Kong!. MajUs Nåd. Proposition N:o 37.

13

$:© 97.

Ank. till Riksd. Kansli den 6 April 1869, kl. 10 f. m

KongI. Maj:ts nådiga Proposition till Riksdagen, angående
anslag för anställande af en föreslagen naturvetenskaplig
undersökning: Gifven Stockholms Slott den 2
April 1869.

I underdånig skrifvelse den 10 nästlidne Mars har Vetenskaps-akademien
anfört, att, som Akademien erhållit underrättelse derom, att ett till Kong!. Maj:ts
Flotta hörande fartyg skulle under instundande vår och sommar företaga en öfningsexpedition
i Atlantiska halhet, samt att lägenhet möjligen kunde beredas två vetenskapsidkare
att åtfölja expeditionen för anställande åt" naturhistoriska forskningar,
Akademien ansett sig höra fästa uppmärksamheten på det gynsamma tillfälle, som
sålunda skulle kunna erbjuda sig att vinna ytterligare upplysningar i en vetenskaplig
fråga, hvilken under sednare tider utgjort föremål för ifriga undersökningar och
hvars besvarande blifvit i åtskilliga andra länder verksamt befrämjadt genom de tillfällen,
som derstädes iemnats naturforskare att medfölja örlogsfiottornas expeditioner;
— nemligen frågan om hafsfaunans beskaffenhet på de störa djupen. Akademien
har förmält, hurusom “det har blifvit ådagalagdt, att djurlif finnes ännu vid
mera än 2,000 famnars afstånd från bålby tan, och att icke osannolikt är att det, om
ock måhända mindre rikt utvecklad!, uthärdar i de största hafsdjup, som finnas på
jorden; att vid den Skandinaviska halföns vestra kuster samt vid kusterna af Storbritannien
och de i sednare lider af Svenska vetenskapsmän besökta polarländer
hafsfaunan, från stranden till mot 300 famnars djup, är bättre känd än annars någorstädes,
och att man om vissa punkter i Medelhafvet och vid Nord-Amerikas östra
kust bär värderika upplysningar, men att, utom dessa trakter, i Europas område
endast den öfra regionen intill 30 eller 50 famnars djup invid kusten är någorlunda
undersökt, hvaremot allt, hvad derunder är, återstår att lära känna, ej blott hafs -

14

Kongl. Maj;ts Nåd. Proposition N;o 27.

bottnens mer eller mindre branta stupning åt vester, der det är visst att redan vid
50 famnar, eller förr, man skall mota djurarter af egendomligt intresse, utan äfven
de vidsträckta djupa dalarne under oceanens vatten; samt att hvad i detta afseende
hittills är gjordt, och som är mycket ringa i jemförelse med det som återstår att
gorå, har gifvit högst betydelsefulla antydningar om förhållanden, som bland annat
skola kasta oväntadt ljus öfver vigtiga palseontologi ska frågor." — Lämpligaste sättet
att nu gorå sig till godo det tillfälle till vidare undersökningar i omförmälda afseende,
som ifrågavarande öfningsexpedition i Atlantiska hafvet torde erbjuda, har Akademien
ansett vara: att två unge och skicklige svenske zoologer, utrustade med behöflig
materiel, finge åtfölja fartyget; att, tid efter annan, den ene af desse vetenskapsmän
blefve landsatt på någon punkt af Spaniens och Portugals vestra kust, såsom
t. ex. Vigo, Setubal, Cadix, för att der under två till tre veckors tid genom
draggning insamla hafsdjur och alger; att emellertid den andre skulle qvarstadna
ombord för att vid lägliga tillfällen företaga draggningar och vid de djuplodningar,
som blefve anställda, tillvarataga det från bottnen upphemtade, samt eljest gorå alla
de iakttagelser och insamlingar, som kunde ifrågakomma; att derefter, då fartyget,
för expeditionens eget syfte, afiägsnade sig från fastlandet, begge vetenskapsmännen
skulle medfölja, för att sydligare och mellan vändkretsarne begagna hvarje tillfälle
att erhålla kännedom om lifvet på hafsdjupet; samt att de hemförda samlingarne
blefve till Statens, under Vetenskaps-akademiens vård stående, naturhistoriska museum
öfverlemnade.

Beträffande de kostnader, som detta vetenskapliga företag skulle medföra,

bär Akademien uppgjort följande beräkning:

Lefnadskostnad, så val ombord som i land, under 150 dagar, för två personer, efter

5 Riksdaler om dagen för hvardera.............................................. R;dr 1,500.

Utrustning för båda .......................................... „ 700.

Utgifter för handräckningar i land, utfärder, båtlega m. m...................... „ 2,000.

Materiel, glas, sprit, redskap m. m.......................................................... » 1,000.

Till samlingarnes första utläggning efter hemkomsten och till diverse

utgifter...................................................................................... » 800.

Summa Riksdaler 6,000,

anhållande Akademien i underdånighet, att, derest det ifrågaställda företaget vunne
nådigt bifall, Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen gorå framställning derom, att den
förK ändamålet beräknadegkostnadssumman, 6,000 Riksdaler, måtte af allmänna medel
anvisas.

Med afseende*på den vetenskapliga vigten af det företag, Akademien sålunda
förordat, äfvensom derpå, att de upplysande undersökningar, hvilka i likartad! syfte
anställts af den från Sverige under sistlidne år utgångna ishafs-expedition, derigenom
kunde på ett för naturvetenskapen fruktbringande sätt af Svenska forskare fullföljas,
föreslår Kongl. Maj:t, att Riksdagen måtte för ofvan omförmälda ändamål till Kongl.

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition , 15

Maj:ts disposition å Riksgälds-kontoret anvisa det föreslagna beloppet, Sex tusen Riksdaler,
att under innevarande år utgå.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kong], nåd och ynnest städse
välbevågen.

CARL,

F. F. Carlson.

Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-ärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen
i Stats-Pådet å Stockholms Slott den 2 April 1869.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Justitiestatsminister!], Friherre De Geer,

Hans Excellens Herr Statsministern för Utrikes ärendena, Grefve Wachtmeister
Statsråden: Friherre af Ugglas,

Bredberg,

Thulstrup,

Carlson,
von Ehrenheim,

Abelin,

Berg,

Adlercreutz.

Departements-chefen uppläste till justering ett, i öfverensstämmelse med af
Kongl. Maj:t denna dag, uppå Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande, fättadt beslut
uppsatt timslag till Kongl. Maj:ts Proposition till Riksdagen angående anslag för anställande
af en föreslagen naturvetenskaplig undersökning.

Och täcktes Kong]. Maj:t, uppå Stats-Rådets tillstyrkande,
berörda förslag i nåder gilla och förordnade, att nådig Proposition,
sådan den finnes detta protokoll Inlagd, skulle till Riksdagen
aflåtas.

Ex protocollo
N. Fredr. Sander.

UNDERDÅNIGT UTLÅTANDE

AP

KAMMAR- OCH KOMMERS-KOLLEGIERNA

ANGÅENDE

DE VILKOR, HVARUNDER TACKJERNSSKATTEN I DE
PRIVILEGIERADE BERGSLAGERNA MÅ KUNNA
UPPHÖRA, M. M.

STOCKHOLM, 1868.

tryckt hos isaac mar c US.

Innehåll:

Sid.

1.

Inledande anförande..............

Westmanlands län:

SkmnsJeattebergs bergslag............

Gamla Norbergs d:o ............

^Gemensamma förhållanden för Nora, Hjulsjö,

hytte och Hellefors bergslager......

Nora bergslag................

....... 10.

....... 27.

Lindes, Ramsbergs, Gryt .

..... 39.

....... 47.

..... 49.

Hjulsjö d:o ............. ......... 50.

Lindes d:o .......... ........52.

GemetZmaVMihnd,; >d, firythy^ iob Mefors'' berg^gev . . . • »•

Grythytte bergslag........... 57.

Hellefors d:o 58.

Carlskoga d:o 62.

Lekebergs d:o 66.

Lerbäcks d.o 72.

Nya Kopparbergs d:o ...............

Wermlands län: 74.

Fihpstads bergslag............... 87.

Nyeds d:o ............

Jönköpings län: 90.

Tabergs bergslag..............

Störa Kopparbergs län: 93.

Westerb er g slag en...................

Geflcborgs län:

Of vansjö och Thor såkers bergslag - - - -

Sammanfattning öfver värdena af de åtnjutna

friheterna och det derför ut -

97.

100.

gjorda vederlaget.................... ........101.

Sgna*/- uppdel «f KkjeH&n^, m. ...........102''

A, B och C samt N:ris 1—
D, Tablå öfver de åtnjutna
utskylderna........

13, ang. Filipstads bergslag......

friheterna och de deremot svarande

107.

133.

STORMÄKTIGSTE, ALLERKÅDIGSTE KONUNG!

i

Sedan Eders Kong!. Maj:t, vid utfärdandet den 20 September 1859 af nådig
Förordning angående utsträckt frihet för bergshandteringen, i nådigt Bref af
samma dag anbefallt Sitt och Rikets Kommerskollegium att, till vinnande af
ledning för bedömande åt de verkningar, som nämnda Förordning kunde medföra,

2

äfvensom af de åtgärder, hvilka tilläfventyrs kunde finnas tjenliga att vidtaga i
fråga om förändring af bergsrörelsens beskattning, efter det berörda nådiga Förordning
varit under ett års tid gällande, genom vederbörande bergmästare inhemta
och till Eders Kong!. Magt afgifva underdånig berättelse om de förändringar i
afseende å bergshandteringen, som författningen kunde anses hafva medfört, dels
i allmänhet och dels inom de egentliga tackjernsbergslagerna, och dervid jemväl,
efter omständigheterna och orternas särskilda förhållanden, föreslå om och i hvad
män föreskrifter rörande tillämpning af det i Författningen stadgade förbehåll i
afseende å bergslagsfriheterna, eller i fiffigt, vore påkallade;

samt den sålunda meddelade nådiga befallningen blifvit af bemälda kollegium
i underdånig skrifvelse den 26 Mars 1862 fullgjord, dervid, och etter det
Rikets Ständer i underdånig skrifvelse den 7 Mars 1860, med anmälan att de
för sin del besluta, det hammarskatten för stångjernstillverkningen inom hela riket
och tackjernstionden af alla masugnar utom de privilegierade bergslagerna
skulle från och med då innevarande Statsregleringsperiod upphöra, i underdånighet
anhållit, att, derest de privilegierade bergslagerna skulle derom väcka fråga,
Eders Kongl. Maj:t, måtte täckas i nåder låta verkställa en utredning åt dessa
bergslagers återstående privilegier samt derefter till Rikets Ständer aflåta nådig
Proposition om och med hvilka vilkor befrielse från tackjernstiondens utgörande
må blifva samma bergslager tillerkänd, kollegium tillika i underdånighet hemställt,
att, äfven om ingå ansökningar i detta hänseende skulle hafva från bergslagerna
till Eders Kongl. Maj:t inkommit, den i Rikets Ständers underdåniga skrifvelse
omförmälda utredning af bergslagernas privilegier måtte blifva i nåder anbefalld
och Rikets Ständer meddelad tillika med en af vederbörande verkställd utredning
af tackjernstiondens belopp några af de senare åren, efter det donna tionde sista
gången, nemligen genom Kongl. Kungörelsen deri 14 November 1854, blifvit nedsatt,
så att af dessa utredningar måtte kunna inhemtas värdet å ena sidan af
bergslagsförmånerna och å andra sidan af tackjernstionden för hvar och en åt de
privilegierade bergslagerna; hvarefter och sedan Rikets Ständer yttrat sig om de
vilkor, hvarpå de för sin del villo medgifva, att tackjernsskatten inom de privilegierade
bergslagerna må upphöra, och all fråga om vidare inskränkning i bergslagsförmånerna,
i följd af hemmansinnehafvares upphörande med bergshandteringen,
förfalla, samt i händelse hvad Rikets Ständer sålunda komme att besluta vunne
Eders Kongl. Maj:ts nådiga bifall, det som än vidare kunde återstå för regleringens
genomförande, enligt hvad kollegium föreställde sig, torde kunna genom
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes försorg vid sammankomster med bergslagsintressenterne
i orterne uppgöras;

har Eders Kongl. Maj:t genom nådig remiss den 23 Mai 1862 till Sitt och
Rikets Kammarkollegium öfverlemnat de till berörda ärende hörande handlingar,
med nådig befallning att, efter verkställd utredning af de särskilda bergslagernas
ännu Kvarstående privilegier, till beskaffenhet och omfattning, samt sedan från

3

vederbörande inhemtats upplysning om tack)ernstiondens belopp, särskild! för
hvarje bergslag, under de närmaste fem åren efter den genom Kong!. Kungörelsen
den 14 November 1854 senast beviljade nedsättning i nämnda tionde,
gemensamt med Kommerskollegium afgifva underdånigt utlåtande angående de
vilkor, hvarunder tackjernsskatten i de privilegierade bergslagerna må kunna upphöra,
samt all fråga om vidare inskränkning i bergslagsförmånerna, i följd af
hemmansinnehafvares upphörande med bergshandteringen, förfalla,

För åvägabringandet af den utredning i förevarande hänseende, hvilken,
enligt hvad sålunda blifvit i nåder anbefaldt, herde ärendets vidare handläggning
föregå, har Kammarkollegium, efter det dess provinskontor fått förberedande
yttrande i ämnet afgifva, ansett ändamålsenligast vara att, jemte upplysning om
de ifrågakomma tiondebeloppen under nyss omförmälda tid, först och till en början
från de bär afsedda bergslagsorterna infordra uppgifter angående de privilegier,
som der ännu åtnjötos, för att sedermera låta dessa uppgifter hos kollegium
granska och förfullständiga. Och ehuru i den nådiga remissen icke finnes
särskild! föreskrifvet, att vederbörande bergslagsintressenter skulle i frågan höras,
innan kollegierna afgåfvo underdånigt utlåtande i ämnet, har det dock tillika
synts lämplig! att, på sätt vid den genom Kongl. Brefvet den 24 Augusti 1860
bestämda regleringen af skatteförenklingens genomförande inom Sala bergslag förfarits,
vederbörande inom de nu ifrågakomna bergslagsorterna lemnades tillfälle
att sig yttra angående de vilkor, under Indika befrielse från tackjernsskattens utgörande
må kunna dem tillerkännas. Med afseende härå hafva af Kammarkollegium
till Edurs Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Stockholms, Upsala, Westmanlands,
Örebro, Wermlands, Störa Kopparbergs, Östergötlands, Södermanlands,
Jönköpings, Gefleborgs, Westerbottens, Norrbottens och Jemtlands län, inom hvilka
län bergslager, enligt äldre handlingar, skulle varit till finnandes, skrivelser aflåtits,
med anmodan att, der sådan! förhållande fortfarande vore för handen, dels
ifrån vederbörande infordra ej mindre uppgifter rörande de särskilda bergslagernas
ännu Kvarstående privilegier äfvensom beträffande de områden, till härad och
socknar, eller delar deraf, af hvilka hvarje bergslag bestode, än ock upplysning
angående tackjernstiondens belopp, särskild! för hvarje bergslag, under åren 1855
till och med 1859, dels att vid sammanträde inför Kongl. Majds Befallningshafvande
höra bergslagsintressenterne angående de vilkor, under hvilka tackjernstionden
ma kunna upphöra, samt att med nämnda uppgifter och upplysningar
äfvensom med protokollen vid nyssberörda sammanträden till kollegium inkomma.

Efter det, med anledning häraf, så beskaffade uppgifter och handlingar
från vederbörande ingått, samt ej mindre berörda uppgifter blifvit behörigen granskade,
än äfven de omfattande undersökningar i de hos Kammarkollegii trenne
Provinskontor äfvensom bos samma kollega Arkivkontor förvarade handlingar,
hvilka för frågans utredning varit af behofvet påkallade, nu blifvit afslutade, och
samtliga bemälda Provinskontor med infordrad! yttrande i ämnet inkommit, få.

4

Kammar- och Kommerskoilegierna det dem nådigst anbefallda utlåtandet i ärendet
härmed afgifva, samt i sådant afseende i underdånighet anföra följande:

Enligt hvad af de från de särskilda orterna inkomna handlingarna inhemta^
hafva Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Stockholms, Upsala, Störa
Kopparbergs, Östergötlands, Södermanlands, Gefleborgs, Westerbottens, Norrbottens
och Jemtlands län uppgifvit, att inom dessa lön några tackjernsbergslager, som
åtnjöto några slaga privilegier, icke voro till finnandes, hvaremot Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i Westmanlands, Örebro, Wermlands och Jönköpings
län, med omförmälande att privilegierade tackjernsbergslager derstädes förekommo,
insändt de i ärendet infordrade upplysningar och yttranden; och finnes i detta
hänseende vara meddeladt och anfördt,

rörande Westmanlands län:

att de till länet hörande Skinnskattebergs och Gamla Norbergs bergslager
voro indelade till ordinarie och extra rotering samt i öfrig! utgjorde allmänna
utskylder och besvär i likhet med landslag, men att likväl krono- och skattejorden
inom dessa bergslager tillgodonjöto väsentlig lindring i grundräntan, bestående
i fullkomlig frihet från följande till hemmantalsränta!! för hvarje mantal krono
och skatte efter landslag hörande skattetitlar, nemligen landtågsgärden, vinterkörseln,
vaskkörseln och dagsverkspenningarna, hvilken skattelindring, beräknad efter
medelmarkegångspris, motsvarade ett penningevärde af 72 riksdaler 90 öre, till
följd hvaraf och sedan ifrån detta belopp blifvit afräknad en till hemmantalsräntan
i hvardera af dessa bergslager särskild! hörande post, benämnd i Skinnskattebergs
bergslag “malmköring11, i värde motsvarande 1 riksdaler 5 öre, samt i
Norbergs bergslag “drängejern", uppgående till ett värde för hvarje hemmansnummer
af 20 öre, eller för helt mantal af omkring 80 öre, den lindring i beskattning,
som genom bergslagsprivilegierna åtnjötes, torde kunna beräknas för
hvarje mantal krono och skatte i Skinnskattebergs bergslag till 71 riksdaler
85 öre, och i Norbergs bergslag till 72 riksdaler 10 öre;

att Skinnskattebergs bergslag, som omfattade Skinnskattebergs, Gunnilbo
och Heds socknar samt någon del af Bamsbergs socken, bestode af 327/64 mantal
krono, 59Y2 mantal skatte och 14y2 mantal frälse, eller af tillsammans 7727/64
mantal, samt att Gamla Norbergs bergslag, som omfattade Norbergs, Westerfors,
Karbennings och Wester Wåhla socknar och någon del af Wester Färnebo socken,
innehölle 21/2 mantal krono, 893/4 mantal skatte, 5V4 mantal frälse, eller tillsammans
97Y2 mantal;

att debiterad tionde för tillverkad! tackjern inom Skinnskattebergs bergslag
under åren 1855—59 i medeltal för ett år räknadt uppgång» till ett belopp
af 430 centner 74 €( 81 ort; att beloppet af den ständiga tionden, eller skattejernet,
inom samma bergslag, på enahanda sätt beräknadt, motsvarade 179 centner
2 A 13 ort, äfvensom att dessutom enligt Kongl. Brefvet den 4 Maj 1861
särskild! påfördt skattejern årligen utgått med 209 centner 18 Os 4 ort; samt

i

5

att värdet dels å tionden för det tillverkade tackjernet äfvensom å den ständiga
tionden, eller skattejernet, i medeltal för år utgjorde 1,739 riksdaler 95 öre, och
dels å det genom förenämnda nådiga Bref åsätta skattejernet, likaledes i ärligt
medeltal, uppginge till 553 riksdaler 12 öre;

att för Norbergs bergslag den debiterade tionden för tillverkad! tackjern
och det påförda skattejernet under ifrågavarande tid i ärligt medeltal uppginge,
den förra till 2,127 centner 92 45 ort och det senare till 180 centner 20

