Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5.

1

tf:o 5.

Ank. till Riksd. Kansli den 1 April 1870, kl. 3 e. m.

Betänkande, angående stämpelpappersafgiften.

Till följd af föreskriften uti 40 § Riksdags-ordningen får Bevillnings-Utskottet
efter verkställd granskning af Kongl. Kungörelsen af den 23 Juli 1869, angående
stämpelpappersafgiften samt hvad vid kontrollen och uppbörden deraf bör iakttagas,
och dervid jemväl företagen pröfning af i omförmälda hänseende från Kongl. Maj:t
ölverlemnade Proposition (N:o 15), äfvensom af de hos Kamrarne väckta motioner,
livilka hlilvit till Utskottet hänvisade, härmed till Riksdagen öfverlemna förslag till
de förändringar i nämnda författning, som Utskottet ansett erforderliga, samt tillika
redogöra för härom förekomna framställningar.

Den redogörelse, Utskottet nu går att afgifva, omfattar följande stadgande!),
nemligen:

§ 3.

Till Utskottet har blifvit öfverlemnad eu af Kongl. Maj:t till Riksdagen aflåten
nådig Proposition (N:o 15) att, enär nuvarande stadgande rörande stämpeln å diplomer
för agenter, generalkonsuler och konsuler blifvit så tillämpadt, att berörda afgift
beräknats jemväl efter den del af lönen, som icke utginge af Svenska medel, utan
bestriddes al Norska bidraget till den för begge rikena gemensamma konsulsfonden,
men ett sådant förfarande, hvarigenom till förmän för Sveriges allmänna statsbehof
omförmälda lönedel beskattades, hvarken vore billigt eller öfverensstämde med föreskriften
i gällande Bevillningsstadgas § 8 mom. c, alt alla under Utrikes Departementet
lydande embets- och tjensteman skola vara från utgörande af inkomslbevill
Bill. till Riksd. Prof. 1870. 5 Sand. 1 Afd. 5 Höft. 1

2

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5.

ning frikallade för den del af deras aflöning, som motsvarade Norska statsverkets
Indrag dertill, ifrågavarande stadgande måtte erhålla följande förändrade lydelse:
”Diplomer för agenter, generalkonsuler och konsuler, hvilka åtnjuta traktamente eller
lön, beläggas med stämpel af 5 procent af Svenska statsverkets andel i den beställningen
tillagda aflöningOch har Utskottet på de skäl, som i den nådiga Propositionen
äro anförda, ansett sig böra hemställa,

l:o

att Riksdagen må till samma Proposition lemna bifall.

§ 5.

Bland de i denna § under olika afdelningar upptagna domstolar, embetsverk
och myndigheter, liv Ukas utfärdade domar, utslag, resolutioner och andra dylika
handlingar skola med stämpel förses, förekomma åtskilliga, som dels redan äro afskafiäde,
dels möjligen komma alt med innevarande års utgång upphöra, såsom tulldislriktchrfsembeten,
bergshauplmän m. fl. Och då rättelse i denna oegentlighet
lättast torde tillvägabringas i sammanhang med utfärdande af ny författning i ämnet,
lår Utskottet föreslå:

2:o.

alt Riksdagen måtte i sin underdåniga skrifvelse angående slämpelpappersafgiften
anhålla, det Kongl. Maj:l vid utfärdandet af
ny författning i ämnet täcktes låta tillse all redan upphäfda
domstolar, embetsverk och myndigheter icke vidare måtte uti författningen
upptagas.

§ 6,

Enligt i denna § gifna föreskrifter skola bouppteckningar i allmänhet förses
med stämpel till ] procent af behållningen i boet, dock egen befrielse från stämpel
rum, der behållningen icke uppgår till 1,000 R:dr äfvensom för efterlelvande
makas giftorätt, hvilken, ehvad den utgör mera eller mindre, anlages till hälften af
behållningen.

