Banko-Utskottets.-Memorial N:o 10.
1
mo 10.
Ank. till Riksd. Kansli den 16 Mars 1871, kl. 2 e. m.
Memorial, avgående afskrifning å värdet af äldre koppar skilj‘-mynt
samt å Iliksbankms skuld för oinlösta skilling sse dl ar.
Enligt såväl äldre som ännu gällande föreskrifter åligger det Riksbanken
att efter prägelvärdet emottaga och invexla kopparskiljemynt, äfven å sådana valörer,
som numera upphört att präglas, och det sålunda till Banken ingående kopparskiljemyntet
bokföres i Bankens räkenskaper såsom tillgång med samma värde,
hvartill det emottaglig, eller prägelvärdet.
Då emellertid allenast sådant kopparskiljemynt, som är prägladt till nu
brukliga öresvalörer, åter från Banken utgifves, kan det äldre kopparmyntet icke
af Banken användas på annat sätt, än att detsamma, i män som Banken för utvexling
behöfver förse sig med kopparmynt, öfverlemnas till Kongl. Myntverket för
omprägling; hvarvid likväl, enär kopparmyntspräglingen sker''för Statens räkning,
Kongl. Myntverket för det till ommyntning aflemnade äldre kopparmyntet icke
godtgör Banken med nytt kopparmynt''till det prägelvärde, som af det gamla kopparmyntet
vid dess omprägling crhålles, utan endast efter ett på metallvärdet grundadt
pris, som blifvit genom Kongl. Bref af den 23 Februari 1842 och den 22 September
186(5 bestämdt sålunda, att Banken godtgöres med 70 R:dr 31 öro för hvarje
centner af kopparmyntets vigt.
I följd häråt måste Riksbanken alltid, förr eller sednare, å sådant kopparskiljemynt,
som icke åter kan i rörelsen utgifvas, vidkännas en förlust, motsvarande
skilnaden emellan det värde, som är skiljemyntet åsatt, och det pris, hvarmed
samma mynt åt Kongl. Myntverket vid leverering betalas.
Donna förlust blifver emellertid, vid det hittills iakttagna förfaringssättet,
att det inlösta kopparskiljemyntet i Bankens räkenskaper bokföres till prägelvärdet,
icke synlig förr än i den mån, som gammalt kopparmynt till Myntverket atlemnas;
och som åtgången för allmänna rörelsen utaf kopparmynt icke är så stor, att allt
inkommande kopparmynt behöfver genast ompräglas, finnes i Banken utaf dylikt
mynt ett förråd, som den 9 i denna månad utgjorde, efter prägelvärdet och enligt
Bankens bokföring, 182,000 E:dr. men efter det värde, hvartill detsamma, jemlik!
ofvannämnda Kongl. Bref, af Myntverket inlöses, allenast omkring 101,600 R:dr.
Bih. till Riksd. Prat. 1871. (1 Sami. 1 Afl. 6 Raft. 1
2
Banko-Utskottets Memorial N:o 10.
Skilnaden emellan de nämnda värdena, eller omkring 81,600 R:dr, är, efter
hvad ofvan visats, en allenast skenbar tillgång, och då härigenom Riksbankens tillgångar
på det hela visa sig större än de i sjelfva verket äro, anser Utskottet härutinnan
böra vidtagas en rättelse, som kan åstadkommas derigenom, att allt i Banken
befintligt och framdeles dit ingående kopparskiljemynt af äldre präglar bokföres
allenast till det värde, hvarefter Banken kan, vid aflemnande deraf till Kongl.
Myntverket, för detsamma erhålla ersättning.
I sådant afseende erfordras i första rummet att den nyssnämnda skilnaden
mellan det i Banken nu inneliggande äldre kopparskiljemyntets prägelvärde och
metallvärde ur räkenskapen afskrifves. Men då en följd häraf blifver, att Bankens
vinst för det år, under hvilket afskrifningen sker, kommer att minskas med det
afskrifva beloppet, har Utskottet ansett sådant desto heldre böra och kunna undvikas,
som å andra sidan bland Bankens bokförda skulder ingå belopp, hvilka säkerligen
aldrig komma att utkräfvas, och å hvilka fördenskull en afskrifning med
allt skäl kan göras.
Uti Bankens sedelskuld är nemligen bland annat upptaget hela beloppet af
utgifna, ännu oinlösta sedlar å 16, 12 och 8 skillingar banko samt å 14 och 10
skillingar uti koppar, utgörande vid 1870 års slut för de förstnämnda 768,451 R:dr
75 öre och för de sistnämnda 9,038 R:dr 13 öre, eller tillhopa 777,489 R:dr 88 öre.