82 ort, med ett värde för båda dessa poster tillsammans af 6,165 riksdaler 99 öre;

hvarjemte och slutligen äfven inhemtas, att flertalet af vederbörande bergslagsintressenter,
på ofvanberörda sätt hörde, förenat sig om ett yttrande hufvudsakligen
af det innehåll, det fögderiförvaltningens antagande, att förenämnda skattelindring
vore en återstod af bergslagerna förunnade privilegier, icke kunde af dem
godkännas, enär, enligt deras förmenande, Skinnskattebergs och Norbergs bergslager
icke hade någonting qvar af de dem fordom tilldelade privilegier, samt
att, äfven om detta förmenande iunebure ett misstag, bergslagsintressenterna, vid
det förhållandet att tillverkningen af tackjern numera vore en fristående handtering
utan sammanhang med egandet af jord, i följd hvaraf den omständigheten
att jorden vore befriad från vissa skattetitlar icke kunde utgöra skal till bibehållande
af tackjernstionden, lika litet som borttagandet af nämnda tionde kunde
gifva någon rimlig anledning till ökad beskattning af jorden inom bergslagerna,
funno sig föranlåtna att i allt fall bestrida utgörandet af tackjernstionde såsom
både obilligt och olämpligt, med yrkande, på sålunda anförda skäl, att berörda
bergslager måtte, i likhet med hvad redan blifvit medgifvet för offer utom privilegierad
bergslag, varda befriade från nämnda tionde, och att skatt för tillverkning
af tackjern måtte komma att utgå endast genom bevillning;

rörande Örebro län:

att inom detta län farinös 10 privilegierade bergslager, nemligen:
inom Nora fögderi: Nora-, Hjulsjö-, Grythytte-, Hellefors- och Carlskoga-;
inom Wester-Nerikes fögderi; Lekebergs- och Lerbäcks-; samt
inom Lindes fögderi: Lindes-, Ramsbergs- och Nya Kopparbergs-;
att samtliga dessa bergslager åtnjöto frihet från ordinarie rotering, och att
endast 25 mantal inom Lindes Bondefjerding, sedan den en del hemman inom
Lindes socken åsätta ordinarie rotering blifvit genom Kong!. B refvel: den 27
Augusti 1843 upphäfd, från och med år 1844 erlagt en “knektefrihetsränta11 med
3 riksdaler 33 öre per mantal;

att, hvad anginge Carlskoga bergslag, hemmanen derstädes, jemlik! Kong!.
Brefvet den 11 December 1667, tillgodonjöto den lindring i tiondejernsskatten, att,
i ställe! för den af dem utgående landtågsgärden, å berörda skatt afräknades för
de hemmansdelar, för Indika tackjernstillverkning under året idkats, ett belopp
motsvarande 2 skeppund per helt mantal;

6

att Lekebergs bergslag, inom hvilken grundräntan i allmänhet vore lägre
än i landslag, särskild! åtnjöte lindring eller så kallad afkortning å sin tionde till
ett belopp, som syntes motsvara den gamla Osmundssjernskatten;

att inom Lerbäcks bergslag, der i allmänhet grundräntan jemväl vore lägre
än i landslag, för åtskilliga hemman, som under de senaste 20 åren upphört med
tackjernsblåsning och fatt sig skattejernsafgift åsatt, donna afgift nu meta icke
utginge;

att genom ett emellan Kongl. Näjd och Kronan samt bergsmännen och allmogen
i Kora och Lindes bergslager den 8 Juni 1664 afslutadt kontrakt blifvit
stadgadt, det för hvarje helt mantal skulle utgå. B5/26 Skeppund tackjern i stället
för förut förekommande ordinarie räntepersedel-;

att räntan för helt mantal inom landslag i Lindes fögderi i medeltal öfverstege
motsvarande ränta inom Lindes bergslag med omkring 137 riksdaler och
enahanda ränta inom Nya Kopparbergs bergslag med omkring 88 riksdaler, ehuru
jordarealen till ett mantal i berörda landslag i allmänhet vore långt mindre än
den i nämnda bergslager;

att de särskilda bergslagerna inom länet bestodo afföljande områden, nemligen.

Nora bergslag: af Nora och Jernboås socknar, i Nora och Hjulsjö
härad, samt den del af Kihls socken, som tillhör Nora härad ;

Hjulsjö bergslag: af socknen åt samma namn, i Nora och Hjulsjö härad :

Grythytte bergslag: af Grythytte socken i Grythytte och Hellefors härad ;

Hellefors bergslag: af Hellefors socken, i sistnämnda härad;

Carlskoga bergslag: af Carlskoga härad, omfattande Carlskoga ock Bjurkärns
socknar;

Lekebergs bergslag: af Lekebergs härad, innefattande delar af 7 socknai,
nemligen af Qvisbro socken 27% mantal, af Knista socken 10%
mantal, af Hidinge socken 21% mantal, åt Wintråsa socken 8 mantal,
åt Tysslinge socken 17 mantal, af Kihls socken 11% och af Nysunds

socken 1% mantal; __

Lerbäcks bergslag: af Lerbäcks socken, i Ktimla härad, samt åt 33 /4
mantal i Hammars socken och 1 mantal i Snäf!unda socken, båda inom
Sundbro härad; varande dock ett hyttelag inom Lerbäcks socken genom
särskild! beslut förlagdt utom bergslagens fögderi;

Lindes bergslag: af största delen åt Lindes socken, i Lindes och Ramsbergs
härad, samt derjemte af Öskeviks hyttelag, i Nora härad;

Ramsbergs bergslag: af största delen af Ramsbergs socken, i Lindes och
Ramsbergs härad; och

Nya Kopparbergs bergslag: af Nya Kopparbergs härad, bestående a

Ljusnarsbergs socken; .

att tackjernstionden för samtliga dessa bergslager under åren 1855—18o9 i
medeltal för år uppgått till 9,560 centner 40 <ti 31 ort; samt

7

slutligen att flertalet åt vederbörande bergslagsintressenter, vid det med
dem hållna sammanträde inför Kong!. Maj:ts Befallningshafvande, förenat sig om
ett yttrande, hufvudsakligen af det innehåll, att

då tackjernstillverkningen nu mera vore skiljd från hemmanen och öfverrätt
till fabrikshandtering, samt donna tillverkning äfvensom grufvebrytningen fått
sig åsatt bevillning, ° och något skal att, sedan tackjernstionden blifvit afskaffad
utom bergslag, alltså icke syntes förefinnas för qvarståendet inom bergslag af
duenna tionde, hvilken dessutom numera, i följd af förändrade förhållanden, utginge

sa ojemn!, att ej sällan för 10,000 och 30,000 centner tillverkadt tackjern skattades
lika;

då den enda för ifrågavarande bergslager återstående förmånen i fråga om
beskattningen bestode i friheten från ordinarie rotering, och tackjernstionden icke
hade någonting gemensamt med donna, utan tillkommit såsom en skatt på grufvorna
långt före roteringens införande, samt följaktligen tackjernsskattens borttagande
icke syntes höra verka någon förändring i berörda frihet, dess mindre

som hela befolkningen, oskingrad, vore väl behöflig för arbetet vid grufvor och
hyttor;

då tattigafgiften inom bergslagerna, med anledning deraf att eu mängd ar
hetare vid grufvor och hyttor på sin ålderdom, i följd af tyngre arbete och kroppsskador,
folio fattigvården till last, vore högst betungande;

då skjuts-entreprenad-afgiften, i följd af det störa’ behofvet af dragare vid
bergsbruket, och kostnaden för vägars underhåll, med afseende å de tunga transporterna
likaledes vore synnerligen betungande;

då hemmanen inom bergslag, i hvad anginge jordbruket, voro mycket svaga
och deras hufvudsakliga afkomstkälla, skogen, kunde tillgodogöras blott genom
tackjernstillverkning, hvilken handtering erfordrade störa förlag och ofta lede af
vidrig konjunktur; och

då landet både en stor indirekt fördel af jernhandteringen, såsom lemnande
bidrag till eu af de betydligaste exportartiklarna, samt denna handterings blomstring
inom landet berodde på lindriga skatter och frihet att utveckla sig;

bemälde intressenter ansågo sig, med uttalande af den åsigt, att den''förmån
som extra roteringen i fredstid medförde, med allt skäl bolde, oaktadt tackjernstiondens
borttagande, för all framtid komma bergslagerna till godo, höra begära
och äska, att de nu afsedda bergslagerna måtte, med bibehållande af nämnda
förmån att vidkännas endast extra rotering, varda från tackjernstiondens utgörande
befriade;

rörande Wermlands län:

att inom detta län funnes tvenne bergslager, nemligen Bhilipstäds och Nyeds
ehuru Nyeds bergslag aldrig idkat tackjernsblåsning, och sålunda icke heller utgjort
någon tackjernstionde;

8

att de inom den förstnämnda af dessa bergslager till Kongl. Magt och
Kronan utgående räntor för hyttor och bergstorp belöpte sig för hel bytta till 8
riksdaler 50 öre och för bergstorp, utom så kalladt Osmundsjern af olika belopp,
till 37 öre skjutsfärdspenningar och 50 öre boskapspenningar, hvaremot de så
kallade rekognitionsskogshemmanen i Philipstads bergslag äfvensom ofri ga skattehemman
i båda bergslagerna utgjorde jordebok^ och mantalsränta till ett belopp
af omkring 100 riksdaler för helt mantal;

att kronotionde erlades af så val hyttor och bergstorp som hemman;

att båda bergslagerna voro befriade från ordinarie rotering, med undantag
endast för de på senare tiden skattlagda rekognitionsskogshemmanen, hvilka erlade
rotevakansafgift;

att. de nämnda bergslagerna inom länet bestodo af följande områden,
nemligen:

Philipstads bergslag: af Fernebo härad, innefattande Fernebo, Brattfors
Nordmarks, Gåsborns, Eäms, Kloppa och Lungsunds socknar; och

Nyeds bergslag: af Nyeds härad, innefattande Nyeds och Elfsbacka socknar;

att den influtna tackjernstionden under åren 1855—-1859 i medeltal för är
uppginge till 4,876 centner 49 <7/ BO ort, motsvarande i värde 14,640 riksdaler

5 öre; samt

slutligen att, vid sammanträde inför Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, a ena
sidan intressenterna från Nyeds bergslag förklarat, att, då donna bergslags piivilegier
icke vore gifna för tackjernsblåsning, som, enligt hvad vid tillfället upplystes
bedrefves endast vid Kärnshyttan, hvilken blifvit under senare åren anlagd
och åtnjöte frihetsår till och med år 1865, Nyeds häradsboer icke hade någon
förmån hvarken att begära eller afstå, utan önskade bibehållas vid dem förunnade
privilegier oförändrade, samt att, då Kronan aldrig åtnjutit någon tackjernstionde
från Nyed, Kärna masugn måtte betraktas lika med sådana verk på landet, eller
utom bergslag; men att å andra sidan, i hvad anginge Philipstads bergslag, ombuden
från Fernebo härad och öfrige närvarande egare af bergsmansegendom derstädes
förenat sig om det yttrandet i frågan, att, om bergslagen befriades från
tackjernstionden, den väl icke skäligen kunde undgå att erlägga någon annan,
fonden motsvarande, skatt, den ombuden dock icke kunde föreslå, men att de
hoppades, det bergslagen vid en sådan förändring måtte få tillgodonjuta samma
fördela!- som, eller''likställighet med, de för detta bergslager, hvilka redan vunnit
befrielse från skyldigheten att blåsa tackjern; i sammanhang hvarmed äfven enhälligt
uttalades den önskan, att bergslagsintressenterna måtte undfå del af det förslag
i nämnda hänseende, som kollegierna kunde komma att afgifva, för att blifva
i tillfälle att deröfver sig yttra; och

rörande

9

rörande Jönköpings län:

att inom detta län funnes blott en privilegierad tackjernsbergslag, nemligen
Tabergs;

att de privilegier, som af nämnda bergslag åtnjötos, bestodo i befrielse
från erläggande af de i kemmantalsräntan ingående dagsverkspenningarne äfvensom
i frihet från ordinarie rotering;

att till donna bergslag'' hörde 143/g mantal i Barnarps socken, 14 mantal i
Månsarps socken, 21/2 mantal i Rogberga socken samt 10% mantal i Sanseryds
socken, alla belägna i Tveta härad, samt 1/2 mantal i Byarums socken af Östbo
härad;

att den under åren 1855—1859 utgjorda tackjernstionden i medeltal för år
belöpte sig till 575 centner 28 tf 86 ort, motsvarande i värde 1,659 riksdaler
10 öre; samt

slutligen att vederbörande bergslagsintressenter vid sammanträde inför
Kong!. Majrts Befallningshafvande förenat sig om ett yttrande, hufvudsakligen af
det innehåll, att, enär hvarje annan afgift till staten, som kunde motsvara tiondetackjernsskatten,
skulle falla bergslagen olägligare och vara mera oförenlig med
dess fördel, bergslagsintressenterne önskade, att tiondetackjernet måtte få såsom
hittills utgå, och att befintliga privilegier måtte få förblifva orubbade.

Efter att sålunda hafva, i väsentliga delar, redogjort för innehållet af de
från de särskilda orterna inkomna handlingar, Indika härhos i underdånighet bifogas,
få kollegierna i fråga om de dervid först omnämnda uppgifterna från de
nio län, der privilegierade tackjernsbergslager förmälts icke vara till finnandes, i
underdånighet anmärka, att, vid anställd granskning i afseende å denna omständighet
de meddelade uppgifterna härutinnan befunnits vara med verkliga förhållandet
öfverensstämmande, utom i hvad beträffar Stora Kopparbergs och Gefieborgs
län, inom hvilka båda län, enligt hvad utröndt blifvit, privilegierade tackjernsbergslager
jemväl förekomma; och hvilka län alltså i detta hänseende äfven höra utgöra
föremål för den undersökning och utredning rörande samtliga inom Riket,
befintliga privilegierade jernbergslager, hvartill kollegierna nu öfvergå.

Då donna utredning skolat omfatta ej mindre ett angifvande af de friheter
och förmåner, hvilka de ifrågakomna orterna i följd af sin bergslagsnatur åtnjöto,
än ock ett jemförande af dessa friheter och förmåner med det vederlag, som af
bergslagerna under en viss, för jemförelse!! härutinnan bestämd, tid utgjorts, hafva
de resultat, hvilka genom de anställda undersökningarna vunnits, synts lämpligast
höra ordnas på det sätt, att för hvardera af de omförmälda bergslagerna, länsvis
sammanställda, först redogöres för privilegiernas beskaffenhet och omfattning äfvensom
för de vilkor, under hvilka de blifvit förunnade, samt derefter, likaledes för
hvarje bergslag särskild!, uppgöres en beräkning öfver värdet, å ena sidan af privilegierna
samt å andra sidan af den jernskatt, hvilken dels såsom tackjernstionde,

2

10

Wtstmanlands
län.

Skinnskattebergs
bergslag.

dels såsom så kalladt skatte)erm, af de bergslager, der sådan skatt under endera
eller beggedera af dessa förmer blifvit föreskri sven, till Kong!. Maj:t och Kronan
utgått; och hafva, enligt hvad berörda undersökningar gifvit vid hunden, hithörande
förhållanden, sålunda ordnade, inom de här afsedda länen visat sig vara
följande, nemligen i fråga om:

I. Westmanlands län:

Inom detta län finnas, i öfverensstämmelse med hvad af Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande och Fögderiredogörarne blifvit uppgifvet och anfördt, två privilegierade
jernbergslag''^, nemligen Skinnskattebergs och Gamla Norbergs.

Hvad nu först beträffar den förra af dessa, eller Skinnskattebergs bergslag,
består densamma af Skinnskattebergs, Gunnilbo och Heds socknar; och som en
väsentlig olikhet i fråga om beskaffenheten af privilegierna för hemmanen, å ena
sidan, inom Skinnskattebergs socken samt å andra sidan inom Gunnilbo och
Heds socknar förefinnes, lärer det vara påkallad t, att kollegierna härutinnan yttra
sig särskild! om den förstnämnda och särskild! angående de tvänne sistnämnda
af dessa socknar. Men som derjemte äfven välboren för privilegiernas åtnjutande
inom dessa socknar blifvit, vid förut väckt fråga om indragning af samma privilegier
för donna bergslag, betraktade såsom i viss mån likaledes skiljaktiga, samt
derförutom i öfrig! åtskilligt af hvad i saken, vid berörda handläggning deraf,
förekommit synes vara upplysande jemväl för nu afsedda ändamål, torde kollegierna
få först redogöra för aet väsentligaste af hvad i dessa senare hänseenden
med ärendets nuvarande utredning eger sammanhang.

