Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 6.
1
N:o G.
Auk. till Kikad. Kansli d. 29 April 1871, kl. 5 e. m.
Betänkande angående stämpelpappersajgiften.
Efter verkställd granskning af nu gällande Kongl. Kungörelsen den
23 September 1870 om stämpelpappersafgiften samt hvad vid kontrollen och
uppbörden deraf iakttagas bör, äfvensom i sammanhang dermed företagen
behandling af de från Riksdagens båda Kamrar till Utskottet hänvisade motioner
angående förändring uti föreskrifterna rörande stämpelpappersbevillningen,
får Bevillnings-Utskottet, jemlikt 40 § Riksdags-ordningen, till Riksdagen
afgifva de förslag och framställningar, till Indika Utskottet i följd häraf
funnit anledning.
Bland de till Utskottet öfverlemnade motioner afser den af Ilerr Friherre
Adam Baab inom Första Kammaren väckta (motion N:o 35) förändringar
af mera omfattande beskaffenhet. Friherre Raab har deruti föreslagit,
”att, derest den uppkommande statsbristen icke skulle till fullo betäckas
med de belopp, som påräknas af den hittills fastställda bevillningsafgiften,
förhöjd med högst 50 procent af bevillningen efter Andra Artikeln,
jemte den aecisafgift motionären föreslagit å alla slag af förarbetad tobak
och af den tillökning i bränvinsbevillningen, som den förändrade grund Herr
von Koch i afgifven motion föreslagit för bränvinsafgifternas debiterande, om
den bifalles, torde åstadkomma, Riksdagen ville besluta att alla reverser,
vexlar, konnossementer och räkningar skola med stämpladt papper beläggas.”
Ehuru statsverkets behof ännu icke blifvit utredda och bestämda, lärer
det dock, vid betraktande af de anslag, som redan blifvit beviljade, och dem,
som af Kongl. Maj:t i den nådiga propositionen angående statsverkets tillstånd
och behof blifvit i öfrigt äskade, kunna med visshet beräknas, att
dessa behof icke kunna tillgodoses med de nuvarande statsinkomsterna, utan
Bill. till Riksd. Prot. 1871. 5 Sand. 1 Afd. 6 Häft. 1
o
Bevillnings-Utslcottets Betänkande N:o 0.
att eu ökad beskattning måste ega rum, så framt man vill undvika att genom
upptagande af lån fylla behotven, en utväg åter, mot hvars anlitande
flera röster inom Riksförsamlingen höjt sig. Det torde dessutom icke kunna
förbises att samhällets alltjemt fortgående utveckling i mångfaldiga riktningar
och dermed förknippade behof, likasom i synnerhet angelägenheten af
vårt försvarsverks fullständiga och tidsenliga förstärkande antagligen komma
att framgent taga i anspråk Anda högre belopp än som tillämpningen af gällande
beskåttningslagar må kunna beräknas inbringa. Ett uppmärksamt
aktgifvande på dessa förhållanden, hvilkas manande kraf på nya eller ökade
uppoffringar från nationens sida funnit uttryck och erkännande icke blott i
Kongl. Majds nådiga framställning om för lång tid fördubblade afgifter enligt
2alra och 3:dje artiklarne af bevillningsstadgan, utan ock i de motioner,
som inom Riksdagen blifvit väckta om förhöjning af bränvinsbeskattningen,
om införande af en ny beskattningsfonn under namn af accis å tobak och
slutligen om stämpelpappersafgiftens vidsträcktare tillämpning, har för Utskottet
inneburit giltiga skäl att tillse och undersöka huruvida de sålunda
angifna eller möjligen andra utvägar att bereda statsverket ökade inkomster
må ur rättvisans, billighetens och statsklokhetens synpunkter vara att föredraga.
Härvid framställer sig otvunget den frågan: i hvad inbördes förhållande
stå inkomsterna af de olika skattetitlar, som hos oss nu tillämpas?
Med förbigående af de till så kallade grundskatter hänförliga afgifter, hvilka
ligga utom föremålen för Bevillnings-Utskottets behandling, företer sig då
den anmärkningsvärda omständigheten, att under det hela den så kallade
allmänna bevillningen lemnar en inkomst af omkring 2,600,000 Riksdaler,
och. om derifrån afräknas rent personel afgifter, allenast 2,000,000 Riksdaler,
såsom direkt skatt för fastighet samt för kapital och arbete, samt stämpelpappersafgiften
inbringar ett belopp af endast omkring 1,300,000 Riksdaler,
så upphemtas deremot af bränvinstillverkningen närmare 10 millioner och i
tullafgifter omkring 14 millioner Riksdaler. Om det också må medgifvas,
att de samhällets medlemmar, hvilka företrädesvis utgöra såväl den allmänna
bevillningen för kapital och arbete som stämpelpappersbevillningen, och
hvilka i allmänhet otvifvelaktigt måste hänföras till de i ekonomiskt hänseende
lyckligare lottade, derjemte i mån af sin förbrukning bidraga till de
egentligen indirekta skatternas utgörande, kan det dock icke förnekas,
att dessa indirekta skatter, hvilka i och för förbrukningen af dermed belagda
artiklar utgå, till sin aldra hufvudsakligaste del drabbat och måste
drabba de klasser i samhället, Indika äro lika öfverlägsna i antal som
underlägsna i förmåga att uppbära den öfvervägande skattebördan och
derjemte minst ega tillfälle att inse och göra gällande sina berättigade anspråk
på skattebördornas rättvisa och billiga fördelning. Under sådana för
-
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 6. 3
hållanden må man väl draga i betänkande, huruvida det vore rättvist och
billigt att genom konsumtionsskatter i allt för hög grad söka bereda statsverket
de förökade inkomster, af hvilka det mar finnas i behof, om än antagas
kunde, att en sådan beskattningsform, såsom exempelvis accis a tobak,
vore i och för sig lämplig och utan alltför förhatliga inskränkningar och
kontroller möjlig att med hopp om framgång införa, i hvilket sistnämnda afseende
Utskottet med anledning af väckt motion kommer att i särskild! utlåtande
vidare sig yttra.
Hvad Utskottet med det ofvan anförda ansett sig böra^ bringa under
Riksdagens öfverläggning är egentligen den fragan, om icke, da de indirekta
skatterna redan i så öfvervägande grad tagits i anspråk till statsbehofvens
fyllande och då den direkta beskattning, som under benämningen allmän bevillning
för fastighet samt kapital och arbete utgår, ehuru relativt föga betydlig,
redan ofta öfverklagas såsom ojemn och derigenom tryckande, samt
derföre svårligen torde efter hittills gällande bevillningsgrunder kunna uppbringas
till något synnerligen högt belopp, skäl ma vara för handen,
att till statsbehofvens fyllande i vidsträcktare man än hittills anlita den beskattning,
som under form af stämpelpapper utgöres.
Utskottet har redan anmärkt till hvilket ringa belopp stämpelpappersbevillningen
uppgår, då den jemföres med bränvins- och tullbevillningarne.
Den förstnämnda har sedan år 1856, eller under lo ar, till sitt totalbelopp
undergått snart sagdt ingen förändring, då deremot bränvinsbevillningen under
samma tid stigit från 6,750,000 till 9,800,000 och tuilbevillningen från
9,500,000 till 14,000,000 Riksdaler. Under det stämpelspappersafgiften hos
oss inbringar endast omkring y37 af statsverkets inkomster upphemta andra
länder jemförelsevis mycket betydliga belopp af denna skattetitel, exempelvis
England icke mindre än omkring % af hela sin statsinkomst. Det må väl
kunna anmärkas, att få beskattningstitlar mera för sig sakna giltig teoretisk
grund, än denna, hvilken för sin uppkomst och tillvaro hufvudsakligen
har sitt stöd i det rent praktiska skål, att den är ett icke obeqvämt sått att
bereda statsinkomst. Men undersöker man verkan af denna beskattningsform,
sådan den till någon ringa del hos oss, men i vidsträcktare. man i
andra länder är tillämpad, skall man finna att densamma jemförelsevis obetydligt
drabbar de obemedlade samhällsklasserna och sålunda derutinnan väsendtligen
skiljer sig från konsumtionsskatterna, men deremot företrädesvis
träffar just de medlemmar af samhället, hvilka måhända mera än några
andra undgå ett rättmätigt utgörande af direkta inkomstbevillningen och äfven
derföre kunna skäligen vidkännas största tyngden af denna särskilda
afgift.
Om häri onekligen ligger något berättigande till afgiftens utkräfvande
för affärshandlingar, såsom vexlar. anvisningar och reverser, så anger dock
4
Bcvillnings-Utskottets Betänkande N:o 6.
sjelfva arten af dessa handlingar, att deras ovilkorliga beläggande med
stämpelafgift i viss mån måste verka både betungande och störande på
den allmänna rörelsen, hvilken har behof af frihet från hämmande band
och således icke utan större eller mindre olägenheter kan uthärda en
sådan beskattning. Huru villigt detta än må å ena sidan medgifvas,
torde dock å andra sidan förtjena erinras, att äfven hvarje annan beskattningsform
i sin tillämpning verkar betungande och störande för den,
som skall vidkännas en sådan, och att, då England, med sin långt
mera än hos oss utvecklade handel och rörelse, länge underkastat sig
och, under det öfvervägande inflytande, som handelns och näringarnes målsmän
derstädes, särdeles under sednare tider, på de allmänna ärendena utöfva,
ändock fortfarande fördrager ovilkorlig stämpelafgift för nämnda med
flera ändra slags affärspapper, en dylik stämpelafgift också bör kunna hos
oss införas och tåligt fördragas, om statens behof tager i anspråk ökade inkomster,
hvilka icke på annat sätt kunna lämpligare beredas. Icke blott
erfarenheten från nyssnämnda land, der inkomsten af stämpelskatten för
skuldsedlar, vexlar, anvisningar och qvittenser från år 1860 ökats med mera
än 50 procent, eller från 900,000 till 1,400,000 Pd. St., gifver sålunda vid
handen, att allmänna rörelsen och affärsverksamheten väl kunna uthärda eu
dylik skatteform; äfven från Frankrike är eu liknande och måhända ännu
mera lärorik erfarenhet att i detta hänseende inhemta. I nyssnämnda land
har nemligen beskattningen medelst stämpelafgifter på åtskilliga ofvan antydda
slags affärshandlingar länge funnits och utgjort en ganska betydande
statsinkomst samt bibehållit sig nästan helt och hållet oförändrad under de
flera statshvälfningar, som egt rum i detta land, hvilket väl äfven torde få
anses såsom ett icke ovigtig! bevis derom, att skattens inverkan på den allmänna
rörelsen icke varit af någon särdeles tryckande beskaffenhet eller föranled!
något allmännare missnöje hos de skattdragande.
Utskottet, som af dessa skäl ansett den af Friherre Raab väckta fråga
om införande af en allmännare stämpelskatt å affärshandlingar vara förtjent af
synnerlig uppmärksamhet, har, till ledning för sitt arbete i detta hänseende,
så vidt ske kunnat, förskaffat sig kännedom af Engelska och Franska stämpellagstiftningens
utveckling och närvarande ståndpunkt samt sökt att i sitt
förslag, som härmed underställes Riksdagens pröfning, i tillämpliga delar tillgodogöra
hvad sålunda inhemtats, hvarvid Utskottet likväl i betraktande af
den försigtighet, som vid införandet af i viss mån nya beskattningsformer
alltid måste iakttagas, trott sig böra inskränka icke blott antalet af de
affärshandlingar, som skulle stämpelafgift underkastas, utan ock betydligt
höja det minimibelopp, som för skattskyldighetens tillämpning skulle bestämmas;
hvarförutan XJtskottet ansett sig böra för öfverträdelser eller åsidosättande
af författningens föreskrifter föreslå, jemte ersättningsskyldighet, syn
-
5
Bevillnings-Utshotfets Betänkande N:o 6.
nerligt lindriga straffpåföljder, allt i jemförelse med hvad i England nu är
stadgadt; kommande Utskottet att i den ordning, författningsförslaget föranleder,
närmare redogöra för de nya eller förändrade föreskrifter, samma förslag
upptager,
§ 2.
För stämpelbeläggning af vexlar finnes för närvarande stämpelpapper
af särskildt slag, eller s. k. vexelstämplar, och Utskottet, som ansett ett dylikt
stämpelpapper af mindre storlek lämpligen borde användas för all den
stämpelbeläggning af enskilda handlingar, som Utskottet, efter hvad förut är
nämndt, kommer att föreslå, har i enlighet dermed funnit behöfligt, att i denna
§ föreskrift lemnades derom, att sådant stämpelpapper af mindre storlek,
som Utskottet benämnt ”stämpelmärken” skall finnas att tillgå å belopp åt
10, 25 och 50 öre samt 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9 och 10 Rall'' för skuldebref,
vexlar och andra fordringsbevis.
Likaså har Utskottet ansett, att den nu medgifna rätt till stämpling
af vexelblanketter bör utsträckas äfven till stämpling af blanketter för anvisningar
och andra dylika handlingar.
Härjemte och då Utskottet, på sätt vid 16 § vidare säges, funnit nödigt
att, till kontroll för ordentligt utgörande af stämpelafgifterna å enskilda
handlingar, föreslå, att dessa handlingar, derest de icke blifvit med behörig
stämpel försedda, skola vara inför lag ogiltiga, har Utskottet, på det all möjlig
lättnad må beredas den, som mottager en dylik, stämpelafgift underkastad
handling, att tillse det den behöriga stämpeln finnes densamma åsatt, föreslagit
att, i likhet med hvad i Frankrike eger rum, på de för skuldebref,
vexlar och dylika fordringsbevis afsedda stämpelmärken och å blanketter
särskildt anbragta stämplar å 25 öre och högre belopp skola, jemte stämpelbeloppet,
utsättas äfven de summor, för hvilka stämpelmärket utgör behörig
stämpelafgift.
