Stats-Utskottets Utlåtande N:o SO.
1
N:o 80.
Ank. till Rilcsd. Kansli deri 5 Maj 1870, kl. 2 e. in.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående indragning af Styrelsen
för Statens jernvägsbyggnader.
(2:dra U. A.)
Uti en inom Riksdagens Andra Kammare väckt, till Slats-Ulskotlet remitterad
motion (TV: o 189), har Grefve E. Sparre föreslagit, ”alt Styrelsen för Statens
jernvägsbyggnader måtte indragas samt utförandet af dessa arbeten verkställas genom
en under Tralikstyrelsen ställd afdelning, så vida styrelsen i sin nuvarande form hibehålles,
eller ock genom Styrelsen för väg- och vattenbyggnader.”
Motionens sednare alternativ förutsätter en helt och hållet förändrad organisation
af Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen, enär dennas nuvarande uppgift egentligen är
att uppgöra och granska arbetsplaner samt kontrollera utförandet af arbeten, som af
Staten till större eller mindre del bekostas. En sådan förändrad organisation skulle
dock, enligt Utskottets åsigt, vara mindre välbetänkt. Den betydliga utvidgning af
nämnda Styrelse, som otvifvelaktigt för ändamålet erfordrades, skulle, i händelse jernvägsbyggnader
lör Statens räkning efter några år ej vidare ifrågakomma, då ej vidare
vara behöflig, men Styrelsens återförande till dess nuvarande enklare form skulle säkerligen
ej så lätt kunna verkställas. Utskottet har derföre ansett sig endast höra
fästa uppmärksamhet vid det första alternativet och får i afseende å det deruti framställda
förslag erinra, hurusom Riksdagen uti underdånig skrifvelse den 15 Maj 1808,
angående regleringen af utgifterna under Riks-statens Sjette Hufvudtitel, bland annat,
anhållit, att Kongl. Maj:l ville taga i nådigt öfvervägande, huruvida icke Styrelserna
Bill. till Riksd. Prat. 1870. 4 Sami. 1 Afd. 30 Höft. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 80.
öfver Statens jernvägsbvggnader och järnvägstrafik kunde sammanföras till en enda
styrelse för Statens jernvägar. Med öfverlemnande af berörda skrifvelse anbefallde
Kongl. Maj:t under den 18 påföljande Juni Trafikstyrelsen att, efter samråd med
Byggnadsstyrelsen, i ämnet afgifva underdånigt utlåtande, innefattande jemväl dels
förslag till lämpligaste sättet för den nya Styrelsens ordnande och till aflöningsstat
för de emhets- och tjensteman samt betjente, som, under antagande att för jernvägsbvggnadernas
fortsättande icke komme all användas högre belopp årligen än omkring
tre till fyra millioner Riksdaler, kunde, utöfver den för trafiken nödiga personal,
blifva erforderliga eller genom föreningen få sin verksamhet förändrad, dels ock
uppgift å den minskning i kontors- och andra kostnader, som genom sammanföringen
kunde vinnas, så att, med tydlighet framginge, hvilken besparing i samfällda kostnaden
för Statens jernvägsbyggnader och trafiken å Statens banor vore alt genom
den ifrågasatta åtgärden påräkna.
