22

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 66.

J¥:o GG.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren deri 13 Maj 1870,

— — — — Andra Kammaren den 13 — —

Biksdagens underdåniga Skrifvelse, angående eftergift af den vissa
hemman inom Hellestads, Bisinge och Wånga socknar ålagda
förhöjning i mantalsräntan.

(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 75.)

S. A. K.

Hos Riksdagen liar framställning blifvit gjord derom, att den genom Eders Kong!.
Maj:ts nådiga beslut den 5 Mars 1869 29x/4 mantal skattefrälse- och frälseskattehemman
inom Hellestads, Risinge och Wånga socknar af Östergötlands län ålagda skyldighet
att till Kronan erlägga förhöjning i mantalsräntan af half landtågsgärd, half byggningshjelp
och half brukshjelp måtte eftergifvas.

Vid behandling häraf har Riksdagen ansett sig höra undersöka, huruvida ur billighetens
synpunkt sådana skål förefinnas, som kunna föranleda till den äskade eftergiften.
I sådant hänseende har förekommit, att ehuru Hellestads och Wånga bergslager
redan från och med år 1830 förändrades till landslag och deras bergslagsfriheter då upphörde,
Kronan likväl icke förr än under år 1851 vid domstol anhängiggjorde sina anspråk
att af ofvannämnda hemmans egare utbekomma den tillökning i mantalsräntan,
från hvars utgörande hemmanen såsom belägna inom bergslagsort förut varit befriade,
hvadan och då Kammar-kollegium uti bref den 15 December 1830 förklarat, att bergslagens
förändring till landslag icke medförde någon förändring i grundräntorna för frälsehemman,
egarne till de hemman, hvarom nu är fråga, icke saknade anledning antaga, att
någon laglig skyldighet för dem icke förefunnes att till Kronan, som alltifrån år 1641
icke af dem egt uppbära någon ränta, utgifva berörda förhöjningsränta. Vid sådant för -

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 66.

23

hållande torde det icke böra läggas egarne af nämnda hemman till last, att de icke till
Kronan godvilligt erlade ifrågavarande förhöjningsränta, innan rättigheten till dess uppbärande,
hvarom olika tankar äfven hos domstolar och myndigheter uppstått, blifvit i
laga ordning bestämd. Att för denna pröfning erfordrades så lång tid, som nu derför
åtgått, torde icke heller höra läggas hemmansegarne till last, enär dröjsmålet med det
slutliga åtgörande!, till väsendtlig del berodde deraf, att, pa sätt de till frågan hörande
handlingar utvisa, Kronan vid orätt forum först anhängiggjorde sin talan. De nuvarande
egarne skulle emellertid ensamma få vidkännas följderna af detta dröjsmål, i det hos dem
skulle på en gång uttagas icke mindre än 23 års tillökningsräntor. Det trångmål, som
deråt skulle förorsakas, torde vara lätt att inse, och då under denna långvariga rättegång
flera, om icke de flesta hemmanen ombytt egare, skulle de nuvarande egarne nödgas
betala för sina företrädare och fångesmän, af hvilka de antagligen komma att söka
sitt åter, hvaraf en mängd rättegångar otvifvelaktigt skulle, till ytterligare kostnad och
olägenhet, framkallas. Att, med sadana följder, utkräfva Kronans fordran för ifrågavarande,
bland inkomsterna icke förut påräknade tillökningsräntor för den förflutna tiden
har synts Riksdagen icke vara Staten fullt värdigt, om det ock ur laglighetens synpunkt
kan försvaras. Den vinst Staten derpå skulle gorå är icke heller betydlig i förhållande
till de lidanden, hvaraf hemmanens nuvarande egare till eu stor del oförskyldt skulle
träffas. Billigheten synes derföre kräfva en eftergift för den förflutna tiden, innan Kronans
rätt till berörda förhöjningsräntor genom den slutliga domen blef bekräftad; och
då Riksdagen endast ur donna sednare synpunkt trött sig höra betrakta frågan, har
Riksdagen för sin del beslut!!, att den genom Eders Kongl. Maj:ts nådiga resolutioner af
den o Mars 1869 ålagda skyldighet för 29 mantal skattefrälse och frälseskattehemman
inom Hellestads, Risinge och Wånga socknar af Östergötlands län att med efterräkning
från och med år 1848 till Kronan erlägga förhöjning i mantalsränta!! af half
landtågsgärd, half byggningshjelp och half brukshjelp må eftergifvas för tiden till och
med år 1869; hvilket Riksdagen härigenom får i underdånighet tillkännagifva.

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 13 Maj 1870.