Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 13.

4

N:o 13.

Ank. till Riksd. Kansli d. 14 Febr. 1870, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående de uti löner ingående
räntepersedlars förvandling i penningar efter samma grund som
för ränta och tionde.

CL A.)

Uti en inom Riksdagens Andra Kammare väckt och till Stats-Utskottet remitterad
motion (N:o 3 4) liar Herr P. O. Hörnféldt anfört, hurusom, sedan Kongl.
Maj:t numera fastställt Riksdagens sistlidet år lättade beslut, att räntan skulle sältas
i penningar efter beräkning af medelvärdet emellan 4 854—4 853 årens medelpris
samt 4 862 års medelmarkegångspris, syntes det vara på tiden att samma åtgärd
vidtoges i afseende å den del af presterskapets samt andra tjenstemäns löner, som
utginge i särskilda räntepersedel-, Eu stor besparing skulle, enligt motionärens
tanke, uppkomma derigenom, att de särskilda länen undsluppe betala ersättning till
ledamöter vid priskuranters uppgörande och i markegångsnämnden. Embetsmännen
skulle på förhand bestämdt känna beloppet af sina löner, hvilket nu icke vore möjligt,
då desamma berodde på markegång. Derigenom skulle ock det missförhållande
undvikas, att embetsmännens löner bleke högre, då folket trycktes af missväxt, under
hvilkel förhållande markegångspriset alltid vore högre. Slutligen skulle en stor förenkling
i räkenskaperna derigenom uppkomma; och har motionären pä dessa och
liera skäl iöreslagit, att Riksdagen måtte uti underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t
anhålla, att den del af presterskapets och andra tjenstemäns löner, som för närvarande
vore bestämd i särskilda räntepersedel- och således beroende på årliga markegångspriset,
måtte förvandlas i penningar efter samma grund, som Riksdagen för
grundräntans förvandling bestämt.

Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o 13.

o

I anledning härut lar Utskottet i minnet återkalla, hurusom nästiidel års Riksdag,
på sätt dess underdåniga skrifvelse af den 15 sistliden Maj utvisar, för sin del
beslöt, bland annat, att ränta af hemman och lägenheter, som nu vore bestämd i
vissa persedlar att lösas efter markegångspris, så ock den kronotiondespanmål, hvilken
nu likaledes efter sådant pris borde lösas, skall omsättas i penningar efter beräkning
af medelvärdet emellan 1854—1853 årens medelpris samt 1862 års medelmarkegångspris
och med delta värde framgent utgöras, samt att indelta och anordnade
räntor och tiondeanslag, med undantag af militie-, civil- och ecklesiastikboställens räntor
samt af sådana, som äro påförda hemman och lägenheter, af hviska något besvär
i stället utgöres, skola indragas till statsverket, emot ersättning medelst statsanslag
i penningar, som, intilldess annorlunda blefve förordnadt, eller innehafvare af ränteoch
tiondeanslag förklarade sig nöjd med godtgörelse efter nyssberörda omsältningspris,
borde utgå till belopp, motsvarande de indelta eller anordnade räntornas och
tiondeanslagens värden efter årligt medelmarkegångspris; hvarjemte Riksdagen i underdånighet
anhöll, att Kong!. Maj:t täcktes föreskrifva, att de embets- och tjensteman,
hvilka dädanefter utnämndes till sådana befattningar, med hvilkas innehafvande
dittills ållöljl iörmånen att uppbära rånte- eller tiondeanslag efter medelmarkegångspris
jemte forsellönsersättning, icke må berättigas till någon sådan förmån utöfver
den lön, som för befattningen vore i stat bestämd; dock alt denna föreskrift icke
skulle tillämpas i afseende å sådana befattningar, för hvilka Kongl. Maj:t funne undantag
i berörda hänseende skäligen höra ega rum. Jemte det Kongl. Maja, genom
nådig förordning af den 25 Juli 1869, gillade hvad Riksdagen angående omsättning
till penningar af grundränteper^edlar och kronotiondespanmål samt indragning till
statsverket åt indelta och anordnade rånte- och tiondeanslag för dess del beslutat,
anbefalldes Öfverståthållare-embetet och Kongl. Maj:ts samtliga öfriga Befallningshafvande,
genom nådigt cirkulär af samma dag, att medelst utfärdande kungörelser förelägga
vederbörande innehafvare af rånte- och tiondeanslag att inom tre månader
efter kungörelsens uppläsande i kyrkan i den socken, der desse voro mantalsskrifna,
hos Öfverståthållare-embetet eller Kongl. Maj:ts Befallningshafvande tillkännagifva, om
de vilie på den ifrågasatta förändringen ingå eller icke, och borde Öfverståthållareembetet
samt Kongl. Maj:ts ölrige Befallningshafvande efter den förelagda tidens utgång
öfver innehållet af de afgifna yttrandena upprätta förteckning och sammandrag
samt resultatet deraf såväl alla vederbörande till kännedom och iakttagande, i hvad
dem hvardera anginge, meddela, som till Kongl. Maj:t i underdånighet inberätta. Vidare
har, genom nådig kungörelse af den 30 sistlidne November, Kongl. Maj:l förordna!,
att de embets- och tjensteman, Korn efter samma dag utnämnas till sådana
befattningar, med hvilkas innehafvande hittills åtföljt förmåner att uppbära rånte- eller
tiondeanslag efter medelmarkegångspris jemte forsellönsersättning, skola vara skyldiga
atl i de fall, der Kongl. Maj:l pröfvar sådant böra ske, i stället för omförmäla förmån
åtnöjas med lösen för rånte- och tiondeanslagen efter olvannämnda omsättnings -

