Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 78.
1
N:o 78.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 13 Maj 1869.
— — — hos Andra Kammaren den 13 — —
Riksdagens underdåniga Skrifvelse, angående regleringen af utgifterna
under Riks-statens Sj un de Hufvudtitel.
(Stats-Utskottets Utlåtanden H:is 38, 57, 64 och 69
samt Memorial N:is 49, 80 och 91.)
S. A. K,
Under Riks-statens Sjunde Hufvudtitel, innefattande anslagen för
Finans-departementet, hafva vid innevarande riksmöte de förändringar ifrågakommit,
som här nedan omförmälas.
Mynt- och Kontrollverkeii.
l:o) Hos Riksdagen har blifvit föreslaget, att af de olika mynt och
medaljer, som präglas vid Kongl. Myntverket, ett exemplar måtte kostnadsfritt
aflemnas till hvardera af universiteten i Upsala och Lund; till stöd för
hvilken framställning, bland annat, anförts, att Kongl. Myntkabinettet visserligen
vore tillförsäkrad! ett exemplar af de mynt och medaljör, som präglas
i riket, men att det vore af vigt, att fullständiga samlingar af sådana pjeser
för deras säkra bevaring åt minnet icke endast funnes å ett enda ställe
eller i hufvudstaden, utan äfven i universitetens myntkabinett.
Med afseende å det gagn för historieforskningen, som medalj samlingar
medföra, och med hänsyn dertill, att dylika museer, som äro för allmänheten
Rih. till Riksd. Prof. 1869. 10 Samt. 1 Afä. 1 Band. 9 Häft. 1
2
Riksdagens underd. Skrifvelse, N.-o 78.
tillgängliga, äfven i sin man bidraga till att väcka och underhålla fosterlandskänslan
genom det åskådliga sätt, hvarpå de bevara minnet af store
män och betydelsefulla tilldragelser, har Riksdagen ansett sig höra godkänna
syftet af förevarande framställning, helst årliga kostnaderna för den ifrågasatta
utdelningen icke torde komma att uppgå till större belopp, än att de
kunna bestridas af det å staten uppförda anslaget till mynt- och kontrollverken,
och Riksdagen får derföre i underdånighet anhålla, det Eders
Kongl. Maj:t täcktes låta tillse, huruvida ej exemplar af mynt och medaljer
skulle från Kongl. Myntverket kunna, utan ökadt bidrag från Statsverket,
utdelas till sådana större institutioner, som för allmänheten äro tillgängliga.
Postverket.
2:o) Uti en under den 5 sistlidne Februari till Riksdagen aflåten nådig
Proposition har Eders Kongl. Maj!t täckts meddela, hurusom Eders Kongl.
Maj:t, med anledning af Riksdagens uti underdånig skrifvelse den 13 Maj
nästlidet år, angående regleringen af utgifterna under Riks-statens Sjunde
Hufvudtitel, gjorda framställningar, rörande dels Post- och Telegrafverkens
förening under eu gemensam styrelse, dels öfverflyttande till Riks-statens
Nionde Hufvudtitel af Postverkets pensions- och indragningsstater, anbefallt
cheferne för Post- och Telegrafverken att i underdånighet inkomma med utredning
i fråga om dessa verks förening under en gemensam styrelse, men
som det utlåtande, bemälcle båda chefer till följd deraf afgifvit, till Eders
Kongl. Maj:t inkommit först den 29 nästlidne December, och denna omfattande
fråga alltså icke kunnat hinna att efter vederbörlig beredning blifva
föremål för nådig pröfning i sammanhang med öfriga på statsregleringen för
år 1870 inverkande frågor, samt då dessutom det förväntade förslaget till ny
poststadga ännu ej till Eders Kongl. Maj:t inkommit, och frågan om öfverflyttande
till Nionde Hufvudtiteln af Postverkets pensions- och indragningsstater
icke lämpligen kunde pröfvas annat än i sammanhang med nyssberörda
poststadga, så både Eders Kongl. Maj:t icke varit i tillfälle att för Riksdagen
framlägga någon normalstat för Postverket, utan endast en stat för ai
1870, uti hvilken Postverkets pensions- och indragningsstater å sin hittillsvarande
plats bibehållits. Eders Kong]. Maj:t har alltså med den nadiga
Propositionen till Riksdagens pröfning öfverlemnat ett af Eders Kongl. Maj:t
för dess del gilladt förslag till Postverkets utgiftsstater för år 1870, enligt
hvilket, ehuru å aflöningsstaten blifvit uppförda åtskilliga nya och tillökade
anslag, likväl slutsumman af samtliga staterna för år 1870 ansetts kunna,
synnerligen genom nedsättningar i anslag å omkostnadsstaten, inskränkas till
samma belopp, hvartill den för innevarande ar fastställda staten uppgår; och
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 78. 3
hav i öfverensstänomelse dermed Eders Kong!. Maj:t uti den nådiga Propositionen
angående Statsverkets tillstånd och behof föreslagit, att det under
Sjunde Hufvudtiteln uppförda kontanta anslag, förslagsvis beräknadt att af
postmedlen direkte utgå till Postverket, måtte bestämmas till 2,250,000 R:dr
och således bibehållas vid samma belopp, hvarmed detsamma i Riks-staten
för närvarande linnés uppfördt.
Postverkets för år 1869 fastställda utgiftsstater sluta på följande sum -
mor, nemligen: |
|||
aflöningsstaten.................. |
......R:dr |
609,950 |
— |
indragningsstaten................ |
19,609 |
50. |
|
pensionsstaten.................. |
18,600 |
— |
|
omkostnadsstaten................. |
1,564,500 |
— |
|
oförutsedda utgifter............... |
25,000 |
— |
|
afkortningar och restitution^ m. in...... |
...... n |
12,340 |
50. |
eller tillsammans R:dr |
2,250,000 |
— |
Hvad först beträffar ajlöningsstaten, hvarå enligt Kongl. Brefven den 11
och 18 sistlidne Juni tillkommit 1,200 R:dr till aflönande af ytterligare två
vaktmästare vid Göteborgs postkontor samt 1,200 R:dr till aflöning för expeditörerne
vid de nyinrättade postexpeditionerna i Molkom och Österby, hvaremot
enligt Kongl. Brefvet den 1 sistlidne Maj af gått 800 R:dr, expeditörens
aflöning vid den indragna postexpeditionen i Läxa, så att för närvarande
anslagen å donna stat utgöra................R:dr 611,550: —
har Eders Kongl. Maj:t derutinnan föreslagit följande nya
eller tillökade anslag, nemligen:
för eu reklamationsbyrå: lön och tjenstgöringspenningar åt
en föreståndare....................... ,
till skrifvarebiträden vid 59 postexpeditioner, hvilka sakna
förmånen af dylikt anslag................. ,,
till aflönande vid förefallande behof af tillfälliga biträden,
anställda på grund af 43 § i nådiga instruktionen den
6 November 1863 ...................... ,
till aflöning åt extra resepostexpeditörer........... ,
hvithet anslag sammanförts med det å staten förut medgifna
anslag för resepostexpeditörers aflönande,
till aflönande af en vaktmästare vid hvardera af postkontoren
i Jönköping, Upsala, Carlstad, Sundsvall, Gefle
och Linköping........................ ,
till aflönande af poststationsföreståndare, en förhöjning i nu
uppförda anslag af..................... ,
1,600: —
11,800: —
10,000:
10,800:
3,000: —
_10,000: —
Transport R:dr 658,750: —
4 Riksdagens undercl. Skrifvelse, N:o 78.
Transport R:dr 658,750: —
till brefbärares aflönande, en tillökning i nuvarande anslag af „ 2,000: —
samt till ersättande, i enlighet med de i Kongl. Brefvet
den 21 April 1865 fastställda grunder, af uppkommande
minskning i postförvaltares sportelinkomster, en tillökning
i det för sagda ändamål å gällande stat medgifna anslag
af............................ „ 2,000: —
med iakttagande af hvilka tillökningar aflöningsstaten för
år 1870 alltså skulle sluta på en summa af......R:dr 662,750: —
Hvad derefter angår indragning sstaten, för år 1869 fastställd till 19,609
R:dr 50 öre, bär densamma blifvit minskad med de personela anslag, som
under år 1868 aflidne Kontorsskrifvaren vid härvarande postkontor Hallström
i lifstiden med 200o R:dr och till Postmästare i Smedjebacken utnämnde förre
Postexpeditören i Anäset Skotte med 700 R:dr å denna stat åtnjöto, men
ökad med den i Kongl. Brefvet den 14 sistlidne Juli Postkommissarien i
Ystad, Ofverstelöjtnanten Nilsson för honom frångången förmån såsom disponent
af dervarande posthus tillagd personel ersättning af 150 R:dr, efter
Indika förändringar denna stat slutar på 18,859 R:dr 50 öre.
Beträffande vidare pensionsstaten, för innevarande år fastställd till 18,600
R:dr, har densamma blifvit minskad dels med den pension, som under år
1868 aflidne förre Postmästaren i Marstrand Olbers derå åtnjutit med 800
R:dr och dels med eu del af den pension, som genom Kongl. Brefvet den
24 Januari 1862 tillagts aflidne Postiljorion Sundboms enka och barn, de
sednare tilldess de uppnått 15 år, nemligen 20 R:dr, hvarigenom donna stat
för närvarande belöper sig till 17,780 R:dr. För beredande af understöd åt
brefbärare, Indika icke vidare anses tjenstbara, har Eders Kongl. Maj:t föreslagit
uppförande å pensionsstaten af ett särskilt anslag af 3,000 R:dr,
hvarigenom donna stat skulle sluta sig på en summa af 20,780 Rall''.
Slutligen har i fråga om förslagsanslagen på omkostnadsstaten, för år
1869 beräknade och fastställda till 1,564,500 R:dr, å anslaget till kontorshyror
och expenser afgått hälften af förra anslaget härtill för Grefle postkontor
400 R:dr, och hela anslaget till indragna postexpeditionen i Laxå 150
R:dr, men tillkommit för nyinrättade postexpeditionerna i Mollton! och Österby
300 R:dr, hvarigenom summan af anslagen på donna stat för närvarande utgör
1,564,250 R:dr. Detta belopp har nu i följd af inträdda förändrade förhållanden
ansetts kunna nedsättas genom minskning af nedannämnda anslag
med följande belopp, nemligen:
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 78:
anslaget till postiljonsbeklädnader med...........R:dr 5,000:
„ „ underhållande af sj öpostförbindelsen mellan Sverige
och Preussen med................ 45,000:
,> för underhållande af sjöpostförbindelse mellan Göteborg
och England, hela anslaget derför .... 9,000
„ „ kostnaderna för utrikes brefvexlingen med .... 20,000
eller tillsammans R:dr 79,000: —
Deremot hafva nedannämnda anslag visat sig behöfva ökas
med följande belopp, nemligen:
anslaget till kontorshyror och expenser med ... 1,650: —
„ „ provisioner åt postförvaltare...... 8,500: —
„ „ resetraktamenten för jernvägs-resepost
expeditörer
med........... 13,000: —
„ „ ved och belysning med........ 2,000: —
„ „ postiljoners beväring med....... 1,000: — 9g 15Q.
Skilnaden mellan
ifrågasatt minskning
i an -
och förhöjning
slag å omkostnadsstaten utgör således............R:dr 52,850:
med hvilket belopp den närvarande staten skulle minskas, hvarigenom densamma
komme att sluta sig på en summa af 1,511,400 R:dr.
Anslaget till postföringskostnader har af angifna orsaker ansetts höra
till oförminskadt belopp 770,000 R:dr i staten qvarstå, dervid detsamma dock,
till närmare upplysning om dess användande, blifvit fördeladt i följande särskilda
anslag, nemligen:
för postbefordringen å jernvägarne...........R:dr 140,000: _
„ diligens- och postbefordringen å landsväg........ 610,000: —
„ sjöpostbefordringen mellan andra inrikes orter än Gotland
och fasta landet (dertill särskild! anslag förut är
i staten upptaget).................... 20,000: —
tillsammans R:dr
Då till de sålunda för år 1870 föreslagna utgifterna:
770,000:
å aflöningsstaten .....................R:dr 662,750
„ indragningsstaten....................... 18,859
„ pensionsstaten........................ 20 780
„ omkostnadsstaten.......................1 511 400
lägges det af Eders Kongl. Maj:t enligt Riksdagens hemställan
sednast fastställda anslag:
för oförutsedda utgifter..................... 25,000
och beräknas för afkortningar................. 11,210
så uppkommer ett sammanräknad! belopp af....... R:dr 2,250,000
50.
