Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7.

1

J¥:o 7.

Ank. till Eiksd. Kansli d. 26 April 1870, kl. 1 e. m.

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts, N:o 2, Utlåtande (N:o 3), i
anledning af väckt motion om revision af konsulsstadgan.

Uti en under N:o 47 i Första Kammaren afgifven motion har Herr Nordström
anfört att, sedan den sednaste konsulsstadgan af år 1858 utkom, hafva ock flera vigtiga
händelser inträffat, som på den internationela handelns gång och riktning utöfvat ett
mäktigt inflytande, hvilket de förenade rikenas handelsflottor icke kunna eller böra undandraga
sig mer än andra sjöfart idkande länders; och som konsulerna äro tillsatta
till handelns tjenst och befordran, kan den efter äldre förhållanden verkställda reglering
af konsulsplatserna och befattningarne icke derför endast, att den befanns vara lämplig
för de äldre, sägas fullt motsvara de nyare förhållandenas anspråk eller göra en med
hänsyn till dessa sednare vidtagen ny reglering öfverflödig. En sådan tidtals anställd
revision kan aldrig skada; men naturligt är, att den, verkställd med ledning af hvad eu
förökad erfarenhet gifvit vid handen, bör gagna. Under tidernas lopp har de förenade
rikenas handelsflotta utvecklat sig till den betydenhet, att den nu anses utgöra den tredje,
om ej den andra, i ordningen bland sjöfart idkande nationers handelsflottor, och redan
detta förhållande visar, huru befogad en ny revision af det nuvarande konsulatväsendet
vore.

Vid en dylik revision och deraf föranledd omreglering anser motionären, att undersökningarne
borde sträckas ej blott till platserna, der konsuler af olika grader borde
anställas, utan ock till frågorna om de vilkor, som för deras kompetens borde uppställas
samt omfånget och beskaffenheten af den myndighet, de, utan att träda den internationela
rätten för nära, borde få utöfva.

I afseende å vilkoren framträder såsom en väsendtlig fråga, huruvida konsuler,
åtminstone på vissa mera betydande handelsplatser, borde såsom undersåter tillhöra det
land, hvars handelsintressen de skola vårda (consules missi), eller om dertill må kunna
utses äfven undersåter i det land, der de residera (consules electi). Ju lifligare och
Bih. till Eiksd. Prot. 1870. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 5 Höft.

2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7.

mångfaldigare ett lands internationela handel på ett annat är, desto mer tagas konsulns
tid och omsorger i anspråk och desto angelägnare är det derföre, att ersättningen må
motsvara mödan, och att hans aflöning ställes ej endast på sportler, utan ock, åtminstone
till någon del, på fast fot. Vice konsuler stå i viss mån uti ett olika förhållande;
och om de väl sällan, om någonstädes, uppbära någon fast aflöning, kan ej heller den
tjenst de lemna, påyrkas vara lika nitisk, som de ordinarie konsulernas.

Hvad angår den myndighet, hvilken konsulerna bör tillkomma, beror den af gällande
såväl allmänna, som särskilda instruktioner. På deras innehåll ankommer det i
icke ringa mån huruvida konsuln må kunna för vården af sitt lands handels- och sjö—
fartsintressen på hans ort utveckla allt det gagn, som önskligt vore. Emot den nu gällande
allmänna instruktionen eller konsulsstadgan af den 20 April 1858 förnimmes, hvad
vissa delar af densamma angår, många ogillande anmärkningar. Särdeles gäller detta
den 6:te artikeln, som omfattar §§ 42—56 och afhandlar en konsuls åligganden i
afseende å sjöfarten. Isynnerhet äro 47 och 52 §§ föremål för anmärkningar i anseende
till deras sväfvande bestämmelser om en konsuls tillgöranden, då sjöfolk rymma, eller
då tvister mellan skeppare och besättning ombord uppkommit, dem konsul skall söka
bilägga eller, om det ej kan ske, annorledes söka afhjelpa, men hvarvid hans myndighet
är så begränsad och oklar, att han i sådana fall föga förmår till gagn för det hela
uträtta.

