Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 5.
1
\:o S.
Ank. till Riksd. Kansli d. 31 Mars 1870, kl. 1 e. m.
Konstitutions-TJtskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om
ändringar i 16 § 3 mom., 18 § 3 mom. och 20 § 1 mom.
Riksdag s-ordning en.
Till förekommande af olägenheter som skulle uppstått deraf, att i Riksdagsordningen
saknades bestämd föreskrift ej mindre om den tid, inom hvilken dels vid omedelbara
val till riksdagsman i Andra Kammaren valprotokollen borde för rösternas sammanräknande
till valförrättaren insändas, dels vid elektorsval utdrag af valprotokollet den
valde elektorn meddelas, än ock om det sätt hvarpå utsedd ledamot af Andra Kammaren
egde af valförrättaren bekomma fullmakt, har Herr Magnus Jonsson i en inom Andra
Kammaren väckt, till Utskottet hänvisad motion (N:o 154) föreslagit, att Riksdagen
ville för sin del besluta följande ändringar i Riksdags-ordningen:
l:o att i sista punkten af 3 mom. i 16 § ordet »ofördröjligen» inskjutes emellan
orden »valprotokollen» och »insändas», så att nämnde punkt erhåller följande
lydelse: »och skola, för rösternas sammanräknande och fullmakts utfärdande åt
den som de flesta rösterna erhållit, valprotokollen ofördröjligen insändas, för
kommunerna å landet till domhafvande!! och för städer med egen jurisdiktion
till magistraten i den stad, som största folkmängden eger.
2:o att i sista mom. af 18 § jemväl ordet »ofördröjligen» inskjutes, så att nämnda
moment komme att lyda sålunda: »Der elektorsval hållet är, skall ordföranden
i kommunalstämma eller i magistrat, som valet förrättat, åt den eller
dem, som fatt elektorsbefattning sig uppdragen, såsom fullmakt ofördröjligen
meddela till riktigheten bestyrkt utdrag af valprotokollet»; samt
3:o att 20 § 1 mom. erhölle följande förändrade lydelse: »För den som blifvit
utsedd till ledamot i Andra Kammaren utfärdas ofördröjligen fullmakt, som
honom tillställes, underskrifven för valkrets å landet af domhafvanden, för
Bih. till Riksd. Prof. 1870. 3 Sami. 5 Raft.
2
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 5.
stad, som ensam sänder riksdagsman, af stadens magistrat, och för valkrets,
som består af flera städer, af den magistrat, som valet slutligen handlagt.»
Det har ofta anmärkts såsom en brist i nu gällande Riksdags-ordning, att dess
stadganden om riksdagsmannaval, isynnerhet de omedelbara valen till Andra Kammaren,
icke alltid blifvit affattade på ett sätt, som, åtminstone vid den första tillämpningen,
förmått undanrödja hvarje anledning till tveksamhet om lagstiftarens mening, och förslag
till förtydligande af ett eller annat af dessa stadganden hafva ock, såsom bekant är, redan
varit föremål för Riksdagens pröfning. Utskottet påminner i detta afseende om det
vid 1868 års riksdag väckta men då förkastade förslag till uttrycklig bestämmelse derom,
att, der det omedelbara valsättet begagnades, valförrättningen borde i alla kommuner,
som hörde till samma valdistrikt, samtidigt taga sin början. Men äfven de gifna bestämmelserna
om samma vals afslutande hafva blifvit vid olika tillfällen på olika sätt
tolkade, och det är utan tvifvel en sådan erfarenhet, som gifvit anledning till motionärens
framställning i första punkten af hans nu ifrågavarande motion. Det lärer nemligen
hafva inträffat, att valförrättare, till åtlydnad af stadgandet i Riksdagsordningens
18 §, väl låtit vederbörligen kungöra tid och ort för valsedlarnes aflemnande inom de
särskilda kommunerna, men underlåtit att dervid bestämma någon viss tid, inom hvilken
valprotokollen borde till honom insändas, äfvensom att, sedan det sista valprotokollet
inkommit, sammanräkningen af rösterna egt rum, utan att bestämd dag för denna förrättning
blifvit på förhand vederbörligen kungjord. Att ett dylikt sätt att gå till väga,
äfven om det icke kan sägas stå i uppenbar strid med grundlagens bokstaf, dock ingalunda
öfverensstämmer med dess anda, derom är Utskottet med motionären fullt ense.
