Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 6.

5

enstaka ändringsförslag endast i de delar som motionerna afse. Men då Riksdags-ordningen,
§ 38, ålägger Konstitutions-Utskottet att »granska rikets grundlagar samt att hos
Riksdagen föreslå de ändringar deruti, dem Utskottet anser högst nödiga eller nyttiga
och möjliga att verkställa», och då införandet i Riksdags-ordningen af förtydligade stadganden
ej blott synes mig på förut anförda skäl vara »högst nödigt och nyttigt», utan
tillika omöjligt att verkställa», enär Utskottet skulle till upplysning om de delar, hvaruti
ändring eller tillägg erfordras, hafva till sin ledning ett rikt förråd i det stora antal
besvärsmål, hvilka hittills förekommit, så anser jag att Utskottet kunnat och bort, med
mera omsigt och framgång än någon enskild motionär, gemensamt företaga en sådan
granskning af Riksdags-ordningen, hvilken skulle haft till ändamål att utan ändring af
audra sakförhållanden, än der genom förbiseende den bokstafliga bestämmelsen blifvit
en annan, än som kan antagas hafva af grundlagsstiftaren åsyftats, undanrödja så vidt
möjligt alla otydligheter; samt att Utskottet, efter att hafva i sammanhang med en sådan
granskning pröfvat de i Herrar M. Jonssons och Å. T. Gustafssons motioner framställda,
efter mitt förmenande ganska tänkvärda, yrkanden, bort inför Riksdagen framlägga
till grundlagsenlig behandling det redaktionsförslag, hvarom Utskottet kunnat sig förena».

JW:o 6\

Ank. till Riksd. Kansli d. 31 Mars 1870, kl. 1 e. m.

Konstitutions-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om
ändring af 18 § 2 mom. Riksdags-ordningen.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till Utskottet hänvisad motion (N:o 71)
har Herr A. T. Gustafsson föreslagit, att, enär i Riksdags-ordningen icke blifvit föreskrifvet,
det omedelbart val till riksdagsman i Andra Kammaren bör kungöras viss
bestämd tid innan det hålles, ej heller att kungörelse om medelbart riksdagsmannaval
skall utfärdas så tidigt, att elektorsval måtte kunna utlysas viss tid innan det förrättas,
men angeläget vore att i ett ärende af den stora vigt och betydelse som ett riksdagsmannaval,
de valberättigade icke beröfvades tillräckligt rådrum för att bereda sig till
utöfvande af sin medborgerliga pligt, Riksdagen måtte för sin del, med upphäfvande
af andra momentet i Riksdags-ordningens 18 §, i dess ställe antaga ett så lydande
stadgande:

»Valförrättare!! åligger att låta kungöra det omedelbara riksdagsmannavalet minst
en vecka före den för valet bestämda tid, samt det medelbara så tidigt, att elektorsvalet
må kunna kungöras lika lång tid innan det bör hållas».

6

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 6.

Enligt 18 § 1 inom. Riksdags-ordningen åligger det valförrättare att låta tid och
ort för riksdagsmannavalet i kyrkorna kungöra, med särskild föreskrift, att elektorsval,
der det eger rum, skall hållas minst 8 dagar före riksdagsmannavalet. "Vidare stadgar
samma §:s andra moment, hvars upphäfvande motionären föreslagit, att för kallelse till
elektorsval i tillämpliga delar gäller hvad om kallelse till kommunalstämma och allmän
rådstuga är stadgadt; och slutligen innehålla kommunalförfattningarne i detta afseende,
bland annat, att kungörelse om kommunalstämma skall uppläsas från predikstolen 14
dagar eller minst en vecka innan stämman hålles, samt att kallelse till allmän rådstuga
bör kungöras minst 14 dagar förut genom offentligt anslag; dock att för ärenden,
som fordra så skyndsam handläggning, att kallelse icke medhinnes så tidigt som nu är
sagdt, ifrågavarande sammanträden må kunna hållas efter kortare kallelsetid, kommunalstämma
till och med samma dag den pålyses, men allmän rådstuga ej förr än dagen
efter den då kallelsen kungjordes. Sammanhåller man dessa stadganden med hvarandra,
så framgår deraf, så tydligt att den icke kan missförstås, Riksdags-ordningens mening,
att det medelbara riksdagsmannavalet bör kungöras så tidigt, att kallelse till elektorsval
hinner offentliggöras den föreskrifna tiden af fjorton dagar, eller å landet minst en vecka
innan det hålles, och att det endast är, då särskild anledning till större skyndsamhet är
för handen, som denna kallelsetid fåi’ förkortas.