Sedan nemligen, med anledning af Rikets Ständers vid 1818 års Riksdag
gjorda underdåniga framställning om bergslagsprivilegiernas indragning för de
orter, der bergsmannayrket icke såsom tillförene idkades, fråga uppstått om Skinnskattebergs
bergslags förändring till landslag, samt vederbörande embetsverk i
ämnet sig yttrat, dervid anförts, bland annat, i hvad anginge Gunnilbo och Heds
socknar, att enär, på sätt de i orten kallna undersökningar och tillgängliga handlingar
utvisade, dessa socknar, der några tackjernshyttor hvarken då funnos eller
någonsin tillförene varit anlagda, icke idkade tackjernsblåsning, och socknarna
således i ingen måtto fullgjorde den med bergslagsprivilegiernas åtnjutande förenade
skyldighet till grufvebrytning och tackjernstillverkning, privilegierna för dessa
socknar torde höra upphöra, och socknarne återgå till landslag dess heldre som
de förhållanden, Indika föranled! Kongl. Maj.ds nådiga beslut den 13 December
1825 om bergslagsfriheternas indragning för Gunnarskogs socken i Wermlands län,
syntes vara enahanda med dem i Gunnilbo och Heds socknar; samt, i hvad be -

11

träffade Skinnskattebergs socken, hvarest tackjernsblåsning år 1686 idkats vid 18
hyttor, och tillverkningen uppgått till 4382 skeppund 13 lispund, men der hela
tackjernsproduktionen, år 1826 inskränkt till allenast eu hytta, efter då sistförflutna
10 års medium utgjorde endast 45 skeppund 13 lispund, att, ehuru häraf
viHe synas> såsom om Staten af den tionde, hvilken erhållits af detta obetydliga
tack]ernsqvantum, undfått sa ringa ersättning för de till bergsbrukets befrämjande
uppoffrade hemmansräntorna, att privilegierna för eu sådan med förlust för Staten
idkad handtering utan vidare betänklighet herde för hela socknen indragas, likväl
och som dervid förekomme, dels att åtskilliga hyttor inom Skinnskattebergs socken
blifvit till bedrifvande af Riddarhytte kopparverk med behörigt tillstånd nedlagda,
och dels att vid ett med vederbörande hemmansegare i frågan hållet sammanträde
så olika meningar och intressen funnits rådande, att somliga tillkännagifvit sig
önska, det den dittills sjelftagna friheten att sällan blåsa måtte förvandlas till en
verklig rättighet, emot skattejerns erläggande, och andra åter yrkat att tackjernsblåsningen
icke måtte få nedläggas, syntes eu undersökning i orten till vinnande
af ordentlig utredning i dessa afseende!, vara nödig; så och efter det jemväl
Rikets Ständer sig i ämnet yttrat, faun Kong!. Majrt godt att genom nådigt Bref
den 23 Januari 1830 förordna, rörande Gunnilbo och Heds socknar, att i händelse
hemmansegaine inom dessa socknar, derom hörde, skulle vilja åtaga sig att från
och med ai 1832 idka tackjernsblåsning till det belopp, att Kronan derigenom
vunne ersättning för den åt dem i sådant utseende förunnade lindring i skattebidragen,
bergslagsprivilegierna finge för dem bibehållas, men att, ifall hemmansegarne
härpå icke ville ingå, eller ock, för den händelse de sådant sig åtogo, derutinnan
brusto, nämnda privilegier då genast borde upphöra och socknarna öfvergå
till landslag, samt, beträffande Skinnskattebergs socken, att undersökning derstädes
skulle i behörig ordning verkställas, för utrönande, å ena sidan, af hvilka
bland^ berörda sockens hemmansegare önskade att tackjernsblåsning idka och att
för sådant ändamål blifva på hyttorna indelade, samt, å andra sidan, af hvilka
bland bcmälde hemmansegare skulle vilja från blåsningsskyldigheten varda befriade,
med åliggande att till landslag öfvergå; hvarjemte förklarades, det Kong!.
Maj:t villo derefter i ämnet sig vidare i nåder utlåta, äfvensom att vederbörande
skulle ega att “de nya handlingar och bevis för bergslagsfrihetens tillgodonjutande,
som de kunde erhålla, framdeles förete till den pröfning af ämnet, hvartill de
kunde finnas föranleda".

Efter det den sålunda i nåder anbefallda undersökningen i orten blifvit
anstånd, samt hemmansegarne i Gunnilbo och Heds socknar, med anledning af
det i Kongl. Brefvet den 23 Januari 1830 meddelade tillstånd, sökt genom företeende
af ett Kong]. Bref den 20 November 1685 styrka sin rätt till bergslagsfrihets
åtnjutande, äfvensom derjemte bestridt all förändring i den hemmanen
i dessa socknar åsätta grundränta, och, i hvad anginge Skinnskattebergs socken,
Bergmästaren, på grund af den derstädes hållna undersökningen, förmält, att af

12

de inom socknen befintliga hemman, hvilka enligt 1825 års jordebok utgjorde
487/16 mantal, 2974/8o mantal, såsom dels idkande tackjernstillverkning, dels varande
redan åsätta skatte]ern och dels genom särskilda resolutioner eller i följd
af hemmanens natur undantagna från skyldigheten att idka tackjernstillverkning
eller erlägga skatteår», voro att anse såsom befriade från all förändring i för
dem redan gällande förhållanden, hvaremot de återstående hemmanen, uppgående
till 1841/80 mantal, herde på hyttor indelas eller åsättas skattejernsafgift; afgåfvo,
på nådig befallning, först Bergskollegium och sedermera Kammarkollegium underdånigt
yttrande i ämnet, dervid

Bergskollegium, i fråga om Gunnilbo och Heds socknar, på anförda skäl,
tillstyrkte, att dessa socknar, ehuru de dittills aldrig idkat någon tackjernsblåsning
och ej heller framdeles mera än förut kunde densamma sig åtaga, enär den
skulle grundas på skogstillgångar, hvilka för de i orten privilegierade tillverkningar
redan voro påräknade, måtte, med tillämpning af de grunder, som för Nyeds
bergslag i Carlstads län ansetts gällande, i nåder varda från nya eller landslagsräntor
befriade; samt i hvad an gin ge Skinnskattebergs socken, under förmälan att
då de bär ofvan först omnämnda, såsom fritagna från förändring ansedda, nära
30 hela hemmanen syntes ega en gifven rätt att utan rubbning af ortens bergslagsnatur
samt deraf beroende skattläggning oförkränkta bibehållas i det skick,
hvari de en gång kommit, någon egentlig indragning af bergslagsprivilegierna
icke heller i fråga om Skinnskattebergs socken skäligen torde höra ega ruin, men
att likväl, och då vilkoret af taekjernstillverkningens fortsätta bedrifvande i och
för bergslagsprivilegiernas tillgodonjutande ännu inom donna socken stode fast,
åtminstone för vid pass 18 Xj1 hemman, dessa hemman måste anses såsom underkastade
skyldigheten att idka tackjernsblåsning, ehuru ett åläggande åt en ovilkorlig
eller till visst belopp utsatt årlig tackjernstillverkning, såsom stridande mot
näringens natur och behof af frihet, icke syntes höra för dem ega ruin, i underdånighet
hemställde, om icke i stället för den ifrågasätta indragningen af bergslagsprivilegierna,
eller den så kallade förvandlingen till landslag, en sådan jemnkning
i berörda privilegier kunde vidtagas, att alla i Skinnskattebergs socken befintliga
hemman, hvilka till deltagande i tackjernsblåsningen ännu voro skyldiga,
blefvo behörigen till blåsning indelade, eller ock, derest belägenheten, skogstillgångarna
eller andra orsaker deremot lade hinder i vägen, ovilkorligen, såsom
både i donna och i Norbergs bergslag tillförene skett, fingo sig åsatt en ständig
skattejernsafgift, hvilken dock med afseende å vissa uppgifva förhållanden ansågs icke
höra bestämmas till högre belopp än två skeppund tackjern efter helt mantal räknadt;

hvaremot Kammarkollegium, i detta ärende, beträffande först Gunnilbo och
Heds socknar, anförde, att i hvad anginge den bevisning rörande undfångna bergslagsprivilegier,
som hemmansegarne volut åstadkomma genom företeendet af Kong!.
Brefvet den 20 November 1685, detta befunnes vara utfärdadt endast angående
dessa socknars då ifrågaställa skyldighet att utgöra dagsverken till Kungsör, eller

1?,

på ön vid Köping med böbergningen, från hvilken skyldighet de blifvit befriade;
att denna befrielse medgifvits, icke derföre att hemmanen voro belägna inom bergslag
och egde åtnjuta bergslagsfriheter, utan på det skal, att dem folie allt för
tungt och besvärligt att antaga sig den påbudna ängsbergningen, enär de uti den
steniga bergslagen vore öfverlastade med arbete, kolningar och körslor till bergverkens
underhållande och fortdrifvande, samt att det åberopade Kongl. Brefvet sålunda
icke syntes innefatta något nytt stöd för dessa socknars talan i målet; att deremot
vid anställd arkivundersökning utrönts, det hemmanen i G-unnilbo och Heds socknar,
Indika hemman af ålder räknats till Malma och Odensvi socknar af Åkerbo härad,
och hvilkas gamla räntor i 1562 års jordebok funnits upptagna såsom förminskade,
emedan hemmanen då blifvit lagda för jernstadga, i 1569 års jordebok voro upptagna
såsom belägna i Malma och Odensvi skogsfjerdingar och lagda till Westerbergslagen,
samt att mot slutet af 1600-talet berörda fjerdingar förekommo under sina
nuvarande sockennamn; att likväl hvarken något bergslagsprivilegium för hemmanen
kunnat igenfinnas eller upplysning erhållas, när öfvergången till bergslagsnatur
egt rum; att för fjerdingarne, liksom för Skinnskattebergs socken, tackjernsblåsning
eller tiondetackjern icke funnes omnämndt förr än år 1608, då genom
Kongl. Brefvet af den 26 Mars samma år förordnades, att Skinnskattebergs-,
Vester-dernbergs och Bisbergs bergslager skulle vara fria från årliga räntan och
ovissa persedlar, af hvad namn de helst vara kunde, om de åtogo sig att utgöra
tiondetackjernet proportionaliter af årliga blåsningen; att i följd häraf med tiondetackjernets
utgörande sistberörda år tagit sin början i Odensvi fjerding eller Gunnilbo
socken, men att uti 1665 års tiondetackjernslängd, och sedermera, någon
blåsning i nämnda fjerding eller socken icke funnes omförmäld; att i Malma fjerding,
eller numera Heds socken, hvarken tackjernsblåsning eller erläggande åt
tackjernstionde någonsin, så vidt kändt vore, egt rum, liksom att utgörandet åt"
skattejern, hvilket såsom en jordebokspersedel derstädes funnes omförmäldt redan
år 1539, icke heller syntes hafva varit någon anledning till bergslagsfrihetens åtnjutande;
att deremot, och ehuru något bestämdt förordnande icke kunnat igenfinnas,
hvarigenom hemmanen i Gunnilbo och Heds socknar blifvit ålagda att för
bergslagsfrihets tillgodonjutande, kringliggande bruk med kolning, körslor och andra
tjenstbarheter betjena, likväl i 1582 och följande årens handlingar omförmäldcs,
att hemmanen i Skinnskattebergs socken samt Odensvi och Malma fjerdingar,
i stället för de vanliga gärder och hjelp er, utgjorde Kongl. Maj ds bruk till hjelp
kol och malm samt andra persedlar, såsom limsten, timmer och näfver, hvilken
hjelp år 1608 upphört att utgå, samt uti 1656 års specialräkning icke vidare omnämndes,
hvaremot Skinnskattebergs bergslag i allmänhet sedan sistnämnda år utgjort
malmköringen, hvilken då, liksom år 1686, varit utarrenderad; och att, enär
sålunda vore uppenbart, det hemmanen i Gunnilbo och Heds socknar fått åtnjuta
befrielse från eller lindring i dem af ålder åsätta räntor, dels i följd af tackjernsblåsningen
och emot skyldighet att den uppehålla, dels derföre att de med kol -

14

ning och körslor samt andra tjenstbarhet^- betjenade de i orten varande, Kronan
den tiden tillhöriga bruk och bergverk, men ådagalagdt blifvit, att under den sistförflutna
tidrymden af nära 200 år tackjernsblåsning icke egt rum eller tiondetackjern
utgjorts inom Gunnilbo socken, och att inom Heds socken åter under ingen
tid sådan blåsning är vorden verkställd eller tiondetackjern blifvit erlagdt,
äfvensom, å andra sidan, icke kunnat visas, att de tjenstbarheter, Kronan under
sitt egovälde innehaft, blifvit åt de enskilde bruksegarne, vid egendomarnes upplåtande,
med Kronans rätt afstådda, och slutligen vid den anställda undersökningen
blifvit visadt, att icke heller hädanefter tackjernsblåsning inom dessa socknar
kunde ega rum, kollegium funne sig böra, beträdande dessa socknar, tillstyrka,
att vid Kong!. Maj ds och Rikets Ständers redan fattade beslut om ifrågavarande
privilegiers indragning måtte förblifva, och att hvad socknemännen till ändrings
vinnande häri ytterligare anfört således måtte lem nas utan afseende; samt, i hvad
derefter anginge Skinnskattebergs socken, yttrade, att af de inom donna socken
belägna 487/16 mantal vore, enligt sist upprättade 1825 års jordebok, liyi6 mantal,
i följd af sin natur, af beskaffenhet att icke kunna blifva föremål för den
ifrågakomna förändrade regleringen, hvilken egentligen afsåge de i socknen befintliga
377/g mantal skatte och krono; att likväl bland dessa senare hemman någon
förändring i grundräntorna för underlåten tackjärnstillverkning icke torde kunna
ifrågakomma för de 961/80 mantal, Indika betjenade Riddarhytte bruk med kolning
och körslor och deremot, jemlik! Kongl. Brefvet den 12 Mars 1816, vore från
blåsning befriade, hvadan, efter afdrag af alla dessa hemman, utgörande tillsammans
2033/40 mantal, återstode endast 2749/80 mantal, alla, med undantag af l/4
mantal kronohemman, af skattenatur, Indika syntes vara nämnda reglering underkastade,
helst deras bergslagsprivilegier måste med verklig tackjernsblåsning, men
icke, såsom för eu del af dem blifvit af Bergmästaren och Bergskollegium antaget,
genom stångjernsbrukens betjenande med kolning och körslor, försvaras; och
att som det af Bergskollegium afgifna underdåniga förslag, att de af förenämnda
skatte- och kronohemman, Indika redan fått en bestämd afgift i tackjern under
namn af skatte]ern, emot befrielse från blåsning, sig åsatt, skulle fortfarande få
samma afgift utgöra, och de öfriga, som af en eller annan orsak icke kunde till
tackjernstillverkning indelas, måtte varda skattlagda endast till en skattejernsafgift
af två skeppund för helt mantal, men deremot undvika förvandlingen till landslag,
icke stode tillsammans hvarken med de af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer i donna
fråga gifna föreskrifter eller med de, rörande grunderna och sättet för hemmans
skattläggning, gällande allmänna författningar, ansåge sig kollegium icke kunna
detsamma i underdånighet understödja, utan funne sig höra tillstyrka, att hvad
Kongl. Magt och Rikets Ständer, jemväl beträffande Skinnskattebergs socken, redan
förordna!, måtte till behörig verkställighet befordras, så att alla de hemman >
bland nyssnämnda 2749/80 mantal skatte och krono, hvilkas egare eller innehafvare
vid den hållna Bergmästareundersökningen icke förklarat sig hugade att tack -

15

jernstillverkning dädanefter idka i den mån, att tionden af deras årliga tillverkning
blefve svarande emot den förminskning i hemmanens grundränta, som i följd
af bergslagsprivilegierna komme dem till godo, och till bedrifvande af så beskaffad
tackjernsblåsning kunde åstadkomma erforderlig koltillgång samt derföre blefve
i vissa hyttelag indelade, måtte i behörig ordning åsättas det grundräntebelopp
som af hemmanen utgjordes, innan vid bergslagens inrättning deras af ålder dragande
räntor förminskades, och som motsvarade hvad för lika beskaffade hemman
inom landslag pröfvades rätteligen på hvarje hemman belöpa, så att alla de hemman,
hvilka icke komme att i någon tackjernsblåsning deltaga, jemte redan dragande
ordinarie rotering, finge vidkännas alla de utskyld^, som af hemmanen i
landslag utginge, hvaremot de skulle varda befriade både från skattejernsafgift
och öfriga besvär, dem i egenskap af bergslag ålåge.

Sedan Rikets Ständer åt hvad sålunda förekommit undfått de! och i andel
dånig skrifvelse den 11 November 1840 andragit, rörande Gunnilbo och Heds
socknar, att, ehuru Kong!. Brefvet den 20 November 1685 anginge endast dessa
socknars befrielse från ängsbergningen på ön vid Köping och dagsverkens utgörande
vid Kungsör, utmärkte likväl detta Bref, att nämnda befrielse beviljades på
grund deraf, att socknarne vore med arbete, kolning och körslor till bergverkens
underhållande och fortdrifvande öfverlastade, och att, då det icke vid den i Kammarkollegium
verkställda arkivundersökningen kunnat utredas, att den bergslagstrihet,
nämnda socknar åt ålder njutit, blifvit beviljad för tackjernsblåsning Rikets
Ständer ansåge allt detta utvisa, att bergslagsfriheten för dessa socknar grundats,
icke på hyttebruk, utan på det biträde vid bergverken i orten, som af dem
blifvit lemnadt, samt att förhållandet således vore enahanda som med Nyeds bergslag,
hvilken Rikets Ständer, enligt underdånig skrifvelse den 11 Februari 1830
ansett höra vid dess bergslagsprivilegier bibehållas, hvadan och då för öfrig! sådana
förändringar, som kunde leda till förökning i de skattebidrag, hvilka af ålder
blifvit utgjorda och grundlagt de värden, hvarefter afhandlingar om hemmanen
egt rum, icke utan de mest giltiga och ostridiga skäl bolde tillvägabringa-?, Rikets
Ständer för sin del förklarade, att skäl till indragning af de bergslagsprivilegier,
Gunnilbo och Heds socknar af ålder åtnjutit, icke förekomme; samt beträffande
Skinnskattebergs socken, att, då det funnes behörigen utredt, det skyldighet
att blåsa tackjern af ålder ålegat hemmanen i donna socken, fastän densamma
dels för vissa bland dem af särskilda orsaker upphört, dels af andra blifvit
obehörigen åsidosatt, Rikets Ständer anhölle, att de i berörda socken varande
hemman, hvilka då vore till deltagande i tackjernsblåsning skyldiga, måtte antingen
till blåsning i vissa masugnar indelas, eller ock, derest giltiga hinder deremot
motto, åsättas en ständig skattejernsafgift, motsvarande den nedsättning i
onera etter landslag, som hemmanen kunde anses genom bergslagsfriheten tillgodonjuta;
så faun Kong!. Näjd godt att, genom nådigt Bref den 16 Februari 1842
i fråga om Gunnilbo och Heds socknar, i nåder förklara, det dessa socknar finge

16

än vidare vid deras bergslagsprivilegier bibehållas, samt, rörande Skinnskattebergs
socken i nåder förordna, att frågan om indragning af donna sockens bergslagsprivilegier
eller om den så kallade förvandlingen till landslag, skulle förfalla, men
att i stället bergslagsprivilegierna borde sålunda jernkas, att alla i Skinnskattebergs
socken befintliga hemman, som till deltagande i tackjernsblåsnmg ännu vore
skyldiga men dertill icke redan* blifvit indelade, skulle antingen behörigen indelas
till sådan blåsning, eller ock, derest belägenheten, skogstillgångarna eller andra
orsaker deremot lade hinder i vägen, påföras en ständig skatte] ernsafgift,
motsvarande den nedsättning i onera efter landslag, som hemmanen kunde anses
genom bergslagsfriheten tillgodonjuta; hvarjemte nådig befallning meddelades Bergskollegium
att genom ortens Bergmästare gå i författning om den nya hyttemdelningens
snara verkställande, samt om skattejernsafgiftens utsättande och bestämmande
för de hemman, Indika, utan att från blåsningsskyldigheten vara i behörig
ordning frikalla^, icke blefve till ständig blåsning indelade.