50.
6
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 78.
eller samma summa, hvartill utgifterna vid Postverket för år 1869 blifvit af
Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen beräknade och fastställda.
På grund af de skäl, som äro i den nådiga Propositionen anförda till
stöd för dels redan vidtagna, dels föreslagna förändringar och tillägg uti de
för innevarande år fastställda staterna för Postverket samt med ledning af
hvad i öfrig! i detta ärende förekommit, har Riksdagen funnit sig höra bifalla
det af Eders Kongl. Maj:t nu framlagda förslag till nämnda verks utgiftsstat
för 1870, utom i hvad detsamma rör er dels en förhöjning i det på
aflöningsstaten förekommande anslaget till postexpeditioner af 11,800 R:dr,
att användas till skrifvarebiträden åt 59 postexpeditörer, Indika hittills saknat
dylik förmån, dels upptagande å samma stat af 3,000 R:dr till aflönande
af en vaktmästare vid hvardera af postkontoren i Jönköping, Upsala,
Öarlstad, Sundsvall, (Me och Linköping, dels uppförande å pensionsstaten
af 3,000 R:dr för beredande af understöd åt brefbärare, Indika icke vidare
anses tjenstbar.
I afseende på förstnämnda anslågsförhöjning är visserligen anfördt, att
de i förhållande till lefnadsbehofven nog karga aflöningsförmaner, som tillföllo
postexpeditionernas föreståndare och, till stor del beroende af sportler,
för de flesta nedgingo på samma gång göromålen och ansvaret för dem
ökades, icke medgifva dessa tjensteman att aflöna tillräckligt antal och fullt
dugliga biträden, hvarigenom, när vid inträdande förändringar i posternas
gång en besvärligare tjenstgöring, om än ibland endast af öfvergående beskaffenhet,
blefve en och annan sådan postanstalt ålagd, kunde hända att
förändringen af brist på tillräcklig arbetskraft komme att förfelas och allmänhetens
intresse att åsidosättas. Af det nu anförda synes emellertid framgå,
att de åberopade olägenheterna icke förekomma vid alla expeditioner,
åtminstone icke i lika hög grad på alla ställen. Detta har gifvit anledning
ifrågasätta, huruvida de påpekade förhållandena innebära giltiga skål till en
för samtlige ifrågavarande postexpeditörer lika stor löneförhöjning. Om vid
inträdande förändring i posternas gång en besvärligare tjenstgöring må blifva
en och annan postexpedition ålagd, eger dessutom Generalpoststyrelsen, jemlik!
43 § i gällande instruktion, rättighet använda tillfälliga biträden, för
hvilkas aflönande ett särskild! förslagsanslag blifvit & aflöningsstaten uppförd!.
Beträffande anslaget till sex vaktmästarelöner, genom hvars beviljande i sjelfva
verke! skulle beredas en löneförbättring åt de ifrågavarande postkontorens
föreståndare, h vilka hittills haft åliggande att sj elfva bestrida den underord
-
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 78. 7
Dåde personalens aflöning, synes det Riksdagen, som skulle behöfligheten af
ett sådant anslag lämpligare böra komma under pröfning i sammanhang med
bestämmande af löneförmånerna vid de särskilda postkontoren. Riksdagen
bar derföre ansett förenämnda två anslagsfrågor böra tills vidare uppskjutas
för att komma i öfvervägande vid uppgörande åt förslag till normalstat för
Postverket. Riksdagen har icke heller nu ingått i någon detaljerad profning
af de å aflömngsstaten uppförda särskilda lönebeloppen, af skäl att en sådan
omfattande granskning lämpligast bör ega rum vid den slutliga behandlingen
af nyssnämnda, redan nästa år förväntade normalstat.
Hvad åter angår uppförande å pensionsstaten af anslag för understöd åt
brefbärare, hvilka icke vidare anses tjenstbara, så hafva vid den ifrågasätta
bestämmelsen, —Juft ordinarie brefbärare, hvilken 25 år varit i Postverkets
tjenst använd, må, när för brefbäringens behöriga besörjande sådant finnes
behöflig t, kunna af Generalpoststyrelsen frikallas från vidare tjenstgöring mot
tillgodonjutande från postmedlen under sin återstående lifstid af ett ärligt
understöd af 350 R:dr, intilldess han i behörig ordning kan erhålla afsked
med pension samt derefter skilnaden mellan nämnda belopp och den pension,
som kan honom tillkomma”, -—- betänkligheter förekommit deremot, att
stadgande^ rörande styrkt sjuklighet, viss upphunnen lefnadsålder in. m. dylikt
icke gjorts till vilkor för rättighet att komma i åtnjutande af det föreslagna
understödet, hvilken förmån enligt förslaget skulle kunna komma brefbärare
till godo vid tidigare ålder än den, vid hvilken andra med dem likställde
Statens tjenare undfå pensioner. För den händelse en brefbärare innan
upphunnen pensionsålder skulle befinnas af en eller annan orsak förhindrad
att såsom vederbör bestrida sin befattning, har detta dessutom antagits
höra endast undantagsvis förekomma, och har derföre blifvit ifrågasatt, huruvida
icke en dylik olägenhet heldre borde afhjelpas genom ett tillfälligt understöd
än genom en för alla brefbärare gemensam pensionsförmån. Äfven
med donna frågas afgörande torde derföre böra tills vidare anstå, då densamma
framdeles kan komma i betraktande i sammanhang med nyssnämnda
normalstat.
Slutligen har Riksdagen, beträffande den af Eders Kongl. Maj:t beräknade
slutsumman af Postverkets utgifter för år 1870, ansett någon förändring
deri icke böra vidtagas med anledning af ofvan omförmälda ändringar
i Eders Kongl. Maj:ts förslag, hvarföre anslaget till oförutsedda utgifter ansetts.
höra ökas med ett jemnt tal, motsvarande minskningen å aflönings- och
pensionsstaterna, men anslaget för afkortning^, restitutioner m. m. minskas
med ett för slutsummans jemnande erforderligt belopp.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har Riksdagen, som godkänt
upptagande i 1870 års stat af de utaf Eders Kongl. Näjd redan vidtagna,
ofvan omförmälda förändringar i aflömngsstaten, jemväl bifallit, att å namn
-
8 Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 78.
da stat må uppföras följande af Eders Kong!. Näjd föreslagna nya eller tillökade
anslag, nemligen:
för en reklamationsbyrå: lön och, tfönstgöringspenningar åt en föreståndare
1,600 R:dr;
till aflönande vid förefallande behof af tillfälliga biträden, anställda på
grund af 43 § i nådiga instruktionen den 6 November 1863, 10,000 R:dr;
till aflöning åt extra resepostexpeditörer 10,800 R:dr;
förhöjning i anslaget till aflönande af poststationsföreståndare 10,000 R:dr;
tillökning i nuvarande anslag för brefbärares aflönande 2,000 R:dr; och
till ersättande, i enlighet med de i Kongl. Brefvet den 21 April 1865
fastställda grunder, af uppkommande minskning i postförvaltares sportelinkomster
2,000 R:dr;
hvaremot Riksdagen ansett sig för närvarande icke höra bevilja de af
Eders Kongl. Maj:t föreslagna anslag
af 11,800 R:dr till skrifvarebiträden vid 59 postexpeditioner; och
af 3,000 R:dr till aflönande af en vaktmästare vid hvartdera af postkontoren
i Jönköping, Upsala, Carlstad, Sundsvall, (Jette och Linköping;
kommande derigenom aflöningsstaten att sluta på en summa af 647,950 R:dr.
Likaledes har Riksdagen funnit sig för närvarande icke höra bifalla
Eders Kongl. Maj:ts nådiga framställning om anslag af 3,000 R:dr för beredande
af understöd åt brefbärare, hvilka icke vidare ansåges tjenstbara;
hvadan och med iakttagande af ofvannämnda minskningar pensionsstaten blifva
för år 1870 bestämd till 17,780 R:dr.
För indragningsstaten och omkostnadsstaten har Riksdagen, med godkännande
af hvad Eders Kongl. Näjd i afseende å dessa stater äskat, beräknat
de af Eders Kongl. Näjd föreslagna belopp af 18,859 R:dr 50 öre
för den förra och 1,511,400 R:dr för den sednare af nämnda stater.
Anslaget till oförutsedda utgifter är, i följd af minskningar i aflöningsoch
pensionsanslagen, för år 1870 förhöj dt med 18,000 R:dr eller till 43,000
R:dr; hvaremot, för jemnande af slutsumman, anslaget till afkortning^!*, restitutioner
m. in. blifvit med 200 Rall* nedsatt till 11,010 R:dr 50 öre.
Då sålunda slutsummorna i Postverkets stat för år 1870 uppgå till följande
belopp, nemligen:
indragningsstaten ........
pensionsstaten..........
omkostnadsstaten........
oförutsedda utgifter.......
afkortning!!!*, restitutioner in. m.
R:dr 647,950 |
— |
„ 18,859 |
50. |
„ 17,780 |
— |
„ 1,511,400 |
— |
„ 43,000 |
— |
„ 11,010 |
50. |
R:dr 2,250,000 |
— |
är det
9
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 78.
är det under sjunde Hufvudtiteln uppförda kontanta anslag, förslagsvis beräknadt
att af postmedlen direkte utgå, till Postverket af Riksdagen för år
1870 bestämdt till 2,250,000 R:dr.
Tullverket.
3:o. I anledning af det genom nådig Proposition den 31 Januari
1868 till då församlade Riksdags pröfning öfverlemnade förslag till normalstat
för Tullverket, att gälla från början af år 1869, uti hvilken stat det för
en del af tullpersonalen förut brukliga aflöningssätt medelst uppbördsprovision
blifvit utbytt mot tulltjenstemännens aflönande medelst fasta, till siffran
i staten utsätta aflöningsbelopp, fördelade i lön och tjenstgöringspenningar,
så att för hvarje tjensteman uppförts under förstnämnda titel så stor del af
den honom bestådda aflöning, som ansetts böra ligga till grund för den honom
efter erhållet afsked tillkommande pension, och återstoden upptagits under
titeln tjenstgöringspenningar, anförde Riksdagen, uti underdånig skrifvelse
den 13 Maj 1868, bland annat, att den väl funnit sig böra godkänna
berörda, af General-tullstyrelsen tillstyrkta och af Eders Kongl. Maj:t gillade
förändring i aflöningssättet, men att Riksdagen, enär det, för att ett sådant
nytt aflöningssätt skulle kunna vinna tillämpning, fordrades att nuvarande
tj ensteinnehafvare äfven ingingo på den föreslagna staten, ansåge nödigt, att
tjenstemännen först hördes, huruvida de vore dertill benägne, och att resultatet
deraf förelädes Riksdagen, innan löneregleringen blefve slutligen fastställd,
hvarföre ock Riksdagen, jemte anmälan att flen godkänt nyssberörda
förslag till stat för Tullverket att gälla för år 1869, tillika underdånigst anhöll,
att, sedan de bland Tullverkets tjensteman, som sina befattningar eller
den dem tillagda uppbördsprovision undfått, utan föreläggande att åtnöjas
med framdeles skeende annan lönereglering, blifvit herde, huruvida de på nedan
omförmälda vilkor ville ingå på berörda, för år 1869 godkända stat,
och sedan utredning skott, huruvida tjenstemännens vid Tullverket sportler
skulle kunna till Statsverket indragas, Eders Kongl. Maj:t villo för Riksdagen
åter framlägga förslag till normalstat för nämnda verk; och hemställde
Riksdagen i sådant afseende för öfrigt:
att, dels enär tvekan inom Riksdagen uppstått rörande lämpligheten
af nuvarande styrelse-organisationen, med departements-chefer, ställde emellan
den allenabeslutande General-tulldirektören, å den ena sidan, samt cheferne
för kansliet och de särskilda kontoren, å den andra, samt dels med hänsigt
till ett hos Riksdagen väckt förslag, att alla tulldistriktchefsembetena måtte
i män af inträffande ledigheter indragas, Eders Kongl. Maj.''t täcktes besluta,
Bih. till Riksd. Prof. 1869. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 9 Höft. 2
10
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 78.
