Stats-Utskottets Utlåtande N:o 16.
1
ft:o 76.
Ank. till Riksd. Kansli d. 2 Maj 1870, kl. 1 e, m.
Utlåtande, i anledning aj väckta motioner om grundskatternas
aflösning m. m.
(I. A)
I detta^ämne hafva trenne särskilda motioner blifvit inom Riksdagens
Andra Kammare väckta och till Stats-Utskottet öfverlemnade. Uti den ena af
dessa (se motionen N:o 59) har Herr G. Bjerkander föreslagit, att Riksdagen
måtte besluta: l:o att alla utaf Svenska jorden utgående grundräntor och kronotionde
skola aflösas enligt den förvandling, som bestämmes i Ivongl. Kungörelsen
den 23 Juli nästlidet år, på det sätt, att sex procent af deras kapitalbelopp
årligen inbetalades, hvaraf fem procent utgjorde ränta och en procent
amortering; 2:o att öfverenskommelse träffades med allmänna hypotheksbanken
och de särskilda hypotheksföreningarne i riket, att nämnda bank utfärdar
obligationer till statsverket, motsvarande grundräntornas och kronotiondens kapitalvärde,
löpande med 5 procents ränta och vanlig utlottning, emot det att
staten öfverläte förmånsrätten till grundräntornas uppbärande på hypotheksbanken,
på det sätt som kunde öfverenskommas; och 3:o att dessa obligationer
till Riksgälds-kontoret öfverlemnades för att göras fruktbärande på det sätt
Riksdagen bestämde. Vidare har Herr Lars Ersson (se motionen N:o 228) föreslagit,
att grundräntorna och kronotionden antingen måtte ersättas med bevillning
gar eller, om sådant ej läte sig göras, åtminstone en så stor nedsättning i dessa
skattetitlar ske, som kunde åstadkommas genom motsvarande nedsättningar å
de särskilda hufvudtitlarnes anslag. Slutligen har Herr Jons Pehrsson (se moBih.
till Riksd. Prof. 1870. 4 Sami. 1 Afd. 36 Häft.
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 76.
tionen N:o 254) yrkat att Riksdagen måtte besluta: l:o att alla grundskatter
af hvad slag som helst skola aflösas under en tid af tio år, med en aflösningsprocent
af minst 10 högst 20 procent af räntans årliga värde, förvandladt i
penningar efter sista Riksdagens beslut; 2:o att denna aflösning skulle benämnas
svenska jordens grundskatteaflösningsprocent samt upptagas, redovisas och
förvaltas i särskild fond samt fruktbargöras helst i Riksgälds-kontorets obligationer
eller inom Riksbanken; 3:o att, efter tio års förlopp, allt bidrag, som
erfordrades för Staten utöfver andra ständiga och extra inkomster, påfördes den
allmänna bevillningen till lika belopp för, all fast egendom, så väl jordbrukssom
icke jordbruks; och 4:o att förberedelser gjordes under tiden, så att derefter
endast tvänne jordnaturer qvarstode, så att alla enskildas jord benämndes
frälsejord och kronans eller Statens egendom kallades kronojord, men att
detta såsom en beskattnings- eller titelfråga ej det ringaste inverkade på eganderättsfrågan.