j följd häraf upprättades af vederbörande förslag till skattejernsafgnt ioi
sistberörda hemman, hvilken afgift af Bergskollegium, genom utslag den 17 Augusti
1854, fastställdes till 6 skeppund för helt mantal och i förhållande derefter
för mindre hemmansdelar, men, sedan åtskillig^ bruks- och hemmansegare häröfver
anfört besvär, under yrkande, dels att helt och hållet blifva befriade från
skattejernsafgiften, dels att, der donna afgift komrne att utgå densamma matte
bestämmas till 2 skeppund för helt mantal och i förhållande derefter för mindre
hemmansdelar, förklarades genom nådigt Bref deri 4 Maj 1861, att, enär vid den
genom Kong!. Förordningen, angående utsträckt frihet för bergshandtenngen, deri
20 September 1859 åt hyttedelegare i tack jernbergslag medgitna frihet att upphöra
med tackjernsblåsning blifvit fästadt allenast det vilkor, att de, som af namnda
frihet sig begagnade, skulle vara underkastade deri inskränkning i bergsmannafriheterna,
som i behörig ordning kunde varda bestämd, samt, med afseende hava
och då berörda nådiga Förordning redan vore till efterlefnad gällande, fattande
af skafjern- eller annan särskild afgift å de bergsmanshemman, som upphörde
med tackjernstillverkning, dädanefter icke borde ifrågakomma eller ega rum annorlunda
än möjligen i sammanhang med det allmänna förordnande angående inskränkning
i hemmanens bergslagsfriheter, som i vederbörlig ordning kunde provas
tjenlig! att meddela, frågan om ständig skattejernsafgifts bestämmande för de
hemman inom Skinnskattebergs socken, Indika, ehuru skyldiga till deltagande i
tackjernsblåsning, icke vore dertill indelade, borde, vid sålunda förändrade förhållanden,
förfalla; hvaremot beträffande frågan, huruvida klaganderne herde för sina,
såsom blåsningsskyldige ansedda, hemman vidkännas någon skattejernsafgitt för
tiden från och med år 1854 intill den 1 November 1860, då ofvanberörda Kong!.
Förordning träd! i gällande kraft, i nåder förklarades, det klagande™ lU!V
nits icke höra befrias från så beskaffad afgifts utgörande under nämnda tid, men

att,

17

att, då den af Bergskollegium, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts den 16
Februari 1842 fattade nådiga beslut, tillämpade beräkningsgrund för afgiftsbeloppens
bestämmande skulle, särdeles vid jemförelse med hvad i afseende å slika avgifter
inom andra bergslagsorter vore stadgadt, föranleda till en för klaganderna
obilligt hög beskattning, samt härtill dessutom komme, att, genom tid efter annan
och senast genom nådiga Kungörelsen den 14 November 1854 medgifven lindring
i beskattningen af tackjernstillverkningen, tiondetackjernsskatten inom bergslag utginge
med endast hälften af det belopp, hvartill samma afgift år 1842 utgjorts,
de genom Bergskollegii utslag klagandernas hemman åsätta skattejernsafgifter
skulle för ifrågavarande tid utgå med endast hälften af de bestämda beloppen.

Efter att sålunda hafva anfört det väsentligaste af hvad med anledning af
väckt fråga om indragning af Skinnskattebergs bergslag förekommit och ansetts,
med hänsyn till bär förevarande utredning, upplysande, få kollegierna återupptaga
redogörelsen för de nu förrättade undersökningarne angående denna bergslags ännu
Kvarstående privilegier.

Enligt dessa undersökningar omfattar Skinnskattebergs bergslag 7559/64 mantal,
liv lika, jemlik! 1825 ars jordebok, och med tillägg af de efter dennas upprättande
skattlagda lägenheter, utgöras af:

Skatte- och Kronohemman:

Inom Skinnskattebergs socken..............38%

samt Stubbe- och Röjselrättshemman, skattlagda efter år

1825............... i 15/

Inom Gunnilbo socken......................

„ Heds socken................

407/64

11 Va

913/,6

Frälsehemman:

Inom Skinnskattebergs socken
„ Gunnilbo socken ....
„ Heds socken ......

Frälse Säterier:
Inom Skinnskattebergs socken
„ Gunnilbo socken ....

ilA

2k

Summa mantal

Och då härtill lägges kyrkoherdeboställena inom dessa tre socknar,
Indika boställen i nyssberörda jordebok icke äro upptagna till mantal
annorlunda än att i annotationerna anföres, att de äro ansedda för
1 mantal inom Skinnskattebergs, % mantal inom Gunnilbo och % mantal
inom Heds socken, med tillsammans.............. . . .

så erhållas............................ . mantal

612%

64-

13.

1%

7 5 59/64-

11/

1 / a

77%,

64

3

18

eller samma antal, som häradsskrifvaren uppgifver, hvarvid dock torde höra erinras,
att de 235/96 mantal, som enligt häradsskrifvarens uppgift tillhöra Ramsbergs
socken, i jordeboken äro upptagna inom Skinnskattebergs socken, dit de
sålunda i nu ifrågavarande beskattningshänseende äro att räkna, ehuru de, enligt
Statistiska Centralbyråns berättelse för åren 1851—1855 tabellen 6, i ecklesiastikt
afseende tillhöra Ramsbergs socken.

Beträffande nu de friheter i räntor, som af bergslagen för hemmanen åtnjutas,
så förekommer dervid, i hvad angår jordeboksräntan, först för Skinnskattebergs
socken, att denna ränta för de gamla hemmanen, enligt alla senare jordeböcker,
består, per mantal räknadt, af

penningar (städjepenningar) 16 skillingar, dock blott för få hemman;

8 stigar kol och
6 dagsverken;

men att sagda ränta år 1608 i jordebok och räkenskap linnés påförd hemmanen,
per mantal, med:

Städjepenningar, 1 daler, dock blott å kronohemman, samt
Osmundsjern, å alla hemman, dock till olika belopp ;
hvaremot några kolräntor eller dagsverken då icke finnas upptagna. 1 föreskrifterna
om utgörandet af donna äldre ränta inträdde emellertid sistnämnda ar den
förändring, att samma år, 1608, utfärdades tvänne Kong!. Bref, dels af den 18
Februari till Danemännen i .Flora, Linne och Skinnskatta bergslag!!», dels af den
26 Mars till -allé, som uti Skinskattebärgzlagen, Westerjärnbärgzlagen och Bijssbärgzlagen
boendes ähre», genom Indika Kongl. Bref medgafs befrielse från alla
förut utgående utlagor och hjelp er emot det att i stället "hvart tionde pund utgjordes
af hvad som erhölls af “berget41. På grund af det senare af dessa
Kongl. Bref afkortades i samma års räkenskap allt Osmundsjern^ i berörda ränta.
Äfven städjepenningarne i samma ränta blefvo likaledes affärda; men är med dem
det förhållandet, att de detta oaktadt sedermera utgått och ännu utgå. Den öfriga
jordeboksräntan, eller Osmundsjernet, afiördes fortfarande på grund af 1608 års
Kongl. Bref intill och med år 1619, då, enligt samma års jordebok, hemmanen i
socknen utgjorde

Skattehemman............................ ^3’/2 mantal,

Kyrkohemman........................... • • ^ /a »

tillsammans 39 mantal,

och Frälsehemman........................... 1 mantal,

samt det för skatte- och kronohemmanen debiterade Osmundsjernet uppgick till
33 fot 2 hundradt Os munder, eller 668 lispund. Med påföljande året, 1620, är
bergslagen utarrenderad, och finnes ingen fullständig handling förrän först för
året 1635, då Osmundsjernet helt och hållet försvunnit, och af gamla jordeboksräntan
endast städjepenningarne återstå; hvaremot dels i sistnämnda års jordebok

19

finnes upptagna 8 stigar kol på mantalet, dels ock sedermera, vid början af
1640-talet, i jordeboken finnas införda de i nuvarande jordeboksränta!! förekommande
6 dagsverken. Enligt hvad utrönt blifvit tillhöra emellertid dessa båda
senare poster rätteligen icke jordeboksränta!!, utan mantalsränta!!, ithy att den
förra, eller kolon, motsvara.!- Landtågsgärden, och den senare, eller dagsverkena,
utgör en del af Bruksbjelpen.

Hvad nu vidare angår jordeboksränta!! af de gamla hemmanen i Giunnilbo
och Heds socknar, så består densamma i senare jordeböcker af
Penningar, för några hemman,

8panmål, för några hemman,

Kol för alla hemman,

12 dagsverken, likaledes för alla hemman; hvaremot densamma i början af
1600° talet utgått i
Penningar,

Osmundsjern,

Korn,

Humle,

Hampa,

Årliga och)

-r-r 1 nAst&r öftint

Kungs- )

Dagsverken;

Och är i afseende å den sålunda inträdda förändringen i denna ränta befunnet,
att, jemte det 1608 års Kongl. Bref visserligen fåll någon ringa del tillämpades
äfven för GunniJbo socken, ehuru likväl endast tillfälligtvis, eller då något
hemman derstädes deltog i tackjernsblåsningen, räntepersedlarne i båda de nu
ifrågavarande socknarne, hvilka liksom Skinnskattebergs socken varit från och med
år 1620 utarrenderade, redan år 1633, enligt den då upprättade jordeboken, finnas
förändrade från hvad de af ålder varit, ehuru dock icke till följd af någon under
liden verkställd ny skattläggning, utan endast af den anledningen, att hemmanens
äldre räntor jemväl före 1620 fått utgöras med andra, i orten mera allmänt förekommande
och för de skattskyldige sålunda lättare tillgängliga, persedlar, såsom
först med kol, stångjern och tackjern samt sedermera hufvudsakligen, eller endast,
med kol; och visar sig härvid, dels att, om, med tillämpning af den åren 1617—1619
följda undervisningen, jordeboksränta!! i dessa socknar, endast med undantag af
hästarne för frälsehemmanen i båda socknarna, af alla slags kontanta penningar
för krono- och kyrkohemmanen i Gnnnilbo socken äfvensom af spannmålen derstädes,
hvilka bibehöllos utan förvandling, omsättes i kol och dertill läggas 8
stigar kol på mantalet i Gnnnilbo socken och 16 stigar kol på mantalet i Heds
socken, så erhållas i allmänhet de hemmanen nu påförda kolräntor, af hvilka, här
likasom i Skinnskattebergs socken, 8 stigar på mantalet utgöra en ersättning för
Landtågsgärden, dels ock att de i den nyare jordeboksränta!! för dessa socknar

20

förekommande 12 dagsverken, likaledes på enahanda sätt som förenämnda dags"
verken i Skinnskattebergs socken, rätteligen icke tillhöra jordeboksräntan, ehuru
de blifvit i denna upptagna, utan äro att hänföra till mantalsränta!,, såsom motsvarande
eu del af Brukshjelpen. 1 fråga åter om tillkomsten af de 8 stigar kol,
hvarmed kolräntan i Heds socken, enligt hvad nyss omförmälts, öfverstiger enahanda
slags ränta i Gunnilbo socken, så hafva tillgängliga handlingar derom icke
lemna! någon upplysning, men då dels af hvad ofvan blifvit anfördt framgår,
att den nyare jordeboksräntan i förstnämnda socken är fullt svarande mot den
äldre före förändringen påförda, och att sålunda några friheter derutinnan icke
åtnjutas, dels såsom afgjordt måste antagas, att berörda post af 8 stigar kol tillhör
jordeboksräntan och icke mantalsränta!,, lärer förefintligheten af denna post
icke vara af beskaffenhet att på bär afsedda förhållanden inverka.

Beträffande sedermera , mantalsränta,, inom så väl Skinnskattebergs som
Gunnilbo och Heds socknar så utgår densamma, enligt 1825 års jordebok, lika
inom alla tre socknarna, för skatte- och kronohemman, med

Malmköring ....................... 33 skilling!,,- 6 rist

Boskapspenningar.................... 32 „ — och

Skjutsfärdspenningar.............1 riksdaler — —

samt för frälsehemmanen endast med halfva Boskaps- och Skjutsfärdspenningarna;
hvarjemte, såsom ofvan blifvit antydt, äro att anse såsom till man talsräntan hörande,
ehuru i jordeboksräntan införda :

i alla tre socknarna, 8 stiga,- kol per gammalt skatte och krono, hvilka
kol motsvara Landtågsgärden, samt
inom Skinnskattebergs socken, 6 dagsverken, och

inom Gunnilbo och Heds socknar, 12 dagsverken per mantal, hvilka dagsverken
i begge fallen utgöra en del af Brukshjelpen.

Då Boskaps- och Skjutsfärdspenningarne utgå bär till samma belopp som
i landslag, lärer något vidare yttrande om dem icke vara erforderligt ; hvaremot
för nyssnämnda post kol, 8 stigar per mantal, samt för dagsverkena äfvensom för
den i mantalsräntan upptagna malmköringen torde höra närmare redogöras.
Vidkommande då först kolon, så har befunnits,

att bergsmännen år 1617 af hvarje mantal erlade 8 stigar af donna persedel
"för hjelpegierden som allmogen på landsbygden utgjorde" ;

att samma år i landslagen, såsom exempelvis inom Ulfvesunds och Köpings
län, utgick Landtågsgärd i full öfverensstämmelse med Krönings- och Riksdagsbeslutet
den 16 Oktober 1617, hvaraf lärer följa, att hjelpegärd och landtågsgärd
i dessa fall ansetts liktydiga; äfvensom

att de påföljande åren 1618 och 1619 samma hjelpe- eller landtågsgärd,
som 1617, utgick, hvarefter, på sätt redan blifvit omförmäldt, de för denna gård
erlagda 8 stigarna kol finnas i 1635 års jordebok införda, för Skinnskattebergs

21

socken med detta belopp ensamt såsom kolränta, och för Gunnilbo och Heds
socknar i eu summa med den kolränta, som genom den gamla jordeboksräntans
förvandling uppkommit; och må härvid tillika anmärkas, att Landtågsgärden i
Westerbergslagen och Gamla Norbergs bergslag utgår med likaledes 8 stigar kol,
hvilket belopp derstädes ansetts motsvara full Landtågsgärd i landslagen.

Hvad dernäst angår dagsverkena i Skinnskatte bergs socken och malrnköringen
i hela bergslagen, så förekommer, i fråga derom, att, redan innan tionde
började erläggas, utgjorde bergsmännen eu Brukshjelp, bestående af kol, malm
och limsten, från hvilken hjelp likväl, efter det tionden begynt utgöras, eller från
och med år 1609, brukande bergsman, eller sådane, som deltogo i tackjernsblåsning,
voro frikallade, under det de öfrige inom bergslagen erlade, i Skinnskattebergs
socken jemte nyssnämnda persedlar äfven rostved, men i Guuuilbo och
Heds socknar endast kol, i begge fallen till en början dock utan visst belopp
per mantal. År 1619 betalades brukshjelpen, eller, såsom den från och med
1612 linnés benämnd, årliga hjelpen, med malm, limsten och rostved, hvarjemte
dagsverken nu ock äro i denna hjelp upptagna, under det att kol deremot i densamma
icke längre förekomma. Orsaken, hvarföre kol nu icke debiterades, kar
icke kunnat utrönas, liksom icke heller hvilka hemman, som utgjort eller varit
befriade från årliga hjelpen; utvisande dock räkenskaperna, att persedlarne malm,
limsten och rostved varit påförda med andra belopp än under de näst föregående
åren.

I fråga om nyssnämnda, år 1619 i årliga hjelpen upptagna, dagsverken,
upplysa handlingarne, att Bergsöfversten Petter van Benuingen år 1612 pålade
hvarje brukande bergsman i Skinnskattebergs socken 6 hjelpedagsverken per helt
mantal till Kronans bruk, och synas alltså hjelpedagsverkena för dessa motsvara
de öfriges, eller icke brukandes bruks- eller årliga hjelp, hvarföre de ock berörda
år, 1619, rätteligen äro under denna titel upptagna. För den härpå följande
arrendetiden, från hvilken i öfrig! endast ofullständiga upplysningar äro att tillgå
i fråga om de derunder inträffade förändringame i räntorna, finner man dock, att
dagsverken, 6 per mantal, utgjordes ej blott såsom förut, af brukande, utan äfven
af icke brukande bergsmän i Skinnskattebergs socken, hvarefter desamma, ehuru
orätt, blifvit i jordeboken såsom årliga eller jordeboksdagsverken införda, under
det den ofri ga årliga hjelpen, med benämning af malmköring, åt arrendatoren
uppläts mot en viss bestämd summa af 75 daler silfvermynt, med hvilket belopp
denna hjelp sedermera till och med år 1687 årligen kom kronan till godo, utan
att tillgängliga handlingar visa, huru nämnda hjelp blifvit af allmogen till vederbörande
arrendatorer eller förpantningsinnehafvare utgjord, vidare än att, enligt eu
i orternas undervisning omförmäld, af Befallningsmannen Anders Granqvist den
14 Mars 1684 hållen ransakning, allmogen i de tre socknarna, den tid kronohyttan
varit i gång, plägat utgöra 5 lass malm per mantal, hvilka skulle betalas,
i Gunnilbo och Heds socknar med 13 */3 öre, och i Skinnskattebergs socken, med

22

102/3 öre silfvermynt lasset, samt att, sedan berörda förrättning, på yrkande af
dåvarande arrendatoren, blifvit ogillad, förenämnda Granqvist, efter dertill erhållet
förordnande, den 31 Mars 1688 ny undersökning verkställt, dervid ersättningen
för hvarje lass malmköring blifvit upptagen till 1 daler 8 öre kopparmynt, eller
13y3 öre silfvermynt, äfven för Skinnskattebergs socken; och har, på grund af
sistnämnda undersökning, malmköringen allt sedermera för alla tre socknarna utgått
med 5 lass å 13 y3 öre silfvermynt, eller med 2 daler 22/3 öre sagda mynt
per mantal, motsvarande i Specie 33 skillingar 4 runstycken, hvilket belopp först
i slutet af 1700-talet i räkenskaperna upptagits till jemn! 33Y2 skillingar, med
hvilket värde ifrågavarande malmköring i 1795 års jordebok infördes.

