Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 40,

1

N:0 40.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 7 Maj 1870.
— — — — Andra Kammaren den 9 — —

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, angående regleringen af utgifterna
under Riks-statens Sjunde Hufvudtitel.

(Stats-Utskottets Utlåtanden N:is 27 och 47 samt Memorial Nns 31 och 59).

8. A. K.

I afseende åt Riks-statens Sjunde Hufvudtitel, innefattande anslagen till
Finans-departementet, hafva vid innevarande riksmöte ifrågakommit de förändringar,
som här nedan omförmälas.

Omkostnader för Kontrollverket.

l:o. Då utgifterna å det under nämnda rubrik uppförda förslagsanslag
under åren 1864—1867 i medeltal utgjort 5,403 R:dr 50 öre, har Eders Kong!.
Maj:t äskat, att berörda anslag, som i nu gällande Riks-stat är upptaget till endast
3,450 R:dr, måtte, enär detta belopp sålunda visat sig vara otillräckligt, höjas till
nära öfverensstämmelse med nämnda medeltal eller till 5,400 R:dr; och har Riksdagen
donna nådiga framställning bifallit.

Postverket.

2:o. Uti underdånig skrifvelse den 13 Maj 1868 anhöll Riksdagen bland
annat, att, efter föregången utredning af fördelar och olägenheter af Post- och
Telegrafverkens förening under en gemensam styrelse och i sammanhang med
pröfning och fastställelse af ifrågasatt ny poststadga, Eders Kong!, Maj:t täcktes
Bill. till Riksd. Prof. 1870. 10 Sand. 1 Afd. 1 Band. 5 Häft. 1

2

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 40.

för Riksdagen framlägga förslag till normalstat för Postverket. Utaf det den
nådiga Propositionen angående Statsverkets tillstånd och behof hilagda statsrådsprotokoll
har Riksdagen nu inhemta!, att frågan om förening af Post- och Telegrafverken
den 22 sistliden December förevarit till nådig pröfning, dervid Eders
Kongl. Maj:t funnit Riksdagens i ämnet gjorda framställning icke för närvarande
föranleda till annan åtgärd, än att å de orter, der båda verkens styrelser funne
sådant lämpligt, befattningarne såsom postexpeditör och telegrafstationsföreståndare
vid inträffade ledigheter herde förenas hos samma person.

En af de omständigheter, hvilka ansetts utgöra hinder för framläggande af förslag
till normalstat för Postverket, hade således numera bortfallit; men då upprättande
och framläggande af eu sådan normalstat synts Eders Kongl. Maj:t icke höra ske
förr än i sammanhang med pröfning och fastställelse af en allmän poststadga,
samt . det förslag till en dylik förordning, som General-poststyrelsen under nästlidna
år afgifvit, och hvilket i åtskilliga delar vore af beskaffenhet att erfordra beslut
jemväl af Riksdagen, ännu icke kunnat blifva föremål för pröfning och fastställelse,
har icke heller den nu till Riksdagens granskning framlagda stat för
Postverket föreslagits såsom normalstat, utan endast att tjena till efterrättelse
under år 1871.

Jemte tillkännagifvande häraf, äfvensom att det af General-poststyrelsen afgifna,
i det Eders Kongl. Maj:ts nådiga Proposition angående Statsverkets tillstånd
och behof bilagda statsrådsprotokoll öfver finansärenden intagna, förslag till Postverkets
utgiftsstater för år 1871, slutande å en summa af 2,200,000 R:dr, blifvit af Eders
Kongl. Maj:t gilladt, har Eders Kongl. Maj:t nu föreslagit Riksdagen, att jemväl
för dess del samma förslag godkänna, hvarjemte Eders Kongl. Maj:t i sammanhang
härmed äskat, att såsom kontant anslag, förslagsvis beräknadt att af postmedlen
direkte utgå till Postverket, måtte uppföras nämnda- belopp, 2,200,000 R:dr,
eller 50,000 R:dr mindre än i nu gällande Riksstat finnes för samma ändamål
anvisadt.

Riksdagen, som, vid det förhållande att, på sätt ofvan är antydt, förslag till
normalstat för Postverket är att till nästkommande riksmöte förvänta, saknat anledning
att ingå i någon detaljerad granskning af det nu framlagda statsförslaget,
har emot Eders Kongl. Majrts förevarande nådiga framställning icke haft något
att erinra; hvadan Riksdagen — med godkännande af de Postverkets utgiftsstater
för år 1871, hvilka slutande sig å 2,200,000 R:dr blifvit, enligt hvad ofvan anförts,
af Eders Kongl. Maj:t för dess del gillade, — under Sjunde Hufvudtiteln anvisa!
såsom kontant anslag, förslagsvis beräknadt att af postmedlen utgå, ett belopp
af 2,200,000 R:dr.

''Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 40.

3

Tall verket.

3:o. Det utaf Eders Kong). Maj:t genom nådig Proposition den 12 Februari
1869 till sednast församlade Riksdags pröfning öfverlemnade förslag till
framtida reglering af Tullverkets aflöningsstat äfvensom af dess öfriga utgifts- och
omkostnadsstater blef, jemlikt Riksdagens underdåniga skrifvelse den 13 påföljde
Maj, med vissa förändringar godkändt att gälla endast för innevarande år; i följd
hvaraf och med anledning af innehållet utaf berörda skrifvelse Eders Kongl. Maj:t
nu under den 11 sistlidne Februari till Riksdagen afl ålit särskild nådig Proposition
med förnyadt förslag till aflöningsstat och till stater å öfriga utgifter och omkostnader
vid Tullverket för år 1871.

Uti förberörda underdåniga skrifvelse af den 13 Maj 1869 anfördes bland
annat, hurusom Riksdagen af angifva skål icke kunnat bifalla Eders Kongl. Maj:ts
nådiga förslag om bibehållande af distriktchefsbefattningarne, utan för sin del beslutat,
att samtliga dessa embeten, jemte dervid anställda expeditioner, herde vid
slutet af år 1869 indragas, äfvensom att Riksdagen för den tjensteman, som af
Eders Kongl. Maj:t kunde blifva förordnad att utöfva högsta befälet öfver den
yttre tullbevakningen i Skåne, i staten uppfört en summa af 6,000 R:dr, att utgå
med 3,500 R:dr såsom lön, 1,500 R:dr såsom tjenstgöringspenningar och 1,000 R:dr
såsom ersättning för resekostnader; och anhöll i sammanhang dermed Riksdagen,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes till näst sammanträdande Riksdag afgifva förslag i
fråga om de belopp, som an sågos höra nuvarande innebafvarne af samtliga de indragna
tjensterna å indragningsstat tillkomma.

I afseende på förslaget till normalstat både Riksdagen, som förmälde sig
vid granskningen af nämnda förslag icke hafva tillika kunnat ingå i pröfning af
alla förslagets detaljer, enär Riksdagen icke om affärsrörelsen och deraf beroende
förtullnings- och bevakningsförhållanden egde den noggranna kännedom, som erfordrades
för att rätt bedöma, huru många tjensteman af olika grader och löneklasser,
som kunde vid hvarje särskild station vara erforderlige, af sådan anledning
ansett sig icke höra inlåta sig på ett specifikt bestämmande af personalstat
för hvarje särskild tullstation, helst många på allmänna rörelsen inverkande förhållanden
nödvändigtvis framkallade täta vexlingar i behofvet af förtullnings- och
bevaknings-personal, hvilka gjorde det olämpligt att för donna personal fastställa
en normalstat i den mening, att tjensteman! och betjening vid hvarje tullplats
derigenom skulle till antalet bestämmas. Ordnandet af dessa förhållanden, bestämmandet
af den tillökning i personal, som vid den ena stationen kunde erfordras,
under det att vid en annan en minskning kunde ega rum, både synts Riksdagen
höra åt Eders Kongl. Maj:t öfverlemnas, sedan aflöningsbeloppen för de

4

Riksdagens underd. Skrifvelse, No 40.

särskilda •jenstegraderna blifvit bestämda och ett anslag för aflöning åt förtullningsoch
bevakningspersonalen af Riksdagen till beloppet faststäldt.

