Banko-Utskottets Memorial N:o 13.

1

JV:o 13.

Ank. till Riksd. Kansli d. 28 April 1871, kl. 5 e. m.

Memorial, angående lista, 2:dra och 3:dje samt 5:te och 6:te artiklarne
i Banko-reglementet.

Uti en inom Första Kammaren framställd motion, N:o 30, har Herr A. 0. Wallenberg
föreslagit vissa ändringar dels i fråga om bestämningen af hvad såsom Riksbankens
metalliska kassa skall anses och beräknas, dels rörande beräkningen af bankens sedelstock
samt i följd deraf gränserna för Riksbankens sedelutgifningsrätt; hvarjemte motionen
innefattar förslag att i Banko-reglementet skulle införas föreskrift derom, att redogörelse
angående bankens metalliska kassa bör månadtligen offentliggöras.

Då motionen afser, att, oaktadt från beräkningen af metalliska kassan borde uteslutas
de slags valutor, som omförmälas i punkterna f) och g) af nuvarande reglementes
5:te §, sedelutgifning likväl skulle få grundas på dessa valutor jemte dem, som äro upptagna
i punkterna a), 6), c), d) och e) af nämnda §, innefattar motionen icke i denna
del någon rubbning af nuvarande förhållanden, utan går endast ut på att undanrödja den
oegentlighet, som onekligen ligger uti att tillägga benämningen af metallisk kassa åt hvad
som i allmänhet i sjelfva

Men då, enligt motionen, såsom sedelstock skulle anses och beräknas endast de
verkligen utelöpande sedlarne, och från beräkningen af sedelstocken utesiutas hvad som
nu, enligt punkterna b) och c) af § 24, dit hänföres, eller dels medel, innestående på
deposition utan ränta, dels obegagnade andelar af de s. k. låne- och kreditivförlagen, så
komme i sjelfva verket Riksbankens sedelutgifningsrätt att ökas med ett emot depositionerna
samt obegagnade andelar af låne- och kreditivförlag svarande belopp. Nyssnämnda
depositioner samt obegagnade andelar af låne- och kreditivförlag uppgå alltid till stora
summor; och ett bifall till det ifrågavarande förslaget i denna del skulle således föranleda
en högst betydlig utvidgning af Riksbankens sedelutgifningsrätt samt i följd deraf en
väsendtlig rubbning af de grunder, hvilka under sednare tider varit gällande i denna vig Bih.

till Biksd. Prot. 1871. 6 Sami. 1 Åfd. 8 Haft. 1

2

Banko-Vtsleottets Memorial N:o 13.

tiga del af Riksbankens organisation och funktioner; en rubbning, som Utskottet icke
anser sig böra tillstyrka.

Då emellertid, vid granskning af reglementets lista och 2:dra artiklar, rörande
föremålen för Riksbankens verksåmhet, metalliska kassan, sedelutgifningen och hvad dermed
egen sammanhang, med mera, Herr Wallenbergs nyss omförmälda förslag gifvit en
särskild anledning att egna uppmärksamhet åt innehållet uti samt uppställningen af de
stadganden, som tillhöra nämnda delar af Banko-reglementet, har, enär det'' torde vara
onekligt att de nu befintliga stadgandena uti reglementets lista och 2:dra artiklar i många
delar lemna rum för befogade anmärkningar i afseende både på innehåll och ordningsföljd,
fråga inom Utskottet uppstått att företaga en omarbetning af berörda delar utaf
reglementet.

Öfver ett i sådant afseende inom Utskottet framstäldt förslag har utlåtande inhemtats
af Fullmäktige, som visserligen, lika med Utskottet, funnit synnerligast 2:dra
artikeln af reglementet lida utaf oegentligheter, men, i fråga om undanrödjande af dessa
och åstadkommande af en lämpligare uppställning, dels vid det inom Utskottet framställda
förslaget gjort åtskilliga anmärkningar, dels yttrat: att, för eu systematisk uppställning
af 2:dra artikeln, fordrades den närmare granskning af Banko-reglementets öfriga
delar, att hvad som nu insmugit sig i dessa måtte kunna hänföras till sin rätta plats;
ett arbete, hvartill likväl riksdagstiden icke för Fullmäktige rätt väl egnade sig.

