Stata-Utskottets Utlåtande N:o 47.

1

N:o 47.

Ank. till Riksd. Kansli den 7 April 1870, kl. 2 e. in.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition angående
förnyadt förslag till aflöningsstat och till stater å öfriga
utgifter och omkostnader vid tullverket för år 1871.

(2:clra U. A.)

Dot utaf Kongl. Maj:t genom nådig Proposition den 12 Februari 18(i9 till
(sednast församlade Riksdags pröfning öfverlemnade förslag till framtida reglering
af tullverkets aflöningsstat äfvensom af dess öfriga utgifts- och omkostnädsstater
blef, jeinlikt Riksdagens underdåniga skrifvelse den 13 Maj nämnda år, med visså
förändringar godkändt att gälla endast för innevarande år; i följd hvaraf och med
anledning af innehållet utaf berörda skrifvelse Kongl. Maj:t nu under den 11 sistlidne
Februari till Riksdagen allåtit särskild nådig Proposition (N:o 26) med förnyadt
förslag till aflöningsstat och till stater å öfriga utgifter och omkostnader vid
tullverket för år 1871.

Uti förberörda underdåniga skrifvelse af den 13 Maj 1869 anfördes bland
annat, hurusom Riksdagen af angifna skäl icke kunnat bifalla Kongl. Maj:ts nådiga
förslag om bibehållande af distriktchefsbefattningarne, utan för sin del beslutat, att
samtliga dessa embeten, jemte dervid anställda expeditioner, borde vid slutet af år
1869 indragas, äfvensom att Riksdagen för den tjensteman, som af Kongl. Maj:t
kunde blifva förordnad att utöfva högsta befälet öfver den yttre tullbevakningen i
Skåne, i staten uppfört eu summa af 6,000 R:dr, att utgå med 3,500 R:dr såsom
lön, 1,500 R:dr såsom tjenstgöringspenningar och 1,000 R:dr såsom ersättning för
resekostnader; och anhöll i sammanhang dermed Riksdagen, att Kongl. Maj:t täcktes
till näst sammanträdande Riksdag afgifva förslag i fråga om de belopp, som ansågos
böra nuvarande innehafvarne af samtliga de indragna tjensterna å indragningsstat
tillkomma.

I afseende på förslaget till normalstat hade Riksdagen, som förmälte sig
vid granskningen af nämnda förslag, icke hafva tillika kunnat ingå i pröfning af
Bih. till Riksd. Prot. 1870. 4 Sami. 1 Afl. 27 Höft. 1

2

Stats-Utskottets Utlåtande N:o ål.

alla förslagets detaljer, enär Riksdagen icke om affärsrörelsen och deraf beroende
förtullnings- och bevakningsförhållanden egde den noggranna kännedom, som erfordrades
för att rätt bedöma, huru många tjensteman af olika grader och löneklassor,
som kunde vid hvarje särskild station vara erforderliga, af sådan anledning
ansett sig icke böra inlåta sig på ett specifikt bestämmande af personalstat för hvarje
särskild tullstation, helst många på allmänna rörelsen inverkande förhållanden nödvändigtvis
framkallade täta vexlingar i behofvet af förtullnings- och bevakningspersonal,
Indika gjorde det olämpligt att för denna personal fastställa en normalstat
i den mening, att tjensteman och betjening vid hvarje tullplats derigenom
skulle till antalet bestämmas. Ordnandet af dessa förhållanden, bestämmandet af
den tillökning i personal, som vid den ena stationen kunde erfordras, under det
att vid en annan en minskning kunde ega rum, både synts Riksdagen böra åt
K ougl. Maj:t öfverlemnas, sedan aflöningsbeloppen för de särskilda tjenstegraderna
blifvit bestämda och ett anslag för aflöning åt förtullnings-och bevakningspersonalen
af Riksdagen till beloppet faststäldt.

För ett sådant bestämmande af aflöningen åt nämnda personal hade Riksdagen
emellertid af flera angifva skäl icke ansett den sednast af Kongl. Maj:t framlagda
normalstaten kunna tagas till grund; och då vid sådant förhållande det icke
synts Riksdagen lämpligt, att den delen af normalstaten, som afsåge General-tullstyrelsens
aflöning, då till särskild pröfning företoges, anhöll i underdånighet Riksdagen,
att Kongl. Maj:t behagade låta det ifrågavarande förslaget undergå ytterligare
granskning i ändamål att en mot 186S års stat förhöjd kostnad för förtullningsoch
bevakningspersonalens aflönande måtte, så vidt möjligt vore, undvikas — att
lönerna måtte jemnare ordnas inom hvarje tjenstegrad och aflöningen i öfrigt genom
tjenstgöringspenningar afpassas efter göromålens mängd och beskaffenhet •—• samt
ålderstillägget, der sådant gifves, i allmänhet tilläggas tjenstgöringspenningarne.

Hvad anginge pensionsväsendet, förekomma, att vilkoren, hvarunder tullverkets
personal egde undfå pension, icke öfverensstämde med dem, såsom voro
gällande för öfrige civile tjenstemäns pensionering. Enligt äldre stadganden voro
dessa sednare i allmänhet till pension berättigade, då de antingen vid 70 års ålder
tillbragt minst 30 år i oafbruten tjenst, eller vid G5 års ålder och vid pass 40
års tjenstetid styrkt sig vara till helsan försvagade. De vid tullverket, anställde
embets- och tjensteman samt betjente voro deremot, enligt särskilda nådiga föreskrifter,
berättigade dels till hel pension, motsvarande hela ordinarie lönebeloppet,
då de i och för tjensten blifvit genom yttre våld eller andra styrkta olyckstillfälligheter
skadade till lemmar och helsa och dymedelst befunnos oförmögne till
vidare tjenstgöring samt då de, efter redlig och trogen tjenst, i sammanräknade 30
års tid, hunnit öfver 60 års ålder, och dels, under vissa vilkor, till tre fjerdedels,
half eller en fjerdedels pension, vid lägre lefnadsår och kortare tjenstetid.

Och om än det icke kunde bestridas, att åtskilliga befattningar vid tullverket
voro af beskaffenhet att påkalla kroppansträngningar, som föranleda en lägre
pensionsålder, ansåge likväl Riksdagen å andra sidan göromålen vid många tjenster
vara alldeles likartade med dem, som åligga öfrige civile tjensteman, hvarföre det
syntes Riksdagen vara både rättvist och billigt, att pensionsvilkoren för tullstatens
personal bragtes till öfverensstämmelse med de allmänna stadgandena i detta hänseende,
der ej särskilda förhållanden påkallade undantag.