För ett sådant bestämmande af aflöningen åt nämnda personal både Riksdagen
emellertid af flera angifna skäl icke ansett flen sednast af Eders Kongl. Maj:t
framlagda normalstaten kunna tagas till grund; och då vid sådant förhållande det
icke synts Riksdagen lämpligt, att den delen af normalstaten, som afsåga General-tullstyrelsens
aflöning, da till särskild pröfning företoges, anhöll i underdånighet Riksdagen,
att Eders Kongl. Maj:t behagade låta det ifrågavarande förslaget undergå
ytterligare granskning i ändamål att eu mot 1868 års stat förhöjd kostnad för förtullnings-
och bevakningspersonalens aflönande måtte, så vidt möjligt vore, undvikas
— att lönerna måtte jern Hare ordnas inom hvarje tjenstegrad och aflöningen i
ifrigt genom tjenstgöringspenningar afpassas efter göromålens mängd och beskaffenhet
— samt ålders tillägget, der sådant gifves, i allmänhet tilläggas tjenstgöringspenningarne.

Hvad anginge pensionsväsendet, förekomme, att vilkoren, hvarunder tullverkets
personal egde undfå pension, icke öfverensstämde med dem, som voro gällande för
öfrige civile tjenstemäns pensionering. Enligt äldre stadganden voro dessa sednare
i allmänhet till pension berättigade, då de antingen vid 70 års ålder tillbragt minst
30 år i oafbruten tjenst, eller vid 65 års ålder och vid pass 40 års tjenstetid styrkt
sig vara till helsan försvagade. De vid tullverket anställde embete- och tjensteman
samt betjente voro deremot, enligt särskilda nådiga föreskrifter, berättigade, dels
till hel pension, motsvarande hela ordinarie lönebeloppet, då de i och för tjensten
blifvit genom yttre våld eller andra styrkta olyckstillfälligheter skadade till lemmar
och helsa och dymedelst befunnos oförmögne till vidare tjenstgöring, samt då de,
efter redlig och trogen tjenst, i sammanräknade 30 års tid, hunnit öfver 60 års
ålder, och dels, under vissa vilkor, till tre fjerdedel, half eller en fjerdedel pension
vid lägre lefnadsår och kortare tjenstetid.

Och om än det icke kunde bestridas, att åtskilliga befattningar vid tullverket
voro af beskaffenhet att påkalla kroppsansträngningar, som föranleda en lägre
pensionsålder, ansåge likväl Riksdagen å andra sidan göromålen vid många tjenstår
vara alldeles likartade med dem, som åligga öfrige civila tjenstemän, hvarföre det
syntes Riksdagen vara både rättvist och billigt att pensionsvilkoren för tullstatens
personal bragtes till öfverensstämmelse med de allmänna stadgandena i detta
hänseende, der ej särskilda förhållanden påkallade undantag.

Riksdagen hade derföre beslutat, att de tjenstemän, som genom tillämpning
af den nya normalstaten erhöllo ökad aflöning, äfvensom de, hvilka hädanefter i
tullverkets tjenst antogos eller befordrades, icke skulle åtnjuta pensionsrätt efter
andra grunder i afseende på lefnadsålder och tjenstetid, än dem som för rikets
civila tjenstemän i allmänhet voro stadgade, dock med underdånig anhållan tillika

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 40.

5

att, om i särskilda fall andra vilkor för pensionsrätt kunde finnas erforderliga,
Eders Kongl. Maj:t täcktes derom till Riksdagen framställa nådigt förslag.

Med anledning slutligen deraf, att Eders Kongl. Maj:t, uppå General-tullstyrelsens
hemställan, i sin till förra Riksdagen aflåtna Proposition om normalstat
för Tullverket, såsom förslagsanslag till pensionsstaterna för aflidne tjenstemäns och
betjentes i fattigdom efterlemträde enkor och barn, beräknat ett belopp af 30,000
Riksdaler, erinrade Riksdagen, att, då pensionsvilkorcn icke varit föremål för dess
bedömande, och det äskade beloppet, vid jemförelse med . tjenstemännens antal,
otvifvelaktigt vore högre än som motsvarade det anslag, hvilket af statsmedel utginge
till civilstatens pensionskassa för pensionering af deri delaktige tjensteinnehafvares
enkor och barn, förevarande anslag syntes höra inom det uppgillra beloppet
begränsas, hvadan Riksdagen till Eders Kongl. Maj ds disposition för pensionering
utaf aflidne tjenstemäns och betjentes vid Tullverket i fattigdom efterlemnade enkor
och barn anvisade, såsom bestämdt anslag, ett belopp af 30,000 R:dr.

Uti den nådiga Propositionen är meddeladt, hurusom Eders Kongl. Maj:t,
som, efter att hafva inhemtat General-tullstyrelsens yttrande, den 23 Juli nästlidne
år till pröfning förehaft frågan om indragning af distriktchefs-embetena, dervid
visserligen funnit, att nämnda embeten väl motsvarat sin bestämmelse och således

— med undantag af distriktchefs-embetet i sydöstra distriktet, om hvars indragning
Eders Kongl. Maj:t redan den 24 Januari 1868 meddelat nådigt förordnande

— lämpligen kunnat till det allmännas gagn bibehållas. Men då utan tvifvel sådana
anordningar kunde vidtagas, hvarigenom de hufvudsakliga bestyr, som tillhörde
nämnda embeten, blefve under annan lämplig form vederbörligen tillgodosedda,
ville Eders Kongl. Maj:t icke motsätta sig utförandet af Riksdagens beslut, hvadan
Eders Kongl. Maj:t i nåder förklarat sig biträda Riksdagens åsigt om att distriktchefs-embetena
jemväl i södra och vestra distrikten kunde med dervid anställda
expeditioner indragas, likväl under förbehåll af vidtagande utaf vissa uti Generaltullstyrelsens
omförmälda utlåtande föreslagna anordningar.

Beträffande nu dessa anordningar, så både Eders Kongl. Maj:t, hvad anginge
södra distriktet, funnit den af Riksdagen beslutade nya befälsbefattningen för
yttre tullbevakningen i Skåne vara lämplig att i afseende på tillsynen öfver samma
bevakning tråda i distriktchefs-embetets ställe och således böra tillsättas, när en
gång berörda embete indroges. Men då denna nya befattning icke i afseende å
den sammanhållning emellan den rörliga och fasta tullpersonalen i distriktet, som
genom det öfver båda dessa slag af personal ställda distriktchefs-embetet åstadkommits,
kunde i och för sig fullt ersätta samma embete, så hade Eders Kongl. Maj:t
anbefallt General-tullstyrelsen att upprätta och till Eders Kongl. Maj:t inkomma
med förslag till instruktion för den nya befälsbefattningen och i sammanhang dermed
afgifva förslag till de föreskrifter, som kunde finnas erforderliga för att i
möjligaste måtto bereda samverkan emellan ifrågavarande nya befattning och öfriga

6

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 40.

tulladministrationer i Skåne; hvarjemte Eders Kong!. Maj:t, i fråga om de för den
nya befattningen af Riksdagen bestämda aflöningsvilkor, gillat den af Generaltullstyrelsen
uppå angifna grunder uttalade åsigt om lämpligheten af att det för befattningen
uppförda fasta resekostnadsanslag utbyttes emot ersättning för resekostnader
enligt resereglemente^

Vidkommande åter vestra distriktet, i afseende hvarå Riksdagen synts hafva
antagit, att distriktchefs-embetet derstädes kunde indragas utan att erfordra någon
slags ersättning, så både Eders Kongl. Maj:t ingalunda kunnat dela ett sådant antagande
med afseende på det af General-tullstyrelsen framhållna och äfven efter
Eders Kongl. Maj:ts tanke oeftergifliga behofvet af en på stället kontrollerande och
ledande samt för det hela ansvarig styresman öfver de särskilda afdelningarne af
den vigtiga tullförvaltningen i Göteborg. I fråga om en sådan styresmannabefattnings
organiserande efter distriktchefs-embetets indragning både Eders Kongl. Maj:t
funnit den af General-tullstyrelsen uttryckta tanke, att möjligen en dylik befattning
skulle lämpligen kunna uppdragas åt någon af de särskilda tullafdelningarnes chefer,
som skulle utöfva densamma gemensamt med sin egen tjenst, vara förtjent af nådig
uppmärksamhet, särdeles som endast genom en anordning i sådan riktning någon
större besparing i kostnaden för styresmannens aflöning kunde beredas, hvarföre
Eders Kongl. Maj:t också anbefallt General-tullstyrelsen att inkomma med ett närmare
förslag, så väl till den antydda nya organisationen som till de instruktioner,
hvilka i sammanhang dermed herde vinna tillämpning.