I enlighet härmed hemställer Utskottet:
l:o.
a) att första momentet punkten c i denna § må erhålla
följande förändrade lydelse:
”stämpelmärken, afsedda för vexlar, anvisningar m. fi.
dylika handlingar, å 10, 25 och 50 öre samt å 1, 2, 3,
4, 5, 6, 7, 8, 9 och 10 R:dr”;
6
BevUlnings- Utskottets Betänkande Av o 6.
b) att andra momentet i §:n sålunda förändras:
”Dessutom må skrilla eller tryckta blanketter till
vexlar, anvisningar och andra dylika handlingar kunna
stämplas i den ordning 9 § föreskrifver”; och
c) att ett tredje moment i §:n tillägges af detta innehåll:
”Stämpelmärke, äfvensom å blanketter anbragt stämpel,
skall, då stämpeln öfverstiger 10 öre, jemte stämpelvärdet,
angifva de belopp, inom Indika en med sådan stämpel
försedd handling må lyda.”
§ 3.
Sedan Kong!. Maj:t genom nådigt bref till Riksmarskalken den 10 Januari
18G8, angående Statsråds-ledamöters värdighet in. m., förordnat, bland
annat, att värdigheten och benämningen af ”Rikets Herrar” kornme att upphöra,
har Utskottet ansett,
att rubriken ”Öppna bref, hvarigenom någon i nåder tillägges
de förmåner, hederstitlar och företrädesrättigheter
framför andra undersåter, som Herrar Riksens Råd tillerkända
blifvit”, bör ur denna § utgå.
De i gällande författning bestämda stämpelbelopp å utnämningsbref för
Riddare och Kommendörer af Kongl. Maj:ts ordnar, har Utskottet, då fråga
nu är att afvinna stämpelpappersafgiften så stor inkomst, som skäligen kan
låta sig göra, ansett tåla någon förhöjning, och Utskottet hemställer fördenskull
:
3:o.
att följande stämpelafgifter måtte i stället för de hittills
gällande bestämmas för nedannämnda utnämningsbref nemligen
:
fö*1 utnämningsbref för Riddare af Kongl. Serafimer-orden.
.........
200 R:dr.
7
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 6.
för utnämningsbref för Kommendörer med Störa]
11 |
V |
Korset af Kong! Svärdsorden) |
100 R:dr. |
17 |
11 |
af Kongl. Wasa-orden.....; |
1 |
V |
11 |
för Kommendörer af Kongl. |
|
V) |
11 |
Svärdsorden........... af Kongl. Nordstjerneorden . . j |
i 7 5 R:dr. |
11 |
11 |
af Kongl. Wasa-orden.....'' |
|
11 |
11 |
för Riddare af Konung Carl |
75 Rall’. |
11 |
11 |
för Riddare af Kongl. Svärds-'' |
|
11 |
11 |
för Riddare och Ledamöter af |
) 20 Rall''. |
11 |
11 |
af Kong!. Wasa-orden..... |
Af hufvudsakligen enahanda skäl, som nyss blifvit anfördt i fråga om
förhöjd stämpelafgift å ordensbref, får Utskottet föreslå,
4:o.
att den uti denna § stadgade stämpelafgift för Doktorsbref,
som utan föregånget prof utfärdas, måtte förhöjas
från 80 till 100 R:dr.
§ 4.
Denna § innehåller i afseende på stämpelbeläggning af fullmakt, konstitutorial
eller antagningsbevis för Hofrättskommissarier, Notam publici,
Skeppsklarerare, Sockenskrifvare och Stadsmäklare, att härvid skall följas
enahanda grund som den för civila embets- och tjensteman förut stadgade,
nemligen att stämpeln beräknas till fem procent af den med tjensten förenade
inkomst, hvilken i de fall, der bestämd lön icke är med tjensten förenad,
bestämmes till medeltalet af de sista fem årens tjensten åtföljande aflöningsförmåner,
för hvilka bevillning efter Andra Artikeln blifvit erlagd.
Uti ett särskilt fall, som blifvit Utskottet meddeladt, har detta stadgande
sålunda tillämpats, att en stadsmäklare i Stockholm fått sitt af magistraten
utfärdade förordnande belagdt med stämpelpapper till belopp af ej
mindre än 3,607 R:dr 70 öre, i följd deraf att den mäklare, genom hvars
afskedstagande den ledighet uppkom, hvari den nye mäklaren antogs, under
de förutgångna fem åren af enskildt kapital och på grund af ett under en
lång ''tjenstetid förvärfvadt stort personligt förtroende, haft den betydliga in
-
8
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 6,
komsten af omkring 72,000 R:dr årligen. Den nyutnämnde mäklaren kom
likväl icke att öfvertaga ens någon del af detta förtroende, ty under de 3
sista åren hade den afgångne mäklaren haft ständig tjenstledighet och åt en
vikarie öfverlemnat sina affärsvänner och kunder, Indika denne vikarie naturligtvis
bibehöll, då han kort före sistnämnde mäklares afskedstagande blef
ordinarie stadsmäklare i uppkommen ledighet efter en mäklare med högst
obetydliga affärer. Den, som sålunda öfvertog hvad som kunde öfvertagas
af den afgångne mäklarens förvärfvade stora förtroende, fick sitt förordnande
stämpelbelagdt med blott 150 R:dr, eller minimum af stadgad stämpelafgift,
under det den först omförmälde mäklaren, såsom redan är nämndt, pålades
en stämpelpappersafgift, hvilken, då han hufvudsakligen hade att börja en ny
affär, antagligen medtog en högst betydlig de! af hans årsinkomst.
Om än i förenämnda fall någon rättelse står att vinna genom besvärs
anförande mot den skedda stämpelbeläggningsåtgärden, visar dock det anförda
olämpligheten af det nuvarande stadgandet. Stadsmäklare, Skeppsklarerare
och de öfrige af nu ifrågavarande tjenstemän, der flere af dem på ett ställe
finnas, dela sig emellan efter ingen annan grund än det personliga förtroende,
en hvar af dem kunnat förvärfva sig, de deras befattningar tillhörande göromål,
äfvensom de dermed förenade inkomster. De äro i följd häraf icke
att jemföra med civila tjenstemän, af Indika en hvar för sig har en med
tjensten förenad, begränsad verksamhet, hvaruti han icke kan lida något intrång
af några bland sina medtjenstemän. Under det i följd häraf de med
en dylik civil tjenst förenade löneförmåner i medeltal för fem år utgöra en
tillförlitlig grund för bedömande af den inkomst tjensten lemnar, är detta
på intet sätt förhållandet med stadsmäklaretjensterna och de med dem likställda
befattningarne, i fråga om hvilka kännedomen om företrädarens inkomster
icke lemna den ringaste ledning för bedömande af hvad samma
tjenst i en ny innehafvares hand kan lemna, såsom af det ofvan anförda nogsamt
upplyses.
Utskottet har af denna anledning ansett de nu stadgade stämpelnfgifterna
å förordnanden till ifrågavarande tjenster utan ständig lön lämpligast
kunna utbytas mot till beloppet bestämda stämpelafgifter. För bestämmande
af de belopp, hvartill dessa fasta stämpelafgifter borde föreslås, har Utskottet
förskaffat sig upplysningar angående de inkomster, för Indika samtlige stadsmäklare
och skeppsklarerare i Stockholm och Göteborg hvar för sig varit
år 1869 bevillningstaxerade och med ledning af den nu för stämpelafgifter
å fullmakter och förordnanden i allmänhet stadgade grund funnit nämnda
stämpelafgifter, hvad angår stadsmäklare och skeppsklarerare i Stockholm och
Göteborg, böra bestämmas, efter beräkning af 5 procent å den medelinkomst,
som på detta sätt erhållits för en stadsmäklare eller skeppsklarerare i någon
af dessa städer, till nedanupptagna belopp. För förordnanden å dessa tjen
-
9
BevUlnings-Utskottets Betänkande N:o 6.
ster i öfriga städer hafva afgifterna föreslagits till sådana belopp, att nuvarande
förhållandet emellan dessa afgifter och de för samma slags tjenster i
Stockholm och Göteborg föreslagna hufvudsakligen bibehållits. Efter enahanda
grunder, som nu blifvit nämnda, hafva stämpelafgifterna å förordnanden
för Notarii Publici jemväl beräknats. I afseende å Hofrättskommissariers
och Sockenskrifvares förordnande har Utskottet, med afseende på dessa
tjensters beskaffenhet, ansett de nu stadgade minimiafgifter, Indika endast i
få fäll torde vid stämpels åsättande hafva öfverskridits, utgöra de lämpliga
beloppen för fästa stämpelafgifter å dessa förordnanden.
I enlighet med hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer Utskottet,
5:o.
att hvad 4 § innehåller, i afseende å stämpel för fullmakter,
konstitutorialer eller antagningsbevis för Hofrättskommissarier,
Notarii Publici, Skeppsklarerare, Sockenskrifvare
och Stadsmäklare, må erhålla följande förändrade
lydelse:
För följande personer, som ej hafva ständig lön,
förses fullmakten, konstitutorialet eller antagningsbeviset
med stämpel till nedanstående belopp, nemligen för:
Hofrättskornmissarier..... R:dr 8: _
Notarii Publici:
i Stockholm och Göteborg....... „ 100: _
i de öfriga städerna.......... „ 25: —
Skeppsklarerare:
i Stockholm och Göteborg......... 250:__
i de öfriga städerna............ 50: —
Sockenskrifvare.................. p: _
Stadsmäklare:
i Stockholm och Göteborg......... 400: —
i de öfriga städerna ............ 100: —
I öfverensstämmelse med hvad Utskottet föreslagit i afseende å stämpelafgiften
för doktorsbref utan aflagdt prof, Indika af Kong! Maj:t meddelas,
torde ock de i denna § upptagna
6:o. *
Doktorsbref utan aflagdt prof böra med en till 100
R:dr förhöjd stämpelafgift beläggas.
Bih. till Riksd. Prof, 1871. 5 Samt, 1 Afd. 6 Höft
2
10
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 6.
Härjemte liar Utskottet ansett stämpelafgiften å fullmakt för kyrkoherde
att vara prost öfver egen församling kunna förhöjas från 15 till 30
Riksdaler,
7:o.
hvithet till bifall hemställes.
§ 6.
Med anledning af ett vid nästlidet års riksdag väckt förslag om nedsättning
af stämpelafgifterna å köpebref, skuldebref och fastebref, och om
ersättande af den härigenom uppkommande minskning i statsinkomst genom
förhöjning af den för bouppteckning utgående stämpelafgift, ansåg Bevillniugs-Utskottet,
som då icke kunde erhålla en för frågans utredning nödig
uppgift angående det belopp, hvartill stämpelafgiften för bouppteckningar
under förflutna år uppgått, att på det framdeles möjligen ifrågakommande
rättelser eller jemkningar i stämpelförfattningens stadgande icke måtte möta
hinder i svårigheten att beräkna deras inflytande på statsverkets inkomster,
åtgärder borde vidtagas för insamlande af uppgifter angående de belopp,
hvartill stämpelafgiften för hvarje af författningens väsendtligaste titlar under
sednare år uppgått, Indika uppgifter i allt fäll och äfven utan afseende å
möjliga förändringar i berörda författning böra vara af stor betydelse för
kännedomen af åtskilliga landets ekonomiska förhållanden, hvarföre Utskottet
hemställde om aflåtande af en underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t med
begäran om utredning i berörda hänseende, i den mån sådan kunde vinnas.
Denna hemställan bifölls af Andra Kammaren, men afslogs af den
Första, och detta, så vidt den i frågan der förda diskussion upplyser, hufvudsakligen
derföre, att eu dylik utredning ansågs vara förenad med så
synnerliga svårigheter, att dessa icke af de afsedda fördelarne motsvarades.
Detta tror dock Utskottet icke vara förhållandet och får till stöd för denna
sin uppfattning anföra: att Kongl. Cirkulärbrefvet den 11 Februari 1847
stadgar, att i marginalen af de öfver inteckningar, lagfarter, bouppteckningar,
morgongåfvobref samt afhandlingar om lösöreköp förda protokoll bör,
då fråga är om handling, hvars karterande skall i Hofrätt redovisas, anteckning
göras, dels om värdet, som ligger till grund för karteringen, dels ock
om kartans belopp, i följd hvaraf det vill synas Utskottet, som om de afsedda
upplysningarne, hvad handlingar af nämnda beskaffenhet angår, lämpligast
kunde erhållas i Hofrätterna, der karteringen af samtliga de till något
af nyssuppräknade protokoll hörande handlingar till riktigheten granskas af
dertill utaf Hofrätten särskild! förordnade tjensteman, och der det blefve ett
11
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 6.
jemförelsevis lätt göromål att i sammanhang med denna granskning göra de
för den af Utskottet ifrågasatta utredning erforderliga anteckningar.
Af detta skäl, och då Utskottet fortfarande är af den öfvertygelse, att
en dylik utredning skulle blifva af stort gagn, tillåter sig Utskottet förnya
sin vid förra riksdagen gjorda hemställan,
8:o.
att Riksdagen ville uti underdånig skrifvelse till Kongl.
Maj:t anhålla om utredning, i den mån sådan kan vinnas,
af det belopp, hvartill stämpelpappersafgiften för
hvarje af de väsendtligaste titlarne i författningen under
de sednaste åren uppgått, äfvensom att, hvad angår bouppteckningar,
denna utredning måtte utvisa inkomsten
af stämpelpappersafgiften särskilt för vissa grupper,
nemligen då behållningen utgjort från 1,000 till 10,000
R:dr, från 10,000 till 20,000 R:dr och så vidare särskildt
för hvarje tiotusendetal Riksdaler.
I fråga om certepartier föreskrifver nu gällande stämpelpappersförfattning,
att desamma skola, då de vid domstol eller hos exsekutor företes, förses
med stämpel till 30 öre för hvarje fulla 100 R:dr af den fraktsumma, hvarför
betalning sökes. Utskottet har ansett, att dessa handlingar böra vara underkastade
stämpelafgift äfven för de fall, då de icke behöfva vid domstol eller
hos exsekutor företes, men funnit att vid sådant förhållande den nuvarande
stämpelafgiften borde nedsättas till ett, såsom det synts Utskottet i detta
hänseende skäligt belopp af 1 R:dr för hvarje fulla 1,000 R:dr af fraktsumman.