Riksdagen hade derföre beslutat, att de tjensteman, som genom tillämpning
af den nya normalstaten erhöllo ökad aflöning, äfvensom de, hvilka hädanefter i
tullverkets tjenst antogos eller befordrades, icke skulle åtnjuta pensionsrätt efter

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 47.

3

andra grunder i afseende på lefnadsålder cell tjenstetid, än dem, som för rikets
eivile tjensteman i allmänhet voro stadgade, dock med underdånig anhållan tillika
att, om i särskilda fall andra vilkor för pensionsrätt kunde finnas erforderliga, Kong!.
Maj:t täcktes derom till Riksdagen framställa nådigt förslag.

Med anledning slutligen deraf, att Kong!. Maja, uppå General-tullstyrelsens
hemställan, i sin till förra riksdagen aflåtna Proposition om normalstat för tullverket,
såsom förslagsanslag till pcnsionsstaterna för aflidne tjensteman och betjente» i
fattigdom efterlemnade enkor och barn, beräknat ett belopp af 30,000 Riksdaler,
erinrade Riksdagen, att, då pensionsvilkoren icke varit föremål för dess bedömande,
och det äskade beloppet, vid jemförelse med tjenstcmänncns antal, otvifvelaktigt
vore högre, än som motsvarade det anslag, hvithet af statsmedel utginge till Civilstatens
pensionskassa för pensionering af deri delaktiga tjensteinnehafvares enkor
och barn, förevarande anslag syntes höra inom det uppgillra beloppet begränsas,
hvadan Riksdagen till Kongl. Maj:ts disposition för pensionering utaf aflidne tjänstemäns
och betjentes vid tullverket i fattigdom efterlemnade enkor och barn anvisade
såsom bestämdt anslag ett belopp af 30,000 R:dr.

Uti den nådiga Propositionen är ineddeladt, hurusom Kongl. Maj.t, som,
efter att hafva inhemtat General-tullstyrelsens yttrande (se pag. 18—24 i den
Kongl. Propositionen), den 23 Juli nästlidna år till pröfning förehaft frågan om
indragning af distriktschefs-emhetena, dervid visserligen funnit, att nämnda embeten
val motsvarat sin bestämmelse och således — med undantag af distriktchefsembetet
i sydöstra distriktet, om hvars indragning Kongl. Maj:t redan den
24 Januari 1868 meddelat nådigt förordnande — lämpligen kunnat till det allmännas
gagn bibehållas. Men då utan tvifvel sådana anordningar kunde vidtagas,
hvarigenom de hufviulsakliga bestyr, som tillhörde nämnda embeten, klafve under
annan lämplig form vederbörligen tillgodosedda, villo Kongl. Maj:t icke motsätta
sig utförandet af Riksdagens beslut, hvadan Kongl. Maj:t i nåder förklarat sig
biträda Riksdagens åsigt om att distriktchefs-embctena jemväl i södra och vestra
distrikten kunde med dervid anställda expeditioner indragas, likväl under förbehåll
af vidtagande utaf vissa uti General-tullstyrelsens omförmälda utlåtande
föreslagna anordningar.

Beträffande nu dessa anordningar, så hade Kongl. Maj:t, hvad anginge södra
distriktet, funnit den af Riksdagen beslutade nya befälsbefattningen för yttre tullbevakningen
i Skåne vara lämplig att i afseende på tillsynen öfver samma bevakning
träda i distriktchcfs-embetets ställe och således böra tillsättas, när eu gång
berörda embete indroges. Men då denna nya befattning icke i afseende å den
sammanhållning emellan den rörliga och fasta tullpersonalen i distriktet, som
genom det öfver båda déssa slag af personal ställda distriktchefs-embetet åstadkommits,
kunde i och för sig fullt ersätta samma embete, så hade Kongl. Maj:t
anbefallt General-tullstyrelsen att upprätta och till Kongl. Maj:t inkomma med
förslag till instruktion för den nya befälsbefattningen och i sammanhang dermed
afgifva förslag till de föreskrifter, som kunde finnas erforderliga för att i möjligaste
måtto bereda samverkan emellan ifrågavarande nya befattning och öfriga tulladministrationer
i Skåne; hvarjemte Kongl. Maj:t, i fråga om de för den nya befattningen
af Riksdagen bestämda aflöningsvilkor, gillat den af General-tullstyrelsen
uppå angifna grunder uttalade åsigt om lämpligheten af att det för befattningen
uppförda fasta resekostnadsanslag utbyttes emot ersättning för resekostnader enligt
resereglemente!.

4

Stals-Utskottets Utlåtande N:o 47.

Vidkommande åter vestra distriktet, i afseende hvarå Riksdagen synts
hafva antagit, att distriktchefs-embetct derstädes kunde indragas utan att erfordra
någon slags ersättning, så hade Ivongl. Maj:t ingalunda kunnat dela ett sådant antagande
med afseende på det af General-tullstyrelsen framhållna och äfven efter Ivongl.
Mnj:ts tanke oeftergifliga behofvet af en på stället kontrollerande och ledande
samt för det hela ansvarig styresman öfver de särskilda afdelningarne af den vigtiga
tullförvaltningen i Göteborg. I fråga om cn sådan styresmannabefattnings
organiserande efter distriktchefs-embetets indragning hade Kong!. Maj:t funnit den
af General-tullstyrelsen uttrycka tanke att möjligen en dylik befattning skulle
lämpligen kunna uppdragas åt någon af do särskilda tullafdelningarnes chefer, som
skulle utöfva densamma gemensamt med sin egen tjenst, vara förtjent af nådig
uppmärksamhet, särdeles som endast genom en anordning i sådan riktning någon
större besparing i kostnaden för styresmannens aflöning kunde beredas, hvarföre
Kongl. Maj:t också anbefallt General-tullstyrelsen att inkomma med ett närmare
förslag så väl till den antydda nya organisationen, som till de instruktioner, hvilka
i sammanhang dermed borde vinna tillämpning.