Efter tagen kännedom om de underdåniga utlåtanden, som med anledning häraf
blifvit afgifna, har Utskottet ansett sig här endast böra meddela det Imlvudsakliga
af hvad som blifvit anfördt beträffande fördelar och olägenheter af de båda Styrelsernas
förening till eu enda styrelse. I delta afseende har Byggnadsstyrelsen uti en
den 50 December 1808 afgilven promemoria bland annat yttrat, ”att, redan innan
våra stambanor påbörjades, man i utlandet egde en mångårig erfarenhet så väl vid
sjelfva anläggningen af jernvägar som vid användandet eller trafikerandet af redan
färdiga jernbanor, och derunder samt genom de många misslyckade och högst kostsamma
försök, som blifvit gjorda för alt i flera alseendon åstadkomma förbättringar
för trafikens underlättande, underhållskostnadernas förminskande eller för vinnande af
ökad säkerhet, kommit till klar insigt derom, att det endast genom gjorda iakttagelser
eller genom en fullständig och omfattande statistik vore möjligt att bedöma
så väl redan varande anordningars eller inrättningars fördelar eller olägenheter som nya
uppfinningars företräden framför hvad som förut vant använda Jernbaneförvallningarne i
alla länder både derföre, inseende jernvägsstatistikens slöra vigt och betydelse, med tillhjelp
deraf underkastat alla föremål af någon vigt i tekniskt eller ekonomiskt hänseende en noggrann
granskning och genom att jemföra den egna erfarenheten eller statistiken med den,
som andra länders eller banors gilvil vid handen, grundat alla de föreskrifter rörande jernbanornas
anläggning, inrättning, underhåll och förvaltning, som tid efter annan utgått;
men oaktadt denna statistik med största noggrannhet angåfve fördelarne och olägenheterna
af de mångfaldiga vid jernhand na varande anordningar och inrättningar, äfvensom
de fel ocli brister, som vidlåda desamma, kunde den likväl icke uppgifva
orsakerna dertill eller ralla sättet för dessas afhjelpande, och dä för rörelsens bedrifvande
å eu jernbana af större utsträckning så många föremål af olikartad beskaffenhet
erfordrades, kunde man icke med fog begära, att en så mångsidig kännedom
och vidsträckt erfarenhet, som härtill skulle erfordras, äfven skulle vara förenade
eller finnas inom den personal, som ombesörjer trafiken derå, helst eu sådan
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 80.
3
kännedom och erfarenhet icke kunde under denna personals tjenstgöring förvärfvas
eller ens dervid vara nödvändiga. Skulle den icke desto mindre finnas, hade den
under en annan verksamhet blifvit förvärfvad och vore alt anse mera såsom en tillfällighet.
Så t. ex. kunde den baningeniör, som ombesörjde underhållet af en färdig
bana, (ill följd af denna sin tjenstgöring och derunder gjorda iakttagelser säkrast
uppgifva de yppade felaktigheterna å rälerna och deras relativa uthållighet, men han
kunde icke derföre angifva om de sålunda yppade felen härrört af de använda materialiernas
beskaffenhet eller af deras felaktiga bearbetning eller uppgifva rätta methoden
för en rälstillverkning. Den lokomotivförare, som dagligen before en bana,
kunde likaså bäst bedöma uti hvad skick banan befunne sig och hvilka bristfälligheter
derå förefunnils, men han vore derföre icke till följd af sin tjenstgöring i tillfälle
bedöma, huru ett väl ordnadt underhåll af banan borde inrättas eller de arbelsmethoder,
som dervid vore de lämpligaste. En dyrköpt erfarenhet hade äfven lärt att
ändamålsenligaste sättet för erhållandet al den bästa och billigaste jernvägsmateriel
vore att öfverlemna tillverkningen deraf åt de särskilda fackmännen. Genom den
täflan, som deraf uppstått i alla länder, hade denna vidtomfattande tillverkning kunnat
bringas till den höga ståndpunkt, hvarpå den nu befunne sig. Man kunde således
icke såsom grundsats antaga att den personal, som använde eller ombesörjde underhållet
af eu inrättning, en byggnad eller eu maskin, och derunder vore i tillfälle
pröfva densamma och uppgifva dess fördelar eller olägenheter, äfven skulle på
grund af denna sin erfarenhet kunna uppgifva bästa sättet alt afhjelpa eller undvika
dessa fel eller olägenheter. — Hvad särskild! beträffade sjelfva jernvägsbyggnaden,
så måste samma grundsats äfven dervid göra sig gällande, ty del kunde väl svårligen
bestridas, att ju icke den insigt, erfarenhet och arbetsskicklighet, som dervid
erfordrades och derunder förvärfvades, vore mera omfattande än de, som i och för
underhållet af en redan färdig bana vore nödvändiga, alldenstund vid den förra
många och vigtiga detaljer inginge, hvilka vid det sednare icke ifrågakomme.