I öfverensstämmelse härmed får Utskottet alltså föreslå,
9:o.
att förrberörda stadgande i afseende å stämpelafgift för
certepartier må erhålla följande förändrade lydelse:
Certepartier eller fraktslut om fartyg förses med
stämpel efter den fraktsumma, hvarå de lyda sålunda,
för fraktsumma till och med 1,000 R:dr.....1 R:dr,
för fraktsumma å högre belopp, för hvarje 1,000
R:dr.........................1 R:dr.
Uti först omförmälda motion (Nio 35) har Friherre liaab bland öfriga
till stämpelafgift föreslagna handlingar omförmält hmnossementer eller frakt
-
12
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 6.
sedlar, men alldenstund eu stämpelafgift å dylika handlingar, äfven om den
bestämdes till det lägsta belopp, Utskottet ansett böra ifrågakomma eller 10
öre, skulle, derest alla dylika handlingar blefve underkastade densamma,
utgöra en alltför dryg och tyngande beskattning på mindre försändningar,
af hviska många draga en frakt af allenast 25 öre; samt om åter med hänsyn
till fraktbeloppet eu gräns bestämdes, vid hvilken afgiften först skulle
taga sin början, svårighet vid tillämpningen dock skulle uppstå, enär frakten
icke sällan är till beloppet obestämd vid den tid, då enligt Utskottets åsigt
stämpelbeläggningen för att innefatta erforderliga kontroller på afgiftens utgörande
borde ega rum nemligen vid konnossementets utställande. Af dessa
anledningar har Utskottet varit af den åsigt, att konnossementer fortfarande
böra vara från stämpelafgift fria, samt hemställer alltså,
10:o.
att hvad Friherre Raab i dess ofvannämnda motion föreslagit
angående stämpelbeläggning af konnossementer icke
må af Riksdagen bifallas.
Uti en inom Första Kammaren väckt motion (N:o 36) har Friherre
Adam Raab upptagit ett af Herr Hierta sistlidet års riksdag inom Andra
Kammaren väckt förslag derom, att det i denna § förekommande stadgande,
att, der köpe-, bytes- eller gåfvobref om fast egendom, förr än uppbud skett,
å annan man öfverlåtes, handlingen skall beläggas med föreskrifven stämpel
för hvarje öfverlåtelse, så vida icke densamma egt rum inom den för lagfart
föreskrifna tid, räknad från första köpet samt öfverlåtelsehandlingen för uppbuds
erhållande inom samma tid hos domstol företes, måtte förändras så, att
den, som söker lagfart å fastighet ej skulle vara skyldig att erlägga stämpladt
papper för mera än sitt fång; men att, då vid sökt lagfart det befunnes,
att föregående egares åtkomsthandlingar eller transporter ej vore med behörigt
stämpladt papper belagda, domaren skulle vara pligtig att derom
gifva Kronans ombudsman underrättelse, och denne vara skyldig att af vederbörande
utsöka det stämplade papper, hvarmed hvarje handling eller
transport bort beläggas.
Detta Herr Hiertas ändringsförslag afsåg att förekomma den förlust,
som inteckningshafvare genom ifrågavarande stadgande kunde lida, enär enligt
Herr Hiertas förmenande detsamma, med den tillämpning det erhållit,
nemligen att den person, som i sista hand förvärfvat fast egendom, måste
för att vinna lagfart erlägga stämpladt papper för hvarje öfverlåtelse, skulle
orsaka en icke obetydlig minskning ej mindre i fastighetens värde än i den
säkerhet, som innehafvare af inteckning i fastigheten påräknat, samt dess
-
13
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 6.
utom kunde föranleda en fastighets eg are att, i strid emot gällande rättsprinciper,
låta förse ett öfverlåtelsebref med så många transporter, att inteckningshafvares
rätt derigenom helt och hållet förintades.
Dåvarande Bevillnings-Utskottet afstyrkte bifall till förenämnda förslag
af skäl, dels att detsamma ur det allmännas synpunkt vore olämpligt, då
genom dess antagande den säkerhet för staten att utfå karta för de föregående
fången, som låg i det genom ifrågavarande stadgande föreskrifna vilkor
för lagfart, skulle försvinna, och sistnämnda karta i sådant fall komma
att utgå endast der fångesmännen kunde anträffas och egde tillgång till kartans
gäldande, hvarigenom staten i icke ringa mån skulle lida intrång i sin
rätt att enligt nu stadgade grunder uppbära stämpelafgift för hvarje öfverflyttning
af fast egendom från en till annan person och dermed äfven tillskyndas
en icke obetydlig minskning i sina på stämpelpappersförfattningen
beroende inkomster; dels ock att inteckningshafvare, med bibehållande af nuvarande
stadgande, egde, derest de i tid bevakade sin rätt, tillräcklig säkerhet
emot förluster af ofvan omförmälda slag samt äfven fullt skydd ej mindre
i föreskriften att öfverlåtelse skall af två personer bevittnas, än ock i
allmänna strafflagen emot faran att en egendoms egare skulle genom endast
skenbara öfverlåtelser vilja minska egendomens värde och såmedelst tillskynda
dem förlust.
I enlighet med Utskottets på grund häraf gjorda hemställan lemnade
Riksdagen Iierr Hiertas förslag utan afseende; och vid sådant förhållande
samt då förberörda skäl mot bifall till samma förslag synas Utskottet fortfarande
hafva samma giltighet, får Utskottet hemställa,
11 :o.
att den af Friherre Raab genom förevarande motion åsyftade
ändring i stadgandet rörande köpe-, bytes- och
gåfvobrefs beläggande med stämplad t papper icke må
vinna Riksdagens bifall.
Beträffande sistberörda stadgande angående stämpelbeläggning af köpe-,
bytes- och gåfvobref vid öfverlåtelse eller transport, förr än uppbud skett,
har jemväl i Andra Kammaren ändring blifvit påyrkad af Herr G. I.
Bengtsson, som i motion N:o 82 föreslagit, att Riksdagen uti underdånig
skrifvelse hos Kong!. Maj:t skulle anhålla, att ifrågavarande stadgande i
Kongl. Kungörelsen af den 23 November 1866 § 6 må erhålla följande lydelse
: ”varder köpe-, bytes- och gåfvobref eller testamentariskt förordnande,
förrän uppbud skett, å annan man transporteradt eller öfverlåtet, belägges
handlingen ånyo med stämpel efter nyssberörda grund för hvarje transport
14
BevUlnings-Utskottets Betänkande N:o 6.
eller öfverlåtelse, så vida icke densamma, vare sig att öfverlätelsen skett medelst
påskrift å den äldre handlingen eller genom särskilt upprättad handling,
eger rum inom den för lagfart föreskrifna tid, räknad från första köpet,
samt öfverlåtelsehandlingen för uppbuds erhållande inom samma tid hos
domstolen företes, i hvilket fall, äfven om köpeskillingen uti öfverlåtelsehandlingen
är olika med första köpeskillingen, förnyad beläggning ej ifrågakommer
till högre belopp, än som motsvarar det belopp, hvarmed köpeskillingen
vid öfverlåtclsen kan öfverstiga första köpeskillingen.
Då emellertid en dylik öfverlåtelse eller transport under på ett eller
annat sätt förändrade vilkor icke kan betraktas annorlunda än såsom ett
nytt köp, byte eller gåfva, och vid sådant förhållande ingen giltig orsak
lärer förefinnas, hvarföre afhandlingen härom mera i detta fall än eljest
skulle vara från stämpelafgift befriad, samt då det, enär öfverlätelsen afser
den på sjelfva köpe-, bytes- eller gåfvobrefvet eller det testamentariska förordnandet
grundade rätt, synes vara med god ordning öfverensstämmande
och för riktigt bedömande af denna rätt säkrast, att beviset om öfverlätelsen,
i likhet med hvad i fråga om transport af andra handlingar jemväl är sedvanligt,
tecknas å sjelfva handlingen, hvilket icke heller bör medföra någon
olägenhet, hvaremot ingen den ringaste fördel synes vara förenad med tillåtelse
att verkställa transporten medelst särskilt derom upprättad handling,
så hemställer Utskottet,
12:o.
att Herr C. I. Bengtssons förevarande motion icke må
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Den för mäklareslutsedlar nu .gällande stämpelafgift af 25 öre har Utskottet,
då de aftal, vid hviika dessa slutsedlar ifrågakomma, allmänneligen
röra affärer af mera betydenhet, ansett kunna till dubbla beloppet fördröjas
samt får af sådan anledning föreslå,
13:o.
att stämpelafgiften för mäklareslutsedlar må af Riksdagen
bestämmas till 50 öre.
Likaså har Utskottet ansett den stämpelafgift, som enligt nu derom
gällande förordning skall åsättas mätarébref med 75 öre å inhemska eller
dermed lika berättigade utländska fartyg och båtar och med 1 R:dr 50 öre
15
Bevillnings~Utslcottet$ Betänkande N:o 6.
för andra utländska fartyg och båtar, kunna förhöjas till de jemnare beloppen
af 1 R:dr för de förra slagen och 2 R:dr för det sistnämnda,
14:o.
Ii vilket till godkännande hemställas.
Herr P. Östman har uti en inom Andra Kammaren väckt motion (N:o
66) förslagit, att den för patenters erhållande bestämda stämpelpappersafgift
23 R:dr måtte nedsättas till 5 R:dr samt såsom skäl härför anfört, att samma
afgift skulle vara så dryg, att den otvifvelaktigt medverkat dertill, att mången
nyttig uppfinning gått förlorad för fosterlandet.
Det må visserligen vara sannt, hvad motionären framställt, ”att bland
”den obemedlade folkklassen funnits personer, som genom sina uppfinningar
”icke allenast gagnat vårt land, utan äfven förvånat verlden, sedan de misskända
och ansedda såsom fantaster i hemlandet, funnit understöd i främmande
land”; men att stämpelafgiften å patentbrefvet här i riket kunnat
hafva ringaste inflytande på nödvändigheten för dem att i utlandet söka understöd
för att sätta sina uppfinningar i verket, torde få anses bero på en
missuppfattning, helst de med patenträtts erhållande förenade kostnader, så
vidt Utskottet kunnat inhemta, ingenstädes äro så jemförelsevis lindriga
som i vårt land, och särskildt hvad beträffar det på uppfinningar rika
England uppgå till mellan 450 och 1,350 R:dr svenskt R:mt. Hvad som
tvingat dessa uppfinnare att för sina uppfinningar hänvända sig till utlandet
torde i de flesta fall hafva varit svårigheten att här i landet finna kapitalister,
som velat förlägga dem med de för nödiga försöks anställande eller
för uppfinningens utöfvande erforderliga penningemedel.
Enligt Kongl. Förordningen angående patenter den 19 Augusti 1856
medför patenträttighet för innehafvaren att, under den tid patentbrefvet bestämmer,
med andras uteslutande, ensam eller genom andra öfverallt inom
riket utöfva den uppfinning och åstadkomma de tillverkningar, hvarå patentet
lyder samt dessa tillverkningar till salu hålla, äfvensom patenträtt är att anse
såsom innehafvare^ lagliga egendom, och kan i följd deraf gå i arf och
genom hvilken laglig afhandling som helst på annan''person öfverlåtas med
den rätt, som genom patentbrefvet medgifven är. För ett sådant skydd lärer
den nu stadgade stämpelafgiften till staten snarare kunna anses såsom för låg
än för hög.
Om än Utskottet således icke funnit någon nedsättning af stämpelafgiften
för patenter i allmänhet böra ega rum, har Utskottet likväl, med hänsyn
till stadgandet i 3 § af nyss åberopade Kongl. förordning, att patent
beviljas på minst tre och högst femton års tid i förhållande till uppfinningens
16
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 6.
beskaffenhet och vigt, ansett det lämpligt, att någon skilnad i stämpelafgift
göres mellan dem, som under femton år åtnjuta ofvanberörda skydd, och dem,
som blott för tre år fått sig detsamma beviljadt, samt att afgiften fördenskull
borde bestämmas till något visst belopp för hvarje år af den beviljade
patenttiden, hvarvid Utskottet såsom- en skälig afgift trott sig kunna föreslå
5 R:dr för hvarje år. Genom eu sådan anordning beredes ock lindring, i
förhållande till den nuvarande afgiften, för patenter å uppfinningar af mindre
vigt.
Utskottet hemställer, i öfverensstämmelse med det nu anförda,
15:o.
att Riksdagen, med afslag å Herr Ostmans ifrågavarande
motion, må bestämma, att stämpelpappersafgiften för patenter
skall utgå med ett belopp, beräknadt efter 5 R:dr
för hvarje år af den tid, för hvilken patenträtt blifvit
beviljad.
I sin ofta omförmälda motion (N:o 35) har Friherre Baal) föreslagit, att
alla räkningar skola med stämpel förses, men då häribland jemväl innefattas
sådana räkningar, som icke blifvit till betalning godkända, och dessa, enligt
gällande lagstiftning, i allmänhet icke hafva någon betydelse såsom fordringsbevis
och vid sådant förhållande icke kunna genom stämpelbeläggning beredas
någon slags laga verkan, lärer någon stämpelafgift för dem icke böra
ifrågasättas, hvarföre Utskottet, som beträffande stämpel å godkända räkningar
här nedan kommer att göra framställning, nu allenast föreslår,
16:o.
att Friherre Raabs motion i hvad den innefattar stämpelbeläggning
af räkningar, som icke blifvit till betalninggodkända,
måtte lemnas utan afseende.
Likaså bär Friherre Raab i berörda motion bland de enskilda handlingar,
Indika skulle med stämpel beläggas, upptagit qvittenser å mottagen
betalning, men då Utskottet ansett stämpelskyldigheten tills vidare endast
böra utsträckas så vidt, som utan allt för betydande hinder och förvecklingar
för rörelsen kan låta sig göra samt stämpelskyldighet å sådana bland
alla samhällsklasser förekommande handlingar som qvittenser torde för en
vid denna beskattningsform ännu ovan allmänhet medföra alltför stora olägenheter,
hemställer Utskottet,
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 6.
