Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2.
1
-\:o 2.
Ånk. till Iliksd. Kansli den 8 Maj 1871, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändringar i Kongl.
Kungörelsen den 20 Maj 1864 angående enskilda banker
med rätt att utgifva egna banksedlar.
n f +Andra Kammaren hafVa till Banko-Utskottet hänvisats nedan
hUlfkI.sla !ln(llVanne motl.oner rörande lagstiftningen för enskilda banker, för
skotlt ^andl?ggni,ng .namnda Utskott begärt sammanträde med Lag-Utskotte
, och öfver hvilka motioner fördenskull ett i öfverensstämmelse8med
47 § i Riksdags-ordmngen sammansatt Utskott har att afgifva utlåtande
yrkat U °U N:° 165 har Herr Sven Andreasson från Elfsborgs län
o l:o) beträffande det i 2 § af Kongl. Kungörelsen den 20 Mai 1864
angående enskilda banker med rätt att utgifva egna banksedlar befintliga
stadgande att delegarne skola, en för alla och alla för en, svara för upp
bankhnf
af- a\a £ankbo. a§ets förbindelser: att föreskrifvas måtte att, om
Kungörelse8''tillS"f ? °“ deSS .rfflse’ iemlikt 29 § af nämnda Kongl.
kungörelse till följd af oförmåga att inlösa sina sedlar, inställes skall för
bankens sol,danska bolagsmän inträda skyldigbeten åt genas en för aiL
egna, UPPfy"a baI''kboll*««s »U» ■*. sL boiagsmLens
.1 2:0* 1 o48*, 0I|1 bostä>nmeIserna i 26 § af ifrågavarande Kona! Kungörelse
rörande bankernas sedelutgifningsrätt: att mom. b), d) och e) i
Bih. Ull Iliksd. Prut. 1871. 6 Sami. 2 Afd. 2 Häft.
2
Sammansatta Banko- och Lag-lJtskottets Utlåtande N:o 2.
denna § måtte uteslutas; i följd hvaraf sedlar icke skulle få utgifvas hvarken
enligt mom. b), på grund af behållning i enskild banks egna kassor af
rikets mynt och riksbankens sedlar, eller, enligt mom. d), på grund af
behållning af i riksbanken insatta medel, eller, enligt mom. e), på grund af de
för kassakreditiv lemnade, med grundfondshypothek till beskaffenheten jemförlig
a säkerhetshandlingar; hvadan således sedelutgifning finge grundas endast
på det i allmänt förvar nedsatta grundfondshypothek, enligt inom. a), samt
på guld och silfver efter samma beräkningsgrund i afseende på värdet,
som för Riksbanken nu är eller framdeles kan blifva föreskrifven, enligt
mom. c);
3:o) i fråga om de valörer, hvarå banksedlar få af enskilda banker,
jemlikt § 27 mom. 1, utgifvas: att utgifning af sedlar å 5 och 10 Riksdaler
icke skulle tillåtas;
4:o) i stället för det nuvarande, i § 35 af ofta omförmälda Kongl.
Kungörelse gifna stadgande att i händelse bankbolag, enligt något räkenskapsårs
behörigen reviderade bokslut, gjort sådana förluster, att reservfonden
-och 10 procent af den utaf de solidariske bolagsmännen insatta grundfond
gått förlorade, banken skall ställas under utredning och bolaget derefter
upplösas, så framt ej beslut fattas och inom tre månader sättes i
verket, att genom tillskott återställa grundfonden till dess behöriga belopp:
att en bestämmelse måtte införas att, så snart reservfonden jemte en tiondedel
af grundfonden gått förlorade, banken skall ställas under utredning
och bolaget derefter upplösas;
hemställande motionären, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl
Maj:t göra framställning om de ändringar i Kongl. Kungörelsen den 20''
Maj 1864, som här ofvan blifvit omförmälda.
Hvad nu först angår motionärens förslag till stadgande angående
bolagsmännens i bankbolag ansvarighet, får Utskottet erinra, att ett dylikt
stadgande väl måste anses vara af civillags natur och då, efter hvad ingressen
till Kongl. Kungörelsen den 20 Maj 1864 angifver, Kongl. Maj:t
funnit sig böra utur det af 1862—1863 årens Riksdag antagna förslag till
lag angående enskilda banker med sedelutgifningsrätt utesluta sådana stadgande^
som ansågos tillhöra civillag, så torde det af motionären nu ifrågasatta
icke kunna uti omförmälda Kongl Kungörelse inrymmas.
Då Utskottet för öfrigt anser den tolkning af allmän lag, som förslaget
innefattar, icke vara af behof påkallad, finner Utskottet sig böra
l:o.
afstyrka bifall till motionen i nu förevarande del.
