. 3 Sami. 3 Höft.

1

2

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 5.

3 mom. I hvarje stad, som eger en folkmängd af tio tusen eller mer, utses
en riksdagsman för hvarje fullt tal af tio tusen. Öfriga städer skola första gången
äf Konungen och derefter hvart tionde år af Kammaren ordnas, så vidt ske kan
länsvis, i särskilda valkretsar, som hvardera utse en riksdagsman; och skall
hvarje sådan valkrets innehålla en folkmängd af minst sex tusen och högst tolf
tusen.

Frågan om upphörande af den mellan stad och land nu bestående skilnad
i afseende på jurisdiktionen har under sednare åren tillvunnit sig en alltjemt ökad
uppmärksamhet. Man har ej utan skäl anmärkt, att för rikets mindre städer uppehållandet
af särskild jurisdiktion vore i hög grad betungande och att domstolarne i
dessa städer icke sällan saknade sysselsättning, hvarigenom utan ändamål förspilldes
krafter, hvilka med fördel borde kunna tagas i anspråk för rättsskipningen
på landet. Det synes hafva varit hufvudsakligen dessa omständigheter, hvilka föranledde
Andra Kammaren att vid sistlidnc riksdag för sin del besluta aflåtandet
af eu skrifvelse till Kougl. Maj:t, med anhållan bland annat, att Kongl. Maj:t täcktes
taga i öfvervägande, om icke åtskilliga af rikets mindre städer kunde med vissa
delar af landet under gemensam domare eller domstol förenas, och domsagorna derefter
lämpligen fördelas. Ehuru detta förslag utan egentlig diskussion af Första
Kammaren afböjdes, saknas icke anledning till det antagande, att detta skett ingalunda
af obenägenhet mot sjelfva saken, utan emedan Kammaren, på sätt Lag-Utskottet,
som beredt frågan, ock antydt, ansett olämpligt att besvära Kongl. Maj:t
med ytterligare påminnelser i ett ämne, hvari Rikets Ständer redan i skrifvelse af
den 28 Maj 1886 uttalat sin mening, och för utredande hvaraf Kongl. Maj:t tillsatt
en komité, hvars arbete, när denna fråga af Riksdagen behandlades, undergick
pröfning af vederbörande myndigheter. Yid denna pröfning och under den granskning
koiniterades arbete från andra håll varit underkastadt, har emellertid den
åsigt bland sakkunnige vunnit allt flera anhängare, att det för vinnande af nödig
säkerhet i rättsskipningen vore af synnerlig vigt, att underrätterna jemväl på landet
komme att bestå af flere lagfarno domare, en grundsats, hvars tillämpning likväl
af skäl, dem det ej tillhör Utskottet att bär utveckla, icke är att emotse, utan
att stad och land förenas under samma jurisdiktion. Medan man sålunda torde
vara tomligen ense derom, att en del mindre städer, som sjelfva sådant önska, redan
nu borde kunna med kringliggande landsbygd förenas under samma jurisdiktion,
framträder den mer omfattande frågan om upphörande af all särskild jurisdiktion
för städerna med allt större anspråk på en tillfredsställande lösning.

För hvarje åtgärd i någon af nu antydda riktningar innebär emellertid nu
gällande Riksdagsordning ett hinder. Der finnes nemligen ett stadgande, som sammanbinder
städernas jurisdiktion med deras representationsrätt på ett sätt, som gör
att den förändring man önskar i don förra medför en förändring, som man icke
afser, i den sednare. Ty då 13 § 2 inom. Riksdagsordningen innehåller, att de städer,
hvilka icke hafva egen jurisdiktion, i fråga om riksdagsmannaval till Andra
Kammaren räknas till landet, så följer deraf, att om rikets mindre städer till något
betydligare antal lades under landsrätt, det antal platser i Andra Kammaren Riksdagsordningen
ansett nödigt förbehålla åt städernas representanter komme att väsendtligen
förminskas, samt att, derest den mer genomgripande domstolsorganisationen
komme till stånd och skilnaden mellan stad och land i afseende på jurisdiktionen
blefve utplånad, städernas särskilda representationsrätt komme att försvinna.
Man må angående fördelarno eller olägenheterna för det allmänna af ett dylikt

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 5.

