Stats-Utskottets Utlutande N:o 38.
i
N:o 38.
Anis. till Riked. Kansli <1. 5 April 1870, kl. <1 e. m
Utlåtande, i anledning af Kong!. Maj:ts nådiga proposition, i fråga om
kronohemmans samt åtskilliga andra kronolägenheters upplåtande
under skattemannarätt utan särskild köpeskillings erläggande.
(I. A.)
De af Kong!. Magt utsedde komiterade för behandling af frågan om
beskattningsväsendets samt uppbörds- och redogörelseverkets förenkling hafva uti
deras under den 30 April 1847 afgifna, till trycket sedermera befordrade, underdåniga
betänkande framställt förslag derom, att kronorusthåll, säterier och bergsmanshemman
äfvensom andra sådana under åborätt upplåtna kronohemman och
lägenheter, hvilkas åboer af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande antogos och som,
enligt gällande stadgande!),, emot afgift till staten- kunde till skatte köpas — således
icke de hemman som af särskilda verk och inrättningar eller fromma stiftelser pa
ett, eller annat sätt disponeras — skulle utan lösen, erhålla skatte-natur.
Till stöd härför hafva komiterade hufvudsakligen! anfört: att, då krono»
naturen icke medförde någon högre skattskyldighet, än om hemmanet eller lägenheten
vore skatte, staten af sin jordeganderätt icke hemtade annan fördel än
den aW) åtnjuta lösen, derest åboen ville förvärfva skat erätt ; — att, enär inne»
hafvarne af kronojorden svårligen kunde åläggas1 lösa densamma till skatte, denna
lösen blott efter hand inflöte och således endast kunde beräknas såsom eu årlig
inkomst; att denna inkomst för åren 1837—1846 i mede tal icke uppgått till mer
än 8,765 Rall’ 26 öre, hvaruti likväl inbegripes lösen för de under samma år till
skatte försålda andelar af rekognitionsskogar och kronoal 1 männirigar, så att skatte^
lösen för äldre kronohemman vida understigit nämnda; belopp; att besagda inkomst
förminskades och slutligen upphörde, i den mån hemmanen blefvo till skatte losta;
att, om» endast sakens ekonomiska nytta betraktades, i sådant hänseende förekomme,
Bih. till Riksd. Prof. 1870. 4 Sami. 1 Afd. 28 Haft. 1
2
Ståls-Utskottets Utlåtande N:o 58.
att, derest kronohemman genast erhöllo skatte-natur, staten också tidigare kunde
påräkna åtskilliga inkomster af charta sigillata, enär afhandlingar om öfverlåtelse
af åborätt karterades endast till hälften emot köpebref, samt fastebref och inteckningar
icke för kronohemman ifrågakomme, likasom deras värde ej kunde i bouppteckningar
beräknas, hvarigenom deremot svarande kartering icke vore af nöden;
att, ehuru någon beräkning öfver den sålunda genom förändring i hemmanets
natur uppkommande tillökning i charta-sigillata-inkomsterna icke vore verkställbar,
det dock syntes skäligen kunna antagas, att den i det närmaste och måhända till
fullo motsvarade den förlorade skattelösen, samt att således, om än skatterätten medgåfves
utan dylik lösen, någon egentlig förlust för staten derigenom icke uppkomma; att
bibehållande af statens jordeganderätt till kronohemmanen deremot medförde flera
ganska väsendtliga olägenheter och äfven uppoffringar å statens sida, i så mätto
som dels kronobetjeningen nödgades icke blott hvart tredje år, utan äfven vid
hvarje åboombyte anställa syn å dessa hemman, i förra fallet utan all ersättning,
hvilket för nämnda i allmänhet svagt aflönade tjensteman utgjorde ett tungt onus,
dels vid tvister, som rörde dylik egendom, särskilda kronombud måste förordnas,
hvilket ej sällan orsakade utgifter för staten, och dels alla frågor om åbo-ombyten
skulle af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande handläggas och ofta drogos under Kongl.