Deremot kan Utskottet icke dela motionärens uppfattning af frågan, hvari det menliga i en
dylik tillämpning af grundlagen egentligen består, och följaktligen icke heller gilla det af honom
föreslagna sätt att i densamma vinna ändring. Motionären synes i främsta rummet hafva befarat,
att då vederbörande lemnades helt och hållet fria händer i afseende på tiden för valprotokollens
insändande till valförrättaren, det skulle kunna inträffa, att valets afslutande derigenom
obehörigen fördröjdes, och han har velat förekomma detta genom den föreskrift, att
protokollen borde insändas ofördröjligen efter det rösterna afgifvits. Utskottet, som icke
förbisett vigten af motionärens anmärkning, har likväl trott sig finna den väsendtligaste
betänkligheten vid det klandrade förfaringssättet deruti, att då dag för valförrättningens
afslutande icke blifvit på förhand utsatt, den icke synnerligen långt tillmätta tid, inom
hvilken det står valmännen öppet att öfver valet anföra besvär komme att sakna bestämd
och allmänt bekant utgångspunkt, från hvilken den enligt 22 § Riksdags-ordningen
bör räknas; ett förhållande som i ett eller annat fall kunde försvåra möjligheten att
inom laga tid öfverklaga ett olagligt val. Att denna brist icke i ringaste mån skulle afhjelpas
genom motionärens förslag, har redan för Utskottet varit tillräckligt skäl att
icke biträda detsamma. Men dertill kommer, att Utskottet åtminstone för närvarande
icke skulle velat förorda någon som helst ändring i §:ns nuvarande lydelse. Utskottet
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 5.
3
hyser nemligen det förtroende till en fortsatt, af landets högsta lagskipande myndighet
vägledd tillämpning af Riksdags-ordningen, att den skall, på sätt redan skett i afseende
på frågorna om hvem som vid omedelbara val är valförrättare samt om dennes skyldighet
att föreskrifva, det valet samtidigt må begynna i valdistriktets särskilda kommuner
m. in., jemväl i förevarande fall, utan ändring af grundlagens ord, leda till en allt klarare
insigt i dess mening; och detta så mycket heldre som denna mening här icke synes
särdeles svår att finna. Då nemligen 18 § i samma grundlag innehåller, att valförrättare
skall låta tid och ort för valet i kyrkorna kungöra, och man derjemte tager i betraktande,
att till valförrättningen hörer jemväl sammanräknandet af de afgifna rösterna,
torde deraf utan synnerlig svårighet framgå, att valförrättare bör i den kungörelse, hvarigenom
kallelse till riksdagsmannaval meddelas, utsätta tid och ort icke blott för rösternas
afgifvande inom de särskilda kommuner som höra till valdistriktet, utan ock för
rösternas sammanräknande, med föreskrift tillika att före den till sistnämnda förrättning
bestämda dag, hvilken följaktligen betecknar så väl valets afslutande som besvärstidens
början, samtliga valprotokoll böra till val förrättaren insändas. Med en dylik föreskrift
torde ock motionärens farhåga för ett obehörigt dröjsmål med aflemnandet af dessa protokoll
vara undanröjd.
Beträffande den i andra punkten här ofvan föreslagna grundlagsändring finner Utskottet
lika med motionären det vara med god ordning öfverensstämmande, att, sedan elektorsval
är hållet, den som fått sådan befattning sig uppdragen, af vederbörande valförrättare undfår
utdrag af valprotokollet så tidigt, att han beqvämligen hinner inställa sig vid riksdagsmannavalet.
Huruvida deremot ett sådant ändamål kan befrämjas genom den af motionären föreslagna
erinran till valförrättaren att ofördröjligen meddela sådant protokollsutdrag, torde med
skäl kunna sättas i fråga. För den valförrättare, som är angelägen om ett samvetsgrant
uppfyllande af sina åligganden, är hvarje sådan erinran öfverflödig, emedan å andra sidan
de sväfvande ordalag, hvari den är affattad, skulle göra den overksam i de fall, för hvilka
den egentligen varit afsedd. Att belasta en grundlag med föreskrifter af så betydelselös
natur har synts Utskottet icke fullt värdigt det höga anseende, som bör komma hvart
och ett af en sådan lags stadganden till del.
Lika litet har Utskottet funnit sig öfvertygadt om angelägenheten af den ändring
motionären föreslagit i Riksdags-ordningens 20 §. Om embetsmäns och myndigheters
skyldighet att hålla expeditioner vederbörande till banda finnes stadgadt i Kong!. Maj:ts
Förordning angående expeditionslösen den 30 November 1855, hvars bestämmelser synas
fullt tillfredsställande äfven för förevarande fall.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får Utskottet hemställa:
l:o att den af motionären föreslagna ändring i 16 § Riksdags-ordningen
icke måtte af Riksdagen bifallas;
2:o att den föreslagna ändringen i 18 § Riksdags-ordningen icke måtte
af Riksdagen bifallas; samt
4
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 5.
3:o att jemväl det föreslagna tillägget till 20 § i samma grundlag
icke måtte vinna Riksdagens bifall.
Stockholm den 31 Mars 1870.
På Utskottets vägnar:
Th. Munck af Rosenschöld.
Ordförande.