Då den ifrågasatta revisionen utaf stadgandena uti reglementets lista och 2:dra
artiklar, ehuru, efter Utskottets förmening, icke saknande vigt, likväl ej är af beskaffenhet
att kräfva skyndsamt utförande, har Utskottet, utan att nu ingå i närmare granskning
af de anmärkningar Fullmäktige gjort vid de* till deras utlåtande remitterade förslaget,
låtit detta för närvarande förfalla; men med anledning af hvad Fullmäktige i deras till
Utskottet afgifna, nyss omförmälda utlåtande yttrat och antydt om behöfligheten att, i
och för ett mera systematiskt affattande af stadgandena i Banko-reglementets 2:dra artikel,
verkställa granskning af jemväl öfriga delar utaf reglementet, beslutit anmoda
Fullmäktige att utarbeta och till nästkommande Riksdags Banko-Utskott afgifva förslag
till en sådan systematisk uppställning såväl af lista .och 2:dra artiklarne, som äfven af
de öfriga delar utaf reglementet, i afseende på Indika Fullmäktige kunde finna ändring
vare sig i formelt hänseende eller beträffande sjelfva saken vara ändamålsenlig.

Vid sådant förhållande anser Utskottet, att några förändringar i de delar af stadgandena
angående metalliska kassan och sedelstocken, som Herr Wallenberg ifrågasatt,
icke böra särskilt och annorlunda än i sammanhang med öfriga bestämmelser angående
nämnda ämnen vidtagas.

Hvad åter angår den del af motionen, som afser att uppgifter angående. Riksbankens
metalliska kassa måtte månadtligen offentliggöras, anser Utskottet visserligen uppgifter
beträffande såväl berörda kassa, som utelöpande sedlar och öfriga i sedelstocken
inbegripna skulder och förbindelser lämpligen böra för hvarje månad offentliggöras, men
finner detta ändamål kunna- vinnas genom eu från Utskottet till Banko-fullmäktige derom

Banko-Utskottets Memorial N:o 13.

3

gifven anmodan, utan intagande i reglementet af föreskrift om dylika uppgifter; och har
Utskottet fördenskull till Fullmäktige aflåtit anmodan om sådana uppgifters meddelande.

Med anmälan härom samt af de anledningar i öfrigt, som här ofvan blifvit anförda,
hemställer Utskottet:

1:°)

att Herr A. O. Wallenbergs motion N:o 30 icke för närvarande må
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Någon annan motion angående ändring i lista, 2:dra eller 3:dje artiklarne af reglementet
har icke från Kamrarne vid denna riksdag blifvit till Utskottet hänvisad. Men
dels hafva Fullmäktige, uti deras till Utskottet vid riksdagens början afgifna och i Memorialet
N:o 1 Riksdagen meddelade berättelse, hemställt om ändring af reglementets
24 §, dels har Utskottet funnit sig böra föreslå, att utgifning af sedlar å En Riksdalers
valör framdeles bör upphöra.

I fråga om bestämmelsen uti reglementets 24 § angående hvad som skall såsom
sedelstock anses och beräknas, innefattar Fullmäktiges förslag, att berörda § skulle få följande
förändrade lydelse:

»Såsom bankens sedelstock anses och beräknas:

a) utelöpande sedlar;

b) i banken och lånekontoren på grund af 33 § i reglementet insatta medel, för
hvilka ränta ej erlägges;

c) obegagnade andelar af låne- och kreditivförlagen, tillhörande de särskilda lånegrenarne;
samt

d) innestående medel för inlösen af utelöpande postvexlar och assignationer, äfvensom
några mindre behållningar å räkningar i depositions- och räkenskapskontoren;

dock skall härifrån afdragas:

l:o) invexlade otydliga sedlar och

2:o) förskott till postvexelrörelsen»;

afseende den af P^ullmäktige sålunda föreslagna förändringen af 24 §:s nuvarande lydelse
egentligen endast att åstadkomma ett fullständigare och noggrannare uttryckande af hvad
som enligt de gällande grunderna samt de faktiska förhållandena bör till sedelstocken
hänföras.

