4
Banko-Utskottets Memorial N:o 11.
N:o 11.
Ank. till Riksd. Kansli den 16 Mars 1871, kl. 2 e. m.
Memorial, angående Artiklarne 7—10 i Banko-reglementet.
Efter granskning af de stadganden, som äro intagna i Banko-reglementet
under Artiklarne 7, 8, 9 och 10, samt pröfning, i sammanhang dermed, af de vid
denna riksdag väckta motioner, som hafva afseende på nämnda delar af reglementet,
får Utskottet nu hos Riksdagen anmäla och föreslå de förändringar, Utskottet
funnit erforderliga.
Hvad angår sjunde Artikeln, som handlar om bankostatens löneförmåner,
grunderna för befordringar och pensionsberäkning samt ordningsstadganden, har
intet förslag till ändring blifvit inom Kamrarne framstäldt, och Utskottet finner
icke heller någon annan sådan behöflig, än att i 94 §, som innehåller aflöningsstaten
för Bankens tjensteman, uteslutning bör ske af det å sidan 76 af tryckta reglementet
under rubriken “arfvoden11 upptagna anslag till notarien vid Banko-fullmäktiges expedition
för bestridande af kanslist-göromål, stort 1,000 R:dr. Banko-fullmäktige
hafva nemligen under den 4 Augusti nästlidna år tillsatt en å stat upptagen, men
dittills obesatt kanslist-tjénst vid Fullmäktiges expedition och dervid förklarat det
af notarien vid expeditionen, enligt staten uppburna nyssnämnda arfvode skola
användas till kanslistens aflönande.
Som ingen annan ändring i aflöningsstaten för Bankens tjensteman eller i
öfriga, uti 94 § förekommande, med aflöningsstaten sammanhängande stadganden är
ifrågasatt, hemställer Utskottet allenast,
Bo
att ur reglementets 94 § må, med bibehållande af §:n i öfrigt oförändrad,
uteslutas de å sidan 76 förekommande orden: “till notarien vid Bankofullmäktiges
expedition för bestridande af kanslist-göromål, R:dr 1.000".
Åttonde Artikeln, om diskont- och låne-kontoren, innehåller uti § 132 aflöningsstaterna
för lånekontoren i orterna; och är, hvad angår lånekontoret i Wisby, anvisad
i ett för allt eu summa af 6,000 R:d-r årligen, kostnaden för revisionen
B anka-Utskottets Memorial N:o 11.
a
af lånekontorets förvaltning- och räkenskaper häri ej inbegripen. Då förvaltnings-kostnaderna
vid detta kontor medtoge hela den nämnda summan, samt
§ 135, enligt hvilken lånekontorens styrelser ega att, när tjensteman af sjukdom
eller annat laga förfall hindras att bestrida tjensteu, åt hans vikarie meddela
arfvode efter de grunder, som äro i detta afseende inom Banken gällande,
likväl hvad beträffar Wisby lånekontor gjorde den inskränkning, att det nämnda
förvaltnings-ånslaget ej finge öfverskridas, och sålunda den genom sistnämnda §
lånekontors-tjenstemännen i allmänhet förunnade förmån till all kraft och verkan
upphäfdes för tjenstemännen vid lånekontoret i Wisby, har Herr E. Leijer i motion
N:o 134 hemställt om sådana ändringar uti nyss omförmälda §§, att arfvoden till
vikarier för tjensteman vid Wisby lånekontor, hvilka af laga förfall hindrades från
tjenstens bestridande, kunde, oberoende af det bestämda förvaltnings-anslaget, få
anvisas, samt för detta ändamål hemställt dels att ur reglementets § 135 måtte
uteslutas orden: “dock under iakttagande, hvad angår lånekontoret i Wisby, att
anslaget för detta kontors förvaltning på det hela icke öfverskrides“; dels att i §
132 mom. 1 litt. C. orden: "för lånekontoret i Wisby i ett för allt en summa af
6,000 R:dr Kant årligen; kostnaden för revisionen af lånekontorets räkenskaper och
förvaltning häri ej inbegripen" måtte blifva på det sätt förändrade, att sista meningen
komme att lyda: "kostnaden för revisionen af lånekontorets räkenskaper
och förvaltning samt vikariats-arfvode på grund af § 135 häri ej inbegripen".
