30

Riksdagens Skrifvelse, A;o 20.

il7.-© 20.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 23 April 1870.
— — — — Andra Kammaren den 23 — —

Riksdagens Skrifvelse till Fullmäktige i Riksgålds-kontoret, angående Riksgälds*
kontorets förvaltning under den tid, som förflutit sedan början af
1860 års riksdag.

(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 34 och Memorial N:o 55.)

Efter erhållen del af Riksdagens sistlidet år församlade Revisorers berättelse
rörande den samma år verkställda granskning af Riksgälds-kontorets tillstånd
och förvaltning har Riksdagen tagit under öfvervägande de omständigheter och förhållanden,
hvilka föranledt särskilda yttranden eller framställningar afRevisorerne,
och har Riksdagen i anledning af hvad Revisorerne erinra! och föreslagit, fattat
följande beslut:

Angående utbetalda arfvoden för biträde åt Lånedeputerade.

Efter meddelad uppgift å Riksgälds-kontorets förvaltningskostnader under
revisionsåret, hafva Revisorerne anfört, att de fästat sin uppmärksamhet vid de arfvoden,
som på grund af 110 § i 1868 års reglemente blifvit tillerkända en del tjensteman
i Riksgälds-kontörel för biträde åt lånedeputerade. Då, enligt hvad i åberopade
§ stadgades, tjensteman, som kommit i åtnjutande af den högre aflöningen inom
första eller den efter flerårig tjenstgöring medgifna löneförhöjningen inom andra
och tredje tjenstegraderna, icke finge tilläggas särskild! arfvode för biträde åt
bemälde deputerade och då, efter Revisorernes åsigt, genom meddelandet af detta
stadgande, den grundsats velat göras gällande, att det ålåge tjensteman, hvilka för
sina befattningar uppbure »en viss högre löneförmån», att utan särskilda arfvoden
förrätta de göromål, som tillhöra det verk, der de äro anställde; hade det synts Revi -

31

Riksdagens Skrifvelse, N:o ‘JO.

eorerne anmärkningsvärdt, att, fastän sålunda föreskrifvits, det Ingå särskilda arfvoden
för biträde åt deputerade finge tilläggas dem, som inom de tre första lönegraderna
åtnjöte förhöjda löner, sådana arfvoden likväl blifvit af Fullmäktige tilldelade
de till fjerde lönegraden hörande, eller de högst aflönade tjenstemännen. Enligt
Revisorernes uppfattning af stadgandet, att deputerade egde antaga nödiga biträden,
och att lämpliga arfvoden för dessa biträden finge af Fullmäktige vid hvarje
års slut beviljas*, men att sådana arfvoden likväl ej skulle få tilläggas tjensteman,
som uppnått en viss högre lönegrad, villo det således synas, som beviljandet af
dylika arfvoden endast varit medgifvet för det fall, att deputerade i sina särskilda
bestyr behof! använda nödiga biträden utom Riksgälds-kontoret, eller bland derstädes
lägst aflönade tjensteman. Revisorerne hafva dock härvid tillagt den upplysning,
att den uti ofvanberörda § föreskrift^ inskränkning i Fullmäktiges rättighet
att bevilja ifrågavarande arfvoden uteslutits ur det vid sednaste riksdag för
Riksgälds-kontoret utfärdade och derefter gällande reglemente.

Riksdagen har funnit hvad Fullmäktige i donna fråga anfört ådagalägga, att
Fullmäktige vid de ifrågavarande arfvodenas utbetalande icke öfvcrskridit den genom
110 § af det för Riksgälds-kontoret år 1868 utfärdade reglemente Fullmäktige
uttryckligen lemnade rättighet ,att vid hvarje års slut tilldela lämpliga arfvoden åt
dem bland Riksgälds-kontorets tjensteman, hvilka bi träd t lånedeputerade, helst
Fullmäktige under nämnda år ställt sig till noggrann efterrättelse den i samma §
jemväl meddelade föreskrift att sådant arfvode icke må tilldelas tjensteman, som
kommit i åtnjutande af den högre aflöningen i första (lägsta) graden eller af löneförhöjning
till följd åt femårig eller tioårig tjenstgöring inom andra och tredje
tjenstegraderna; och har Riksdagen sålunda ansett, hvad Revisorerne i ofvanberörda
hänseende anfört nu icke höra till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Angående statsbidraget för rensnings- och kanaliserings-arbeten i Lule eif.

Efter att hafva i sin berättelse redogjort för hvad i Fullmäktiges af Revisorerne
granskade protokoller förekommer i fråga om åtgärder för återbekommande
åt det hos Riksgälds-kontoret lyftade beloppet utaf anslaget för rensnings- och kanaliseringsarbeten
i Lule eif, hafva Revisorerne rörande behandlingen af detta ärende
yttrat, att, då ett rådfrågande af någon i engelsk lagkunskap erfaren person ufeblifvit,
och k ullmäktige således icke erhållit så beskaffade upplysningar, som deras
framställning till Statsministern för utrikes ärendena åsyftat, och då Revisorerne
förmenade att, till följd häraf, tillförlitlig ledning saknats för bedömande af de åtgärder,
hvilka på grund af dessa upplysningar, derest de erhållits, hade varit att
vidtaga, det enligt Revisorernes åsigt varit önskvärd t, att Fullmäktige funnit sig
föranlåtne att, mot godtgörelse å Riksgälds-kontorets sida, förskaffa sig ett juridiskt
biträde i förevarande hänseende.

