10

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 68,

JV:o SM.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 11 Maj 1869.
— — — — Andra Kammaren den 11 — —

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, om särskild skogslagstiftning för
Gotland.

(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 28.)

S. A. K.

Hos Riksdagen har framställning blifvit gjord derom, att, sedan Gotlands
läns landsting, enligt beslut vid nästlidna årets lagtima möte, i anseende till rådande
misshushållning med de enskilda skogarne på Gotland, hos Eders Kong!.
Maj:t anhållit om utfärdande af eu särskild skogslag för länet, dertill förslag jemväl
blifvit iramlagdt, åsyftande att åstadkomma en bättre hushållning med skogarne
derstädes, men antagligt vore att detta förslag, såsom berörande den enskildes
eganderätt, ej hade att påräkna Eders Kongl. Maj:ts nådiga stadfästelse, Riksdagen
måtte för sin del en sådan författning besluta.

Vid behandlingen af donna fråga har Riksdagen i första rummet tagit under
öfvervägande, huruvida det må anses lämpligt att i ifrågavarande hänseende
stifta en lag, gällande endast för Gotland. I allmänhet torde nemligen höra iakttagas
den grundsats, att lagbestämmelser, hvilka beröra privaträttsliga förhållanden,
höra vara desamma för hela riket. Men då förevarande fråga till en del faller
inom området för den ekonomiska lagstiftningen, hvarest särskilda lagar understundom
äro nödvändiga, såsom en följd af de för vissa orter sig företeende egendomliga
förhållanden, samt vådan af anmärkta skogsförödelsen är för Gotland desto
mera eftertänklig, som denna provins, i anseende till dess afskilda läge, är helt och
hållet beroende af sina egna skogstillgångar, synes en afvikelse från berörda grundsats
här kunna ega rum.

11

Riksdayeris underd. Skrifvelse, N:o 68.

Af landstingets förenämnda framställning jemte Konungens Befallningshafvandes
i länet deröfver afgifna underdåniga yttrande framgår, att skogsafverkningen
på Gotland under den sednare tiden fortgått i en utsträckning, som inger fruktan
för snart inträffande skogsbrist derstädes; och som det är Statens både rätt
och pligt att, då behofvet det fordrar, vidtaga åtgärder till förekommande af förödelse
af landets skogar, så att dessa ej må begagnas på ett sätt, som kan blifva
förstörande för större delar af landet samt medföra ohjelplig skada icke blott för
den närvarande generationen, utan ock för kommande slägt en, har Riksdagen ansett
ifrågavarande framställning vara på giltiga skål grundad.

På grund häraf har Riksdagen för sin del beslutat och får hos Eders Kongl.
Maj:t i underdånighet anhålla om utfärdandet af en förordning angående åtgärder
till förekommande af skogsförödelse på Gotland, så lydande:

§ 1.

»Den af naturen till skogsbörd egnade mark skall dertill bibehållas, der den
ej odlas till åker eller äng eller afrödjes till trädgård, byggnadstomt eller annat
dylikt.

§ 2.

Vårder till skogsbörd egnad mark för annat ändamål, än i § 1 sägs, af
jordens egare eller innehafvare eller, med hans lof och minne, af annan så sköflad
eller förödd, att skogens naturliga återväxt omöjliggöres eller äfventyras, och
sker det icke till följd af föreläggande vid laga skifte eller af annat tvång, då ege
Konungens Befallningshafvande vid verksamt vite förbjuda, att skogen å ifrågavarande
hemmans eller egendoms till skog eller beteshage häfdade mark tillsvidare
anlitas för annat än husbehof.

§ 3.

Visar egare eller innehafvare af skog, hvilken enligt § 2 blifvit under förbud
ställd, att han vidtagit ändamålsenliga åtgärder för skogens återväxt å den
afbrukade marken, värde det stadgade förbudet af Konungens Befallningshafvande
återkalladt; dock åligge egaren eller innehafvare:! af skogen att deråt fortfarande
egna den vård, som för nämnda ändamål nödig är, vid äfventyr att förbudet eljest
förnyas.

§ 4-

Kommunalnämnd håller uppsigt å skogens vård och skötsel inom kommunen.
Finner Kommunalnämnd sådan skogsförödelse vara för hand, som i § 2

12

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 68.

sagd är, eller att hvad i § 3 stadgadt är icke behörigen iakttages, göre derom anmälan
hos Konungens Befallningshafvande.

Sker sådan anmälan, eller förekommer eljest anledning till vidtagande af
åtgärd, som här föreskrifven är, då skall Konungens Befallningshafvande, sedan
egaren eller innehafvare!, af skogen hord blifvit, låta genom vederbörande skogstjensteman
och två gode män förhållandet pa stället undersöka: och meddele derefter
sitt beslut.

Kostnaden för sådan undersökning skall, då skogen, på sätt i § 2 sägs,
varder under förbud ställd, godtgöras af den, som linnés hafva gjort sig skyldig
till skogsförödelsen; men eljest, äfvensom der tillgång hos denne saknas, af landstingsmedel
utgå.

§ 5.

De godo män, hvilka hafva att jemte vederbörande skogstjensteman verkställa
den i § 4 föreskrifna undersökning, utses af landstinget, två för hvarje länsmansdistrikt.

Desse gode män väljas för två år; och höra vid undersökning två oj afviga
gode män tillstädes v ara, helst de, som blifvit utsedde för det distrikt, der undersökning
skall ske.

Under förrättning samt resan dit och derifrån njute gode männen ersättning
för underhåll och skjuts, såsom för godo män vid landtmäteriförrättning är
stadgadt.

§ 6.

Den, som icke åtnöjes med beslut i de mål, hvarom bär ofvan sägs, ege
att fora klagan i den ordning, som för fullföljd af talan i ekonomimål i allmänhet
är stadgad; dock lände beslutet till efterrättelse, intilldess att högre myndighet
annorlunda förordnat.»

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 11 Maj 1869.