I fråga dernäst om tidpunkten, då förändringen lämpligen kunde träda i
verket hade Kong]. Maj:t icke funnit skäl att biträda Riksdagens för dess del
yttrade åsigt, att distriktchefs-einbctcna bordo jemte dervid anställda expeditioner
indragas redan vid slutet af sistlidna år; ty utom det att, innan den hittills begagnade
organisationen afskaffades, det måste vara fullständigt bestämdt hvad som
skulle träda i dess ställe, och således icke allenast de nya instruktioner och föreskrifter
fastställda, som i följd af förändringen påkallades, utan ock medel anvisade
till de utgifter, som utöfver den af Riksdagen redan beviljade aflöningen för
den nya befälsbofattningen i Skåne erfordrades för do nya anordningames genomförande,
förekomme åtskilliga andra omständigheter, som gjorde det omöjligt eller åtminstone
olämpligt att verkställa distriktschefs-embetcnas indragning redan vid den af
Riksdagen angifna tidpunkt. Först och främst både Kongl.Maj:t i fråga om distriktchefsembetct
i sydöstra distriktet redan förordnat, att berörda embete skulle indragas vid nuvarande
innehafvares afgång, och i detta en gång meddelade nådiga förordnande hade
Kongl. Maj:t funnit någon ändring icke böra ega ruin. Samma förfaringssätt i afseende
på indragning af till upphörande bestämda tjänster både ock af Kongl.
Maj:t godkänts i fråga om mångfaldiga andra tjenstår vid tullverket, som under de
sednare åren blifvit till indragning bestämda, och Riksdagen både åt ett sådant
förfaringssätt lemnat sitt godkännande genom anvisande på öfvergångsstat af oförminskade
aflöningsförmåner åt innehafvarnc af dylika till indragning afsedda tjänster.
Det skulle vid sådant förhållande vara mindre följdriktigt att i fråga om distriktchefs-embetena
iakttaga ett annat förfarande. Dessutom kunde det icke billigtvis
ifrågasättas, att nuvarande innehafvare af distriktckcfs-cmbctena i södra och vestra
distrikten, af Indika den sistnämnde blifvit utan något förbehåll utnämnd till sitt
embete och dervid tillförsäkrats rätt att åtnjuta dermed förenade lön och öfriga
förmåner, skulle lemna sina befattningar, innan det ens blifvit bestämdt hvad do
derefter för sin återstående lifstid skulle ega att å pensions- (iller indragningsstat
påräkna. Och slutligen både det synts Kong!. Maj:t icke heller ur sparsamhetssynpunkt
riktigt att till indragningsstat öfverföra embetsman, som ännu vöro i full arbetskraft,
och i stället uppdraga deras åligganden åt nv-a befattningar, för hvilka nya
löner måste anvisas. På grund af alla dessa omständigheter både Kong], Maj:t
funnit sig icke kunna godkänna Riksdagens beslut om verkställande redan vid 1860
års slut af distriktchefs-cmbotcnas indragning, utan förklarat sig vilja framdeles

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 47.

taga denna fråga i förnyadt nådigt öfvervägande, sedan icke allenast de nya anordningar,
hvilka, på sätt Kong! Maj:t yttrat, vid dessa ombetens indragning måste
träffas, blifvit slutligen vidtagna, utan äfven voro bestämdt livad som bordo innchafvarnc
af ifrågavarande tjenstår tillkomma på indragningsstat, i händelse dessa
fenster indrogos före nuvarande innoliafvares afgång, och hvarom Kong!. Maj:t anbefallt
General-tullstyrelsen att med särskild! förslag inkomma.

Beträffande de vid distriktchefernas expeditioner anställde tjensteman och
betjente, hade Kongl. Maj:t i afseende på tidpunkten för indragning af deras befattningar,
funnit någon annan bestämmelse icke lämpligen böra meddelas, än att samma
befattningar skulle upphöra samtidigt mod det distriktchefs-embete, yid hvilket
de hvar för sig voro anställde.

Jemte åberopande af hvad sålunda i afseende å distriktchefs-embetena förekommit,
är i den nådiga Propositionen vidare andraget, att Kongl. Maj:t, som således
redan fattat beslut derom, att samtliga distriktchefs-embetena med dertill hörande
expeditioner skulle indragas och i afseende å tiden för tillämpning af detta
beslut, så vidt det angingo distriktcliefs-embetet i sydöstra distriktet, tillika och
förr än tullverkets stater underkastades Riksdagens pröfning, till efterrättelse äfven
för sistnämnda diabetes innehafvare förordnat, att indragningen skulle ega rum vid
hans afgång, icke kunde derutinnan medgifva någon förändring; och ehuru Kongl.
Maj:t vore villig att i öfrig;!, ännu öppna frågor om tiden för indragningen af
distriktchefs-embetena i vestra och södra distrikten tillmötesgå Riksdagens uttryckta
önskan, att dessa indragningar, så snart lämpligen ske kunde, måtte vinna tillämpning,
samt Kongl. Maja i sådan afsigt låtit General-tullstyrelsen afgifva förslag till
ordnande och upprätthållande på annat lämpligt sätt af de tjensteåligganden, hvilka
tillhörde sistnämnda tvännc distriktchefs-embotcn och icke kunde Utan verklig
skada för förvaltningens handhafvande åsidosättas, hvilka förslag, sådana de i den
nådiga Propositionen (pag. 27—32) funnos omförmälda, Kongl. Maj:t för sin del
gillade och till Riksdagens pröfning i afseende å de dermed förknippade utgifter
öfverlemnade, funne Kongl. Maj:t likväl, att ifrågavarande embetens indragning icke
i något fall bort vidtagas förr, än nödiga medel till nyssnämnda utgifters bestridande
blifvit anvisade och tillika blifvit bestämdt beloppet af den pension, som vid
ena eller andra embetots indragning skulle dess nuvarande innehafvare tillkomma;
ty om än, mod afseende å det allmänna vilkor, hvarunder tullverkets tjensteman
voro i Statens tjenst anställde, eller att do vid uppnådd pensionsålder samt då befunnen
oförmåga att vidare sköta tjensten och äfven derförinuan, i händelse af förverliadt
förtroende, kunde i förra fallet med, och i det sednare utan pension, emot
sin egen vilja och utan ransakning och dom från innehafvande befattning entledigas,
det vore det allmännas juridiska rätt att emot dom förfara annorlunda, än
lagarno i afseende å oafsättlig© tjensteman bestämde, kundo likväl ett sådant bruk
af don Kongl. Maj:t förbehållna rätt, att de ifrågavarande tjenstemännén derigenom
tillskyndades ett oförskyldt och obilligt lidande, för beredande af skyndsammare
tillfälle till en nödig ansedd förändrad organisation, desto mindre hafva varit af
förra Riksdagen åsyftat, som Riksdagen fast heldre ställt beslutet om distriktchofs-embotenas
indragning i sammanhang med uttrycklig begäran om särskild!
förslag till do nuvarande distriktchefernas pensionering. Huru än en sådan utan
tjonstemannens förvållande åtvungen pensionering med mindre belopp än de vid
anställningen tillförsäkrade löneförmåner blefve ordnad, ledde alltid åtgärden till
en i viss män ensidig rubbning af det ingångna aftal©t, så vida detta icke tillika
inneburit något förbehåll, som till eu dylik åtgärd berättigade. Ett sådant förbe -

Stats-Utskottets Utlåtande ±\r:o 4-1.