I fråga slutligen om de ofvannämnda dagsverkena, 12 stycken per mantal
skatte och krono, i Gunnilbo och Heds socknar, så förekommer väl att desamma
af Kammarkollegium tid efter annan benämnts årliga och äfven såsom sådana
blifvit i jordeboksräntan införda; men är mot såväl donna benämning som berörda
dagsverkens räknande till jordeboksräntan att anmärka, det dessa socknar redan
förut hade årliga eller jordeboksdagsverken sig påförda, ehuru, såsom ofvan är
anfördt, jemte den årliga räntan i öfrig! förvandlade till kol, samt att jordeboksräntan
i andra orter redan i början af 1600-talet var stadgad, hvaremot, och då
likhet i vissa eller mantalsränta!! emellan Skinnskattebergs socken och de nu
ifrågavarande socknarna i flera hänseende!! eget rum, med allt skäl torde kunna
antagas, att dessa dagsverke!! äro af samma art och beskaffenhet som de, hvilka
Bergsöfversten Petter van Penningen år 1612 pålade Skinnskattebergs sockens
brukande bergsmän, och som sedan utgjordes äfven af icke brukande derstädes;
hvilken åsigt äfven vinner stöd af ordalagen i Kammarkollegii protokoll den 26
April 1679, der, utom dessa dagsverken, omförmälas öke- och drängedagsverke!!.
Från hvilken tid ifrågavarande dagsverken härleda sig, är icke bekant, vidare
än att de icke farinös innan bergslagen 1620 utarrenderades. Men otvifvelaktigt
synes dock vara, att de från början blifvit utfordrade af någon arrendator eller
iörpantningsinnehafvare, liksom ock utrönt är, att, sedan en sådan, Assessor Wolimhaus,
sistnämnda dag, den 26 April 1679, inför Kammarkollegium berättat om
deras tillvaro, de först derefter, och uteslutande på grund af hvad Wolimhaus i
i ärendet förmält, medelst formliga beslut vederbörande ålades och Kronan tillgodoräknades,
för de utarrenderade eller förpantade hemmanen genom pantebref
den 29 April och den 13 September sistnämnda år, äfvensom att, i likhet härmed,
enahanda slags dagsverken äfven för de öfriga hemmanen, eller dem, som
voro indelade på Militien, påbjödos genom Kammarkollegii bref den 11 Maj 1687.

För mantalsränta!!, med hvad dertill hörer, sådan densamma inom samtliga
de ifrågavarande socknarne blifvit erlagd, är, liksom förut för jordeboksränta!!,
härmed redogjordt; och återstår endast att omförmäla, det de i denna ränta eljest
ingående dagsverkspenningarne inom berörda socknar icke vant de hemman, som

23

vid nämnda penningars tillkomst förefunnos, någonsin påförda, samt följaktligen
icke heller af dem utgjorts.

På grund al hvad sålunda blitvit anfördt, anse kollegierna de friheter i
räntor, som i följd af 1608 års Kongl. Bref kommit bergslagen tillgodo, bestå i
eftergifter, för de gamla hemmanen inom Skinnskattebergs socken, af hela jordeboksräntan,
med undantag endast af städjepenningarne, samt, för näst bär ofvan
nämnda hemman inom alla tre socknarna, af dagsverkspenningarne, hvaremot de
räntor i öfrigt, som af ålder ålegat eller, oansedt berörda Kongl. Bref, bort åligga
bergslagen, oaf kortade, fastän till en del förvandlade i andra persedlar, fortfarande
utgå.

Innan den hithörande beräkningen af värdet å dessa friheter verkställes,
torde likväl ytterligare höra erinras,

att de genom Kongl. Resolutionen den 12 Mars 1816 Riddarhytte kopparverk
i Skinnskattebergs socken underlagda 961/80 mantal, hvilka genom samma
Kongl. Bref inlades från tackjernsbergslag till kopparbergslag, tills vidare och så
länge de i dylik egenskap varda bibehållna, icke lära i nu ifrågakomna hänseende
höra vara någon förändring underkastade och sålunda icke heller höra vid
sagda beräkning upptagas; bestående dessa hemman, så vidt tillgängliga handlingar
om dem lemna upplysning, af

gamla hemman, skatte...................87/10 mantal

nya d:o d:o ........... ii/ ,,,

...... 4? "-96-/80 i

att de förenämnda kyrkoherdeboställena, hvilka icke äro i mantal satta,
utan endast anteckningsvis i jordeboken finnas införda såsom ansedda till iya
mantal, och hvilka bär ofvan icke heller blifvit i bergslagens hemmantal inräknade,
synts likaledes höra vara från förändring i berörda hänseende befriade, hvaremot
de i bergslagen befintliga komministers- och länsmansboställena, med afseende å
hvad angående dispositionen af räntorna för dylika lägenheter är stadgadt, icke
lära höra undgå den förändring i dessa räntor, som för andra kronohemman kan
varda föreskrifven;

att frälsehemman, Indika blifvit från skatte eller krono köpta eller bytta,
och hvilkas räntor icke blifvit Kronan ersätta i vidsträcktare mån, än dessa räntor
förut utgått, lära böra vidkännas gravation för de friheter de såsom bergslagshemman
åtnjutit och ännu åtnjuta; samt

att före skattläggningsmetodernas uppkomst tidens åsigt var, att i den
hemmanen åsätta jordeboksränta!! ofta inbegrepos en, flere eller alla af de ovissa
räntorna, och att, sedan skattläggningsmetoden började tillämpas, vid skattläggningarna
sålunda tillgick, att hemmanen åsattes räntor efter hela det uppskattade
värdet, utan afdrag för några friheter.

I betraktande häraf och med stöd af sist omförmälda förhållande hafva
de hemman, som tillkommit efter den tid, då dagsverkspenningarne beviljades,

24

synts icke böra till beräkning upptagas, under förutsättning, på nyss angifna
grunder, dels att för hemman, tillkomna efter nämnda tid, dagsverkspenningarne
i jordeboksräntan ingå, dels att för de hemman, hvilka efter skattläggningsmetodernas
införande fatt räntor sig åsätta, likaväl som för dem, hvilka dessförinnan
blifvit skattlagda, Landtågsgärden är i jordeboksräntan inbegripen.

Med tillämpning af en sådan fördelningsgrund, visar sig,
att då, enligt hvad förut är omförmäldt, ar 1619 i Skinnskattebergs socken
funnos:

skatte- och kronohemman...................39

frälsehemman......................- - - 1 40 mantal,

samt härifrån afräknas, dels vid nämnda tid befintliga,
under Riddarhytte kopparverk nu hörande skattehemman. . 87/10 — «

och dels dåvarande frälsehemmanet, numera säteriet
Skärviken, hvilket såsom gammalt ej åtnjuter några friheter 1_ 97/io

så återstå gamla skatte- och kronohemman..... - - - 30%0 mantal,

hvilka, på sätt förut är ådagalagdt, med undantag af städjepenningarna helt och
hållet äro fria från jordeboksränta; dervid dock är att märka, att de gamla
skatte- och kronohemmanen, eller sådana, som hafva sig åsätta, jemte städjepenningarna,
8 stigar kol och 6 dagsverken per mantal, i 1825 års jordebok utgöra
endast.................................33 mantal,

samt att då härifrån afräknas förenämnda Riddarhytte kopparverk
underlagda hemman...................- - 87/10 „

återstå endast.............................24% 0 mantal,

hvadan således friheten från jordeboksränta till en del måste

falla äfven på det nya frälse!, för.................. 7%e »

och på det nya säteriet för....................- XU »

att då enligt 1652 års jordebok funnos inom Skinnskattebergs socken:

skatte- och kronohemman..................47

frälse............................ '' 1 48 mantal

samt härifrån likaledes afräknas................ - - 9%0 „

återstå................................38%0 mantal,

hvilka icke utgöra dagsverkspenningarne i mantalsränta!!, samt

att då, likaledes enligt 1652 års jordebok, i Gunnilbo och Heds socknar

funnos:

Skatte -

25

Skatte- och kronohemman:

i Gunnilbo socken....... .

i Heds „ ........

Frälsehemman:

i Gunnilbo socken........

i Heds „ , .

95/l6

515/i6

15y4 mantal.

Va mantal

samt derifrån afräknas frälsehemmanen

så återstå ...............

hvilka åtnjuta frihet från utförande

eller tillsammans 153/4 mantal,

7*

al

dagsverkspenningarne

15 Y4 mantal,
man talsräntan:

dervid dock jemväl bör anmärkas, att då i dessa båda socknar, enligt 1825 års
jordebok, numera finnas 5n/16 mantal Irälse och ''/4 mantal säteri, mot blott l/2

mantal frälse
penningar
och på säteriet för

1 frälse ar 1652, den socknarna tillgodokommande-friheten från dagsverks
igai af 15 y4 mantal till eu del kärr falla äfven på det nya frälse!, för 53/1(i mantal
........................ y4 mantal

„ * eller tillsammans för 57/16 mantal,

samt således bör dessa, för sä vidt de tillkommit af gamla skatte- eller kronohemman,
påföras såsom gravation.

Och enär slutligen, enligt 1619 års jordebok, på sätt förut är visadt, de
jordeboksräntor, som på grund af 1608 års Kong!. Bref afskrefvos för 39 mantal
skatte- och kronohemman i Skinnskattebergs socken, utgjorde 668 lispund Osmundsjern,
så, och om detta belopp lika fördelas hemmanen emellan, belöpa sig
med utelemnande åt brutna tal, i medeltal på hvarje hemman 17 lispund sådant
jern, hviska åter, förvandlade till kol efter samma grunder, som .vant gällande
for Gunnilbo och Heds socknar, då i dessa socknar persedlarne i jordeboksränta!!
omsattes till kol, motsvara 4y4 stigar af sistnämnda persedel; under det derjemte
de ofvannämnda dagsverkspenningarne utgöra en ersättning för 6 öke- och 12
drängedagsverke!!.

Någon frihet eller lindring i afseende å roteringen är ifrågavarande bergslag
icke tillerkänd, utan utgöres detta besvär bär efter samma grunder som i
landslag; och bestå således, i enlighet med hvad nu blifvit anfördt, de privilegier,
som af bergslagen åtnjutas, i befrielse från utgörandet :
i jordeboksräntan:

inom Skinnskattebergs socken för 303/10 mantal, af 4‘/4 stigar kol, och
i mantalsränta!!:

inom Skinnskattebergs socken för 383/10 mantal,

" Gunnilbo och Heds socknar för 15''/4

eller för tillsammans 53"^ mantal, af 6 öke- och 12
drängedagsverken.

4

26

Då de räntor, från erläggandet hvaraf frihet sålunda tillgodonjutes, om
sättas till nya, jcmlikt Kongl. Kungörelsen den 11 Maj 1855, motsvara desamma
för hela bergslagen ett värde af 1384 riksdaler 61 öre, deraf belöpa sig på
hvarje hemman, som är fritt från både nämnda post i jordeboksränta!! och dagsverkspenningarne,
32 riksdaler 89 öre, och på hvarje hemman, som åtnjuter frihet
endast från den senare ränteposten 16 riksdaler 69 öre, eller på Skinnskattebergs
socken tillsammans 1130 riksdaler 9 öre och på Gunnilbo och Heds socknar
tillsammans 254 riksdaler 52 öre.

Hvad åter beträffar de ornera till Kongl. Maj:t och Kronan, hvilka bergslagen
mot åtnjutande af dessa förmåner hatt att utgöra, bestå dessa, enligt kronoräkenskaperna,
af två slags utlagor, nemligen af tionde enligt längd, eller vanlig
tackjernstionde, samt af skattejern, detta senare benämndt dels “ständig tionde “
och dels endast “skattejern “, samt utgörande en afgift af sådana, dels af ålder
till blåsning indelade, dels sedermera såsom blåsningsskyldige ansedda hemman,
som antingen blifvit befriade från sina åligganden härutinnan eller efter det sådana
åligganden blifvit dem i senare tider påförda tätt desamma genom erläggande
af en dylik afgift fullgöra, och för hvilka följaktligen någon tionde icke heller influtit.

Tiondetackjernet har under de fem åren efter år 1854 utgått endast under
åren 1857—1859 och blott af en hytta i Skinnskattebergs socken, samt derunder utgjort:
för år 1857 ................... 427 centner 62 skålpund 72 ort

„ 1858 ................... 468 " 74 - ^ "

„ 1859 ................ • • • 395 " 87 ________08 .

eller tillsammans 1292 centner 24 skålpund 48 ort.

Vidkommande åter det under benämning af dels “ ständig tionde “, dels
endast “skattejern“, sådana hemman, som af ålder varit till tackjernsblasnmg indelade,
men med dylik blåsning upphört, i anseende härtill påförda skatte)ernet,
och hvithet blifvit till sitt förut utgående belopp i viss mån förändrad! genom
Bergskollegii utslag den 30 Januari 1840 om hemman under Skinnskattebergs
bruk och samma dag om hemman under Dagga bruk, äfvensom genom Kongl.
Brefvet den 10 September 1858, enligt hvilket vissa hemman, som, efter att hafva
varit indelade på Gärdsjöbo hytta, blifvit genom Bergskollegii utslag den 21 November
1839 från skyldighet till tackjernsblåsning, mot skattejernsafgift, befriade,
tingo till idkande af sådan blåsning återgå, så tiar detta skattejern, etter räkenskaperna,
sedan likväl afdrag skett af bär debeterade 3 skeppund 18 lispund årligen
för Fagersta i Gamla Norbergs bergslag, uppgått:

för år 1855 till.................797 centner 36 skålpund 64 ort

................. 197 „ 36 „ 64 *

’ 197 „ 36 „ 64 „

...............169 „ 84 * 88 „

.................169 „ 84 „___88 „

eller tillsammans till 931 Centner 79 skålpund 68 ort.

1856

1857

1858

1859

27

Det öfriga, för blåsningsskyldighet i senare tider ålagda hemman utgående,
skattejernet, bestämdt, genom Bergskollegii utdrag den 17 Augusti 1854, till 91
skeppund 11 lispund 1 mark, men genom Kongl. Brefvet den 4 Maj 1861 nedsatt
till hälften, eller 45 skeppund 18 lispund 10% marker, motsvarande 209
centner 18 skålpund 4 ort, har under åren 1855—1859 med detta senare belopp
utgjorts, "hvaremot detsamma, enligt nyssnämnda Kongl. Bref, från och med år
1861 upphört att utgå.

Den af bergslagen under åren 1855 —1859 erlagda tackjernsskatt af nu
nämnda slag belöper sig sålunda tillsammans till 2433 centner 22 skålpund 20
ort, samt utgör i medeltal efter år räknadt 486 centner 64 skålpund 44 ort, motsvarande,
enligt hvad räkenskaperna utvisa, ett värde, likaledes i medeltal för år,
af 1822 riksdaler 54 öre.

Vidkommande derefter den andra i Westmanlands län befintliga Jernbergs"
lagen, nemligen Gamla Norbergs bergslag, så omfattar, enligt hvad 1825 års
jordebok gifver vid handen, denna bergslag, hvilken består af Norbergs, Westanfors,
Karbennings och Wester Wåhla socknar, följande hemman, nemligen:

Gamla hemman, skatte- och krono-:

inom Norbergs socken........

„ Westanfors „ ........

„ Karbennings „ ........

„ Wester Wåhla „ ........

Nyhemman, skatte-:

inom Norbergs socken.......

„ Westanfors „ .......

„ Karbennings .........

„ Wester Wåhla „ .......

Frälsehemman:

inom Norbergs socken.......

„ Westanfors „ .......

„ Karbennings „ .......

„ Wester Wåhla „ .......

Frälse säterier och ladugårdar:

inom Westanfors socken..........

„ Karbennings ............

38%

21%

19%

84% mantal

• 1%

• ;a

:__3% 5 y2 mantal

■ %

. 1
. 1

;_1___ 3% mantal

. 1

Va 1% mantal
Summa 95% mantal:

Gamla Norberg
a
bergslag.

28

och om härtill läggas de inom Norbergs socken befintliga
l5/g mantal prest- och klockaregård^ samt de inom Wester Wahla
socken belägna 5/8 mantal prest- och kappelansbolen, hvilkas hemmantal
icke äro i jordeboken i kolumn upptagna, utan endast anteckningsvis
omnämnda, eller tillsammans........... . . .

2% mantal,

så erhållas 97 V, mantal,

eller samma belopp, som åt'' häradsskrifvaren uppgifvits, dock med den skiljaktigheten,
att de hemman, hvilka häradsskrifvaren förmält tillhöra1 Wester Fernebo
socken-del, enligt jordeboken tillhöra Karbennings socken, såsom jemväl i Statistiska
Centralbyråns underdåniga berättelse för åren 1851—1855 Tabellen 6 finnes anmärkt;
och torde här äfven höra omförm idas, att, af ofvannämnda, till denna
bergslag hörande socknar, dels Westanfors socken, hvilken är bildad af hemman
förut belägna i Norbergs socken, först i 1742 års jordebok finnes upptagen såsom
särskild socken, dels nuvarande Karbennings socken i äldre handlingar benämnes
Fernebo fjerding.

Då vidare förekommer, ej mindre att Gamla Norbergs bergslag i förening
med Grangärdes, Norrbärkes och Söderbärkes socknar i Störa Kopparbergs län,
hvilka socknar, jemte de af hemman från den förstnämnda och sistnämnda af
dem bildade Ludvika och Malingsbo kapell, numera utgöra Westerbergslagen,
från äldre tider och ända till år 1634 utgjort en gemensam bergslag, under namn
af Wester-jern-bergslagen, samt af sådan anledning varit gemensamt upptagna i
Westmanlands jordebok och räkenskaper, än ock att räntorna i dessa numera
skilda bergslager äro, med få undantag, hvarandra fullkomligt lika, hafva kollegierna
funnit af omständigheterna påkalladt äfvensom för saken upplysande att
vid utredningen angående Gamla Norbergs bergslag äfven i hufvudsakliga delar
vidröra förhållandena härutinnan med Westerbergslagen.

Hvad nu först beträffar jordeboksränta!! inom dessa bergslager, så har i
fråga om densamma befunnits,

att nämnda ränta i Wester-jern-bergslagen vid början af 1600-talet utgick
inom alla de hithörande socknarna med:

Städjepenning^-, 1 daler per mantal krono,

jalltefter som detsamma var påfördt skattehemman,
med hyttor eller kronohemman.

Kol !*=“*«-■

[afrada-,

s , , (skatte-,

Arl,ga dagsverke,,

samt dessutom

i Norbergs bergslag och Wåhla socken med
Årliga och! Bi
Kungs- )

[skatte-

1

j hyttcgälds-(afrads-

jern l

hästar och

29

i nuvarande Westerbergslagen *

i Grangärdes socken, med
Skogsskada mårdskinn, och

i Norr- och Söderbärkes socken, med skattepenningar motsvarande skogsskatt;

att det här förut omnämnda Kongl. Brefvet den 26 Mars 1608, hvilket
gällde äfven för hela donna bergslag, i afseende å densamma så till vida ovigtig!
tillämpades, att dels icke afkortande städjepenningarne och de årliga dagsverkena,
hvilka ännu utgå, dels först med år 1620 affördes årliga- och kungshästarne,
ehuru dessa redan ar 1617 endast till en del utgjordes och med de påföljande
åren alldeles icke utgingo; äfvensom att, på grund af nyssnämnda Kongl. Bref,
år 1620 affördes den i Grangärdes socken utgående skogsskatten, Mårdskinn,
ehuru densamma, till följd-af ett Kongl. bref den 16 December 1607, redan före
tack j e rn s ti o n d e n s tillkomst, blifvit mot annan prestation, nemligen malmränta, utbytt,
hvaremot den öfriga, i Norrbärkes och Söderbärkes socknar åsätta skogsskatten,
eller skattepenningarne, allt sedan år 1610 rätt afförts; samt slutligen

att jordeboksränta!! för de gamla hemmanen inom dessa bergslager enligt
1825 års jordebok utgår med:

Penningar (städjepenning!!!-), 16 skilling!»- af kronohemman,

Kol, 8 stigar,

Malm, 4 lass, samt

Dagsverken.