Kammar-kollegium och Kongl.! Maj:ts pröfning; att emellertid det enligt komiterades
åsigt vore en icke ringa fördel om alla dessa bestyr och den betydliga
mängd göromål, som utan något gagn för det allmänna derigenom tillskyndades
tjensteman och auktoriteter, kunde upphöra; samt att, då fråga vore om tillvägabringande
af möjligaste enkelhet i förvaltningen, denna förändring skulle
mycket dertill bidraga, hvadan dess vidtagande endast ur denna synpunkt hade
stora skäl för sig, äfven om sådant vore med någon uppoffring förenadt.
Uti det underdåniga utlåtande Kongl. Kammar-kollegium den 8 Januari
1869 på nådig befallning afgifvit i anledning af Riksdagens den 15 Maj 1868 till
Kongl Maj:t aflåtna nådiga skrifvelse angående den s. k. administrativa domsrättens
upphörande och förvaltningens förenkling i vissa hänseenden hade, enligt
hvad af ofvannämnda, den 14 sistlidne Januari till Riksdagen aflåtna och i första
samlingen af bihanget till dess protokoll under N:o 20 intagna nådiga proposition
inhemtas, bemälda kollegium, bland annat, åter upptagit komiterades nyssberörda
förslag och vidare utvecklat de skäl, som derför ligga till grund.
Efter en af bemälde komiterade uppgjord beräkning antogos de under stadgad
åbo- och besittningsrätt upplåtna hemman år 1844 uppgå till 2,176 hela
mantal. I ändamål att, för så vidt utan allt för stor omgång och tidsutdrägt
möjligt vore, få utrönt antalet af de hemman, som ännu bibehölle denna sin
natur af krono, hade de till följd af Kongl. Kungörelsen den 15 December; 1848
i länen upprättade och till Kongl. Kammar-kollegium för granskning insända uträkningar
öfver beloppet af skatteköpeskillingen för hvarje med särskild åbo för
-
Ståls-Utskottets Utlåtande N:o 38
3
sedel så beskaffad krouoegendotn blifvit i kollega tre provinskontor jemförda med
de till kollegium inkomna anmälanden om beviljade skatteköp, och resultatet af
denna jemförelse hade blifvit, att 442 hela mantal äfvensom 4,291 lägenheter ännu
icke skulle blifvit till skatte lösta. Att dessa siffror angåfvo förhållandet alldeles
sådant det i närvarande stund befunnes, finge dock icke antagas. Tid efter annan
inkomna anmälanden om längesedan verkställda, i joi’deböckerna icke antecknade
skatteköp, äfvensom den nu pågående jordeboksgranskningen hade haft till följd,
att ett ej obetydligt antal hemman och lägenheter blifvit från krono till skatte
öfverfördt, och dessutom hade utan allt tvifvel åtskilliga skatteköp egt rum, älven
efter den tid de sednast afgifna, vanligen årsvis insända uppgifter derom till
kollegium inkommo. De vid förenämnda jemförelse funna talen af hemman och
lägenheter, för hvilka rättigheten till skatteköp icke blifvit begagnad, vore följaktligen
högre, och kanske ej oansenligt högre än de i sjelfva verket borde vara.
Alla de skäl komiterade anfört till stöd för det af dem gjorda förslag egde, enligt
Kongl. Kammar-kollegii åsigt, ännu sin fulla giltighet utan annan förändring, än
att, i den mån skatteköp försiggått, de med tillsynen och vården af kronohemmanen
förenade göromål och bestyr aftagit i mängd. Deremot förekomme, att statens
uppoffring genom att bortskänka skatterätten — så framt eljest en sådan
skänk innebure eu uppoffring — nu skulle blifva vida mindre, än vid den tid
denna åtgärd af komiterade blef ifrågasatt. Under de mellanliggande 22 åren
hade nemligen, såsom redan är nämndt, kronohemmanens antal förminskats till
442 hela mantal, hvarjemte 1,779 lägenheter blifvit skattesålda, och i samma mån
som skatteköp egt rum, hade naturligtvis de belopp, som i köpeskilling vidare
kunde påräknas, nedgått, så att de numera, enligt i kollegium uppgjorda beräkningar,
endast skulle vara för hemmanen 53,885 R:dr 90 öre och för lägenheter
23,549 R:dr 76 öre. Dessa summor borde dock minskas med de belopp, som funnos
uppförda för de hemman och lägenheter, hvilka dels med orätt upptagits såsom
krono och dels under sednaste tiden blifvit skattesålda. Hvad ändock återstode,
utgjorde visserligen ett temligen betydligt belopp, men det finge ingalunda antagas,
att detta skulle oafkortad! inflyta.