6

Mil åter lsunde med något skäl anses innefattadt i det vilkor hvarunder nuvarande
distrikt-chefen i södra tulldistriktet erhållit Kong''!. Maj:ts fullmakt å sin beställning'',
nemligen att han skulle vara underkastad den framtida reglering af einbetet tillkommande
åligganden och löneförmåner, som kunde varda bestämd. I den mycket
äldre fullmakten för distrikt-chefen i vestra distriktet förekomme deremot icke
något dylikt vilkor. Men utom denna väsendtligt skiljaktighet i sj elfva tjenstcaftalets
beskaffenhet förekommo dessutom andra olikheter, Indika vid frågor af förevarande.
art tvifvelsutan borde tagas i betraktande, nemligen dels den, att, under
det distriktchefs-embetet i södra distriktet skulle ersättas med en tjenst, som erhölle
ett hufvudsakligen olika syfte, eller åtminstone företrädesvis toge i anspråk
blott en, men starkt utpräglad del af det förra distriktebefs-embetets verksamhetssfer,
så skulle deremot distriktebefs-embetets i vestra distriktet kufvudsakligaste
och vigtigaste åligganden äfven genom den nya organisationen fortfarande uppehållas,
dels ock den, som innefattas i personernas eget förhållande till den förvaltningsgren,
från hvilken det är i fråga att dem skilja. Utan att i detta hänseende
på något sätt förringa värdet af nuvarande distrikt-chefens i södra distriktet ådagalagda
redbarhet, skicklighet och nit under den jemförelsevis korta tid han varit vid
tullverket anställd, kunde och borde det likväl icke lemnas utan särskilt afseende,
att nuvarande distrikt-chefen i vestra distriktet under eu lång och oafbruten anställning
i tullverkets tjenst på ett synnerligen förtjenstfull sätt uppfyllt sina åligganden
och ännu vid sin framskridna ålder gjorde sig väl förtjent af det vitsord
General-tullstyrelsen i sitt förut omförmälda utlåtande (pag. 32) angående honom
uttalat.

I betraktande af alla dessa förhållanden funno Kongl. Maj:t sig kunna medgifva,
att indragning af distriktchefs-embetet i södra distriktet måtte vid innevarande
års utgång verkställas, och att den nya organisationen af befälhafvarehefattningen
för kustbevakningen i Skåne, äfvensom ilo förändrade bestämmelser angående
dervarande tulltiskals åligganden och aflöning, hvarom General-tullstyrelsen
framställt förslag, skulle från samma tid träda i kraft, under förutsättning och
vilkor att nuvarande innehafvare!! af nämnda distriktehofs-cmbote, såsom Kongl.
Maj:t i sammanhang dermed föreslagit, för sin återstående lifstid tillädes eu mot
hans nuvarande ordinarie lön svarande pension af 4,000 Riksdaler; hvaremot Kongl.
Maj:t icke kunde bifalla, att indragningen af distriktchefs-embetet i vestra distriktet
och tillämpningen af de nya anordningar, hvilka i sammanhang dermed borde inträda,
måtto ega rum förr, än vid nuvarande innehafvares af nyssnämnda distriktchefscmbete
afgång eller frivilliga öfvergång på indragningsstat.

General-tullstyrelsens af Kongl. Maj:t åberopade förslag till förändrade bestämmelser
angående tulltiskalens i Skåne åligganden och aflöning afsåg, att åt
denne tjensteman, i hvars åliggande att vid samtliga stadsdomstolarne inom provinsen
bevaka och utföra tullverkets vid dem anhängiga mål, hvartill den trägnare
tjenstgöringen vid dervarande tullkammare icke kunde anses lemna desses föreståndare
tillräcklig ledighet, någon inskränkning ej borde göras, äfven skulle uppdragas
att efter distriktchefen öfvertaga skyldigheten att minst eu gång i hvarje
qvartal verkställa inventering å tullkamrarne, samt att, hvad särskildt angick tullkammaren
i Malmö, der tullflskalen är och skulle blifva stationerad, 1 ullkassan derstädes
minst en gång i hvarje vecka inventera; och skulle i följd af denna tillökning
i göromål bemälde tulltiskals aflöning, som nu utgöres af ordinarie lön å
1,200 Rall'', förhöjas till 2,000 R:dr, deraf 1,600 R:dr lön och 40(1 R:dr ijen.-rgöringspenningar;
varande i sammanhang dermed föreslaget art befälhafvare!! för kust -

Stall-Utskottet!t Utlåtande N:o 47.

7

bevakningen skulle*; jemte den af Riksdagen redan bestämda aflöning 5,000 R:dr,
deraf 3,500 Rall1 såsom lön och 1,500 ll:dr i tjenst-göri liggpenningar,'' erhålla i stället
för fast roscpcuningoanslag af 1,000 R:dr, ersättning för resekostnader efter 6:te
klassen af gällande resereglemente.