I fråga dernäst om tidpunkten, då förändringen lämpligen kunde träda i
verket, både Eders Kongl. Maj:t icke funnit skål att biträda Riksdagens för dess
del yttrade åsigt, att distriktchefs-embeteua herde jemte dervid anställda expeditioner
indragas redan vid slutet af sistlidna år; ty utom det att, innan den hittills
begagnade organisationen afskaffades, det måste vara fullständigt bestämdt hvad
som skulle tråda i dess ställe och således icke allenast de nya instruktioner och
föreskrifter fastställda, som i följd af förändringen påkallades, utan ock medel anvisade
till de utgifter, som utöfver den af Riksdagen redan beviljade aflöningen för
den nya befälsbefattningen i Skåne erfordrades för de nya anordningarnes genomförande,
förekom me åtskilliga andra i den nådiga Propositionen närmare angifna omständigheter,
som gjorde det omöjligt eller åtminstone olämpligt att verkställa distriktchefs-embetenas
indragning redan vid den af Riksdagen angifna tidpunkt. Eders
Kongl. Maj:t både derföre funnit sig icke kunna godkänna Riksdagens beslut om
verkställande redan vid 1969 års slut af distriktchefs-embetenas indragning, utan
förklarat sig vilja framdeles taga denna fråga i förnyadt nådigt öfvervägande, sedan
icke allenast de nya anordningar, hvilka, på sätt Eders Kongl. Maj:t yttrat, vid
dessa embetens indragning måste träffas, blifvit slutligen vidtagna, utan äfven vore
bestämdt hvad som borde innehafvare af ifrågavarande tjenstår tillkomma på indragningsstat,
i händelse dessa tjenstår indrogos före nuvarande innehafvares afgång,

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 40. 7

och hvarom Eders Kongl. Maj:t anbefallt General-tullstyrelsen att med särskildt förslag
inkomma.

Beträffande de vid distriktchefernes expeditioner anställde tjensteman och
betjente både Eders Kongl. Maj:t i afseende på tidpunkten för indragning af deras
befattningar, funnit någon annan bestämmelse icke lämpligen höra meddelas, än
att samma befattningar skulle upphöra samtidigt med det distriktchefs-embete, vid
hvilket de hvar för sig voro anställde.

Jemte åberopande af hvad sålunda i afseende å distriktchefs-embetena förekommit,
är i den nådiga Propositionen vidare andraget, att Eders Kongl. Maj.-t,
som således redan fattat beslut derom, att samtliga distriktchefs-embetena med
dertill hörande expeditioner skulle indragas och i afseende å tiden för tillämpning
af detta beslut, så vidt det anginge distriktchefs-embetet i sydöstra distriktet, tillika,
och förr än tullverkets stater underkastades Riksdagens pröfning, till efterrättelse
äfven för sistnämnda embetes innehafvare förordnat, att indragningen skulle ega
rum vid hans afgång, icke kunde derutinnan medgifva någon förändring; och ehuru
Eders Kongl. Maj:t vore villig att i öfriga, ännu öppna frågor om tiden för indragningen
af distriktchefs-embetena i vestra och södra distrikten tillmötesgå Riksdagens
uttryckta önskan, att dessa indragningar, så snart lämpligen ske kunde, måtte
vinna tillämpning, samt Eders Kongl. Maj:t i sådan afsigt låtit General-tullstyrelsen
afgifva förslag till ordnande och upprätthållande på annat lämpligt sätt af de
tjensteåligganden, hvilka tillhörde sistnämnda tvänne distriktchefs-embeten och icke
kunde utan verklig skada för förvaltningens handhafvande åsidosättas, hvilka förslag,
sådana de i den nådiga Propositionen funnos omförmälda, Eders Kongl, Maj:t
för sin del gillade och till Riksdagens pröfning i afseende å de dermed förknippade
utgifter öfverlemnade, funne Eders Kongl. Maj:t likväl, att ifrågavarande embetens
indragning icke i något fall bort vidtagas förr än nödiga medel till nyssnämnda
utgifters bestridande blifvit anvisade och tillika blifvit bestämdt beloppet af den
pension, som vid ena eller andra embetets indragning skulle dess nuvarande innehafvare
tillkomma. På grund häraf och i betraktande af de särskilda, i den nådiga
Propositionen omförmälda förhållanden, som i afseende å innehafvarne af dessa
distriktchefs-embeten egde rum, funne sig Eders Kongl. Maj:t kunna medgifva, att
indragning af distriktchefs-embetet i södra distriktet måtte vid innevarande års
utgång verkställas, och att den nya organisationen af befälhafvarebefattningen för
kustbevakningen i Skåne, äfvensom de förändrade bestämmelser angående dervarande
tullfiskals åligganden och aflöning, hvarom General-tullstyrelsen framställt
förslag, skulle från samma tid tråda i kraft, under förutsättning och vilkor att
nuvarande innehafvaren af nämnda distriktchefs-embete, såsom Eders Kongl. Maj:t
i sammanhang dermed föreslagit, för sin återstående lifstid tillädes en emot hans
nuvarande ordinarie lön svarande pension af 4,000 Riksdaler; hvaremot Eders Kongl.
Maj:t icke kunde bifalla, att indragningen af distriktchefs-embetet i vestra distriktet

8

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 40.

och tillämpningen af de nya anordningar, hvilka i sammanhang dermed herde inträda,
måtte ega rum förr än vid nuvarande innehafvare af nyssnämnda distriktchefs-embete
afgång eller frivilliga öfvergång på indragningsstat.

General-tullstyrelsens af Eders Kongl. Maj:t åberopade förslag till förändrade
bestämmelser angående tullfiskalens i Skåne åligganden och aflöning afsåg
att åt denne tjensteman, i hvars åliggande att vid samtliga stadsdomstolarne inom
provinsen bevaka och utföra Tullverkets vid dem anhängig mål, hvartill den trägnare
tjenstgöringen vid dervarande tullkammare icke kunde anses lemna desses
föreståndare tillräcklig ledighet, någon inskränkning ej herde göras, äfven skulle
uppdragas att efter distriktchefen öfvertaga skyldigheten att minst eu gång i hvarje
qvartal verkställa inventering å tullkamrarne, samt att, hvad särskilt angick
tullkammaren i Malmö, der tullfiskalen är och skulle blifva stationerad, tullkassan
derstädes minst en gång i hvarje vecka inventera; och skulle i följd af denna tillökning
i göromål bemälde tullfiskals aflöning, som nu utgöres af ordinarie lön å
1,200 R:dr, förhöjas till 2,000 R:dr, deraf 1,600 R:dr lön och 400 R:dr tjenstgöringspenningar;
varande i sammanhang dermed föreslaget, att befälhafvaren för kustbevakningen
skulle, jemte den af Riksdagen redan bestämda aflöning 5,000 R:dr,
deraf 3,500 R:dr såsom lön och 1,500 R:dr i tjenstgöringspenningar, erhålla, i stället
för fast resepenningsanslag af 1,000 R:dr, ersättning för resekostnader efter sjette
klassen af gällande resereglemente.

Beträffande åter styresmannabefattningen i Göteborg, hvilken, såsom ofvan
är antydt, skulle uppdragas åt någon bland cheferne för de på platsen varande
tullförvaltningsafdelningar, innehöll General-tullstyrelsens förslag, att detta uppdrag,
hvithet komme att af Eders Kongl. Maj:t, hvarje gång för eu tid af fem år, i
nåder meddelas, skulle, enligt de allmänna grunder till instruktion General-tullstyrelsen
framställt, omfatta hufvudsakligen de åligganden, som i afseende å tullförvaltningen
i Göteborg nu tillhöra distriktchefen, med undantag af den egentliga
kontrollen öfver uppbörden derstädes, hvilken kontroll samtlige afdelningscheferne,
såsom sjelfve debiterande och redovisande, måste vara jäfvige att utöfva. Detta
bestyr borde derföre såsom ett stadigvarande åliggande åt tullfiskalen på platsen
uppdragas. Såsom årlig godtgörelse för den tillökning i maktpåliggande och ansvarsfulla
göromål, som sålunda skulle desse tjensteman påläggas, ansåg General-tullstyrelsen
följande belopp erforderliga, nemligen för styresmannen, hvilken skulle
benämnas tulldirektör, 2,500 Rall- i form helt och hållet af särskild!- tjenstgöringspenningeanslag,
innefattande jemväl ersättning för det skrifbiträde, hvaraf tulldirektören,
såsom sådan, kunde vara i behof, samt för tullfiskalen en förhöjning
af 800 R:dr, så att flan, som enligt 1868 års stat åtnjuter i lön 1,200 R:dr och i
tjenstgöringspenningar 600 R:dr, i stället erbölle i lön 1,600 R:dr och i tjenstgöringspenningar
1,000 R:dr. I fråga åter om den lön, som, i händelse af distriktchefens
i vestra distriktet frivilliga afgång, herde honom å indragningsstat tillkomma, an såge -

9

Riksdagens underd. Skrifvelse, K:o 40.

såge General-tullstyrelsen af anförda skäl densamma böra till ett belopp af 5,000
R:dr bestämmas.

