Stats-Utskottets Memorial N:o 55.
1
JW:o SS.
Ank. till Riksd. Kansli d. 12 April 1870, kl. 5 e. in.
Memorial, i anledning af återremiss å 6:te punkten i Stats-TJtskottets
Utlåtande N:o 34, angående Riksgälds-kontorets förvaltning
under den Hd, som förflutit sedan början af 1869 års
riksdag.
(R. A.)
Uti ofvanberörda Utlåtande har Stats-Utskottet, bland annat, anmält, att Utskottet,
som genomgått Riksdagens sistlidet år församlade Revisorers berättelse om verkställd
granskning af Riksgälds-kontorets tillstånd och förvaltning, tagit närmare kännedom om
de omständigheter och förhållanden, hvilka föranledt särskilda yttranden eller framställningar
af Revisorerne; och att Utskottet granskat ej mindre de af Revisorerne omförmälda,
än äfven de sedermera af Fullmäktige i nämnda kontor vidtagna förvaltningsåtgärder
samt genomsett de protokoll, som hos Fullmäktige blifvit förda efter den 12
Augusti 1869, med hvilken dag Revisorernes protokollsläsning slutade, till och med den
20 sistlidne Januari; hvarefter Utskottet afgifvit yttrande öfver hvad Revisorerne i ett
eller annat hänseende erinrat och föreslagit samt hvad vid den af Utskottet till sistnämnda
tid fortsatta granskning af Riksgälds-kontorets förvaltning i öfrigt förekommit.
På grund af den utaf Utskottet sålunda verkställda granskning af Riksgälds-kontorets
styrelse och förvaltning, har Utskottet, med tillkännagifvande att Utskottet funnit
Fullmäktige i nämnda kontor hafva med nit och omsorg uppfyllt sitt vigtiga och ansvarsfulla
kall, uti 6:te punkten af sitt ofvannämnda Utlåtande tillstyrkt, att Fullmäktige må
tillerkännas full decharge för alla beslut och åtgärder, som finnas antecknade uti deras
protokoll från den 19 Januari 1869 till och med den 20 Januari 1870.
"Vid föredragning af detta Utlåtande har Första Kammaren godkänt hvad deruti
blifvit föreslaget, hvaremot Andra Kammaren, som bifallit Utskottets öfriga hemställanden,
till Utskottets förnyade handläggning återförvisat 6:te punkten, i hvilken, såsom ofvan
är nämndt, décharge för Fullmäktige blifvit föreslagen.
Bih. till Biksd. Prof. 1870. 4 Samt. 1 A/d. 29 Haft.
1
2
Stats-Utskottets Memorial N:o 55.
Af den inom Andra Kammaren förda diskussion har Utskottet inhemtat, att anledning
till återförvisningen hemtats dels derifrån att två bland Kammarens ledamöter
fästat uppmärksamheten derpå, att uti Revisorernes skriftliga berättelse skall förekomma
ett och annat räknefel äfvensom att uti den till trycket befordrade berättelsen insmugit
sig tryckfel, hvilka bemälde ledamöter ansett böra rättas innan den af Utskottet tillstyrkta
décharge meddelades, dels derifrån att Utskottet icke närmare utredt förhållandet
med de, uti 2:ne vid revisionsberättelsen fogade reservationer, af Herrar Witt och Sååf
framställda anmärkningar i afseende på det sätt, hvarpå det mellan Fullmäktige samt
Bankirhuset R. Raphael & Sons år 1868 upprättade lånekontrakt blifvit tillämpadt.
Hvad först beträffar det till grund för återförvisningen anförda förhållandet, att
i Revisorernes berättelse skulle förekomma förenämnda felaktigheter, så torde här böra
meddelas den upplysning, att såväl de inom Andra Kammaren anmärkta sifferfelen, som
några andra i revisionsberättelsen förekommande felaktigheter visserligen blifvit uppmärksammade
af den Utskottets Afdelning, till hvars förberedande handläggning ärendet
varit öfverlemnadt, men att Afdelningen icke ansett erforderligt att, på grund af dessa
felaktigheter, hvilka icke kunde inverka på déchargefrågan, mot revisionsberättelsens
innehåll göra några anmärkningar. För att emellertid visa beskaffenheten af de i detta
hänseende inom Andra Kammaren nu gjorda erinringar, får Utskottet upplysa, att åtskilliga
af de anmärkta felen endast äro uppenbara skrif- eller tryckfel. Sålunda är
t. ex. den på sidan 86 förekommande uppgift, att hela statsfyllnadssumman för år 1869
blifvit å de i revisionsberättelsen utsatta tider med 2,088,730 R:dr utbetald, fullkomligt
riktig, ehuru beloppet, som utgifvits den 19 Februari, i originalberättelsen felaktigt utförts
med 500,000 R:dr’ i stället för 800,000 R:dr. Likaså är i den tryckta berättelsen
summan i sista kolumnen å sidan 87 riktigt upptagen till 126,557 R:dr 45 öre, hvaremot
det näst ofvanför förekommande talet, som i den skrifna originalberättelsen är rätt
utfördt med 68,618 R:dr 22 öre, i den tryckta berättelsen felaktigt upptagits till 66,618
R:dr 22 öre. Att emellertid intet af de anmärkta felen, hvilka samtliga äro af ungefär
enahanda beskaffenhet med dem Utskottet nu anfört, kan ega inflytande på déchargefrågan,
torde vara lätt att inse.