Då vi nu redan här i landet förvärra! en flerårig erfarenhet vid trafikerandet
af våra stambanor, så vore Byggnadsstyrelsen fullt öfvertvgad derom, att man nu
också vore kommen på den ståndpunkt, att man, med tillhjelp deraf och med utlandets
ojemförligt rikare erfarenhet, utan fara för särdeles misstag kunde göra alla de bestämmelser
rörande de vid våra stambanor erforderliga inrättningar och anordningar, hvilka
afsåge trafikens fordringar med hänsyn till säkerhet, beqvämlighet och hushållning, så
fullständiga, all den styrelse, som hade sig anförtro^ utförandet af jernvägsbvggnaderna,
med ledning häraf icke borde stadna i villrådighet om bästa sättet att, efter
sig företeende lokala förhållanden och öfriga omständigheter, vid de nya banorna vidtaga
de ändamålsenligaste anordningarne. — Byggnadsstyrelsen trodde äfven, att del
nödiga sambandet emellan de båda Styrelserna bäst och ändamålsenligast skulle vinnas
genom sådana föreskrifter, grundade på utlandets och på vår egen vid byggnaden
och trafikerandet af våra stambanor inhemlade erfarenhet och kännedom, samt att
4
Stats-Utskot''tets Utlåtande, N:o 80.
sådana föreskrifter och bestämmelser derjemte innebure eu säkerhet för att de ämnen
de rörde blifvil underkastade en mogen pröfning. De i utlandet föreskrifna bestämmelser
uti ifrågavarande afseende hade också liufvudsaldigast hittills legat till grund
för anordningarne å våra stambanor, h vil ket varit så mycket mera nödvändigt, som,-,
då dessa sednare påbörjades, egen erfarenhet helt och hållet saknades. Hvad beträffade
sådana föremål, hvilka närmare eller nästan uteslutande rörde trafiken å stambanorna
och icke kunde till sjelfva hanhvggnaden hänföras, oaktadt kostnaden derför
vore i förslagen upplagen, — såsom den rörliga materielen och åtskilliga utredningspersedlar,
som för rörelsens bedrifvande erfordrades, — och hvilkas art och beskaffenhet
in. m. Trafikstyrelsen häst vore i tillfälle bedöma, så torde något ytterligare
samband mellan de båda Styrelserna icke vara behöflig!, enär, livad den rörliga materielen
anginge, Kong!. Maj:t, uppå Byggnadsstyrelsens derom gjorda underdåniga
framställning, i nåder tillåtit, att den rörelsemateriel, för hvilken stambanornas kostnadsförslag
upptoge en viss summa för mil, hädanefter finge anskaffas af Trafikstyrelsen
och alt den för hvarje stambana -eller del deraf beräknade kostnadssumman
finge kontant till bemälda Styrelse öfverlemnas för att till sagda ändamål användas,
och, beträffande utredningspersedlarne, dessa, på Byggnadsstyrelsens anhållan, blifvit
nästan uteslutande genom Trafikstyrelsens egen försorg anskaffade. — Då det icke
vore möjligt, hvilken Byggnadsstyrelsen på grund af egen erfarenhet trodde sig kunna
bedöma, all den afdelning inom Trafikstyrelsen, som ombesörjde underhållet af våra
redan mer än ''100 mil långa stambanor, derjemte skulle kunna öfvertaga bestyret
med anläggningen af nya banor af del omfång, alt derpå årligen .skulle användas 3
ä 4 millioner Riksdaler, och således, om de båda Styrelserna skulle till eu Styrelse
sammanslås, detta icke kunde ske med mindre än att en särskild afdelning för nybyggnader
deri inginge, så ansåge Byggnadsstyrelsen förutnämnda föreskrifter och
bestämmelser då vara lika mycket af behofvel påkallade som nu, då Styrelserna vore
åtskilda, emedan sådana konflikter, som man befarade, dem förutan lätteligen skulle
kunna uppstå emellan de båda särskilda Styrelserna, likaså lätt kunde uppkomma
emellan de särskilda afdelningarne inom eu enda Styrelse; och del vore ganska
ovisst om icke delta sednare skulle blifva till sina följder menligare. Vilkorel för
de båda Styrelsernas sammanslagning skulle, såsom nyss är visadl, enligt Byggnadsstyrelsens
åsigt, vara alt eu särskild afdelning, som egde all ombesörja utförandet
af de nya stambanorna, deri inginge, hvilken afdelning således skulle öfvertaga den
nuvarande Byggnadsstyrelsens alla åligganden, men subordinera under en chef, som
tillika skulle ansvara för trafiken å de färdiga stambanorna. Denna afdelning skulle,
likasom de särskilda afdelningarne inom Trafikslyrelsen, lyda under den gemensamma
chefen. Denne skulle då antingen ensam bära det ansvar, som ålåge de nuvarande
båda Styrelsernas chefer, eller ock skulle delta ansvar delas emellan styrelsechefen
och chefen för den särskilda afdelningen för jernvägsbyggnaderna. Hvad den
förra förutsättningen beträffade, så kunde enligt Byggnadsstyrelsens åsigt del icke gerna
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 80.