I hufvudsak godkännande detta sistnämnda förslag, har dock Utskottet ansett dels
en uteslutning kunna ske af vissa småposter, hvilka äro omförmälda under punkten d)
härofvan med de i allt fall nog obestämda uttrycken »några mindre behållningar å räkningar
i depositions- och räkenskapskontoren», dels uppställningen kunna i vissa delar
förenklas.

Utskottet har nemligen ansett uttrycken i punkten a) »utelöpande sedlar» kunna
och böra, äfven utan särskilt angifvande att »invexlade otydliga sedlar» skola frånräknas,
tolkas så, att dessa invexlade sedlar icke upptagas såsom utelöpande; och i stället för

4

Banko-Utskottets Memorial N:o 13.

att, såsom i Fullmäktiges förslag skett, dels under punkten d) begagna uttrycken »innestående
medel för inlösen af utelöpande postvexlar», dels i slutet af §:n sådan afdragspost
upptaga »förskott till postvexelrörelsen», har Utskottet ansett samma sak kunna helt enkelt
uttryckas sålunda: »beloppet af utelöpande postvexlar».

Af dessa anledningar och sedan Fullmäktige i deras ofvan omförmälda utlåtande
förklarat den af Utskottet ifrågasatta redaktion kunna antagas, hemställer Utskottet:

2:o)

att 24 § i Banko-reglementet må få följande förändrade lydelse:

(Nuvarande lydelse af § 24.)

Såsom bankens sedelstock anses och beräknas
:

a) utelöpande sedlar;

b) medel, insatta på räkningar i Depositions-kontoret
och banken ej tillhöriga;

c) obegagnade andelar af låne- och kreditivförlagen,
tillhörande de särskilda lånegrenarne; dock

skall från sålunda beräknad sedelskuld
afdragas:

l:o) förskott till invexling af förslita
sedlar;

2:o) invexlade otydliga sedlar; och
3:o) förskott till postvexelrörelsen.

Sedan vid 1847—1848 årens riksdag beslut fattats om upphörande af dittills
brukliga sedlar å 16, 12 och 8 skillingar Banko, förekommo redan vid de närmast följande
riksdagarne förslag om indragning af sedlarne å 32 skillingar Banko. De hufvudsakliga
skälen härför voro, att sedlar å lägre valör, än myntenheten, icke borde finnas,
bland annat emedan sådant, synnerligast med afseende derpå att dylika sedlar, enligt
grundlagen, vore gällande såsom mynt, bidroge att förvilla begreppet om hvad som vore
verkligt mynt; att det skulle bidraga till styrka och fasthet i penningeväsendet, om verkligt
mynt vore i någon betydligare mån spridt i allmänna rörelsen, men att detta icke
kunde åstadkommas så länge sedlar å små valörer utgåfvos, emedan dessa utträngde
silfvermyntet, samt att kostnaden för tillverkningen utaf dessa småsedlar vore så betydlig,
att banken snarare hade förlust än vinst på deras utgifvande.

Dessa förslag, som voro föremål för öfverläggningar vid samtliga riksdagar under
1850-talet och sednast vid 1862—1863 årens riksdag, lyckades emellertid icke tillvinna
sig det afseende de, efter Utskottets åsigt, förtjena, enär man ansåg de ifrågavarande
sedlarne för den dagliga rörelsen samt synnerligen vid penningeförsändningar från en ort

»Såsom Riksbankens sedelstock anses och
beräknas:

a) utelöpande sedlar;

b) i banken och lånekontor, på grund
af 33 § i reglementet innestående medel, för
hvilka ränta ej erlägges;

c) obegagnade andelar af låne- och kreditivförlagen,
tillhörande de särskilda lånegrenarne; d)

beloppet af utelöpande postvexlar.»

