Riksdagens underd. Skrifvelse, N.-o 87.
9
Hf:o 8V.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 13 Maj 1869.
— — hos Andra Kammaren den 13 — —
Riksdagens underdåniga Skrifvelse, om ändring i gällande föreskrifter
rörande förvaltningen af omyndiges egendom.
(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.)
8. A. K.
Hos Riksdagen hafva framställningar blifvit gjorda, åsyftande förändrade
föreskrifter angående förvaltningen af omyndiges medel; hvarjemte Justitieombudsmannen
i sin vid innevarande riksdag afgifna embetsberättelse framhållit
de olägenheter, som skulle härflyta från ofullständigheten i några stadganden
uti Kongl. Förordningen, angående tillsyn å förmyndares förvaltning af
»myndigs egendom, den 24 September 1861, samt för undanrödjande af dessa
olägenheter föreslagit följande förändrade lydelse af förordningens
§ 1. Förmynderskap stånda under vårdnad af den Rätt, hvarunder
den omyndiges fader, der lian död är, vid dödsfallet lydt, eller, om han lefver,
stadigt hemvist häfver. År den omyndige född utom äktenskap och ej för äkta
barn i laga ordning förklarad, höra förmyndarskapet under den Rätts vårdnad,
hvarunder modren vid dödsfallet lydt eller, om hon lefver, stadigt hemvist häfver.
Äro hvarken fader eller moder kända, eller häfver ingendera af dem
stadigt hemvist, lyda den omyndige i förmyndaremål under Rätten i (ten ort,
der han bor, då behof af förmyndare för honom yppas, eller, om han ej stadigt
hemvist häfver, der dylikt behof först anmälas. Lefver fader eller moder,
men är annan till förmyndare förordnad, eller har flen, som uppnått myndiga
Rik. till Iliksd. Brok 1869. 10 Sami. 1 Afd. I Band. 12 Haft. 3
10 Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 87.
år, blifvit under förmyndare ställd, lyde förmynderskapet under den Rätt, som
förmyndare förordnat.
§ 3. Ordet socknenämnd utbytes emot kommunalnämnd.
§ 4. Förmyndare skall, för hvart år, afsluta räkning öfver allt det han
bär om händer, med uppgift af den säkerhet, hvaremot den omyndiges reda
penningar utsätta äro, och ingifve, vid början af följande år, den rakning jemte
ett utdrag derur, innehållande summarisk uppgift af den omyndiges behållning
så i fast som lös egendom, till gode männen eller kommunalnämnden. I detta
utdrag skall ock tillkännagifvas, om under årets lopp förmynderskap upphört,
ehvad den omyndige uppnått myndig ålder eller aflidit, eller omyndig qvinna
trädt i äktenskap. Det utdrag, hvarom nu sagdt är, skall etc.
§ 5. Vid slutet tillägges: Förordnar Rätten, att förmyndaren dylik säkerhet
lemna skall, och bibehålies denne ändock vid förmynderskapet, värde
slik säkerhet i förvar satt hos kommunalnämnden i den församling, till hvilken
den omyndige, efter de i 1 § stadgade grunder, må anses höra".
Den genom Kongl. “Förordningen den 24 September 1861 föreskrifna
kontroll å förmyndarevården må väl anses hafva verkat derhän, att vårdslöshet
vid förmyndareförvaltningen någorlunda förekommits; men då förmyndare i
allmänhet eger innehafva och i sin rörelse begagna myndlingens penningar,
utan att derför ställa säkerhet; då frestelsen för förmyndaren att använda
myndlingens i hans vård befintliga skuldsedlar och andra värdepapper till afhjelpande
af egna penningebehof ofta är alltför stark, för att kunna emotstås;
och då den, enligt nuvarande lag, myndlingen tillkommande förmånsrätt hos
förmyndaren i de flesta fall finnes vid dennes obestånd vara otillfredsställande;
så synas gällande föreskrifter ingalunda lemna nöjaktigt, skydd mot följderna
af förmyndarens bristande vederhäftighet och den oredlighet, som ej sällan dermed
står i sammanhang. Den utväg, som lagen anvisar, att hos Rätten påfordra
inteckning eller annan säkerhet för de hos förmyndare innestående medel,
synes ej vara af synnerligt värde, helst antagas kan, att i de flesta fall,
då misstanke mot förmyndarens vederhäftighet föranleder en dylik anmälan,
hans affärsställning redan är sådan, att någon verklig säkerhet af honom icke
kan vinnas. Också hafva förluster af omyndiges tillgångar, synnerligen under
sednare tiders allmänna osäkerhet i affärsförhållanden, ej sällan inträffat; och
lagstiftarens skyndsamma och kraftiga mellankomst till förekommande af sådana
förluster för framtiden är derföre oafvisligen påkallad.