5
ifrågasättas, alt tios eu porsöl) skulle kunna finnas förenade all den insigt, erfarenhet
och arbetsförmåga, sou) tvä så skiljaktiga, vidtomfattande och maktpåliggande befattningar
kräfde, och följaktligen kunde hela ofvanberörda ansvar icke styrelsechefen
ensam åläggas. Vidkommande åter den sednare förutsättningen, så, då ett ansvar,
smil till större eller mindre del lades på afdelningschefen, måste innebära, att han
i dessa afseenden egde full beslutanderätt, skulle — oafsedl den stora svårigheten
att bestämma i hviika detaljer slyrelsechefen eller afdelningschefen skulle hafva den
beslutande rätten, enär alla dessa detaljer i så många afseenden ingripa den ena i
den andra, — derigenom inträffa, all afdelningschefen i sitt förhållande till styrelsechefen
. visserligen vore i vissa fall, såsom tillbörligt, den lydande, men i andra
åter den befallande, ett förhållande, enligt Byggnadsstyrelsens mening, i hög grad
oformligt. Slutligen ansåge Byggnadsstyrelsen sig höra uttala den åsigt, alt, enligt
Byggnadsstyrelsens förmenande, någon förenkling i göromålens gång eller förminskning
i arbete icke vore att emotse genom den ifrågasatta sammanföringen
af de båda Styrelserna till eu Styrelse, och att således till följd deraf ingen
besparing, åtminstone ingen afsevärd, i förvaltningskostnaderna, sådana de äro
enligt den af Kongl. Maj:l för Byggnadsstyrelsen för i869 fastställda stat,
kunde vara att förvänta. Deremot kunde, under förutsättning att ett. årligt anslag
af tre till fyra millioner komme att för fortsättningen af Statens jernvägsbyggnader
användas och alt i allmänhet endast en stambana i sender vore under arbete, minskning
i förvaltningskostnaderna åstadkommas genom Byggnadsstyrelsens förläggande på
arbelslinien. För den i sådant hänseende erforderliga personal har Byggnadsstyrelsen
beräknat aflöningskostnaden till 21,500 R:dr och för extra biträden samt för lokal
och skrifmaterialier, ved, ljus in. in. till 7,500 R:dr eller tillsammans 29,000 Kali'',
således 1 ä 0,7 5 procent af det beräknade årliga byggnadsanslaget.”
Trafikstyrelsen åter har uti ofvanberörda, den 15 Februari 1869 afgifna utlåtande
anfört, bland annat, följande: ”jernvägarnes ändamål vore trafik; vid deras
byggande måste således trafikens fordringar vara det förnämsta ögonmärke!, och de
till byggandet anvisade medel måste på sådant sätt användas eller fördelas, som för
sagda ändamåls vinnande vore lämpligast; men den erfarenhet, som vore nödvändig
för att rätt bedöma hvad som bäst befordrade jernvägarnes ändamål, kunde endast
vinnas under sjelfva trafikerandet, till närmare belysande af hvilken sanning Trafikstyrelsen
ville erinra:
att för trafikens regelbundna och säkra gång hvarje föremål eller anordning
tillhörande en jernväg dagligen och stundligen måste uppmärksammas af dem, som för
trafiken på ett eller annat sätt äro ansvarige, och delta ständiga uppmärksammande
måste hos trafikpersonalen utbilda en noggrann kännedom om hvarje föremåls eller
anordnings egenskaper, dess fördelar och olägenheter;
att del, således vore denna personal, som företrädesvis komme i tillfälle alt
bedöma, i hvad män redan använd materiel eller redan vidtagna anordningar borde
6
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o SO.