17:o.
17
att Friherre Raabs motion icke heller i denna del må vinna
Riksdagens bifall.
För närvarande äro skuldebref af alla slag, godkända räkningar, godkända
eller protesterade vexlar och enskilda assignationer underkastade en
stämpelafgift, då de för domaren eller exsekutor uppvisas, till 25 öre för
hvarje fulla 100 R:dr af det kapitalvärde, för hvilket inteckning eller betalning
sökes.
Uti nyssberörda motion (K:o 35) har Friherre Raab, såsom redan nämndt,
yrkat, att alla skuldebref och vexlar skulle med stämpel beläggas. Deremot
har Herr Anders Persson uti en inom Andra Kammaren väckt motion (N:o
147) föreslagit, att Riksdagen för sin del behagade besluta, att skuldebref,
då de för domstol för inteckning företes, måtte från stämpelafgifts erläggande
varda befriade, såsom skäl hvarför hufvudsakligen åberopats, att afgiften
skulle blifva orättvis derigenom, att det är den i lånebehof stadde, som utgiften
drabbar, och ingalunda kapitalisten eller den verkliga förmögenheten.
Då Utskottet redan i inledningen till detta betänkande uttalat sig för
eu mera utsträckt tillämpning af stämpelbevillningen, torde redan häraf framgå
att Utskottet icke kan tillstyrka ett sådant förslag, som det af Herr Anders
Persson väckta, hvarigenom staben skulle gå i mistning af en inkomst utaf
omkring 120,000 R:dr årligen, till hvilket belopp, enligt en vid förra riksdagen
lemnad utredning, stämpelafgiften i följd af inteckningar kan anses
uppgå. Utskottet vill dessutom, med anledning af det utaf Herr Anders
Persson åberopade skäl, erinra, att det väl icke lärer vara kapitalisten ensam,
som har gagn af att penningar kunna utlånas. Ingen lånar väl penningar
för att bereda kapitalisten en ränteinkomst, utan det sker derföre, att
låntagaren kan eller anser sig kunna använda penuingarne på så fördelaktigt
sätt, att de, utöfver hvad han för deras nyttjande bör till egaren betala,
lemna honom ett öfverskott, en vinst. Anser man ock med rätta, att kapilisten
bör bidraga till upprätthållande af samhällsinstitutionerna, som trygga
honom i hans eganderätt och tillåta honom att på ett vinstgifvande sätt använda
sina tillgångar, så må man väl å andra sidan medgifva, att den, som
i följd af samma institutioner och den trygghet de medföra, kan tillgodogöra
sig andras besparingar och genom deras användande bereda sig en vinst, icke
kan anses hafva mindre att tacka dessa samhällsinstitutioner för eller vara
mindre intresserad af och i mån häraf förbunden till uppoffringar för deras
vidmakthållande.
Utskottet, som således ansett att stämpelafgiften för skuldebref bör utsträcBih.
Ull Riksd. Prof. 1871. 5 Samt. 1 Afd. 6 Höft. 3
Ig Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o (>.
kas äfven till de fall, der inteckning eller utsökning af desamma icke är i
fråga, har funnit en särskild afgift böra bestämmas att åsättas skuldebief vid
deras utfärdande och en annan förhöjd afgift vid deras intecknande, för den
större säkerhet, som dem härigenom beredes. Denna högre afgift skulle likväl
icke tillämpas i afseende å skuldebref, då de för exsekutor eller hos domare
för utsökning företes, i hvilka händelser för närvarande enahanda
stämpelafgift är föreskrifven, som da inteckning för dem sökes, enär den vid
skuldebrefvets utfärdande åsätta lägre stämpelafgiften, som after att bereda
handlingen laga verkan, bör vara tillräcklig för att gorå densamma gällande
vid domstolar och hos exsekutor, helst det icke är någon förmån att på sådant
sätt få använda eu förbindelse och således icke enahanda skäl för en
högre afgift, som i fråga om inteckning nyss är närnndt, här är gällande.
Vid bestämmande af den afgift, som vid ett skuldebrefs utfärdande skall detsamma
åsättas, så att denna afgift å ena sidan icke må blifva för mycket
betungande och å den andra icke lemna en alltför obetydlig statsinkomst,
har Utskottet trott dessa båda anspråk blifva tillbörligen tillgodosedda, om
afgiften bestämmes, i likhet med hvad i England och t rank rike eger rum,
till 50 öre för hvarje fulla 1,000 R:dr af kapitalbeloppet. För belopp under
1 000 R:dr bär Utskottet ansett blott två stämpelsatser böra bestämmas, nemligen
för belopp till 500 R:dr en stämpelafgift af 10 öre och för belopp från
och med 500 R:dr till 1,000 R:dr en afgift af 25 öre. Stämpelafgiften å
skuldebref, som vid domstolar för inteckning företes, har Utskottet funnit
böra bibehållas vid hvad den för närvarande utgör, dock att härifrån må afräknas
beloppet af den stämpel, hvarmed skuldebrefvet, med hänsyn till den
summa, för hvilken inteckning sökes, förut finnes försedt. Då depositionsbevis
öfver i banker och andra penningeanstalter insatta penningar icke äro annorlunda
att anse än såsom skuldebref, hafva de under denna rubrik här
blifvit upptagna till erläggande af stämpelafgift..
På grund af det sålunda anförda hemställer Utskottet,
18:o.
att rubriken skuldebref i denna § må förändras sålunda.
Skuldebref af hvad slag som helst, accepterade räkningar
äfvensom'' bevis om insättning af penningar å så kallad depositionsräkning
förses med stämpel efter följande grunder.
för belopp understigande 500 R:dr........10 öre
,, från och med 500 R:dr till 1,000 R:dr 25 „
” „ af fullt 1,000 R:dr...........50 „
och deröfver för hvarje fulla 1,000 R:dr.....50 „
Sökes inteckning på grund af skuldebref eller annat foi -
19
Bevillnings- Utskottets BetänJcande N:o 6.
dringsbevis, ehvad det innehäfves af enskilda personer,
publika verk, fromma stiftelser eller- andra, enligt § 7
från stämpelafgift befriade inrättningar, skall den handling,
hvarå fordran sig grundar, förses med stämpelpapper
till 25 öre för hvarje fulla 100 R:dr af det kapitalvärde,
för hvilket inteckning sökes; dock afdrages härvid
från stämpelsumman det stämpelbelopp, hvarmed handlingen,
med hänsyn till sagda kapitalvärde, förut finnes
försedd.
Beträffande vexlar, så äro redan nu sådana i utländsk myntsort vid utfärdandet
underkastade stämpelafgift af 1 R:dr; och då Utskottet ansett äfven
inländska vexlar vid utställandet böra stämpelbeläggas, har Utskottet trott
enahanda grunder härvid böra följas, som de för stämpelbeläggning af skuldebref
stadgade, med undantag likväl för vexlar och anvisningar ställda till
betalning vid anfordran, för hvilka, såsom hufvudsakligen utgörande anvisningar
å egen kassa, en fix afgift af 10 öre föreslagits.
Der vexel i flera exemplar dragés, är egentligen blott original-vexeln
(prima-vexeln) stämpelafgift underkastad och de öfriga exemplaren (afskrifterna)
från stämpel fria, men då dessa kunna, i händelse prima-vexeln förkommer,
i dess ställe användas, samt genom förstörande af en okarterad primavexel
och användandet i dess ställe af secunda- eller tertia-vexel underslef i
afseende å stämpelafgift skulle kunna begås, har Utskottet funnit nödigt föreskrifva,
att, då secunda- eller tertia-vexel äfvensom afskrift af vexel för betalnings
erhållande användes, de skola stämpelbeläggas, så framt ej visas kan,
att prima- eller original-vexeln blifvit försedd med behörig stämpel. I enlighet
härmed föreslår Utskottet,
19:o.
att under rubriken vexlar i denna § införes följande stadganden:
Vexlar,
så väl in- som utländska, äfvensom anvisningar:
då de äro ställda att betalas vid anfordran 10 öre;
då de äro ställda att betalas å annan tid än vid anfordran,
lika med skuldebref.
Secunda- och tertia-vexlar äfvensom afskrifter af vexlar,
hvilka i stället för prima- eller original-vexlar användas,
skola vara underkastade här stadgade stämpelafgift, der ej
visas kan att prima- eller original-vexeln blifvit behörigen
stämplad.
20
Bevillning^- Utskottets Betänkande JS'':o 6.
Så framt hvad här ofvan blifvit rörande denna § föreslaget vinner
Riksdagens bifall, skulle följande ändringar i §:n i öfrigt böra ega rum, nemligen
:
20:o.
a) att rubriken Assignation!- förändras till Anvisningar och
Assignation^’, hvarjemte hänvisning lemnas till vexlar i
stället för nu till skuldebref; och
b) att under rubriken Primavexlar lemnas hänvisning till
vexlar och det nu vid denna rubrik förekommande stadgande
utgår.
§ 7.
Från de i föregående § af Utskottet föreslagna nya stämpelafgifter har
undantag ansetts böra medgifvas för handlingar å mindre belopp än 100
R:dr, då äfven den minsta afgift Utskottet ansett sig böra föreslå skulle
blifva tyngande för sådana små belopp; hemställande Utskottet, i följd häraf,
21:o.
att bland de i denna § stadgade undantag från stämpelafgift
må, i stället för nu under nedannämnda rubrik
förekommande, införas följande:
Skuldebref’ vexlar, anvisningar, godkända räkningar
eller andra fordringsbevis, då beloppet understiger 100
R:dr, äfven om inteckning på grund deraf sökes.
§ 8.
Under denna §, som innehåller allmänna föreskrifter vid författningens
efterlefnad, har Utskottet aktat nödigt föreslå föreskrifter, dels angående
sättet för makulering af stämpelmärken, dels i fråga om tiden när samt af
hvem enskilda handlingar, som ej ovilkorligen böra till domstol ingifvas,
skola med stämpel beläggas. I dessa sednare båda hänseenden har den åsigt,
i öfverensstämmelse med föreskrifterna i den engelska lagstiftningen, gjort sig
gällande, att stämpelbeläggningen bör ske då handlingen utfärdas, samt att
den som utställer densamma göres ansvarig för att sådan stämpelbeläggning
behörigen eger rum. Härifrån göra nödvändigtvis utländska vexlar, äfvensom
secunda- och tertia-vexlar samt afskrifter af vexlar, då de i stället för
21
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 6.
prima- eller original-vexlar användas, undantag, hvarföre föreskrift lemnats
att dessa skola med stämpel förses, då de först på något sätt inom riket
negocieras och att den som först med dem tager någon befattning skall derför
ansvara. Makuleringen af stämpelmärken afser ej mindre att förekomma
det icke ett begagnadt stämpelmärke må kunna ånyo nyttjas, än äfven att
förhindra, att den stämpelbeläggning, som vid utfärdandet eller eljest föreskrifven
tid skall ske, icke må ega rum vid någon sednare tidpunkt, såsom
då handlingen vid domstol skall användas, enär eljest stämpelbeläggningen
kunde till sådan tid undanskjutas och staten gå i mistning af stämpel för
andra handlingar än dem, som behöfde vid domstol företes. Makuleringen
bör derföre ske af den, som har skyldighet att förse handlingen med stämpel,
och på ett sådant sätt, som tydligen upplyser, att makuleringen då och af
honom egt rum.
Utskottet får alltså, i öfverensstämmelse med det nu andragna, föreslå:
22:o.
a) att 3:dje momentet i denna § angående makulering af
vexelstämplar må erhålla följande förändrade lydelse:
Stämpelmärken makuleras genom påskrift af dag och
år, då handlingen blifvit med stämpel belagd, äfvensom
af namnet eller begynnelsebokstäfverna i namnet å den,
som verkställt stämpelbeläggningen; och ansvare för behöriga
makuleringen den, som, efter hvad i hvarje särskilt
fall här nedan stadgas, är skyldig att en handling
med stämpelmärke förse.
b) att näst efter 16:de momentet införes ett så lydande moment:
Agent
för utländskt bolag vare ansvarig för behörig
stämpel å försäkringshandling; mäklare för stämpel å
mäklareslutsedel; samt i öfrigt en hvar, som utställer vexlar,
skuldebref och anvisningar eller utfärdar certepartier,
för dylika handlingars förseende med behörig stämpel;
skolande, i fråga om utländsk vexel, som här i riket endosseras,
accepteras eller betalas, eller för accept eller betalning
företes, äfvensom hvad angår sekunda- eller tertiavexel
eller afskrift af vexel, som i stället för prima- eller
original vexel användes och skall med stämpel förses, den,
som med dylik vexel i något sådant hänseende först tager
befattning, för vexelns behöriga stämpling ansvara.
22
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 6.
Alla i detta moment omförmälda handlingar skola
med stämpel förses vid det tillfälle, då de utfärdas, utom
hvad angår utländsk vexel samt i stället för prima- eller
originalvexel använd, stämpelafgift underkastad sekundaoch
tertia-vexel eller afskrift af vexel, hvilka stämpelbeläggas
då de först här i riket förekomma till någon
behandling.
Uti öde momentet af förevarande § stadgas, att ”der stämpelbeloppet
”är bestämdt efter procent och utfaller i sådant tal, hvarå stämpel ej finnes,
”eller hvarå flera stämplar å mindre värden ej kunna sammanjemkas, skall
”stämpel å det högre värde, som är sagda tal närmast, begagnas.”
Då emellertid anledningen dertill, att de efter procent bestämda stämpelafgifter
icke kunna till deras riktiga belopp utgöras, är den, att staten
icke funnit med sin fördel förenligt att låta tillverka stämplar å alla erforderliga
värden, och det vid sådant förhållande icke synes vara med rättvisa
och billighet förenligt, att den enskilde skall lida härför genom att vidkännas
högre stämpelafgift än den lagligen bestämda, hvilken staten satt honom ur
stånd att utgöra, så, och då icke heller någon synnerlig minskning i statens
inkomster kan uppstå genom eu rättelse af detta förhållande, hemställer
Utskottet,
23:o.
att ordet “högre44 i detta moment måtte utbytas mot
ordet lägre.