Då vidare ofvan omförmälda, i 18 § 1 mom. Riksdags-ordningen gifna stadgande
angående kungörande af tid för riksdagsmannaval afser så väl omedelbara som medelbara
val, samt vid sådant förhållande anledning icke finnes att antaga, att stadgandet
har någon annan betydelse när det gäller det ena af dessa val, än då det gäller det
andra, torde jemväl i afseende på de omedelbara valen icke utan skäl kunna antagas,
att, om någon valförrättare skulle företaga sig att i annat fall, än då särskilda omständigheter
dertill föranleda, låta kungöra sådant val sednare än som skulle skett om valet
varit medelbart, detta icke bör tillskrifvas någon otydlighet i Riksdags-ordningens föreskrifter,
utan snarare bristande förstånd eller nit vid deras tillämpning. Att genom särskilda
stadganden i grundlagen söka betrygga densamma mot en felaktig tillämpning,
som härrör af sådan anledning, torde emellertid vara fåfängt; och ingalunda låter detta
sig göra på det af motionären föreslagna sätt. Motionären synes, att döma af hvad
i motiveringen af hans motion förekommer om angelägenheten att genom ny lagstiftning
söka förebygga den skiljaktighet i meningar angående tolkningen af Riksdags-ordningens
nuvarande bestämmelser i detta ämne, som förmenas råda inom Högsta Domstolen, hafva
föreställt sig, att, sedan ett stadgande af det innehåll han ifrågasatt blifvit i grundlagen
infördt, hvarje riksdagsmannaval, som öfverklagas på den grund, att kallelse til! detsamma
ej kungjorts minst en vecka före valet, skulle komma att upphäfvas. Ett sådant
antagande synes emellertid sakna all grund. I Riksdags-ordningen finnes redan, såsom
ofvan är nämndt, ett stadgande af innehåll att elektorsval, der sådant eger rum, bör
hållas minst 8 dagar före riksdagsmannavalet, utan att Högsta Domstolen derföre ansett
sig böra upphäfva hvarje riksdagsmannaval, som öfverklagats emedan det förrättats inom

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 7.

7

8 dagar efter ett elektorsval. Såväl detta stadgande som det af motionären föreslagna
hör nemligen till det slag af lagbud, som mera afser att åt den som tillämpar lagen
gifva en ledning beträffande det sätt hvarpå lagstiftaren tänkt sig att detta lämpligast
bör ske, än att meddela en ovilkorlig bestämmelse, som måste iakttagas, vid äfventyr
att den handling den afser att reglera i annat fall, äfven om skada af bestämmelsens
åsidosättande ej visas hafva skett, förlorar all kraft och verkan.

Då Utskottet följaktligen anser den af motionären föreslagna grundlagsändring
hvarken nödig eller nyttig, hemställer Utskottet,

att densamma icke måtte af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 31 Mars 1870.

På Utskottets vägnar:

Th. Munck af Rosenschöld.

Ordförande.

Reservation:

af Herr Ehrenborg, under åberopande af den vid Utskottets Betänkande N:o 5 afgifna
reservation.

J¥:o 7.

Ank. till Riksd. Kansli d. 31 Mars 1870, kl. 1 e. m.

Konstitutions-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt förslag om
tillägg till Riksdag s-ordning ens 18 §.

Med förmälan hurusom, i anledning af de sednast hållna valen till ledamöter af
Andra Kammaren, klagomål skulle i större antal, än förut varit förhållandet, hafva uppkommit
i följd af tvekan om grundlagens rätta förstånd, samt att dessa klagomål, delvalen
blifvit upphäfda, medfört både kostnad och tidsförlust för de väljande, synnerligen
vid de medelbara valen på landet, har Herr P. M. Gunnarsson uti en inom Andra
Kammaren väckt, till Utskottet hänvisad motion 163), till undanrödjande af ett
tvisteämne som förmenas hafva flerstädes yppats, föreslagit, att Riksdagen måtte för sin
del besluta, »att vid riksdagsmannaval a landet, der sådana ske medelbart, det proto -