Utskottet har i anledning af denna motion begärt yttrande af Banko-fullmäktige,
som anfört: att genom de i § 132 mom. 1 litt. C. åt styrelseledamöter,
tjensteman och betjente vid lånekontoret i Wisby anvisade löner, arfvoden och
tjenstgöringspenningar anslaget för kontorets förvaltning på det hela vore så nära
medtaget, att deraf återstodo allenast en sjettedel eller 1,000 R:dr till hyra och expenser,
hvadan sannolikt, äfven med iakttagande af all nödig sparsamhet, föga om
ens något deraf kunde afses till så beskaffade arfvoden, som de ifrågavarande; att
således, derest det funnes med billighet öfverensstämmande att för tjensteman vid
lånekontoret i Wisby, som af sjukdom eller annat laga förfall hindrades från tjenstens
bestridande, bereda tillfälle till lönens bibehållande oafkortad, ändring i de
hithörande föreskrifterna vore erforderlig; att emellertid uteslutning af det vid §
135 fogade inskränkande tillägget icke syntes vara lämplig, emedan i sådant fall
ingen annan yttersta gräns för vikariats-arfvode nas totalbelopp komme att finnas,
än summan på det hela af de till tjenstemännen utgående löner, men att den anmärkta
olägenheten kunde på annat- sätt afhjelpas; samt att, ehuru det icke borde
lemnas utan uppmärksamhet hurusom emellan tjenstemännen vid lånekontoret i
Wisby och vid öfriga lånekontor den icke oväsendtliga skiljaktighet beträffande
deras förhållande till lånekontoret förefunnes, att de sednare äro, med allenast ett
eller annat undantag, upptagna uteslutande af tjensteu vid lånekontoret, under det
tjenstemännen vid Wisby lånekontor hafva sin hufvudsakliga sysselsättning utom
lånekontoret, Fullmäktige likväl ansåge sig böra till Utskottets bepröfvande öfverlemna,
huruvida icke anledning förefunnes att hos Riksdagen föreslå, det anslaget
för lånekontoret i Wisby måtte förhöjas från 6,000 till 6,500 R:dr, kostnaden för
revisionen af lånekontorets förvaltning och räkenskaper häri ej inbegripen, hvarigenom
för expenser behöflig tillökning borde vinnas på samma gång- som tillfälle
bereddes att kunna af anslaget godtgöra vikarie för tjensteman, som tillfälligtvis
kunde af sjukdom eller annat laga förfall hindras från tjenstgöring.
6
Banko-Utskottets Memorial N:o 11.
Hvad Banko-fullmäktige sålunda föreslagit, finner Utskottet sig böra i alla
delar tillstyrka och hemställer fördenskull,
2:o
att Herr E. Leijers ifrågavarande motion endast i så måtto må vinna
afseende, att, med höjande af förvaltnings-anslaget för Wisby lånekontor
från 6,000 till 6,500 R:dr, mom. 1 litt. C. af reglementets § 132 må få
följande lydelse:
“6''. För lånekontor et i Wisby:
i ett för allt, en summa af 6,500 R:dr R:mt årligen; kostnaden för revisionen
af lånekontorets räkenskaper och förvaltning häri ej inbegripen.