Emot hvad Eders Kong!. Maj:t angående indragning af distriktchefs-embetet
i södra distriktet äfvensom i fråga om den nya organisationen af befälhafvarebefattningen
för kustbevakningen i Skåne samt om dervarande tullfiskals förändrade
åligganden och aflöning, anfört och föreslagit, har Riksdagen icke funnit
anledning till anmärkning; men i afseende å distriktchefsembetet i Göteborg haltlös
Riksdagen tvekan uppstått, huruvida den organisation, som, enligt Generaltullstyrelsens
förslag, skulle vid nuvarande distriktchefens afgång, i stället för
nämnda embete, anordnas, må kunna anses fullt lämplig och tillfyllestgörande. Beträffande
uppbördskontrollens öfverlåtande åt tullfiskalen synes väl något väsendtligt
ej vara att anmärka, men deremot förefaller det mer än tvifvelaktigt, om en afdelningschef,
hvilken, med bibehållande af egen befattning, endast för en kortare
tid erhölle förmanskap öfver sina kamrater, skulle kunna med den sjelfständighet
och den kraft, som för ändamålets vinnande äro nödiga, öfvertaga ledningen af
en så vidlyftig förvaltning som den ifrågavarande.

Eders Kongl. Maj:ts nådiga förslag om en årlig pension af 4,000 R:dr för
distriktchefen i södra distriktet är alltså af Riksdagen bifallet; hvarförutan Riksdagen
dels bestämt aflöningen åt befälhafvare:) för kustbevakningen i Skåne till
5,000 R:dr, deraf 3,500 R:dr såsom lön och 1,500 R:dr i tjenstgörilöspenningar, jemte
rätt till ersättning för resekostnader enligt 6:te klassen i gällande resereglemente,
dels ock, på sätt Eders Kongl. Maj:t föreslagit, förhöjt aflöningen för tullfiskalen i
södra distriktet till 2,000 R:dr, deraf 1,600 R:dr i lön och 400 R:dr i tjenstgöringspenningar
; och får, jemte anmälan härom samt tillkännagifvande, att Riksdagen
icke haft något att anmärka i afseende a kostnaderna för den organisation, som
af General-tullstyrelsen blifvit föreslagen att, vid indragning af distriktchefs-embetet
i vestra distriktet, i stället för detta embete anordnas, Riksdagen under åberopande
af bär ofvan angifna skål i underdånighet anhålla, att Eders Kongl. Maj:t vid
nuvarande distriktchefens i nämnda distrikt afgång, täcktes taga under förnyad ompröfning,
huruvida den föreslagna organisationen må finnas lämplig och tillfyllestgörande.

I afseende å aflöningsstaten i öfrigt har Eders Kongl. Maj:t dels gillat
General-tullstyrelsens förslag om indragning i uppgifven ordning af en kammarskrifvaretjenst
vid tullkammaren i Stockholm äfvensom åtskilliga vaktmästare-,
kustvakts- och kustroddaretjenster i landsorten, samt om minskning med 700 R:dr
uti ett för Stockholms tullbevaknings-inspektion uppfördt anslag till en e. o. kammarskrifvare,
dels förklarat sig anse vissa ifrågasätta förändrade anordningar vid
tullkamrarne i Trelleborg, Carlstad och Söderhamn vara förtjenta af bifall, dels
funnit tullförvaltaretjensten i Kongelf kunna utan olägenhet indragas, hvilka samtBih.
till ttiksd. Prof. 18/0. 10 Sami. 1 Afd. / Band. 5 Haft. 2

10 Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 40.

liga indragningar och förändringar skulle, då de blifvit genomförda, föranleda en
minskning i utgifter af 8,800 It:dr, dels ock till Riksdagens pröfning öfverlemnat
en af föreståndaren för konfiskations-inspektors- och kassörskontoret i Stockholm
gjord ansökning att, oaktadt han ej inom 1869 års utgång derom gjort anmälan,
få på den nya staten ingå; men i betraktande af den utaf General-tullstyrelsen
lemnade utredning af de liera vid tullförvaltningen förekommande förhållanden,
hvilka såväl i Sverige som i dess grannländer påkallade en större mångfald af
lönekategorier inom samma tjenstegrader, äfvensom af hvad General-tullstyrelsen i
(ifrigt derom anfört, har Eders Kongl. Maj:t icke funnit skål frångå de allmänna
grunder, i enlighet med hvilka de af Eders Kongl. Maj:t för dess del godkända
och vid sistförflutna tvänne riksdagar framlagda förslag till tullverkets aflöningsstat
blifvit upprättade, hvaremot Eders Kongl. Maj:t, som till ledning för Riksdagens
blifvande beslut angående afiöningsanslagets hela belopp, låtit i öfverensstämmelse
med nämnda grunder affatta ett detaljerad! förslag till sådan aflöningsstat, hvari
ej mindre den ordinarie lönen än äfven tjenstgöringspenningarne för hvarje särskild
befattning blifvit upptagna, ansett sig, med anledning af nästlidne Riksdags
i ämnet gjorda framställning, böra ifrågasätta, om icke Riksdagen, med fastställande
af de uppförda tjenstgörings-penningeanslagens samfällig, belopp, villo ställa
detsamma till Eders Kongl. Maj:ts disposition, att för dermed afsedt ändamål, efter
rörelsens vexlingar och deraf på ena eller andra stället föränderliga behof, användas,
hvarigenom för framtiden kunde undvikas att för hvarje sådan mera tillfällig
förändring i aflöningsvilkor, deraf pensionsrätter! icke beror, påkalla Riksdagens
särskilda pröfning.

Utgifterna för kustbevakningen äro visserligen högst betydliga, men någon
väsendtligare inskränkning deri torde icke vara möjlig, derest icke det kan lyckas
att, genom framkallande af eu förändrad lagstiftning från Danska sidan, om
ej omintetgöra, åtminstone betydligen försvåra tillfällena till den olofliga införsel
af spritdrycker från Zeeland, som nu i stor skala bedrifves, och till hvars hämmande
en talrik bevakningspersonal på Skånska kusten är oundgängligen nödig; vid
hvilket förhållande och enär de utaf sistlidne Riksdag framställda anmärkningar
mot förslaget till aflöningsstat synts Riksdagen, genom hvad General-tullstyrelsen i
sitt underdåniga utlåtande derom anfört, vara nöjaktigt förklarade, hvarförutan, på
sätt ofvan är omförmäldt, någon indragning af tjenstebefattningar jemväl egt ram,
samt då Eders Kongl. Maj:ts nådiga framställning om tjenstgöringspenningeanslagens
ställande till Eders Kongl. Maj:ts disposition jemväl öfverensstämmer med den
af sist församlade Riksdag i ämnet uttalade åsigt, Riksdagen, som ansett den af
föreståndaren för konfiskationsinspektors- och kassörs-kontoret i Stockholm sökta
förmån lämpligen kunna honom medgifvas, funnit skäligt dels förklara bemälde
kontorsföreståndare berättigad att på den nya staten ingå ; och dels godkänna såsom
normalstat det nu framlagda förslaget till aflöningsstat för tullverket, med

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 40. 11

rättighet för Eders Kong! Maj:t att tjenstgöringspenninge-anslagens samfälda belopp
för dermed afsedt ändamål disponera.

I enlighet med sistiidne Riksdags derom gjorda framställning har Eders
Kongl. Maj:t jemväl funnit godt bifalla, att så kalladt ålderstillägg, der sådant förut
till någon del ingått i ordinarie lönen, må från och med den nya statens trädande
i kraft i sin helhet räknas till tjenstgöringspenningarne ; dock att beslutet
härom ej komma att vinna tillämpning emot redan anställde bevakningsbetjente,
hvilka icke genom samma stat undfinge förbättrade löneförmåner och icke heller
genom sina konstitutorial blifvit förbundne att underkasta sig en blifvande sådan
stats bestämmelser.

