Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 3.
1
JV:o a.
Ank. till Hiksd. Kansli den 10 Mars 1870, kl. 4 e. m.
Betänkande, angående allmänna bevillning en.
Jemlik! 40 § Riksdags-ordningen får Bevillriings-Utskottet härmed afgifva utlåtande
i anledning af de inom Kamrarne väckta och till Utskottet hänvisade motioner,
hvilka afse förändring af särskilda bestämmelser rörande allmänna bevillningen.
Vid besvarandet af omförmälda motioner har Utskottet ansett lämpligast att följa
den ordning, hvartill Bevillningsstadgans uppställning gifver anledning; och öfvergår således
först till
Art. I.
Personlig skyddsafgift.
§ 1.
Denna paragraf stadgar: »Utaf hvar och en i mantalslängd upptagen person,
som, enligt gällande författningar, skall utgöra mantalspenningar, erlägges en personlig
skyddsafgift för man med 40 öre och för qvinna med 20 öre.»
Uti en i Andra Kammaren väckt motion (N:o 80) har Herr A. Törnfelt föreslagit,
»att personliga skyddsafgiften måtte upphöra, och den summa den inbringar läggas
på nuvarande andra artikelns bevillning.»
Den i nu gällande Bevillnings-förordning stadgade kapitations- eller så kallade
personliga skyddsafgift hvilar naturligen på den grund, att hvarje samhällsmedlem, oberoende
af sin större eller mindre inkomst och sina skattebidrag i öfrigt, ansetts böra
erlägga en minimiafgift till staten, såsom på en gång ett erkännande af och ett vederlag
för hans rätt att under statens lagar njuta hägn och frid, och den utgår från den
förutsättning, att hvarje arbetsduglig individ måste kunna förvärfva eu inkomst, tillräcklig
att, äfven med afdrag af den staten på sådan grund tillhörande andel deraf,
fylla de enklaste lefnadshehofven. Man har likväl emot dylika kapitationsafgifter framstå.
till Riksd. Prof. 1870. 5 Sami. 1 Afd. 3 Häft. t
2
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 3.
ställt i viss man befogade anmärkningar, dels emedan de beskatta en inkomst eller förmögenhet,
som i verkligheten kanske icke förefinnes, dels äfven emedan de utgå med ett
bestämdt, för alla lika belopp, och således alldeles icke stå i något förhållande till inkomsten
eller skatteförmågan; och det är äfven af dessa skäl, som numera i flera stater
den sista återstoden af denna ursprungliga beskattningsform blifvit upphäfd. Det bör
derjemte äfven medgifvas, att de personel afgifter, som hos oss under namn af mantalspenningar,
skydds-, folkskola-, kurhus- och fattigvårdsafgifter utgå till stat och kommun,
tillsammans utgöra ett belopp, som för den fattigare familjen kan anses ganska känbar^
äfvensom att de, sammanlagda med allmänna bevillningen, lägga å den mindre
inkomsten en betydligare tunga än å den större. Men å andra sidan får icke heller förbises,
att kommunerna, hvilka bäst äro i stånd att bedöma sina medlemmars skatteförmåga,
ega rätt att aflyfta de personel afgifterna, der de skulle tynga alltför hardt,
och att derigenom en af de främsta anledningarne till klagomål öfver skattens hårdhet
och orättvisa bör vara undanröjd. Äfven staten har å sin sida sökt gå hvarje billia
fordran till mötes genom att successivt förminska den personliga skyddsafgiftens belopp
från resp. 44 och 22 skillingar banko (1: 37 och 68 öre) år 1824 till nu stadgade 40
och 20 öre, en alltför ringa afgift att anses särdeles tryckande, och som med allt skäl
kan sägas vara betingad, visserligen af hvarje individs pligt att i någon mån bidraga
till fyllande af statens behof, men äfven och icke mindre af hans rätt att genom densammas
erläggande kunna känna sig sjelf såsom en verklig medlem åt samhället, äfven
om hans inkomster icke skulle uppgå till det i öfrigt bevillningsbara minsta belopp, och
de derpå beroende medborgerliga rättigheter följaktligen vore honom förvägrade.
Då slutligen befrielse från erläggande af personliga skyddsafgiften skulle medföra
en förlust för statsverket af, för det närvarande, omkring 630,000 R:dr, och då Utskottet
anser sig icke kunna tillstyrka den förhöjning i allmänna bevillningen efter andra artikeln
som skyddsafgiftens borttagande skulle hafva till följd, så hemställer Utskottet,
att Herr Törnfelts motion icke må till någon åtgärd föranleda.
Art. II.
B) Bevillning för inkomst af kapital eller arbete.
Då de motioner, hvilka afse förändring i åtskilliga bestämmelser angående sättet
för utgörande af beskattning enligt denna artikel, nu, såsom äfven vid flera föregående
riksdagar, synas föranledda mindre af missnöje med dessa bestämmelser i och för sig
sjelfva än med deras inflytande'' på kommunalbeskattningen, har Utskottet, innan det
öfvergår till redogörelse för dessa motioner, velat förutskicka den anmärkning, att, då
grunderna för beviilningens utgörande till staten af lätt insedda skäl icke alltid kunna
sammanfalla med de för en jemn och billig kommunalbeskattning lämpligaste, så har
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 3.