17:de momentet i denna § innehåller medgifvande att i stället för beläggningsstämpel
använda stämpelpapper i hela ark, men då härmed icke
kan afses att göra någon sådan ändring af föreskriften uti 9:de momentet,
angående användande för der uppräknade handlingar af s. k. dubbla bet
läggningsstämplar, att helarksstämplar skulle få begagnas äfven i ställeför
sistnämnda slags beläggningsstämplar, så har förtydligande af förutberörda
medgifvande skett genom insättande af ordet enkel framför ordet “beläggningsstämpel44,
hvarjemte Utskottet, som ansett stämpelmärken böra på lika
sätt få i stället för enkla beläggningsstämplar användas, uti detta moment
infört stadgande härom.
I följd häraf hemställer Utskottet,
24:o.
att 17:de momentet i 8 § må sålunda förändras:
23
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 6.
Stämpelplpper i hela ark må i stället för enkel beläggningsstämpel
begagnas, dock anses detsamma icke
giltigt, så framt ej både värdestämpeln och den i sjelfva
papperet anbragta vattenstämpeln äro i behåll; likaledes
må stämpelmärke kunna, med undantag för de i 9:de
momentet här ofvan omförmälda fall, användas i stället
för beläggningsstämpel.
§ 9.
Med anledning af den föreslagna förändrade föreskriften i 2 § 2
mom. rörande rätt till stämpling af blanketter äfven till andra handlingar
än vexlar, torde
25:o.
den i denna § 3 mom. fösta punkten förekommande
mening: “Den som vill låta stämpla vexelblanketter“, etc.,
böra utbytas .emot följande: Den som vill låta stämpla
blanketter till vexlar, anvisningar eller andra dylika
handlingar, etc.
Till följd af den utaf Utskottet föreslagna utsträckta stärapelbevillning
för enskilda handlingar, åt hvilka laga verkan skall beredas, lära ändringar
eller tillägg blifva nödiga uti föreskrifterna angående anskaffande och försändning
äfvensom försäljning af stämpladt papper, i afsigt att underlätta
de nya stämpelmärkenas spridande öfverallt inom landet. Ett icke overksamt
medel härtill vore, enligt Utskottets åsigt, att, på sätt i England eger
rum vid köp af stämplar och jemväl här i landet i fråga om postfrimärken,
medgifva någon rabatt vid kontant köp af stämpelmärken till något visst
betydligare belopp, hvarigenom handlande i städerna och på landet möjligen
skulle finna med sin fördel förenligt att till salu hålla stämpelmärken. Då
emellertid de härutinnan erforderliga föreskrifter lämpligast och med största
sakkännedom torde meddelas utaf Kongl. Maj:t, som är i tillfälle att i frågan
höra det verk, som med stämpelpappersförsäljningen har bestyret, får Utskottet
hemställa,
26:o.
att Riksdagen ville uti underdånig skrifvelse till Kongl.
Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t, vid utfärdande af ny för
-
24
Betalnings- Utskottets Betänkande N:o 6.
ordning angående stämpelpappersafgiften, ville låta meddela
de föreskrifter i fråga om anskaffande och försändning
samt försäljning af stämpelpapper, som kunna finnas
nödiga, på det allmänheten må beredas erforderlig lättnad
i tillgången derå, samt härvid, om sådant finnes ändamålsenligt,
jemväl föreskrifva någon lämplig rabatt för den,
som kontant köper stämpelmärken till något betydligare
belopp på en gång, i likhet med hvad i afseende å postfrimärken
finnes medgifvet.
16 §•
Efter hvad Utskottet inhemtat har det i 2:dra mom. af denna § förekommande
stadgande blifvit sålunda tillämpadt, att ansvar spåföljden ansetts
oskiljaktig från ogillandet af stämpelbeläggningsåtgärden och att i följd häraf
äfven i fall, der skäl icke saknats för en olika tydning i fråga om den
stämpelafgift, som en handling borde vara underkastad, en domare eller
annan embetsman, hvilken åsatt eu stämpelafgift, som han pröfvat med lagen
öfverensstämmande, blifvit till ansvar fälld, der en öfverrätt varit af olika
åsigt om författningens rätta tillämpning, samt till och med der en Hofrätt
godkänt stämpelbeläggningsåtgärden, men Kong!. Maj:ts Högste Domstol,
stundom med ringa pluralitet bland dess ledamöter, icke gillat denna uppfattning.
Då den nuvarande lydelsen af momentet synes hafva föranledt
en sådan tillämpning, som nu är nämnd och hvilken hvarken öfverensstämmer
med skyldig aktning för andras på skäl grundade mening eller med
den grundsats, som i lagstiftningen i öfrigt gjort sig gällande i fråga om
karakteren af brottsliga handlingar samt derföre antagligen icke varit med
detta lagstadgande afsedd, har Utskottet ansett en sådan förändring böra
vidtagas i redaktionen af denna §, att densamma bringas mera till öfverensstämmelse
med nyssberörda grundsats; och föreslår fördenskull Utskottet,
27:o.
att § 16 mom. 2 må erhålla följande förändrade lydelse:
Domare, Embets- och Tjensteman i kollegier eller andra
verk, Landtmätare, Notan i Publici, liksom hvar och en
annan, hvilken vid handlingars emottagande och utfärdande
i och för tjenstebefattning antingen underlåter att
tillse, det de ingifna handlingarne äro riktigt med stämpel
försedda, eller att de för öfrigt derom gifna föreskrifter
äro iakttagna, eller utlemnar sådana handlingar utan stäm
-
25
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 6.
pel, som med stämpel böra förses eller dem för ringa
stämpel åsätter eller försummar den honom genom denna
författning i allmänhet eller i synnerhet uppdragna tillsyn
vare, der lian ställes under åtal, ansedd efter lag, dock
att böter, som för förbrytelse enligt denna författning
ddömas, beräknas till minst 30 procent af det felande
stämpelbeloppet, likväl ej under 10 R:dr; hvarförutan den
dömde skall ersätta den Kongl. Maj:t och Kronan tillskyndade
förlust.
16 §.
4:de, öde och 6de momenten af denna § innehålla ansvarspåföljder
för underlåtenhet dels af agent för utländskt försäkringsbolag, äfvensom af
vexelutlemnare att med stämpel förse de handlingar, de utlemna, dels af vexelutlemnare
att behörigen makulera vexelstämpel. Då Utskottet nu har att i
denna § föreslå ansvarspåföljd för underlåten stämpelbeläggning och makulering
af öfriga i 8:de § 17:de momentet omförmälda handlingar, har Utskottet
ansett, att detta ansvar borde vara lika i afseende på alla dem, som
enligt sagda moment hafva skyldighet att med stämpel förse någon deri omförmäld
handling, och att således de stadgande!!, Utskottet har att föreslå, böra
afse jemväl försäkringsbolags agent och vexelutlemnare. I fråga om bestämmandet
först af ansvar för underlåtenhet att behörigen med stämpel förse en
stämpelbeläggning underkastad handling, har inom Utskottet den åsigt gjort
sig gällande, att detta ansvar, med tillämpning af den grundsats, som finnes
i de två första momenten af §, borde bestämmas med afseende på den undansnillade
stämpelafgiftens belopp, och att härvid, då de af Utskottet föreslagna
stämpelsatser äro, i jemförelse med de äldre afgifterna, ganska låga, böterna
borde bestämmas till fulla värdet af den undansnillade afgiften, med ett minimum
af 5 R:dr för hvarje icke behörigen stämplad handling; hvarjemte
en sådan handling skulle vara utan laga verkan. Denna sistnämnda påföljd
för underlåtenhet att behörigen stämpelbelägga en handling, hvilken jemväl
förefinnes i den engelska lagstiftningen, har Utskottet funnit utgöra den enda
verksamma kontroll att stämpelskatt för enskilda handlingar verkligen kommer
att i föreskrifven ordning utgöras. Beträffande ansvar för underlåten
makulering af stämpelmärken, har den hittills för sådan förseelse i fråga om
vexelstämpel stadgade påföljd blifvit bibehållen.
På grund af hvad sålunda blifvit framstäldt, hemställer Utskottet,
Bih. till Riksd. Frot. 1871. 5 Samt. 1 Afd. 6 Häft.
4
26
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 6.
28:o.
att, i stället för nuvarande 4:de, 5:te och 6:te moment
af denna §, må i densamma införas tvänne nya moment,
så lydande:
4:o. En hvar, hvilken det enligt 8 § 17 mom.
åligger att med behörig stämpel förse någon deri omförmäld
handling, skall, i händelse han sådant underlåter,
bota den undansnillade afgiftens belopp, dock ej under 5
R:dr för hvarje särskild handling, i afseende hvarå sådan
underlåtenhet egt rum, samt derjemte ersätta Kong!. Maj:ts
och Kronans förlust; och vare sådan handling, som icke
blifvit med behörig stämpel försedd, inför lag ogiltig.
5:o. Underlåter någon sin skyldighet att i föreskrifven
ordning makulera användt stämpladt papper, skall
han, för hvarje gång sådant åtalas, bota 5 R:dr.
Stockholm den 28 April 1871.
På Utskottets vägnar:
(Just. af Ugglas.
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 6.
27
FÖRSLAG
till
författning angående stämpelpappersaf giften i de delar,
hvaruti Utskottet föreslagit förändringar, för jemfö
-
relse upptagande jemväl
(Nuvarande lydelse.)
§ 2.
Om olika slag af stämpelpapper.
Stämpelpapper skall vara att tillgå
af följande slag, nemligen:
a)--------
b) ----------
c) vexelstämplar å 1 Riksdaler.
Dessutom må stämpling af vexelblanketter,
som äro skrifna eller tryckta
på ostämpladt papper, jemväl kunna
ega rum i den ordning 9 § föreskrifver.
nu gällande stadganden.
(Föreslagen lydelse, hvari förändringen
är med kursiv stil angifven.)
§ 2.
Om olika slag af stämpelpapper.
Stämpelpapper skall vara att tillgå
af följande slag, nemligen:
a)---------
b)-------- ---
c) stämpelmärken, afsedda för vex
lar,
anvisningar m. fl. dylika handlingar,
å 10, 25 och 50 öre samt ä
1, 2, 3, 4, <5, 6, 7, 8, 9 och 10 Riksdaler.
Dessutom må skrifna eller tryckta
blanketter till vexlare anvisningar och
andra dylika handlingar kunna stämplas
i den ordning 9 § föreskrifver.
Stämpelmärke, äfvensom ä blanketter
anbragt stämpel, skall, då stämpeln
öfverstiger 10 öre, jemte stämpelvärdet,
angifva de belopp, inom hvilka
en med sådan stämpel försedd handling
må lyda.
i
28
Bevillning.?-Utskottets Betänkande N:o 6.
§ 3. § 3.
Om stämpel å fullmakter, konstituto- Om stämpel å fullmakter, konstitutorial,
förordnanden och afsked, rialer, förordnanden och afsked,
af Kongl. Maj:t meddelade. af Kongl. Maj:t meddelade.
Följande handlingar förses vid ut- Följande handlingar förses vid utfärdandet
med stämpel till här utsatta fårdandet med stämpel till här utsatta
belopp: belopp.
Öppna bref, hvarigenom någon i
nåder tillägges de förmåner, hederstitlar
och företrädesrättigheter framför
andra undersåter, som Herrar Riksens
Råd tillerkända blifvit . . 1,000 R:dr.
Ltnämningsbref för Riddare af Kongl.
Serafimer-Orden . ... 100 R:dr.
» för Kommendörer med)
Slöra Korset af Kongl. i
Svärds-Orden . . . .'' ^
» » af Kongl. Nordstjerneorden
.........
» » af Kongl. Wasa-Orden
» » Kommendörer af Kgl.
Svärds-Orden ....
» » af Kongl. Nordstjerneorden
.........
» » af Kongl. Wasa-Or
den.
.........
» » Riddare af Konung
Carl XIII:s Orden . . 50
x> » Riddare af Kongl. \
Svärds-Orden . . . .1
» » Riddare och Ledainö-f
ter af Kongl. Nord-) 12
stjerne-Orden.....I
» »af Kongl. Wasa-Or-i
den..........!
(Rubriken Öppna bref utgår)
Dtnämniiigsbrcf för Riddare af Kongl.
Serafimer-Orden ..... 200 R;dr.
» för Kommendörer med
Stora Korset af Kongl.
Svärds-Orden ....
» » afKongl. Nordstjerne
Orden.
........
» » afKongl. Wasa-Orden
» » Kommendörer af Kgl.
Svärds-Orden ....
» » afKongl. Nordstjerneorden
........
» » af Kongl. Wasa-Orden
..........
» » Riddare af Konung
» Carl XIII:s Orden. . 15 »
» » Riddare af Kongl. \
Svärds-Orden . . . .1
» » Riddare och Ledamö-f
» ter af Kongl. Nord-) 20 »
stjerne-Orden ... .1
» » af Kongl. Wasa-Or-j
den........../
Doktorsbref, som utan före- Roktorsbref, som utan före
gånget
prof utfärdas 80 » gånget prof utfärdas . . . 100 »
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 6.
29
§ 4.
Om stämpel å fullmakter, konstitutorialer,
förordnanden och afsked från
Rikets embetsverk och andra
offentliga myndigheter.
Nedan nämnde utgående expeditioner
förses med stämpel, på sätt bär nedan
stadgas.
För följande personer, som ej hafva
ständig lön, förses fullmakten, konstitutorialet
eller antagningsbeviset med
stämpel efter enahanda grund, som den
för civile embets- och tjensteman förut
stadgade, dock icke under nedanstående
belopp, nemligen för:
llofrätts-llommissarier .... 8 R:dr.