Kollegium hade vidare anmärkt, hurusom det icke kunde annat än fästa
uppmärksamhet, att försäljning af lägenheterna hittills skett i den låga proportion
emot hemmanen, att, under det, nära *\i-delar af de sednare föryttrats, icke l\3-del
af de förra funnit afnämare. En af anledningarne till detta förhållande ausåge
kollegium utan allt tvifvel vara den, att vid hållna jordransakningar flera bland
dessa lägenheter icke kunnat å marken utvisas samt blifvit, då vid anställd vederbörlig
undersökning de ej heller kunnat igenfinnas, ur jordebokeu affärda, utan att
kollegium nu vore i tillfälle uppgifva antalet på dessa lägenheter. För mänga
andra, hvilka numera lika litet voro till belägenhet och gränser kända, hade det
oaktadt, och ehuru någon åbo icke på långliga tider derå antagits, skatterna likväl
4
Stats-Utskottets Utlåtande AV) 58.
i behörig ordning blifvit redovisade, till följd hvaraf berörda lägenheter ännu i
jordeboken qvarstodo. Huru det lyckats indrifva alla de särskilda skattebeloppen,
eller om icke uppbördsman nen af egna medel inbetalt ett eller annat deribland, kunde
kollegium icke uppgifva, men ansåge det vara otvifvelaktigt, att i inånga fall, då
någon sägen varit gängse derom, att lägenheten blifvit inlagd inom ett eller annat
hemmans område, hemmansegaren, heldre än att vidkännas detbesvär och de understundom
icke obetydliga utgifter, som skulle föranledas af en närmare undersökning
om förhållandet, underkastat sig att årligen betala äfven lägenhetens vanligtvis
ringa skatt. Att en i förenämnda belägenhet stadd hemmansegare, i saknad
som han vore af hvarje slags åtkomsthandling, skulle anse mödau värdt att till
skatteköp sig anmäla eller vilja vidkännas omgången och kostnaden derför, doge
ingalunda förutsättas. Och trodde sig kollegium sålunda hafva gifvit fullgiltiga
skäl för sitt här ofvan gjorda antagande, att de köpeskillingsbelopp, som blifvit beräknade,
icke, åtminstone hvad lägenheterna beträffade, skulle fullständigt inflyta,
och lika säkert vore, att hvad för dem, likasom för hemmanen inginge, komme att
endast småningom inflyta och med belopp, som med åren förminskades.
Rörande beloppet af statens inkomst genom dessa köpeskillingar hade kollegium
sökt upplysning uti Kongl. Kammarrätten, som årligen finge deröfver emottaga
uppgift och redovisning. Och hade kollegium dervid inhemtat, att under de
tre sednaste år, för hvilka länsräkenskaperna inkommit, ifrågavarande inkomst uppgått:
år 1865 till..................R:dr 4,936: 08
“ 1866 “ .................. “ 3,414: 75
och “ 1867 “ .................. “ 2,958: 47.
Denna inträd, hvilken för 1869 icke torde kunna beräknas ens till 2,000
R:dr, måste, enligt kollegii åsigt, vara alltför ringa, för att icke den skulle kunna
af Statsverket eftergifvas, så framt genom en sådan eftergift någon fördel i annat
hänseende stode att vinna. Innan kollegium likväl lemnade den finansiela sidan
af saken, ansåg sig kollegium böra fästa uppmärksamheten derpå, att den genom
Kongl. Kungörelsen den 30 December 1863 nämndemän tillerkända rätt till godtgörelse,
bland annat, för biträde vid syner å kronohemman, måste, så framt eljest
lagens stadgande om anställande af sådan syn hvart tredje år behörigen iakttoges,
komma att för kronan medföra en årlig utgift, hvilken skatteförenklingskomitéen icke
kunnat i sina beräkningar inrymma.