gälla såsom mönster vid nya jernvägars byggande eller huruvida man måste pä ett
annat sätt söka uppnå ändamålet;
all det likaledes vore denna personal, som praktiskt pröfvade nya uppfinningar
för jernvägarnes ändamål, och,således säkrare än någon annan kunde afgöra,
huruvida dessa uppfinningar borde vid nya jernvägars utförande tillgodogöras;
att dessutom den erfarenhet, som sålunda samlades, gällde icke allenast ändamålsenligheten
med afseende å trafikens behof, utan äfven sjelfva byggnadssättets
styrka och lämplighet i öfrig t, emedan af dessa omständigheter i väsendtlig mån
berodde den underhållskostnad, som å bana och byggnader behöfde nedläggas, hvadan
de erlarenhetsrön, som af tjenstemannapersonalen inom banafdelningen härutinnan
gjordes, val vore värda all taga vara på vid nya arbetens utförande;
och slutligen att det vore inom trafikförvaltningens högsta myndighet —
Styrelsen — som all denna på olika vägar eller inom olika aldelningar inhemtade
erfarenhet koncentrerades, de särskilda meningarne utbyttes och resultaten af de
olika erfarenhetsrönen samlades.
Häraf framginge, att vid utförandet af nya, Staten tillhöriga jernvägar Trafikstyrelsen
borde ega befogenhet att göra sina erfärenhelsrön gällande, hvilken slutsats
vunne ytterligare styrka ju större längden af de redan Irafikérade banorna och
ju längre den tid vore, under hvilken desamma trafikerats; och i dessa afseenden
ansåge sig Trafikstyrelsen böra framhålla, all de Svenska stambanorna redan hade
eu sammanräknad längd af mer än 4 00 mil och dessutom stode i omedelbar förbindelse
med sidobanor af mer än 40 mils längd, samt alt trafiken under ständig
utveckling fortgått eu tid af 12 år, men att deremot det fall Kongl. Maj:ts nådiga
skrifvelse förutsatte, eller alt för nya jernvägars anläggande icke skulle komma att
årligen användas större belopp än 3 å 4 millioner, innebure, att i medeltal endast
5 å 4 mil jernväg hvarje år skulle komma att för trafik öppnas. Men om det
vore en sanning, att Trafikstyrelsen borde ega befogenhet alt vid nya jernvägars utförande
göra sina erfärenhelsrön gällande, så vore det äfven en sanning, att, till
åstadkommande häraf, del närmaste samband måste ega rum mellan sagde Styrelse
och den myndighet, som skall utföra de nya jernvägsbyggnaderna. Någon garanti
för elt verkligt samband förefunnes dock ej, om hvarje Styrelse vore fullkomligt fristående
för sig och oberoende al den andra; och om hitintills ingen olägenhet uppstått
derigenom, att de båda Järnvägsstyrelserna i formell hänseende varit skiljda,
så torde dock delta gynsamma förhållande vara att tillskrifva en öfverensstämmelse
i åsigter, hvilken ej under alla förhållanden kunde påräknas, än mindre såsom regel
antagas. För att i formell hänseende vinna det samband, som, enligt hvad ofvan
vore anfördt, ovilkorligen måste ega rum för alt jernvägarnes ändamål skulle kunna
vid utförandet vederbörligen tillgodoses, vore endast tvänne sätt möjliga: det ena de
båda Styrelsernas sammanförande till en enda, det andra att i Byggnadsstyrelsens
instruktion sådana förbehåll intoges, hvarigenom åt Trafikstyrelsen inrymdes ett
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 80.