Beträffande pensionsväsendet har Eders Kongl. Maj:t föreslagit, att nuvarande
pensionerings-bestämmelser för tullverket måtte fortfarande tillämpas för den
egentliga bevakningspersonalen, det vill såga för alla dem, som tillhöra kustbevakningen
samt för den stationära tull bevakningen från och med lägsta eller roddaregraden
till och med öfveru ^syningsmän, men att deremot af alla de till tullverket
hörande öfrige embete- och tjensteman såväl de, som genom tillämpning af den
nya staten erhålla ökad aflöning, som ock de, Indika efter den dag, då ifrågavarande
stat blefve af Eders Kongl. Maj:t slutligen fastställd, i tullverkets tjenst antogos
eller befordrades, måtte förklaras icke ega anspråk på åtnjutande af pensionsrätt
efter andra grunder i afseende på lefnadsålder och tjenstetid, än som för
rikets civile tjensteman i allmänhet äro bestämda.

Då äfven detta nådiga förslag öfverensstämmer med den åsigt, som legat
till grund för sist församlade Riksdags i ämnet gjorda framställning, samt de befattningar,
som fortfarande skulle blifva från de allmänna pensionsvilkoren undantagna,
otvifvelaktigt äro af beskaffenhet att påkalla en tidigare pensionsålder,
har hvad Eders Kongl. Maj:t i fråga om pensionsvilkoren för tullverkets embetsed!
tjensteman föreslagit blifvit af Riksdagen godkäcdt.

Hvad slutligen angår det vid sistiidne riksdag från förslagsanslag till bestämdt
anslag förvandlade belopp, som anvisats till pensionering utaf aflidne tulltjenstemäns
och betjentes i fattigdom efterlemnade enkor och barn, har Eders Kongl.
Maj:t, ehuru den härtill i staten förut upptagna summa, 30,000 R:dr, under sednare
åren icke behöft öfverskridas, samt någon för statskassa,! nämnvärd tillökning
derå icke heller för framtiden kan förutses komma att tagas i anspråk, likväl, på
de af General-tullstyrelsen anförda skäl, funnit sig höra äska, att det härför erforderliga
belopp fortfarande, såsom ända till innevarande år egt ruin, måtte såsom
förslagsanslag anvisas.

I afseende härå har vidare förekommit, att, enligt det genom Kongl.
Brefvet den 16 Februari 1833 stadfästade reglementet för pensioneringen å allmänna
medel af tulltjenstemäns i fattigdom efterlemnade enkor och barn, je införd t
med Kongl. Brefvet den 3 December 1861, enkor och barn efter General-tullsty -

12

Riksdagens underd. Skrifvelse, No 40.

relsens chef och ledamöter samt högre och lägre, General-tullstyrelsen underlydande
tjensteman, som i följd af verklig utnämning innehaft ordinarie lön på tullverkets
stat och till dödstimma!! qvarstätt på verkets aflönings- eller pensionsstat,
erhålla pensioner af tull medlen, när med lagligen upprättad bouppteckning eller
vederbörandes officiel intyg styrkes, att mannens eller fadrens qvarlåtenskap icke
lemna! så stor kapitalbehållning, att räntan deraf, beräknad till tre procent, uppgår
till pensionens belopp. Pensionen bestämmes till vissa procent af den aflidne
tjenstemannens vid tullverket sist innehafda lön, nemligen å lön öfver 4,500 R:dr
till 4 procent, å lön från 4,500 till 1,500 Rdr till 5 procent och å lön från 1,500
till 600 Rdr till 6 procent, men för lön under 600 Rdr, oberoende af lönens belopp,
till 36 Rdr. För son upphör rättigheten till pension, då han fyllt 21 år,
men för dotter fortfar den, intill dess hon träder i gifte. Om pensionär genom
arf eller på annat sätt kommer i tillfälle att sig sjelf försörja, indrages pensionen.

Då således pensionsvilkoren äro noggrant bestämda, förefinnes icke någon
anledning antaga, att pensionssumman, som under många år qvarstätt vid ungefär
samma belopp och nästlidne år utgjort 29,856 Rdr 4 öre, skulle kunna i någon
väsendtlig man öfverstiga hvad sist församlade Riksdag ansett sig höra för ändamålet
afse, eller 30,000 Rdr, helst som den lägre personalen, hvars enkor och
barn företrädesvis äro föremål för donna pensionering, på sednare åren blifvit genom
beslutade indragningar till antalet betydligt förminskad. Dessutom bär en
till nedsättning i utgifterna ledande förändring af pensionsvilkoren synts lämpligen
och utan obillighet kunna ega rum på det sätt, att pensionstiden för barn blefve
för framtiden inskränkt. Vid sådant förhållande och då utgiftssumman, till följd
af sjelfva utgifternas natur, alltid måste blifva obestämd, har, under förutsättning
att de nu gällande vilkoren för pensionering utaf aflidne tulltjenstemäns och betjentes
i fattigdom efterlemnade enkor och barn varda, med den förändring för
framtiden, att pensionsrätten för barn upphör vid den tid, då skyldighet att erlägga
mantalspenningar för dem inträder, i öfrig! oförändrade bibehållna, Riksdagen
medgifvit, att anslaget för denna pensionering erhåller natur af förslagsanslag.

Till arfvode!! för tullmåls behandling ingår i omkostnadsstatens anslag ett
till 9,250 Rdr beräknad! förslagsanslag. I afseende härå är, jemlik! Generaltullstyrelsens
på Kongl. Grefve! den 7 Maj 1831 grundade cirkulär af den 29 påföljde
Juni, stadgadt, bland annat, att i Stockholm trenne af Rådstufvurättens
ledamöter skola utgöra eu särskild afdelning af Rådstufvurätt för upptagande af
de frågor, som förut tillhört Sjötullsrätt^ derstädes; att en af dessa ledamöter
skall, på vederbörande Hofrätts underdåniga förslag, erhålla ständigt nådigt förordnande
att vara ordförande, men. att deremot de tvänne öfriga ledamotsplatserna
må kunna omvexla magistrats-ledamöterna emellan, i den ordning och för så lång

Riksdagens underd. Skrifvelse, Ko 40. 13

tid, som Magistraten efter omständigheterna kan finna lämpligt att bestämma; att
vid donna afdelning af Rådstufvurätten särskild tillförordnad notarie skall finnas;
samt att årliga arfvoden för dessa tjensteman höra af tullmedlen utgå med 400
R:dr för ordföranden, 250 R:dr för hvardera af de t vän ne andra ledamöterna
och 500 R:dr, allt Banko, skrifvarehjelp derunder inberäknad, till notarien. Uti
ofri ga rikets städer utgår deremot, jemlikt General-tullstyrelsens cirkulär den 21
April 1841 och Kongl. Brefvet den 6 April 1858, ersättning för tullmåls behandling
på det sätt, att densamma beräknas till 10 R:dr Banko för hvarje med laga
slut afhulpet rättegångsmål utöfver ett antal af sex årligen. Då nu, enligt hvad
Riksdagen inhemta!, tullmålens antal i Stockholm under nästlidet år endast utgjort
sextioåtta och under de fem sista åren i medeltal uppgått till sjuttiofyra,
skulle det således leda till en jemförelsevis ej oväsendtlig besparing, om de i afseende
på godtgörelsen för tullmåls behandling i öfriga städer gällande föreskrifter jemväl
blefve i fråga om Stockholm tillämpade, och då en sådan förändring icke torde
kunna medföra några afsevärda olägenheter, får Riksdagen i underdånighet anhålla,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes tillse, huruvida icke ersättningen för tullmåls
behandling vid Stockholms Rådstufvurätt skulle kunna, till besparing i utgifterna,
beräknas efter enahanda grunder, söm i afseende å öfriga rikets städer
äro i fråga om sådan ersättning gällande.