Beträffande åter styresmanna bofattningen i Göteborg, hvilken, såsom ofvan
är an ty dt, skulle uppdragas åt någon bland cheferna för de på platsen varande
tullförvaltningsafdelningar, innehöll General-tullstyrelsens förslag, att detta uppdrag,
hvithet, kom me att af Kongl. Maja, hvarje gång för en tid af förn år, i nåder meddelas,
skulle, enligt de allmänna grunder till instruktion General-tullstyrelsen (pag.
28) framställt, omfatta hufvudsakligen de åligganden, som i afseende å tullförvaltningen
i Göteborg nu tillhöra distriktchefen, med undantag af den egentliga kontrollen
öfver uppbörden derstädes, hvilken kontroll samtliga afdclningschefcrna, såsom
sjelfve debiterande och redovisande, måste vara jäfvige att utöfva. Detta bestyr
borde derföre såsom ett stadigvarande åliggande åt tullfiskalen på platsen uppdragas.
Såsom årlig godtgörelse för den tillökning i maktpåliggande och ansvarsfulla
göromål, som sålunda skulle dessa tjensteman påläggas, ansåg General-tullstyrelsen
följande belopp erforderliga, nemligen för styresmannen, hvilken skulle benämnas
tulldirektör, 2,500 Rall- i form helt och hållet af särskildt tjenstgöringspenningcanslag,
innefattande jemväl ersättning för det skrifbiträde, hvaraf tulldirektören,
såsom sådan, kunde vara i behof, samt för tullfisk alen eu förhöjning af 800
R:dr, så att han, som enligt 1868 års stat åtnjuter i lön 1,200 Rall* och i tjenstgöringspenningar
600 Rall-, i stället erhölle i lön 1,600 R:dr och i tjenstgöringspenningar
1,000 Rall-. I fråga åter om den lön, som, i händelse af distriktchefens i
vestra distriktet frivilliga afgång, borde honom å indragningsstat tillkomma, ansåge
General-tullstyrelsen af anförda skäl (pag. 31 och 32) densamma böra till ett belopp
af 5,000 Rall- bestämmas.

Emot hvad Kongl. Maj:t, angående indragning af distriktchefs-embetet i
södra distriktet äfvensom i fråga om den nya organisationen af befälhafvaröbefattningen
för kustbevakningen i Skåne samt om dervarande tullfiskals förändrade
åligganden och aflöning, anfört och föreslagit, har Utskottet icke funnit anledning
till anmärkning. Do af General-tullstyrelsen angifna skäl för reseersättningens bestämmande
efter rescreglementét i stället för fast resepenningeanslag synas Utskottet
väl förtjenta af uppmärksamhet, helst denna ersättning enligt 6:te klassen
af reglementet ingalunda kan anses öfverstiga den verkliga kostnaden; och då don
distriktchefen i södra distriktet nu åliggande kontroll öfver uppbörden måste, vid
nämnda embetes indragning, på någon annan tjensteman öfverflyttas, synes Kongl.
Maj:ts förslag, att åt tullfiskalen uppdraga detta bestyr, icke kunna annat än bifallas,
likasom den aflöningsförhöjning, som i sammanhang dermed blifvit för tullfiskalen
ifrågasatt, icke torde kunna anses för högt beräknad. I afseende å den för
distriktchefen föreslagna pension får Utskottet erinra, att denne tjensteman för
närvarande åtnjuter i lön 4,000 Rall- och i tjenstgöringspenningar 3,500 R:dr, eller
tillhopa 7,500 Rall*, och att han således bör anses vara, vid tjenstens indragning,
till den föreslagna pensionen af 4,000 Rall* berättigad.

I afseende åter å distriktchefs-embetet i Göteborg har hos Utskottet tvekan
uppstått, huruvida den organisation, som, enligt General-tullstyrelsens förslag,
skulle, vid nuvarande distriktchefens afgång, i stället för nämnda embete anordnas,
må kunna anses fullt lämplig och tillfyllestgörande. Beträffande uppbördskontrollens
öfverlåtande åt tullfiskalen synes väl något väsentligt ej vara att anmärka,
men deremot förefaller det mer än tvifvelaktigt, om eu afdelningschef, hvilken,

8

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 47.

med bibehållande af egen befattning, endast för en kortare tid erhöllo förmanskap
öfver sina kamrater, skulle kunna med den sjelfständighet och den kraft, som för
ändamålets vinnande äro nödiga, öfvertaga ledningen af en sådan vidlyftig förvaltning,
som den ifrågavarande. Utskottet får alltså hemställa,

] :o) att Kongl. Maj:ts nådiga förslag om en årlig pension af 4,00.0 R:dr för
distriktchefen i södra distriktet må af Riksdagen bifallas;

2:o) att aflöningen åt bofälkafvaren för kustbevakningen i Skåne måtto bestämmas
till 5,000 R:dr, deraf 3,500 R:dr såsom lön och 1,500 Rall- i
tjenstgöringspenningar, jemte rätt till ersättning för resekostnader enligt
G:to klassen i gällande resereglemente;

3:o) att, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, aflöningen för tullfiskalen i södra
distriktet må bestämmas till 2,000 Rall1, deraf 1,000 Rall- i lön och 400
R:dr i tjenstgöringspenningar; samt

4:o) att Riksdagen, jemte anmälan, att den icke haft något att anmärka i
afseende å kostnaderna för den organisation, som af General-tullstyrelsen
blifvit föreslagen att, vid indragning af distriktcliefs-embetet i vestra distriktet,
i stället för detta embete anordnas, måtte under åberopande af
bär ofvan angifna skäl i underdånighet anhålla, att Kongl. Maj:t, vid nuvarande
distriktchefens i nämnda distrikt afgång, täcktes taga under förnyad
ompröfning, huruvida den föreslagna organisationen må finnas
lämplig och tillfyllestgörande,

