10
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 50.
N:o SO.
Ank. till Riksd. Kansli d. 11 April 1870, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af vackt motion om beviljandet af lån till
staden Lindesberg samt Lindes bergslag för återuppbyggande
af nämnde stads kyrka m. fl. för dessa kommuner gemensamma
byggnader. (E. A.)
Uti en inom Andra Kammaren väckt och till Stats-Utskottet remitterad motion
(N:o 136) hafva Herrar Bich. Ehrenborg och Carl Nordenfelt, med anledning
af den i staden Lindesberg den 11 April sistlidet år timade eldsvåda, som ödelagt
stadens större och bättre del och deribland nästan alla de offentliga byggnaderna,
såsom rådstugan, häradets tingshus, Lindes bergslags spanmålsmagasin, samt
den kyrka och den ecklesiastika boställsgård, som gemensamt tillhört staden Lindesberg
och Lindes bergslag, såsom förenade i'' ett pastorat, hemställt att Riksdagen
måtte, till någon lättnad för återuppbyggandet af den vid nämnda eldsvåda i Lindesberg
förstörda kyrka med flera kommunernas gemensamma byggnader, anvisa, till
förmån för staden Lindesberg samt Lindes bergslag, ett under fem år räntefritt samt
derefter med 4 procent förräntadt och 2 procent årligen amorteradt lån å 25,000
R:dr, att af staden och bergslaget åtnjutas i samma proportion, som dessa båda samhällen
bidraga till underhåll af gemensamma kommunala byggnader.
Såsom bevekande skäl för bifall till denna hemställan hafva motionärerne
anfört, att de flesta af dessa byggnader voro, såsom gamla, brandförsäkrade till värden,
som utgjorde blott en ringa del af hvad deras återuppbyggande kommer att
kosta samt att den ansenliga kyrkan, afsedd för två förenade samhällen af nära
10,000 personers folkmängd, icke var brandförsäkrad och detta af den anledning, att
sedan en dyrbar takbetäckning å sjelfva kyrkan samt en ny större orgelbyggnad blifva
bekostad, församlingen varit oförmögen att, innan olyckan inträffade, anskaffa den
zinkplåtsbeklädnad å tornbyggnaden, hvilken varit tillämnad att under sistlidet års
sommar verkställas, och hvarintill man funnit sig nödsakad uppskjuta med brandförsäkringen,
i anseende till de höga premier, som af försäkringsbolagen fordrades så
Stats-UtsTcottets Utlåtande N:o 50.
11
länge den gamla mera eldfarliga takbeklädnaden ej blifvit helt och hållet mot en
annan utbytt. Den förlust staden och bergslaget — redan förut i hög grad tryckta
genom under många år för dess näringar vidriga förhållanden — i följd af den inträffade
brandskadan å sina offentliga och gemensamma byggnader lidit, uppginge till
omkring 90,000 R:dr, hvaraf största delen ovilkorligen måste genom lån anskaffas,
hvarigenom de redan förut höga utskylderna komme att, för lånens återgäldande, ytterligare
uppdrifvas samt beklagligen sannolikt föranleda många skattskyldige att öfvergifva
sin hårdt betungade hemort. Och hafva motionärerne slutligen erinrat derom,
att Representationen under framfarna tider beviljat åt särskilda städer och landtkommuner
betydliga belopp, dels såsom anslag och dels såsom lån, för läroverksbyggnadey,
för tomtregleringar och för nödlidande m. in.
Af åtskilliga till Utskottet inlemnade handlingar har Utskottet inhemtat dels
att den förlust, Lindesbergs stad och Lindes bergsförsamling genom den ifrågavarande
eldsvådan lidit, uppskattats till 88,000 R:dr, deraf 17,800 R:dr drabbat särskildt
bergsförsamlingen, 10,500 R:dr särskildt staden Lindesberg samt 59,700 R:dr båda
kommunerna gemensamt, dels att, ehuru fråga om försäkring af Lindesbergs kyrka
redan år 1856 blifvit väckt och sedermera vid fyrfaldiga tillfällen utgjort föremål
för öfverläggning å församlingarnes Sockenstämmor, församlingarne dock uppskjutit att
derom besluta, såsom det af handlingarne vill synas, förnämligast derför, att assuranspremierna,
Indika skulle uppgå till 2 å 2* per mille af brandförsäkringssumman, i
fall försäkring egde rum i bolaget Skandia samt till 155 R:dr i årsafgift i fall försäkring
egde rum i städernas brandstodsbolag för en summa af 40,000 R:dr, ansetts för höga.
Handlingarne utvisa sålunda, att den förlust Lindesbergs stad och bergslag
lidit genom den ofvan omförmälda eldsvådan härleder sig icke ifrån vederbörandes
glömska eller okunnighet om möjligheten att vinna försäkring mot sådan förlust, utan
från den i viss mån betänkliga vårdslöshet, som visat sig i vederbörandes uttryckligen
fattade beslut att icke underkasta sig de jemförelsevis ringa försäkringskostnaderna.
Vid sådant förhållande lärer den omständigheten, att Representationen vid flera
föregående tillfällen beviljat understöd åt nedbrunna städer icke här kunna antagas
såsom skäl för det begärda låneunderstödets beviljande och detta så mycket mindre
som sådant möjligen skulle kunna leda till andra kommuners likgiltighet för begagnandet
af utvägen att genom försäkring freda sig mot förlust af brandskada. Utskottet
har derföre ansett sig böra hemställa,
att ifrågavarande motion icke må af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 11 April 1870.
På Stats-Utskottets vägnar:
Arv. Fr:son Posse.