Bevillnings- Utskotta8 Betänkande N:o U.

1

N:o 11.

Ank. till Riksd. Kansli den 5 Maj 1871, kl. 12 nödd.

Betänkande, i anledning af väckta motioner om särskild beskattning
af tobak.

Inom Första Kammaren har Friherre Adam Raab (motion N:o 26) föreslagit.
att artikeln tobak måtte beläggas med en vida högre beskattning än den som
utgår medelst nu gällande tullsatser; att denna skatteförhöjning måtte åstadkommas
genom höjda tullafgifter, derest Norges Storthing skulle latta ett lika beslut; men
derest likstämmighet i en sådan tullförhöjning ej kan under detta års riksdag i
Sverige och Stol tliing i Norge ernås, att alla slag af beredd tobak, nemligen rökoch
tuggtobak, snus, cigarrer och cigarretter skola, ehvad de äro inlagda i större
eller mindre paket, lådor, fat eller andra käril, förses med stämplade märken
eller s. k. banderoller, innan de få från fabrikerna utlemnas och att'' en kontrollör
anställes vid hvarje fabrik, som vakar öfver författningens efterlefnad; att alla
ofvannämnda slag af beredd tobak, som importeras, vare sig från utlandet eller
från Noige, skola i tullen på enahanda sätt underkastas accisafgifter, innan importören
får öfver dom förfoga; att de dyrare slagen af förarbetad tobak ålägo-as
högre accisafgifter än de billigare, och att, för detta ändamål, alla slagen varda
hänförda till 2, 3, eller flera klasser, som bestämmas med afseende å varornas
partipris, hvilket bör å stämpelmärkena utsättas; att accisafgiften i lägsta klassen
måtte bestämmas å snus till 12 öre tf.. å rök- och tuggtobak till 25 öre tf å
cigarrer och cigarretter till 1 R:dr Runt tf. Vidare och då underslef, i synnerhet
med cigarrer, skulle kunna ega rum, derest beredningen af dessa sednare, såsom
hemslöjd, och derest försäljning af tobaksfabrikat vore i allmänhet tillåtne, har
motionären ansett nödigt, att tillverkningen åt cigarrer och cigarretter å andra
ställen, än som dertill blifvit vederbörligen anmälda och bemyndigade, måtte förbjudas;
hemställande slutligen motionären, om ej för erhållande af rättigheten
att försälja tobaksfabrikat, någon särskild afgift borde erläggas till staten eller
kommunen.

Bill. till Riksd. Prot. 1871. 5 Sami. 1 Afd. 10 Raft.

2 Bevillning.?:- Utskottets Betänkande N:o 11.

Inom Andra Kammaren bär Herr F A. Förskede (i motion N:o 101) föreslagit
följande saluaccis: Kardustobak med ett försäljningsvärde från 1 till l Kali''
pålägges eu skatt af 50 öre, från 2 R:dr till deröfver, 1 R:dr; Cigarrer, der 1,5 il.
förarbetas till 100 stycken, livilkas saluvärde är 2 R:dr, må beläggas med 1 ore
stycket, då saluvärdet är emellan 2 och 4 R:dr, med 2 öro stycket, då saluvärdet
är emellan 4 och 6 R:dr, med 3 öre stycket och då saluvärdet är deröfver, med 4
öre stycket; Snus, som försäljes för 50 öre pr W„ får eu accis af 20 oro pr Ä, k ån
50 öre till 2 R:dr pr //„ af 40 öre pr H„ från 2 R:dr och deröfver, af 80 ore pr il.
Tuggtobak och diverse tobak, som försäljes för 1 R:dr 50 öre pr il, beskattas med
20" öre pr it och den, hvars saluvärde är deröfver, med 40 öre pr il] på hvithet
sätt statsverket skulle erhålla ett tillskott i sina intrader, som hufvudsakligen betungade
en öfverflödsvara, hvilken mången gång begagnades blott af okynne och

derföre väl tålde en högre beskattning. .