Vidare skall köpebref beläggas med stämpel till belopp af 60 öre för hvarje
100 R:dr af värdet, beräknad! efter köpeskillingen, när denna är bestämd endast i

3

Bevillnings-Vtskottets Betänkande N:o 5.

penningar, men efter nästföregående årets taxeringsvärde, i den händelse att uti köpebrefvet
vissa förmåner eller tjenstbarheter äro för längre eller kortare tid säljaren
eller lians rätlsinnehafvare förbehållna och den derjemte uti penningar bestämda köpeskillingen
icke öfverstiger fastighetens taxeringsvärde; hvaremot, om den kontanta
köpeskillingen öfveistiger detta värde, densamma kommer att tjena till grund för
beräkningen af stämpelns belopp.

Slutligen utgör stämpeln för fastebref 15 öre och för skuldebref 25 öre för
hvarje fulla 100 R:dr.

Herr P. Staaff bar uti en inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 16 7) i
afseende å dessa stadganden anmärkt att, enär det icke kunde vara med Statens
sanna fördel förenligt att allt för dryga uppoffringar pålades dem, som söka medelst
förvärfvande af fastighet bereda sig utkomst och en för framtiden tryggad ställning,
slämpelpappersafgiften å köpebref om fast egendom och å skuldebref vore för hög
och följaktligen föreslagit en nedsättning i stämpeln å berörda handlingar. A andra
sidan har motionären velat bereda statsverket godtgörelse för den till följd af omförmälda
nedsättning uppkommande minskning i inkomst genom förhöjd kartering
af bouppteckningar, hvilken förhöjning motionären ansett desto heldre kunna vidttagas,
som endast den aflidnes lott i boet utgjorde grund för karteringen, och derjemte
arfvingar, Indika utan all förtjenst eller tillgörande å sin sida finge emottaga
eu af annan person förvärfvad förmögenhet, skäligen borde deraf lemna någon
icke alltför ringa de! åt Staten.

1 enlighet härmed har motionären föreslagit: ”det måtte charta sigillala å köpebref
och skuldsedlar varda nedsatt till 40 öre för de förra och 15 öre för de
sednare för hvarje hundra Riksdaler samt fastebref förklarade från charta sigillata
fria; men deremot beträffande bouppteckningar varda stadgadt, att bouppteckningar
skola beläggas med stämpel, då de visa en behållning af 1,000 till och med 5,000
R:dr till en fjerdedels procent af behållningen i boet, då de visa en behållning derutöfver
och till och med 25,000 R:dr till en half procent af behållningen, då de
visa en behållning derutöfver till och med 100,000 R:dr till eu procent af behållningen
och då behållningen stiger öfver sistnämnda belopp förses med stämpel
efter två procent af behållningen»; men har motionären tillika yttrat att, som
han genom förhöjning af stämpeln å bouppteckningar endast afsett att bereda statsverket
godtgörelse för den i andra delar föreslagna nedsättning, han gerna såge det
Utskottet för bouppteckningars kartering föresloge en annan, lillätventyrs lämpligare
skala.

Då, vid jemförelse af de stämpelafgifter, som drabba <å erm sidan de vid köp
af fastighet ilVågakommande handlingar och å andra sidan bouppteckningar, de lörra
finnas för hvarje fulla 100 Rall'' betala 7 5 öre eller J procent och de sednare för
samma belopp endast 25 öre eller procent, så torde väl, i enlighet med hvad
motionären antydt, någon jemkning i dessa afgif.er kunna anses vara al billigheten

4

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 5.