Vidkommande derefter de uti förenämnda reservationer framställda anmärkningar
rörande tillämpningen af 1868 års lånekontrakt, får Utskottet först erinra, att, då Utskottet
lika litet som pluraliteten bland Revisorerne kunnat gilla de af reservanterne
yttrade åsigter, Utskottet destomindre haft anledning att i detta ämne till Riksdagen
göra någon framställning, som det väl icke kan åligga Utskottet att till vederläggning
upptaga de särskilda meningar, hvilka vid revisionen blifvit af en eller annan revisor
förfäktade, men icke lyckats der göra sig gällande. Utskottet hade i detta särskilda fall
så mycket mindre skäl att rörande förenämnda ämne besvära Riksdagen med någon
framställning, som Fullmäktige i Riksgälds-kontoret uti sin vid revisionsberättelsen fogade
förklaring, såsom det synts Utskottet, fullständigt vederlagt hvad reservanterne
anfört samt på ett tillfredsställande sätt utredt de af reservanterne anmärkta förhål
-
Stats-Utskottets Memorial N:o 55.
3
landen. Då emellertid denna utredning icke af Andra Kammaren ansetts tillfyllestgörande,
har Utskottet funnit sig nu böra efterkomma bemälda Kammares önskan att Utskottet
måtte närmare belysa denna fråga.
Genom det ofvanomförmälda mellan Riksgälds-kontorets Fullmäktige, å ena, samt
R. Raphaél & Sons, å andra sidan, den 10 Juli 1868 afslutade kontrakt, hvilket i sin
helhet finnes infördt å sidd. 65—69 uti 1868 års revisionsberättelse, blef lånesumman
bestämd till 1,150,000 £ Sterling, af hvilket belopp Raphaél & Sons uti § 1 förbundo
sig att öfvertaga ett belopp af 1,000,000 £ till ett pris af 87 procent, d. v. s. mot tillgodonjutande
af 13 procents kapitalrabatt.
Uti § 2 bestämdes, att för hela lånebeloppet skulle utfärdas på innehafvaren
ställda, den 1 Juli 1868 daterade, med 5 procents ränta från sagde dag löpande obligationer
samt att hvarje obligation skulle åtföljas af halfårsvis den 1 Januari och den 1
Juli hvarje år till betalning förfallande räntekuponer.
Uti § 3 bestämdes, att den valuta af 87 procent, som Raphaél & Sons borde utgifva
för de af dem öfvertagna obligationer, eller 870,000 £ Sterling, skulle erläggas å
fem särskilda terminer nemligen:
genast vid kontraktets uppgörande med.........£ Sterling 174,000;
den 1 September 1868 ............... » 174,000
den 1 December » » 174,000
den 1 Mars 1869 ................. » 174,000
och den 1 Maj 1869 ................ » 174,000
Summa £ Sterling 870,000
Dock förbehöllo sig Raphaél & Sons rättighet att, om de det önskade, tidigare eller
före de här utsatta terminer verkställa dessa inbetalningar. Skedde sådan tidigare inbetalning
skulle de ega att derå sig till godo beräkna fem procents årlig ränta från inbetalningsdagen
till den dag då samma medel enligt ofvanstående tidsbestämmelser skulle
ställas till Riksgälds-kontorets disposition.
Uti § 5 bestämdes, att Riksgälds-kontoret borde sednast tre månader efter kontraktsdagen
till Raphaél & Sons aflemna vederbörligen underskrifna obligationer för dessförinnan
verkställda inbetalningar samt att sedermera, i den mån lånemedlen blefve för
Riksgälds-kontoret disponibla, obligationer å deremot efter öfverenskommen kapitalrabatt
svarande belopp skulle hållas dem tillhanda.