Sedlar å 14 och 10 skillingar hafva icke utgifvits sedan år 1804 och sedlar
å öfriga skillingsvalörer upphörde att utgifvas år 1849, eller för snart 22 år-sedan;
jemlikt Kongl. Kungörelsen af den 14 November 1854 upphörde dessa sedlar med
utgången af år 18Ö4 att i allmänna uppbörden emottagas; af sedlar å 14 och 10
skillingar har icke någon företetts till inlösen i Banken sedan år 1867, då deraf
ingingo för 187 R:dr 50 öre; och de belopp i andra skillingssedlar, som i Banken
ingått, hafva under flera år varit mycket obetydliga.
År 1867 uppgick beloppet till 781 R:dr 25 öre; under hvardera af åren 1868
och 1869 utgjorde detsamma 437 R:dr 50 öre och år 1870 ingingo allenast för 125
R:dr. Det lider sålunda knappast något tvifvel att ju största delen af dylika sedlar
förkommit och att således endast en ringa del utaf de ofvannämnda 777,489 R:dr
88 öre kan komma att af Banken utfordras.
Yid sådant förhållande har fråga inom Utskottet varit väckt, att från beräkningen
af Bankens sedelskuld utesluta hela nyssnämnda belopp.
Utskottet tror likväl en sådan åtgärd icke för det närvarande böra ifrågasättas,
men anser deremot att, för vinnande af det bär ofvan omförmälda syftemålet
att bringa beräkningen utaf Bankens tillgång i äldre kopparskiljemynt i
öfverensstämmelse med det verkliga värdet, utan att dervid någon rubbning sker i
förhållandet mellan Bankens tillgångar och skulder på det hela, eller uti beräkningen
af Bankens inflytande vinst, utaf de nyss nämnda skillingsscdlarne bör från
sedelskulden afföras, på sätt Utskottet nedan närmare föreslår, ett belopp, som
motsvarar den afskrifning, hvilken nu komme att ske å värdet af äldre kopparskiljemynt.
Utskottet bör härvid, i afseende på det äldre kopparskiljemynt, som framdeles
till Riksbanken ingår, och hvilket naturligtvis äfven bör bokföras allenast till
metallvärdet, fästa uppmärksamheten derpå att, då sådant inflyter i små poster i
sender samt det möjligen skulle blifva svårt och förenadt med onödigt besvär att
verkställa värdereduktion i och för bokföringen af hvarje mindre post för sig, det
bör åt Fullmäktige öfverlemnas att meddela sådana föreskrifter, att afskrifningen
utaf skilnaden emellan det värde, hvartill kopparmyntet inlöses, och dess metall
-
Banko-Utskottets Memorial N:o 10.
3
värde nii\ kunna ske först vid hvarje års slut och på en gång för allt det under
året invcxlade dylika mynt.
Med tillkännagifvande att Utskottet anser de förslag, Utskottet nu går att
framställa, stå i det sammanhang med hvarandra, att afskrifning utaf värdet å det
äldre k o p p a r s k i 1 j e m y n t e t icke bör ske utan motsvarande minskning i beräkningen
af Bankens skuld för de s. k. skillingssedlarne, eller tvärtom, hemställer Utskottet:
att allt i Riksbanken vid innevarande års slut befintligt kopparskiljemynt
af äldre prägel än år 1855 må i Bankens räkenskaper nedsättas
till det värde, hvartill samma mynt kan, jemlikt Kong!. Brefven af den
23 Februari 1842 och den 22 September 1SG6, få af Banken till Kong].
Myntverket aflemnas, samt att fördenskull afskrifning utur räkenskaperna
bör före bokslutet ske utaf skilnaden emellan nyssnämnda värde
och det, hvarefter kopparmyntet blifvit utaf Banken inlöst;
att allt kopparmynt af nyssnämnda slag, som framdeles af Banken
inlöses, likaledes skall i hvarje års bokslut upptagas allenast till det
värde, hvarefter detsamma, enligt gällande bestämmelser, kan af Banken
till Kong], Myntverket aflemnas, med rättighet för Fullmäktige att, om
sådant finnes för reda och lätthet i bokföringen och kontrollen inom
Banken ändamålsenligt, meddela sådana förordnanden, att den erforderliga
afskrifningen å kopparmyntets inlösningsvärde må kunna verkställas
först vid hvarje års slut och på en gång för allt under året inlöst dylikt
kopparmynt;
samt att från beräkningen af Bankens sedelskuld uteslutes så stort
belopp af utgifna, ännu oinlösta sedlar å 16, 12 och 8 skillingar banko
samt 14 och 10 skillingar uti koppar, som motsvarar det belopp, hvartill
afskrifningen för år 1871 å det äldre kopparskiljemyntets bokföringsvärde
uppgår; under iakttagande att en lika summa såsom Bankens skuld
föres inom linien.
I ''
Stockholm den 16 Mars 1871.
J. ron Scliwerin.
Utskottets Ordförande.
Reservationer:
af Herrar J. J. Ekman, Geijer och Agardh.