De vid 1867, 1869 och 1870 brons riksdagar framställda motioner i enahanda
syftning blefvo af Riksdagen afslagna, sedan Bovillnings-Utskottet afstyrkt
desamma hufvudsakligen af de skäl, att en sådan skatt å tobak antingen den lades
å tillverkningen eller försäljningen, i sin praktiska tillämpning skulle vara »renad
med alltför många olägenheter och svårigheter för att kunna förordas, innan en
noggrann utredning föregått, huruvida en ny beskattning verkligen vore åt beh
of ve t påkallad och om i sådant fall den föreslagna å tobak borde anses kunna
utgöras med mindre tunga för nationen än hvarje annan. . ,

Då nu behof ve t af ökade skatter framstått oafvislig^ har Utskottet sökt
förskaffa sig kännedom rörande lagstiftningen angående tobaksbeskattningen i de
länder, der eu sådan förbrukningsskatt förefinnes, och hvad Utskottet härvid mhemtat,
har hos Utskottet stadgat den öfvertygelsen att en dylik forbruknnigsskatt
å tillverkningen eller försäljningen skall, till följd af de i^ccklAdo kon
troller, de fiskalisationer och do stränga ansvarspåföljder för öfverträdelse!, hvar
med den nödvändigtvis är förenad, framstå såsom synnerligen motbjudande och
tyngande för den vid sådana band ovana Svenska nationen, hvarföre ock Utskottet
föredragit att på annat sätt än genom anlitande af den bär föreskgna nya
beskattningen söka tillgångar till fyllande af förenämnda behof, i det Utskottet
föreslagit förhöjning af brånvinstillverkmngsskatten, en vidstråcktaie tillämpning
af stämpelpappersbcvillningen och en ökad tullbevillnmg, hvarvid Utskottet jemvä
tillgodogjort sig tobakens lämplighet såsom beskattnmgsföremål genom att föreslå
förhöjning i tullafgiften derå, i den mån den förändrade tulisatsen å denna vara i
Norge ansetts medgifva. Då Utskottet hyser den förhoppning, att medelst de sålunda
föreslagna utvägarne samt en förhöjd allmän bevillning etter 2:dra och 3:die mtiblarne
i Bevillningsstadgan de förevarande statsbehotven skola kunna tyllas oor
sålunda här icke'' är för bauden någon af do betingelser, under hvilka endast Utskottet
ansett sig kunna förorda tillgripande af eu sådan ny förbrukningsskatt som
den föreslagna å tobak, finner Utskottet sig böra hemställa, '' . .

att Friherre Raajis och Herr Forssbecks ifrågavarande motioner icke må
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 4 Maj 1871.

På Utskottets vägnar:

Gust, af Ugglas.

Bevillning %- Utskottets Betänkande N:o 11.

Reservationer:

af Herr A. G:son Bennich: “Om ock, såsom äfven jag antager, statsregleringen
nu kan lämpligen ordnas, utan att dervid beköfver tagas i anspråk den
statsinkomst, som genom accis å tobak skulle kunna beredas, och fastän jag
ingalunda kan förneka, hvad de af mig kända författningar om tobaksaccis i t
andra länder nogsamt bevisa, att uttagandet af eu dylik accis oundvikligen är förknippadt
med motbjudande och tyngande band, hvilka, så vidt möjligt, böra undvikas,
gifves det likväl i närvarande tid ett alla dylika betänkligheter (^erbjudande
kraf, hvilket oafvisligt manar att söka utvägar att bereda statsverket ökade
inkomster; och detta är krafvet på medel för försvaret af vår nationel frihet och
sjelfständighet. Försvarsfrågans ordnande i hela dess vidd måste, i hvilken riktning
organisationen än kommer att g’å, oundvikligen taga i anspråk, icke blott ötvergångsvis
utan framgent, mycket ökade statsinkomster, och dessa kunna möjligen
icke uttagas under endast nu gällande beskattningsformer. I länder med de mest
skiljaktiga statsformer, såsom Nordamerikas Förenta Stater, Ryssland och Portugal
in. fl. liar man för statsbehofvens fyllande funnit sig nödsakad att tillgripa accisbeskattningen
å tobak, vare sig att denna accis utgår ettdera för odlingen, bearbetningen
eller försäljningen, eller under flera af dessa olika former gemensamt.
Det förekommer mig icke blott såsom en möjlighet, att äfven hos oss behofvet åt
någon dylik beskattningsåtgärd blifver oemotståndlig!; och ehuru jag villigt medgifver,
att Bevillnings-Utskottet icke kunnat uppgöra och till och med ännu icke
af öfverhängando nödvändighet bort finna sig manadt att försöka framställa ett utarbetadt
förslag till en så invecklad lagstiftning, som den åsyftade — ett förslag,
hvilket endast regeringen kan med hopp om framgång tillvägabringa, har det
likväl synts mig att Utskottet i för handen varande förhållanden och de ånyo i
ämnet väckta motioner egt anledning att, med anmälan härom, hos Riksdagen föreslå,
att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla, att, derest för framtida
statsbehofs fyllande annan lämpligare utväg, än medelst accis å< tobak,
icke kan utfinnas, Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och till Riksdagens
pröfning framlägga fullständigt förslag till införande af en sådan
accis. “

Häri har Herr R. Adlersparre instämt.

af Herr ,/. Arrhenius: “Då för ordnandet af fäderneslandets försvar ökade

statsinkomster under den närmaste framtiden ovilkorligen komma att erfordras,
måste utvägar dertill beredas på för de skattdragande minst tryckande sätt.

Ett medel, som i andra länder med framgång begagnats till vinnande af
högre statsiukomster, är accis å tobak. Fn sådan skattetitel borde så mycket heldre
kunna ifrågasättas äfven hos oss, som tobak och snus förbrukas af alla samhällsklasser,
hvilka sålunda alla skulle träffas af den åsätta accisen, som bordo
kunde ordnas så, att densamma lemnade tillfälle till betydliga statsinkomster, utan
att de tobaksfabrikat, hvilka af den stora massan bland folket mest förbrukas,

i , Bevillninys-Utskottets Betänkande N:o 11.

behöfde nämnvärd t fördyras, under det. att cigarrer och finare suussorter allt för
vill kunde åsätta8 sådana accisbelopp, att ansenliga statsinkomster derigenom skulle
kunna vinnas.

Jag beklagar det beslut, till hvilket Bcvillnings-Utskottet kommit beträffande
de af Friherre A. C. Raab och F. A. Forssbeck i frågan väckta motioner.
Att nu, så nära Riksdagens slut, begära återremiss till Utskottet af dess Betänkande,
rörande dessa motioner, skulle vara utan ändamål, då Utskottet omöjligen
skulle kunna medhinna att utarbeta något förslag till lag i förenämnda hänseende;
och då det är sannolikt, att äfven vid en kommande riksdag Bevillnings-Utskottet
torde finna sig förhindradt att åstadkomma ett fullständigt utarbetadt förslag till
accislag för fabrikationen inom landet af tobak och snus — ett förslag, som sannolikt
endast regeringen med hopp om framgång kan tillvägabringa — har jag
ansett mig, på det att denna fråga ej till en oviss framtid måtte undanskjutas, höra
hos Riksdagen vördsamt hemställa,

att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl. Maja
täcktes låta utarbeta och till Riksdagens pröfning framlägga förslag till
införande af accis å tobak."

Häruti instämma Grefve II. B. A. Hamilton, Friherre J. v. Essen, samt
Herrar C. v. Stockenström, Fr. Aug. Forssbeck och E. V. Almquist.

Stockholm, tryckt hus O. W. Hagman, 1871.