Beträffande de belopp, hvartill de särskilda aflönings- och utgiftsstaterna
blifvit af Eders Kongl. Maj:t beräknade, har Riksdagen icke funnit annan anledning
till anmärkning, än att, då den af Eders Kongl. Maj:t beräknade slutsumman
af dessa stater, 1,989,900 R:dr, synts höra höjas till det belopp af 1,990,000
R:dr, som i den nådiga Propositionen angående statsverkets tillstånd och behof
blifvit för tullstaten upptaget, Riksdagen af detta skål ansett det i omkostnadsstaten
ingående förslagsanslag till “diverse utgifter1'' höra med 100 R:dr förhöjas,
eller från 9,946 R:dr 50 öre till 10,046 R:dr 50 öre, hvarigenom alltså omkostnadsstaten
kommer att uppgå till eu summa af 173,546 R:dr 50 öre, deraf 99,296
R:dr 50 öre utgöra förslagsanslag.

Nedannämnda utgiftsstater äro alltså för år 1871 af Riksdagen fastställda
till följande belopp, nemligen:

Ordinarie aflöningsstaten 1,290,413 R:dr 50 öre, deraf 390,380 R:dr utgöra
tjenstgöringspenningar;

Ofvergångs-aflöningsstaten 63,640 R:dr;

Ofvergångsstaten för uppbördsprovision, förslagsanslag, 60,000 R:dr,

Ålderstilläggsstaten, förslagsanslag, 87,000 R:dv;

Indragningsstaten, förslagsanslag, 96,600 R:dr;

Pensionsstaten för afskedade tjenstemän och betjente, förslagsanslag,
188,000 R:dr;

14 Riksdagens un derå. Skrifvelse, N:o 40.

Pensionsstaterna för afiidiie tjenstemäns och betjentes i fattigdom efterlemnade
enkor och barn, förslagsanslag, 30,800 R:dr; och

Omkostnadsstaten 173,546 R:dr 50 öre, deraf 99,296 R:dr 50 öre äro förslagsanslag.

Skogsväsendet.

4:o. Uti den underdåniga skrifvelse den 13 Maj 1869, hvaruti då församlade
Riksdag anmälde sina beslut rörande regleringen för nu innevarande år af
utgifterna under Sjunde Hufvudtiteln, anfördes i fråga om Skogsinstitutet, att Riksdagen
val icke hade något att anmärka emot den af Eders Kongl. Maj:t för
nämnda institut då föreslagna aflöningsstat, men ansåge det kunna ifrågasättas,
huruvida giltiga skål förefunnes för bibehållande af ett särskilt läroverk för den
ifrågavarande undervisningen; och att Riksdagen alltså, jemte det den till aflöning
och öfriga kostnader vid Skogsinstitutet på extra stat för år 1870 beviljat det af
Eders Kongl. Maj:t i sådant afseende äskade belopp, tillika på uppgifva grunder funnit
sig böra anhålla, det Eders Kong!. Maj:t täcktes efter vederbörandes hörande taga
i öfvervägande, huruvida icke undervisningen i skogsväsendet lämpligen kunde till
Teknologiska institutet eller till ettdera af landtbruksinstituten vid Ultima och
Alnarp eller till begge dessa undervisningsanstalter förläggas, samt till näst sammanträdande
Riksdag gorå den framställning, hvartill förhållandena kunde finnas
föranleda.

I anledning häraf hade, enligt hvad Riksdagen af Statsråds-protokollet inhemtat,
Skogsstyrelsen erhållit nådig befallning att, efter vederbörande styrelsers
för Teknologiska institutet samt landtbruksinstituten vid Ultima och Alnarp hörande,
till Eders Kongl. Maj:t inkomma med underdånigt yttrande angående den
sålunda ifrågaställda förflyttningen af undervisningen i skogsväsendet, hvarefter Skogsstyrelsen
flen 22 November nästlidet år till Eders Kongl. Maj:t ingifvit eget utlåtande
i ämnet jemte yttranden ej mindre från styrelserna för nyssnämnda tre institut
än äfven från Skogsinstitutets lärarekollegium.

Sedan Skogsstyrelsen uti berörda utlåtande redogjort för de åsigter i ämnet,
som i de infordrade yttrandena blifvit uttalade af styrelserna för nämnda institut
samt af Skogsinstitutets lärarekollegium, både Skogsstyrelsen på anförda
skål ansett sig icke kunna i underdånighet tillstyrka de förändringar med afseende
å undervisningen i skogsväsendet, Indika Riksdagen ifrågasatt. Då Skogsstyrelsen
vid öfverläggning rörande detta ämne ej heller funnit något annat sätt för bibringande
af kunskap i skogsväsendet, som, utan att föranleda minskad skicklighet i
yrhet skulle kunna ersätta Skogsinstitutet, hvilket således, enligt styrelsens åsigt,
borde såsom sådant bibehållas, men det af Eders Kongl. Maj:t äskade anslag för
berörda undervisningsanstalt blifvit beviljadt endast för år 1870, hade Skogssty -

15

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 40.

relsen äfven afgifvit underdånigt förslag till de jemkningar uti deri för innevarande
år gällande stat för Skoginstitutet, som möjligen kunde ega rum och leda
till den af Riksdagen åsyftade minskning i kostnaderna, hvilken Skogsstyrelsen
föreställt sig kunna vinnas, utan att sjelfva fackundervisningen deraf skulle komma
att blifva lidande.

Med iakttagande af de jemkningar Skogsstyrelsen i sådant afseende ansett
kunna ske, skulle Skogsinstitutets stat komma att erhålla följande utseende:

Direktören och förste läraren, utom bostadsvåning och ved . . R:dr 3,000: —

Planterings vaktaren, utom boställsvåning och ved.....„ 500: —

Två lärare i naturhistoria och matematik, arvoden å 1000 . . „ 2,000: —

En lärare i författningskunskap, arvode........„ 600: —

Stipendier åt 4 elever å 250 R:dr........... 1,000: —

Elevernas praktiska öfningar...........„ 3,000: —

Expenser och underhåll............. „ 1,800: —

Arrende för instituts-lägenheten.......... „ 600: —

Dito för laboratoriihagen och dess underhåll.....„ 600: —

Summa R:dr 13,100: —

På det den sedan några år tillbaka förberedda och numera verkställda
ombildning af skogsväsendet och derför gällande lagstiftning måtte kunna uppfylla
det dermed väsendtligen åsyftade ändamål att för framtiden betrygga ett behörigt
tillgodogörande af statens dyrbara skogsegendom, vore det, enligt hvad i Statsrådsprotokollet
är erinradt, af synnerlig vigt, att skogstjenstemännen egde den skicklighet
och duglighet i sitt yrke, som i hufvudsaklig mån befrämjades genom ett
ändamålsenligt ordnande af skogsundervisningen; och enär af den utförliga utredning
beträffande denna undervisnings ifrågas tällda förflyttande från Skogsinstitutet
till Teknologiska institutet eller landtbruksinstituten, hvilken Skogsstyrelsen åstadkommit,
syntes framgå, att genom en sådan förflyttning några egentliga fördelar
för skogselevernas vare sig teoretiska eller praktiska utbildning icke stode att
vinna, hvaremot det alltid måste befaras, att skogsundervisningen, om flen förlädes
till något för en annan lärogren inrättad t läroverk, skulle på det nya stället
komma att tilläggas en underordnad vigt i förhållande till den undervisning, som
förut derstädes meddelats; samt då dessutom den besparing i nuvarande utgifter
för skogsundervisningen, som antagligen skulle vara att genom den ifrågaställda
förflyttningen ernå, kunde genom bifall till de af Skogsstyrelsen föreslagna nedsättningar
i Skogsinstitutets stat i väsendtlig mån vinnas äfven med undervisningens
bibehållande derstädes, har Eders Kongl. Maj:t, på grund häraf och i betraktande
af hvad Skogsstyrelsen i öfrigt anfört, funnit någon så beskaffad förflyttning af
skogsundervisningen, som Riksdagen ifrågasatt, icke böra ega ruin.

Jemte tillkännagifvande, att Eders Kongl. Maj:t vid pröfning af donna fråga
sålunda ansett skogsundervisningen fortfarande höra vid Skogsinstitutet bibehållas

16 Riksdagens underd, Skrifvelse, N:o 40.

samt för sin del gillat Skogsstyrelsens ofvanberörda förslag till utgiftsstat för institutet,
har Eders Kongl. Maj:t, med statens framläggande till granskning äfven
af Riksdagen, föreslagit, att slutsumman af omförmälda stat, 13,100 R:dr, måtte
beviljas och uppföras å ordinarie stat, genom att tilläggas det för skogsväsendet
nu anvisade ordinarie anslag, hvilket derigenom skulle komma att förhöjas till
351,678 R:dr 6 öre.