Vid de grunder, som nu genom 26 § af Kongl. Kungörelsen den 20
Maj 1864 äro för enskilda bankernas sedelutgifningsrätt fastställda, hafva
3
Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2.
äfven förut anmärkningar i åtskilliga riktningar blifvit framställda, utan att
någon bestämd åsigt om hvad som borde sättas i stället för nuvarande
bestämmelser synes hafva kunnat göra sig gällande.
Under sådant förhållande och då det i allmänhet icke synes vara
skäl att i en lag, som för få år sedan tillkommit på grund af ett utaf
Riksdagen sjelf dertill uppgjordt förslag, nu företaga de partiela förändringar,
motionären föreslagit, finner Utskottet sig böra hemställa,
2:o.
att motionärens nu ifrågavarande yrkande icke heller må bifallas.
Såsom skäl för sitt yrkande att de enskilda bankerna icke borde få
utgifva sedlar å 5 och 10 R:drs valör, har motionären i forsta rummet
anfört vigten af att det allmänna rörelsemedlet vid mindre liqvider vore
verkligt mynt. Detta syftemål lärer dock icke kunna vinnas blott genom
ett förbud för de enskilda bankerna att utgifva sedlar å dessa valörer, så
länge Riksbanken utgifver dylika. Den svårighet, som enligt motionärens
förmälan, särdeles den mindre kunniga delen af befolkningen skall hafva
att reda sig med den alltför talrika mängden af olika slags sedlar på
mindre valörer, torde icke kunna sägas härflyta af valörernas mångfald och
synes icke heller kunna vara särdeles stor, då valören är på alla sedlar
tydligt och på många ställen anbragt.
Vid de fyra sistförflutna riksdagarne hafva med detta likartade yrkanden
blifvit framställda, men af Riksdagen afslagits; och under sådant
förhållande finner Utskottet sig, lika med föregående Utskott, böra
3:o.
afstyrka bifall till motionen uti förevarande del
Den bestämmelse, som i 35 § af Kongl. Kungörelsen af den 20 Maj
1864 blifvit införd derom, att ett bankbolag, hvars rörelse gått med så
stor förlust, att bankens hela reservfond samt derutöfver tio procent af
grundfonden förlorats, må ega rådrum att göra det tillskott, som erfordras
för grundfondens återställande till dess behöriga belopp, torde vid närmare
eftersinnande befinnas ega stort företräde framför den i äldre bankoktrojer
befintliga föreskriften, hvars införande ånyo motionären påyrkar, att, när
ett dylikt förhållande inträda banken ovilkorligen skulle upphöra med sin
rörelse och ställas under utredning. Tager man i betraktande hvilken betydlig
rubbning i rörelsen skulle uppstå i en ort, der en bank komme att
brådstörtadt upphöra och ställas under tvungen utredning, så lärer man
finna, att den genom ifrågavarande medgifvande beredda möjligheten till
undvikande häraf är icke ensamt i bankbolagens, utan ännu mera i allmänhetens
intresse; och Utskottet hemställer derföre
4 Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2.
4:o.
att äfven denna del af motionen må utaf Riksdagen afslås.
Herr Pehr Ericsson från Gefleborgs län, med hvilken Herrar Magnus
Jönsson och Hans Larsson från samma län förenat sig, har uti motion
N:o 178 yrkat en sådan ändring af 28 § i ofvan omförmälda Kongl. Kungörelse
af den 20 Maj 1864, att de enskilda sedelutgifvande bankerna ålades
icke allenast vid hufvudkontoret, utan äfven vid afdelningskontoren inlösa
sina sedlar med rikets mynt eller Riksbankens sedlar.
Det torde vara tydligt, hurusom följden af ett sådant stadgande
nödvändigt skulle blifva att de flesta, om ej alla afdelningskontor måste
indragas, enär det är otänkbart att en bank kunde på flera ställen hålla
så stor vexlingskassa, som erfordrades för att öfverallt kunna möta möjliga
fordringar på invexling af de egna banksedlarne. Men utan fara för motsägelse
torde kunna påstås, att just mängden utaf bankkontor bereder stora
fördelar för den allmänna rörelsen, så att, om de till ett antal af mer än etthundrade
nu befintliga afdelningskontoren indroges, olägenheterna skulle
blifva högst känbara. Då för öfrigt icke heller Riksbanken har åliggande
att vid dess lånekontor invexla sina sedlar, vore det dessutom inkonseqvent
att yrka ett sådant åliggande för de enskilda bankerna; och Utskottet
måste på dessa skäl hemställa,
5:o.
att Riksdagen må afslå den i förevarande motion gjorda framställning.
Stockholm den 8 Maj 1871.
På Utskottets vägnar:
J. v. Scliwerin.
Reservation:
af Herr Grefve J. O. Mörner, emot en del af den i utlåtandet använda
motivering.
Stockholm, G. W. Blomqvists Boktryckeri, 1871.