Ehuru Riksdagen, som tagit kännedom ej mindre om det svar, som i an -

32

Riksdagens Skrifvelse, ST:o 2Ö.

ledning häraf blifvit af Fullmäktige meddeladt uti deras öfver revisionsberättelsen
ufgifna utlåtande, än hvad Fullmäktige uti eu till Stats-Utskottet den 28 sistlidne
Februari ankommen skrifvelse i ämnet ytterligare anfört, lika med b ullmäktige,
anser, att ur flera synpunkter afse värda betänkligheter i sakens närvarande skick
förekomma mot anställandet vid vederbörlig engelsk domstol af eu rättegång för
att af »The Gellivara Company limited» eller dess styrelse och deltagare utbekomma
den lyftade och till återbetalning förfallna andelen af ifrågavarande statsanslag,
bär det dock synts Riksdagen anmärkningsvärd^ att, då Fullmäktige, genom Herr
Statsministern för utrikes ärendena, begärt upplysning, huruvida Svenska statsverket
kunde i afseende på dess fordran vånda sig till det engelska bolaget eller de
enskilde aktieegarne för utbekommande af så stort belopp, som å aktierna vore obetaldt,
Sveriges minister i England, enligt hvad han sjelf uppgifvit, icke erhållit
bemyndigande att söka råd af ett juridiskt biträde, samt i följd deraf icke heller
ansett sig på eget ansvar kunna begära ett sådant råd, utan i sitt svar på den
framställda frågan endast yttrat sina egna åsigter i ämnet. Riksdagen har val ingen
kännedom om beloppet af den utgift, som tilläfventyrs kunde varit erforderlig
för anlitandet af ett engelskt juridiskt biträde vid sakens utredande, men något
klander både desto mindre kunnat drabba vederbörande, om nödiga medel för sådan!
ändamål blifvit använda, som det säkerligen för Svenska statens anseende
och kredit varit väl behöflig!, att frågan om dess ställning till »The Gellivara Company
limited» blifvit af engelska jurister utredd och bedömd, på det att genom eu
sådan utredning, hvilken sedermera kunde offentliggöras, måtte klarligen kunna ådagaläggas,
huruledes Svenska staten på ett i alla hänseenden kontraktsenligt och
redbart sätt fullgjort sina förbindelser till det ifrågavarande bolaget, hvilket deremot
å sin sida ingalunda uppfyllt hvad detsamma sig åtagit. Då Riksdagen alltså
finner sig höra instämma i don af Revisorerne uttalade åsigt, att det varit önskvärd
t, om Fullmäktige funnit sig föranlåtne att, mot godtgörelse å Riksgälds-kontorets
sida, förskaffa sig ett juridiskt biträde i ofvannämnda hänseende, vill Riksdagen
härmed uppdraga åt Fullmäktige att, genom Kongl. Utrikes-departementets
bemedling, låta anmoda någon ansedd och opartisk samt för sakens bedömande
fullt lämplig engelsk jurist, att afgifva sitt yttrande, om och hvilka åtgärder från
Svenska statens sida kunna vidtagas för att förmå nämnda bolag eller dess .styrelse
och delägare att fullgöra sina mot Staten åtagna förbindelser.

Angående bevillningen för ett af aflidue Brukspatronen Olof Lennartsson

upprättadt testamente.

Då, enligt hvad af Fullmäktige blifvit upplyst, all anledning är för handen
att åtgärder ofördröjligen varda af Konungens Befallningshafvande i Wermlands
län vidtagna, hvarigenom ifrågavarande bevillningsärende kan blifva i författningsenlig -

33

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 21.

enlig ordning utredt och afslutadt, så att detsamma icke vidare behöfver i räkenskaperna
balanseras samt Fullmäktige icke lära underlåta tillse att detta ändamål
sa fort ske kan, vinnes, bär Riksdagen ansett Revisorernas härom gjorda anmälan
icke pakaba någon särskild åtgärd från Riksdagens sida.

Angående decharge för Riksgälds-kontorets styrelse och förvaltning.

Då Riksdagen funnit att Fullmäktige med nit och omsorg uppfyllt sitt vigtiga
och ansvarsfulla kall, har Riksdagen tillerkänt Fullmäktige full decharge för
alla beslut och åtgärder, som finnas antecknade uti deras protokoll från den 19
Januari 1869 till och med den 20 Januari 1870.

Stockholm den 23 April 1870.

21.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 27 April 1870.

— Andra Kammaren den 27 _ _

Riksdagens underdåniga skrifvelse, angående stampelpappersafgiften.]

(Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5.)

8. A. K.

Vid pröfning af de hos Riksdagen förekomna framställningar i afseende å
nu gällande föreskrifter angående stämpelpappers-afgiften samt hvad vid kontrol1611
och uppbörden deraf bör iakttagas, har Riksdagen fattat följande beslut:

det nf Pi T?rS I?°^1''.MaJitS På acförda skäl gj°rda framställning i afseende å

det uti Eders Kongl. Maj:ts Kungörelse af den 23 Juli 1869 förekommande stadgande
om stämpeln a diplomer för agenter, generalkonsuler och konsuler har RiksBill.
till Rihsd. Prot. 1870. 10 Sami. 1 Afd. 1 Häft. 5