att, derest intill 1869 års Riksdag ledighet skulle yppas bland departementscheferne,
distriktcheferne eller inom General-tullstyrelsens kansli, kammar- och
revisionskontor, dessa tjänster skulle endast på förordnande och tillsvidare
tillsättas;
att derjemte förordnas måtte, att, vid tillsättande af öfriga vid Tullverket
ledigblifvande befattningar, tjenstemännen skulle tillförbindas underkasta
sig den lönereglering, som genom antagande af en normalstat för detta
verk framdeles kunde varda af Riksdagen beslutad;
att, då vid flera mindre tullkamrar uppbörden ej motsvarade förvaltningskostnaden,
Eders Kongl. Maj:t ville låta tillse, om och på hvilka orter
indragning af smärre förtullningsplatser kunde ega rum;
hvarförutan Riksdagen i underdånighet meddelade, att densamma i afseende
på aflöningsstatens tillämpning beslutit:
att den tjensteman, som icke före 1868 års utgång bos General-tullstyrelsen
anmält sig vilja ingå på de beträffande hans innehafvande tjenst i
1869 års stat upptagna bestämmelser och underkasta sig de nya eller förändrade
stadganden, hvilka i fråga om rättighet till pension af Statens medel
framdeles kunde varda i vederbörlig ordning till allmän efterrättelse meddelade,
samt afsåga sig alla anspråk på sportelersättning, om nuvarande
sportler komme att upphöra, skulle vara pligtig att för framtiden, så länge
han förblefve vid samma tjenst, åtnöjas med de löneinkomster och den pensionsrätt,
hvartill 1868 års stat föranledde;
att, derest de förändringar, som följde af tillämpningen utaf 1869 års
stat, icke för framtiden komme att vinna fastställelse, de tjensteman, som
förklarat sig vilja på berörda stat ingå, skulle, om de så önskade och icke
åtnöjdes med de löneförmåner, som i den blifvande normalstaten bestämdes,
vara berättigade att såväl för år 1869 som framgent åtnjuta de löneinkomster
och den pensionsrätt, hvartill 1868 års stat föranledde; samt
att godkännandet af 1869 års stat icke finge anses medföra någon förändring
i de vilkor i. (ifrigt, hvarunder tulltjenstemännen innehade sina tjenstår,
eller minskning i rättigheten att dem förflytta, vare sig till annan ort
eller på pensionsstat, som General-tullstyrelsen nu tillkomma.
I följd häraf har Eders Kongl. Maj:t, som uti den nådiga Propositionen
angående Statsverkets tillstånd och behof äskat, att det till Tullverket
direkte af tullmedlen utgående förslagsanslaget måtte bestämmas till 1,997,000
R:dr, under den 12 sistlidne Februari uti nådig Proposition till Riksdagens
granskning ånyo framlagt en normalaflöningsstat för Tullverket att gälla från
och med år 1870, äfvensom stater för öfriga utgifter och omkostnader vid
Tullverket under nämnda år, samtliga dessa stater sådana de blifvit af Eders
Kongl. Näjd för dess del gillade; dervid Eders Kongl. Näjd jemväl yttrat
sig rörande de hos sednare Riksdag, på sätt bär ofvan blifvit förmäldt,
11
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 78.
väckta frågorna dels om lämpligheten af nuvarande departementschefs- och
distriktchefsbefattningars bibehållande, dels om upphörande af smärre förtullningsplatser
och dels om indragning till Statsverket af fulltjenstemännens
sportler.
I afseende å departementschef s-platserna hade General-tullstyrelsen
anfört, hurusom den ansåge, att departementschefernas liksom förmedlande
ställning emellan den allenabeslutande General-tulldirektören, å ena, samt
kansli- och kontorscheferna, å andra sidan, just innefattade ett giltigt bevis
för platsernas lämplighet. Enär General-tulldirektörens kall fordrade, att han,
oförhindrad af ärendenas så att såga mekaniska handläggning, kunde med
oaflåtlig uppmärksamhet följa och öfvervaka gången af Tullverkets vård och
skötsel i det hela, men till kansli- och kontorschefernas deremot hörde att i
detalj utreda och till expedition eller annan beslutad eller i allmänhet föreskrifven
åtgärd befordra hos General-tullstyrelsen förekommande mål, så hade
departementschefernes uppgift, att på samma gång utöfva en nödig kontroll
på de sednares åtgöranden och med den mogenhet i omdöme, hvilken i följd
af deras mera omfattande ämbetsverksamhet herde kunna hos dem förväntas
och fordras, ärendena till afgörande hos General-tullstyrelsen föredraga, synts
Styrelsen höra i och för sig gorå deras platser icke blott lämpliga och ändamålsenliga,
utan äfven nödvändiga; hvarjemte deras åliggande, att under
General-tulldirektören å de till hvardera^ departement hörande ärenden och
en hvar särskild t underordnade tulladministrationer hafva speciel vårdnad och
uppsigt, icke saknade sin störa vigt vid bedömandet af den uppkastade frågan
om embetenas behöflighet. Dessutom och om å ena sidan riktigheten
af den anordning icke kunde ifrågasättas, enligt hvilken beslutanderätten i
de rent administrativa embetsverken blifvit lagd ensamt i chefens för verket
hand, syntes å en annan sida den motvigt mot förhastade beslut, som departementschefernes
egenskap af ansvarige, rådgifvande ledamöter vore egnad
att åstadkomma, i långt högre grad än omedelbart under verkets chef stående
och inför honom föredragande kansli- och kontorstjenstemän, icke heller
höra lemnas utan ett i Styrelsens tanke förtjent afseende. I kraft häraf och
då ärendenas vigt och mångfald icke medgåfvo någon förminskning i Styrelsens
tjenstemannapersonal på det hela, utan förändringen, om den vidfoga,
säkerligen skulle komma att hufvudsakligen bestå allenast i afskaffande!
af de ifrågavarande ledamotsbefattningarnes benämning, både det synts Styrelsen,
som dessa befattningars, likasom tjensteman i Styrelsens kansli- och
kontor, tillsättande på ordinarie stat icke heller vid inträffande ledigheter
efter liden för då nästföljande riksdag herde göras beroende på den till
en möjligen aflägsen tidpunkt hänvisade utgången af frågan om förändrad
organisation af rikets centrala embetsverk.
12
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 78.
Eders Kong!. Maj:t, som funnit hvad General-tullstyrelsen sålunda anfört
rörande lämpligheten af att bibehålla departementschefsbefattningarne
hos Styrelsen innefatta fullt öfvertygande skäl för att någon indragning af
berörda befattningar åtminstone för närvarande icke bör ifrågakomma, har
alltså låtit de lör samma befattningar nu bestämda aflöningar fortfarande i
aflöningsstaten qvarstå.
Äfven Riksdagen har funnit den i ämnet nu lemnade utredning nogsamt
ådagalägga, att de hos General-tullstyrelsen anställde departementschefer
äro under nuvarande förhållanden oundgängligen nödiga, hvadan Riksdagen
bifallit Eders Kongl. Maj:ts nådiga framställning derom, att dessa befattningar
nu må bibehållas.
1 fråga åter om distriktchefs-befattningarne både General-tullstyrelsen,
uti dess i anledning af Riksdagens framställning afgifna Utlåtande, anfört,
hurusom den omständigheten, att dessa befattningar tid efter annan från ett
större antal minskats till sitt nuvarande ringare, naturligen gifvit anledning
till den föreställning, att äfven de distriktchefsposter, om hvilkas afskaffande
tillförene ej varit fråga, skulle kunna indragas, och att sådant redan nu
kunde låta sig gorå. General-tullstyrelsen vore dock på bär nedan uppgifna
skål af den mening, att så icke vore förhållandet.
Vid tiden för Styrelsens af Tullverket sednast^ organisation år 1825
både tulldistriktcheferne varit till antalet icke mindre än sex, eller en för
hvardera af Gotlands, sydöstra, södra, vestra och norra, samt för inre bevakningsdistrikten.
Af befattningarne qvarstodo nu endast de i vestra, södra
och sydöstra distrikten, den i sistnämnda distrikt, enligt redan fattadt beslut,
likväl icke längre, än till dess den nuvarande innehafvaren af distriktchefsplatsen
komme att derifrån afgå.
Behöfligheten af dessa embeten vore i General-tullstyrelsens tanke hufvudsakligen
beroende på beskaffenheten af sj elfva tullagstiftningen. Vore
denna sådan att, på hvad ort och under Indika förhållanden som helst,
oloflig varuförsel beredde lagbrytaren betydande vinst, så torde icke någonstädes
en af de dagliga tullbehandlingsbestyren oupptagen öfverbefälhafvare
för en talrik bevakningspersonal kunna umbäras, och häraf funne anställandet
år 1825 utaf sex tulldistriktchefer äfven säkerligen sitt lulla berättigande.
Inträdde sedermera, såsom med de Svenska tulltaxorna varit fallet, eu nästan
jemnt fortgående förändring från förbud och öfverdrifna tullsatser till
allmän ut- och införselfrihet mot sådana, der tull egde rum, jemförelsevis
lindriga utgifter, som de nu i allmänhet gällande, så bortfölle ock behofvet
af dessa chefer på orter, der den med tullförsnillning förenade vinsten icke
vidare vore nog stor, att annat än undantagsvis förmå besegra den pligtkänsla
och böjelse för laglydnad, som man vore berättigad antaga hos mängden
alltid förefinnas. För några tiotal af år tillbaka hörde försök till öfver
-
13
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 78.
trädelse af tullförfattningarne på kusterna af Småland och Öland till ordningen
för dagen, och sådant torde icke varit eu bland de minst verkande anledningarne
dertill, att distriktchefen i sydöstra tulldistrikt^, hvilken från
början var stationerad i Carlshamn och sedermera i Carlskrona, slutligen
blef förflyttad till den mera centralt belägna staden Calmar. Med de tullbestämmelser,
som under det sednare årtiondet varit gällande, både det visat
sig, att oloflig införsel af varor på Smålands och Ölands kuststräckor från
de Danska och Tyska orter, med hvilka städerna i Calmar län förnämligast
egde handelsgemenskap, icke vore att hädanefter befara i någon mån, som
gjorde kostsammare bevakningsanstalter der än på rikets nordligare orter
behöfliga, och så snart erfarenhet härom vunnits, både ock det omförmälda
beslutet utverkats, att förenämnda län ej vidare skulle af distriktchef öfvervakas,
utan med embetets indragning den delen af distriktet, som utgjordes
af provinsen Blekinge, förläggas under chefens i södra tulldistriktet embetsverksamhet.
På kusten från Blekingska gränsen mot Småland ända till gränsskilnaden
mellan Sverige och Norge vid Idefjorden ställde sig förhållandena helt
olika, De på en stor del af donna till utlandet närmare angränsande kuststräcka
belägna Svenska handelsplatserna stodo i en, utan afseende på årstid,
nära nog oafbruten sjöfartsförbindelse med främmande orter, och utefter hela
längden af Öresund egde daglig, att icke säga stundlig kommunikation med
Danska landet rum, icke blott med större ångbåtar och segelfartyg, utan äfven
medelst roddbåtar, så grundgående, att varulossningar ur dem läte sig verkställas
hvar som helst på Svenska kusten. Då städerna bär läge på jemförelsevis
ringa afstånd från hvarandra, och då föreståndarne för de tullplatser,
uti och i grannskapet af hvilka tullbevakningspersonalen vore stationerad,
naturligen icke egde att utsträcka sin tillsyn och myndighet utanför eget distrikt,
skulle, i saknad af tulldistriktchef såsom öfverbefälhafvare, nödvändigt äfven
komma att saknas den sammanhållning af bevakningsstyrkan och den enhet
i dess användande, hvarförutan det dubbla ändamålet med densamma, att
förekomma eller upptäcka oloflig varuinförsel, säkerligen skulle alldeles förfelas,
såsom ofta endast beroende på personalens skyndsamma förflyttning vid inträffande
behof från en till annan för tillfället mera hotad punkt.