7
berättigande att bestämma alla anordningar, som redan vid planernas uppgörande
borde afses ocb vid byggnadernas utförande sedan iakttagas, samt livilka vore af
beskaffenhet att utöfva ett direkt inflytande på tralikens handhafvande och det framtida
underhållet. Vid det sednare alternativet kunde likväl den anmärkning göras,
att ändamålet äfven skulle kunna uppnås, om Trafikstyrelsen sattes i tillfälle alt
taga kännedom om och yttra sig öfver de planer lör jernvägsanläggningarnes utförande,
som af Byggnadsstyrelsen upprättades, innan dessa blefve af Kongl. Maj:t
fastställda, i hvilket fall dock dessa planer borde vara fullständigt i alla detaljer
utarbetade. Det förra sättet vore onekligen det enklaste och del som säkrast skulle
verka till det nödiga sambandet, ty det förutsatte en personlig beröring mellan
målsmännen för trafiken och byggandet, hvilken beröring ej kunde uppvägas, hvarken
af den utförligaste skriftvexling eller af den bästa reglementering i afseende å de
inbördes förhållandena. I och med uttalandet af denna åsigt hade Styrelsen på
samma gång anlydt de olägenheter, som enligt hennes förmenande alltid komme
att vidlåda det sednare sättet, eller att dels afgörande! af alla gemensamma frågor
blefve beroende af eu med tyngre former förenad behandling, dels att gränserna
emellan de båda myndigheternas befogenheter ej kunde på förhand så noga uppdragas,
att icke konflikter i delta hänseende kunde uppslå; och Styrelsen tilläte sig
underdånigsl all påminna om hvad ofvan vore anfördt eller att undvikandet af konflikter
emellan de båda myndigheter, å livilka förvaltningen af Statens jernvägar nu
är fördelad, endast vore beroende af tillfälliga förhållanden, livilka ej alltid kunde
påräknas, än mindre såsom tegel antagas. Till följd häraf kunde det sednare sättet
ej af Styrelsen förordas annat än i andra rummet och såsom eu öfvergång till
det förra.“
Beträffande sättet, hvarpå den ifrågasätta sammanslagningen, enligt Styrelsens
åsigt borde utföras, har frafikstyrelsen anfört, “hurusom dervid till eu början borde
bemötas den föreställning, som hos Riksdagen gjort sig gällande, nemligen att chefen
för Statens jernvägstrafiks banaldelning tillika skulle kunna öfvertaga chefskapet för
de nya jernvägsbyggnader, som nu utföras genom Byggnadsstyrelsen. Denna föreställning
grundade sig utan tvifvel på obekantskap med eller förbiseende af de åligganden,
som tillhörde förstnämnda chefskap. Till delta hörde visserligen äfven utförandet
af de nya byggnader, som i och för trafikens tillväxt blefve nödiga, men
detta nybyggnadsarbete vore icke allenast eu obetydlighet, jemfördt med de arbeten,
som betingades af örliga anslag med omkring 5 å 4 millioner, ulan "äfven en jemförelsevis
ringa del af det arbete och del ansvar, som för öfrig! tillhörde Statens
jernvägstrafiks banafdelning, nemligen det för trafikens säkerhet nödiga underhållet
och bevakningen af de redan trafikerade jernvägarne. Att nu till ett så beskaffadi
ansvar hos chefen för banafdelningen vilja lägga äfven det, som utförandet årligen
af 3 a 4 mil jernväg innebure, syntes Styrelsen icke vara lämpligt. Första vilkoret
lör ett sammanförande syntes Styrelsen således vara, alt nybygguadsarbetel bildade
8
Stats-Utskottets Utlåtande N:o SO.
en särskild temporär afdelning under den allmänna förvaltningen af Statens jernvägar,
hvilken naturligtvis skulle för öfrigt utgöras al de aldelningar, hvari förvaltningen
af Statens jernvägstrafik nu är indelad. Förstnämnda afdelning, hvilken lämpligen
kunde benämnas Byggnadsafdelningen, skulle således omfatta hela den förvaltning,
som nu stolle under Styrelsen öfver Statens jernvägshyggnader, dock med
vissa uppgiga undantag. Afdelningens chef, benämnd Öfver-ingeniör, skulle vara
ledamot af den gemensamma Styrelsen och föredragande lör afdelningens ärenden.
Beträffande fördelningen inom den gemensamma Styrelsen af det ansvar, som nu
ålåge Byggnadsstyrelsen, borde till eu början erinras, all enär det ej med fog
kunde begäras, all en enda person skulle såsom chef ansvara icke allenast för trafiken
på de Svenska stambanorna, hvilka årligen tillökades, utan äfven för alla de
funktioner, som för närvarande tillhörde chefen i Styrelsen öiver Statens jernvägsbvggnader,
skäl torde vara att, då de begge Styrelserna sammanslogos, på Öfveringeniören
förflytta en del af det ansvar, som ålåge den nuvarande Byggnadsstyrelsens
chef.1*
Öfver personal och arfvodesstat vid den nya hyggnadsafdelning, som sålunda
skulle uppkomma, är af Trafikslyrelsen framlagd följande beräkning.
Eu Öfver-ingeniör ............................................................
En andre Sekreterare .....................................................
Tillökning i arfvode åt Registrator ........................
En Kassör, arfvode .........................................................
missräkningspenningar ................................
Eu andre Kamererare ....................................................
En Revisor ........................-...............................................
En Bokhållare ...................................................................
Eu Vaktmästare ..............................................................
Extra biträden vid förefallande behof ........................