Sedan kollegium sålunda sökt ådagalägga, att statsverket utan allsköns
saknad kunde medgifva, att de hemman och lägenheter, som voro under ständig
besittning upplåtna, blefve utan någon löseskilling för skatte förklarade, ansåge sig
kollegium jemväl böra omförmäla eu eller annan bland de fördelar, som af ett så
beskaffad! medgifvande skulle uppkomma. I sådant afseende erinrade kollegium,
att de kronan tillhöriga hemman, hvarå ständig besittning egde rum, vore af flera
slag, nemligen, utom de i största mängd förekommande, så kallade allmänna kro
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 58.
5
noheinmannen, äfven stubbe- och röjselrättshemman, sämje-och stadgehemman, kronobergsmanshemman,
kronorusthåll och lotshemman, för att icke nämna de så kallade
besittningsrättshemmanen, hvilka numera kunde anses hafva uppgått i klassen
åt allmänna kronohemman. Emellan alla dessa egendomar egde den likhet rum,
att besittningen öfverginge ifrån föräldrar till barn, men deremot skiljde de sig åt
i flera andra hänseenden. Att redogöra för alla dessa skiljaktigheter fann kollegium
dock icke vara af nöden, utan ansåg för det nuvarande ändamålet det vara
tillräckligt erinra, att till vissa bland dessa hemman son egde förträde för dotter,
och den äldre framför den yngre, under det att till andra alla barnen hade lika
rätt; att till ett slag bland dessa hemman (lotshemmanen) successionen egde rum
endast i rätt nedstigande led, då de andra slagen, efter särskilda bestämmelser, öfverginge
jemväl till fjermare arfvingar; att de förmåner, som med åboskapet voro
förenade, icke i allo blifvit på enahanda sätt bestämda; att tvister om företräde
till åborätt i olika ordning handlades, i det en del (angående kronobergsmanshemuian)
upptagas af de allmänna domstolarne, hvaremot i öfrigt alla tvister derom,
med undantag för stubbe- och röjselrättshemmanen, hvilka i vissa fäll gingo till
domstol och i vissa till administrativ myndighet, afgjordes af sistnämnda myndighet
antingen alla instanserna igenom eller ock endast i de två lägre, men i den
sista af Högsta Domstolen. Sådant vore det osammanhang och den brist på enhet
som rådde i lagstiftningen rörande kronohemmanen, och om detta icke borde förefalla
oväntadt, då författningarne blifvit framkallade af behofvet att ordna särskilda
rättsförhållanden och meddelats i från hvarandra till en del vidt aflägsna tider,
under hvilka olika åsigter och rättsbegrepp velat göra sig gällande, så kunde det,
enligt kollegii tanke, väl åtminstone icke nu vara för tidigt, att större öfverensstämmelse
och enkelhet blefve åstadkommen. Några från hvarandra afvikande stadganden
i afseende på successionen till, rättigheterna vid eller sättet för behandlingen
af tvister rörande de särskilda slagen af kronohemman voro, enligt kollegii
åsigt, ingalunda behöfliga eller af någon ännu bestånd egande omständighet påkallade,
hvilket till öfverflöd bevisades deraf, att, vid inträffande skattelösen, skiljakttigheterna
i förenämnda hänseenden folio undan och försvunno. Men ehuru förmånerna
af skatteköpen voro stora och köpeskillingen obetydlig — för | mantal
utgjorde den i medeltal omkring 15 R:dr — och fastän förteckningar öfver de under
åborätt '' upplåtna kronohemman och lägenheter, jemte uppgift på skatteköpeskillingsbeloppen
derför, blifvit uti socknekyrkorna upplästa och der förvarades, så ansåge
kollegium det dock komma att ännu länge dröja, innan, medelst sådana köp,
alla de särskilda slagen af kronohemman kom me att sammansmälta till likhet med
hvarandra, och på detta sätt de olägenheter undanrödjas som af den nuvarande lagstiftningen
i flera hänseenden tillskapades. Eu ibland de omständigheter, hvilka
fördröjde skatteköpen, funne sig kollegium desto mindre böra förbigå, som densamma
äfven i öfrigt visat sig medföra beklagansvärda och för enskilda förlustbrin
-
6
Stats-Ulskollets Utlåtande N:o 38.