I betraktande såväl af det nu anförda, som ock, hvad särskilt anginge
chefen för vestra tulldistriktet, deraf att i Göteborg, hvarest han vore stationerad,
icke blott mångfalden af tullförvaltningsmyndigheterna på stället också
fordrade ett gemensamt öfverhufvud, utan äfven den der fallande tulluppbörden,
uppgående till omkring en tredjedel af hela rikets, ansetts kräfva en specielare
kontroll, som af donna distriktchef utöfvades, och visserligen herde ur
synpunkten af Statsverkets säkerhet finnas vara väl behöflig; så och enär i
Malmö en tilltagande trafik torde inom kort gorå en liknande fördelning jern
-
14 Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 78.
väl der af tullförvaltningsbestyren ändamålsenlig och uppbördsväsendets ställande
under närmare uppsigt af distriktchefen likaledes behöflig^, hade det åt
enskild motionär vid sednare riksdag framställda förslag om jemväl dessa
begge distriktchefsembetens indragning, hvilket föranledt Riksdagens begäran
om deras uppehållande, i händelse af inträffande ledighet, till en början intill
då nästkommande riksdag genom förordnande, synts General-tullstyrelsen vara
mindre välbetänkt och icke höra hvarken vid eu blifvande riksdag eller
af Eders Kongl. Maj:t under för handen varande omständigheter vinna vidare
afseende.
Med gillande af de utaf Styrelsen åberopade skål för bibehållande af
distriktchefsbefattningarne i vestra och södra tulldistrikten, har Eders Kongl.
Maj:t jemväl låtit de för samtlige distriktcheferne bestämda aflöningar förtärande
i aflöningsstaten qvarstå.
De af General-tullstyrelsen anförda, bär ofvan omförmälda motiver för
bibehållandet af distriktchefsplats erna synas otvetydigt ådagalägga, att deras
verksamhet hufvudsakligen afser ledningen af och uppsigten öfver den yttre
bevakningen. Det var väl äfven från en sådan uppfattning sednaste Riksdag utgick,
då den ifrågasatte dessa befattningars indragning. Då emellertid det
torde medgifvas, att oloflig varuinförsel numera i allmänhet icke bedrifves i
någon större omfattning eller såsom yrke, utom å kusterna af Skåne och
möjligen sydligare delen af Kålland, lärer den verksamhet, som en i Göteborg
förlagd distriktchef kan till hämmande af sådan varuinförsel utveckla,
icke kunna vara af synnerligt värde. Snarare torde det befinnas vara en
hinderlig omgång, att alla rapportör och order skola passera distriktchefens
expedition. För ernående af ett lyckligt resultat i afseende på hämmande och
upptäckande af oloflig varuinförsel erfordras i främsta rummet en fullt pålitlig
bevakningspersonal, som är noga bekant med ortens förhållanden i fråga om
såväl lokal som personel'', och samverkan emellan denna personal bör åstadkommas
direkt och utan afl omgång. Den nödiga kontrollen utöfvas otvifvelaktigt
både säkrast och lättast å hvarje plats af närmaste tullkammare. Om
i Skåne, der en större bevakningspersonal fortfarande kan åtminstone vissa
tider af året vara erforderlig, någon särskild! kontrollerande och ledande
myndighet må vara af behof påkallad, bör donna befattning lämpligen uppdragas
åt en person, vid hvars tillsättande afseende uteslutande fästes vid de
egenskaper, som för en sådan yttre tjenstgöring erfordras.
General-tullstyrelsen har visserligen i afseende å chefen för vestra tulldistriktet
anfört, att i Göteborg, hvarest han vore stationerad, icke blott
mångfalden af tullförvaltningsmyndigheterna på stället också fordrade ett
gemensamt öfverhufvud, utan äfven den der fallande tulluppbörden, uppgående
till omkring en tredjedel af hela rikets, ansetts behöfva en specielare
kontroll, som af denne distriktchef utöfvades. Såvidt Riksdagen af den för
15
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 78.
distriktcheferne [utfärdade instruktionen kunnat inhemta, är dock bemälde embetsman
icke i besittning af den magt, att han kan öfver tullförvaltningsmyndigheterna
utöfva något förmanskap, som vare sig för det allmänna eller för
trafiken är af någon vigt; och med nutidens lättade kommunikationer skulle
det väl icke ens vara lämpligt att emellan bemälda myndigheter och Generaltulldirektören
bilda eu särskild instans. I fråga om uppbörden torde utan
särskild kostnad en ständig och direkt kontroll både kunna och höra anordnas,
till vida större säkerhet än den som kan af distriktchefen utöfvas.
Af dessa skål och då obehöhigheten af distriktchefs-embetet i sydöstra
distriktet äfvensom den der anställde sekreterare och tullfiskal är af vederbörande
medgifven, torde tulldistriktchefs-befattningarne redan nu kunna indragas
och deraf följer jemväl indragning af de hos hvardera distriktchefen
anställda en sekreterare och en vaktmästare äfvensom anslag till en e. o.
kanslist och till skrifbiträde.
På grund af hvad ofvan blifvit anfördt har Riksdagen icke kunnat bifalla
Eders Ivongl. Maj:ts nådiga förslag om bibehållande af distriktchefsbefattningarne,
_ utan besluta, att samtliga dessa embeten, jemte dervid anställda
expeditioner, böra vid slutet af innevarande år indragas, hvarjemte
Riksdagen för den tjensteman, som af Eders Kong!. Näjd kan blifva förordnad
att utöfva högsta befälet öfver den yttre tullbevakningen i Skåne, uppfört
i staten en summa af 6,000 R:dr, att utgå med 3,500 R:dr såsom lön,
1,500 R:dr såsom tjenstgöringspenningar och 1,000 såsom ersättning för resekostnader;
och får i sammanhang härmed Riksdagen anhålla, att Eders
Kongl. Näjd täcktes till näst sammanträdande Riksdag afgifva förslag i fråga
om de belopp som anses böra nuvarande innehafvande af samtliga de indragna
tjensterna å indragningsstat tillkomma.
De af Riksdagen sålunda beslutade förändringar föranleda i det framlagda
förslaget till aflöningsstat minskning med följande belopp, nemligen:
inom vestra distriktet:
för 1 distriktchef........................... g 000: _
„ 1 distriktchefs-sekreterare och tullfiskal............ 2,500: _
„ 1 vaktmästare.......................... 700: _
,, 1 e. o. kanslist.......................... 000: —-
77
77
77
77
inom södra distriktet:
1
1
1
1
distriktchef...............
distriktchefs-sekreterare och tullfiskal
vaktmästare..............
skrifvarebiträde............
. . . 7,500: —
. . . 2,500: —
700: —
400: -Rall'' 22,900: —
16
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 78.
Transport li:dr 22,900: —
hvaremot afiöningsstaten ökas dels med de enligt 1868 års
stat uppförda aflöningsbelopp för tullfiskalen i vestra distriktet
............................. 1,800.
för dito dito i södra dito................ 1,200: —
dels ock med aflöningen för den tjensteman, som bör
erhålla befälet öfver den yttre tullbevakningen i Skåne,
nemligen 3,500 R:dr i lön, 1,500 R:dr i tjenstgöringspenningar
och 1,000 R:dr såsom ersättning
för resekostnader, eller tillhopa............. 6,000: 9,000: —
hvadan nedsättningen i aflöningsstatens anslag utgör. . . . R:dr 13,900: —
Vidare kommer minskning jemväl att ega rum dels i anslaget till öfver
gångsaflöningsstat med de för distriktchefen i sydöstra distriktet samt den
hos honom anställde sekreterare å nämnda stat uppförda belopp, tillhopa
6,400 R:dr, och dels i förslagsanslaget till öfver gångsstaten för uppbördsprovision
med de belopp, som för närvarande beräknas utgå till de distriktchefer,
hvilka åtnjuta sådan aflöningsförmån, eller dem i Göteborg och Calmar, med
tillhopa i rundt tal 12,000 R:dr.
Då ledning saknas för beräknande af de belopp, som vid nästkommande
riksdag kunna blifva till utgående från indragning sstaten anvisade åt innehafvarne
af nyss omförmälda tjenstebefattningar, har det synts Riksdagen
lämpligast att förhöja det af Eders Kong!. Maj:t för indragningsstaten föreslagna
anslaget med summan af de belopp, hvarmed afiöningsstaten, öfvergångsaflöningsstaten
och öfvergångsstaten för uppbördsprovision blifvit minskade.
I fråga om indragning af smärre förtullningsplatser har Eders Kongl.
Maj:t funnit någon så beskaffad åtgärd icke för närvarande vara af omständigheterna
påkallad, eller med någon egentlig besparing i kostnad kunna
ega rum, vare sig i afseende på de af Riksdagen särskild!: anmärkta Gotländska
landthamnarna eller andra förtullningsplatser; och Riksdagen har,
med hänseende till hvad General-tullstyrelsen rörande denna fråga anfört,
Eders Kongl. Maj:ts nådiga förslag i denna del bifallit.
Vidkommande förslaget om indragning af tulltjenstemännens sportler
hade General-tullstyrelsen ansett indragning af lösen för fullmagter och resolutioner
samt sigillpenningar utan olägenhet kunna ega ram, men deremot
af anförda skål ansett öfrige Tullverkets tjensteman nu tillkommande sportler
höra fortfarande få till bemälde tjensteman utgå; dervid btyrelsen beträffande
auktionsprovision andragit, hurusom ändamalet att Kronans fördel skulle
vid skeende försäljningar blifva desto sorgfälligare tillgodosedd, kunde antagas
hafva utgjort egentliga anledningen till bestämmande såsom sportel åt
auktions -
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 78. 17
auktionsförrättare!! af viss procent å försäljningssumman. Denna inkomst
hade annorstädes än i Stockholm och Göteborg icke uppgått till något betydligare
belopp, men vore af så stor föränderlighet, att då till exempel, efter
hvad upplyst blifvit, densamma i Stockkolm på sednare tider utgjort i medeltal
årligen omkring 2,000 R:dr, både den under år 1867 derstädes icke
bestigit sig till mer än 270 R:dr 55 öre, under det att donna sportel samma
år i Göteborg, med ungefär lika stor varuförtullning som Stockholm, uppgått
till 3,107 R:dr 17 öre. Den ojemförligen större delen af ifrågavarande
provision, hvilken i nu omförmälda. begge städer tillfälle innehafvare!! af de
förenade konfiskations-, inspektörs och tullkassörs-befattningarne, men å öfriga
tullplatser dessas föreståndare eller i allmänhet dem, som förrättade auktionen,
inflöte för försäljning af sjöskadad! gods. Antagligt vore emellertid,
enligt Styrelsens tanke, att donna inkomst komme med tiden att väsendtligen
nedgå, nemligen i den mån äfventyret af sådan varuförskämning måste förminskas
i följd af det tilltagande användandet äfven för godstransporter af
säkrare och mera snabbgående angbåtar i stället för de af ogynnsam vind
och väderlek mera beroende och derigenom för sjöskador mera blottställda
segelfartygen. De delar åter af donna provision, som utginge för konfiskeradt
_ och för strandvraksgods, och hvilka äfven blifvit genom särskilda författningar
tjenstemännen medgifna, lemnade i samma mån endast ringa inkomst,
under det att donna, genom försäljningarnes verkställande ofta på aflägsna
platser och genom bestyret med fördelning af beslagarean delar, bergarelöner
m. m. vore att anse såsom valberättigad.
Någon indragning till Statsverket af dessa begge sednare slag af auktionsprovision
syntes ej böra ega rum, och icke heller af provisionen för försålda
sjoskadade varor, dels emedan den, lika med provisionen för andra försäljningar,
utgjorde en ändamålsenlig uppmuntran till beredande dervid af
Kronans bästa, dels ock, hvad Stockholm och Göteborg anginge, derföre att
denna inkomst, äfven oaktadt dess störa föränderlighet och tillfälliga beskaffenhet,
blifvit af Styrelsen vid afgifvande af sednaste förslag till normalstat
ansedd innefatta én oundgängligen behöflig tillökning i de för konfiskationsoch
kassörsbefattningarne uti nyssnämnda städer ifrågasätta, sedermera af
Riksdagen och Eders Kongl. Maj:t för år 1869 beviljade ordinarie aflöningsbelopp.