Af denna summa utgår:
(i öfrigt oförändradt)
men att, i följd häraf,
3:o
icke någon ändring af § 135 må ega rum. f
I anledning af en inom Utskottet väckt fråga om förändring af de uti 4:de
mom. af reglementets § 132 gifna bestämmelser rörande tur och befordringsrätt inom
Banken för de vid lånekontoren i orterna anställda banko-ombud, har Utskottet
inhemtat utlåtande af Banko-fullmäktige, som i detta ämne anfört följande:
“Yid organisationen af lånekontoren i Göteborg och Malmö synes det hafva
såsom ovilkorligen antagits, att det vid hvartdera lånekontoret anställda bankoombud
skulle utses inom Bankens tjenstemannapersonal; och den Fullmäktige, genom
de meddelade reglementariska föreskrifterna för lånekontoren, lemnade rätt att,
enär så lämpligt pröfvades, från befattningen återkalla banko-ombud gaf, å andra
sidan, anledning till det beslut, att tjensteman, som till banko-ombud förordnades,
vore berättigad icke allenast att bibehålla i Riksbanken innehafvande tjenst, utan
äfven att derstädes vinna befordran med bibehållande af förordnandet såsom bankoombud.
De olägenheter, som häraf uppstodo för såväl Riksbanken som bankoombuden,
ansågs det nödigt att undanrödja genom ett stadgande angående tur och
'' befordringsrätt inom Riksbanken för do till banko-ombud förordnade tjensteman,
oberoende af särskild ansökning, hvilket stadgande återfinnes i inom. 4 af Bankoreglementets
132 §. Så länge till banko-ombud antogs tjensteman tillhörande Riksbanken,
var detta stadgande fullt tillämpligt, men ett annat förhållande har inträdt,
sedan personer, icke tillhörande Riksbanken, förordnats till banko-ombud. Till
denna afvikelse från förut följd praxis föranleddes Fullmäktige icke allenast deraf,
att lånekontor sedermera inrättats med den inskränkta verkningskrets, att bankoombud
icke kan uteslutande i och för lånekontorets angelägenheter finna sysselsättning,
på sätt händelsen är vid Wisby lånekontor, utan äfven deraf att rörelsen
vid isynnerhet lånekontoret i Göteborg vunnit eu utsträckning, som hos ett fu,llt
lämpligt banko-ombud derstädes förutsätter, jemte lokalkännedom, andra egenskaper,
lxvilka endast undantagsvis förefinnas hos Riksbankens tjensteman.11
“Att banko-ombuds befattning numera ej kan, beträffande göromål och
ansvar, jemföras med tjenst i Riksbanken, har ingalunda sin grund deri, att dessa
göromål och detta ansvar öfverstiga hvad som kan belöpa på en Bankens tjensteman,
utan återfinnes i göromålens natur. Ombuden vid lånekontoren i Göteborg
och Malmö hafva till en dol enahanda åligganden, som tillkomma Fullmäktiges de
-
Banko- Utskottets Memorial N:o 11.
7
puterade. Det tillhör dem dessutom bestyr, likartade med dem, som äro anvisade
åt de i Diskont-kontorets styrelse deltagande kommissarier och andra Bankens
tjensteman i högsta graden, men icke får häraf dragas den slutsats att bankoombuden
böra vara likställda med hvarken deputerad eller kommissarie i Riksbanken.
Banko-ombud är icke, såsom sådant, tjensteman. Han är styrelseledamot
och bör kunna från uppdraget skiljas utan rätt till lön eller pension från Riksbanken,
såvida han icke derstädes är tjensteman, i hvilket fall han ock måste vara
skyldig att inträda i den tjenstgöring, som honom anvisas, derest han icke innehar
den tjensteman till pension berättigande ålder. För person utom Banken, som, till
banko-ombud antagen, derifrån entledigas, skulle det sannolikt icke falla sig lägligt
att i Banken inträda såsom tjensteman, hvarken i lägre eller högre tjenstegrad;
och att ålägga Banken ovilkorlig pensionering af banko-ombud skulle kunna leda
till missbruk, som åtminstone ej böra underlättas genom beredande åt dessa ombud
af särskilda undan tagsförmåner, ingalunda erforderliga för att vid blifvande ledighet
framkalla skicklige sökande,"
“Fullmäktige anse således att ofvanberörda 4 mom. af 132 § bör från
blifvande reglemente utgå och att någon särskild föreskrift angående tur, befordringseller
pensionsrätt för banko-ombud icke erfordras. Till de väl aflönade bankoombuds-befattningarne
i Göteborg och Malmö skola vid blifvande ledighet skickliga
sökande lika litet saknäs, som till bankoombuds-befattningen i Wisbv, hvilken,
efter hvad erfarenheten hittills visat, kan förenas med maktpåliggande och för besvärlig
ansedd tjenst på rikets stat. Någon prejudicc för nuvarande banko-ombud
bör ej heller uppstå genom uteslutning från reglementet af ifrågavarande föreskrift.