Summa
r Rmit 7,500 |
— |
„ 5,500 |
— |
„ 500 |
— |
1,500 |
— |
250 |
— |
„ 5,500 |
- |
„ 5,000 |
— |
„ 2,100 |
— |
750 |
|
„ 6,000 |
- |
Ir Runt 28,600 |
varande härvid af Trafikstyrelsen erinradt, att, då de arfvoden, som för närvarande
utginge till Byggnadsstyrelsen, utgjorde 40,600 R:dr, sammanföringen af de båda
Styrelserna skulle verka till eu minskning i arfvodesutgifter åt omkring 4 2,000
Riksdaler, jemförda med dem, som skulle betingas derå!, att de båda Styrelserna,
hvar på sitt håll, fungerade inom hufvudstaden, äfvensom att besparingen för öfrigt
i hyror, uppvärmning och belysning al tjenslelokaler m. m. kunde uppskattas til!
ungefärligen 1,000 Riksdaler.
I afseende å tiden, då sammanslagningen utan betydande olägenheter kunde
genomföras, har Trafikstyrelsen slutligen erinrat,
afl arbeten å nordvestra stambanan redan vore i lull gång och hela den
ännu återstående delen af denna linie lagd under arbete efter den plan, som al
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 80.
9
Byggnadsstyrelsen ensam utarbefats och att samma Styrelse redan med den rätt
och myndighet henne tillkomme iklädt sig förbindelser med flera af de auktoriteter
och personer, hvilka på ett eller annat sätt kunde hafva att skafTa med utförandet
af denna bana;
att till följd häraf ett sammanförande af båda Styrelserna innan denna linie
fullbordades, skulle nödga Traflkstyrelsens chef och ledamöter ad, förutom öfvertagandet
af det ökade ansvar och arbete, som för ännu återstående anordningar å
denna linie blefve nödiga, äfven sätta sig in i alla de förhållanden, som stode i
sammanhang med redan vidtagna åtgärder och ingångna förbindelser af alla slag;
alt detta särskilda arbete och ansvar vore så mycket mera betungande, som
Styrelsens göromål i alla fall under den närmaste framtiden komme att i icke obetydlig
mån ökas, derest Kongl. Maj:t bifölle hvad Styrelsen med afseende å dess
funktioner för år 1870 föreslagit;
att räkenskaperna för södra, norra och östra stambanorna ännu ej vore till
fullo afslutade, och ej heller alla eganderättsförhållanden å nämnda banor utagerade,
och att ett öfvertagande af ansvaret härutinnan icke heller syntes böra annan myndighet
än den nuvarande Byggnadsstyrelsen åläggas;
och att dessutom den grundsatsen väl i allmänhet och särskilt i förhandenvarande
fall torde böra följas, att den myndighet, som börjat ett arbete äfven borde
ansvara för dess behöriga fullbordande;
hvarjemte slutligen icke finge förbises den omständigheten, att sammanslagningen
skulle erfordra en utvidgning af de tjenslelokaler, som nu af Trafikstyrelsen
ensam begagnas och alt denna utvidgning lämpligast kunde försiggå i sammanhang
med inredandet af tjenstelokaler för Styrelsen i centralbangårdens stationshus, hvilken
byggnad, derest redan inlemnadt förslag dertill vunne nådig stadfästelse, borde, åtminstone
icke sednare än nordvestra stambanan, vara fullbordad. På grund af det
anförda finge Styrelsen i underdånighet afstyrka, alt sammanförandet af de båda
ernvägsstyrelserna skedde förr än nordvestra stambanan blifvit fullbordad och anslag
till nya banor af Riksdagen beviljade; dock borde, derest anslag till nya banor
beviljades medan arbetena å nordvestra stambanan ännu påginge, enligt Styrelsens
ofvan uttalade åsigt en gemensam styrelse redan då inrättas för att från början
utarbeta de planer och vidtaga de förberedande åtgärder, hvarpå de nya banornas
utförande berodde, men den dåvarande styrelsen öfver Statens jernvägsbvggnader borde
i sådan händelse likväl fortfarande fungera, intilldess nordvestra stambanan vore
fullbordad och redovisningen för dertill anslagna medel afslutad.
Bih. till Riksd. Prot. 1870. 4 Sami. 1 Afd. 30 Höft.
2
10
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 80.