Enär dessa frågor äro ärenden, som lika mycket beröra det enas af de förenade
rikena intressen som det andras, anser motionären att dessa ämnen böra blifva föremål
för unionel pröfning, och föreslår »att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse till Kong!.
Maj:t hemställa, att på sätt lämpligt och behörigt befinnes vara, en revision af konsulsstadgan
och af hvad för öfrigt vårt konsulatväsende rörer, måtte i förenämnda hänseenden
varda genomförd, och att i de delar deraf, som ankomma på Riksdagens pröfning,
erforderliga förslag derefter måtte densamma föreläggas.»

Utskottet har tagit motionärens framställning i behörigt öfvervägande, och får nu
öfver densamma afgifva följande vördsamma utlåtande:

De svenske och norske komiterade, hvilka, på grund af nådigt förordnande af
den 30 November 1855, utarbetade de förslag, i hufvudsaklig öfverensstämmelse hvarmed
Kongl. Maj:t, efter vederbörande myndigheters och handelsföreningars hörande, under den
20 April 1858 utfärdade förnyad nådig konsulsstadga, yttrade i sitt underdåniga betänkande,
bland annat, följande:

»Flera bland de utländska konsuls-förordningar, hvaraf komiterade tagit känne»dom,
söka att åstadkomma en i de yttersta enskildheter genomförd anvisning huru
»konsulerna böra förhålla sig i de särskilda åligganden tjensten medför. I följd häraf
»äro dessa instruktioner omfångsrika verk, som med största noggranhet afhandla hvarje
»föremål. Komitéen tror att man lätteligen kan gå för långt i detaljanvisningar, hvari»genom
formalism och onyttiga vidlyftigheter i konsulernes embetsförvaltning framkallas,
»i det man söker binda den vid bestämmelser, som icke passa vid alla förekommande

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7. 3

»olika fall, och komitéen har derföre sökt en i detta afseende lämplig medelväg. Att i
»förslaget intaga den särskilda handels- och sjöfarts-lagstiftning, som kunde vara af vigt
»för konsulerna, har komitéen icke funnit ändamålsenligt, enär denna lagstiftning till en
»del är olika i hvartdera af de förenade rikena, och af flera orsaker icke egnad att i
»konsulsstadgan upptagas. Hvad i sådant afseende bör af konsulerne kännas, torde
»rättast böra dem meddelas genom vederbörande embetsmyndigheter i hvartdera riket.»