Reservation:
af Herr Ehrenborg:
»Derest fråga hade väckts om att i vårt ännu föga öfver tre år gamla statsskick
införa sa&förändringar, äfven sådana, hvilka i och för sig sjelfva jag obetingadt
gill ar, så skulle äfven jag ansett dermed kunna utan skada anstå, till dess att en något
säkrare erfarenhet om detta statsskicks verkningar hunnit att vinnas. Nagra sadana
förändringar hafva dock icke afsetts genom de tva motioner, hvilka i detta samt i det
nästföljande Utlåtandet blifvit af Utskottet afstyrkta, utan hafva dessa endast asyftat
att afhjelpa förråda brister, att undanrödja tvetydigheter vid lagens tolkning och tillämpning,
samt att fylla befintliga luckor i nagra af de manga fall, der, såsom en ledamot
af Högsta Domstolen i ett hithörande besvärsmål anfört, »lagstiftaren, ehvad hans
tanke i ämnet än månde hafva varit, dock icke yppat den.» Sådan brist pa tydlighet
och fullständighet bidrager efter mitt omdöme alldeles icke till vinnandet af behöflig erfarenhet
om huru Riksdags-ordningen efter grundlagsstiftarens beräkning fungerar, utan
är denna brist tvärtom egnad att förrycka verkningarne åt lagens sakbestämmelser. Den
»ifver, hvad stadgandena om riksdagsmannaval angår, uppmuntran och spelrum åt advokatyr
och processlystnad; den föranleder embetsman att göra sig skyldige antingen till
en för ärendets gång betänklig uraktlåtenhet eller ock till en för dem sjelfva lika vådlig
maktfullkomlighet, och den har på Representationens sammansättning det menliga inflytande,
att, sedan sådana val blifvit upphäfda, förnyade, åter upphäfda och ändtligen af
Kongl. Maj:t fastställda, representanten ofta måste oberedd mottaga förtroendet först vid
eller efter Riksdagens början. De prejudikat man hos Kongl. Maj:t i dessa ärenden
vunnit, äro icke bindande, och kunna sa mycket mindre vara till ledning för vinnandet
af enhet i bestämmelsernas tillämpning, som i flera mal en betydlig meningsskiljaktighet
gjort sig inom Högsta Domstolen gällande, och i följd deraf målets utgång ofta kan beräknas
blifva beroende af hvilken division inom nämnda domstol vid hvarje tid är den
dömande.
Då de af Utskottet nu behandlade motionerna icke öro uttömmande i afseende
på de otydligheter, som vidlåda Riksdags-ordningen, och svårligen ens kunna anses bland
dessa angifva de väsendtligaste, så har äfven jag för min del icke velat föioida nagla
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 6.
5
enstaka ändringsförslag endast i de delar som motionerna afse. Men då Riksdags-ordningen,
§ 38, ålägger Konstitutions-Utskottet att »granska rikets grundlagar samt att hos
Riksdagen föreslå de ändringar deruti, dem Utskottet anser högst nödiga eller nyttiga
och möjliga att verkställa», och då införandet i Riksdags-ordningen af förtydligade stadganden
ej blott synes mig på förut anförda skäl vara »högst nödigt och nyttigt», utan
tillika omöjligt att verkställa», enär Utskottet skulle till upplysning om de delar, hvaruti
ändring eller tillägg erfordras, hafva till sin ledning ett rikt förråd i det stora antal
besvärsmål, hvilka hittills förekommit, så anser jag att Utskottet kunnat och bort, med
mera omsigt och framgång än någon enskild motionär, gemensamt företaga en sådan
granskning af Riksdags-ordningen, hvilken skulle haft till ändamål att utan ändring af
audra sakförhållanden, än der genom förbiseende den bokstafliga bestämmelsen blifvit
en annan, än som kan antagas hafva af grundlagsstiftaren åsyftats, undanrödja så vidt
möjligt alla otydligheter; samt att Utskottet, efter att hafva i sammanhang med en sådan
granskning pröfvat de i Herrar M. Jonssons och Å. T. Gustafssons motioner framställda,
efter mitt förmenande ganska tänkvärda, yrkanden, bort inför Riksdagen framlägga
till grundlagsenlig behandling det redaktionsförslag, hvarom Utskottet kunnat sig förena».
JW:o 6\
Ank. till Riksd. Kansli d. 31 Mars 1870, kl. 1 e. m.
Konstitutions-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om
ändring af 18 § 2 mom. Riksdags-ordningen.
Uti en inom Andra Kammaren väckt, till Utskottet hänvisad motion (N:o 71)
har Herr A. T. Gustafsson föreslagit, att, enär i Riksdags-ordningen icke blifvit föreskrifvet,
det omedelbart val till riksdagsman i Andra Kammaren bör kungöras viss
bestämd tid innan det hålles, ej heller att kungörelse om medelbart riksdagsmannaval
skall utfärdas så tidigt, att elektorsval måtte kunna utlysas viss tid innan det förrättas,
men angeläget vore att i ett ärende af den stora vigt och betydelse som ett riksdagsmannaval,
de valberättigade icke beröfvades tillräckligt rådrum för att bereda sig till
utöfvande af sin medborgerliga pligt, Riksdagen måtte för sin del, med upphäfvande
af andra momentet i Riksdags-ordningens 18 §, i dess ställe antaga ett så lydande
stadgande:
»Valförrättare!! åligger att låta kungöra det omedelbara riksdagsmannavalet minst
en vecka före den för valet bestämda tid, samt det medelbara så tidigt, att elektorsvalet
må kunna kungöras lika lång tid innan det bör hållas».