I fråga om de rån teposter, hvilka sålunda, enligt hvad ofvan blifvit anfördt,
finnas upptagna i den gamla jordeboksränta», är med eu af dessa poster, det i
räntetiteln Osmundsjern derstädes ingående Hyttegälsjemet, ett eget förhållande,
hvilket i nu förevarande hänseende gör donna post skiljaktig från de andra ränteposterna
och derföre bär äfven bort särskild t anmärkas. Wester-jern-bergslagen
undergick nemligen i slutet af 1500-talet tvänne endast af en kort mellantid
skilj da skattläggningar, den ena år 1577 och den andra år 1586. Vid den förra
påfördes hyttorna särskild ränta, hvilken benämndes “hyttegälsjern", och med
hvilken hyttorna sedermera infördes i jordeboken vid slutet af hvarje socken,
under det hemmanen deremot icke åsattes någon ränta med denna benämning.
Vid den senare skattläggningen åter påfördes hemmanen af samma namn som
hyttorna, utom andra persedlar, äfven hyttegälsjern, hvaremot några hyttor nu
icke vidare i jordeboken till namnet upptogos, oaktadt äfven sedermera de befintliga
jernhyttorna äro till antalet, och med dettas beräknande till 88 stycken, i
jordebokssumman äfvensom i räkenskaperna uppgifva; och synes häraf otvetydigt
framgå, att donna räntepost var eu skatt endast på hyttorna, men icke på hemmanen,
hvaraf ock lärer följa, att vid beräkning af de skyldigheter, från hvilka
hemmanen blifvit befriade, denna räntepost icke heller bör dem till ersättning
påföras.

30

Vid eu* jemförelse emellan jordeboksränta^ sådan den var beskaffad vid
tackjernstiondens uppkomst, och enahanda slags ränta, sådan den enligt 1825 års
jordebok nu utgår, visar sig, att den senare räntan, utom tvänne poster, Indika
den har gemensamma med den förra, nemligen städjepenning^1 och dagsverken,
derjemte innehåller tvänne andra poster, nemligen 8 stigar kol och 4 lass malm.
Att de tvänne förstnämnda posterna, eller städjepenningarne och dagsverkena, vid
den öfriga jordeboksränta^ upphörande på grund af Kongl. Brefvet den 26 Mars
1608, icke a Ifördes och allt sedermera oafkortade qvarstått, har redan blifvit anmärkt.
Beträffande åter de begge senare ränteposterna 8 stigar kol och 4 lass
malm, så synes med dem vara det förhållandet, att de icke tillhöra jordeboksränta^
ehuru de blifvit i densamma införda. I Westmanlands handling för år
1618 N:o 11, som utgör räkenskapen för nämnda år för Westerdalarne och
Wester-jern-bergslagen med Gamla Norberg, Wahla och Skogsljerdingen i Wester
Fernebo socken för samma år, förekommer nemligen, efter det omförmäldt blifvit,
det “ Dalekarlarne i Westerdalarne “ emot landtågsgärden utgjort ett visst antal
stafrum ved för hvar mark de utgjorde i “Margelspenningar“, en afgift beräknad
efter utsäde, dervid 1 markland motsvarade 16 spans ärligt utsäde och betraktades
lika med 1 mantal, att bergsmännen “utgjort af hvart helgierdzhemman
emot förb:de gjord 8 stiger koll“ ; hvarjemte i 1619 års rakning landtågsgärden,
hvilken är påförd Dalekarlarne med 8 stafrum ved för hvar mark de utgjorde i
margelspenningar, likaledes linnés debiterad för bergsmännen med 8 stigar kol
af “hvart helgertzhemman“. Af hvad sålunda är i berörde handlingar upptaget
och angifvet lärer med full visshet kunna dragas den slutsatsen, att 8 stigar kol
motsvarade hel landtågsgärd; och då denna ränta först på 1630-talet infördes i
jordeboken såsom årlig eller jordeboksränta, torde det icke vara något tvifvel
underkastad!, att den i 1825 års jordebok i jordeboksränta!! upptagna kolränta,
8 stigar per mantal, bär, likasom inom Skinnskattebergs bergslag, rätteligen tillhör
mantalsränta!! och motsvarar landtågsgärden.

Beträffande sedermera räntetiteln malm, så är dervid att märka, att i nuvarande
Westerbergslagen och Westerdalarne i jordeboksränta!! förekom en skinnskatt,
från utgörandet hvaraf vederbörande frikallades genom förenämnda Kongl.
Bref den 16 December 1607, mot åliggande att vid behof “på en dag eller två“ kora
“några lass malm ifrån grufvan och ned till hyttan“ ; i följd hvaraf skinnskatten
ock i näst tillgängliga räkenskaper, för år 1609, är afkortad, men i dess ställe
6 lass silfvermalm af hvar bergsman, som icke utgjort tiondejern, finnas paförda.
Under de närmast derpå följande åren förekomma åtskilliga skiljaktigheter, i fiåga
om utgörandet af donna prestation, dels i afseende å lassens antal, dels beträffande
det material, som varit föremål för forslingen, och dels i hvad änglök den beräkningsgrund,
efter hvilken körseln skulle fullgöras. Sa finnes i detta sistnämnda
hänseende y forslingen hafva verkställts år 1618 efter förmögenhet samtal en ^1619
och 1620 åter efter mantal. Men i de näst derefter befintliga specialräkningarne,

3]

>

nemligen för åren 1625 och 1630, äro “ Bergsmännen" påförda “till årlig körsel!
af hvart mantal 4 lass malm,* hvilken Malmränta på 1630-talet i jordeböckerna
infördes såsom tillhörande jordeboksräntan och sedermera löstes efter markegång.
Da emellertid donna i äntå, pa sätt nu är visadt, icke varit någon hemmanen af
ålder åsatt ordinarie ränta, utan torde närmast motsvara den på andra orter förekommande
Brukshjelpen, eller årliga hjelpen, under hvilken senare benämning den
äfven förekommer i äldre räkenskaper och handlingar, synes ock vara utredt och
afgjordt, att ifrågavarande räntepost icke tillhör jordeboksräntan, utan rätteligen är
att hänföra till mantalsränta^

Vidkommande nu donna senare ränta, eller mantalsränta^ så linnés densamma
i 1825 års jordebok hemmanen påförd med
Boskapspenningar, 32 skillingar,

Skjutsfärdspenningar, 1 riksdaler,

Drängejern, 6 skillingar 6 runstycken per 1, %, V4 och % mantal, dock
endast i Norbergslagen;

hvaremot några dagsverkspenningar icke äro hvarken för Norbergslagen eller för
Westerbergslagen i sagda ränta upptagna. Af hvad ofvan blifvit anfördt framgår,
att Landtågsgärden och Brukshjelpen, ehuru icke i mantalsräntan specificerade
eller ens uppförda, likväl äro att anse såsom alltjemt utgjorda, den förra med 8
stigar kol och den senare med 4 lass malm; och då Boskapspenningar''^ och
Skjutsfärdspenningarne, enligt hvad nyss omförmälda 1825 års jordebok gifver vid
handen, till sitt lulla belopp utgå, lärer något vidare yttrande angående dessa
räntetitlar icke vara erforderligt. Beträffande deremot det i mantalsräntan för
Norbergs bergslag förekommanda “Drängejernet1'', så återstår att rörande betydelsen
af donna räntetitel lemna en utredning.

Enligt äldre räkenskaper var hela Wester-jern-bergslagen intill och med år
1633, för underhåll af 7 drängar vid kronans bruk, efter 13 daler för hvar och
en af dessa, gemensamt debeterad 91 daler. Äfven för följande året, 1634, är
enahanda belopp för ändamålet bibehållet; men som fögderierna då, på sätt ofvan
omförmälts, blifvit åtskilja, är det förut gemensamma beloppet dem emellan fördeladt,
och detta sålunda, att deraf finnas påförda:

Norbergslagen för 3 drängar.................... 39 daler och

Westerbergslagen. för 4 d:o .................... 52

tillsammans 91 daler.

Visserligen utgick ännu en följd af år donna ränta till lika belopp som år 1634,
i Norbergslagen under namn af “drängepenningar11 och i Westerbergslagen under
namn åt “ drängeränta“ ; men efter någon tid blifver dock förhållandet härutinnan
olika inom de båda bergslagerna. Inom Norbergslagen äro väl “drängepenningarne“
ännu år 1679 debeterade till samma belopp som år 1634; men redan det
följande året visar sig, att de ingalunda utgått till detta ringa belopp, utan med

32

Vs skeppund tackjern af hvarje helt, hälft, ijerdedels, åttondedels och sextondedels
mantal, vare sig nu in natura eller efter kronovärde åt 37z daler silfvermynt
per skeppund, kommit arrendator!! af bergslagen till godo, ehuru donna ränta i
arrendet naturligtvis var beräknad endast till det belopp, hvar till densamma i
räkenskapen fanns upptagen. I följd af donna, såsom det synes, egenmäktigt
införda förändring, -hvilken äfven efter arrendetidens utgång tick ega bestånd, uppkom
nu, i stället för “drängepenningar*, “Drängejern", hvilket med sitt kronovärde
af 7g skeppund tackjern, å 37g daler silfvermynt, eller 6 skilling^!'' 8 runstycke!!
banko, sedermera i penningar till kronan utgått, lika af hvarje gammalt
heminansniimmer åt helt till och med 7s mantal, intill och med ai 1783, men
derefter, utan att orsaken till nedsättningen kunnat utfinnas, med blott (F/s Rkillingar
banko. Inom Westerbergslagen åter finner man ifrågavarande ränta med
dess åsätta värde 52 daler silfvermynt vara, jemte Wester Sölfbergs gård, genom
Kammarkollegii Bref den 28 Januari 1678 förpantad, hvilket förhållande fortfor
till och med år 1687; men sedan, genom kontrakt den 22 December sistnämnda
år, Wester Sölfbergs gård med underlydande och alla. tillhörande räntor kommit i
samma arrendators hand, som innehade Ludvika kronobruk, befinnes diängeräntan
först icke debeterad, men sedan ånyo efter gammal praxis påförd och bland
arrenderade räntor åter aftärd intill och med år 1726, och äfven en längre tid
derefter, ehuru denna ränta från sistberörda år icke vidare under samma form
som förut utgick. Då nemligen Ludvika bruk den 15 Juni 1726 skatteförsaldes,
befriades allmogen, ehuru endast tills vidare, från så väl densamma dittils åliggande
byggnadsskyldighet vid nämnda bruk som diängeräntan, vid donna tid ät
ven bär nu kallad drängejern; med afseende å hvilken befrielse allmogen dock
med stöd af Kong!. Brefvet den 2 December 1746 alades att med Näsgards län
deltaga i underhållet af Näs kungsgård och att för sådant ändamål årligen utgifva
300 daler kopparmynt, eller 100 daler silfvermynt, derför emellertid sedermera
erhölls lindring i bevillningen med eu fjerdedel. Etter donna tid finnes ytterligare
genom Kong! Blefven den 24 Februari 1800, den 20 December 1813 och den
27 Februari 1827 föreskrifvet, att berörda kungsgårdshjelp skulle fortfarande utgå;
men sedan genom 1862 års Bevillningsförordning den förändring in träd!, att någon
lindring i nämnda afseende derefter icke medgafs dem, som utgjorde donna
hjelp, förklarades genom Eders Kong!. Maj:ts nadiga Bref den 10 April 1863, att
samma hjelp från och med början af år 1862 icke heller borde vidare utgöras.

Af hvad sålunda blifvit anfördt rörande donna ränta, framgår, att densamma
under alla sina olika förmer rätteligen bort benämnas drängepenningar eller
drängelön, hvilken, jemlik! 7:de punkten i 1652 ars riksdagsbeslut, skolat mot
dagsverkspenningarne försvinna, hvilket annorstädes ock blifvit sa tillämpad!.

Slutligen torde ock bära omförmälas, att i äldre tider dessa bergslager ! arit
skyldige att förrätta vindeköringar vid Westra Silfverberget, hvilket förhållande
styrkes af ännu i behåll varande handlingar för åren 1606, 1608 och 1609, etter

hvilket

33

hvilket sistnämnda år denna hjelp upphörde, utan att likväl någon skyldighet i
dess ställe blifvit vederbörande pålagd. Om orsaken till vindeköringens upphörande,
ehuru i ett Kongl. Bref den 22 Juli 1608 finnes förordnadt, att densamma
fortfarande skulle utgöras, har någon upplysning väl icke kunnat vinnas, men vid
det förhållandet, att det Kongl. B refvel om tackjernstiondens erläggande är dateradt
den 26 Mars 1608 och det nu ifrågavarande Kongl. Brefvet tillkommit först
den 22 Juli samma år, hvaraf synes följa, att befrielse från det besvär, rörande
hvilket föreskrift blifvit meddelad i det senare Kongl. Brefvet, icke varit afsedd
i det förra, och att upphörandet af detta besvär sålunda icke eger någon gemenskap
med de till detta ärende hörande eftergifter, lärer någon vidare undersökning
i berörda afseende icke vara af behofvet påkallad.

Genom den nu lemnade utredningen angående räntorna inom dessa bergslager
äfvensom med hänsigt till hvad i öfrig! i donna fråga är anfördt vid redogörelsen
för Skinnskattebergs bergslag, torde alltså få anses vara ådagalagdt att
Gamla Norbergs bergslag åtnjuter befrielse endast från den del af gamla jordeboksränta^
som på grund af 1608 års Kongl. Bref afskrefs, äfvensom från dagsverkspenningarne,
Indika icke äro påförda de hemman, som funnos före den tid
då donna ränta till utgörande påbjöds.

stigar.

I fråga åter om den närmare beskaffenheten och värde! af dessa friheter
så inhemtas, i hvad jordeboksränta!! angår, af 1619 och 1620 årens räkenskaper
att donna ränta för Gamla Norbergs- och Westerbergslagen gemensamt då utgjorde:
Penningar..................10 daler 22 öre 12 penningar.

Osmundsjern.................13 läster 4 fat 14 lispund 20 osmunder.

Mardskmn..................12 st.

?o1..................... 596 V2

Arliga hästar.......... 6 stycken.

Kungshästar..........28 „

tillsammans 34 stycken,

livilka, och då desamma utgjordes med y2

stig kol per häst, bär omsätta till kol

motsvara................ 17 ly

- 613 y2 stigar.

Dagsverken..................... 1998 stycken,

samt städjepenning^!- till ej särskild! angifvet belopp.

Och då härifrån afräknas:

1:o Taxepenningarne...................

2:o Skinnskatten...................

3:o Dagsverken, livilka oaktadt 1608 års Kongl. Bref aldrig blifvit
afkortande.......................

4:o Städjepenning^, likaledes icke afkortande.

6 daler.

12 mårdskinn.

1998 stycken.

5

24 öre.

34

5:o Öfriga räntor af 12 frälsehemman samt 2 utjordar och tre
bodar, nemligen:

rÄw :»***■»

Kol.........................\if

6 årliga hästar och 1 kungshäst..........ä /2 6 stigar kol, samt

6:o Allt hyttegälsjern, såsom en skatt uteslutande på bergsbruket och icke på

116 Osmundsjern.....4 läster 7 fat 2 hundradt 3 lispund 20 osmunder;

så återstå:

Penningar.......3 daler 30 öre 12 penningar,

Osmundsjern.....8 läster 8 fat 8 lispund, samt

Kol.......... 607 y2 stigar,

såsom den jordeboksränta, från utgörande hvaraf Bergslagen genom 1608 ars Kongl.

Bref och tiondens införande blifvit befriad. 0

Då dessa räntebelopp fördelas lika emellan de hemman, som ar 161J i Beigs

lagen förefunnos, nemligen i

Westerberg slagen:

Grangärdes socken......................

Norrbärkcs d:o ...................... 3V

Söderbärkes d:o ......................—Al 863/4;

Gamla Norbergslagen

Gamla Norbergs socken \...................68 V4

Fernebo fjerding '' 5/

Wåhla socken........................._lA 78V,

12

eller tillsammans 1645/6 mantal,

så belöper sig på hvarje mantal i det närmaste:

^ ..... 5 runstycken banko,

Osmundsjern........................."/ ''“P™3 och

................................. 4 stigar Vidkommande

deremot den lindring i mantalsränta!!, som Bergslagen åtnjuter
genom befrielse från dagsverkspenningarne, så befinnes att i 1652 års jordebok
hemmanen i Gamla Norbergs bergslag äro upptagna till

228 hemmansnummer skatte och krono............88 manta>

......... - - - - 8 /4 »

Summa 9l4/4 mantal,

Frälsehemman.

varande således friheterna i mantalsräntan att beräkna för

35

*

dagsverken;

88 mantal å 6 öke 12

drängehvarvid
dock bör anmärkas,

att, då dagsverkspenningarne påföras de bär omförmälda gamla hemmanen,
dessa, i enlighet med hvad förut är antydt, höra åtnjuta befrielse från utgörandet
af drängejernet, efter 61/2 skillingar per hemmans nummer, eller tillsammans 30
Riksdaler 42 skillingar banko, hvaremot de i senare tider skattlagda hemmanen,
hvilkas dagsverkspenningar äro uti hemmanens räntor inbegripna, fortfarande lära
böra utgöra drängejernet, motsvarande, enligt 1825 års jordebok, för nämnda hemman
tillsammans ett belopp af 44 skillingar 6 runstycken banko;

att hemmanet N:o 15 Norbergsby om y4 mantal, som fått behålla sin gamla
jernränta, i följd häraf saknar landtågsgärd, 2 stigar kol, och brukshjelp, 1 lass
malm, men att detta förhållande, såsom ett enstaka undantag och i förevarande
hänseende oväsentligt, vid den nu gjorda uppskattningen icke blifvit beräknadt,
äfvensom

att de inom bergslagen befintliga kapellans- och klockarebolen, hvilkas mantal
icke äro i socknesummorna införda, likaledes icke blifvit vid förenämnda beräkning
upptagna.