gande verkningar, de der icke vidare skulle uppstå, derest det förevarande förslaget
blefve antaget. Denna skatteköpen fördröjande omständighet vore. att ett ej
ringa antal kronoåboer trodde sig med full egauderätt redan innehafva de hemman
och lägenheter, som de brukade och besutte. Denna deras öfvertygelse kunde i
viss mån vara ursäktlig. Deri grundade sig på kännedomen deraf, att lagfart på
kronojord icke finge af domstol beviljas, och tillförsigten derpå, att de uppbud och
fastebref, som för dem och deras fångesman ofta i flera led blifvit af domstolar
meddelade, innefattade om jordens rätta natur ett fullständigt bevis, vida säkrare
och tillförlitligare än det, som skulle kunna erhållas af kronans jordeböcker, hvilka,
såsom tillförene aldrig underkastade en allvarlig och genomförd granskning, kunde
i detta hänseende vara, och vid närmare undersökning ej sällan befunnits oriktiga.
Följden af dylika misstag om jordnaturen hade varit, att rättegångar uppstått och
genom instanserna fullföljts derom, huruvida köpslut om hemman, å hvilka, såsom
skatte, säljaren erhållit oklandrad lagfart, skulle, efter det egendomens rätta natur
af krono blifvit uppdagad, vara för köparen förbindande eller icke, äfvensom att fordringsegare,
hvilka, då fastebref blifvit uppvisadt, ansett sig trygga i afseende på
hemmanets skattenatur och derföre icke tvekat att antaga deruti erbjuden inteckning
såsom full säkerhet för lemnad försträckning, sedermera, när misstaget blifvit
upplyst, funnit inteckningen utan allt värde.
I öfrigt komme, enligt kollegii åsigt, genom förenämnda kronoegendomars
samtidiga förvandling till skatte, att vinnas den fördel, att dessa egendomar i de
nu för hela riket under arbete varande jordeböcker kunde under sin nya titel omföras,
och de förändringar i dessa handlingar, som eljest genom partiela skatteköp
blefve nödvändiga och hvilka i sin mån skulle medverka till ett tidigare inträdande
behof af dessa jordeböckers ersättande med nya, undvekes.
Vid framställande af det förslag, hvilket kollegium nu åter upptagit, hade
skatteförenklingskomitéen uttryckligen förklarat sin åsigt vara, att en omföring till
skatte icke borde ske i afseende på de hemman och lägenheter, som af särskilda
verk och inrättningar eller fromma stiftelser på ett eller annat sätt disponerades,
och antagligen hade förslaget af komitéen icke heller funnits böra tillämpas på de
nybyggen i norra provinserna, hvartill åboerna, efter fullbordade odlingar och frihetsår,
erhölle skatterätt. Äfven härutinnan vore kollegium af alldeles enahanda
åsigt med komitéen och hölle fördenskull före, att undantag beträffande nu omförmälda
hemman och lägenheter borde ega rum, hvarjemte kollegium icke funnit
tillräckliga skäl tala för eftergift af den kronan förbehållna rätt att uppbära skattelösen
för lägenheter å Elfsborgs till staden Göteborg numera upplåtna kungsladugård.
På grund af hvad sålunda blifvit i ämnet anfördt, hade kollegium i underdånighet
hemställt, att Kongl. Maj:t täcktes genom nådig proposition till Riksdagen
föreslå, att, med nyss upptagna undantag, alla kronan tillhöriga hemman och
lägenheter, hvilka under stadgad åborätt innehades och enligt gällande författnin
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 58.
7
gar finge till skatte lösas, skulle utan lösen erhålla skattenatur, under iakttagande,
såsom komitéen äfven tillstyrkt, deraf att skattemannarätten för hvarje egendom
tillfölle den person, som vid förändringens vidtagande innehade lagligen befästad
besittningsrätt eller pröfvades vara dertill berättigad.