3
det af lagstiftningen stadgade nära sambandet emellan kommunalbeskattningen och bevillningen
till staten måst föranleda oegentligheter och deraf följande klagomål, hvilka
Utskottet väl kunnat erkänna såsom i viss mån berättigade, men icke alltid undanrödja,
enär dess befogenhet endast sträcker sig derhän att tillse, det gällande stadgande!!
för bevillningen till staten äro öfverensstämmande med den rättvisa och medgifva den
lätthet och säkerhet i tillämpningen, som bör utgöra all skattelagstiftnings främsta
syftemål.
§ 7, mom. 2.
Uti detta moment, som förklarar, att i den inkomst, för hvilken bevillning skall
af löntagare utgöras, icke inberäknas hans inkomst af boställe, för hvilket fastighetsbevillning
redan blifvit iunehafvaren påförd, har Herr O. Nilsson, i en inom Andra
Kammaren väckt motion (N:o 39), föreslagit den ändring, »att tjensteman, som i stället
för kontant lön fått sig anvisade boställen, skola för sina inkomster af desamma, utom
jordbruksfastighetsbevillningen, erlägga bevillning: då boställen äro utarrenderade, efter
arrendesumman, och, då dessa brukas af indelningshafvaren sjelf, efter taxeringsvärdet,
nemligen femtio öre af hvarje ett tusende Riksdaler Riksmynt.»
Såsom skäl till den föreslagna förändringen har motionären hufvudsakligen anfört,
hurusom det skulle vara med billighet och rättvisa föga öfverensstämmande, att löntagare,
hvilka såsom lön fått sig anvisade boställen, ginge frie från bevillning till staten och
följaktligen äfven från utgifter till kommunen — i vidsträcktare mån än som för annan
jordbruksfastighet betalades — för den ofta högst betydliga afkomst de njöte af samma
boställen, då deremot andra löntagare, som fått sina löner bestämda i kontanta penningebelopp,
icke —• lika litet som andra medborgare — undginge att för denna sin inkomst
skatta såväl till staten som kommunen.
Det af motionären såsom mindre rättvist öfverklagade stadgandet, att löntagare
icke skall erlägga bevillning för inkomst af boställe, hvarför fastighetsbevillning redan
blifvit påförd, står, enligt Utskottets åsigt, i full öfverensstämmelse med föreskriften i
§ 6, mom. 3, att inkomstbevillning icke utgöres för vinst af jordbruksnäring. Det ligger
i öppen dag, att en särskild bevillning för inkomst af dylik egendom nödvändigt
måste innebära en dubbel beskattning af samma beskattningsföremål. Då det derjemte
måste anses icke mindre uppenbart, att embets- och tjensteman, hvilken såsom löneförmån
fått sig boställe anslaget, är för det verkliga åtnjutandet af denna förmån beroende
af den inkomst, han kan sitt boställe afvinna, och i detta afseende sålunda är fullkomligt
likställd med andra fastighetsinnehafvare, samt att denna hans inkomst redan blifvit,
efter enahanda grund som hvarje annan fastighet, beskattad genom bevillning efter boställets
taxeringsvärde, så kan Utskottet icke finna det med riktiga beskattningsgrunden
öfverensstämmande, att ålägga löntagare för sitt boställe annan eller högre bevillning,
än som af öfriga fastighetsinnehafvare utgöres, och får alltså hemställa,
att Herr O. Nilssons motion måtte lemnas utan afseende.
4
Bevillnmgs-Utshottets Betänkande N:o 3.
§ .9, mom. 2 och § 27.
Lagrummen lyda:
§ 3, mom. 2. Bevillning för inkomst af kapital eller arbete påföres: »annat bolag,
der bolagets rörelse hufvudsakligen, å en eller liera orter, drifves, eller, i fall sådana
bestämda orter icke förefinnas, der bolaget har sin styrelse»; och
§ 27. »Direktionen eller styrelsen för hvart och ett bolag, som tätt sina bolagsreglor
af Kongl. Magt stadfästade och antingen står under offentlig kontroll eller har
inskränkt ansvarighet enligt Kongl. Förordningen den 6 Oktober 1848, skall det åligga
att före April månads utgång hvarje år, på sätt i § 26 finnes föreskrifvet, insända bestyrkt
utdrag af samma bolags sednast afslutade räkenskaper, utvisande beloppet af den,
under det år dessa räkenskaper omfatta, för bolaget uppkomna vinst. Och bör sådant
utdrag beträffande bankbolag utvisa denna vinst, fördelad på hufvudkontoret samt hvarje
af dess afdelnings- och kommissionskontor».