I anledning af flera likartade förslag, som under nästlidet års riksdag
väcktes, anfördes af dåvarande Stats-Utskott uti dess Utlåtande N:o 68, att
Utskottet icke ville uttala sig angående lämpligheten af sjelfva åtgärden af
grundräntornas aflösning eller kapitulering, hvarom så väl Kongl. Maj:ts till
Riksdagen då aflåtna nådiga Proposition, som komiterades betänkande samt
Kongl. Kammar-kollegii och Statskontorets i ämnet afgifna underdåniga utlåtande
innehölle en temligen fullständig utredning, utan blott erinra om några af
de skäl, som, ehvad åsigt man än hyste om lämpligheten af berörda åtgärd,
syntes för det dåvarande tala emot förslagets bifallande. I sådant hänseende
androg Utskottet, hurusom aflösningen af grundskatterna skulle, såsom bekant
är, blifva antingen obligatorisk eller frivillig. Den sednare utvägen kunde dock,
enligt Utskottets tanke, icke anlitas, om man icke ville tillskapa en ny sorts
jordnatur och inveckla, i stället för att förenkla, de kamerala förhållandena
samt uppbörds- och redogörelseverket. Således återstode endast att göra aflösningen
obligatorisk. Men på huru billiga vilkor aflösningen än kunde ställas,
vore det dock gifvet, att hemmansegarne skulle, utom den nuvarande grundräntan,
årligen erlägga något visst belopp och att, om detta belopp icke erlades,
hemmanet skulle derför kunna gå i mät. Under dåvarande förhållanden,
då mången hemmansegare hade svårt att afbörda sig sin grundränta, vågade
Utskottet icke föreslå eu åtgärd, som möjligen kunde mångenstädes medföra så
betänkliga följder. Dessutom kunde aflösningen ej blifva fullständig, innan frågan
om indelningsverkets indragning blifvit löst, och under alla förhållanden
borde grundskatternas omsättning i penningar, såsom en nödvändig förberedande
åtgärd, bringas till verkställighet, innan aflösningen företoges.
Af de skäl nästlidet års Stats-Utskott sålunda anförde för sitt afstyrkande
utlåtande, hvilket af Riksdagens begge Kamrar bifölls, har nuvarande
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 76.
3
Stats-Utskott trott sig företrädesvis böra fästa afseende vid det sistnämnda,
eller att grundskatternas omsättning i penningar under alla förhållanden synes
böra bringas till verkställighet innan aflösningen, om den befinnes lämplig, må
företagas; och då ifrågavarande omsättning, som kommer att tillämpas första
gången vid utgörandet af 1871 års grundskatter, eller vid uppbördsstäinmorna
år 1872, ännu icke blifvit verkställd, torde endast denna omständighet innefatta
tillfyllest gällande skäl för att motionärernes framställningar för närvarande
icke må vinna afseende. Ehuru Utskottet vid sådant förhållande anser
mindre lämpligt att yttra sig i sjelfva frågan, som nu icke torde kunna finna
sin lösning, vill dock Utskottet, i anledning af motionärernes olika förslag, erinra,
att, om än det kan vara lämpligt att föreskrifva ett obligatoriskt aflösningssätt,
vigtiga betänkligheter likväl torde möta emot antagande af Herr Jöns Pehrssons
framställning om grundskatternas aflösning på så kort tid som 10 år och med
en så hög aflösningsprocent som minst 10 högst 20 procent af grundskatternas
belopp. Herr Bjerkander har, i anledning af hvad nästlidet år blifvit anfördt
emot den obligatoriska aflösningen af grundskatterna, mycket riktigt erinrat,
att emot antagandet af hans förslag borde i detta hänseende icke möta några
betänkligheter, enär, enligt detta förslag, skatterne under aflösningen icke skulle
blifva ett öre större än förut; men på samma gång detta erkännes, kan man ej
undgå att finna, det hans folkslag i sjelfva verket ej innebär någon aflösning, utan
ett eftergifvande af de återstående grundskatterna, hvari, till följd af det beslut,
som vid nästlidet års riksdag fattades, rörande dessa skatters omsättning
i penningar, en nedsättning af omkring 307,000 R:dr kommer att ega rum.
Huruvida, på sätt Herr Lars Ersson föreslagit, statsverkets närvarande ställning
må medgifva en ytterligare nedsättning i dessa skatter torde, utan vidare utredning,
af den snart fulländade statsregleringen framgå, likasom om derunder
kunnat åvägabringas sådana nedsättningar i utgifterna, hvilka motionären ansett
böra komma jordbruket uteslutande till godo. Med afseende å den utgång
frågan om kronohemmans omförande till skatte, utan skatteköpeskillings
erläggande, vid denna riksdag erhållit, hyser Utskottet dessutom tvekan, om
Riksdagen skulle vara böjd för en sådan ytterligare eftergift till jordbrukets
förmån.
På grund af hvad Utskottet sålunda anfört, får Utskottet hemställa,
att motionärernes ofvanberörda förslag nu icke må till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 2 Maj 1870.
På Stats-Utskottets vägnar:
Arvid Fr:son Posse.