I händelse alla dessa kronans hemman och lägenheter voro med åbo vederbörligen
försedda, skulle öfverföringen deraf till skatte kunna verkställas omedelbarligen
efter det ett beslut af ofvanberörda beskaffenhet blifvit af Kongl. Maj:t
och Riksdagen fattadt, men enär, såsom redan anförts, förhållandet vore långt ifrån
sådant, måste, innan öfverföringen skedde, rörande hvarje hemman och lägenhet
tillses, hvilken åborätten tillkomma, och först efter det frågan derom funnits ostridig
eller blifvit i laga ordning utredd skattemannarätten inträda.
Utom erläggande af den stadgade, köpeskillingen ålåge det, enligt nu gällande
författningar, den, hvilken ville verkställa skatteköp af det hemman eller den
lägenhet, hvarpå han vunnit åborätt att, så framt jorden ej vore berustad, till
Wadstena krigsmanshuskassa erlägga sex procent af köpeskillingen. I afseende härå
funne kollegium att, genom efterskänkande af den förra afgiften, all skyldighet att
utgöra den sednare äfven förfölle, så att särskilt stadgande derom icke erfordrades.
Hvad slutligen anginge sättet för hemmanens och lägenheternas omförande
till skatte, ansåge kollegium, i likhet med förenämnde komiterade, att dermed lämpligast
kunde tillgå på enahanda sätt, som redan funnes föreskrifvet beträffande nybyggen
i de norra provinserna, eller så att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, när
innehafvarens åborätt finnes ostridig eller blifvit lagligen befästad, förordnade om
egendomens omförande till skatte i jordebok^, derom anmälan gjordes hos Kongl.
Kammar-kollegium, och resolution, mot den för sådan vanlig lösen, utfärdades för
att sedermera utgöra den laga handling, hvarigenom skattemannarätten bestyrktes.
Kongl. Maj:t bär, med afseende å hvad Kongl. Kammar-kollegium sålunda
upplyst och anfört, samt då Kongl. Maj:t äfven ansåge, att någon förändring icke
nu börda ega rum i hvad stadgadt är i fråga huruvida och under hvilka vilkor
skattemannarätt må vinnas till hemman och lägenheter, som af särskilda verk och
inrättningar samt fromma stiftelser disponeras, eller till de af kollegium omförmälda
nybyggen i de norra provinserna och ej heller till de i Kongl. Brefvet den
1 Februari 1867 nämnda lägenheter å Elfsborgs till staden Göteborg numera upplåtna
kungsladugård, i nåder föreslagit, det Riksdagen måtte för sin de! bifalla,
att, med upphäfvande af Kong!, kungörelsen, angående förändring uti hittills gällande
stadganden i afseende på ordningen och sättet för vinnande af skattemannarätt
till hemman och lägenheter af krononatur, den 15 December 1848 må
förordnas:
“Do att skattemannarätt icke allenast till kronorusthåll, säterier och bergsmanshemman,
utan ock till andra sådana, under åborätt upplåtna, kronan tillhö
-
8
Stats--Utskottets Utlåtande N:n 38.