Då de räntor, från utgörandet hvaraf frihet sålunda åtnjutes, omsättas till
nya, enligt Kongl. Kungörelsen den 11 Maj 1855, motsvara desamma för Norbergs
bergslag 218 Centner 63,33 skålpund tackjern samt 2663 Riksdaler 40 öre riksmynt
i penningar, hvaraf belöpa sig på hvarje mantal, som åtnjuter både lindring
i jordeboksränta!! och befrielse från dagsverkspenningarne, 2 Centner 80 skålpund
tackjern och 31 Riksdaler 99 öre i penningar, samt på hvart mantal, som njuter
frihet endast från dagsverkspenningarne, 16 Riksdaler 69 öre i penningar, uppgående
dessa räntor efter medium af medelmarkegångsprisen för de fem åren
1855—1859 till 3211 Riksdaler 32 öre, eller för hvarje hemman af det förra slaget
till 39 Riksdaler 1 öre och af det senare till 16 Riksdaler 69 öre; och då
slutligen från nämnda summa, 3211 Riksdaler 32 öre, afräknas värdet af ofvan
omförmälda drängejern, utgörande tillsammans 30 Riksdaler 42 skillingar banko,
eller 46 Riksdaler 31 öre riksmynt, återstå 3165 Riksdaler 1 öre riksmynt, såsom
motsvarande värdet af de friheter, Bergslagen åtnjuter.

De umgälder deremot, hvilka såsom ersättning för dessa friheter till Kronan
utgöras, bestå blott i tackjernstionde, eller, der blåsningsskyldigheten eftersatts eller
ock med vederbörligt tillstånd icke fullgjorts, af skattejernsafgift. Hvad särskildt
beträffar denna senare afgift, bär sådan redan år 1699 blifvit påförd, hvarefter
sedermera genom Kongl. Brefvet den 10 Oktober 1758 förordnades, att densamma
skulle utgå med 1 skeppund tackjern per mantal, dock med befrielse härifrån
för komministersbostället Aspen i Westanfors socken, på grund af äldre nådigt
beslut, samt för hemmanen Hyppenbenning och Skeppmora, hvardera Y2 mantal,
med vilkor att kolon från dessa hemman skulle fortfarande få användas vid We -

36

stanfors- och Fagerstaverken, mot hvilken förmån nu såsom förut skulle från dessa
verk utgöras de i sådant afseende frivilligt erbjudna 3 skeppund 18 lispund tackjern,
eller samma afgift, som vid redogörelsen för Skinnskattebergs bergslag blifva
under benämning af ständig tionde för sagda verk omförmäld. På grund af
nyssberörda nådiga föreskrift blef skattejernsafgift det följande året, 1759, åsatt
de hemman, hvilka icke idkade tackjernstillverkning eller dertill bidrogo med kol,
dock att så väl detta år som allt sedermera hvarje hemmansinnehafvare, som haft
sig påförd nämnda afgift, men för året var mbrukare i någon hytta, derifrån åtnjöt
befrielse, under det att deremot skattejernsafgiften i öfrig! likasom ock den
ofvan särskild! berörda afgiften för Fagerstaverken fortfarande till Statsverket utgått
och utgår; belöpande sig, enligt räkenskaperna, de nu ifrågavarande afgifterna: Tackjernstionden -

för

år

1855

till

2,990

Centner

67

skålpund

12

ort,

))

77

1856

77

1,639

77

22

77

88

77

77

77

1857

77

1,841

77

47

77

4

77

77

77

1858

77

1,959

77

82

77

16

77

7)

77

1859

77

2,208

77

43

77

4

77

tillsammans

till

10,639

Centner

62

skålpund

24

ort,

samt Skattejernet

för

år

1855

till

179

Centner 37

skålpund

4

ort.

77

77

1856

77

180

„ 32

77

8

77

77

77

1857

77

179

» 88

77

96

77

77

77

1858

77

179

„ 62

77

56

77

77

77

1859

77

181

„ 83

77

44

77

eller tillsammans till 901 Centner 4 skålpund 8 ort,
och båda dessa utgifter tillsammans sålunda till 11,540 Centner 66 skålpund 32
ort, motsvarande per medium efter år räknad! 2,308 Centner 13 skålpund 26 ort,
med ett värde i medeltal för år af 6,166 Riksdaler riksmynt.

Någon lindring i afseende å rotering åtnjutes icke inom donna bergslag, utan
utgöres sagda besvär derstädes efter samma grunder som i landslagen.

Innan Kollegierna utsluta redogörelsen för de privilegierade bergslagerna
inom Westmanlands län, anse sig Kollegierna ock böra i underdånighet omförmäla,
att Vester Fernebo socken i Wagnsbro härad, vid jemförelse med landslag
i allmänhet, åtnjuter viss lindring i mantalsränta!!, nemligen afkortning af halfva
landtågsgärden och befrielse från dagsverkspenningarne.

I afseende å den förra af dessa räntetitlar förekommer, att Kongl. Maj:t,
på ansökning af Dess “undersåthare i Väster Fernebo socken" att, enär de dittills
med halfva ovissa persedlar både varit förskonade, “efther dhet dhe hade små
hemman“, Kongl. Maj:t ville äfven derefter dem sådan frihet unna och förläna,

87

medelst Öppet Bref den 12 Mars 1623 beviljat sökänderna frihet och förskoning
uppå halfparten af alla ovissa utlagor, som de till Kong!. Näjd och Kronan skulle
utgöra. I följd af detta nadiga Bref, hvilket konfirmerades genom Kong!. Bref
den 8 Juni 1649 och den 14 Oktober 1675, afkortades halfva landtågsgärden.
Sedan derefter, på nådig befallning, Kammarkollegium låtit i gamla handlingar
undersöka, huru med landtågsgärden här vore beskaffad!, äfvensom af hvem frihet
från hälften deraf vore beviljad, samt den 15 Oktober 1690 om förhållandet afgifvit
berättelse och dervid såsom stöd för den ifrågavarande friheten åberopat
icke allenast ofvannämnda Kong!. Bref, utan äfven Kammar- och Reduktionskollegiernas
resolution den 27 Juli 1687, förklarade Kongl. Magt den 14 November
1690, pa grund af de nu anförda besluten, det allmogen i berörda socken, så
derefter som dittills, skulle samma landtågsgärd “hafva att åtnjuta till deras så
mycken mera uppkomst och understöd och är den i följd af bär omförmälda
beslut afkortade halfva landtågsgärden nu mera ur jordebok och räkenskaper helt
och hållet utesluten.

Vidkommande den senare räntetiteln, i fråga om hvilken eftergift åtnjutes,
eller dagsverkspenningarne, finnes denna ränta, ehuru redan år 1652 beviljad, dock’
i hvad donna socken beträffar, först i 1687 års räkenskaper omförmäld, och detta
sålunda, att dagsverkspenningar icke utgjordes, utan att jemte de af gammalt påförda
6 årliga eller jordeboksdagsverkena per mantal krono och skatte, i stället
utginge “2 tillökte dagsverken“ per mantal af nyssnämnda natur; hvarjemte till
stöd för åtgärden att icke debitera dagsverkspenningarne, men deremot påföra de
“tillökte dagsverkena“, i årets afkortningsbok i transsumt bifogats åtskilliga Kongl
Resolutioner, nemligen dels af den 24 December 1652; då i nåder förklaras, att
angående dagsverkena komme att fattas “eu viss ordning och stadga“, dels af
den 21 Juni 1654, da pa ansökning om befrielse från dagsverkspenningarne, alldenstund
sökänderna “för detta vore med bergsprivilegier benådade vordne“, Kongl.
Maj:t förklarade sig framdeles vid bättre tid och lägenhet vilja låta deras undfångna
privilegier öfverse, dels af den 31 Maj 1655, då på enahanda ansökning,
grundad på den 26 April 1651 undfångna mandat och privilegier, Kongl. Maj:t
yttrar sig vilja till annan vidare förklaring efterlåta, att, enär de stadgade årliga
och hjelpedagsverkena ordinarie utgjordes, sökänderna skulle för de öfriga extra
ordinaiie förskonte och befriade blifva, så framt icke någon omträngande nöd dem
fordrade och kräfde; samt dels af den 8 December 1680, då på begäran om konfirmation
å de af förra konungar gifna privilegier, Kong], Maj:t förklarade sig
vilja, att, emedan bergslagen på riksdagen 1675 fått sina välfångna privilegier
konfirmerade, bergslagen skulle dem oqvalde åtnjuta.

Om än häiaf skulle kunna hemtas något stöd för det förmenandet, att
ifrågavarande socken haft sig bergslagsprivilegier förunnade, så förekomma dock
omständigheter, som synas erbjuda giltiga skål för antagandet afen motsatt åsigt;
och är i sådan! afseende företrädesvis att anmärka,

38

att terörda socken från äldre tider icke räknats till Westerbergslagen eller
med densamma i ett eller annat afseende åtnjutit enahanda förmåner;

att eftergiften i landtågsgärden, eljest vanlig i bergslag, bär tillkommit af
annan anledning;

att fullständig befrielse från dagsverkspenningarne, annars ock vanlig i
bergslag, bär icke egde rum, utan att vid eftergifvandet af dessa, hvilket skedde
utan anförd grund, i stället föreskrefvos två bjelpedagsverken, äfvensom att dessa
hjelpe- eller rättare mantalsdagsverken, enligt hvad räkenskaperna utvisa, påfördes
icke blott skatte- och krono- samt akademiehemman utan äfven bergsmanshemman.

Visserligen hafva Fernebo Socknemän i ansökning om befrielse från dagsverkspenningarne
förmält sig blifvit den 26 April 1651 i under privilegierade, en
uppgift, hvarpå någon bekräftelse emellertid icke kunnat återfinnas; men da i
1687 års resolution endast 1655 års, men icke 1680 års, ofvannämnda nådiga
beslut åberopas, hvaraf vill synas, som skulle det senare nådiga beslutet icke
vara hit hänförligt, helst den del af Fernebo socken, som af ålder varit bergslag,
blifvit derifrån afskild samt, under benämning först af Fernebo fjerding och sedan
af Karbenningssocken, städse, och i motsats till hvad som varit förhållandet med
den öfriga delen, blifvit ensam såsom bergslag behandlad, hafva vid sådant förhållande,
och enär förenärnnda lindring i landtågsgärden, enligt hvad af det ofvan
anförda framgår, är att anse endast såsom en vanlig förmedling, och den nu
omförmälda eftergiften af dagsverkspenningarne visat sig vara af annan beskaffenhet
än dylik eftergift på grund af bergslagsprivilegier, kollegierna funnit meraberörda
Fernebo socken icke höra såsom privilegierad bergslag betraktas, hvadan
icke heller lindringen i dess räntor blifvit till beräkning bär upptagna.

II. Örebro lön:

Örebro län. Inom dettajflän finnas, likaledes i öfverensstämmelse med hvad af Eders

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och Fögderiredogörarne blifvit uppgifvet, tio
privilegierade bergslager, nemligen Flora, Hjulsjö, Grythytte, Hellefors, Gall skoga,
Lekebergs, Lerbäcks,| Lindes, Ramsbergs och blya Kopparbergs bergslager.

I början af 1600-talet förekomma i Nerike två bergslager, nemligen Noraskoga
och Lindes, af Indika sedermera bildades Flora och Hjulsjö, Lindes och
Ramsbergs samt Grythytte bergslager, hvarefter af en del af den sistnämnda bland
dessa bildades Hellefors bergslag; varande emellertid härvid att märka, dels att
enligt hvad som inhemtats af ett Kongl. Bref den 17 April 1633, angående bildandet
af ett kapell vid Grythyttan, till detta kapell skulle förläggas hemman

39

och torp, icke allenast från Nora socken, utan äfven från Philipstads eller Fer
nebo, och Carlskoga socknar, dels att inom Lindes och Ramsbergs’ bergslager
äfven finnas hemman, dit förlagda från Fellingsbro socken i Westmanland hvadan
ej mindre Grythytte och Hellefors än ock Lindes och Ramsbergs socknar och
beigslager hafva hemman af olika beskaffenhet, allteftersom de ursprungligen till
hort olika socknar. Med afseende å det förhållande, hvari de öfrig» af här senastomförmäla»
sex bergslager, i hvad angår desammas tillkomst, sålunda står
till Nora och Lindes bergslager, samt då dels dessa sistnämnda, i fråga om räntor
af ålder företett och ännu förete väsentliga likheter med hvarandra, dels i följd
deraf sådan» hkheter äfven förefinnas emellan dem och de nyssberörda öfrig»
. erSsla8''enm, torde lamphgast vara att bär först i ett sammanhang anföra hvad
i nu namnda hänseende för alla dessa bergslager är gemensamt och derefter
redogöra för hvardera bergslagen särskild!, i hvad densamma har för sig utmärkande
eller egendomligt. 8

Vidkommande således det ursprungliga och till grund för nuvarande räntebestämmelser
liggande förhållandet i Nora och Lindes bergslager, så utvisa räkenskaperna
för åren 1539-1545, hvilka äro de äldst» i fammai-kollegT arkiv för
dessa bergslager befintliga, 8

att innebyggarne i Lindes bergslag så väl de, som idkat bergsbruk, som
de, hvilka tillika brukade hemman, varit för sin handtering åsätta endast jernhatt,
äfvensom att denna blifvlt utförd i Osmundsjern, under benämning af Bergskatt,

tilTVli^e Qmfd?SiSin0Snatt’ ^owtore och Hästestandsjern, uppgående tillsammans
till 8 faster 3 fat 110 Osmunder, hvilken skatt understundom förvandlats i tackjern
pa det satt, att för 1 hundrade eller 5 lispund, Osmunder utgjorts 8 lispund
tackjern, eller, för 1 fat om 5 hundrade 2 skeppund å 20 lispund i skeppund^;
äfvensom å t grunden för påföringen af nämnda Osmundsjernskatt värst bergsmannens
eller jordbrukarens “ förmögenhet “ uti innehafvande hyttedel samt öre
och ortugeland jord.

Och är vidare befunnet:

M . . f samt%e bergsman och jordbrukare i bergslagen år 1546 “gifvit Kongl
Magt till hjelp 4 foror kol för hvarje skeppund (skatte) tackjern de utgjorde
med beräkning af 6 foror på en stig; gJOme?

att i bergslagen påföljande året voro 32 jernhyttor i gång och 178 besutna
bergsman och hemmanåboer;

att ordinarie räntan, eller jernskatten under året 1549 blifvit “förbättrad er “
hvarmedelst densamma inalles uppgått till 10 läster 5 fot 1V2 hundrade 52V''’

T” 1 tr SN“ n«0rtS - “jern efter otaST gli

med a hvarje skeppund belöpande 5 foror kol; °

att bergsmännen året 1553, utom nämnda jernränta och kolskatt utgjort
,„t htggU gr„Led;anS k0l’l>"bn"1 (Mårle"sl^™fva), de,» dag,verk™ äfreni

Gemensamma
förhållanden
för Nora-,
Hjulsjö
Lindes-,
Ramsbergs
Grythytte- och
Hellefors
bergslager.

40

att nyssnämnda dagsverken år 1566 blifvit bestämda att årligen utgå med
6 stycken af hvarje bergsman samt med 2 stycken af hvarje torpare;

att dessutom utgjorts 1 fora copöre kol, “fougten till hjelp", af hvar man,
samt att skattehamrarne sistberörda år uppgått till 15, med en ränta af 58 skeppund
stångjern;

att nu omförmälda ordinarie räntor och tjenstbarheter under påföljande åren
till år 1578 utgått med obetydlig förändring, äfvensom att förbemälda bergsmän
sistnämnda år, likasom bergsmännen på Nöraskoga de föregående åren, hulpit till ^

Kronans bruk, efter som hvar och en hatt del i grufvan, nemligen med malm 89
fyror och med kol 169 stigar, samt derjemte utgjort en hjelp af 10 lispund
"loppejern" på hvar man, och på hvar 160:de 1 häst; men

att hjelpepersedlarne blifvit år 1582 tillökta samt att under åren efter
1582 tillökning egt rum så vål i årliga räntan eller jernskatten mot 1549 års
belopp, som å hjelperne,

så att vid 1607 års slut dessa räntor befunnits utgöra, den förstnämnda,

eller

Ordinarie jernvatten:

åt Lindes bergslag, med undantag af räntan å 4 stycken arf- och egna
hemman, som derefter uteslötos från beräkningen:

af bergsmännen och jordbrukarne, in. m.,

13 läster 2 fat 2 lnmdradt 12 Osmunder
Osmundsjern, och

af hamrarne 61 skeppund 4 lispund stångjern; samt
de senare, eller

Ovisse persedlarne och hjelperne:

af hvar bergsman

3 lass malm,

4 skjutsfärder,

10 dagsverken,

2 lispund näfver,

3 marker bast,

1 långstock,

Va sågstock,

2 lass mursten,

Va yxc 4

hackor,

1 lass

41

1 lass grufveved,

1 fora copöre kol,

1 stig hjelpekol. samt

af hvarje hundradt Osmundsjern ;

2 foror kol.

Sedan bergslagens ordinarie och extra ordinarie räntor och utskylder sålunda
uppgått till de här ofvan dels sammanförda, dels för hvarje besuten bergsman
beräknade belopp, och ett lika förhållande egde rum i Nora bergslag, faun
Kongl. Näjd, som erfarit, att samma räntor och utskylder vore emellan de skattskyldige
ojemn! fördelade, efter med vederbörande i båda bergslagerna derom
hållen rådplägning, skäligt, genom nådigt Bref den 18 Februari 1608, förordna,
att emot det bergsmännen förskonades från vidare åtgörande af årliga jernoch
hammarskatten, desslikes för de kol, som utgjordes för jernet, äfvensom de
tillfällige hjelperne, de skulle gifva Kongl. Näjd hvart tionde pund tackjern, de
bekomma af berget. I följd af detta stadgande blef tionden af den vid bergsmännens
hyttor från den 10 derpå följda Mars och till årets slut åstadkomna tillverkning
i 1608 års räkenskaper uppförd; och utvisa räkenskaperna för de påföljande
åren ej allenast att tiondetackjernet tagits till uppbörd, utan ock att de
bergsmän, som i blåsning^ deltagit, varit befriade ifrån så väl ordinarie jernskatten
som de egentliga hjelperne, under det de likväl utgjort de tjenstbarhet^'',
som för bedrifvande! af Kronans bruk varit vanliga, nemligen

af hvar bergsman:

2 lass malmkörsel,

6 skjutsfärder,

10 dagsverken,

Va sågstock,

1 långstock,

2 lispund näfver,

3 marker bast, samt,

i ställe! för drängarnes underhåll vid Kronans bruk

9 lispund Osmundsjern ;

hvarförutom, sedan Landtågsgärden beviljades, hvar besuten bergsman för donna
gård utgjort

16 föror eller 2% stigar kol.