Under förmälan hufvudsakligen, hurusom förstanförda lagrum blifvit tolkadt och
af vederbörande tillämpadt på ett sätt, som icke syntes med dess sanna andemening
eller med billigheten öfverensstämmande, i det nemligen större bolags — deribland särskilt
jernvägsbolags — inkomst af rörelse, som drifves å flera orter, blifvit upptaxerad
och beskattad endast ä den ort, der bolaget haft sin styrelse, äfven om rörelsen der
eljest varit mindre betydande än ä andra ställen, der sådan af bolaget bedrifvits, hvarigenom
de kommuner, inom hvilka bolaget i och för rörelsen sysselsatt en mängd arbetare,
icke allenast gatt miste om allt bidrag till kommunalförvaltningen, utan ofta nog
betungats med ett ganska drygt fattigunderstöd till bolagens orkeslösa eller utfattiga
arbetare, hafva Herrar A. Bäckström och II. Hcegermark i inom Andra Kammaren
väckta motioner (N:is 46 och 231) föreslagit: den förre: att inkomster af fabriker, sågverk,
biuk, masugnar, qvarnar och dylika inrättningar mätte, utan afseende på om de
tillhöra bolag eller icke, i likhet med hvad om fastighet finnes föreskrifvet, beskattas
inom den kommun, der de äro belägna, och den sednare: »att Riksdagen måtte besluta
sadant tillägg till §§ 9 och 27 i nu gällande Bevillningsstadga, att jernvägsbolag skola,
inom hvarje ort der bolaget har stationer, paföras bevillning för den inkomst bolagen
vid samma stationer uppbära, och att upplysning om beloppet af denna inkomst bör af
bolagets direktion, på grund af bolagets sednast afslutade räkenskaper, meddelas.»
Dä bevillningsstadgan, angående orten för bolags påförande af bevillning, föreskrifver
att detta skall ske der bolaget å en eller flera orter hufvudsakligen drifver sin
rörelse, och endast i fall sådan eller sådana orter icke förefinnas, der det har sin styrelse,
vill det synas Utskottet, att stadgan redan i ganska väsendtlig mån medgifvit det
af motionärerna framställda yrkandet, och att hvarje kommun, inom hvilken bolag drifver
någon mera betydande rörelse, bär full rätt att söka göra gällande sina anspråk på
koramunalafgifter för den andel af bolagets behållna vinst, som inom densamma erhållits.
De af motionärerna ur synpunkten af kommunernas rätt och fördel föreslagna ovilkor
-
Bevillnings Utskottets Betänkande N:o 3.
5
liga föreskrifter angående bolags påförande af bevillning böra sålunda anses vara af behofvet
föga påkallade, men skulle deremot kunna inverka ganska störande på den lätthet
i tillämpningen och den säkerhet för ett riktigt utgörande af bevillningen för bolags
inkomst till staten, som förordningens nuvarande stadgande!! förläna och som Bevillnings-Utskottet
naturligen måste utan hänsyn till andra förhållanden söka upprätthålla
och bevara. Utskottet hemställer sålunda,
att Herrar Bäckströms och Hsegermarks motioner icke ma till
någon åtgärd föranleda.
Arl. III,
D) Bevillning af Bankbolag med sedelutgifningsrätt.
§ 15.
Lagrummet stadgar ibland annat: att »enskild bank, som eger sedelutgifningsrätt,
erlägger, utom bevillning enligt 2:dra Artikeln, en afgift af två Riksdaler för hvarje
tusen Riksdaler af det högsta belopp af bankens sedlar, som på en gäng under nästföregående
året varit utlemnade i rörelsen.»
Med förmälan hurusom den nuvarande afgiftens ringa belopp, jemfördt med den
minskning i vinst, som genom sedelutgifningsrättens användning tillfogades Riksbanken,
äfvensom Statsverkets behof af höjda skatter, hvilka icke rättvisare kunde drabba annat
föremål än de enskilda^ bankernas sedelemission, och slutligen också den vinst,
som sedelemissionen tillskyndade de enskilda bankerna, hvar för sig borde föranleda
förhöjning i beskattningen å sedelutgifningsrätten, har i särskilda motioner föreslagits en
sådan förhöjning, nemligen:
inom Första Kammaren af Herr Frisk (motion N:o 25) till 5 R:dr; likaledes
inom Första Kammaren af Herr Rydqoist (motion N:o 45) till 10 R:dr; och inom Andra
Kammaren af Herr A. F Petersson (motion N:o 85) till 30 R:dr, allt för hvarje
ett tusen Riksdaler af bankens under föregående år utelöpande högsta sedelbelopp.