Dessa åsigter biträdas af Utskottet, som anser dem, ehuru visserligen åtskilliga
för handeln och sjöfarten vigtiga, ännu 1858 icke förutsedda händelser inträffat, fortfarande
ega giltighet och böra vinna tillämpning i hvarje allmän stadga, som kan komma
att utfärdas till ledning för de förenade rikenas konsular-tjenstemäns embetsgöromål.
Lättade kommunikationer; ett vidt utsträckt, snart sagdt alla jordklotets länder omfattande
telegrafnät; lifligare gemenskap mellan folken, och deraf uppkommande personliga
förbindelser mellan näringsidkare; fartygsbefälhafvarnes ökade kunskaper och
bildning; besättningarnes bättre behandling, tilltagande hyfsning och, till följd häraf, i
allmänhet oklanderliga uppförande, måste i de flesta fall, och framför allt uti de länder,
der civilisationens framsteg gjort sig gällande, göra konsulernas inblandning öfverflödig,
om äfven icke stundom rent af skadlig. Utskottet har icke heller förnummit någon klagan,
vare sig från handlande, skeppsredare eller fartygsbefälhafvare, deröfver att den
myndighet, nu gällande konsulsstadga tillerkänner konsulerne, vore för ringa; hafva
klagomål förekommit, hafva de afsett individen och hans sätt att uppfatta och fullgöra
sina skyldigheter, men icke den allmänna instruktion, efter hvilken han egde att utöfva
sin verksamhet såsom Svensk-Norsk konsul. Att emellertid å aflägsnare farvatten, —
såsom t. ex. de Ostasiatiska och Australiska, — understundom kunde vara önskligt att,
såsom motionären i sin om lefvande intresse för utvecklingen af vår handel och sjöfart
vittnande framställning åsyftat, någon vidsträcktare myndighet kunde derstädes anställde
konsuler förlänas, vill Utskottet icke bestrida. En sådan myndighet måste dock alltid
vara grundad på befintliga lagar; men då dessa, särskildt i hvad beträffar hit hörande
lagstadganden, icke i de förenade rikena äro enahanda, skulle först sådana förändringar
i dem tillvägabringas, att den felande öfverensstämmelsen uppnåddes. Att från
svensk sida väcka fråga derom att de begge rikenas särskilda Sjö- och Strafflagar
skulle förändras i den syftning, att konsulerne i ofvan nämnda farvatten skulle kunna
tilldelas en exceptionel domsrätt, anser sig Utskottet emellertid af flera skäl, hvilka det
ej torde vara nödigt att här närmare angifva, icke böra föreslå; utan torde tills vidare
och till dess vederbörande näringsidkare inom begge rikena sjelfve påyrka att en sådan
vidsträcktare myndighet måtte konsulerna i Ost-Asien och Australien tilldelas, kunna,
utan särdeles olägenhet, förblifva vid hvad nu gällande konsulsstadga, jemförd med
begge rikenas Sjö- och Strafflagar, i dessa afseenden bestämmer. — Af dessa skäl
anser således Utskottet att de af motionären i här omhandlade fråga gjorda anmärkningar
mot 1858 års konsulsstadga icke böra för närvarande föranleda till framställande
af någon begäran om densammas omarbetande.

4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7.

Enahanda är, efter Utskottets förmenande, äfven förhållandet med de anmärkningar,
som angå regleringen af konsulsplatserna och de grunder, som nu följas i afseende
å så väl besättande eller indragning af befintliga konsulater, som upprättandet af
nya sådana, äfvensom å konsulernas aflöning och lämpligheten af att på vissa platser
anställa endast infödde svenskar eller norrmän, på andra deremot endast främmande
makters undersåter. Utskottet delar nemligen den af förut åberopade komiterade med
afseende å dessa frågor uttalade åsigt »att det icke skulle vara lämpligt att på förhand
»fastställa en allmän aflöningsplan att gälla för framtiden, utan att hädanefter såsom
»hittills hvarje gång en konsuls-beställning blir ledig, särskildt nådigt beslut bör fattas
»om lönevilkoren, så att afseende må kunna fästas på de vid hvarje tid förekommande
»omständigheter; hvilket icke kan ske, om en i förväg uppgjord oföränderlig plan fastställes.
» I öfverensstämmelse med denna komiterades åsigt äro äfven hithörande §§ i
nu gällande konsulsstadga affattade, och då de synas Utskottet lemna Kongl. Maj:t
fullt tillfälle att efter för handen varande omständigheter, och sedan vederbörande Svenska
och Norska myndigheter, — Kommers-kollegium och Norska Regeringens Departement
för det inre, samt handelsföreningarne i de begge rikenas förnämsta handelsstäder, —■
blifvit hörde, vidtaga sådana partiela förändringar, hvarigenom vårt konsulatväsende
alltid bör kunna bringas i jemnbredd med handelns gång och behof, och detta utan att
nödigt blifver att anlita hela den vidlyftiga, vanskliga och kostsamma omgång, som under
nuvarande förhållanden alltid är förenad med behandlingen af unionela frågor, anser
Utskottet det icke heller vara skäl att för här vidrörda frågor underkasta konsulsstadgan
någon förändring eller omarbetning; och får Utskottet således vördsamt hemställa,

att Herr Nordströms ifrågavarande motion för det närvarande icke
måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 26 April 1870.

På Utskottets vägnar:

L. Manderström.

STOCKHOLM, tryckt hos A. Holmberg & Comp.

1870.