Notarii public».
i Stockholm och Göteborg |
24 |
» |
i de öfriga städerna . . . |
6 |
» |
Skeppsklarerare: |
||
i Stockholm och Göteborg |
50 |
» |
i de öfriga städerna . . . |
13 |
» |
Sockenskrifvare....... |
1 |
« |
Stadsmiiklare: |
||
i Stockholm och Göteborg |
150 |
» |
i de öfriga städerna . . . |
40 |
» |
Doktorsbref utan aflagdt prof |
80 |
» |
Fullmakt för kyrkoherde att |
||
samling.......... |
15 |
» |
§ 4-
Om stämpel å fullmakter, konstitutorial,
förordnanden och afsked från
Rikets embetsverk och andra
offentliga myndigheter.
Nedannämnda utgående expeditioner
förses med stämpel, på sätt bär nedan
stadgas.
För följande personer, som ej hafva
ständig lön, förses fullmakten, konstitutorialet
eller antagningsbeviset med
stämpel till nedanstående belopp, nemligen
för:
Hofrätts-Konunissaricr .... 8 R:dr.
Notarii publici:
i Stockholm och Göteborg 100 »
i de öfriga städerna ... 25 »
Skeppklarerare:
i Stockholm och Göteborg 250 »
i de öfriga städerna ... 50 »
Sockenskrifvare....... 1 »
Stadsmiiklare:
i Stockholm och Göteborg 400 »
i de öfriga städerna . . . 100 »
Doktorsbref utan aflagdt prof 100 »
Fullmakt för kyrkoherde att
vara prost öfver egen församling
.......... 30 »
30
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 6.
§ 6.
Om stämpel till åtskilliga skrifter och
handlingar, som dermed skola förses,
utan förändring af beloppet, hvar
helst de företes eller utgifvas.
Följande handlingar förses med stämpel
till nedanstående belopp:
Åssignationer, se skuldebref.
Certepartier eller fraktslut om fartyg,
ehvad de upprättas inom eller utom
landet, skola, då de vid domstol eller
hos exsekutor företes, förses med stämpel
till 30 öre för hvarje fulla 100
R:dr af den fraktsumma, hvarför betalning
sökes.
Mäklareslutscdlar...... 25 öre.
Mätarebref å inhemska eller
dermed lika berättigade
utländska fartyg och båtar 75 »
andra utländska fartyg
och båtar........1: 50 »
Patenter (Privilegia exclusiva) 23 R:dr.
Primavexlar i utländsk myntsort,
ehvad de äro ställda att betalas inom
eller utom Sverige, skola antingen förses
med särskild stämpel å 1 R:dr eller
skrifvas å till nämnda värde stämplade
blanketter.
§ 6-
Om stämpel till åtskilliga skrifter och
handlingar, som dermed skola förses,
utan förändring af beloppet, hvar
helst de företes eller utgifvas.
Följande handlingar förses med stämpel
till nedanstående belopp:
Anvisningar och Åssignationer, se Vexlar.
Certepartier eller fraktslut om fartyg
förses med stämpel efter den fraktsumma,
hvarå de lyda, sålunda:
för fraktsumma till och med 1,000
R:dr.............1 R:dr
för fraktsumma å högre belopp)
för hvarje fulla 1,000
R:dr deraf..........1 »
Mäklarcslntsedlar........50 öre
Mätarebref å inhemska eller
dermed lika berättigade utländska
fartyg och båtar . . 1 R:dr
andra utländska fartyg och
båtar . ...........2 »
Patenter (Privilegia exclusiva) förses
med stämpel, beräknad efter 5 R:dr
för hvarje år af den tid, för hvilken
patenträtt blifvit beviljad.
Postremissvexlar, se Vexlar.
Prima vexlar, se Vexlar.
31
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 6.
Secunda och tertia vexlar äro från
stämpel fria.
Skuldebref af alla slag, godkända
räkningar, godkända eller protesterade
vexlar och enskilda assignationer, de må
innehafvas af enskilda personer, publika
verk, fromma stiftelser eller andra enligt
§ 7 från stämpelafgift befriade inrättningar,
böra, då de för domaren eller
exsekutor uppvisas, förses med stämpel
till 25 öre för hvarje fulla 100 R:dr
af det kapitalvärde, för hvilket inteckning
eller betalning sökes; dock äro
dessa handlingar från stämpel fria, när
de i konkurs bevakas.
Vexlar, se Primavexlar.
Skuldebref af hvad slag som helst,
accepterade räkningar, äfvensom bevis
om insättning af penningar å
sä kallad dep o sitionsr åkning förses
med stämpel efter följande grunder:
för belopp, understigande 500
R:dr ......10 öre
» » från och med 500 R:dr
till 1,000 R:dr . ... 25 »
» » af fullt 1,000 R:dr . . 50 »
och deröfver för hvarje fulla
1000 R:dr..........50 »
Sökes inteckning på grund af skuldebref
eller annat för äring sbevis, ehvad
det innehafves af enskilda personer,
publika verk eller andra, enligt § 7
från stämpelafgift befriade inrättningar,
skall den handling, hvarå fordran sig
grundar, förses med stämpelpapper till
25 öre för hvarje fulla 100 R:dr af
det kapitalvärde, för hvilket inteckning
sökes; dock af dr ages härvid från stämpelsumman
det stämpelbelopp, hvarmed
handlingen med hänsyn till sagda
kapitalvärde förut finnes försedd.
Vexlar, så väl in- som utländska,
äfvensom anvisningar:
då de äro ställda att betalas vid
anfordran...........10 öre,
då de äro ställda att betalas å annan
tid än vid anfordran lika med
skuldebref.
Secunda- och tertiavexlar äfvensom
afskrifter af vexlar, hvilka i stället
för prima- eller original-vexlar användas,
skola vara underkastade här
stadgade stämpelafgift, der ej visas
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 6.
kan, att prima- eller original-vexeln
blifvit behörigen stämplad.
§ 7.
Om undantag från de uti §§ 3, 4, 5
och 6 intagna stadgande!!.
Ro) Från all stämpel befrias:
Skuldebref af alla slag, godkända
räkningar, godkända eller protesterade
vexlar eller enskilda assignationer, då
det kapitalvärde, för hvilket inteckning
eller betalning sökes, ej uppgår till
100 R:dr; äfvensom när dessa handlingar
i konkurs bevakas;
§ 8.
Allmänna föreskrifter vid författningens
efterlefnad.
§ 7.
Om undantag från de uti §§ 3, 4, 5
och 6 intagna stadganden.
i:o) Från all stämpel befrias:
Skuldebref, vexlar, anvisningar, godkända
räkningar eller andra fordringsbevis,
då beloppet understiger 100
R:dr, äfven om inteckning på grund
deraf sökes.
§ 8.
Allmänna föreskrifter vid författningens
efterlefnad.
3:o) Vexelstämplar skola makuleras 3:o) Stämpelmärken makuleras genom
genom påskrift af vexelns årtal och påskrift af dag och år, dä handlingen
utgifningsdag. blifvit med stämpel belagd äfvensom
af namnet eller begynnelsebokstäfverna
i namnet å den, som verkställt stämpelbeläggningen;
och ansvare för behöriga
makuleringen den, som, efter
hvad i hvarje särskildt fall här nedan
stadgas, är skyldig att en handling
med stämpelmärke förse.
5:o) Der stämpelbeloppet är bestämdt 5:o) Der stämpelbeloppet är bestämdt
efter procent och utfaller i sådant tal, efter procent och utfaller i sådant tal,
hvarå stämpel ej finnes, eller hvarå hvarå stämpel ej finnes, eller hvarå
flera stämplar å mindre värden ej kunna flera stämplar å mindre värden ej kunna
33
Bevillnings- Utskottets
sammanjemkas, skall stämpel å det
högre värde, som är sagde tal närmast,
begagnas.
17:o) Stämpelpapper i hela ark må
i stället för beläggningsstämpel begagnas;
dock anses detsamma icke giltigt,
så framt ej både värdestämpeln och den
i sjelfva papperet anbragta vattenstämpeln
äro i behåll.
Bill. till Biksd. Prat. 1871. 5 Sami. 1 i
Betänkande N:o 6.
sammanjemkas, skall stämpel å det
lägre värde, som är sagde tal närmast,
begagnas.
17 :o) Agent för utländskt försäkringsbolag
vare ansvarig för behörig stämpel
å försäkringshandling; mäklare för
stämpel å mäklareslutseael; samt i afvigt
en hvar, som utställer vexlare skuldebref
och anvisningar dier utfärdar
certeparti, för dylika handlingars förseende
med behörig stämpel; skolande
i fråga om utländsk vexel, som här i
riket endosseras, accepteras eller betalas
eller för accept eller betalning företes,
äfvensom hvad angår secundaeller
ter tia-v exel eller afskrift af vexel,
som i stället för prima- eller original-vexel
användes och skall ined stämpel
förses, den, som med dylik vexel
i något sådant hänseende först tager
befattning, för vexelns behöriga stämpling
ansvara.
Alla i detta moment omförmäla
handlingar skola med stämpel förses
vid det tillfälle, dä de utfärdas, utom
hvad angår utländska vexlar samt i
stället för prima- eller original- vexlar
använda, stämpelafgift underkastade
secunda- och tertia-vexlar eller afskrift
af vexlar, hvilka stämpelbeläggas, då
de först här i riket förekomma till
någon behandling.
l8:o) Stämpelpapper i hela ark må
i stället för enkel beläggningsstämpel
begagnas; dock anses detsamma icke
giltigt, så framt ej både värdestämpeln
och den i sjelfva papperet anbragta
vattenstämpeln äro i behåll; likaledes
ma stämpelmärke kunna, med undanfd.
6 Höft. 5
34
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 6.
§ 9.
Anskaffning och försändning af
stämpelpapper.
Den, som vill låta stämpla vexelblanketter,
anmäle sig derom skriftligen hos
Statskontoret med bifogande af tväfald
uppgift å antalet af samma blanketter.
Statskontoret låter derefter etc.
§ 16-
Ansvar för öfverträdelse af denna
författning.
2:o) Domare, embets- och tjensteman
i kollegier eller andra verk, Landtmätare,
Notam publici, liksom hvar och
en annan, hvilken vid handlingars
emottagande och utfärdande i och för
tjenstebefattning antingen underlåter att
tillse det ingifna handlingar äro riktigt
med stämpel försedda eller att de för
öfrigt derom gifna föreskrifter äro iakttagna,
eller utlemnar sådana handlingar
utan stämpel, som med stämpel böra
förses, eller dem för ringa stämpel
åsätter eller ock försummar den honom
genom denna författning i allmänhet
eller i synnerhet uppdragna tillsyn,
tag för de i 9 mom. här ofvan omförmäla
fall, användas i stället för beläggningsstämpel.
§ 9.
Anskaffning och försändning af
stämpelpapper.
Den, som vill låta stämpla blanketter
till vexlare anvisningar eller andra
dylika handlingar, anmäle sig derom
skriftligen hos‘ Statskontoret med bifogande
af tväfald uppgift å antalet af
samma blanketter. Statskontoret låter
derefter etc.
§ 16-
Ansvar för öfverträdelse af denna
författning:.
2:o) Domare, embets- och tjenstemän i
kollegier eller andra verk, Landtmätare,
Notarii publici, liksom hvar och en
annan, hvilken vid handlingars emottagande
och utfärdande i och för tjenstebefattning
antingen underlåter att tillse
det ingifna handlingar äro riktigt
med stämpel försedda eller att de för
öfrigt derom gifna föreskrifter äro iakttagna,
eller utlemnar sådana handlingar
utan stämpel, som med stämpel höra
förses, eller dem för ringa stämpel
åsätter eller ock försummar den honom
genom denna författning i allmänhet
eller i synnerhet uppdragna tillsyn,
35
Bemllnings- Utskottets Betänkande N.-o 6.
vare, för hvarje gång han i följd af
åtal blifvit till förbrytelse förvunnen,
förfallen till böter, motsvarande 50 procent
af det undanhållna stämpelbeloppet,
dock ej under 10 R:dr, och ersätte
dessutom den Kong! Maj:t och
Kronan tillskyndade förlust.
4:o) Agent för utländskt försäkringsbolag
vare ansvarig för behörig stämpel
å försäkringshandling, som af honom
utlemnas. Beträdes han med underlåtenhet
i detta hänseende, skall han
bota 25 procent af den undansnillade
afgiften, dock ej under 50 R:dr samt ersätta
Kongl. Maj:ts och Kronans förlust.
5:o) Den som utlemnar vexel, hvilken
icke blifvit med stämpel behörigen
försedd, böte 25 R:dr.
6:o) Underlåter vexelgifvare att, innan
vexel utlemnas, makulera dithörande
stämpel, böte 5 R:dr.
vare, der han ställes under åtal, ansedd
efter lag; dock att böter, som för
förbrytelse enligt denna författning
ddömas, beräknas till minst 50 procent
af det felande stämpelbeloppet,
likväl ej under i 0 R:dr; hvarförutan
den dömde skall ersätta den Kongl.
Maj:t och Kronan tillskyndade förlust.
4: o) En hvar, hvilken det enligt 8 §
17 mom. åligger att med behörig stämpel
förse någon deri omför modd handling>,
skalf i händelse han sådant underlåter,
höta, den undansnillade afgiftens
belopp, dock ej under 5 R:dr för
hvarje särskild handling i afseende
hvarå sådan underlåtenhet egt rum,
samt derjemte ersätta Kongl. Maj:ts och
Kronans förlust; och vare sådan handling,
som icke blifvit m,ed behörig
stämpel försedd, inför lag ogiltig.
5:o) Underlåter någon sin skyldighet
att i föreskrifven ordning makulera
användt stämpladt papper, skall
han, för hvarje gång sådant åtalas,
bota 5 R:dr.
36
Bevillnings-ZJtskottets Betänkande N:o 6.
Reservationer:
af Friherre af Ugglas;
af Herr Almquist, E. V., emot grunden för beräkningen af den stämpel,
som skall asättas förordnanden för Notarii publici, Skeppsklarerare och
Stadsmäklare;
af Herr E. Hceggström: ”Under den närmast föregående tiden har
Riksdagen beslutit åtskilliga förändringar i förordningen om stämpelpapper
och borttagit flera föråldrade stadgandcn, som ansetts betungande och ledande
till en orättvis beskattning, samt såsom hufvudgrund antagit: att skuldebref,
godkända räkningar in. in. skulle med stämpel förses när de inför domstol
eller hos exsekutor uppvisas.