Af förhandlingarne vid 1859—1860 årens riksdag angående den nya Bevillningsstadgans
antagande framgår tydligt, att den särskilda bevillning enligt tredje artikeln,
som då ålades sedelutgifvande banker, borde betraktas såsom en särskild beskattning af
det dessa banker medgifna privilegiet att utgifva egna sedlar, äfvensom att den efter
denna grund då stadgade och ännu gällande afgift af 2 R:dr för hvarje 1,000 R:dr af
det under året på eu gång utelöpande högsta sedelbeloppet, icke bestämdes med ledning
af någon beräkning öfver detta privilegiums värde, utan endast i afsigt att derigenom
erhålla af enskilda bankerna en bevillningssumma i det närmaste motsvarande den,
som af dem utgjorts enligt förut gällande bevillningsgrunder. Att med någon noggrannhet
och bestämdhet uppskatta sedelutgifningsrättens förmåga att gifva inkomst låter sig
6
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 3.
visserligen icke heller göra, och meningärne derom måste följaktligen vara mycket skiftande,
såsom äfven synes af olikheten i de nu föreliggande motionerna, hvilka emellertid
alla syfta till att ställa beskattningen i jemnare förhållande till beskattningsföremålets
värde; men det vill dock synas Utskottet otvifvelaktigt, att den nuvarande bevillningen
å sedelemissionen, utgörande endast procent af den räntefria kredit, som bankerna
genom denna åtnjuta, maste anses alltför lag och följaktligen böra vidkännas en förhöjning,
hvilken såväl billigheten som Statsverkets behof påkalla. Den omständighet att detta
de enskilda bankernas privilegium otvifvelaktigt måste anses derjemte göra ett icke
ringa intrång i Riksbankens förmåga att begagna sin sedelutgifningsrätt, och derigenom
äfven minska dess det allmänna tillhörande vinst, har Utskottet äfven funnit vara en
vigtig anledning att i någon mån tillstyrka motionärernas förslag. I sådant afseende
hai dock Utskottet uppmärksammat, att de enskilda bankerna, såsom kan inhemtas af
bilagda tabell, utvisande för åren 1866—1868 procentförhållandet mellan deras grundfond
och nettovinst äfvensom mellan denna vinst och bevillningen efter tredje artikeln,
i allmänhet arbeta under tryckta förhållanden, samt att sålunda omsorgen om deras icke
endast fortvaro utan äfven konsolidering synes förbjuda att för det närvarande ålägga
dem någon betydligare beskattning, och har Utskottet i anledning häraf ansett sig böra
styrka till bifall af Herr Frisks förslag om förhöjning från lU till lU procent för utelöpande
sedelbelopp.
Utskottet tår alltså, med afstyrkande af Herrar Rydqvists och Peterssons motioner,
föreslå:
att den enskild bank för sedelutgifningsrätt enligt 15 § bevillningsstadgan
ålagda bevillning höjes från 2 till 5 Riksdaler för
hvarje 1,000 Riksdaler af det högsta belopp af bankens sedlar,
som på en gång under nästföregående året varit utlemnade i
rörelsen.
Föreskrifter angående (B) bevillning saf gifter nas påförande.
3:o Pröfningskomitéerna.
§ 62.
Paragrafen stadgar: »Pröfningskomité består af Tjugo högst Tretio ledamöter,
hvilka Konungens Befallningshafvande egen utse bland de af Taxeringskomitéerna
dertill föreslagna personer. Bland ledamöterna i Pröfningskomitéen skall minst hälften
vara egare af fast egendom; och böra Komitéens ledamöter så utses, att Komitéen,
savidt förhallandena medgifva, kommer att utgöras af ett efter beskattningens belopp
och mängden af de skattskyldige skäligen lämpadt antal dels näringsidkare och dels
löntagare, samt att inom Komitéen icke saknas tillförlitlig kännedom om länets särskilda
delar samt dessas ekonomiska tillstånd och hufvudsakliga näringar.»
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 3.
7
I detta stadgande bär i en inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 122) Herr
Johannes Andersson, under förmälan hurusom landstinget numera, sedan val af markegångsnämnd
blifvit åt detsamma öfverlemnadt, vore, erkändt bättre än någon annan
korporation eller enskild, i stånd att afgöra hvilka personer, som vore lämpliga att i
sista hand afgöra beskattningsfrågor inom länet, samt att det nuvarande sättet att utse
ledamöter i pröfningskomitéen icke alltid tillbörligen bevakade folkets beskattningsrätt,
enär landshöfdingen kunde efter sitt eget godtfinnande ibland de af taxeringskomitéen
föreslagna kalla ledamöter i pröfningskomitéen, yrkat den ändring, »att val af ledamöter
och suppleanter för deltagande i pröfningskomitéens göromål skall hädanefter
tillkomma landstinget».
Då, såvidt Utskottet förnummit, någon anledning till så beskaffade farhågor, som
af motionären blifvit antydda, icke af nu gifna stadganden om tillsättande af ledamöter
i pröfningskomitéen förekommit, men deremot bestämmelsen, att taxeringskomitéen
eget- föreslå och Konungens Befallningshafvande bland de föreslagna utse dessa ledamöter,
enligt Utskottets åsigt utgör en särdeles lyckligt funnen utväg att betrygga ej mindre
kommunernas än statens rätt, och då derjemte Konungens Befallningshafvande bör förutsättas
i allmänhet ega, stundom i högre grad än landstingen, tillräcklig kännedom om
länets såväl innevånare som förhållanden i öfrigt, för att med urskiljning kunna utse
lämpliga personer att i sista hand inom länet afgöra beskattningsfrågor, så hemställer
Utskottet,
att Herr Johannes Anderssons ifrågavarande motion måtte lemnas
utan afseende.