Ombudet i Malmö innehar redan högsta tjenstegrad inom Riksbanken, hvartill ombud
är berättigadt att avancera. Ombudet i Wisby, tillika landskamererare, kan
ej gerna afse att få inträde på Riksbankens stat, hvilket han ej heller ifrågasatt,
och banko-ombudet vid Göteborgs lånekontor, år 1869 dertill förordnad, tonfe icke
vara benägen att, efter åtta års tjenstgöring såsom banko-ombud, vid 58 års ålder
ingå i tjenstgöring i lista graden inom Riksbanken, hvartill han, enligt nu gällande
föreskrifter är berättigad att då erhålla tur, särdeles som det torde kunna med visshet
antagas att, om han qvarstå!’ såsom banko-ombud intilldess han uppnår pensionsålder,
understöd för hans återstående lifstid icke lärer komma att honom förvägras.
"
Förutom hvad Fullmäktige sålunda i afseende på bankoombuds-befattningarne
anfört hafva de tillika fästat uppmärksamhet på obehöfligheten att för framtiden
bibehålla föreskriften i mom. 5 af 132 §, enär det numera icke torde ifrågakomma
att tjensteman i Riksbanken sökte befattning vid lånekontor, men, derest
sådant skedde, det borde åligga denne att frånträda i Riksbanken innehafvande
tjenst.
Hvad Fullmäktige i nu förevarande afseenden anfört och föreslagit finner Utskottet
sig böra biträda, och hemställer fördenskull:
4:o.
att utur Banko-reglementet måtte helt och hållet uteslutas momenten 4
och 5 af nuvarande § 132, hvilka moment lyda sålunda:
, Mom. 4. Person utom bankoverket eller extraordinarie tjensteman
i Banken, som förordnas till banko-ombud, må, efter 8 års tjenstgöring
i nämnda egenskap, vara berättigad till torn- såsom kontorsskrifvare; vi
-
8
Banko-Utskottets Memorial N:o 11.
dåre, efter 4 års förlopp, uppflyttas i bokhållaregraden och, efter ytterligare
4 års tjenstetid, erhålla tour såsom kamererare, allt likväl med
vilkor att banko-ombudet fullkomligen motsvarat det honom lemnado
'' förtroende samt under tiden icke blifvit från sin befattning- återkallad;
egande den af verkets ordinarie tjensteman, åt hvilken ett dylikt förordnande
meddelas, att beräkna sig till godo den tid, han dessförinnan såsom
ordinarie i Banken tjenat, så att, om banko-ombudet vid utnämningen
redan under b:ne år i verket innehaft kohtorsskrifvare- eller bokhållaresyssla,
endast ett års tjenstetid i egenskap af ombud erfordras för
erhållande af tour, i förra fallet inom bokhållare- och i det sednare inom
kamereraregraden.
För banko-ombud, som vid utnämningen dertill innehar eller sedermera
får tour i kamereraregrad, bör tourberäkningen inom graden på
vanligt sätt fortgå; men ombud, som, på grund af ansökning, befordras
till syssla inom högsta tjenstegradeu, vare skyldig att densamma genast
tillträda.