Riksdagen har ansett ändamålet åtminstone i hufvudsaklig mån kunna
vinnas derigenom, att för hvarje domkrets eller annat lämpligt område tillsattes
en af erforderligt antal skicklige och vederhäftige personer bestående nämnd,
till hvilken förmyndare både att aflemna myndlingarnes penningetillgångar an
-
Riksdagens underd. Skrifvelse, N;o 87. 11
tingen kontant eller i sådana värdepapper, som af nämnden kunde godkännas.
Har myndlingen fordringar, hvilka nämnden anser osäkra och följaktligen ej
vill öfvertaga, skulle det tillkomma förmyndaren att indrifva desamma och pen
ningarne till nämnden öfverlemna. Nämnden skulle åligga att för myndlingar
nes gemensamma rakning utlåna medlen och, efter afdrag af oundgängliga för
valtningskostnader, på utsätta terminer till förmyndarne utbetala den på deras
myndlingar belöpande ränta. I den män donna öfverstege myndlingens behof,
komme den att läggas till det hos nämnden innestående kapitalet; om åter
förmyndaren behöfde för myndlingens rökning uttaga någon del af kapitalet,
torde Rättens samtycke dertill erfordras. Kontrollen å förmyndarevården skulle
fortfarande uhöfvas af de enligt nu gällande lag för sådant ändamål tillsatte
gode män, hvilka följaktligen jemväl hade att tillse, att förmyndare fullgjorde
sin skyldighet i afseende på medlens öfverlemnande till nämnden. Härigenom
blefve nämndens befattning af särdeles enkel beskaffenhet och närmast öfverensstämmande
med den, som hittills på ett i allmänhet tillfredsställande sätt utöfvats
af styrelserna för de i de flesta orter inrättade sparbanker, hvilka möjligen
skulle kunna, der det lämpligt funnes, med de nu föreslagna inrättningarna
förenas.
Någon gång torda inträffa, att myndlingarnas tillgångar bestå i sådana
värdepapper, som ej med förmån kunna förvandlas i penningar eller af andra
skål bära för deras rökning bibehållas; och likasom nämnden, på sätt nu sker
i sparbankerna, måste upplägga ett särskild! insättnings- och uttagningskonto
för hvarje omyndig, kunde för dylika handlingar, hvilka jemväl börda hos nämnden
deponeras, särskilda depositionskonto upprättas.
Mot detta förslag skulle visserligen kunna invändas, att, när förmyndare''
befattningen ej vidare medförde fördelen att innehafva myndlingarnes medel,
den stundom redan nu befintliga obenägenheten att emottaga sådan befattning
skulle blifva ännu större; man då förmyndare torda komma att åtnjuta företrädesrätt
att såsom lån erhålla dessa medel, om han derför ställde nöjaktig
säkerhet, samt, i händelse han detta ej förmådde, han ingalunda börda under
nuvarande lagstiftning anses vederhäftig för förmynderskapet, så synes o in förmälda
invändning icke förtjena afseende. Deremot torda det vara uppenbart,
att förmyndaremedlens sammanslående till en gemensam kassa och förvaltning
under den allmänna kontroll, som derigenom möjliggöras, väsendtligen komma
att befordra de omyndiges säkerhet, på samma gång som förmyndarne befriades
å ena sidan från skyldigheten att ombesörja en utlåning, som ej sällan är
förknippad med störa svårigheter, och å andra sidan från frestelsen att för
medlens användande inlåta sig i stundom olycksbringande spekulationer. Öfvertagande
af förmynderskap blefve ej heller, såsom nu någon gång inträffar,
ett eftersökt medel att åtkomma penningelån, utan att behöfva derför ställa
12 Riksdagens underd. Skrifvelse, N-.o 87,
säkerhet. Men genom den nu föreslagna anordningen skulle tillfälle för säkra lånesökande
att erhålla lån på längre tid betydligt underlättas.
För utarbetande af fullständigt lagförslag i detta afseende erfordras
dock icke allenast längre tid, än den som står till Riksdagens förfogande, utan
äfven åtskilliga upplysningar om lokala förhållanden m. m., dem Riksdagen
icke är i tillfälle att sig förskaffa; och Riksdagen får derföre i underdånighet
anhålla, att Eders Kongl. Maj:t täcktes, med afseende å behofvet af betryggande
föreskrifter rörande förvaltningen af omyndiges medel, taga i nådigt öfvervägande,
huruvida lämpliga bestämmelser i ofvan angifna syftning må kunna
meddelas, samt i sådant fall låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag
till lag i ämnet, äfvensom att Justitie ombudsmannens framställning om speciela
ändringar i ofvanberörda Kongl. Förordning dervid jemväl torde komma under
öfvervägande.
Riksdagen framhärdar etc.
Stockholm den 13 Maj 1869.