I afseende å aflöningsstaten i öfrigt har Kongl. Maj:t dels gillat Generaltullstyrelsens
förslag om indragning i uppgifven ordning af 1 ltammarskrifvaretjenst
vid tullkammaren i Stockholm, äfvensom åtskilliga vaktmästare-, kustvaktoch
kustroddaretjenster i landsorten, samt om minskning med 700 R:dr uti ett för
Stockholms tullbevakningsinspektion uppfördt. anslag till eu c. o. kammarskrifvare,
dels förklarat sig anse vissa ifrågasatta förändrade anordningar vid tullkamrarne i
Trelleborg, Carlstad och Söderhamn vara förtjente af bifall, dels funnit tullförvaltaretjensten
i Kongelf kunna utan olägenhet indragas, Indika samtliga indragningar
och förändringar skulle, då do blifvit genomförda, föranleda cn minskning i utgifter
af 8,800 R:dr, dels ock till Riksdagens pröfning öfverlemnat en af föreståndaren
för konfiskations-inspektors- och kassörs-kontoret i Stockholm gjord ansökning att,
oaktadt han ej inom 18G9 års utgång derom gjort anmälan, få på den nya staten
ingå; men i betraktande af den utaf Gener al-tulls tyr elsen (pag. 10—13) lemnado
utredning af de flera vid tullförvaltningen förekommande förhållanden, hvilka så väl
i Sverige som i dess grannländer påkallade eu större mångfald af lönekategorier
inom samma tjenstegrader, äfvensom af hvad General-tullstyrelsen i öfrigt derom
anfört, har Kongl. Maj:t icke funnit skäl frångå de allmänna grunder, i enlighet
med hvilka de af Kongl. Maj:t för dess del godkända och vid sistförfluten tvänne
riksdagar framlagda förslag till tullverkets aflöningsstat blifvit upprättade, hvaremot
Kongl. Maj:t, som till ledning för Riksdagens blifvande beslut angående aflöningsanslagets
hela belopp, låtit i öfverensstämmelse med nämnda grunder affatta
ett detalj eradt förslag till sådan aflöningsstat, hvari oj mindre don ordinarie lönen
än äfven tjenstgöringspenningarne för hvarje särskild befattning blifvit upptagna,
ansett sig, med anledning af nästliden Riksdags i ämnet gjorda framställning, böra
ifrågasätta, om icke Riksdagen, med fastställande af de uppförda tjenstgörings-penningeanslagens
samfällda belopp, ville ställa detsamma till Kongl. Maj:ts disposition,
att för dermed afsedt ändamål, efter rörelsens vexlingar och deraf på ena eller

andra

Stats-Utskottets Utlåtande N:o ål.

andra, stället föränderliga behof, användas, hvarigenom för framtiden kunde undvikas
att för hvarje sådan mera tillfällig förändring i aflöning^vilkor, deraf pensionsrätten
icke beror, påkalla Riksdagens särskilda pröfning.

I sammanhang härmed bör Utskottet anmäla dels bränne inom Andra Kammaren
väckta, till Utskottets behandling remitterade motioner (N:is 83 och 215),.
deruti Herr Pehr Tjernlund och Herr Pehr Pehr sson af anförda skäl föreslagit, att
alla i rikets skärgårdar belägna tullstationer måtto indragas; dels ock en af Riksdagens
sist församlade Revisorer (pag. 151) gjord anmärkning derom, att vid flera
tullplatser, såsom Dalarö, Sandhamn, Furusund, Södertelje och Nyköping, uppbörden
icke på långt när motsvarat förvaltningskostnaderna, i anledning hvaraf Rcvisorerno
ifrågasatt, huruvida icke utgifterna vid nämnda tullplatser skulle genom vidtagande
af lämpliga åtgärder kunna väsendtligen förminskas.

I afseende å denna anmärkning har General-tullstyrelsen uti afgifvet underdånigt,
utlåtande dels erinrat, att den i Nyköping af en aftagande handel och
rörelse härflytande minskningen i tullintägt torde kunna anses vara af öfvergående
beskaffenhet, samt att all don inskränkning i tullpersonal, som med hänseende till
stadens stapelrätt vore möjlig, redan egt rum genom den enligt 1868 års utgiftsstat
beslutade indragningen af en uppsyningsman, dels ock hvad angick de öfrig»
uppgift]» tullplatserna erinrat, att, enär vid dom, såsom utgörande ondast inloppsstationer
till hufvudstaden, varuförtullning icke finge ega rum, utan den der fallande
uppbörd hufvudsakligen bestode af fyr- och båkafgifter, som genom tullverket
för särskild! med dem afsedt ändamål uppbäras och redovisas, voro ock, hvad Revisorerne
jemväl medgifvit, uppenbart, att någon omkostnaderna uppvägande tullinkomst
icke kundo vid dessa stationer påräknas. I måu som en mera frisinnad
tull-lagstiftning kunnat tillåta minskning vid eu eller annan af dessa inloppsstationer
af der anställda bcvakningspersonal, hade derom också redan i nåder förordnats,
nemligen år 1866, af två vaktmästare och två roddare under Dalarö tullkammare
samt af fyra vaktmästare vid Furusund, hvarförutan vid föreslagen reglering
af tullverkets stater för år 1869 en sådan förändrad bovakningsanordning vid, bland
andra, nu omförmälda inloppsstationer ifrågasatts, att omkostnaderna vid dem skolat
komma ittt ytterligare i någon mån nedgå, men om hvilken anordning, såsom till
verkställigheten beroende på förändring jemväl af gällande, i särskild tullförfattning
intagna seglationsföreskrifter, funnits icke annorlunda än i sammanhang
dermed böra definitivt beslutas, hvarföre, under afvaktan å i öfrigt nödig fullständigare
omarbetning af berörda författning, måst med vidare omreglering af
personalen och aflöningen vid dessa och öfrig» inloppsstationer till eu del af rikets
städer anstå.

Redan uti underdånig skrifvelse af den 24 April 1867 anhöll Riksdagen, att
Kongl. Maj:t måtte taga i nådigt öfvervägande, huruvida helt och hållet, eller med
hvilka inskränkningar och undantag, skyldigheten för skeppare på inrikes gående
fartyg och båtar att lägga till vid tullstation, belägen utanför destinationsorten,
måtte kunna upphöra; och denna underdåniga ansökning blef, med skrifvelse af
Herr Statsrådet och Chefen för Finans-departementet den 10 påföljdo Maj, till
General-tullstyrelsens yttrande öfverlemnad, jemte ett redan då på nådig pröfning
beroende, år 1863 uppgjordt förslag till liv tullstadga, äfvensom, bland annat, en af
Stadsfullmäktige i Göteborg gjord framställning om tillstånd för utrikes ifrån kommando
fartyg att under vissa vilkor direkt uppsegla till nämnda stad.

Bill. till Riksd. Prot. 1870. 4 Sand. 1 Afd. 27 Höft.

2

10

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 47.

Med hänseende till hvad General-tullstyrelsen i sitt i anledning af Revisorernas
anmärkning afgifna utlåtande anfört och då frågan om inloppsstationernas
indragning, enligt hvad ofvan är antyda måste, efter behörig utredning, till pröfning
förekomma i sammanhang med det redan länge förväntade förslaget till ny
tullstadga, om hvars snara kompletterande vederbörande icke lära underlåta draga
försorg, tillstyrker Utskottet,

: ! 5:o) att Herr Pehr Tjernlunds och Herr Pehr Pchrssons förevarande motioner
må af Riksdagen lemnas utan afseende; och

6:o) att Revisorernas omförmälda anmärkning icke må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.