påkallad. Dervid måste likväl och särdeles under nuvarande förhållanden noga uppmärksammas
hvad inflytande en dylik jemkning kunde hafva på statsverkets inkomster.
— Af Justitie-statsministerns embetsberättelse för år 1867 inherntas i sådant
afseende, att under nämnda år köp om fast egendom blifvit lagfarna till ett penningevärde
af 92,930,694 R:dr 39 öre, inteckningar i fast egendom beviljade till ett
sammanlagdt belopp af 48,450,213 R:dr 48 öre och i utsökningsväg till betalning
ådömdt ett belopp af tillhopa 20,472,248 R:dr 95 öre. Under nämnda år har
kartan således uppgått för köpe- och fastebref till 696,980 R:dr samt, i händelse
icke andra handlingar, än skuldebref, skulle legat till grund för de beviljade inteckningarne
eller de i utsökningsväg ådömda belopp, för intecknade skuldebref till
121,125 R:dr och för utsökta skuldebref till 51,180 R:dr eller för samtliga dessa
handlingar tillhopa till 869,285 R:dr R:mt.

Genom motionärens förslag skulle sålunda omförmälda kartebelopp minskas,
för köpe- och fastebref med 325,257 R:dr, för intecknade skuldebref med 48,450
R:dr och för utsökta skuldebref med 20,472 R:dr eller tillhopa med 594,179 R:dr,
hvilket belopp likväl, med afseende derå alt icke allenast andra handlingar än skuldebref,
utan ock af annan orsak redan karterade handlingar antagligen äfven, fastän i
ringa mån, under år 1867 utgjort föremål för inteckning och utsökning, torde böra
nedsättas i rundt tal till 580,000 R:dr R:mt.

Hvad åter bouppteckningar angår, saknar Utskottet all grund för all kunna
bedöma till huru stort belopp kartan å desamma under förflutna år uppgått; i följd
hvaraf icke heller någon beräkning kan uppställas om eller i hvad mån ersättning
för omförmälda minskning i kartan för köpe-, fäste- och skuldebref skulle erhållas
genom den i motionärens förslag ifrågasatta förhöjning i slämpelafgiften af bouppteckningar,
hvilket förslag i allt fal! af Utskottet icke bort tillstyrkas, enär det utgör
en återgång till den progressiva beskaltningsmetoden, som i allmänhet af våra skattelagar
icke numera tillämpas, och, hvad särskilt angår bouppteckningar, vill 1862—
1863 årens riksdag frånträddes och ersattes med den nuvarande, för alla lika procentafgiften.
Vid sådant förhållande och då i Kong). Maj:ts Proposition angående
statsverkets tillstånd och behof stämpelpappersalgiflen blifvit beräknad till 1,350,000
R:dr eller 50,000 R:dr mera än vid de båda sednasle stalsregleringarne, samt
denna beräkning skulle genom de af motionären påyrkade nedsällningar i karleringsafgiften
i väsendtlig mån till sina grunder rubbas, har Utskottet ansett sig böra föreslå,

5:o

alt Herr Slaaffs ifrågavarande motion icke må bifallas.

Utskottet har dock, på det vid kommande riksdagar möjligen ifrågasatta rättelser
eller jemkninger i slämpelförfattningens stadgande icke måtte möta hinder i

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5.

5

svårigheten att beräkna deras inflytande på statsverkets inkomster, ansett åtgärder
höra vidtagas för insamlande af uppgifter angående de belopp, hvartill stämpelafgiften
för hvarje af författningens väsendtligaste titlar under sednare år uppgått, livilka
uppgifter i allt fall och äfven utan afseende å möjliga förändringar i berörda författning
höra vara af stor betydelse för kännedomen af åtskilliga landets ekonomiska
förhållanden, trott sig böra hemställa,

4:o

att Riksdagen ville uti underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla om utredning, i den mån sådan kan vinnas, af det belopp,
hvartill stämpelpappersafgiften för hvarje af de väsendtligaste
titlarne i författningen under de sednaste åren uppgått,
äfvensom att, hvad angår bouppteckningar, denna utredning måtte
utvisa inkomsten af stämpelpappersafgiften särskild! lör vissa
grupper, nemligen då behållningen utgjort från 1,000 till
10,000 R:dr, från 10,000 till 20,000 R:dr och så vidare
särskild! för hvarje tiotusendetal Riksdaler.