Tvärtemot denna åsigt har Bevillnings-Utskottet nu föreslagit, att certepartier,
skuldebref af alla slag, godkända eller protesterade vexlar, enskilda
assignationer m. in. skola med stämpel beläggas, och dervid fästat det vilkor,
att sådan handling, som icke blifvit med behörig stämpel försedd, skall inför
lag vara ogiltig.
Då jag för min del anser vådan af en sådan föreskrift vara allt för
stor och leda till många obehag och förluster, och de förslagna afgifterna icke
utgöra annat än en högst besvärlig indirekt beskattning, som väl träffar den allmänna
rörelsen ganska tungt, men ingalunda, såsom Utskottet afsett, de medlemmar,
hvilka mera än några andra undgå ett rättmätigt utgörande af inkomstbevillningen,
så har jag icke kunnat godkänna Utskottets förslag.
Dessutom tror jag att statens behof af ökade inkomster för närvarande
icke klöfver antagandet af nya skattetitlar;”
af Herr G. von Stockenström: ”Mot Utskottets beslut att föreslå stämpelafgift
för certepartier äfven för de fall, då sådana handlingar icke behöfva
vid domstol eller hos exsekutor företes, får jag mig reservera, emedan
jag anser den härvid antagna grundsats icke böra tillämpas, då tillgång för
statsbehofvens fyllande synes vara att finna utan anlitande af ett nytt beskattningssätt,
som i sin utsträckning till många grenar af den allmänna
rörelsen säkerligen skulle visa sig både tryckande och föga behagligt.
37
Bevillnings-Utshottets Betänkande N:o 6.
. Vid Utskottets behandling af frågan om stämpelafgift för skuldebref,
vexlar, anvisningar m. m. har jag icke varit närvarande;”
af Herr J. F. Geijer: ”Med Bevillnings-Utskottets andra afdelning har
jag deltagit i och gillat de uppgjorda förslagen till stämpelskatt å kontrakt,
qvittenser, reverser och vexlar, men har varit af olika mening derutinnan,
att jag ansett att dessa förslag, såsom afseende en ändring i civillag genom
den bestämmelsen, att dessa handlingar för att vara lagligen giltiga skola
vara med stämpel försedda, hade bort behandlas af sammansatt Lag- och
Bevillnings-Utskott;”
af Herr Rytande)'', med hvilken Herr A. Andersson sig förenat: ”Då
jag icke kunnat biträda det af Utskottet föreslagna nya beskattningssätt, genom
stämpladt papper å skuldebref, accepterade räkningar och bevis om insatta
penningar på depositionsräknirig, och icke heller kunnat godkänna motiveringen
för samma förslag, så får jag deremot anmäla, min reservation.
.Tåg har nemligen ansett att hela det ändringsförslag, som uti detta betänkande
förekommer, vid innevarande riksdag varit obehöfligt, helst statsregleringen
genom förhöjning uti allmänna bevillningen borde kunnat ordnas.
Äfven kan ifrågasättas, om Bevillnings-Utskottet kan föreslå en sådan beskattning
som den ifrågavarande, utan i sammansatt Lag- och Bevillningsutskott;
och då härtill den föreslagna stämpelafgiften skulle blifva dels hinderlig
för rörelsen, dels ock för mången dermed obekant vådlig samt, hvad
ofvannämnda punkt angår, träffa den i behof stadde,
så vågar jag hos Riksdagen anhålla om afslag.”
af Herr W. Oroneborg: ”Ehuru statsbehofven ännu ej äro fullt kända,
torde man dock, af de beslut Riksdagen redan i afseende på desamma fattat,
kunna för sig uppgöra en ungefärlig beräkning öfver de särskilda tillgångar,
som för statsutgifternas bestridande böra beredas, och då en sådan beräkning
för mig antyder att dessa särskilda behof icke kunna vara större än
att de lämpligast böra kunna fyllas genom anlitande af våra hittills vanliga
beskattningssätt, har jag inom Utskottet motsatt mig de egentligen nya förslag
till beskattning genom stämpel, som i betänkandet förekomma, med anledning
hvaraf jag, med afslag å hvad Utskottet i § 6 angående stämpelbeläggning
af skuldsedlar, vexlar och assignationer, får yrka att rubrikerna
i denna § 6 för skuldsedlar och prima vexlar måtte bibehållas oförändrade,
sådana de i nu gällande stämpelpappersförfattning finnas upptagna, dock att
ett nödigt förtydligande må intagas under rubriken Px-ima vexlar, och denna
rubrik erhålla följande lydelse:
38
Bevillnings-Utshottets BetänJcande N:o 6.
''Prima vexlar i utländsk myntsort, ehvad de äro betalbara inom
eller utom Sverige--stämplade blanketter.
Secunda- och tertia-vexlar äfvensom afskrifter _ — fria, såvida
prima- eller originalvexeln blifvit stämplad.
Vidare har jag mot betänkandet att anföra, att då det hufvudsakliga
syftet med de föreslagna förändringarne är att genom desamma anskaffa en
fyllnad i behofvet för statsutgifternas bestridande, ett sådant syfte svårligen
lärer kunna vinnas för nu under arbete varande statsreglering, då de inkomster,
som må kunna inflyta af den föreslagna nya stämpelbeskattningen,
svårligen torde kunna till någon bestämdare siffra beräknas, emedan denna
nya slags beskattning dels icke är hos oss bepröfvad, dels är af så obestämd
natur, att endast en längre tids erfarenhet om de inkomster en sådan slags
beskattning lemnar kan gifva ledning för eu beräkning för dess belopp, hvadan,
om nu på grund af Utskottets förslag en inkomstsumma af denna beskattning
skulle i statsregleri ngen upptagas, denna synes mig så gripen ur
luften, att den i väsendtlig mån kan göra statsregleringen otillförlitlig
af Herrar F. A. Forssbeck och J. F. Fredricsson: ”Mot Utskottets beslut
att belägga med stämpel skuldebref och depositionsbevis får jag härmed
afgifva min reservation. I ingressen af detta betänkande anföres såsom motiv
för en ny skatt, som säkerligen af allmänheten skall med ovilja upptagas,
”skattebördornas jemnare fördelning”. Om denna grundsats blifvit konseqvent
genomförd, om en förhöjd stämpelskatt äfven blifvit åsatt kontrakt, såsom
särdeles beskattningsbara handlingar, hade om såväl det ena som det andra
varit mindre att säga, men som nu Utskottets beslut utfallit hafva just de
handlingar, som böra högre beskattas, nemligen kontrakt, ej blifvit vidrörda,
men deremot eu ganska hög stämpel lagd å skuldsedlar, hvarigenom den
lånebehöfvande och således den mindre bemedlade fått en ny tunga, uppgående
der omsättningar måste ske till ej mindre än en half procent per år.
Orättvisan häruti är så i ögonen fallande, och behofvet af dessa nya skattetitlar
så obevisadt, att dessa förändringar i stämpelförordningen gerna kunnat
uppskjutas ännu någon tid;”
af Herr P. Ericsson: ”Inom Utskottet har förslag varit å bane att
med stämpel belägga fraktsedlar, qvittenser och kontrakt äfven då de ej
för domstol uppvisas; men detta förslag, åsyftande att införa ett nytt beskattningssätt,
har likväl måst öfvergifvas vid öfvervägande af de svårigheter, som
vore förenade med dess tillämpning. Deremot har majoriteten inom Utskottet
ej dragit i betänkande att föreslå en stämpelskatt å alla skuldebref, som utfärdas
å 100 R:dr och deröfver, änskönt samma svårigheter härvid komma
39
Bevillnmgs- Utskottets Betänkande N:o 6.
att förete sig och efter mitt förmenande förorsaka ej så ringa missnöje öfver
de olägenheter denna beskattning kommer att medföra, isynnerhet på landsbygden,
der besväret med ett stämpelmärkes anskaffande mången gång kan
blifva mera kostsamt än sjelfva stämpelns värde, och man af sådan anledning
icke drager i betänkande att eludera stadgandet på det sätt, att man
fördelar lånesumman på flera skuldsedlar, lydande å mindre belopp än 100 R:dr.
Men äfven okunnighet om ett sådant stadgande torde komma att
ådraga en mängd personer böter och, det värsta af allt, en sådan ostämplad
skuldsedel förlorar sin giltighet, hvarigenom långifvaren går miste om sin
fordran i händelse låntagaren vägrar betala densamma. Man tror sig på
detta sätt kunna beskatta kapitalisten eller långifvaren, men denne vet nog
göra sig skadeslös på låntagarens bekostnad. Ett sådant beskattningssätt
kan icke annat än blifva förhatligt, hvarföre jag emot Utskottets beslut får
anföra min reservation;”
af Herr A. G:son Bennich: "Då jag för min del gillat det af Bevillningsutskottets
andra afdelning framlagda förslag, angående stämpelafgift dels å
inhemska försäkringsbolags försäkringsbref, förnyelsebevis och premieqvittenser,
dels å qvittenser i allmänhet å mottagen betalning i penningar af 100 R:dr
eller deröfver, hvilka förslag i Utskottet endast folio på den förseglade voteringssedel^
tillåter jag mig att såsom min reservation upptaga och underställa
Riksdagens pröfning Utskotts-afdelningens förslag i dessa hänseenden,
så lydande:
A. I Betänkandet.
§ 6.
Försäkringsbref, förnyelsebevis och premieqvittens, meddelade af utländska
bolag, äro, enligt nu gällande stämpelpappersförordning, underkastade
en stämpelafgift till belopp af en half procent af utbetald premie för försäkring
af fast eller lös egendom och till en fjerdedels procent för försäkring af lif.
Dylika försäkringshandlingar, meddelade af inländska bolag, äro deremot från
stämpelafgift befriade, med undantag för sjö assuransbref, för hvilka finnes
stadgad en stämpelafgift af 10 öre för försäkringssumma till och med 200
R:dr samt af 5 öre för hvarje 100 R:dr af försäkringssumma å högre belopp;
dock har, enligt hvad upplyst blifvit, den tillämpning gjort sig gällande,
att denna stämpelbeläggning af sjöassuransbref endast eger rum, då,
i följd af uppkommen sjöskada, fråga uppstår om godtgörelse derför. Först
-
40
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 6.
berörda stämpelafgift pålades de utländska bolagen för att såmedelst underkasta
dem en beskattning, motsvarande den allmänna bevillning af inkomst,
som de svenska bolagen fingo vidkännas. Denna utgjorde då två och en half
procent af behållna inkomsten, och under antagande att 20 procent af premien
vid försäkring af egendom och 10 procent vid försäkring af lif utgjorde
försäkringsbolagens behållna inkomst, blefvo förberörda stämpelafgifter
bestämda till motsvarande eu half och en fjerdedels procent.
Utskottet har nu ansett, att de åt inländska bolag meddelade premieqvittenser
böra lika med öfriga qvittens, på sätt Utskottet här nedan ifrågasatt,
vara stämpelafgift underkastade, äfvensom att den likhet i stämpelafgift
mellan premieqvittens och öfriga försäkringshandlingar, som i afseende på
de utländska bolagen förefinnes, bör tillämpas i afseende på de inländska bolagens
försäkringshandlingar och härvid intet undantag göras i fråga om sjöförsäkringar,
helst, genom bibehållandet af den nu stadgade stämpelafgiften, sådana
försäkringar, meddelade af inländska bolag, skulle komma att draga drygare
bevillningsafgifter än de af utländska bolag utfärdade. Med anledning häraf
har Utskottet föreslagit, att försäkringsbref, premieqvittens och förnyelsebevis
eller andra försäkringshandlingar, meddelade af inländska bolag, skola lika
med qvittens stämpelbeiäggas.
Då emellertid allmänna bevillningen för närvarande utgår med lägre
belopp än de två och en half procent af behållen inkomst, efter hvilkä den
för de utländska bolagen stadgade stämpelafgift blifvit beräknad, komma de
inländska försäkringsbolagen genom den nu föreslagna stämpelafgiften icke
uti någon för täflan ofördelaktigare ställning än dessa, hvarföre Utskottet
icke ansett någon förändring i nu utgående afgift för de utländska försäkringsbolagen
vara af den föreslagna afgiften från de inländska bolagen påkallad.
Utskottet får alltså hemställa,
att Riksdagen, med bibehållande af det under rubriken försäkringsbref]
förnyelsebevis, i nu gällande stämpelförfattning förekommande
stadgande, rörande stämpelafgift för sådana handlingar
meddelade af utländskt bolag, måtte, i afseende på stämpelafgift
för inländska bolags försäkringshandlingar, såsom ett andra
moment under sagde rubrik besluta följande stadgande:
” Dylika försäkringshandlingar, meddelade af inländska försäkringsbolag,
skola i fråga om stämpelafgift behandlas såsom qvittens.”
Bland de enskilda handlingar, hvilka Utskottet, såsom här ofvan blifvit
nämndt, ansett böra med stämpel beläggas, äro jemväl qvittens å mottagen
betalning. Dessa handlingar borde, äfven med en måttlig stämpelafgift, kunna
lemna en i förhållande till denna afgift ganska betydlig statsinkomst. I England,
der afgiften numera är lika för alla qvittenser å högre belopp än 2
41
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 6.
pund sterling och utgår med en penny (omkring 7V2 öre Runt), har under
sednaste åren denna pennyafgift å qvittens och dermed lika behandlade
a vista anvisningar inbringat en summa af närmare 600,000 pund sterling,
motsvarande 7,200,000 R:dr R:mt.