Utgifterna för kustbevakningen äro visserligen högst betydliga, men någon
väsendtligare inskränkning deri torde icke vara möjlig, derest icke det kan lyckas
vederbörande att, genom framkallande af en förändrad lagstiftning från Danska
sidan, om ej omintetgöra, åtminstone betydligen försvåra tillfällena till den olofliga
införsel af spritdrycker från Seland, som nu i stor skala bedrifves och till hvars
hämmande eu talrik bcvakningsporsonal på Skånska kusten är oundgängligen nödig;
vid hvilket förhållande och enär do utaf sistlidne riksdag framställda anmärkningar
emot förslaget till aflöningsstat synts Utskottet genom hvad General-tullstyrelsen
i sitt underdåniga utlåtande (pag. 10—14) derom anfört vara nöjaktigt förklarade,
hvarförutan, på sätt ofvan är omförmäldt, någon indragning af tjenstebefattningar
jemväl egt rum, samt då Kong!. Maj:ts nådiga framställning om tjenstgöringspenninge-anslagens
ställande till Kong!. Maj:ts disposition öfverensstämmer
med den af sist församlade Riksdag i ämnet uttalade åsigt, får Utskottet, som ansett
den af föreståndaren för konfiskations-, inspektörs- och kassörskontoret i Stockholm
sökta förmån att få på den nya staten ingå, lämpligen kunna honom medgifvas,
nu tillstyrka,

7:o) att bemäldo kontorsföreståndaro må förklaras berättigad att på den
nya staten ingå; och

8:o) att det nu framlagda förslaget till aflöningsstat måtte af Riksdagen
godkännas såsom normalstat för tullverket, med rättighet för Ivongl.
Maj:t att tjenstgöringspenninge-anslagens samfällda belopp för dermed afsodt
ändamål disponera.

I enlighet med sistlidna Riksdags derom gjorda framställning har Kong!.
Maj:t jemväl funnit godt bifalla, att så kalladt ålderstillägg, der sådant förut till
någon dol ingått i ordinarie lönen, må från och med den nya statens trädande i
kraft i sin helhet räknas till tjenstgöringspenningarne; dock att beslutet härom ej
komme att vinna tillämpning emot redan anställde bevakningsbetjente, livilka icke
genom samma stat undfinge förbättrade löneförmåner och icke heller genom sina
konstitutorial blifvit förbundna att underkasta sig en blifvande sådan stats bestämmelser.

Beträffande pensionsväsendet har Kongl. Maj:t föreslagit, att nuvarande
pensionerings bestämmelser för tullverket måtte fortfarande tillämpas för den egentliga
bevakningspersonalen, det vill säga för alla dem, som tillhöra kustbevakningen
samt för den stationära tullbevakningen från och med lägsta eller roddaregraden
till och med öfveruppsyningsmän, men att deremot af alla de till tullverket hörande
öfriga embets- och tjensteman såväl de, som genom tillämpning af den nya
staten crköllo ökad aflöning, som ock de, livilka efter den dag, då ifrågavarande
»tat blefve af Kongl. Maj:t slutligen fastställd, i tullverkets tjenst antogos eller be -

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 47.

1J

fordrades, måtte förklaras icke cga anspråk på åtnjutande af pensionsrätt efter
andra grunder i afseende på lefnadsålder ock tjenstetid, an som för rikets civila tjensteman
i allmänhet äro bestämda.

Då äfven detta nådiga förslag torde få anses öfverensstämma med den
åsigt, som legat till grund för sist församlade Riksdags i ämnet gjorda framställning,
samt de befattningar, som fortfarande skulle blifva från do allmänna pensionsvilkoren
undantagna, otvifvelaktigt äro af beskaffenhet, att påkalla en tidigare
pensionsålder, tillstyrker Utskottet,

9:o) att hvad Kong! Maj:t i fråga om pensionsvilkoren för tullverkets embets-
och tjensteman föreslagit måtto af Riksdagen godkännas.

Hvad slutligen angår det vid sistlidno riksdag från förslagsanslag till bestämdt
anslag förvandlade belopp, som anvisats till pensionering utaf aflidne tulltjenstemäns
och botjentes i fattigdom efterlcmnado enkor och barn, har Kong!.
Maj:t, ehuru den härtill i staten förut upptagna summa, 30,000 R:dr, under sednare
åren icke behöft öfverskridas samt någon för statskassan nämnvärd tillökning deri
icke heller för framtiden kan förutses komma att tagas i anspråk, likväl, på de
af General-tullstyrelsen anförda skäl, funnit sig böra äska, att det härför erforderliga
belopp fortfarande, såsom ända till innevarande år egt rum, måtte såsom förslagsanslag
anvisas.

I afseende härå får Utskottet meddela, att, enligt det genom Kongl. Brefvet
den 16 Februari 1833 stadfästade reglementet för pensioneringen å allmänna
medel af tulltjenstcmäns i fattigdom efterlemnade enkor och barn, jemfördt med
Kongl. Brefvet don 3 December 1861, erhålla enkor och barn efter General-tullstyrelsens
chef och ledamöter samt högre och lägre, General-tullstyrelsen underlydande
tjensteman, som i följd af verklig utnämning innehaft ordinarie lön på tullverkets
stat och till dödstimman qvarstått på verkets aflöning^- eller pensionsstat,
pensioner af tullmedlen, när med lagligen upprättad bouppteckning eller vederbörandes
officiela intyg styrkes, att mannens eller fadrens qvarlåtenskap icke lenmat
så stor kapitalbehållning, att räntan deraf, beräknad till tre procent, uppgår till
pensionens belopp. Pensionen bestämmes till vissa procent af den aflidne tjenstemannens
vid tullverket sist innehafda lön, nemligen å lön öfver 4,500 R:dr till 4
procent, å lön från 4,500 till 1,500 R:dr till 5 procent och å lön från 1,500 till 600
Rall* till 6 procent, men för lön under 600 R:dr, oberoende af lönens belopp, till 36
Rall*. För son upphör rättigheten till pension, då lian fyllt 21 år, men för dotter
fortfar den intill dess hon träder i gifte. Om pensionär genom arf eller på annat
sätt kommer i tillfälle att sig sjelf försörja indrages pensionen.