Då af den utredning, som i Statsråds-protokollet finnes meddelad rörande
lämpligaste sättet för undervisningens i skogsväsendet ordnande, synes tillfyllest
ådagalagdt, att förläggandet af denna undervisning från Skogsinstitutet till Teknologiska
institutet eller till ettdera af landtbruksinstituten eller till begge dessa
undervisningsanstalter icke erbjuder några fördelar, som skulle kunna anses motsvara
dermed förenade väsendtliga olägenheter, bär Riksdagen, som vid den föreslagna
utgiftsstaten för Skogsinstitutet icke haft något att erinra, men deremot ej
funnit skål för närvarande bifalla anslagets uppförande på ordinarie stat, af sådan
anledning, med godkännande af den för Skogsinstitutet föreslagna utgiftsstat, det
derför äskade anslagsbelopp, 13,100 R:dr, såsom extra anslag för år 1871 beviljat.

Lyshållning in. fl. utgifter för Kronans publika hus i Stockholm.

5:o. Å det för lyshållning m. fl. utgifter för Kronans publika hus i
Stockholm uppförda förslagsanslag hafva utgifterna under åren 1864—1867 i medeltal
uppgått till 17,969 R:dr, hvarjemte samma utgifter af Statskontoret beräknats
hafva år 1868 utgjort omkring 19,000 R:dr.

Då beloppet af berörda anslag, som nu är bestämdt till endast 15,500
R:dr, således visat sig vara för ändamålet otillräckligt, har Eders Kongl. Maj:t hos
Riksdagen äskat, att samma anslag måtte med 2,500 R:dr förhöjas till 18,000
R:dr, eller till nära likhet med ofvannämnda medeltal; och har i följd häraf
ifrågavarande förslagsanslag blifvit till 18,000 R:ar förhöj dt.

Städers friheter.

6:o. Utgifterna å förslagsanslaget till städers friheter, i nuvarande Riksstat
upptaget till 46,870 R:dr 92 öre, hafva enligt rikshufvudboken utgjort:

år 1865 ...........R:dr 49,107: 80.

„ 1866 ........... „ 42,389: 92.

och „ 1867 ........... „ 41,072: 91.

För år 1868 äro dessa utgifter af Statskontoret beräknade till „ 43,425: 92.

Medeltalet för dessa fyra år utgör således.....„ 43,999: 16.

Utgående från den åsigt, att förslagsanslagen i allmänhet höra i Riks-staten
uppföras med belopp, så nära som möjligt motsvarande dem, hvarmed utgifterna i

verkligheten

17

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 40.

verkligheten utgått, har Riksdagen ansett ifrågavarande anslag höra minskas till nära
likhet med ofvannämnda medeltal, och har på grund häraf förslagsanslaget till
städers friheter blifvit med 2,000 R:dr minskadt till 44,870 R:dr 92 öre.

Observations- och uppbördsprocenter m. m.

7:o. Enligt hvad Riksdagen inhemta!, hafva utgifterna å förslagsanslaget
till observations- och uppbördsprocenter, i nuvarande Riks-stat upptaget till 15,066 R:dr
15 öre, under nedannärnnda år utgjort:

år

1864

1865

1866
1867

Rall- 14,447: 50.

„ 11,391: 02.

„ 8,002: 70.

„ 8,386: 07.

Enligt en i Statskontoret uppgjord approximativ
beräkning hafva samma utgifter under 1868 uppgått till „ 5,977: —

Medeltalet för dessa år utgör således ... „ 9,640: 86.

Vid sådant förhållande bär detta anslag synts lämpligen kunna bestämmas
till 10,000 R:dr; hvadan detsamma blifvit af Riksdagen nedsatt med 5,066 R:dr 15
öre eller från 15,066 R:dr 15 öre till 10,000 R:dr.

Uppköp af ved för Wisby s. k. kronokalkugn.

8:o. Vidare har i öfverensstämmelse med Eders Kongl. Maj:ts derom gjorda
nådiga framställning det nu till 1,500 R:dr upptagna förslagsanslaget till uppköp af
ved för Wisby s. k. kronokalkugn blifvit af Riksdagen förhöjdt med 2,500 R:dr eller
till 4,000 R:dr.

Rese- och traktanieiitspenningar.

9:o. Jemväl förslagsanslaget till rese- och traktamentspenningar har, med
bifall till hvad Eders Kongl. Maj:t i afseende derå föreslagit, blifvit af Riksdagen
förhöjdt med 4,500 R:dr eller från 1,500 R:dr till 6,000 R:dr.

10:o Öfriga under Sjunde Hufvudtiteln uppförda ordinarie anslag äro uppförda
till enahanda belopp, som vid sistliden riksdag bestämdes; dock att till jemnande
af Hufvudtitelns slutsumma förslagsanslaget till skrifmaterialier och expenser,
ved m. m., som för närvarande utgör 18,580 R:dr 79 öre, blifvit upptaget till 18,596
Bill. till Riksd. Prat. 1870. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 5 Häft. 3

18

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 40.

R:dr 94 öre. Kommande, i följd af Riksdagens nu anmälda beslut, Hu#vwdtitelus
ordinarie anslag att uppgå till 6,578,900 R:dr eller 52,600 R:dr mindre än nuvarande
Riks-stat upptager.

ll:o. För fullbordande under år 1870 af jordebokskontorets arbeten med
granskning af ränteförvandlingsuträkningarne anvisade sista Riksdag ett extra anslag
af 24,700 R:dr. Enligt hvad nu blifvit meddeladt, både Kammar-kollegium uti
underdånig skrifvelse den 26 nästliden November, jemte anmälan att anledning icke
vore att betvifla, det granskningen af berörda uträkningar skulle vara till slut bragt
inom utgången af innevarande år, tillika redogjort för de åtgärder, som föi jordeboksarbetets
afstötande derefter återstodo; varande af Kammar-kollegium vidare anfördt,
att, oaktadt dessa återstående arbeten voro af mera omfattande beskaffenhet,
än att de kunde af Kollega tjensteman i provinskontoren verkställas, Kollegium likväl
icke ansett nödvändigt att ett särskild! jordebokskontor för tiden efter år 1870
bibehölles, utan vore fortfarande af den i underdåniga skrivelser! den 30 Oktober
1868 uttalade tanke, att granskningsgöromålen kunde och bonde bringas i närmare
förbindelse med Kollegium och dess provinskontor, hvarigenom de medel, tillsammans
6,700 R:dr, som årligen utgingo till arvode åt eu chef för jordebokskontoret
och en särskild! dervid anställd notarie, kunde inbesparas. Anslag af allmänna
medel skulle således icke tagas i anspråk för andra än dem, som funne sysselsättning
med den egentliga granskningen af de inkomna förslagen och med upprättandet
af de nya jordeböckerna, och Kollegium villo anse möjligt, att för hvarje afdelning,
der sådant verkställdes, kostnaden i medeltal nedsattes ända till 3,500 R:dr,
dervid Kollegium för den, som förestode arbetet, beräknat ett belopp, som motsvarade
den lägre kammarförvandtlönen inom Kollegium, eller 2,500 R:dr, och för den
eller dem, som vore honom till biträde 1,000 R:dr, hvilka belopp dock borde med
hänseende till förekommande omständigheter kunna få annorlunda emellan de
tjenstgörande fördelas, endast att anslaget på det hela ej blefve öfverskridet. Kollegium,
som af anförda skål för det närvarande ansett sig icke höra ifrågasätta
beviljandet af större anslag än som kräfdes för det antal utdelningar af fyra,
hvarpå arbetet inom jordebokskontoret nu fortginge eller, efter ofvanomförmälda
beräkning 14,000 R dr, med tillägg af 1,000 R:dr för bekostande af nödigt renskrifningsarbete,
både alltså anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen åska 15,000
R:dr att under år 1871 för granskning inom Kollegium af nya jordeböcker användas,
på sätt Eders Kongl. Maj:t kunde i nåder pröfva lämpligt närmare bestämma.

Jemte förklarande att det inom Kammar-kollegium inrättade jordebokskontoret
skall med utgången af innevarande år upphöra, och de nämnda kontor tillhörande
göromål derefter ordnas på sätt Kollegium föreslagit, har Eders Kongl.

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 40. 19

Maj:t nu äskat anvisande af ett extra anslag å 15,000 R:dr att under år 1871 för
berörda ändamål användas; och bär med bifall härtill Riksdagen till granskning inom
Kammar-kollegium af nya jordeböcker för år 1871 anvisat ett extra anslag af
15,000 R:dr.