På dessa tjensteman hvilade nemligen, med afseende å beskaffenheten af
deras befattningar och betydenheten af de allmänna medel de innehade, i ansvarighetshänseende
fullkomligt lika stort förtroende, som på de i dessa städer anställde
uppbördstullförvaltare, under det att å dessa sednare, om ock vida större penningebelopp
gingo genom deras händer, kontrollen mot kassaförskingring likväl med
ojemförligt större noggrannhet kunde föras än å de förra, enär uppbördstullförvaltaren
med de till honom ingående medel endast både leverering^'' men icke såsom
Bih. till Riksd. Prat. 1869. 10 Satnl. 1 Afd. 1 Rand. 9 Häft. 3
18
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 78.
tullkassören några till tiden ofta obestämda utbetalningar att fullgöra. Aflöningen
för tullkassören i Stockholm och i Göteborg syntes derföre visserligen
ingalunda böra vara väsendtligen lägre än för den förra, men hade, just med
hänsigt till ifrågavarande sportelinkomst, af styrelsen vid förenämnda tillfälle
föreslagits till belopp, som med icke mindre än 1,500 R:dr understiger den
för uppbördstullförvaltaren, och hade derföre General-tullstyrelsen, som icke
funnit sig nu höra häruti tillstyrka ändring, endast ansett sig, med anledning af
den väckta frågan om sportelindragning, föranlåten hemställa, att, om sagda
provision skulle finnas höra till Statsverket öfverflyttas, den fixa aflöningen
för konfiskations-, inspektörs- och tullkassörstj ensterna i Stockholm och Göteborg
måtte höjas med åtminstone 1,000 R:dr, samt dervid ordinarie lönen
bestämmas till 3,000 R:dr och tjenstgöringspenningarne till 2,000 R:dr.
Eders Kongl. Näjd, som, i öfverensstämmelse med General-tullstyrelsens
hemställan, föreslagit, att indragning af den hos Styrelsen fallande lösen för
fullmagter och resolutioner äfvensom sigillpenningar måtte, på sätt i likartad
fall blifvit genom nådiga Kungörelsen den 7 Mars 1835 förorda adt för Eders
Kongl. Maj ds Kansli, verkställas medelst omförmälda afgifters utbytande emot
motsvarande stämpelpappersafgift, har, beträffande (Kriga ifrågavarande sportler,
funnit, i betraktande af hvad Styrelsen i afseende derå anfört, någon indragning
af samma sportler nu icke höra ega rum, med undantag af auktionsprovision
för försäljning af sjöskadad! gods, i afseende å hvilken provision
något giltig! hinder för dess indragning till Statsverket syntes Eders
Kongl. Majd icke förefinnas. Då emellertid General-tullstyrelsen upplyst, att
ifrågavarande provision vid uppgörande af normalstatsförslaget tagits i beräkning
såsom en oundgängligen behöflig tillökning i aflöningen för innehafvare
af de förenade konfiskations-, inspektörs- och tullkassörsbefattningarne i
Stockholm och Göteborg, så ansåge Eders Kongl. Näjd indragning af berörda
provision icke kunna ske, utan att åt nämnde båda tjenstemän bereddes
godtgörelse för hvad de genom en sådan indragning skulle i inkomster
förlora, hvarföre ock den för hvardera i General-tullstyrelsens statsförslag uppförda
aflöning blifvit af Eders Kongl. Majd ökad med 500 R:dr- i lön och
500 R:dr i tjenstgöringspenningar, så att bemälde båda tjenstemän skulle
hvar för sig i aflöning erhålla 5,000 R:dr.
Riksdagen har, med hänseende till hvad i denna fråga förekommit, godkänt
hvad Eders Kongl. Majd föreslagit derom, att ej mindre den hos General-tullstyrelsen
fallande lösen för fullmagter och resolutioner äfvensom sigillpenningar,
än äfven auktionsprovision för försäljning af sjöskadad! gods
må till Statsverket indragas, men öfriga sportler, som för närvarande Tullverkets
tjenstemän tillkomma, fortfarande få till dem utgå.
Det af Eders Kongl. Näjd nu framlagda förslag till normalstat för
Tullverkets embets- och tjenstemän samt betjente har Riksdagen egna! eu
19
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 78.
sorgfällig granskning, hvilken dock ej kunnat innebära pröfning af alla förslagets
detaljer, enär Riksdagen icke kan om affärsrörelsen och deraf bex
roende förtullnings- och bevakningsförhållanden ega den noggranna kännedom,
som erfordras för att kunna rätt bedöma, huru många tjensteman af
olika grader och löneklasser, som kunna vid hvarje särskild station vara erforderliga,
och Riksdagen anser sig af sådan anledning icke höra inlåta sig
på ett specifikt bestämmande af personalstat för hvarje särskild tullstation,
helst många på allmänna rörelsen inverkande förhållanden nödvändigtvis
framkalla täta vexlingar i behofvet af förtullnings- och bevakningspersonal,
Indika gorå det olämpligt att för donna personal fastställa en normalstat i
den mening, att tjensteman och betjening vid hvarje tullplats derigenom
skulle till antalet bestämmas. Ordnandet af dessa förhållanden, bestämmandet
af den tillökning i personal, som vid den ena stationen kan erfordras,
under det att vid en annan eu minskning kan ega rum, har synts höra åt
Eders Kongl. Näjd öfverlemnas, sedan aflöningsbeloppen för de särskilda
tj enstegraderna blifvit bestämda och ett anslag för aflöning åt förtullningsoch
bevakningspersonalen af Riksdagen till beloppet faststäldt.
Riksdagen har dock af flera skål ansett sig icke kunna till grund för
ett sådant bestämmande af aflöningen för nämnda personal taga den af Eders
Kongl. Näjd framlagda normalstaten. På donna upptagas nemligen lönebelopp,
uppgående till vid pass 45,000 R:dr för åtskilliga inloppsstationer, vid
hvilka större delen af tjenstepersonalen ansetts kunna indragas, så snart ny
tullstadga hunnit utfärdas. Vidare äro visserligen omkring 100 tjenstebefattningar
föreslagna till indragning, men det synes Riksdagen, som vore det
oaktadt på ett och annat ställe upptagen en talrikare personal, än som numera
kan vara af behof påkallad. Jemväl har Riksdagens uppmärksamhet
fästats vid den icke obetydliga lönetill ökning, som enligt normalstaten skulle,
i jemförelse med 1868 års stat, tillkomma åtskilliga tjensteman och betjente,
ehuru för flere af dem hvarken stigande förtullning på tj enstgöringsorten eller
eljest ökad rörelse derstädes synts gifva skälig anledning till en sådan
åtgärd. Denna löneförhöjning utgör sammanräknad ej mindre än omkring
90,000 R:dr. Af skäl, som bär ofvan blifvit antydda, har likväl Riksdagen
ansett sig icke höra vidtaga den speciela revision af lönebeloppen, som synes
erforderlig, utan har det synts Riksdagen lämpligare att derom hos Eders
Kongl. Näjd gorå underdånig framställning.
Vid en sådan revision af förslaget till normal-aflöningsstat torde äfven
andra förhållanden höra uppmärksammas. Den i förslaget upptagna fördelning
af lönebeloppen i lön och tjenstgöringspenningar synes icke vara uppgjord
efter några bestämda grunder, hvarförutan inom flera tj enstegrader förefinnes
en alltför stor mångfald af lönekategorier, hvilken på pensionsförhållandena
menligt inverkar. Detta missförhållande ökas ännu mera, då af
20
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 78.
de ålderstillägg, Indika på vissa stationer tjensteman och betjente af åtskilliga
grader förunnats, en de! tillägges sjelfva lönen. Häraf uppkommer, att då
för en del tjensteman tjenstgöringspenningarne uppgå till hälften af hela lönebeloppet,
de åter för andra utgöra endast V9:del af samma belopp, hvarigenom
pensionerna för samma grader blifva, utan synbar anledning, olika
bestämda.
Då Riksdagen således icke kunnat nu fastställa någon normalstat för
förtullnings- och bevakningspersonalen, samt vid sådant förhållande det icke
synts lämpligt, att den delen af normalstaten, som afser General-tullstyrelsens
aflöning, nu skulle till särskild pröfning företagas, får, jemte anmälan härom,
Riksdagen i underdånighet anhålla, att Eders Kongl. Maj:t behagade låta det
nu framlagda förslaget undergå ytterligare granskning, i ändamål att en mot
1868 års stat förhöjd kostnad för förtullnings- och bevakningspersonalens aflönande
måtte, så vidt möjligt är, undvikas, att lönerna måtte jemnare ordnas
inom hvarje tjenstegrad och aflöningen i öfrigt genom tjenstgöringspenningar
afpassas efter göromålens mängd och beskaffenhet, samt ålderstillägget,
der sådant gifves, i allmänhet tilläggas tjenstgöringspenningarne; och har
emellertid Riksdagen medgifvit, att under år 1870 den för innevarande år
fastställda aflöningsstat, med de i det nu framlagda förslaget vidtagna förändringar,
må fortfarande tillämpas under de vilkor i öfrigt, som vid sist-''
lidne Riksdag bestämdes.
Förslagsanslaget till Pensionsstaten för af skedade tjensteman och letjente,
i innevarande års stat uppfördt med 159,000 R:dr, är nu af Eders Kongl.
Näjd upptaget till 156,000 R:dr.
Mot beräkningen af detta belopp har någon erinran icke förekommit,
men Riksdagens uppmärksamhet har fästats derpå, att pensionsvilkoren för
Tullverkets personal icke öfverensstämma med de för öfrige civile tjenstemäns
pensionering gällande vilkor. Enligt äldre stadgande äro civile tjensteman i
allmänhet till pension berättigade, då de antingen vid 70 års ålder tillbragt
minst 30 år i oafbruten tjenst, eller vid 65 års ålder och vid pass 40 års
tjenstetid styrkt sig vara till helsan försvagade. De vid Tullverket anställde
embets- och tjensteman samt betjente äro deremot, enligt särskilda nådiga
föreskrifter, berättigade dels till hel pension, motsvarande hela ordinarie lönebeloppet,
då de i och för tj ensten blifvit genom yttre våld eller andra styrkta
olyckstillfälligheter skadade till lemmar och helsa och dymedelst befinnas oförmögna
till vidare tjenstgöring, samt då de, efter redlig och trogen tjenst i
sammanräknade 30 års tid, hunnit öfver 60 års ålder; och dels, under vissa
vilkor till tre fjerdedel, half eller en fjerdedel pension vid lägre lefnadsålder
och kortare tjenstetid.
Om än det icke kan bestridas, att åtskilliga befattningar vid Tullverket
äro af beskaffenhet att påkalla kroppsansträngningar, som föranleda en lägre
21
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 78.
pensionsålder, äro å andra sidan vid många tjenstår göromålen alldeles likartade
med dem, som åligga öfrige civile tjensteman, och det synes Riksdagen
således både rättvist och billigt, att pensionsvilkoren för tullstatens personal
bringas till öfverensstämmelse med de allmänna stadgande^ i detta hänseende,
der ej särskilda förhållanden påkalla undantag.
Riksdagen, som beviljat det till pensionsstaten för Tullverkets afskedade
tjensteman samt betjente äskade förslagsanslag, 156,000 R:dr, har derföre, i
sammanhang dermed, besluta, att de tjensteman, som genom tillämpning af
den nya normalstaten erhålla ökad aflöning, äfvensom de, hvilka hädanefter i
Tullverkets tjenst antagas eller befordras, icke må åtnjuta pensionsrätt
efter andra grunder i afseende på lefnadsålder och tjenstetid, än dem,
som för rikets civile tjensteman i allmänhet äro stadgade, anhållande Riksdagen,
att, om i särskilda fall andra vilkor för pensionsrätt kunna finnas erforderliga,
Eders Kongl. Maj:t täcktes derom vid nästkommande riksdag framställa
nådigt förslag.
Vidare har Eders Kongl. Maj:t såsom förslagsanslag till Pensionsstaterna
för aflidne tjenstemäns och betjentes i fattigdom efterlemnade enkor och barn
beräknat ett belopp af 30,000 R:dr.
Riksdagen har härvid icke haft annat att erinra, än att, då pensionsvilkoren
icke varit föremål för Riksdagens bedömande och det äskade beloppet,
vid jemförelse med tjenstemännens antal, otvifvelaktigt är högre, än som
motsvarar det anslag, hvilket af statsmedel utgår till Civilstatens pensionskassa
för pensionering af deri delaktiga tjensteinnehafvares enkor och barn,
förevarande anslag synts höra inom det uppgifna beloppet begränsas;
och Riksdagen har alltså till Eders Kongl. Maj:ts disposition för pensionering
af aflidne tjenstemäns och betjentes vid Tullverket i fattigdom
efterlemnade enkor och barn anvisat såsom bestämdt anslag ett belopp
af 30,000 R:dr. 1
Med godkännande af det utaf Eders Kongl. Maj:t framställda förslag i
afseende på omkostnadsstaten, har Riksdagen för samma stat upptagit det belopp,
Eders Kongl. Maj:t i sådant hänseende beräknat, eller 175,056 R:dr
50 öre.