Banko-Utskottets Memorial N:o 13.

5

till annan erbjuda eu beqvämlighet, som skulle komma att kännbart saknas, om sedlarne
å 1 R:dr afskaffades, och enär deras ersättande med klingande mynt skulle förorsaka en
betydlig påkänning på metalliska kassan.

Om ock de nämnda, med flera vid föregående tillfällen, då denna fråga förevarit,
anförda omständigheter mot afskaffande af sedlar å en riksdalers valör då må hafva egt
någon sådan giltighet, att de kunnat öfverväga de otvifvelaktigt vigtiga fördelarne af att
mynt finnes i landets allmänna rörelse gängse, att allmänheten får och bibehåller ett
riktigt begrepp om hvad som verkligen är mynt och derom att banksedlar endast äro
anvisningar på sådant, samt att de rubbningar i penningeväsendet, som under vissa omständigheter
kunna föranledas eller ganska betydligt förökas genom en stor utelöpande
sedelmassa, deremot i icke ringa man förebyggas eller inskränkas derigenom, att en betydligare
del af penningecirkulationen eger rum uti klingande mynt; så torde dessa omständigheter
numera hafva förlorat en del af den vigt, de tillförene må hafva egt.

Då minsta sedelvalören, i händelse en-riksdalerssediarne indroges, i allt fall icke
blefve högre än 5 R:dr, komme någon af silfvermyntets tyngd och volym beroende svårighet
att för dagliga smärre liqvider medföra hvad som behöfves, icke att på något sätt
blifva märkbar. Vid alla postanstalter kunna numera s. k. postanvisningar erhållas för
verkställande af smärre penningeliqvider, och till fyllnad i större försändningar, i de jemförelsevis
få fall, då sådana ej kunna göras medelst postvexlar, som vid alla bankkontor
i landet erhållas, erbjuda postverkets frimärken en beqväm utväg.

Att Riksbankens metalliska kassa skulle erfara en påkänning derigenom, att enriksdalerssedlarne
måste ersättas med siifvermynt, torde icke böra verka någon betänklighet.
Ty dels komme indragningen af berörda sedlar utan allt tvifvel att försiggå allenast
småningom och under en temligen lång tidrymd, dels skulle sannolikt på långt
när icke hela den i rörelsen befintliga massan af eti-riksdalerssedlar, utgörande omkring
5 millioner Riksdaler, komma att ersättas med siifvermynt, utan i stället användningen
af sedlar å andra valörer icke så litet ökas. Riksbankens metalliska kassa uppgår för
närvarande till mer än 22 millioner Riksdaler, och torde under den närmare framtiden
snarare komma att ökas än minskas; och om äfven hela det mot en-riksdalerssedlarne
svarande beloppet skulle inom någon kort tid åtgå till dessas inlösen, så vore minskningen
så mycket mindre af någon betydenhet, som bankens vid anfordran förfallna
skuld blefve i samma mån mindre.

Om också kostnaderna för sedlarnes tillverkning jemte öfriga utgifter, som föranledas
af deras begagnande, icke tillerkännas någon framstående vigt vid frågans afgörande,
äro dessa kostnader likväl så betydliga, att äfven denna omständighet förtjena!-uppmärksamhet. Utskottet är väl icke i tillfälle att särskilt för en-riksdalerssedlarne
uppgifva berörda kostnader; men enligt en af sist församlade Revisorer lemnad uppgift, belöpa
sig utgifterna för blanketter till sedelvalörerna 1, 5 och 10 R:dr samt för dessas tryckning
och underskrifning till R:dr 106,725: 30, hvartill bör läggas hela utgiften för sedelvexling
i landsorterna R:dr 9,977:23 samt största delen af kostnaden för sedlars granskning och

6

Banko-Utskottets Memorial N:o 13.

korsning, R:dr 7,448:55. Dessa summor sammanlagda uppgå till R:dr 124,151: 08; och då
år 1870 tillverkades 258,500 st. sedelblanketter å 10 R:dr, 353,500 st. å 5 R:dr, men
5,322,500 st, å 1 R:dr, så är tydligt att största delen af den nämnda total-kostnaden
faller på sedlarne af en-riksdalersvalören.