Der köpe-, bytes- eller gåfvobref om fast egendom, förr än uppbud skett, å
annan man öfverlåtes, skall handlingen beläggas med stämpel efter i § 6 stadgad
grund för hvarje öfverlåtelse, såvida icke densamma egt rum inom den för lagfart
föreskriliia tid, räknad från första köpet samt öfverlåtelsehandlingen för uppbuds
erhållande inom samma tid hos domstol företes; i hvilket fall förnyad beläggning ej
ifrågakomma''.

'' Den tid åler, hvarinom lagfart hör sökas, är i staden inom tre månader samt
å landet sist vid det ting, som infaller eller sex månader, sedan köpet sluladt Idel''.

Herr L. J. Hierta har ut i en inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 14)
anfört: att genom del sätt, hvarpå omförmälda stadgande tillämpades, nemligen att
den person, som i sisla hand förvärfvat fast egendom, måste lör all vinna lagfart
erlägga stämpling papper lör hvarje öfverlåtelse, eu icke obetydlig minskning uppkomme
ej mindre i fastighetens värde än i den säkerhet, som innehafvare af inteckning
i fastighet påräknat, enär erfarenheten visat att köpebref om läst egendom
kunnat vara försedt med tio och än liera transporter, hvarigenom egendomen till
följd af köpares omförmälda stämpelskyldighet å exekutiv auktion bortgått för vida
mindre än dess egentliga värde; samt att nämnda, på ofvaubesknfvet sätt tillämpade
stadgande dessutom kunde föranleda en fastighets egnre att i strid emot gällande
rättsprinciper låta förse ett öfverlåtelsebref å den intecknade fastigheten med så
många transporter, att inteckningshafvares rätt derigenom helt och hållet förintades;
och har motionären till förekommande af den förlust, som inteckningshafvare genom

6

Bevillnings-Utslcottets Betänkande N:o 5.

ifrågavarande stadgande kunna lida och hvilken, jemte andra förhållanden, äfven minskade
förtroendet för den säkerhet, inteckning uti fast egendom erbjöde, föreslagit
den ändring uti förevarande stadgande: ”alt den, som söker lagfart å faslighet, ej
må vara skyldig alt erlägga slämpladl papper för mera än sitt fång; men alt då
vid sökt lagfart det befinnes, all föregående egares åtkomslhandlingar eller transporter
ej åro med behörigt slämpladl papper belagda, domaren må vara pligtig att
derom gifva Kronans ombudsman underrättelse och denne vara skyldig all af vederbörande
utsöka det stämplade papper, hvarmed hvarje handling eller transport bort
beläggas.11

Hvarje fång, ehvad det grundar sig på särskild handling eller endast å eu
öfverlåtelse, skall lagfaras och deri dervid, enligt ofvananförda stadgande!!, utgående
stämpelafgift erläggas. Häraf följer, hvad ock motionären riktigt anmärkt, att der
eu fastighet ombytt egare, utan alt lagfart i sammanhang dermed egt rum, den sista
egaren till fastigheten icke kan erhålla lagfart å sitt fång, utan alt lagfart äfven
meddelas hans fångesman och föreskrifven karta betalas. Genom att antaga motionärens
förslag försvunne således den säkerhet för Staten att utfå karta för de föregående
fången, som ligger i ofvanberörda vilkor för lagfart. Sistnämnda karta
komme i sådant fall att utgå endast der fångesmännen kunna anträffas och egde
tillgångar till kartans gäldande, hvarigenom Staten skulle i icke ringa mån lida intrång
i sin rätt alt enligt nu stadgade grunder uppbära stämpelafgift för hvarje öfverflyttning
af fast egendom från en till annan person och dermed äfven tillskyndas en
icke obetydlig minskning i sina på stämpelpappersförfattningen beroende inkomster.