Riksdagen, som alltså under nedannämnda rubriker anvisat för år 1870
följande belopp, nemligen:
22
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 78.
Ordinarie afloningsstat....................
Öfvergångs-aflöningsstaten..................
Öfvergångsstaten för uppbördspr o vision: förslagsanslag .
Ålderstilläggsstaten: förslagsanslag.............
Indragningsstaten: förslagsanslag.............
Pensionsstaten för afskedade tjensteman och betjente:
förslagsanslag......................
Pensionsstaterna för aflidne tjenstemäns och betjente i
fattigdom efterlemnade enkor och barn.......
Omkostnadsstaten......................
R:dr 1,290,663: 50.
„ 71,980: —
,. 48,000: —
„ 98,000: —
„ 127,300: —
„ 156,000: —
„ 30,000: —
„ 175,056: 50.
eller tillsammans R:dr 1,997,000: —
har således å förevarande Hufvudtitel under rubrik u Tullverket, förslagsanslag
att af tullmedlen direkte utgå" uppfört för år 1870 nämnda, af Eders Kongl.
Maj:t äskade belopp 1,997,000 R:dr.
Jägeristaten.
4:o. I enlighet med Statskontorets derom gjorda underdåniga anmälan
har Eders Kongl. Maj:t erinrat, dels att från de under anslaget till Jägeristaten
uppförda indelta räntor herde afdraga^ 41 R:dr, utgörande från indragna
och utarrenderade boställen förut utgångna räntor, hvilka icke vidare
borde i räkenskaperna debiteras, dels att af det kontanta anslaget herde till
skogsplanteringskassan omföras en uppkommen lönebesparing af 6 R:dr
24 öre.
Penna nådiga framställning har Riksdagen bifallit.
Då vidare hela nu ifrågavarande anslag herde i mån af nuvarande
indelningshafvares afgång indragas och således lämpligast hade sin plats
under Allmänna indragningsstaten, har Eders Kongl. Maj:t föreslagit, att
anslaget måtte från Sjunde Hufvudtiteln uteslutas och det efter nyssberörda
afdrag och omföring återstående beloppet deraf: penningar 112 R:dr 51 öre
och indelta räntor 674 R:dr 69 öre, tilläggas det under Nionde Hufvudtiteln
för omförmälda indragningsstat uppförda anslag.
Äfven denna nådiga framställning är af Riksdagen bifallen.
Skogsväsendet.
5:o. Uti den nådiga Propositionen angående Statsverkets tillstånd och
behof har Eders Kongl. Maj:t under Sjunde Hufvudtiteln föreslagit, att, un
-
23
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 78.
der vilkor dels att till Riksdagens disposition öfverlemnades så val skogsplanteringskassan
som Christianstads läns flygsandsplanteringsfond och ekeplanteringsfonden,
alla tre sådana de efter afstötande af 1869 års räkenskaper
befunnos, dels att för framtiden upphörde det till skog splanteringshassan
nu utgående förslagsanslag, hvithet i Riksstaten för år 1869 vore upptaget
till 24,428 R:dr, dels ock att skogsmedlen, som uti den nådiga Propositionen
under de ordinarie statsinkomsterna vilkorligen beräknats, bland dessa inkomster
definitivt upptogos, Riksdagen, till hvars pröfning komme att framläggas
af Eders Kong!. Maj:t för Dess del gillade nya aflöningsstater för
Skogsstyrelsen, skogsstaten och skogsläroverken, ville till bestridande så väl
af de utgifter, hvitten, utöfver den beräknade af kastningen af skogsstatspersonalens
boställen, skulle af berörda aflöningsstater påkallas, som af de för
Statens skogsväsende i öfrigt erforderliga kostnader, anslå under Sjunde
Hufvudtiteln ett belopp af 353,878 R:dr 6 öre och medgifva, att detta anslag,
med intagande deribland af de nu till anslaget för skogsplanteringskassan
hörande indelta räntor, finge i Riksstaten uppföras på följande sätt:
Skogsväsendet (af kontanta beloppet 90,000 R:dr reservationsanslag)
Penningar...........................352,978
Indelta räntor enligt markegång på förslag ........ 900
Summa R:dr 353,878
Sedermera har Eders Kongl. Näjd uti särskild nådig Proposition till
pröfning af Riksdagen framlagt omförmälda, utaf Eders Kongl. Näjd för
Dess del godkända förslag till utgiftsstater för Skogsstyrelsen, skogsstaten
och skogsläroverken, dervid Eders Kongl. Näjd till upplysning i ämnet
jemväl åberopat ett inom Finans-departementet utarbetad! förslag till instruktion
för Skogsstyrelsen och skogsstaten, hvithet till sina hufvudgrunder blifva!
af Eders Kongl. Näjd gilladt, men med hvars slutliga pröfning komme
att anstå i afvaktan på Riksdagens beslut rörande så väl utgiftsstäterna som
den föreslagna förändringen i sättet för bestridande af skogsförvaltningsutgifterna.
Beträffande sistnämnda fråga har Riksdagen, vid beräkning af Statsverkets
inkomster, förklarat sig icke finna något att erinra vid den af Eders
Kongl. Näjd föreslagna åtgärd, att inkomsterna af Statens skogar skulle
bland de allmänna statsinkomsterna upptagas och omförmälda fonder till
Riksdagens disposition öfverlemnas, hvadan Riksdagen jemväl såsom inkomst
af skogsförsäljningsmedel uppför! ett belopp af 220,000 R:dr.
Då i följd häraf särskild! anslag för skogsväsendet måste å Riksstaten
anvisas, har Riksdagen nu att yttra sig angående de framlagda organisationsförslagen
samt om den deraf beroende frågan om nämnda anslagsbelopp.
24
Biksdagens underd. Skrifvelse, N:o 78.
Hvad då först angår organisationen af Skogsstyrelsen och skogsstaten,
är i den nådiga Propositionen meddeladt, hurusom Skogsstyrelsen för närvarande,
enligt Kongl. Brefvet den 29 Januari 1859, består af en generaldirektör
och chef, samt af en sekreterare och en kamererare såsom föredragande
af de till Styrelsens befattning hörande ärenden.
Denna organisation vore väsendtligen inskränkt emot hvad som varit
föreslaget dels af 1856 års Skogskomité, hvilken förut väckt fråga om
Skogsstyrelsens inrättande, och dels af hemälda styrelse sjelf uti dess åren
1859 och 1862 afgifna instruktionsförslag; men ehuru anledning förefunnes
att för Styrelsen begära en väsendtligare personal tillökning, hade Styrelsen
likväl nu inskränkt sig till att i sådant afseende upptaga allenast en kanslist
för utskrifning och expediering af handlingar samt för att vid behof biträda
med registrering och revisionsarbeten.
Eders Kongl. Maj:t antoge visserligen, att det inom en icke särdeles
aflägsen framtid skulle blifva Styrelsen svårt att utan förökning af de arbetskrafter,
som nu stode till dess disposition, hinna med erforderlig omsorg
handlägga de ständigt växande tjenstebestyr, som tillhörde dess befattning;
men då för närvarande, och så länge för vården af Statens skogar, utöfver
hvad de lemnade i afkastning, tillskott af andra statsmedel erfordrades, den
största möjliga hushållning uti ifrågavarande afseende måste iakttagas, samt
Styrelsen sjelf ansett sig kunna nu umbära annan personal-tillökning än af
ett kanslibiträde, så hade Eders Kongl. Maj:t för sin del ingenting att deremot
erinra. Beträffande åter den föreslagna nya kanslist-befattningen syntes
så beskaffade göromål som de, Indika voro ämnade att åt donna nya
tjensteman anförtros, lämpligast besörjas genom extra kanslibiträden, hvarföre
ock, då Eders Kongl. Maj:t funnit Sig icke höra bifalla inrättande af en
särskild kanslistbefattning, Eders Kongl. Maj:t deremot föreslagit, det beloppet
af den för samma befattning afsedda aflöning i stället skulle tilläggas
anslaget till extra kanslibiträden hos Styrelsen.
Vidkommande dernäst skogsstaten i orterna, så vore det egentligen en
fråga, som syntes förtjena en närmare uppmärksamhet, nemligen den om
lämpligaste organisationen af den kontroll, som öfver den förvaltande skogspersonalens
tjensteverksamhet borde finnas. Penna angelägenhet, hvilken
allestädes ansåges särdeles magtpåliggande och hos oss blifvit ännu vigtigare,
sedan den vederbörande Länsstyrelser med skogsförvaltningen inom länen tillkommande
befattning, hvilken enligt 1838 års instruktion innebure, bland annat,
ett verkligt befäl öfver länets skolstat, genom den nya skogslagstiftningen
väsendtligen inskränktes, vore i utlandet på olika ställen, enligt hvad
Skogsstyrelsen upplyst, ordnad efter tvänne olika grunder, nemligen antingen
så, att en särskild tjenstår ad af skogsstaten omhänderhade kontrollen, eller
så
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 78. 25
så att denna utöfvades af skogsadministrationen, hvilken i sådant ändamål
årligen utsände sina ledamöter. Med anledning häraf hade ock Skogsstyrelsen
till frågans lösning afgifvit tvänne alternativa förslag. Enligt det ena,
hvilket Styrelsen benämnt ”hufvudförslaget”, skulle ifrågavarande kontroll för
hela riket utöfvas af sex öfverjägmästare, hvilkas tjenstebefattning skulle vara
hufvudsakligen derför afsedd. Enligt det andra förslaget åter skulle i södra
och mellersta delen af riket icke finnas några för kontrollen särskild! afsedda
fasta tjenstebefattningar, utan desamma ombesörjas genom dertill af Skogsstyrelsen
för hvarje år förordnade personer, och i sådant afseende ett anslag
af 10,000 R:dr ställas till Styrelsens disposition.
De fördelar, som åtföljde kontrollens öfverlemnande åt en särskild högre
tjenstegrad inom skogsstaten, och hvilka icke kunde anses uppvägas af den
jemförelsevis mindre betydliga besparing i kostnad, som genom den andra
metodens antagande skulle vinnas, syntes Eders Kong!. Maj:t höra tillförsäkra
företrädet åt den organisation, som innefattades i Skogsstyrelsens hufvudförslag.
Då emellertid en kontroll, som utöfvades af enkom dertill för
lifstiden anställde tjensteman, lätteligen kunde, med tjenstemännens tilltagande
ålder, förslappas och förfalla till slentrian, hade Eders Kongl. Maj:t sökt
att modifiera berörda organisation så, att äfven med dess antagande skulle
vinnas de garantier, för att kontrollen alltid blefve med nit och eftertryck
handhafd, hvilka onekligen lemnades af Skogsstyrelsens alternativförslag; och
både Eders Kongl. Maj:t trött sig ernå detta mål genom användande af den
redan i fråga om rektorsembetena vid elementarläroverken med framgång
försökta grundsats, att de högre tjensteman, åt hvilka kontrollen öfver de
underlydande anförtroddes, icke skulle till sin befattning utnämnas för lifstid
eller ens förordnas ”tills vidare”, i hvilket sistnämnda fall det alltid skulle
befinnas svårt att utan bestämd försummelse eller öfverträdelse skilja en sålunda
förordnad tjensteman från sitt uppdrag, utan skulle de till befattningen
förordnas för en viss tidrymd af t. ex. fem eller tio år, efter hvilkas
förlopp förordnandet skulle upphöra af sig sjelf!, såvida det icke funnes höra
förnyas.