På sätt Trafikstyrelsen häröfver upplyst och vitsordat, kan den ifrågasatta
sammanslagningen af Byggnads- och Trafikstyrelserna, derest en sådan åtgärd blefve
beslutad, icke utan betydande olägenheter ega rum förr än nordvestra stambanan
samt stationshuset i Stockholm hlifvit. fullbordade; vid hvilket förhållande och då
Kongl. JVIaj:t med anledning af Riksdagens ofvanberörda skrifvelse icke lärer underlåta
att vid denna tidpunkt taga frågan i öfvervägande och till Riksdagen göra den
framställning i ämnet, hvartill omständigheterna kunna gifva anledning, Utskottet
hemställer,
att Grefve E. Sparres ifrågavarande motion icke måtte till någon
åtgärd föranleda.
Stockholm den 5 Maj 1870.
På Stats-Utskottets vägnar:
Arvid Fr:son Posse.
Reservationer:
af Herrar Carl Ifvarsson och E. Key, hvilka såsom sin åsigt åberopade ett
förslag till utlåtande, så lydande:
”Motionären har med sitt förslag afsett ej endast besparing i kostnaderna för
Statens jernvägsbyggnader, utan äfven mera enkelhet och enhet i förvaltningen och
byggnadernas anordnande. I sådant hänseende yttrar motionären: ”Jernvägar byggas
för att trafikeras, och om eu trafikstyrelse skäll bibehållas, synes det vara lämpligast,
alt denna hufvudsakligen meddelar föreskrifterna i afseende på anläggningen,
med öfverlemnande åt ingeniörerna af det tekniska i sjelfva utförandet. Erfarenheten
har ådagalagt behofvet deraf, enär ganska ofta Trafikstyrelsen, då den emottagit
den färdigbyggda banan, börjar med att verkställa åtskilliga förändringar, till
stor kostnad för Statsverket.” Byggnadsstyrelsen har visserligen omförmält, alt numera
rörelsemateriel och utredningspersedlar i allmänhet genom Trafikslyrelsens försorg
anskaffas, hvarförutan förstnämnda Styrelse ansett, att det nödiga sambandet,
mellan de båda Styrelserna bäst och ändamålsenligast skulle vinnas derigenom, att
vissa allmänna, på den vid trafiken vunna erfarenheten grundade, föreskrifter fastställdes
till efterrättelse vid utförandet af de nya jernvägsanläggningarne; men detta
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 80.
11
förslag svnes Utskottet ingalunda kunna anses tillfredställande. Att Trafikstyrelsen
redan under nuvarande förhållanden till Byggnadsstyrelsens kännedom meddelar de
vid trafiken vunna iakttagelser, som böra på planernas uppgörande eller byggnadsarbetenas
utförande ega inflytande, samt att sådana meddelanden hos Byggnadsstyrelsen
vinna behörigt afseende, måste Utskottet antaga, och nyssberörda förslag skulle
således afse, att Trafikstyrdsen skulle i fråga om byggnadernas alla detaljer meddela
föreskrifter, hvilka skulle af Byggnadsstyrelsen iakttagas, oaktadt, enligt hvad Utskottet
föreställer sig, vid arbeten af ifrågavarande beskaffenhet ofta nog inträffar, att
under arbetets fortgång förändringar i den ursprungliga planen kunna af förhållandena
påkallas, så att det samband mellan styrelserna, som med det föreslagna förfaringssättet
åsyftats, svårligen skulle i tillämpningen visa sig gagneligt. Den enbet
i förvaltningen, som för ett fullt ändamålsenligt anordnande af byggnadsarbetena är
erforderlig, lärer endast genom sammanförandet bos en styrelse af uppsigten öfver
så väl trafik som byggnader kunna ernås; och då, på sätt Trafikstyrelsen upplyst, ett sådant
sammanförande jemväl skulle medföra ej obetydlig besparing i förvaltningskostnaderna,
anser sig Utskottet böra hemställa,
att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl.
Maj:t täcktes tillse huruvida icke Styrelsen för Statens jernvägsbvggnader
må kunna indragas, och utförandet af berörda byggnadsarbeten
åt Styrelsen för Statens jernvägstrafik öfverlemnas,
samt att Kongl. Maj:t behagade till nästa Riksdag i ämnet
aflåta den nådiga framställning, hvartill förhållandena finnas
föranleda.”