Då således pensionsvilkoren äro noggrannt bestämda, förefinnas icke någon
anledning antaga, att pensionssumman, som under många år qvarstått vid ungefär
samma belopp och nästlidna år utgjort 29,856 Rall* 4 öre, skulle kunna i någon
väsendtlig män öfverstiga hvad sist församlade Riksdag ansett sig böra för ändamålet
afse, eller 30,000 R:dr, helst som den lägre personalen, hvars enkor och barn
företrädevis äro föremål för denna pensionering, på sednare åren blifvit genom beslutade
indragningar till antalet betydligt förminskad. Dessutom synes en till nedsättning
i utgifterna ledande förändring af pensionsvilkoren lämpligen och utan
obillighet kunna ega rum på det sätt, att pensionstiden för ogift dotter klofve för
framtiden inskränkt till 25 års ålder. Yid sådant förhållande och då utgiftssumman,
till följd af sjelfva utgifternas natur, alltid måste blifva obestämd, tillstyrker
Utskottet,

12

Stats-Utskottets Utlåtande A7:o 47.

10:o) att, — under förutsättning, att do nu gällande Tilkoren för pensionering
utaf aflidne tulltjenstemäns och betjentes i fattigdom efterlemnade
enkor och barn varda, med den förändring för framtiden, att pensionsrätten
för dotter upphör då hon uppnår 25 års ålder eller i gifte inträder,
i öfrigt oförändrade bibehållna, — Riksdagen må medgifva, att
anslaget för denna pensionering erhåller natur af förslagsanslag.

Till arfvoden för tullmåls behandling ingår i omkostnadsstatens anslag ett
till 9,250 R:dr beräknadt förslagsanslag. I afseende härå bör Utskottet meddela,
hurusom, jcmlikt General-tullstyrelsens på Kong!. Brefvet den 7 Maj 1831 grundade
cirkulär af den 29 påföljde Juni, är stadgadt, bland annat, att i Stockholm
trenno af Rådstufvurättcns ledamöter skola utgöra eu särskild afdelning af
Rådstufvurätt för upptagande af do frågor, som förut tillhört Sjötullsrätten derstädes;
att en af dessa ledamöter skall, på vederbörande Hofrätts underdåniga
förslag, erhålla ständigt nådigt förordnande att vara ordförande, men att deremot
de tvänno öfriga ledamotsplatserna må kunna omvexla magistrats-ledamöterna
emellan, i den ordning och för så lång tid, som Magistraten efter omständigheterna
kan finna lämpligt att bestämma; att vid denna afdelning af Rådstufvurätten
särskild tillförordnad notarie skall finnas; samt att årliga arfvoden för
dessa tjensteman böra af tullmedlen utgå med 400 Ratt för ordföranden, 250 R:dr för
hvardera af de tvänno andra ledamöterna och 500 R:dr, allt Banko, skrifvarchjclp
derunder inberäknad, till notarien. Uti öfriga rikets städer utgår deremot, jemlikt
General-tullstyrelsens cirkulär den 21 April 1841 och Kongl. Brefvet den 0 April
1858, ersättningen för tullmåls behandling på det sätt att densamma beräknas till
10 R:dr Banko för hvarje med laga slut afhulpet. rättegångsmål utöfver ett antal
af sex årligen. Då nu, enligt hvad Utskottet inhemta,t, tullmålens antal i Stockholm
under nästlidet år endast utgjort sextioåtta och under de fem sista åren i
medeltal uppgått till sjutiofyra, skulle det således leda till en jemförelsevis ej
oväsendtlig besparing, om do i afseende på godtgörelseu för tullmåls behandling i
öfriga städer gällande föreskrifter jemväl blcfvo i fråga om Stockholm tillämpade;
och då en sådan förändring icke torde kunna medföra några afsevärda olägenheter,
hemställer Utskottet,

ll:o) att Riksdagen måtte hos Kongl. Maja i underdånighet anhålla, att
Kongl. Maj:t täcktes tillse, huruvida icke ersättningen för tullmåls behandling
vid Stockholms Rådstufvurätt skulle kunna, till besparing i
utgifterna, beräknas efter enahanda grunder, som i afseende å öfriga
rikets städer äro i fråga om sådan ersättning gällande.

Beträffande de belopp, hvartill de särskilda aflöning^- och utgiftsstaterna
blifvit, af Kongl. Maj:t beräknade, har Utskottet icke funnit annan anledning till
anmärkning, än att, då den af Kongl. Maj:t beräknade slutsumman af dessa stater,
1,989,900 R:dr, torde böra höjas till det, belopp af 1,990,000 Ratt, som redan vid
behandling af Utskottets Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under Riksstateus
Sjunde Hufvudtitel, blifvit af Riksdagen för tullstaten uppfördt, Utskottet
af detta skäl ansett det i omkostnadsstaten ingående förslagsanslag till “diverse
utgifter böra med 100 R:dr förhöjas, eller från 9,946 Rall- 50 öre till 10,046 Ratt
50 öre, hvarigenom alltså omkostnadsstaten komine att uppgå till en summa al
173,546 Ratt 50 öre, deraf 99,296 Ratt 50 öre utgöra förslagsanslag; hemställande
alltså Utskottet,

12:o)

Stats-Utskottets Utlåtande N:o ål.

13

12:o) att nodannämnda utgiftsstater måtte för år 1871 af Riksdagen fastställas
till följande belopp, nemligen:

a) Ordinarie aflöningsstaten 1,290,413 R:dr SO öre, deraf 390,380 R:dr

utgöra tjenstgöringspenningar;

b) Öfyergångsaflöningsstaten 63,640 R:dr;

c) Ofvergångsstaten för uppbördsprovision, förslagsanslag, 60,000 R:dr;

d) Ålderstilläggsstaten, förslagsanslag, 87,000 R:dr;

e) Indragningsstaten, förslagsanslag, 96,600 R:dr;

f) Pensionsstaten för afskedade tjensteman och betjente, förslagsanslag,

188,000 R:dr;

g) Pensionsstaterna för aflidne tjenstemäns och betjentes i fattigdom efter lemnade

enkor och barn, förslagsanslag, 30,800 R:dr; och
It) Omkostnadsstaten 173,546 R:dr SO öre, deraf 99,296 R:dr 50 öre äro
förslagsanslag.

Stockholm deri 7 April 1870.

På Stats-Utskottets vägnar:

Fredrik Alexander Fnnck.

iiftrnfiH .dfiW .0 god labvti ,i

Bih. till Riksd. Prot. 1870. 4 Sami. 1 Afd. 27 Höft.

3