JP
Utskottet, som sålunda besvarat de motioner rörande allmänna bevillningen,
hvilka från Kamrarne till dess behandling öfverlemnats, har, vid granskning i öfrigt af
Bevillningsstadgans bestämmelser, icke funnit skäl att deruti föreslå någon annan förändring
än den redan omförmälda.
Sedan Statsverkets behof blifvit utredda och bevillningssumman bestämd, samt
tiden sålunda är inne att meddela yttrande angående de i Bevillningsstadgan upptagna
procent- och sifferbelopp äfvensom om den i Kong]. Maj:ts Proposition om Statsverkets
tillstånd och behof gjorda framställning om tilläggsbevillning, skall Utskottet uti
förevarande ämnen göra den slutliga framställning, hvartill förhållandet föranleder, hvithet
Utskottet
får för Riksdagen anmäla,
Stockholm den 9 Mars 1870.
På Utskottets vägnar:
C. J. Oscar Alströmer.
8
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 3.
Reservationer:
l:o af Herr A. AndCFSSOIl vid § 9 inom. 2. »Utskottets beslut i afseende å
§ 9 inom. 2 har jag icke kunnat biträda. Momentet i fråga bär just, såsom af förhandlingarne
vid 1865—1866 årens riksdag visar sig, erhållit sin nuvarande lydelse för
att afhjelpa den öfverklagade olägenheten, att kommuner, inom hvilka bolag dref rörelse,
ginge miste om bidrag af dessa till sina beliofver. Då det likväl, såsom motionärerne
framhållit och jag af egen erfarenhet känner, ofta inträffat att det afsedda ändamålet
icke vinnes till följd af de olika sätt, hvarpå lagrummet tolkas, samt då Kammarrätten
och Kongl. Maj:t, med anledning af anförda besvär, meddelat utslag i motsatt riktning,
anser jag det vara af nöden att ifrågavarande moment erhåller en sådan förändrad lydelse
att ingen villrådighet kan uppstå om rätta tolkningen deraf.
Jag får alltså, jemte det jag fäster uppmärksamheten derpå, att staten genom
mitt här nedan framställda förslag icke i någon mån kan befaras gå miste om den bevillning,
som bolagen skola erlägga, ej heller bolagen påföras mera än hvad de i alla
fall böra betala, anhålla det Riksdagen ville, med upphäfvande af Utskottets förslag, besluta
att § 9 mom. 2 må erhålla följande lydelse:
Jernvägs-, kanal- eller annaUbolag å^den eller de orter, der någon
mera betydande del af dess rörelse drifves och dess beskattningsbara
inkomst bildas, eller i fall sådana bestämda orter icke
förefinnas, der bolaget har sill styrelse.»
Häruti instämmer Herr Pehr Ericsson.
2:o af Herr Friherre AlStrÖmCF, vid § 15: »Då den i § 15 Bevillnings-förordningen
stadgade grund för beskattning af enskild banks sedelutgifningsrätt synes mig
vara oriktig; då en oriktig beskattniugsgrund blir alltmera förkastlig i den mån beskattningsbeloppet
höjes utöfver billighetens gräns; och då jag anser Utskottet hafva öfver
skridit
-
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 3.
9
skridit denna gräns genom den beslutade förändringen af ifrågavarande §, nödgas jag
deremot anmäla min reservation.»
Häruti instämmer Herr Friherre A. H. Fock.
3:° »f Herr Friherre C. V0I1 Otter, vid § 15: »Då vid 1867 års riksdag förslag
förekommo om förhöjd särskild bevillning å enskilda bankers sedelutgifningsrätt, lemnade
dåvarande Bevillnings-Utskott i sitt Betänkande N:o 11 en fullständig utredning angående
de förhållanden, som blifvit åberopade till stöd för en dylik skatteförhöjning; och
k°m Utskottet på grund af denna utredning till det slutresultat, att hvarken rättvisa,
billighet eller klokhet kunde föranleda till en dylik skatteförhöjning.
Riksdagen godkände Utskottets åsigt, och den sedan år 1860 stadgade''- bevillningen
för nämnda sedelutgifningsrätt har allt hittills bibehållits oförändrad.
Nu åter har på den förseglade sedeln det förslag tillkommit, som Utskottets Betänkande
innehåller och som anser rättvisa, billighet och klokhet tillåta att med icke
mindre än 150 procent förhöja nämnda särskilda bevillning, under det den till belysning
af ämnet bifogade tabell adagalägger den allt annat än afundsvärda vinst, som de flesta
enskilda bankerna under sednare aren af sin rörelse upphemtat.