Olämplighelen af motionärens försteg ur det allmännas synpunkt torde således
vara uppenbar; och då inteckningshafvare med bibehållande af nuvarande stadgande
ega, derest de i tid bevaka sin rätt, tillräcklig säkerhet emot förluster af ofvanomförmälda
slag samt äfven fullt skydd ej mindre i föreskriften att öfverlåtelse skall
af två personel'' bevittnas, än ock i allmänna strafflagen emot faran att eu egendoms
egare skulle genom endast skenbara öfverlåtelse!’ vilja minska egendomens värde och
såmedelst tillskynda dem förlust, får Utskottet hemställa,

5:o

att Herr Hiertas ifrågavarande motion må lemnas utan afseende.

Då, enligt hvad Utskottet in hemta!, nu gällande stadgande angående primavexlars
i utländsk myntsort beläggande med stämpel blifvit så tillämpad!, att endast
dylika vexlar, livilka, inom landet dragna, äro stålblå till betalning å utländsk ort, erlägga
stämpelafgift, men deremot de, som utlandet hitsänder för accept eller inkassering,
blifvit derifrån befriade; och då eu sådan tolkning uppenbarligen bör anses

7

Betalnings- Utskottets Betänkande N:o 5.

lika litet med billigheten som med författningens mening öfverensstämmande, har
Utskottet funnit sig böra, till förtydligande af stadgandet, deri föreslå följande för -

ändring :

I

(Nuvarande lydelse.}

Primavexlar i utländsk myntsort
skola antingen förses med särskild stämpel
å 1 R:dr eller skrifvas å till nämnda
värde stämplade blanketter.

0 (Föreslagen lydelse, hvari förändringen
är med kursiv stil utmärkt.)

Primavexlar i utländsk myntsort,
ehvad de äro ställda att betalas inom
eller utom Sverige, skola antingen förses
med särskild stämpel å 1 R:dr eller
skrifvas å till nämnda värde stämplade
blanketter.

§ 7 mom. 2.

Kong!. Maj:ts resolutioner, utslag och domar uli de i förevarande moment
omförmähla mål och ärenden skola beläggas med stämpel till belopp af 10 R:dr 50
öre för hvarje expedition, som icke, enligt mom. 1 i denna §, ovilkorligen är frän
all stämpel fri.

k andra sidan stadgas uti § 5 alt Kongl. Maj:ts domar, utslag och resolutioner
i hvarjehanda andra mål och ärenden skola förses med stämpel till belopp af
för första arket 15 R:dr och för hvart och ett af de öfriga arken 2 R:dr.

Anledningen till dessa stämpelalgillers olikhet torde vara alt söka deri att
ifrågavarande afgift åt 10 Rall'' 50 öre ursprungligen utgjorde eu embets- och Ijenstemän
i Kongl. Maj:ts Kansli tillfallande sportel eller s. k. kansligehuhieu och sigillpenningar,
samt alt, då denna sportel indrogs, beviljades dessa embets- och tjensteman
eu ersättning genom löneförhöjning, för hvilken äter statsverket godlgjordes genom
denna afgift» intagande i slämpellörfattningen och öfverflyttande i sin helhet till
statsverket.

Enär således afgilterna sä i ena som andra fallet numera ingå till statsverket,
finnes icke någon skälig anledning att endast på grund af målens och ärendenas
beskaffenhet stadga olika utgifter för Kongl. Majils expeditioner; hvadan Utskottet i
betraktande jemväl deraf att svårighet torde möta vid att bestämma, huruvida eu
expedition skall med den högre eller lägre stämpeln beläggas, ansett sig böra
föreslå,

8

Bevillnings-Utslcottets Betänkande N:o 5.

7:o

att de Kongl. Maj:ts uti förevarande moment omförmälda resolutioner,
utslag och domar, livilka icke, enligt mom. 1 i § 7
ovilkorligen äro från all stämpel fria, skola beläggas med den
i § 5 stadgade stämpel, utgörande för första arket 13 R:dr och
för hvart och ett af de ölriga arken 2 R:dr.