Eders Ivongl. Maj:t både alltså för sin del ansett, att med afseende å
ifrågavarande kontroll hela landet herde indelas i ett lämplig! antal inspektions-distrikter,
att kontrollen och uppsigten öfver skogsförvaltningen inom
hvarje sådan! distrikt herde anförtros åt en särskild skogs!)enkeman med högre
embetsställning än revierförvaltarue, och hvilken i likhet med de tjensteman,
som "hufvudsakligen i enahanda syfte blifvit genom Kongl. blefven den
31 Mars hö65 och den 11 Maj 1866 anställde i Norrland, syntes höra benämnas
skog sinspektör, samt att desse tjensteman herde till sina befattningar
förordnas på viss tid, som efter omständigheterna i hvarje särskild! fall
Bih. till RiJcsd. Prof. 1869. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 9 Häfd. 4
26
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 78.
skulle bestämmas. Eders Kong! Maj:t hade derjemte tänkt sig, att, då det
val vanligen skulle blifva en skogstjensteman i närmast lägre grad eller möjligen
en lärare vid något af skogsläroverken, som komme att hugnas med
ett sådant förordnande, hans förutvarande befattning, under den tid förordnandet
omfattade, skulle emot dermed förenade inkomster skötas af en vikarie,
på det han måtte kunna efter förordnandets upphörande dertill återvända.
Beträffande den öfriga skogspersonalen i orterna hade Skogsstyrelsen
föreslagit, att under de kontrollerande tjenstemännen skulle finnas endast ett
slags ordinarie förvaltande tjensteman, Indika herde med en gemensam benämning
kallas r[jägmästare” och alla vara revierförvaltare, äfvensom att den
under revierförvaltarne ställda bevakande personalen likaledes skulle erhålla
en för alla lika benämning och kallas kroneg ägare; och hade Eders Kongl.
Näjd för sin del ingenting att deremot påminna.
De olikartade forhållanden, efter hvilka vården och förvaltningen af de
allmänna skogarne höra inom särskilda delar af riket ordnas, måste vid bestämmandet
af det sätt, hvarpå ledningen af denna vård och förvaltning bör
organiseras, åstadkomma en tvekan, hvilken först af erfarenheten kan fullständigt
undanrödjas. I afseende derå torde dock meningarne vara ense, att
högsta ledningen af donna angelägenhet, som för landets framtida klimatiska
förhållanden och deraf beroende kultur är af oberäknelig vigt, måste sammanföras
hos en styrelse, hvilken med tillräcklig sakkunskap förenar den magt
och myndighet öfver de underlydande, som för en kraftig förvaltning är oundgängligen
nödig. Vid anordnandet af donna styrelse är det i främsta rummet
af vigt att beakta den särskilda beskaffenheten af det uppdrag, som
skall åt denna styrelse anförtros och hvithet är väsendtligen skiljaktigt från
de bestyr, som andra centrala förvaltningsmyndigheter åligga. Under det
att, i fråga om de sednare, göromålens art föranleder, att vid chefsplatsernas
besättande ett öfvervägande afseende måste fästas pa adagalagd erfarenhet
och skicklighet inom den civila administrationen i allmänhet, kan deremot,
enligt Riksdagens åsigt, af Skogsstyrelsens verksamhet icke förväntas
ett fördelaktigt resultat, med mindre dess chef eger tillräcklig skogsvetenskaplig
bildning och erfarenhet i skogshushållningen, att han kan sjelfständigt
bedöma alla de åtgärder, som af hans afgörande bero, och för hvilka
han i främsta rummet bör vara ansvarig, och dessa egenskaper torde således
vara de, som företrädesvis höra vid valet af en chef för Skogsstyrelsen vara
de bestämmande, utan att derföre får förbises den praktiska duglighet, som
27
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 78.
för utöfningen af ifrågavarande vigtiga embete är af nöden. Jemväl i anordningen
af sj elfva embete! bär Riksdagen ansett böra gifvas ett uttryck åt
donna olikhet i embetsställning emellan skogsförvaltningen och de öfriga centrala
embetsverken, och det bär derföre synts Riksdagen lämpligast, att chefen
för Skogsstyrelsen, blefve benämnd ”skogsdirektör”, och att, i sammanhang
dermed att embete! blefve förenad! med lägre rang, än som i det nådiga
förslaget afsetts, lönen blefve bestämd till något lägre belopp än för
generaldirektörer, eller till 6,000 Riksdaler.
I öfrig! har Riksdagen icke haft något att emot förslaget om Skogsstyrelsens
och skogsstatens organisation erinra. Det af Eders Kongl. Maj:t gillade
sätt för anordnandet af inspektionen öfver skogsstaten har synts Riksdagen
vida att föredraga framför Skogsstyrelsens i detta hänseende framställda
förslag, och äfven i och för sig höra kunna åstadkomma en gagnelig
och verksam kontroll, om ock någon tids erfarenhet må vara erforderlig för
bedömande af inspektions-dispriktens lämpliga indelning och antal.
För möjliggörande af en sjelfständig och verksam styrelse är det otvifvelaktigt
af vigt, att de lägre befattningarne icke besättas med fasta tjensteman,
hvilka först efter åtal och dom kunna från sina tjänster skiljas, och
under nuvarande förhållanden, innan erfarenheten hunnit stadga omdömet,
huruvida den ifrågavarande organisationen af skogsväsendet är den mest
lämpliga, torde inom såväl skogsstaten som styrelsen alla embeten och tjänster
lämpligast höra tillsättas endast på förordnande.
I öfverensstämmelse med dessa åsigter och då den af Riksdagen ifrågasatta
förändring af chefsembetet icke kan genomföras förr, än den nuvarande
innehafvare!! af nämnda embete uppnått pensionsålder eller eljest afgå!!,
får Riksdagen i underdånighet anmäla:
att Riksdagen ansett ledningen af skogsväsendet böra, efter den nuvarande
generaldirektörens afgång, anförtros åt en ”skogsdirektör''1''1 med en
årlig aflöning af 6,000 Riksdaler;
att Riksdagen ansett alla embets- och tjensteman vid Skogsstyrelsen och
skogsstaten för närvarande höra tillsättas endast på förordnande, samt med
skyldighet derjemte att underkasta sig den förändrade tjenstgöring, som framdeles
kan ifrågakomma;
att Riksdagen i öfrig! icke haft något att erinra emot hvad Eders
Kongl. Maj:t föreslagit angående Skogsstyrelsens och skogsstatens organisation
och aflöning; samt
att Riksdagen alltså till Skogsstyrelsens och skogsstatens aflöning m. m.
anvisa! de af Eders Kongl. Maj:t äskade belopp, 21,800 Riksdaler för Skogsstyrelsen
och 205,178 Riksdaler 6 öre för skogsstaten, eller tillhopa 226,978
Riksdaler 6 öre.
28 Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 78.''
I fråga åter om Skogsinstitutet hade Skogsstyrelsen föreslagit, att direktörens
lön skulle utgå med allenast 3,000 Riksdaler, oberäknad! bostadsvåning
och ved; att läraretje.isten i skogshushållning skulle indragas, enär
direktören synts höra medhinna att ensam bestrida undervisningen i detta
läroämne, sedan institutets befattning såsom revisions- och kontrollverk numera
upphört; att lönerna för de tvänne lärarne i naturalhistoria och matematik
måtte såsom arfvoden utgå med 1,200 Riksdaler i stället för 1,000
Riksdaler till hvardera och att åt en lärare i författningskunskap måtte anslås
ett arfvode af 600 Riksdaler. Då vidare tilloppet af sökande till elevplatser
vid institutet under sednare åren vida öfver stigit skogsstatens inskränkta
rekryteringsbehof, och en bland anledningarne härtill otvifvelaktigt
herde sökas i de vid institutet utdelade stipendiimedlen, så hade Styrelsen
ansett, att stipendiatplatserna herde, om ej alldeles borttagas, dock till antalet
minskas från 6 till 4 och stipendiianslaget således från 1,500Riksdaler nedsättas
till 1,000 Riksdaler. Derjemte ansåge Styrelsen, att en kunnig planteringsvaktare
skulle gagna institutet mer än en vaktmästare, i anseende dertill att dels det för
plantskolorna vid institutet ofta behöfliga arbetsbiträde nu medtoge en särskild
betydlig kostnad, och dels berörda planteringar under lärarnes och elevernas
bortovaro på praktiska öfningar erfordrade tillsyn och vård. Styrelsen hade
derföre föreslagit, att, i stället för anslaget till den nuvarande vaktmästaren,
450 Riksdaler, skulle uppföras lön för en planteringsvaktare med 500 Riksdaler.
Deremot kunde i följd af ett dylikt ständigt arbetsbiträdes anställande anslaget
till expenser och underhåll minskas från 2,250 Riksdaler till 2,000 Riksdaler,
helst något arfvode för revision af skogskartor icke vidare komma att från
nämnda anslag utgå; och har, i öfverensstämmelse härmed, Eders Kongl.
Maj:t föreslagit, att af Riksdagen må till efterrättelse från och med år 1870
fastställas en den nådiga Propositionen Inlagd aflöningsstat, enligt hvilken
kostnaden från 18,000 Riksdaler blifvit till 15,300 Riksdaler nedsatt.
Emot den af Eders Kongl. Maj:t föreslagna aflöningsstat för Skogsinstitutet
har Riksdagen icke haft något att anmärka; men deremot har det
synts Riksdagen kunna ifrågasättas, huruvida giltiga skäl förefinna^ för bibehållande
af ett särskild! läroverk för den ifrågavarande undervisningen. Det
förefaller Riksdagen, som skulle det både bereda minskning i kostnaderna
och leda till gagn för skogselevernas utbildning, om donna undervisning
blefve Överflyttad antingen till Teknologiska institutet eller till ettdera af
Landtbruksinstituten vid Ultima och Alnarp eller till begge dessa undervisningsanstalter.
För ett tillförlitligt bedömande af fördelarne eller olägenheterna
af en sådan förflyttning erfordras dock en närmare utredning, såväl
beträffande kostnaderna som i afseende å lämpligaste sättet för undervisningens
ordnande i uteslutande teoretisk eller jemväl praktisk riktning; och
Riksdagen får alltså, jemte anmälan att till aflöning och öfriga kostnader
29
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 78.
vid Skogsinstitutet för år 1870 beviljats det af Eders Kongl. Näjd äskade
belopp, 15,300 Riksdaler, i underdånighet anhålla, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes, efter vederbörandes hörande, taga i öfvervägande, huruvida icke undervisningen
i skogsväsendet lämpligen kan till Teknologiska institutet eller
till ettdera af Landtbruksinstituten vid Ultuna och Alnarp eller till begge
dessa undervisningsanstalter förläggas, samt till nästsammanträdande Riksdag
gorå den nådiga framställning, hvartill förhållandena finnas föranleda.
Vidkommande utgiftsstaterna för de nuvarande sex skogsskolorna, för
hvilka årliga kostnaden utgör 22,950 Riksdaler, har Eders Kongl. Maj:t icke föreslagit
annan förändring, än att de å donna utgiftsstat förekommande belopp
till arrende för lokal åt Danielslunds skogsskada och till mathållning
för lärlingarne vid Sillre skogsskada, tillhopa 1,350 Riksdaler, skulle från
samma stat uteslutas och, derest de fortfarande komme att utgå, bestridas
från de för skogsväsendet i allmänhet anvisade tillgångar; Och har, med
godkännande af den för skogsskolorna sålunda föreslagna utgiftsstat, Riksdagen
det äskade beloppet, 21,600 Riksdaler, beviljat.
Beträffande vidare de utgifter, som erfordras för skogsväsendet i fiffigt
och deribland för sjelfva den omedelbara vården och skötseln af kronoparkerna
och andra under Kronans egen disposition stående skogar och planteringar,
är i det den nådiga Propositionen angående Statsverkets tillstånd och
behof bilagda statsrådsprotokoll meddeladt, hurusom dessa utgifter icke kunde
beräknas lägre än till 90,000 Riksdaler, och så lågt endast med vilkor, att det
anslagsbelopp, som derför anvisades, finge egenskapen åt reservationsanslag,
så att det ena årets besparingar kunde komma ett annat år till godo.
Enär det äskade beloppet icke synes vara för högt beräknadt, har
Riksdagen för ifrågavarande ändamål anvisat ett reservationsanslag å
90,000 R:dr.
Då de särskilda anslag för skogsväsendet, Riksdagen sålunda å ordinarie
stat anvisat, nemligen
Skogsstaten, deraf 900 R:dr i indelta räntor.
Skogsskolorna..................
Skogsväsendet i fiffigt, reservationsanslag . . .