Vid granskning af denna tabell bör uppmärksammas, att deri för hvarje bank
utföid vinst är beräknad i procent å grundfonden allena, men icke tillika å den redan
föi ut beskattade reservfonden, hvilken likväl icke mindre än sjelfva grundfonden utgör
det aktieegarnes kapital, hvarmed bankrörelsen bedrifves och hvarå den behållna vinsten
bör föi delas. Iakttages detta, skall man finna att landsortsbankerna, hvilka tillkommit
långt mindre med beräkning på hög vinst än för att betjena ortens rörelse, i allmänhet
gifvit i ingå afkastning och icke kunna bära förhöjd beskattning, så vida de icke tvingas
att af de lånebehöfvande betinga sig högre vilkor, än hittills ifrågakomma; i hvilken
händelse verkningarne af skatteförhöjningen torde ytterst träffa dem, som minst böra
ytterligare betungas.
Utom det att rättvisan krafvel'' en, så vidt möjligt, jemn fördelning af skattebidiagen
i föi hållande till behållen inkomst samt de faktiska förhållanden, hvilka föreligga,
nogsamt utvisa, att den förmån sedelutgifningsrätten otvifvelaktigt innebär, i synnerhet
föi banker i mindre kapitalstarka orter, ingalunda kan uppskattas högre, än att den
redan derå, enligt 3:dje artikeln, utgående särskilda bevillning må ur synpunkten af
rättvisa och billighet anses tillfyllestgörande, bjuder således äfven klokheten att man icke
öfverskrider denna gräns; ty ehvad landsortsbankerna,’ hvilkas verksamhet hittills icke
kan förnekas hafva^ varit för näringslifvet gagnande, genom eu obetänksam beskattningsåtgärd
sättas ur stånd att fortsätta sin rörelse eller tvingas att anordna densamma ''på
Bih. till Riksd. Prof. 1870. 5 Sami. 1 Afd. 3 Häft. 2
10
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 3.
vilkor, som för de lånebehöfvande blifva mera tryckande, kommer en till någotdera af
dessa alternativ verkande åtgärd att tillskynda den allmänna näringsverksamheten vida
större olägenheter, äu som kunna uppvägas af den genom beskattningsåtgärden möjligen
inflytande högre statsinkomsten.
Jag tillåter mig således vördsamt hemställa,
att, med ogillande af Utskottets förslag, nu gällande beskattningsföreskrift
i förevarande hänseende måtte bibehållas oförändrad.»
Häruti instämma Herrar Axel Dichson, Grefve 11. A. Hamilton, E. Meijer,
W. Croneborg, A. G. Bennich och F. A. Fovssleck.
4:o Emot Utskottets beslut i afseende å 15 § har jemväl Herr C. Petfé anmält
reservation.
STOCKHOLM, tryckt lios A. Holmberg & Comp., 1870.
Tabell, utvisande enskilda bankernas ställning nedannämnde ån.
1S66. |
lee?. |
j 180B. |
||||||||||||||||||||||||||
Bankens Namn. |
Grundfond. |
Q B ö Öl o* b fx. Cr* •B o t? ro 5*T |
Brutto-inkomst. |
Behållning, hvarför er- lagts bevillning enligt |
Bevillningen enligt 2:dra Art. |
Högsta beloppet af på eu gång utelöpande sedlar. |
Bevillningen enligt 3:dje Art. |
Förhållandet emellan bevill- aingen efter 3 Art. och netto- vinsten, uttryckt i procent. |
Förhållandet emellan netto- vinsten och grundfonden, |
Grundfond. |
Grundfonds-hypothek. |
Bruttoinkomst. |
Behållning, hvarför er- lagts bevillning enligt |
Bevillningen enligt 2:dra Art. |
Högsta beloppet af på eu gång utelöpande sedlar. |
Bevillningen enligt 3:dje Art. |
Förhållandet emellan bevill ningen efter 3 Art. och netto- vinsten, uttryckt i procent. |
Förhållandet emellan netto- vinsten och grundfonden, |
Grundfond. |
o ►t p o* B g-. *■< ►B O B- ce fr |
Brutto-inkomst. |