6

Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 13.

pris. Slutligen har, genom nådigt bref af den 7 nästlidne December, Kong! Maj:t föreskrifvit,
att de, som efter samma dag utnämnas till sådana häradshöfdinge-embeten, med
hvilkas innehafvande dittills åtföljt förmånen att uppbära ränteanslag eller medelmarkegångspris
jemte forsellönsersättning, skola vara skyldige att, i stället för omförmälda förmån,
ålnöjas med lösen för ränteanslagen jemväl efter ofvanberörda omsättningspris, eller
medelvärdet emellan 1854—1855 årens medelpris samt 1862 års medelmarkegångspris.

Hvad nu motionärens framställning angår, får Utskottet, som icke bar att befatta
sig med frågan om presterskapets aflöning, såvidt den icke utgöres af behaglig
lids förläningsspanmål, prostetunnor och andra dylika statsbidrag, erinra, att, ehuru
Utskottet lika med motionären anser det vara önskvärdi, att samtlige embets- och
tjenstemäns löner utginge i bestämda penningebelopp, oberoende af markegångssättning,
det likväl under nuvarande förhållanden icke torde vara lämpligt att hos Kongl.
Maj:t för ändamålet äska någon ytterligare åtgärd. Visserligen synes den anordning,
som genom Kongl. Kungörelsen den 50 sistlidne November blifvit föreskrifven, icke
vara „ fullt tillfredsställande, enär den icke omedelbart leder till målet, utan föreskrifver
eu pröfning i hvarje särskilt fall, då den efter samma dag utnämnde tjenstemannen
skall åtnöjas med lösen efter omsättningspriset, i stället för att en sådan pröfning
enligt Riksdagens underdåniga skrifvelse i ämnet endast bort påkallas, i den händelse
någon efter samma tid utnämnd tjensteman gjort anspråk på att få bibehålla förmånen
att uppbära lösen efter medelmarkegångspris jemte forsellönsersättning, eller, med
andra ord, Kongl. Maj it bar såsom regel uppställt, att den sednare förmånen får
bibehållas utom i de fall, då Kongl. Maj:t annorlunda i nåder förordnar, hvaremot
med Riksdagens underdåniga skrifvelse åsyftades, alt såsom regel skulle uppställas,
att sådan förmån icke finge bibehållas annat än för sådana undantagsfall, då Kongl.
Maj:t kunde finna skäl sådant i nåder medgifva. Då emellertid, på Justitie-departementels
underdåniga föredragning, i afseende å; innehafvare af häradshöfdinge-embeten
sådana föreskrifter redan blifvit särskildi meddelade, som synas Utskottet fullt tillfredsställande,
och anledning icke saknas att jemväl i afseende å tjensteman, som
lyda under öfriga regerings-departemenl, lika lämpliga ^föreskrifter må snart komma
till stånd, samt den nuvarande markegångssättningen, hvaraf äfven frälseräntas belopp
är beroende, i allt fall icke lärer inom den närmaste framtiden kunna upphöra, hemställer
Utskottet,

att motionärens framställning icke må till någon Riksdagens åtgärd
föranleda.

Stockholm den 14 Februari 1870.

På Stats-Utskottets vägnar:

Arvid Fr:son Posse.

Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 14.

Reservation af

Herrar Wcern, C. F., HÖrnfeldt, F. O. och Bjerkander, G., hvilka, då ingen
tvekan om Riksdagens mening bör ega rum, ansågo alt Utskottet bort hemställa,

att Riksdagen ville genom underdånig skrifvelse anhålla, att
Kongl. Maj:t täcktes endast i de fall, der särskilda skäl bestämdt
påkalla löners utgående efter markegång, bibehålla rättigheten
lör tjensteman att efter denna grund uppbära sin lön, men att,
i alla andra fall, tjensteman, som hädanefter utnämnes, skall åtnöjas
med viss lön, bestämd i penningar, enligt den grund som
vid sistlidne riksdag för omsättning af grundräntorna antogs.

ST:o 14.

Ank. till Riksdh Kansli d. 14 Febr. 1870, kl. 1 e. m,

Utlåtande, i anledning af vädd motion angående befrielse för s. k. hästhemman
från utgörande af dagsverken till boställsinnehafvare vid
Skånska dragonregementet.

CL A.)

Vid sistlidet års riksdag väcktes af Herr Per Nilsson från Christianstads län
inom Andra Kammaren motion derom, att alla de så kallade hästhemman, som erlägga
löningsränta till Skånska dragonregementet, måtte befrias från skyldigheten
alt derjemte utgöra dagsverken till boställsinnehafvarne.

Uti sitt hänledning häraf afgifna Utlåtande (N:o 27) anförde dåvarande Statsutskott,
bland annat, att, enligt hvad Utskottet inhemta!, ifrågavarande dagsverksskyldighet
grundade sig på ”Kongl. Maj:ls Reglement och Förordning, hvarefter Officerarne
och Rustnings-Hållarne samt Allmogen i Skåne, vid de Milicen anslagne
Hemmans Häfd och nyttjande sig skola reglera och rätta” af den 7 November 1695,
uti hvars 5:te punkt bland annat förekom följande stadgande: “Och skola alla bönder