Då det otvifvelaktigt skall leda till stor lättnad vid stämpelbeläggningen
af dessa bland alla samhällsklasser förekommande handlingar att afgiften bestämmes
lika för alla qvittens, hvarigenom tillgång på blott ett slag af
stämpelmärken erfordras, har Utskottet velat tillstyrka en sådan fast stämpelafgift
för handlingar af omförmälda beskaffenhet, dock icke att tillämpas till
samma utsträckning som i England, der man nedsatt minsta beloppet för
stämpelafgift underkastade handlingar från 5 ända till 2 pund sterling. Att
för handlingar på så lågt belopp som det sistnämnda, eller 86 R:dr Runt,
hos oss införa stämpelskyldighet har Utskottet af flera skäl ansett betänkligt;
hvarföre Utskottet i detta hänseende trott sig böra vidblifva den grundsats,
som kan sägas genomgå vår gällande stämpelförfattning, nemligen att handlingar
lydande å mindre belopp än 100 R:dr från eljest stadgad stämpelafgift
i allmänhet fritagas. Hvaremot Utskottet för qvittens å detta belopp
eller deröfver funnit sig böra tillstyrka stämpelafgift af 10 öre.
Med afseende derå att flera qvittens kunna vara skrifna på samma
handling äfvensom ett qvittens innefatta erkännande af flera verkställda betalningar,
har Utskottet trott den bestämmelse för sådana fall böra meddelas,
att dylika qvittens skola beläggas med stämpel till belopp, som motsvarar
den stadgade stämpelafgiften, beräknad för hvarje särskild betalning, som på
sådant sätt erkännes.
I enlighet med det nu anförda får Utskottet hemställa,
att i denna paragraf må införas följande stadgande:
Qvittens å mottagen betalning i penningar af 100 R:dr eller
deröfver, under hvilken form sådant qvittens än är utfärdadt, skall
beläggas med 10 öre. Finnas flera dylika qvittens skrifna å samma
handling eller innehåller ett qvittens erkännande af flera betalningar,
hvilka hvar för sig uppgått till 100 R:dr eller mera, skall
sådan handling beläggas med stämpel för hvarje sålunda erkänd
betalning.
Så framt hvad här ofvan rörande denna paragraf blifvit föreslaget vinner
Riksdagens bifall, skulle följande förändringar i paragrafen i öfrigt böra
ega rum, nemligen:
a) att rubriken Assignationer — — — —
b) att under Primavexlar — — —
c) att i stället för det vid rubriken Sjöassuransbref förekommande stadgande
hänvisning lemnades till Försäkringsbref.
Bill. till Biksd. Prot. 1871. 5 Sami. 1 Afd. 6‘ Iligt.
6
42
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 6.
§ 7-
Från de i föregående § af Utskottet föreslagna nya siämpelafgifter
har undantag ansetts böra medgifvas. Så hafva i allmänhet handlingar
rörande mindre belopp än 100 R:dr fritagits, på det afgifterna ej må jemförelsevis
alltför tungt drabba sådana småbelopp. Likaså hafva de handlingar,
som af statens medel skulle med stämpel förses, undantagits, enär staten eljest
skulle komma att erlägga skatt till sig sjelf. Vidare hafva, i fråga om
qvittens, sådana tecknade å förut stämpelbelagda handlingar, på grund af
hvilka betalning erhållits, med afseende å den stämpelskatt, som för sådana
handlingar redan uppgjorts, blifvit undantagna, äfvensom qvittens å insättningar
på kreditiv och upp- och afskrifningsräkning samt i sparbankers och
lifränte- och kapitalförsäkringsanstalters motböcker gjorda anteckningar om
insättningar af penningar, enär anvisningar å och uttagning^’ af sådana insatta
belopp skola med stämpel förses.
Utskottet får alltså föreslå,
att bland de i denna § stadgade undantag från stämpelafgift må
i stället för de nu under nedannämnda rubriker förekommande,
införas följande:
Qvittens å penningebelopp understigande 100 R:dr äfvensom
qvittens å hvad belopp som helst, då desamma utfärdas å statens
eller kommunens vägnar eller skrifvas å redan förut behörigen
stämpelbelagd handling, på grund af hvilken betalning blifvit erlagd,
qvittens å insättningar på kreditiv samt upp- och afskrifningsräkning
äfvensom i sparbankers samt lifränte- och kapitalförsäkringsanstalters
motböcker gjorda anteckningar om insättande af
penningar till hvad belopp som helst.
§ 8.
Utskottet får alltså, i öfverensstämmelse med det nu andragna, föreslå:
a) att 3 mom. i denna paragraf — — — —
b] att näst efter 16 mom. införes ett så lydande moment:
Försäkringsbolag eller agent för sådant bolag vare ansvarig för
behörig stämpel å försäkringshandling, mäklare för stämpel å mäklareslutsedel,
samt i öfrigt eu hvar, som utställer växlar, skuldebref,
anvisningar och qvittens eller utfärdar certeparti för dylika
handlingars förseende med behörig stämpel: skolande, i fråga om
utländsk vexel, som här i riket endosseras, accepteras eller betalas
eller för accept eller betalning företes, äfvensom hvad angår se
-
43
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 6.
cunda- eller tertia-vexel eller afskrift af vexel, som i stället för
prima- eller original-vexel användes och skall med stämpel förses,
deri, som med dylik vexel i något sådant hänseende först tager befattning,
för vexelns behöriga stämpling ansvara.
Alla i detta moment omförmälda handlingar skola med stämpel
förses vid det tillfälle, då de utfärdas, utom hvad angår utländska
vexlar samt i stället för prima- eller original-vexlar använda, stämpelafgift
underkastade secunda- och tertia-vexlar eller afskrifter af
vexlar, hvilka stärapelbeläggas, då de först här i riket förekomma
till någon behandling.
B. I Författningsförslaget.
§ 6.
Försakringsbref, förnyelsebevis, premieqvittens eller annan handling, af
hvad namn som helst, hvilken hädanefter af utländskt bolag eller dess agent
här i riket — — —; dock icke under — —: 25.
Dylika försäkringshandlingar, meddelade af inländska försäkringsbolag,
skola i fråga om stämpelafgift behandlas såsom qvittenser.
Protester; se Notariatsbref.
Qvittens å mottagen betalning i penningar af 100 R:dr eller deröfver,
under hvilken form sådant qvittens än är utfärdadt, skall beläggas med stämpel
å 10 öre. Finnas flera dylika qvittens skrifna å samma handling eller
innehåller ett qvittens erkännande af Hera betalningar, hvilka hvar för sig
uppgått till 100 R:dr eller mera, skall sådan handling beläggas med stämpel
för hvarje sålunda erkänd särskild betalning.
Sjöassuransbref; se Försakringsbref.
§
Om undantag frän de uti §§ 3, 4, G och 0 intagna siadganden.
J :o. Från all stämpel befrias:
Qvittens å penningebelopp, understigande 100 R:dr, äfvensom qvittens
å hvad belopp'' som helst, då desamma; utfärdas å statens eller kommu
-
44
Bevillning.?-Utskottets Betänkande N:o 6.
nens vägnar eller skrifvas å redan förut behörigen stärapelbelagd handling,
på grund af hvilken betalning blifvit erlagd; qvittens å insättningar på kreditiv
samt upp- och afskrifningsräkning, äfvensom i sparbanks- samt lifränteoch
kapitalförsäkringsanstalters motböcker gjorda anteckningar om insättning
af penningar till hvad belopp som helst.
§ 8.
17:o. Försäkringsbolag eller agent för sådant vare ansvarig för behörig
stämpel å försäkringshandling, mäklare för stämpel å mäklareslutsedel,
samt i öfrigt eu hvar, som utställer vexlar, skuldebref, anvisningar och qvittens
eller utfärdar certepartier, för dylika handlingars förseende med behörig
stämpel, skolande i fråga om utländsk vexel, som här i riket endosseras,
accepteras eller betalas eller för accept eller betalning företes, äfvensom
hvad angår secunda- eller tertia-vexel eller afskrift af vexel, som i stället för
prima- eller original-vexel användes och skall med stämpel förses, den, som
med dylik vexel i något sådant hänseende först tager befattning, för vexelns
behöriga stämpling ansvara.
Alla i detta moment omförmälda handlingar skola med stämpel förses
vid det tillfälle då de utfärdas, utom hvad angår utländska vexlar samt i
stället för prima- eller original-vexlar använda, stämpelafgift underkastade secunda-
.och tertia-vexlar eller afskrift af vexlar, då de först här i riket förekomma
till någon behandling.”
I förestående reservation hafva Herrar F. von Essen, Er. Hederstjerna,
J. Arrhenius, E. V. Almquist och B. von Geijer instämt.
och af Herr G. Häggström: ”Jemte det jag instämmer i Herr Bennichs
reservation, upptager jag dessutom hvad Bevillnings-Utskottets andra afdelning
föreslagit i afseende å Kontrakts beläggande med stämpel äfven då
de icke intecknas eller hos exsekutor eller vid domstol företes, hvilket förslag
lydde sålunda:
”1 öfverensstämmelse med de af Utskottet här ofvan uttalade åsigter att,
för erhållande af ökade statsinkomster, stämpelafgifter böra åsättas enskilda
handlingar, åt hvilka laga verkan skall beredas, har Utskottet ansett sådan
stämpelafgift böra bestämmas för Kontrakt, äfven då dessa icke för inteckning
eller för utsökning hos domare eller exsekutor företes, i hvilka sist
-
Besittnings-Utskottets Betänkande N:o 6. 45
nämnda fall de, enligt nu gällande stadgande^ skola beläggas med stämpel
till 25 öre af hvarje fulla 100 R:dr af kontraherade summan.
Den stämpelafgift, hvilken sålunda alla kontrakt, enligt Utskottets
åsigt, redan vid deras upprättande, äfvensom då de förnyas under förändrade
vilkor, i hvilket fall de höra betraktas såsom nya aftal, skulle underkastas,
måste dock för att ej blifva för mycket betungande sättas till olika belopp
mot det för kontrakt vid inteckning stadgade, hvilket sednare, med afseende
på den ytterligare säkerhet för kontraktets bestånd, som genom inteckningen
beredes, torde böra bibehållas oförändradt, dock att afdrag, då inteckning
sökes, medgifves för det stämpelbelopp, som redan förut finnes det
till inteckning företedda kontraktet åsatt.
Beträffande denna nya stämpelafgift, torde det väl kunna ifrågasättas
om den icke borde, i likhet med den för kontrakt vid inteckning stadgade,
bestämmas till viss procent af den kontraherade summan, men häremot talar
dock den omständigheten att ganska många kontrakt icke angifva de aftalade
föremålens värde i bestämda penningebelopp, samt att om det redan nu
i fråga om inteckningar är för domaren ganska besvärligt och tidsödande att
i dylika fall förvandla kontraktsvärdet i penningar, detta skulle möta snart
sagdt oöfvervinnerliga svårigheter för enskilda kontrahenter, synnerligen
bland mindre kunnigt folk och fördenskull — med afseende å det stadgande
Utskottet funnit nödigt meddela för kontrollen att stämpelafgifter för enskilda
handlingar behörigen utgöras, nemligen att dylik handling, som ej är behörigen
stämpelbelagd, skall anses inför lag ogiltig — lätt föranleda en otrygghet
i fråga om uppgjorda aftals bindande verkan, som kunde blifva för
rättstillståndet ytterst menlig. Utskottet har i betraktande häraf funnit sig
föranlåtet att sätta denna af Utskottet föreslagna stämpelafgift å kontrakt
till ett för alla, utan afseende å deras innehåll, lika belopp. För att icke
blifva alltför tryckande för aftal angående mindre värden, måste denna allmänna
afgift bestämmas till ett temligen lågt belopp, och Utskottet har trott,
att i detta hänseende 20 öre å hvarje kontraktsexemplar icke bör kunna
gifva någon skälig anledning till klagan.
På grund af hvad nu blifvit anfördt, får Utskottet föreslå,
att rubriken Kontrakt i nu ifrågavarande 6 § af gällande stämpelpappersförordning
må erhålla följande förändrade lydelse:
”Kontrakt af alla slag, för hvilka annan stämpelafgift icke är
i denna författning stadgad, skola beläggas med en stämpel af 20
öre å hvarje exemplar. Förnyas sådant kontrakt med förändrade
vilkor, skall det ånyo med sådan stämpel förses.
Sökes inteckning på grund af dylikt kontrakt, då skall detsamma
beläggas med stämpel till 25 öre för hvarje fulla 100 R:dr af den
Bih. till Riksd. Prof. 1871. 5 Sami. 1 Afd. 6 Häft. 7
46
BevUlnings- Utskottets Betänkande N:o 6.
aftalade summan, beräknad, der den utgår såsom arrende, hyra eller
annan afgäld, till hvad den för ett ’år utgör i penningar eller penningars
värde och för kortare tid i förhållande derefter; och iakttages
härvid i öfrigt:
a) att till arrendekontrakt och af handlingar utan viss summa
etc. — — — — — — (lika med 2 mom. i nuvarande
stadgande) — — med 40 öre;
b) att för kontrakt, som å landet upprättas emellan jordägare
och torpare — — — — — — (lika med 3 mom.
i nu gällande stadgande) — — — — 25 öre för hvarje
fulla 100 R:dr; och
c) att från stämpelsumman afdrag göres för beloppet af den
stämpel, hvarmed kontraktet förut finnes försedt, och att i följd
häraf, om arrendesumman i ett kontrakt, som varit vid domstol
för inteckning uppvisadt, förhöjes, och kontraktet derefter ånyo för
inteckning företes, detsamma då förses med stämpel, endast för
skilnaden emellan den förra och den förhöjda arrendesumman efter
ofvanbestämda grunder.
Med anledning häraf blifva jemväl följande ändringar i andra delar
af författningen erforderliga, nemligen:
a) i 2 § 1 mom. punkten c) en föreskrift att stämpelmärken
jemväl å 20 öre skola vara att j tillgå;
b) att under rubrikerna Fördels- och UndantagsAiowtxaki hänvisning
lemnas till Kontrakt; samt
c) att bland de i 7 § förekommande undantag, införes följande
stadgande under rubriken Kontrakt i stället för det nu befintliga:
”Kontrakt, då deri betingadt belopp ej uppgår till 100 K:dr,
äfvensom kronans och kommuners exemplar af kontrakt, utan
hänseende till desammas belopp”; hvaremot rubriken Köpekontrakt
utgår.”
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAXO MARCUS, .1871.