R:dr |
21 |
800: |
— |
)) |
205 |
,178: |
6. |
)) |
21 |
600: |
— |
V |
90 |
000: |
— |
R:dr |
OO CO CO |
578: |
6. |
har Riksdagen under förevarande hufvudtitel såsom anslag för ”skogsväsendetv
uppför!:
Penningar (deraf 90,000 R:dr såsom reservationsanslag).
.................R:dr 337,678: 6.
Indelta räntor, enligt markegång på förslag „ 900: — 338,578: 6.
hvarjemte det till Skogsinstitutet för år 1870 anvisade belopp afl 5,300 R:dr
blifvit såsom extra anslag upptaget.
30
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 78.
Belöningar för rofdjurs dödande.
6:o. Sedan. Eders Kong! Majti, med ändring af 20 § i 1864 års jagtstadga,
förordna!, att efter utgången af Maj månad innevarande år några belöningar
för dödande af roffoglar eller andra rofdjur än björn, varg, lo och
järf icke vidare skola utbetalas, har Eders Kong!. Näjd föreslagit, att det för
dylika belöningar under Hufvudtiteln uppförda förslagsanslag må från 50,000
R:dr, hvartill anslaget i nuvarande Riksstat upptages, nedsättas till 12,000
R:dr; och har Riksdagen i följd häraf nedsatt förslagsanslaget till belöningar
för rofdjurs dödande till 12,000 R:dr.
7:o. Öfriga under Sjunde Hufvudtiteln uppförda ordinarie anslag äro
af Riksdagen fastställda till enahanda belopp, som vid nästlidne riksdag bestämdes;
kommande, i följd af hvad Riksdagen sålunda beslut!! och sedan,
för jemnande af Hufvudtitelns slutsumma, förslagsanslaget till skrifmaterialier
och expenser m. m. minskats med 15 R:dr 62 öre, Hufvudtitelns ordinarie
anslag att uppgå till 6,631,500 R:dr, eller 272,300 R:dr mera än nuvarande
Riksstat upptager.
8:o. I betraktande af hvad Kammar-kollegium uti underdånigt utlåtande
af den 30 Oktober nästlidna år anfört i fråga om den ståndpunkt, hvarpå
det åt Jordebokskontoret uppdragna arbete! sig befunne, har Eders Kongl.
Maj:t, i enlighet med Kollega! derom gjorda hemställan, äskat anvisande för
jordeboksgranskningens fortsättande under år 1870 af enahanda anslag, som
nu är för ändamålet beviljad!, eller 24,700 K:dr.
Sist församlade Riksdag anvisade det af Eders Kong!. Maj:t till förevarande
ändamål då äskade anslagsbelopp, under förutsättning att jordebokskontorets
arbeten med granskning af ränteförvandlingsuträkningarne skulle vara
fullbordade under innevarande år. Enligt hvad af Statsrådsprotokollet inhemtas,
har Kammarkollegium emellertid icke kunna! biträda detta Riksdagens
antagande. Likväl har Kollegium, jemte anförande af skälen för sin motsatta
åsigt, derjemte förklara! sin fullkomliga, af föregående års erfarenhet
befästad öfvertygelse vara, att hela arbete! med ränteförvandlingsuträkningarne
skall vara fullbordad! inom utgången af år 1870. Vid sådan! förhållande
vore det icke välbetänkt att nu afbryta ett arbete, som hittills ansetts
vara af synnerlig vigt till betryggande af ej mindre Statens än enskildes
rätt; och då ifrågavarande arbetes fullbordande för närvarande är af stor
vigt, sedan, med anledning af Eders Kongl. Maj tis i ämnet aflåtna Proposition,
beslut blifvit fattad! om grundskatternas förändring till fix penningeränta,
hvilken förändring icke lärer kunna verkställas, förrän alla ränteförvandlingsuträkningarne
blifvit fullbordade, har Riksdagen, helst behofvet af
31
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 78.
fullständiga och riktiga jordeböcker dessutom alltid qvarstår, för fullbordande
under år 1870 af ofvanberörda granskningsarbeten anvisat ett extra anslag
af 24,700 R:dr.
9:o. I afseende på kolonien S:t Barthdemy har Eders Kongl. Maj:t
begärt, att det förslagsanslag af 25,000 R:dr, som för innevarande år finnes
på extra stat anvisadt såsom bidrag till bestridande af koloniens förvaltningskostnader,
måtte jemväl för år 1870 varda på enahanda sätt anvisadt; och
har Riksdagen denna nådiga framställning bifallit.
10:o. Sedan sednaste Riksdag till ett nytt länsresidens i Carlstad beviljat
ett till högst 145,000 R:dr bestämdt belopp, deraf 30,000 R.dr anvisades
att under år 1869 utgå, har Eders Kongl. Näjd nu begärt, att af den
för ifrågavarande byggnads uppförande redan beviljade summa ett belopp af
50.000 R:dr måtte anvisas att utgå under år 1870.
Då af Statsrådsprotokollet inhemtats, att Öfverintendents-embetet, som
erhållit nådig befallning att gå i författning om byggnads-arbetets verkställande,
så att byggnaden blefve färdig sednast den 1 Oktober 1871, beräkna!,
att under år 1870 erfordras sistnämnda belopp, har Riksdagen för fortsättande
al nämnda residensbyggnad anvisa! ett extra anslag af 50,000 R:dr.
11 ro. Såsom bidrag till bestridande af kostnaden för ombyggande af
den Kronan tillhöriga f. d. Bidder stolpeska egendomen vid Skeppsbron bär i
staden, så att densamma kunde upplåtas till embetslokal för Telegrafstyrelsen
med Stockholms telegrafstation samt Krigshofrätten och Skogsstyrelsen,
hvilket arbete i öfrig! komme att bekostas af Handels- och Sjöfartsfonden,
beviljade sednast^ Riksdag en summa af 25,000 R:dr och anvisade deraf
12.000 R:dr att utbetalas under år 1869. Eders Kongl. Näjd har nu äskat,
att återstoden eller 13,000 R:dr måtte anvisas till utgående under år 1870;
och har, med bifall härtill, Riksdagen för omförmälda ändamål bevilja! ett
extra anslag af 13,000 R:dr.
Riksdagen framhärdar etc.
Stockholm den 13 Maj 1869.
82
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 78.
Tall.
Riks-statens Sjunde
Finans-departementet.
Departements-chefen........................
Departementets expedition.....................
Kammar-kollegium....................- - - -
Statskontoret med kronomagasinema samt vågstaten i Falun
Stämpelpappers-omkostnader, Förslagsanslag.........
Mynt- och kontrollverken:
Doningar................................... 18,700:
Till myntverkets drift och underhåll, Reservationsayislag....... 12,000: —
Omkostnader för Kontroll verket, Förslagsanslag......................
Kammarrätten..........................................
Öfverintendents-embetet..............................-......
Postverket, kontanta anslaget, förslagsvis beräknadt, att af postmedlen direkte utgå
Tullverket, Förslagsanslag, att af tullmedlen direkte utgå................
Ersättning till städerna för mistad tolag, Förslagsanslag.................
Skogsväsendet (af kontanta beloppet 90,000 R:dr såsom Reservationsanslag)......
Till belöningar för rofdjurs dödande.
Förslagsanslag:
Nuvarande beloppet.......................... 50,000:
Afgå................................... 38,000:
Lyshållning m. fl. utgifter för Kronans publika hus i Stockholm, Förslagsanslag .
Byggnader och reparationer i Stockholm, Reservationsanslag.............
Byggnader och reparationer i landsorterna, Reservationsanslag.......
Transport
Biksdagens underd. Skrifvelse, N:o 78.
33
«
lätt. A.
Hufvudtitel.
Spanmål. |
|||||||||||||
Penningar |
Indelta rän-tor, enligt |
Indelt på förslag. |
Oindelt. |
Summa. |
|||||||||
Mått. |
Värde ä 2 |
Mått. |
Värde, för-slagsvis ä 2 |
Riksmynt. |
|||||||||
R:dr. |
Ö. |
ll:dr. |
Ö. |
Kub.-fot. |
k. • |
R:dr. |
ö. |
Kub.-fot. |
k. |
R:dr. |
Ö. |
R:dr. |
ö. |
17,000 |
_ |
17,000 |
|||||||||||
38,200 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
38,200 |
_ |
117,450 |
— |
_ |
117,450 |
||||||||||
107,105 |
— |
— |
113 |
4 |
to CO 00 |
14 |
107,343 |
14 |
|||||
164,000 |
"" |
164,000 |
— |
||||||||||
30,700 |
_ |
30,700 |
|||||||||||
3,450 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
__ |
— |
3,450 |
__ |
|
126,426 |
94 |
— |
126,426 |
94 |
|||||||||
25,400 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
25,400 |
— |
2,250,000 |
— |
34 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
—• |
— |
— |
2,250,034 |
_ |
1,997,000 |
— |
— |
1,997,000 |
— |
|||||||||
1,040,000 |
— |
— |
1,040,000 |
— |
|||||||||
337,678 |
6 |
900 |
338,578 |
6 |
|||||||||
12,000 |
12,000 |
||||||||||||
15,500 50,600 |
— |
15,500 50,600 |
— |
||||||||||
70,300 |
— |
tf |
— |
70,300 |
— |
||||||||
6,402,810 |
— |
934 |
— |
113| 4 |
238 |
r—4 W 00 Cfc CO o crT xh |
|||||||
Bih. till |
''.liksd. Prof. |
1869. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. |
9 Häf |
t, |
5 |
34
Riksdagens underd. SkrifvelseN:o 78.
Transport"
| Städers friheter, Förslagsanslag................................
| Transportkostnader för Statsverkets bergseffekter, Förslagsanslag............
Observations- och uppbörds-procenter m. m., Förslagsanslag...............
Mantalsskrifnings-provision, Förslagsanslag.........................
Restitutioner, Förslagsanslag..................................
Uppköp af ved för Wisby s. k. krono-kalkugn, Förslagsanslag.............
Rese- och traktamentspenningar, Förslagsanslag ......................
Skrifmateriaher och expenser, ved m. m., Förslagsanslag:
Nuvarande beloppet............................. 18,596: 41.
Afgär för jemnande af Hufvudtitelns slutsumma............ 15: 62.
Extra utgifter, Reservationsanslag...............................
Kongl. Teatern.........................................
Summa
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 78.
35
Spån mål.
Penninga r. |
Indelta rän-tor, enligt |
Indelt på förslag. |
Oindelt. |
Summa. |
|||||||||
Mått. |
Värde ä 2 |
Mått. |
Värde, för-slagsvis ä 2 R:dr 10 öre |
Riksmynt. |
|||||||||
R:dr. |
Ö. |
R:dr. |
Ö. |
Kub.-fot. |
k. |
R:dr. |
ö. |
Kub.-fot. |
!k- |
R:dr. |
,ö. |
R:dr. |
ö. |
6,402,810 |
— |
934 |
— |
113 |
4 |
238 |
14 |
6,403,982 |
14 |
||||
23,721 3,000 |
29 |
21,324 |
52 |
359 |
5 |
754 |
95 |
509 |
6 |
1,070 |
16 |
46,870 3,000 |
92 |
15,000 19,500 |
31 |
5 |
66 |
15 |
— |
— |
— |
15,066 19,500 |
15 |
||||
15,000 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
__ |
15,000 |
|||||
1,500 |
— |
— |
— |
— |
__ |
— |
— |
— |
1,500 |
||||
1,500 |
~ |
_ |
1,500 |
— |
|||||||||
18,58079 |
18,580 |
79 |
|||||||||||
46,500 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
—- |
— |
46,500 |
|||
60,000 |
— |
— |
60,000 |
— |
|||||||||
6,607,112 |
8 |
22,258 52| |
391 |
— |
82l|l0 |
623 |
— |
1,308 |
30 |
6,631,500 |
— |
«
36
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 78.
Tall. Litt. B.
Extra Statsregleringsanslag under Sjunde Hufrudtiteln.
Till arfvoden åt Jordeboks-kontorets tjensteman...........
„ . Skogsinstitutet............................
Bidrag till kolonien S:t Barthelemys förvaltningskostnader, Förslagsanslag
.............................
Till fortsättande af landshöfdingeresidens-byggnaden i Carlstad . .
fortsättande af f. d. Ridderstolpeska egendomens ombyggnad
Summa
Riksmynt. |
|
R:dr. |
0. |
24,700 |
— |
15,300 |
— |
25,000 |
— |
50,000 |
— |
13,000 |
— |
128,000 |
— |
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1869.