1S:o. I afseende å kolonien S:t Barthelemy, hvars förvaltning fortfarande
påkallar bidrag från moderlandet, bär Eders Kongl. Maj-1 funnit godt hos Riksdagen
begära, att det förslagsanslag af 25,000 Rall-, som för år 1870 finnes å extra
stat anvisadt såsom bidrag till bestridande af koloniens förvaltningskostnader, må
jemväl för år 1871 varda på enahanda sätt anvisadt.

Denna nådiga framställning har Riksdagen bifallit.

13:o. Slutligen har Riksdagen i öfverensstämmelse med Eders Kongl. Maj:ts
derom gjorda nådiga förslag, till fullbordande af landshöfdingcresidensbyggnaden i
Carlstad anvisat ett belopp af 65,000 R:dr, att under år 1871 å extra stat utgå.

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 9 Maj 1870.

20

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 40.

Tält). Litt. A.

Riks-statens Sjunde Hufvudtitel.

F

ör slagsanslag.

Indelt

Indelt ti-onde och

Oindelt spanmäl.

Summa

renmngar.

ränta och

ersätt-

Värde för-

Riksmynt.

ersättning

ning

för

slagsvis å

för indrag-

indragna

Mått.

2 R:dr

10

na räntor.

tionde-

öre kubik-

anslag.

foten.

Finans-departementet.

R:dr

ö.

B:dr

Ö.

R:dr

ö.

Rbf.

k.

R:dr

Ö.

R:dr

ö.

Departementschefen......

17,000

—

—

17,000

—

Departementets Expedition . . .

38,200

—

—

38,200

—

Kammar-kollegium......

Statskontoret med kronomagasin erna
samt vågstaten i Falun . . . .

117,450

107,105

113

238

14

117,450

107,343

It

—

—

—

—

—

Stämpelpappers-omkostnader, För-

slagsanslag.........

Mynt- och Kontrollverken:

164,000

—

——

—

164,000

—

Doningar..... 18,700: —

Till myntverkets drift och
underhåll, Reserv:anslag 12,000: —

30,700

30,700

Omkostnader för Kontrollverket, För-

slagsanslag:

Nuvarande beloppet. . 3,450: —
Tillkommer förhöjning . 1,950: —

5,400

5,400

Kammarrätten........

126,426

94

—

—

--

—

—

—

—

126,426

94

Ofverintendents-embetet ....

Postverket, kontanta anslaget, för-slagsvis beräknadt att af post-medlen direkte utgå:

Penningar:

Nuvarande belop-pet .. . 2,250,000: —

Afgå... 50,000: — 2,200,000: —
Bibehållna indelningar
och ersättning för in-dragna sådana ... 34: —

25,400

2,200,000

34

25,400

2,200,034

Transport |2,831,681|94

34

|

1

113| 4| 238

14(2,831,954

8

!

1

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 40.

21

F

örslagsanslag.

Indelt

Indelt ti-onde och

Oindelt spannmål.

Summa

X OllUlilguil*

ränta och

ersätt-

Värde för-

Riksmynt.

ersättning

ning

för

slagsvis å

för indrag-

indragna

Mått.

2 R:dr

10

na räntor.

tionde-

öre kubik-

anslag.

foten.

R:dr

Ö.

R:dr

Ö.

R:dr

ö.

Rbf.

k.

R:dr

Ö.

R:dr

ö.

Transport

2,831,681

94

34

—

—

—

113

4

238

14

2,831,954

8

Tullverket, förslagsanslag att af tull-

medlen direkte utgå:

Nuvarande beloppet 1,997,000: —
Afgå......... 7,000: —

1,990,000

1,990,000

Ersättning till städerna för mistad

tolag, Förslagsanslag.......

1,040,000

1,040,000

Skogsväsendet (af kontanta beloppet
90,000 R:dr såsom Reservations-anslag) :

Penningar, såsom i 1870 års Riks-stat........... 337,678: 06

Bibehållna indelningar
och ersättning för in-dragna sådana .... 900: —

Till belöningar för rofdjurs dödande,

6

900

337,678

338,578

6

Förslagsanslag............

Lyshållning m. fl. utgifter för Kro-

12,000

—

—

—

—

12,000

—

nans publika hus i Stockholm,
Förslagsanslag:

Nuvarande beloppet . . . 15,500: —
Tillkommer, förhöjning . . 2,500: —

18,000

18,000

Byggnader och reparationer i Stock-

holm, Reservationsanslag......

50,600

50,600

Byggnader och reparationer i lands-orterna, Reservationsanslag . . . .
Städers friheter, Förslagsanslag:

70,300

70,300

Penningar:

Nuvarande belop-

pet..... 23,721: 29

Afgå .... 2,000: — 2lj72i: 29

Transport

6,350,260

934

113

4

238

14

6,351,432

14

1 1

22

Riksdagens underd. Skrifvelse1, N:o 40.

Transport

Bibehållna indelningar och ersättning
för indragna sådana:

Ränta......... 21,324: 52.

Tionde......... 754: 95.

Oindelt spannmål, såsom
i 1870 års Rik s-stat . 1,070: 16.

Transportkostnader för statsverket
bergseffekter, Förslagsanslag . .
Observations- och uppbörds-procenter
m. m. Förslagsanslag:
Penningar:

Nuvarande beloppet
...... 15,000: —

Afgå .... 5,066: 15 9,933; 85.

Ersättning för till statsverket
indragen tionde ... 66: 15.

Penningar.

Förslagsanslag.

Indelt
ränta och
ersättnin g
för indragna
räntor.

Indelt tionde
och
ersättning
för
indragna
tionde.
anslag.

R:dr

6,350,260

Mantalsskrifningsprovision, Förslagsanslag
.................

Restitutioner, Förslagsanslag.....

Uppköp af ved för Wisby s. k. kr onokalkugn,
Förslagsanslag:
Nuvarande beloppet . . . 1,500: —
Tillkommer, förhöjning . . 2,500: —

Rese- och traktamentspenningar, Förslagsanslag
:

Nuvarande belopp .... 1,500: —
Tillkommer, förhöjning . 4,500: —

21,721

3,000

29

9,933

19,500

15,000

4,000

6,000

85

Transports,429,415

R:dr

934

21,324

52

Oindelt spanmål.

R:dr

754

66

95

Mått.

Värde förslagsvis
å
2 R:dr 10
öre kubikfoten.

Rbf.

113

509

14| 22,258(52

15

Summa

Riksmynt.

R:dr

238

1,070

14

R:dr
6,351,432

16

821110| 623|—[ 1,308(30

14

44,870

3,000

92

10,000

19,500

15,000

4,000

6,000

6,453,803 6

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 40.

23

F

örslagsansl

a g.

Indelt

Indelt ti-onde och

Oindelt

spanmål.

Summa

rennmgar.

ränta och

ersätt-

Värde för-

Riksmynt.

ersättning

ning

för

slagsvis å

för indrag-

indragna

Mått.

2 R:dr

10

na räntor.

tionde-

öre kubik-

anslag.

foten.

r

It. di

u.

It. di

O.

it. dr

u.

Kbi.

k.

Iv.dl

.0**

It. dl

0.

Transport

6,429,415

14

22,258

52

821

10

623

—

1,308

30

6,453,803

6

Skrifmaterialier och expenser, ved

m. m., Förslagsanslag:

Nuvarande beloppet 18,580: 79.

Tillkommer, för jemnande

af Hufvudtitelns sint-

summa.......... 16: 15.

18,596

94

—

18,596

94

Extra utgifter, Reservationsanslag . .

46,500

—

* -r-r-

—

——

—

•--

—

—

46,500

—

60 000

60,000

Summa |6,554,512

8

22,258

52

821

10

623

—

1,308|30

6,578,900

—

24

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 40.

Tab. Litt. B.

Extra statsregleringsanslag under Sjunde Hufvudtiteln.

Kammar-kollegium:

För granskning af nya jordeböcker............

Riks-

mynt.

R:dr

15,000

ö.

Skogsväsendet:

Till skogsinstitutet..................

13,100

Kolonien S:t Barthélemy:

Bidrag till koloniens förvaltningskostnader, Förslagsanslag . . .

25,000

Byggnader:

Till fullbordande af landshöfdingeresidensbyggnaden i Carl stad .

65,000

—

Summa

118,100

—

I

Stockholm, tryckt hos A. L. Norman, 1870.