3

resultat hysa hvilken mening som helst, så torde det dock medgifvas, att eu sådan
uppoffring för vinnandet af det för ''land såväl som stad önskvärda målet af eu
tidsenlig domstolsorganisation icke med billighet kan af städerna fordras; och ännu
mindre vore det förenligt med hvarje medborgares anspråk på skydd för konstitutionela
rättigheter, att dylika rättigheter af så stor vigt som don förevarande, utan
grundlagsändring och utan att frågan ens ur konstitutionel synpunkt hufvudsakligen
pröfvades, för en stor del af rikets innebyggare gånge förlorade i följd af ändringar
i den civila lagstiftningen eller till och med rena förvaltningsåtgärder.

Önskar man derföre de reformer i dom stolsorganisationen, hvarom Utskottet
ofvan ordat, så borde man ock vara villig att befordra frågans framgång genom att
lösa densamma från det samband, hvari den nu står till den politiska valrätten,
och för sådant ändamål vidtaga-den ändring i 13 § Riksdags-ordningen att äfven de
städer, kvilka upphöra att hafva egen jurisdiktion, måtte få behålla den i samma §
städerna tillagda rätt att särskildt välja riksdagsmän, eller med andra ord ur §
utesluta det i 2 mom. förekommande stadgande, att de städer, som icke hafva egen
jurisdiktion, i fråga om riksdagsmannaval böra räknas till landet. Härvid har Utskottet
icke förbisett, att denna grundlagsändring, hvars syfte följaktligen vore att
bibehålla det nuvarande förhållandet emellan land och stad i afseende på riksdagsmannaval
oförändradt, dock komme att medföra en ehuru ytterst obetydlig jemkning
i detta förhållande, sådant det nu befinnes, i ty att de städer, kvilka för närvarande
sakna egen jurisdiktion och derföre vid de två hittills hållna valen till
Andra Kammaren röstat med landet, skulle indelas på stadsvalkretsarne. Då dessa
städer emellertid endast äro tre till antalet, nemligen Haparanda med 898 innevånare,
Skellefteå med 460 och Borgholm med 817, samt deras förläggande till närmaste
stadsvalkretsar med dessas nuvarande fördelning hvarken skulle minska an-,
talet, af landets representanter eller öka städernas, har Utskottet ansett denna omständighet
icke böra utgöra hinder för motionens tillstyrkande.

Skulle ifrågasatta förslag vinna Riksdagens bifall, erfordras ytterligare
några dermed sammanhängande förändringar i redaktionen af vissa Riksdagsordningens
§§, hufvudsakligen beträffande stadgandet om den myndighet, som
skulle i magistratens ställe taga befattning med riksdagsmannaval i städer, hvilka
icke hade egen jurisdiktion och i följd deraf saknade magistrat. Rör att undvika
upprepandet af eu dylik bestämmelse på hvarje ställe, der ordet magistrat förekommer,
har Utskottet ansett lämpligast att införa ett allmänt stadgande härom i
slutet af 16 §, der detta magistratens åliggande först omnämnes.

Hvad åter den af motionären föreslagna ändring i 31 § Regeringsformen
vidkommer, så enär densamma icke synes påkallad för vinnande af det ändamål
motionären förklarat sig med motionen åsyfta och anledning i öfrig! ej förekommit
till denna paragrafs omredigering på det af motionären föreslagna sätt, finner
Utskottet icke skäl att tillstyrka hvad motionären i denna del hemställt.

1 anledning af hvad sålunda blifvit anfördt får Utskottet hemställa:

att följande förslag till ändringar i Riksdags-ordningen måtte antagas
att hvila till vidare grundlagsenlig behandling:

4

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 5.

Riksdags

(Nuvarande lydelse, hvari med kursiv
stil iiro utmärkta de delar, som blifvit
föreslagna att ändras eller utgå.)

§

1. Andra Kammarens ledamöter —

valet skett.

2. Å landet, hvartill i fråga om
riksdagsmannaval äfven räknas de städer,
som icke hafva egen jurisdiktion, och köpingar,
utses för hvarje domsaga en riksdagsman.
Domsaga med större folkmängd
än fyratiotusen varde dock af Konungen,
såvidt ske kan liäradsvis, indelad i två
valkretsar, som välja hvardera en riksdagsman.

3. I hvarje stad, som eger en folkmängd
af tiotusen eller mer, utses en
riksdagsman för hvarje fullt tal af tiotusen.
Ofriga städer med egen jurisdiktion
skola första gången af Konungen, och
derefter hvart tionde år af Kammaren,
ordnas, så vidt ske kan länsvis, i särskilda
valkretsar, som hvardera utse en
riksdagsman, och skall hvarje sådan valkrets
innehålla en folkmängd af minst
sextusen och högst tolftusen.