Under omförmäla^ huru det icke sällan inträffade, att, efter det fasta å en
egendom hlifvit meddelad, köparen af egendomen saknade tillgång att lösa det
för honom utfärdade fastebref och att egendomen under liden genom nytt, ej lagfaret
köp kommit i annor egares hand, vid hvilket förhållande domaren ginge miste
om icke allenast lösen för lästebrefvet, utan äfven ersättning för det stämplade papper,
hvarmed det ålegal honom att förse lästebrefvet och hvilket ofta uppginge till
betydligt belopp; samt att, då domaren sökt få utbyta sålunda makuleradt stämpladi
papper, dylikt utbyte till följd af författningens otydlighet hlifvit. honom förvägradt;
har Herr Carl Hasselrot uti en inom Första Kammaren väckt motion (N:o 5 7} föreslagit,
att författningen måtte så förtydligas, ”alt domare och expeditionshalvande
tillerkändes rätt till utbyte af det stämplade papper, hvarmed hlifvit belagdt fastebref
till hvars lösen laglärtssökanden bevisligen saknade tillgång”.

Utskottet, som från Kongl. Finans-departementets expedition förskaffat sig del
af en utaf Kongl. Maj:t uppå anförda besvär, i fråga om ersättning för makuleradt
stämpladt papper, gifven resolution, har deraf inhemta!, att ej mindre Konungens
Befallningshafvande än ock Kongl. Maj:ts och Rikets Kammarrätt tillämpat nu
gällande stadgande på det sätt, atl expeditionshalvande förmenats rätt till utbyte
af stämpladt papper, hvarmed ett, i saknad af tillgång, oullöst fastebref hlifvit
försedt.

I anledning häraf och ehuru Kongl. Maj:t genom ofvan anmärkta resolution,
efter en omständlig utredning, beviljat det sökta utbytet, har Utskottet likväl ansett
lämpligt, atl till undvikande af osäkerhet i förevarande och likartade fall och deraf
uppkommande olägenhet för domare och expeditionshalvande, föreslå att 12 § 1 mom.
må erhålla följande förändrade lydelse:

12.

8:o.

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 6.

9

8:o.

(Nuvarande lydelse.)

Utbyte af makulerad! stämpelpapper
tillätes, när det. är synbart att misskrifning
eller annan orsak vållat dess
obrukbarhet, samt del blad, hvarå stämpeln
är satt, finnes ostvmpadt. Härvid
skall likväl för papperet betalas 3 öre.

(Föreslagen lydelse, hvari förändringen
är med kursiv stil utmärkt.)

Utbyte af makuleradt slämpelpapper
tillätes, när det är synbart att misskrifning
eller annan orsak vållat dess
obrukbarhet, samt det blad, hvarå stämpeln
är satt, finnes ostympadt, äfvensom
da expeditionslösen för sådan handling,
hvarå stämpeln år anhragt, enligt af vederbörande
exekutor åtecknadt bevis, icke
kunnat hos den betalningsskyldige uttagas.
Härvid skall likväl för papperet betalas
3 öre.

Stockholm den 1 April 1870.

På Utskottets vägnar:

C. J. Oscar Alströmer.

-tf:o 6.

Ank. titt Riksd. Kansli d. 1 April 1870, kl. 3 e. m.

Betänkande, i anledning af väckta motioner om särskild beskattning af
tobak.

Inom Första Kammaren har Herr S. Heijkenskjöld (motion N:o 6), under
antagande all eu förbrukningsskatt å tobak vore för nationen mindre tryckande än
de i Kongl. Rlajils Proposition om statsverkets tillstånd och behof föreslagna förhöj Bih.

till Riksd. Prat. 187U. 5 Sami. 1 Afd. 5 Höft.

'')