riga hemman och lägenheter, hviTkas åboer af Kongl. Majis Befallningshafvande
antagas, och som enligt hittills gällande föreskrifter, emot till statsverket ingående afgift,
kunna till skatte köpas, skall, utan erläggande af särskild köpeskilling eller
annan afgift, tillkomma den person, som derå vid den tid, då denna förändring
vidtager, innehar lagligen befästad, med skatteköpsrätt förenad besittning, eller
pröfvas vara dertill berättigad; samt
2:o) att, efter behörig utredning angående innehafvarens besittningsrätt och
när densamma funnits vara ostridig och af beskaffenhet att, enligt hittills gällande
stadganden, skatteköpsrätt dermed varit förenad, Kong]. Maj:ts Befallningshafvande
har att förordna om ofvannämnda hemmans och lägenheters omföring i jordeboken
ifrån krono till skatte och derom hos Kammar-kollegium göra anmälan; kommande
Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes resolution i ämnet, hvilken skrifves på
stämpladt papper och belägges med lösen, såsom för resolutioner i allmänhet ä,r
stadgadt, att utgöra den handling, hvarmed skattemannarätten bestyrkes.“
Stats-Utskottet, till hvars handläggning den nådiga propositionen blifvit remitterad,
har, efter erhållen kännedom af frågan rörande handlingar, deribland
protokollen öfver den diskussion som vid ärendets remitterande till Utskottet inom
Riksdagens begge Kamrar egde rum, tagit frågan i öfvervägande. Härvid har
visserligen å ena sidan förekommit, att den föreslagna åtgärden onekligen skulle i
sin mån bidraga till en önskvärd förenkling af förvaltningen och det särdeles invecklade
kameralväsendet, samt att denna fördel skulle vinnas utan någon afsevärd
uppoffring från det allmänna. Men å andra sidan torde icke utan skäl kunna
ifrågasättas, huruvida icke samma mål skulle inom en icke alltför aflägsen
framtid kunna vinnas, utan vidtagande af någon sådan åtgärd som Kongl. Maj:t
föreslagit. På sätt ofvan förmäles, uppgick, enligt komiferades beräkning, antalet
af de under stadgad åbo- och besittningsrätt upplåtna kronohemman år 1844 till
2,176 hela mantal, lägenheterna oberäknade, och detta antal hade under de påföljande
22 åren, eller till och med år 1866, enligt Kongl. Kammar-kollegii utredning
nedgått till 442 mantal, hvilken sednare siffra kollegium, på anförda skäl, till och
med funnit vara något för hög. Då skatteköpen under nu gällande lagstiftning
således visat sig ganska skyndsamt fortgå, synes det Utskottet icke vara af verkligt
behof påkalladt, att deri för närvarande vidtaga någon förändring, helst skatteköpens
vidare fortgående torde kunna i väsendtlig män påskyndas, derigenom att
sådana förteckningar öfver kronohemman och lägenheter, som uti Kongl. Kungörelsen
den 15 December 1848 omförmälas, icke blott för en gång, utan årligen
upplästes från predikstolarne i socknekyrkorna och anslogos vid tingställena, genom
hvilken åtgärd dessutom skulle förebyggas sådana misstag i afseende å hemmanens
och lägenheternas natur, som, enligt hvad i den nådiga propositionen omförmäles,
på flera ställen förelupit.
På
Stais-UlskolMs Utlåtande N:o 59.
9
På grund häraf, får Utskottet hemställa,
att Kongl. Maj:ts förevarande nådiga framställning icke måtte
af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 5 April 1870.
På Stats-Utskottets vägnar:
Fredrik Alexander Funck.
R eser v ;i tion
af Herr NordenfelI, L. M.
N:o
39.
Ank. till Riksd Kansli d, f» April 1870, kl. 2 e. nu
Utlåt,ande, i anledning af Kongl. Majds nådiga Proposition, angående
upplåtelse under eganderätt, af. en till marknads- och, kyrlco.
. stugaplats anslagen mark inom Lycksele socken af West erbottens
län. (I. A.)
I sammanhang, med en åren 1800 och 1801 skedd afvittring af pastorsoch
skoleboställena i Lycksele socken af Westerbottens län, för hvilket ändamål
karta med beskrifning blifvit af'' Koramissions-landtmätaren A. M. Strinnholm upprättad,
hade, enligt hvad af ofvaunämndo den 11 sistiidne Februari till Riksdagen
aflåtna och uti första samlingen af bihanget till dess protokoll under N:o 23 intagna
nådiga Proposition inhemta^, eu å denna karta med N:o 109 utmärkt ego
vidd om 73 tunnland 31 ?/4 kappland, som icke vore i nämnda boställens områden
inberäknad, blifvit uppmätt för Umeå städs borgerskap» marknadsbus och Lycksele
socknejnäns kyrkostugor. Donna afvittring. hade Kongl. Maj:ts Befallningshafvande.
Bil/, till Riksd. Prof. 1870. 4 Sami. 1 Afd. 23 [luft. 2