§

Valen förrättas, för landet, inför domhafvanden
medelst elektorer, som utses
inför kommunalstämmans ordförande eller,
om kommunen utgöres af stad, hvarom i
13 § 2 mom. förmäles, den för sådan stad
särskild! tillsatta styrelse. För hvarje kommun
--—--------

ett tusen.

I de valkretsar — — — — — —
folkmängden eger.

Kommuner, som hafva att gemensamt
välja riksdagsman, ega dock begagna
det omedelbara valsättet, derest flertalet
af de röstberättigade så beslutar. Då
förslag härom af de röstberättigade i en

ordningen.

(Föreslagen lydelse, hvari ändringame
och tilläggen äro med kursiv stil utmärkta.
)

13.

1. Andra Kammarens ledamöter —

valet skett.

2. Å landet, hvartill i fråga om
riksdagsmannaval äfven räknas köpingar,
utses för hvarje domsaga en riksdagsman.
Domsaga, som, oberäknad,t dertill hörande
städer, har större folkmängd än fyratiotusen,
varde dock af Konungen, så vidt
ske kan liäradsvis, indelad i två valkretsar,
som välja hvardera en riksdagsman.

3. I hvarje stad, som eger en folkmängd
af tiotusen eller mer, utses eu
riksdagsman för hvarje fullt tal af tiotusen.
Ofriga städer skola törsta gången
af Konungen, och derefter hvart tionde
år af Kammaren, ordnas, så vidt ske kan
länsvis, i särskilda valkretsar, som hvardera
utse en riksdagsman, och skall hvarje
sådan valkrets innehålla en folkmängd
af minst sextusen och högst tolftusen.

16.

Valen förrättas, för landet, inför domhafvanden
medelst elektorer, som utses
inför kommunalstämmans ordförande. För
hvarje kommun — — — — — — —
ett tusen.

I de valkretsar — — — — — —
folkmängden eger.

Kommuner, som hafva att gemensamt
välja riksdagsman, ega dock begagna
det omedelbara valsättet, derest flertalet
af de röstberättigade så beslutar. Då
förslag härom af de röstberättigade i en

Konstitutions-Utskottets Utlutande N:o 5.

kommun väckes medelst beslut, fattadt
inför kommunalstämmas ordförande, magistrat
eller den för stad utan egen jurisdiktion
särskildt tillsatta styrelse, varder
sådant meddeladt Konungens Befallningshafvande,
som från öfriga till valkretsen
hörande kommuner infordrar de röstberättigades
röster och utfärdar kungörelse
om utgången efter thy som de flesta af''
gifna rösterna varit för bifall eller afslag,
I sistnämnda fall — — —• — — — —

--— dess införande fattas. Yid de

omedelbara valen afgifvas rösterna, särskildt
för hvarje kommun, inför kommunalstämmas
ordförande, magistrat eller
för stad särskildt tillsatt styrelse; och skola
för rösternas sammanräknande och fullmakts
utfärdande åt deri, som de flesta
rösterna erhållit, valprotokollen insändas,
för kommunerna å landet till dornhafvanden
och för städer med egen jurisdiktion
till magistraten i den stad, som största
folkmängden egt;r.

— — — valkretsar.

kommun väckes medelst beslut, fattadt
inför kommunalstämmas ordförande eller
•magistrat, varder sådant meddeladt Konungens
Befallningshafvande, som från öfriga
till valkretsen hörande kommuner infordrar
de röstberättigades röster och utfärdar
kungörelse om utgången efter thy
som do flesta afgifna rösterna varit för
bifall eller afslag. I sistnämnda fall —

---dess införande fattas. Yid de

omedelbara valen afgifvas rösterna, särskildt
för hvarje kommun, inför kommunalstämmas
ordförande eller magistrat;
och skola för rösternas sammanräknande
och fullmakts utfärdande åt den, som de
flesta rösterna erhållit, valprotokollen insändas,
för kommunerna å landet till
domhafvande!! och för städerna till magistraten
i den stad, som största folkmängden
eger.

--— valkretsar.

1 stad, der magistrat ej finnes, skall
den för sådan stad särskildt tillsatta styrelse
eller dess ordförande taga den befattning
med riksdagsmannaval, som enligt denna §
samt §§ 1H, 20 och 22 tillhör• magistrat
eller dess ordförande.

Stockholm den 28 Mars 1871.

På Utskottets vägnar:

Th. Mimek åt* Rosensehtfld.

Reservationer:

af Herrar Ehrenborg och Per Nilsson.

Bill. till Riksd. Prat. 1871. 3 Sami. 3 Afd.