Banko-ombud, som, utan , eget förvållande varder entledigad, eger
att, intilldess han till någon ledig tjenst i Banken vinner befordran, årligen
på expektansstat tillgodonjuta ett belopp, motsvarande lönen i den
grad, lian vid entledigandet innehade.
Mom. 5. Erhåller någon af Bankens tjensteman annan befattning
vid lånekontoren, än den i nästföregående moment omförmälda, bibehålie
han den tour i Banken, som tillkommer hans der innehafvande lönegrad.
Uti en inom Andra Kammaren väckt motion, N:o 10, har Herr O. B. Olsson
på anförda skäl yrkat, att de i Banko-reglementets 137 § upptagna, så kallade
välgörenhetsbidrag icke må vidare från Riksbanken utbetalas.
I anledning häraf får Utskottet till en början erinra, att sedan vid sistlidna
riksdag, på Utskottets hemställan, dels uteslutits ett dittills till allmänna fattigvården
i Stockholm anvisadt anslag af 1,500 R:dr, dels förordnats, att det till smärre
julgåfvor åt fattiga såväl ''i hufvudstaden som i landsorterna anvisade anslag af 3,000
R:dr skall i mån af nuvarande gratialisters afgång upphöra, Aftåga ifrågavarande
välgörenhetsbidrag äro följande:
till allmänna barnhuset i Stockholm.......R:dr 4,500: —
„ . frimurarebarnhuset i Stockolm ........ „ 2,250:
„ frimurarebarnhuset i Göteborg........ „ 450
„ Gustavianska barnhuset i Norrköping ..... „ 150
„ barnhuset i Gefle . . „ 150
„ barnhuset i Carlshamn........... „ ISO
„ Malmqvistska barnauppfostringsanstalten i Stockholm „ 1,000
„ bankostatens enke- och pupillkassa . . ■ . ■ „ 200
Summa R:dr 8,850
Då vid sistlidna riksdag fråga inom Utskottet väcktes att föreslå indragning
jemväl af de sistnämnda anslagen, anmodade Utskottet Banko-fullmäktige att till
Utskottet vid nu pågående riksdag meddela fullständig utredning angående tillkomsten
af de ifrågavarande välgörenhetsbidragen samt huruvida några särskilda anledningar
förefunnes dertill att dessa bidrag äfven för framtiden bordo från Banken
utbetalas.
Till
Banko-Utskottets Memorial N:o 11.
y
Till följd linväf iväfva Fullmäktige upplyst: att sedan, till eu början, understöd
för en gång meddelats barnhuset i Göteborg år 1739, barnhuset''för Stockholms
län 1750 och barnhuset i Carlskrona 1761, sådana understöd från sistnämnde
tid blefvo årliga, ehuru underkastade förnyad pröfning vid hvarje riksdag alltintill
1/72, då det förklarades dels att understödet till frimurarebarnhusen i Stockholm
och Göteborg skulle för hvarje år utgå till och mod år 1/77, hvarefter, enligt
beslut fattadt 1778, samma understöd skulle framgent fortfara, dels att, derest
barnhus i provinserna komme att anläggas, Banken skulle, dock endast till ett i
hvarje provins, men företrädesvis till barnhusen i Norrköping och Carlshamn, utgifva
årligt understöd af 1,800 daler kopparmynt, under vilkor likväl att koppympning
i hvarje barnhus anställdes och bevis , derom vid understödets utbegärande
företeddes; att, på grund af sistnämnda vid 1772 års riksdag hittade beslut, Gustavianska
barnhuset i Norrköping alltifrån 1779, barnhuset i Godo från 1780 och barnhuset
i Öar! shamn från 1804 från Riksbanken haft årligt understöd till det förut bestämda
beloppet, med undantag, hvad angår barnhuset i Gefle, hvars understöd för 1797
indrogs, i följd deraf att koppympning under samma år icke varit derstädes anställd;