Behållning, hvarför er- lagts bevillning enligt |
Bevillningen enligt 2:dra Art. |
Högsta beloppet af på en gång utelöpande sedlar. |
Bevillningen enligt |
Förhållandet emellan bevil] ningen efter 3 Art. och netto vinsten, uttryckt i procent |
Förhållandet emellan netto vinsten och grundfonden, uttryckt i procent. |
|
1. |
Skånes.......... |
4,290,200 |
3,000,150 |
372,175 |
254,341 |
2,543,« |
5,392,447 |
10,784,89 |
4,2 |
6 |
4,500,000 |
* 2,700,000 |
668,386 |
513,764 |
5,137,64 |
5,307,040 |
10,614: - |
2,1 |
11,4 |
4,500,000 |
2,700,000 |
655,524 |
464,963 |
4,649,63 |
5,718,574 |
11,438: - |
2,4 |
10,3 |
2. |
Wcrmlands........ |
2,000,100 |
1,500,075 |
283,554 |
178,267 |
1,782,08 |
3,222,269 |
6,444,51 |
3,6 |
8,9 |
2,146,625 |
1,533,841 |
161,026 |
1,610,26 |
2,822,500 |
5,645,27 |
3,5 |
7,5 |
2,146,625 |
1,523,841 |
203,805 |
120,598 |
1,205,98 |
1,685,000 |
3,370,eo |
2,8 |
5,6 |
|
3. |
Kopparbergs....... |
1,404,000 |
1,014,000 |
122,533 |
87,805 |
878,05 |
2,241,079 |
4,482,16 |
5 |
6,2 |
1,404,000 |
1,014,000 |
182,105 |
76,249 |
762,49 |
1,185,500 |
3,631,34 |
4,7 |
5,4 |
1,404,000 |
1,014,000 |
170,791 |
53,655 |
536,55 |
1,488,000 |
2,999,41 |
5 |
3,8 |
4. |
Östergötlands....... |
1,496,500 |
1,122,375 |
93,187 |
32,873 |
328,73 |
1,416,590 |
2,832:- |
8,6 |
2,i |
1,373,600 |
827,320 |
170,669 |
56,097 |
560,97 |
1,398,125 |
2,796: - |
5 |
4 |
1,373,000 |
827,320 |
121,076 |
95,978 |
959,75 |
1,292,940 |
2,584:- |
20 |
7 |
5. |
Smålands......... |
3,000,000 |
2,250,000 |
*) |
121,297 |
1,212,97 |
3,472,000 |
6,944: — |
5,7 |
4,4 |
3,000,000 |
2,169,396 |
382,786 |
122,436 |
1,224,37 |
2,772,200 |
5,544: - |
4,5 |
4 |
3,000,000 |
1,827,609 |
331,798 |
210,517 |
2,105,17 |
2,992,000 |
5,984,59 |
2,8 |
7 |
6. |
Örebro.......... |
2,250,000 |
1,687,500 |
117,533 |
1,175,33 |
2,495,106 |
4,990,2) |
4,2 |
5,2 |
2,250,000 |
1,675,500 |
244,786 |
74,112 |
741,12 |
2,410,500 |
4,821,91 |
6,5 |
3,3 |
2,250,000 |
1,687,500 |
236,057 |
18,979 |
189,7)1 |
2,054,500 |
4,109,47 |
21,6 |
0,8 |
|
7. |
Mälareprovinsernas .... |
3,897,800 |
2,923,350 |
504,827 |
223,077 |
2,230,77 |
4,956,940 |
9,913,88 |
4,4 |
5,7 | |
3,454,000 |
2,590,500 |
474,970 |
190,743: |
1,907,43 |
4,788,475 |
7,713,2? |
4 |
5,5 |
3,454,000 |
2,590,500 |
514,899 |
281,747 |
2,817,47 |
3,436,360 |
6,872,72 |
2,4 |
8,1 |
8. |
Göteborgs......... |
5,000,000 |
3,500,000 |
327,817 |
257,255 |
2,572,55 |
4,191,000 |
8,382:- |
3,2 |
5,i I |
5,000,000 |
3,500,000 |
330,936: - |
258,448 |
2,584,48 |
3,768,630 |
7,532,26 |
2,9 |
5,1 |
5,000,000 |
3,500,000 |
297,800 |
187,507 |
1,875,07 |
3,386,565 |
6,773,1» |
3,6 |
* 3,7 |
9. |
Stockholms........ |
1,000,000 |
612,410 |
468,935 |
374,500 |
3,745: - |
2,015,000 |
4,030:- |
1 |
37,5 |
1,000,000 |
612,220 |
488,511 |
210,000 |
2,100: - |
1,460,000 |
2,920: - |
1,4 |
21 |
1,000,000 |
612,260 |
501,244 |
260,000 |
2,600:- |
1,315,000 |
2,660:- |
1 |
26 |
10. |
Norrköpings........ |
1,000,000 |
750,000 |
156,272 |
80,000 |
800:- |
1,068,920 |
2,137,81 |
2,6 |
8 1 |
1,000,000 |
750,000 |
137,346 |
100,000 |
1,000: - |
**) |
**) |
— |
10 |
1,249,000 |
750,600 |
210,057 |
124,200 |
1,242:- |
***} |
*•*) |
_ |
9.9 |
11. |
Wadstena......... |
1,000,000 |
750,000 |
158,282 |
61,260 |
612,60 |
726,420 |
1,452,84 |
2,4 |
6,i | |
1,000,000 |
749,850 |
153,156 |
51,349 |
513,49 |
777,355 |
1,554,7) |
3 |
5 |
1,000,000 |
749,850 |
153,624 |
70,219 |