Af dessa bestämmelser framgår alltså, att Raphaél & Sons betingat sig att,
mot det de inom bestämda tider inbetaide den öfverenskomna valutan, utbekomma de
deremot svarande obligationerna; och då i § 2 förekomma följande ord: »och skall hvarje
»obligation åtföljas af halfårsvis eller den 1 Januari och den 1 Juli hvarje år till betal»ning
förfallande, af Riksgälds-kontoret likaledes utfärdade och på innehafvaren ställda
»räntekuponer», så måste deraf oförtydbart följa, att, när Raphaél & Sons redan inom
den 15 Augusti 1868 inbetalt hela den öfverenskomna valutan 870,000 £ Sterling, Full
-
4
Stats-Utskottets Memorial N:o 55.
mäktige måste till dem låta utlemna obligationer å ett sammanräknadt belopp af 1,000,000
£ Sterling, åtföljda af samtliga till dessa obligationer hörande räntekuponer af den beskaffenhet,
som omförmäles i kontraktets 2:dra §.
Men nu hade Raphaél & Sons, såsom ofvan är närnndt, betingat sig, att, då de
verkställde sina inbetalningar före de uti kontraktet utsatta terminer, de skulle ega att
derå beräkna sig till godo fem procents årlig ränta från inbetalningsdagen till den dag,
då samma medel enligt 3 § sednast borde af dem liqvideras; och denna ränta hafva de,
enligt hvad redan uti 1868 års revisionsberättelse sid. 70 finnes uppgifvet, fått sig tillgodoberäkna
med £ 14,730: 8. 3. (motsvarande efter 18 Riksdalers kurs R:mt 265,147
R:dr 42 öre) utöfver kuponräntan från den 1 Juli 1868.
Det är godtgörandet af denna kuponränta, som reservanterne ansett icke stå i
öfverensstämmelse med kontraktets innehåll; dock äro reservanterne sins emellan af olika
mening derutinnan, .att den ene af dem synes hysa den åsigt, att Raphael & Sons visserligen
varit berättigade att för de tidigare inbetalningarne tillgodonjuta den af dem
betingade ränta af 5 procent från inbetalningsdagen till de i kontraktets 3 § utsatta
terminer, men icke att tillgodonjuta den i kuponerna förskrifna räntan för samma tid,
hvaremot den andre reservanten synes vilja medgifva, att Raphael & Sons väl egde att,
jemte den betingade räntan af 5 procent från inbetalningsdagen till de i kontraktet bestämda
terminer, uppbära kuponränta från den 1 Juli 1868 å de tre inbetalningar, som
enligt sistnämnda § skulle erläggas under år 1868, men icke att sig tillgodoberäkna
kuponränta förr än från den 1 Januari 1869 å de 2:ne summor, som de förbundit sig
att inbetala den 1 Mars och den 1 Maj sistnämnda år.
Till bemötande af dessa utaf de båda reservanterne yttrade åsigter hafva Fullmäktige
uti sin vid revisionsberättelsen fogade förklaring (sid. 124 & 125) hufvudsakligen
anfört:
att det väl vore möjligt att kontraktet kunnat i denna del med större tydlighet uppställas,
men att det väsendtligaste måste vara, att det innehölle hvad emellan
kontrahenterne blifvit aftaladt, och detta så fullständigt, att vid en »billig och
redbar» tydning deraf, oförenliga meningar ej kunde uppstå;
att vid kontraktbts afgjutande träffats den vid dylika kontrakts uppgörande ganska
vanliga öfverenskommelse, att långifvaren skulle vid hvarje inbetalning räkna sig
till godo den upplupna räntan å de mot samma inbetalning svarande obligationer;
att
ett sådant aftal, hvarigenom lånet ej obetydligt fördyrades, verkligen enligt långifvarnes
förslag egt rum och funnes, — oberoende af kontraktets föreskrifter,—
med full tydlighet uttalad uti Fullmäktiges protokoll för den 20 Juni 1868 samt
dessutom framginge af deras protokoll för den 30 Juni och den 2 Juli samma
år, hvarförutan vid protokollet för den 30 Juni vore fogad en beräkning öfver
den effektiva räntan, som skulle komma att för lånet betalas, då alla kontraktsenliga
afdrag å den nominela lånesumman blifvit iakttagna;
Stats-Utskottets Memorial N:o 55.