att i de för frimurarebarnhusen i Stockholm och Göteborg förut anvisade
understöd vid 1815 års riksdag beviljades förhöjning, till det förra af 750 R:dr och
till det sednare af 200 R:dr R:mt, hvarigenom dessa .understöd uppbringades till de
belopp, som sedermera årligen utgått; att anslaget till allmänna barnhuset i Stockholm
tillkom först vid 1850—1851 årens riksdag, på grund af Banko-Utskottets i
Memorial N:o 59 sid. 8 gjorda framställning, och anslaget till Mai mc; vistska barnauppfostringsanstalten
i Stockholm vid 1862—1863 årens riksdag, med anledning
af Banko-Utskottets hemställan i Memorial N:o 59, sid. 7; att det alltifrån år 1743
till understöd för Bankens betjentes enkor anvisade understöd, sedan bankostatens
Enke- och pupillkassa, genom Kongl. Brefvet den 29 Augusti 1748, erhöll nådig
stadfästelse, årligen till oförändradt belopp utgått; samt att utdelningen från Banken
af understöd till fattiga väl började redan 1698, men först 1765 erhöll den
form, samma utdelning sedermera haft, och att understödet ökats år efter annat
och år 1815 bestämts till 3,000 R:dr.
Vidkommande frågan huruvida berörda anslag bordo fortfara, hafva Fullmäktig6
anfört, hvad angår bidragen till åtskilliga barnhusinrättningar, att om än indragningen
af dessa icke inverkade på inrättningarnes framtida bestånd, det dock
vore antagligt, att ett sådant bidrags uteblifvande skulle i påräknad inkomst lemna
ett tomrum, som kunde leda till inskränkning i en allmännyttig verksamhet; hvadan
och då bidragen dels blifvit för lång tid tillbaka beviljade att framgent utgå, dels
i_ sednare tider beviljats under förhållanden, som ännu fortfara att ega sin fulla
tillämpning, Fullmäktige hemställde, att desamma måtte än vidare få fortfara; och
hafva b ullmäktige, beträffande anslaget till bankostatens Enke- och pupillkassa,
likaledes hemställt, att detta än vidare måtte få utbetalas, enär kassan lätt uppbära
detta till beloppet ringa anslag allt ifrån dess första bildande; upplysande
Fullmäktige slutligen i fråga om anslaget till smärre julgåfvor åt fattige, att deraf
under nästlidet år indragits 109 R:dr, och att afgången antagligen för hvarje år
Idel ve ganska betydlig, då de flesta understödstagarne vore vid hög ålder.
Med afseende på hvad Fullmäktige i detta ämne upplyst, och då, i händelse
dessa bidrag upphörde att från Riksbanken utgå, Riksdagen, efter Utskottets tanke,
icke skulle^ kunna undgå att på annan väg för desamma anvisa ersättning, finner
Utskottet för sin del icke skäl att föreslå någon förändring af det nuvarande förhållandet,
samt hemställer fördenskull:
Bill. till Riks,/. Prof.. IS 71. /; Sami. 1 Afä. fl Hälft.
2
10
Banko- Utskottets Memorial N:@ 11.
5:o.
att Herr O. B. Olssons nu i fråga varande motion icke må till någon
åtgärd föranleda.
Slutligen får Utskottet anmäla, att i öfrigt ingen ändring af bestämmelserna
i reglementets 9:de Artikel ansetts erforderlig, äfvensom att stadgandena i
10:de Artikeln, om Tumba pappersbruk, jemväl funnits böra förblifva oförändrade.
Stockholm den 16 Mars 1871.
J. von Schwerin.
Utskottets Ordförande.
Reservationer:
Yid punkten 2:o) af Herrar Lyttkens och Samuel Jonsson.
Herr J. J. Ekman ville hafva anmäldt, att han ej närvarit vid behandlingen
af punkterna 2:o, 3:o och 4:o.
Stockholm, tryckt hos O. Wilh. Hagman, 1871.