Ehuru det torde kunna tagas för gifvet att de nu utelöpande en-riksdalerssedlarne
endast ganska långsamt komma att till banken ingå, har Utskottet, på det full säkerhet
må vinnas, att den afsedda förändringen icke skall under öfvergångstiden förorsaka olägenheter,
ansett att åt Fullmäktige bör öfverlemnas att bestämma från hvilken dag, före
utgången af nu löpande år, utgifningen af sedlar å en riksdaler bör upphöra.

Under förutsättning, att Riksdagen godkänner hvad Utskottet i förevarande fråga
anfört, hemställer Utskottet:

3:o)

att Riksdagen må besluta samt åt Utskottet uppdraga att för
Banko-fullmäktige tillkännagifva, det utgifning från Riksbanken af
sedlar å en R:dr R:mt skall upphöra från den dag under nu löpande
år, som Fullmäktige finna lämpligt bestämma; och

4:o)

att, med uteslutande ur nuvarande § 28 af hvad som angår sedlar
å 1 R:dr, motsvarigheten till denna § må få följande lydelse:

Mom. 1. Banken utgifver sedlar, att med silfver inlösas, å
nedannämnda valörer, nemligen:

å 5 R:dr Runt, att inlösas med l1/^ R:dr i silfver, eller 10 ort tolflödigt

myntadt silfver.

» 10 »
» 50 »

» 100 »

» 500 »

» 1,000 »

»

272

»

»

20

»

»

1272

»

»

100

»

»

25

»

»

200

»

»

125

»

»

1,000

»

»

250

»

)>

2,000

»

(i öfrigt oförändradt.)

I sitt Memorial N:o 2 bär Utskottet, med anledning af förekommen fråga om antagande
af ackord för en Riksbankens fordran, grundande sig på köp af tvänne vexlar
å utländskt mynt, fästat uppmärksamheten derpå, att Banko-reglementet, i afseende på
sättet för afgörande af frågor om eftergift af bankens fordringar, innehölle endast, uti
§ 126, medgifvande för styrelserna öfver diskont- och lånekontoren att bevilja de gäldenärer
hos dessa kontor, som till borgenärers förnöjande sin egendom afträda ackord vid
liqviden af deras skulder till kontoren, men att någon föreskrift deremot icke funnes för
det fall, att fråga uppkomme om pröfning af ackordsanbud för sådäna fordringar, som

Banko-Utskottets Memorial N:o 13.

7

uppkommit i följd af andra slags transaktioner, än den genom diskont- och lånekontor
bedrifna utlåningsrörelse.

Till undanrödjande af denna brist hemställer Utskottet:

5:o)

att Riksdagen måtte besluta följande stadgande, att införas näst
efter § 79 i öde artikeln af reglementet:

Har någon, som häftar i skuld till banken i egenskap af
trassent eller endossent å vexel i utländskt myntslag, hvilken med
protest återgått, till borgenärers förnöjande sin egendom afträdt,
då må Banko-fullmäktige, efter noggran pröfning af omständigheterna
i hvarje särskilt fall, för sådan vexelskuld bevilja ackord,
men i öfrigt ega de icke att någon eftergift medgifva, utan skall
fråga derom underställas Banko-Utskottet till afgörande i den ordning,
instruktionen för detta Utskott stadgar.

Slutligen får Utskottet anmäla, att vid den öde artikeln annat tillägg eller
ändring icke ifrågakomma, och att icke heller någon ändring uti 6de artikeln blifvit
ifrågasatt.

Stockholm den 28 April 1871.

J. von Schwerin.

Utskottets Ordförande.