702,19 |
806,445 |
1,612,89 |
2,3 |
7 |
12. |
Hallands......... |
1,000,000 |
750,000 |
88,405 |
45,924 |
459,24 |
1,014,765 |
2,028:- |
4,4 |
4,6 | |
1,000,000 |
750,000 |
96,205,99 |
30,019 |
300,19 |
795,000 |
1,590: |
5,3 |
3 |
998,000 |
676,538 |
121,000 |
51,795 |
517,96 |
t 865,000 |
1,780:- |
3,3 |
5,2 |
13. |
Sundsvalls........ |
1,000,000 |
709,264 |
78,813 |
78,800 |
788:- |
830,455 |
1,660,91 |
2,1 |
7,9! |
1,000,000 |
746,799 |
116,742 |
92,241 |
922,41 |
802,550 |
1,612,12 |
1,7 |
9 |
1,000,000 |
749,203 |
124,064 |
96,100 |
961: — |
861,490 |
1,722,98 |
1,7 |
9,6 |
14. |
Christianstads....... |
1,500,000 |
1,125,000 |
155,887 |
102,106 |
1,021,06 |
1,114,005 |
2,228:- |
2,2 |
6,8 | |
1,500,000 |
1,125,000 |
173,014 |
114,072 |
1,140,72 |
1,125,000 |
2,250: - |
2 |
11 |
1,500,000 |
1,125,000 |
100,964 |
1,009,64 |
1,328,000 |
2,656: - |
2,6 |
6,7 |
|
15. |
Wenersborgs....... |
1,500,000 |
1,125,204 |
110,698 |
68,750 |
687,50 |
1,071,340 |
2,142:- |
3,1 |
4,5 1 |
1,500,000 |
1,125,038 |
201,030 |
128,011 |
l,280,n |
1,289,540 |
2,578: - |
2 |
8 |
1,500,000 |
1,117,188 |
130,948 |
1,309,48 |
1,627,550 |
3,254:- |
2,5 |
8,7 |
|
16. |
Industribanken i Norrköping |
1,000,000 |
748,460 |
80,000 |
800:- |
659,055 |
l,318,n |
1,6 |
8 |
1,000,000 |
741,460 |
72,650 |
726,50 |
**) |
*’) |
— |
7,3 |
1,000,000 |
700,960 |
110,003 |
1,100,03 |
***) |
***) |
— |
11 |
|||
17. |
Skaraborgs........ |
919,390 |
449,100 |
61,175 |
32,567,9? |
325,68 |
1,053,140 |
2,106,28 |
6,5 |
3,5 ! |
1,000,000 |
750,000 |
89,313 |
893,13 |
1,288,000 |
2,576: - |
2,9 |
9 |
1,000,000 |
750,000 |
232,949 |
112,431 |
1,124,31 |
1,624,485 |
3,248:- |
2,9 |
11,2 |
|
18. |
Malmö .......... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
1,805,000 |
1,086,004 |
183,696 |
133.501: - |
1,335,01 |
1,004,000 |
2,008: - |
1,5 |
7,3; |
1,805,000 |
1,083,511 |
196,495 |
114.783 |
1,147,83 |
595,000 |
1,190:- |
1 |
6,4 |
||
19. |
Gefle........... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
1,500,000 |
1,125,000 |
160,587 |
125,000 |
1,250: - |
1,390,000 |
2,780: - |
2,2 |
8,3 |
1,500,000 |
1,125,000 |
172,808 |
121,413 |
1,214,13 |
1,475,000 |
2,950: - |
2,4 |
8,1 |
20. |
Uplands.......... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— : |
1,020,000 |
764,765 |
117,418 |
77,070 |
770,70 |
742,000 |
1,484: - |
1,9 |
7,5 |
1,020,000 |
781,229 |
115,982 |
75,169 |
751,6!) |
769,000 |
1,538,59 |
2 |
• 7,4 |
|
21. |
Westerbottens....... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
1,362,000 |
874,300 |
74,535 |
745,35 |
700,000 |
1,400: - |
1,9 |
5,4 |
1,430,000 |
938,510 |
138,229 |
100,082 |
1,000,82 |
732,500 |
1,465,29 |
1,4 |
7 |
|
22. |
Christinehamns...... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
-— |
— |
— |
— |
—’ |
— |
1,240,000 |
753,065 |
107,320 |
1,073,30 |
1.500,000 |
2,100:- |
1,9 |
8,6 |
|
23. |
Borås ........... |
— |
— |
-- |
— |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
1,000,000 |
601,190 |
66,248 |
662,48 |
463,910 |
927,82 |
1,4 |
6,6 |
*) Öppet rnm anger ®U “PPglft '':rh41iite- "*) De häda Norrköpings-bankernas sammanlagda bevillning enligt 3 Art. ***) De häda Norrköpings-baukernas sammanlagda bevillning enligt 3 Art. 3,707
3,264 E:dr och sedelstock 1,632,000 R:dr. l!:dr och sedelstocken 1,853,000 Ruin
Hör till Bevillningå-Utak. Bni. 1870, N:o 3
Stockholm, tryckt hos A. Holmberg & Comp, 1870.