5
att, för uttryckandet af denna öfverenskommelse, dels uti § 2 upptogos bestämmelser
angående beskaffenheten af de Riksgälds-kontorets skuldförbindelser, hvilka bankirhuset
R. Raphael & Sons öfvertog, och hvilka bestämmelser, bland annat, innehöllo,
att hvarje obligation skulle åtföljas af halfårsvis till betalning förfallande
räntekuponer, dels i § 5 infördes föreskrifter angående förbindelsernas aflemnande
å särskilda tider till långifvaren, utan att dervid stadgades någon förändring i
deras fastställda skick vid öfvertagningsdagen;
att, under öfverläggningen rörande kontraktets innehåll, Fullmäktige, för sin del, funnit
dessa bestämmelser hafva all erforderlig tydlighet;
att äfven långifvaren, hvars fördel dervid var i fråga, ansåg sig genom dem tillräckligt
betryggad; samt
att Fullmäktige skulle illa motsvara det af Riksdagen dem gifna förtroende, om de
sökt det tillfälle en bristande tydlighet i kontraktet måhända kunde lemna för
att undandraga Riksgälds-kontoret uppfyllandet af hvad på god tro blifvit aftaladt.
Riksdagens värdighet och Statens kredit fordrade att meningarne härom ej
kunde vara delade.
Jemte det Fullmäktige i öfrigt redogjort för syftemålet med det i kontraktets
9:de § meddelade stadgande att, under den tid lånemedlen till Riksgälds-kontoret indrogos,
anslaget till ränta och amortering icke skulle öfverstiga hvad som motsvarade
ränte- och amorteringsbeloppet för de då influtna lånemedlen, hafva Fullmäktige, med
anledning af hvad den ena reservanten yttrat om »den orimlighet, att dubbel ränta, eller
»10 procent, blifvit under viss tid utbetald till långifvaren», erinrat, att om Fullmäktige
för Riksgälds-kontoret upplånat penningar mot en ränta af 10 procent under en tid, då
den allmänna räntefoten var betydligt lägre, detta visserligen varit en klandervärd hushållning.
Då deremot, såsom förhållandet nu var, långifvaren, vid uppgörandet af lånekontraktet,
till sin fördel förbehållit sig ett visst belopp, måste det vara alldeles likgiltigt,
om detta utgick under en eller annan form, således också om Fullmäktige beviljade
detsamma under formen af en under viss tid på vissa belopp utgående ränta eller på
hvilket annat sätt som helst. Huruvida lånet härigenom blifvit öfver höfvan fördyradt,
vore en helt annan fråga, som ej kunde bedömas utan pröfning af de förhållanden,
under hvilka det blef upptaget. För Fullmäktige vore det emellertid en tillfredsställelse,
att sednaste Riksdags Stats-Utskott, som var i tillfälle att taga alla dessa förhållanden i
öfvervägande, lemnat Fullmäktiges åtgöranden i denna del utan anmärkning. •
Ej mindre af Fullmäktiges sålunda afgifna förklaring, än af deras deri åberopade
protokoll för den 20 och 30 Juni samt den 2 Juli 1868 har Utskottet funnit det vara
utom allt tvifvel att det sätt, på hvilket ifrågavarande lånekontrakt, i hvad det angår
den låntagarne sålunda tillerkända jouissance, eller ränteberäkning från obligationernas
utgifningsdag, blifvit tillämpadt, till alla delar öfverensstämmer icke allenast med uttryckliga
ordalydelsen af samma kontrakt, utan ock med hvad före kontraktets undertecknande
blifvit emellan Fullmäktige och låneöfvertagarne öfverenskommet och aftaladt.
6
Stats-Utskottets Memorial N:o 56.
Vid sådant förhållande ansåg sig Utskottet, som lika med Revisorernes pluralitet icke
kunde godkänna de af ofvannämnde tvänue reservanter yttrade åsigter, vid afgifvandet af
sitt nu ifrågavarande Utlåtande N:o 34 sakna skäl att i detta ämne till Riksdagen göra
någon framställning.
Då Utskottets i 6:te punkten af förenämnda Utlåtande N:o 34 gjorda hemställan
blifvit af Första Kammaren godkänd, hemställer Utskottet,
att Andra Kammaren behagade i ämnet fatta beslut,
Stockholm den 12 April 1870.
I
På Stats-Utskottets vägnar:
Arv. Frison Posse.
J¥:o SO.
Ank. till Riksd. Kansli den 12 April 1870, kl. 5 e. m.
Memorial, i anledning af erhållna återremisser å 5: te, 7:de och 8:de
punkterna i Utskottets Utlåtande N:o 19, angående dels anslag
till fortsättande af Statens jernvägsbyggnader, dels stambanornas
spårvidd och antåggningssätt m. m.
(R. A.)
Enligt Stats-Utskottet tillhandakomna protokollsutdrag hafva begge Kamrarne till
Utskottet återförvisat öde punkten uti ofvannämnda Utlåtande, i hvilken punkt Utskottet
hemställt, att Riksdagen måtte besluta,
»att vid fortsättningen af norra och östra stambanorna, dessa banor skola an»läggas
med samma spårvidd och enahanda byggnadsätt, som vid de hittills anlagda
»stambanorna blifvit begagnade;»