Reservationer:

vid punkterna 3:o och 4:o:
af Ilerr Lyttkens;

af Herr Hcegermark: »Reserverande mig emot Utskottets förslag i 3:dje och 4:de
punkterna, att utgifvandet af sedlar å 1 R:drs valör skall under loppet af detta år upphöra, får
jag, såsom skäl för denna reservation vördsammast anföra, att, enligt min tanke, ganska kännbara
olägenheter otvifvelaktigt skola, genom indragning af dessa sedlar, uppkomma, så väl för
den dagliga rörelsen i allmänhet, som isynnerhet för detaljhandeln och affärslifvet inom våra
aflägsnare och mera glest befolkade trakter, hvarest penningeliqvider, som sändes med

8

Banko-Utskottets Memorial N:o 13.

posten, skulle, oaktadt den utveckling postväsendet på sednare åren vunnit, komma att både
försvåras och fördyras. Val åberopar Utskottet i motiveringen, att postanvisningar numera
finnas att tillgå vid hvarje postanstalt, samt att dessutom postverkets frimärken
äro särdeles lämpliga att använda vid penningeförsändningar med posten. Häremot torde
dock kunna göras den befogade anmärkningen, att begagnandet af postanvisningar icke
lämpar sig särdeles väl, der både afsändare och emottagare bo på flera mils afstånd från
närmaste postanstalt, samt att mången icke, annat än undantagsvis, såsom penningar
emottager postverkets frimärken.

Den af Utskottet anförda höga kostnaden för sedlarnes tryckning, skrifning, utoch
invexling samt granskning och korsning in. in. förtjenar visserligen afseende; men
utom det, att denna kostnad dels torde kunna, genom lämpligare åtgärder vid sedeltillverkningen
och invexlingen, något nedsättas, dels till icke obetydlig de? ersättes genom
den vinst, som uppkommer derigenom, att en mängd sedlar antingen förloras eller så
förstöras, att de icke kunna till inlösen företes, och hvilken vinst icke kan antagas vara
så ringa, då man känner, att af de sedlar å 32 sk. Banko, hvilkas utgifvande upphörde
för ungefär 12 år sedan, likväl den 31 December sistlidna år funnos oinlösta ett antal af
452,050 st., oaktadt dessa sedlar voro, i afseende på papperet, af en långt bättre och
hållbarare beskaffenhet, än de, som nu utgifvas å 1 R:dr, så torde derjemte lika mycket
afseende böra fästas dervid, att handels- och affärsrörelsen äfven för de mindre bemedlade
samhällsklasserna underlättas; och till en sådan lättnad bidrager i icke ringa grad
tillgången till de ifrågavarande sedlarne. Kostnaden för deras utgifvande synes derföre
rätteligen böra drabba Riksbanken, d. v. s. hela landet, på det icke den jemförelsevis
större delen af allmänheten, särdeles i de aflägsnare orterna, skall i dess handels- och
näringslif ensamt betungas med drygare omkostnader och vidkännas olägenheter, som,
genom förut vidtagna åtgärder, redan äro inom andra områden aflijelpta.

Då Utskottet vidare säger sig med förslaget åsyfta, att befordra spridningen i
allmänna rörelsen af verkligt mynt, eller klingande valuta; men likväl på samma gång
tyckes befara, att denna spridning skulle kunna blifva alltför stor, om den komme att
motsvara det belopp, omkring 5,000,000 R:dr, hvartill de nu utelöpande sedlarne å 1
R:dr uppgå, samt derföre uttalar den lugnande förmodan, att en del af detta belopp skall
komma att ersättas med sedlar af andra valörer; så, och åtminstone så länge vårt nuvarande
myntsystem fortfarande är gällande, anser jag frågan om indragning af ifrågavarande
sedlar vara för tidigt väckt och får derföre föreslå, att 28 § i Banko-reglementet
måtte oförändrad bibehållas.»

Herr O. Månsson har velat anmäla, att han ej varit närvarande vid behandlingen
af punkterna 3:o och 4:o.

N:o