Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 12.
1
\:o 13.
Ank. till Riksii. Kansli d. 14 Febr. 1870, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, i fråga om
bestämmande i penningar af arrendeafgifterna för Statens
egendomar.
(I. A.)
Sedan Kongl. Maj:t, ut i nådig förordning den 25 Juli d 869, angående förändring
af grundräntor och kronotionde, föreskrifvit, att dessa utskylder för liden
från och med år 1871 och derefter framgent skola i penningar, efter beräkning
af stadgadt medelpris, af de skattskyldige utgöras, hade, på sätt af ofvannämnda, under
den 21 näsllidne Januari till Riksdagen aflåtna och i första samlingen af bihanget
till dess protokoll under N:o 14 intagna nådiga proposition inhemta», Kongl. Majits
Befallningshafvande i Södermanlands län, i memorial den 15 sistlidne Oktober, underdänigst
fästat Kongl. Majits uppmärksamhet derå, hurusom de skäl, hvilka legal till
grund för bemälda nådiga föreskrift, syntes ega full tillämpning äfven å arrenden
af sådana statens egendomar, som varda för kronans räkning utarrenderade; hvadan
och då det ålåge Kongl. Majits Befallningshafvande all afgifva förslag till blifvande
minimi- och maximi-arrendebelopp för åtskilliga sådana egendomar, hvarå nu gällande
arrenden ett eller annat år härefter löpte till ända, Kongl. Majits Befallningshafvande
i underdånighet hemställt, huruvida det ej täcktes Kongl. Majil i nåder föreskrifva,
alt dylika arrenden, hvarom förslag till arrendebelopp hädanefter upprättas, skola i
penningar utgöras, helst derigenom både arrendator^ och staten skulle, enligt Kongl.
Majits Befallningshafvandes åsigt, komma alt tillskyndas båtnad.
Uti det utlåtande, som Kongl. Kammar-kollegium och Kongl. Statskontoret
den 12 sistlidne November häröfver på nådig befallning i underdånighet afgifvil,
Bih. till Riksd. Prof. 1870. 4 Samt. 1 Afd. 5 Höft. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 12.
hade nämnda Kollegier förmält, hurusom uti en af dem, på grund af Kong!. Brefvet
den 11 Maj 1855, utfärdad kungörelse af den 29 Juni samma år stadgades, att,
der icke särskilda omständigheter erfordrade leverering af natura-persedel, alla arrenden
af statens egendomar dädanefter skulle bestämmas antingen i spanmål eller i
penningar eller i bägge delarne, med iakttagande dervid att spanmålen alltid skulle
efter stadgadt medelpris lösas med penningar, dock att i öfrigt dittills gällande föreskrifter
rörande utarrendering af kronans egendomar fortfarande borde tjena till efterrättelse.
Och ansågo Kong!. Kollegierna, att det obestridligen skulle leda till ytterligare
förenkling af uppbörds- och redogörelseverket, om, i likhet med hvad genom
ofvanberörda nådiga förordning af den 23 Juli 1869 blifvit stadgadt i afseende
på grundräntor och kronotionde, det bestämdes, alt äfven arrendena af kronans egendomar
skulle utgöras med visst belopp i penningar, i stället alt, såsom nu, vexla i
värde efter olika markegångspris, samt att eu slik förändring kunde utan någon olägenhet
ega rum, dock måhända med bibehållande af nuvarande inskränkning, att
arrendet bestämmes i natura-persedlar, när sådant i något särskild! fall funnes ändamålsenligt,
såsom, enligt Kongl. Brefven af den 9 December 1812 och den 18 Oktober
1814 till Kongl. Kammar-kollegium, torde vara förhållandet med vissa Kongl.
hofstallet till utfodring anslagna kronoängar.
Med afseende på hvad af Kongl. Kammar-kollegium och Kongl. Statskontoret
sålunda blifvit anfördt, har Kongl. Maj:t nu föreslagit Biksdagen, att alla arrenden
af statens egendomar må, der icke Kongl. Maj:t funne särskilda omständigheter erfordra
leverering af natura-persedel, bestämmas i penningar, dock alt i öfrigt hittills
gällande föreskrifter rörande utarrendering af kronans egendomar fortfarande borde
tjena till efterrättelse.
Stals-Utskottet, till hvars behandling ofvannämnda nådiga framställning blifvit
remitterad, har, efter erhållen kännedom af ärendet rörande handlingar, tagit detsamma
i öfvervägande; och enär Utskottet funnit leverering in natura af arrendepersedel
i allmänhet olämplig, har Utskottet sökt utreda, huruvida några sådana förhållanden
förefinnas, som betinga nödvändigheten af undantag i särskilda fall. Ett
sådant förhållande hafva Kollegierna visserligen ansett vara för handen i afseende å
vissa, hofstallet till utfodring anslagna kronoängar, af hvilka arrendet utgår i bo,
som till hofstallet levereras enligt särskilda kontrakter, hvilka, enligt hvad uti en
Kollegiernas utlåtande vidfogad reservation upplyses, tilländagå med åren 1877, 1 885,
1887 och 1888. Det hö, som enligt dessa kontrakter bör till hofstallet levereras,
uppgår dock endast till 4,525 centner, en qvantitet, som för behofvet icke lärer
vara tillräcklig. Då upphandling således under alla förhållanden måste ske af det
bo, som derutöfver är erforderligt, och, när arrendatorerne brista i sin levereringsskvldighel,
jemväl af det bo, som af dem bort aflemnas, samt dylik upphandling å
en ort sådan som hufvudstaden, der tillförseln al hö är ganska stor, desto mindre
kan antagas vara förenad med någon svårighet, som det vida större höbehofvet för
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 12.
3
till eu del i landsorterna förlagde artilleri- och kavalleri-regementen lätteligen kunnat
afhjelpas medelst upphandling, har det synts Utskottet, som skulle ifrågavarande höleverans
till hofstallet kunna för framtiden, i den mån nu gällande arrendekontrakt
tilländagå, utan olägenhet upphöra. En dylik åtgärd synes Utskottet vara särdeles
önskvärd i afseende å eu sådan arrendepersedel som hö, om hvars beskaffenhet att vara
levereringsgild eller ej olika tankar så lätt kunna uppstå. Med afseende härå och då
priset å hö vanligen är mycket omvexlande, samt högst de år då arrendator!! i följd
af felslagen skörd har svårighet alt in natura fullgöra den åtagna leveransen, synes
arrendepersedeln hö vara bland de minst lämpliga, såsom medförande eu sådan höjning
af arrendeafgiften i svåra och en minskning deri under goda år, som med penningearrenden
ej eger rum; och enär vid arrendets bestämmande sådant utan tvifvel måste
af arrendatorn tagas i betraktande, kan, enligt Utskottets tanke, denna omständighet
ej undgå alt ofördelaktigt inverka på arrendeafgiftens belopp.
På grund häraf och då'' för det föreslagna undantagsstadgandet, hvilket vid
tillämpningen kunde, utan strid mot ordalydelsen, längre än hittills utsträckas, någon
särskild omständighet för öfrigt icke blifvit anförd, får Utskottet hemställa,''
att Kong!. Maj:ts förevarande nådiga framställning måtte på det
sätt bifallas, att Riksdagen ville besluta, att alla arrenden af
statens egendomar må bestämmas i penningar; dock att i öfrigt
hittills gällande föreskrifter rörande utarrendering af kronans
egendomar fortfarande böra tjena till efterrättelse.
Stockholm den 14 Februari 1870.
På Stats-Utskoltels vägnar:
Arvid Fr:son Posse.