Efter det nyssberörda Kongl. stadgande af år 1608 någon tid varit gällande,
anhöllo bergsmännen i underdånighet att blifva förskonade från skyldigheten
att utgöra tackjern Nionde!, hvaremot de erbjödo sig att af hvardera bergslagen
gifva en viss summa årligen; och biföll Kongl. Näjd, medelst den 31 December
1620 utfärdad! kontrakt, donna framställning sålunda, att i berörda afseende
skulle årligen utgöras

42

af Nora bergslag ..................68 läster Osmundsjern

och „ Lindes d:o ..................34 d:o d:o,

dock med vilkor att dessa belopp skulle förökas, i den man bergslagerna blefvo
med hyttor och hemman förbättrade; hvarjemte ock förpligtelse för bergsmännen
att fortfarande utgöra ej mindre Drängejernet och Gärdekolen till förut vanliga
belopp, än ock tjenstbarheterna till Kronans bruks bedrifvande, i nämnda kontrakt
bibehölls.

Ehuru i berörda kontrakt af år 1620 icke linnés angifvet, att den öfverenskommelse,
detsamma innefattar, skulle blifva gällande för framtiden, har likväl
den bergsmanshemmanen, hyttorna och hamrarna från äldre lider åsätta och
dittills i jordeboken uppförda, fastän af ofvan anförda orsak sedan år 1608
icke utgjorda, årliga eller jordeboksränta blifvit ur jordeboken utesluten, och berörda
hemman deri upptagits endast till namnet samt till de mantal, hvartill samma
hemman blifvit ansedda vid en år 1625 hållen ransakning; såsom följd hvaraf
framgår, att någon annan ränta af grundskattsnatur, efter den tidens åsigt, icke
förefanns i nu ifrågavarande bergslager, eller är i räkenskaperna för desamma
uppförd, än den, som utgjordes af l:o) de såkallade kvrkobordsmännen, eller den
jord hvarå Nora och Lindes städer nu äro belägna; 2:o) tillkomna Ny- och
Stadgehemman, som åsattes ränta i Osmunds- och stångjern till sådant belopp,
att deri ingingo äfven de extra ordinarie ränteposterna: Landtågsgärd, Bruksbjelp
Drängelön; 3:o) Qvarnar; 4:o) hamrar, hvilka på grund af Kongl. Regeringens
föreskrift blifvit år 1637 skattlagda till hammarskatt eller stångjernsränta; samt
5:o) arf- och egne hemman, som år 1640 åter äro med ordinarie ränta uppförda.
Beträffande deremot de extra ordinarie räntorna: Drängejernet, Landtågsgärden
eller Gärdekolen äfvensom Brukshjelpen, hvilken sistnämnda äfven förekommer
under benämning af Vinterkörseln eller årliga hjelpen, så äro desamma debiterade
efter hemmantalets sammanlagda belopp, hvithet förhållande befunnits hafva fortfarit
till och med år 1684.

Den förhöjning i stadge- eller tiondejernet, som i öfvannämnda kontrakt
blifvit föreskrifven, synes hafva kommit till stånd först 1631, efter hvilken tid den
i följd deraf uppkomna tillökningen i jernvatten linnés i räkenskapen införd under
titel: Föröfradt Tiondejern. Detta jern så väl som det i 1620 års kontrakt
bestämda skattejernet, 102 läster, eller 1,224 fat, uppfördes och beräknades till
och med år 1648 såsom Osmundsjern, med 20 lispund på fatet eller skeppandet;
men i 1649 års räkenskap är skattejernet omsatt till tackjern på det sätt, att
för hvarje fat af det förra utförts 1% skeppund af det senare, på grund hvaraf
för samma skatte jern uppkommit ett belopp af 1530 skeppund tackjern, hvithet,
enligt Bergskollegii Cirkulärbref af sistnämnda år, blifvit beräknad! efter 26 lispund
på skeppandet; hvaremot det föröfrade jernet utan föregången förvandling
upptagits som tackjern; och hafva enligt räkenskapen, allt sedermera bådadera,
såväl det tackjern som motsvarar förenämnda skattejern, som och det föröfrade

43

jernet, uppförts under en gemensam benämning af: behållet eller ordinarie och föröfradt
tionde tackjern, samt redovisats till de belopp, hvartill berörda tiondejern i
förhållande till blåsningarna uppgått.

Sedan, pa sätt nu omförmälts, för de egentliga bergsmanshemmanen den ordinarie
eller jordeboksräntan under donna benämning försvunnit, och af de under
titeln Brulcshjelp bergsmännen, enligt äldre ordning, åliggande skyldigheter blifvit,
på deröfver förd underdånig klagan, åren 1647 och 1649, förmedlade med ett belopp
för hvarje helt bergsmanshemman af:

1 långstock
Va sågstock

2 lispund näfver

3 markör bast

4 dagsverken
2 skjutsfärder,

samt under tiden, såsom räntepöster beräknade efter hemmantalet, tillkommit boskaps-
och skjutsfärdspenningarna, af hvilka de senare dock blifvit påförde endast
till hälften af det belopp som för hemman utom bergslag stadgats; i följd
hvaraf de extra ordinarie, men då mera för ständiga ansedda, räntorna å hvarje
helt bergsmanshemman i nu ifrågavarande Nora och Lindes bergslager befunnits
år 1650 och de näst påföljande åren hafva bestått i

landtågsgärden, som bär likväl varit påförd blott till hälften mot i landslag,
samt utgått med 22/3 stigar kol, beräknade efter kronovärdi å 1

daler, till.........................daler 2: 21. 8.

Brukskjelpen:

2 lass malm å 4 7...................... 8.

6 dagsverken å 6 ''/..................... 1: 4

4 skjutsfärd^- å 12 ■/.................... 1: 16. 2 28

drängelönen 9 lispund Osmundsjern å 8''/............. 2. 8

boskapspenningarna.......................... 2. _

skjuts färdspenningarne........................ 1. 16;

så blef år 1663 ifrågastäldt, huruvida icke de under de nyssberörda räntebenäm
ningarne: landtågsgärd, brukshjelp och dränglön påförda persedlar kunde anslås
i tackjern och således blifva en ordinarie ränta; hvarjemte såsom grund för en
sådan ränteförvandling tillika uppställdes, att för hvarje 3 dalers ränta skulle utgöras
ett skeppund tackjern.

Ett för åvägabringandet af en sådan räntornas förvandling i tackjern upprättadt
och af Kong!. Maj:t den 26 November 1663 gilladt förslag har väl, enligt
de handlingar som derom igenfunnits, afsett, att hvarje bergsmanshemman skulle
för nyssnämnda persedlar komma att utgöra 3 skeppund 8 lispund tackjern: men

44

som beloppet af tackjern^ härutinnan berodde på det värde, som åsattes räntepersedlarne,
och, enligt hvad tillgängliga handlingar utvisa, framställning mot den
i sådant afseende tillämpade värderingsgrund egt rum, synes som donna omständighet
vid ärendets slutliga afgörande föranledt till nedsättning i ofvanberörda
tackjernsbelopp, emedan det af Kammarkollegium om ränteförvandlingen den 8
Juni 1664 med bergsmännen härom afslutade kontrakt, hvilket numera icke är
till finnandes, skall, enligt så väl bemälda kollega samma dag till Landshöfdingen
Abraham Leijonhufvud aflåtna skrifvelse, som sedermera upprättade räkenskaper
och jordeböcker, hafva upptagit blott 3 skeppund 5 lispund tackjern i årlig ränta
såsom ersättning för de å hvarje bergsmanshemman dittills utgjoida smapetsedlat,
och är detta belopp tackjern, hvilket emellertid, efter jemförelse emellan det år
1664 å tackjern^ salta värde och det värde, som samma år antagits å oftaberörda
räntepersedlar, skulle utgjort 3 skeppund 6 lispund 10 markör i stället
för 3 skeppund 5 lispund, den ränta, som de gamla bergsmanshemmanen nu erlägga
under namn af persedeltackjern, och som i jordeboken finnes uppföid såsom
jordeboksränta, ehuru den tillhör mantalsränta!! och, såsom förut blifvit angifvet,
utgör en ersättning för half landtågsgärd samt hel brukshjelp och drängelön.
Jemte de olikheter i beskattning, i jemförelse med förhållandet i landslag,
hvilka i fråga om nu afsedda gamla hemman sålunda ega rum, åtnjuta dessa
hemman slutligen äfven befrielse från dagsverkspenningarne, dock med afräknande
af nyssberörda drängelön, hvilken i persedeltackjernet ingår med omkring
19/26 skeppund.

Beträffande åter de hemman, hvilka tillkommit efter är 1620, hafva dessa
hemman, enligt hvad ofvan är antydt, blifvit påförda grundränta i Osmunds- eller
stångjern till sådana belopp, att deri inbegripits ej blott jordeboksränta, utan äfven
landtågsgärd. brukshjelp och drängelön, åt hvilken anledning densamma ock
fått namn af stadgeränta; och har häraf, samt då berörda jernräntor i följd åt
1664 års kontrakt förvandlats i tackjern, dervid beräknats, för 1 fot eller 20
lispund Osmundsjern, 1 ''/4 skeppund tackjern, och, för 1 skeppund stångjern, 2
skeppund tackjern, det förhållandet uppkommit, att nämnde hemman nu finnas
åsätta persedeltackjernsräntor till belopp, som öfver- eller understiga den ränta,
hvilken, efter hemmantalet räknadt, på grund af berörda kontrakt bort vara dem
påförd.

I öfrig! äro hemmanen äfven i dessa bergslager att hänföra till endera al
tvänne hufvudklasser, omfattande den ena skatte- och kronohemman, och den andra
frälsehemman och säterier. Bland de till den senare af dessa hufvudklasser
numera hörande hemman, torde val ett och annat sådant genom köp eller annat
laga fång hafva från skatte eller krono till frälse öfvergått, och dess förut möjligen
egande bergsmannafriheter vid transaktionen emellan Kronan och enskild
person följaktligen icke heller räknats Kronan till godo, utan tätt af frälsemannen
fortfarande frinjutas; men då så beskaffade friheter, der de verkligen förefinnas,

45

antagligen måste på det hela vara af högst ringa betydenhet, har någon undersökning
rörande dem nu icke blifvit verkställd i vidsträcktare mån, än som angår
skjutsfärdspenningarne; och i afseende hvarå endast 1825 års jordebok behöft
rådfrågas.

Vidkommande åter de till den förra hufvudklassen hänförliga hemman,
eller skatte- och kronohemmanen, så torde dessa, dels med ledning af här ofvan
meddelade utredning, dels på grund af öfriga i förevarande afseende gällande
förhållanden, lämpligen kunna, i fråga om ålder och deraf beroende räntor, indelas
i följande tre underafdelningar, nemligen:

l:o gamla hemman, hvilkas ordinarie jernräntor, jemlik! Kongl. Brefvet den
18 Februari 1608, blifvit afskrida, och hvilka, i ställe! för half landtågsgärd, för
brukshjelp och för drängelön, utgöra persedeljern 3 skeppund 5 lispund tackjern,
per mantal; hörande dock i fråga om hemman med sådan ränta anmärkas, att
ehuru hvart och ett af dem har persedeltackjern till nu angifvet belopp, deraf
icke alltid följer, det de också äro gamla och haft ordinarie nu mera afskrida
Osmundsjernsräntor, hvarpå såsom exempel kan anföras, dels att hemmanen Thorsböle
2, Fingerboda 2, Skämmehyttan 1, och Belgsjöboda 2 mantal, eller tillhopa
7 mantal, i Noraskoga socken, hvilka både före och äfven en lång tid efter år
1607 varit lagmanshemman, i följd deraf icke blifvit påförda någon ordinarie
ränta, men icke dess mindre sedermera, när de upphörde att vara af nu nämnda
egenskap, blifvit behandlade i fullkomlig likhet med dem, som haft ordinarie
ränta, dels att uti 1651 års jordebok för Noraskoga socken inkommit 4 stycken
torpare, såsom förlagda från Kihls socken, nemligen Backsboda Y2> Getingedalen
V4, Skrikareboda 1/4 och Tholsboda \/4 mantal, eller tillsammans iy4 mantal,
utan att de likväl återfinnas i sistnämnda sockens jordebok för nästföregående
året, eller att deras ovissa räntor då i räkenskapen äro debiterade, hvarefter,

och ehuru de alltså måste anses såsom nyhemman, de emellertid blifvit behand lade

på samma sätt som nyssnämnda lagmanshemman; och är, i hvad angår de
till nu ifrågavarande afdelning hänförliga hemman, vidare, och med beräkning af
dels det antal mantal, som på grund af förenämnda ransakning af år 1625 blifvit
i 1624 års jordebok infördt, dels den Osmundsjernsränta, som i samma års

räkning uppgifves såsom frinjuten, mot det att tionde utgjordes, befunnet, att,
efter donna beräkningsgrnnd, hvilken torde vara för här afsedda ändamål tillfyllestgörande,
på samma gång den i vissa hänseenden lärer vara den enda, som
är att här tillämpa, den jordeboksränta, hvilken i medeltal faller på hvarje mantal
af dessa hemman motsvarar omkring 20 lispund Osmundsjern; varande, i enlighet
med hvad förut blifvit angifvet, de räntor, som af berörda hemman utgå,
följande, nemligen :

Persedeltackjern, 3 skeppund 5 lispund, hvilken ränta orätt är upptagen
såsom jordeboksränta, och rätteligen motsvarar halfva landtågsgärden,
hela brukshjelpen och hela drängelönen;

46

Hela boskapspenningar^ och
Halfva skjutsfärdspenningarne;

hvadan, och efter det drängelönen, hvilken, då dagsverkspenningarne påföras, icke
lärer höra utgöras, blifvit afräknad, såsom friheter för dessa hemman återstå,
per mantal:

Jordeboksränta:

omkring 20 lispund Osmundsjern, samt

Mantalsränta:

halfva landtågsgärden, 1 skeppund 2 lispund, eller efter afdrag af drängelönen
19 lispund, 9 lispund tackjern;
halfva skjutsfärdspenningarne, 24 skillingar banko; samt

hela dagsverkspenningarne, beräknade för |^9Ö^änge.| dagsverken;

hvilka räntor, omsalta, jemlikt Kongl. Kungörelsen den 11 Maj 1855, motsvara 5
centner tackjern och 21 riksdaler 97 öre riksmynt i penningar samt i värde för

år, efter medium af markegångsprisen å tackjernet under åren 1855—1859, och
med tillägg af de kontanta penningarne, uppgå till 33 riksdaler 65 öre per
mantal;

2:o stad ge- och nyhemman, eller sådana efter år 1620 tillkomna hemman,
som blifvit åsätta jernränta till det belopp, att deri innefattas ej blott jordeboksränta,
utan äfven landtågsgärd, brukshjelp och drängelön, till hvilka hemman äfven
blifvit räknade de i Lindes socken belägna arf- och egna hemman, enär dessas
räntor äro af enahanda beskaffenhet som räntorna af stadge- och nyhemman;
under det att tillika bland de till donna afdelning hörande hemman möjligen
torde finnas ett eller annat i senare tider skattlagdt, hvithet endast skenbart åtnjuter
några friheter, och således, om desamma nu kunnat utan allt för vidlyftiga
undersökningar från de andra särskiljas, bort till nästa underafdelning hänföras ;
och torde i afseende å de till nu ifrågavarande afdelning hänförliga hemman särskild!
få anmälas, att, enär drängelönen, hvilken ingår i den stadge- och nyhemmanen
påförda jernräntan, icke lärer höra utgöras, derest dagsverkspenningar
påföras, men all grund saknats för bestämmandet af drängelönens belopp, hvadan
icke heller tillbörligt afdrag från räntan i dess helhet af detta belopp latit sig
verkställas, såsom ske bort, derest dagsverkspenningar skolat påföras, den omständigheten,
att dessa hemman icke utgöra några dagsverkspenningar, icke kunnat
såsom frihet eller lindring till beräkning upptagas; varande i följd häraf de friheter
i räntan, hvilka dessa hemman åtnjuta, att anse såsom bestående endast i
befrielse från

halfva skjutsfärdspenningarne, 24 skillingar banko, eller omsätta till ny

ränta, 75 öre riksmynt per mantal;

47

hvilken frihet beräknats för alla hithörande hemman, utan afseende å huruvida de
uppkommit före eller efter skjutsfärdspenningarnes beviljande, enär dels svårigheten
att särskilja dessa olika slags hemman från hvarandra lågt hinder i vägen
för åvägabringandet, bär såsom annorstädes skett, af en klassificering i berörda
afseende, dels den minskning i räntefriheten, som skulle uppstå genom tillämpning
af den eljest följda åsigten, att hemman, tillkomna senare än skjutsfärdspenningarne,
i afseende a denna räntepost icke åtnjuta någon lindring, i förevarande
fall ej kunde annat än blifva högst ringa, samt sålunda, vid en medelberäkning
såsom bär, måste anses såsom af jemförelsevis underordnad vigt;

3:o rekognition- samt stubbe- och röjselrättshemman, hvilkas räntor efter
år 1825 blifvit fastställda, och hvilka hemman väl kunna synas vara fria från eller
njuta lindring i en eller annan räntepost, men i dess ställe hafva sig påförda de
öfriga till så mycket lägre belopp.

Slutligen få ock kollegierna i underdånighet anmäla, att alla dessa bergslager
åtnjuta frihet från ordinarie rotering samt i stället hafva sig extra ordinarie
sådan åsatt; och förekommer härvid, såsom i allmänhet inom bergslager, hvilka
hafva nämnda förman sig förunnad, att friheten från rotering i så måtto är vidsträcktare
än lindring i räntan, att äfven hemman, hvilka alldeles icke åtnjuta
någon sådan lindring, likväl äro befriade från ordinarie rotering.

Eftei att sålunda hafva omförmält hvad som i förevarande fråga är för de
sex nu afsedda bergslagerna gemensamt, få kollegierna öfvergå till en redogörelse

för hvardera af dessa bergslager särskild!, och dervid först i underdånighet anföra,
rörande:

l:o. Nora bergslag.

Enligt jordeboken består denna bergslag af hela Nora och hela Jernboås
socknar, ehuru härvid, i afseende å den af Häradsskrifvaren i orten meddelade
uppgiften att en del dithörande hemman skulle räknas till Kihls socken och vissa
andra till Lindes bergslag, förekommer, att under det alla dessa hemman äro i
jordeboken upptagna inom Nora och Jernboås socknar, efter socknesummorna finnes
anmärka att af Nora socken 12''/4 mantal höra till Kihls, l/4 mantal till Tyssiinge
och 9 /2 mantal jemte 4 mantal, Öskebohyttan, af Jernboås socken, till Lindes
pastorat; och förhåller sig med hemmanens antal äfvensom med friheterna i
rantan inom donna bergslag på sätt som följer, nemligen:

A) Skatte- och Kronohemman:

Lo. Gamla hemman:
171 Va mantal i Nora socken)
208 V4 37 V4 „ i Jernboås „ i å

Transport 2083/4 mantal

33: 65 ...... 7,024: 44.

Riksdaler 7,024: 44.

Nora bergslag.

48

Transport 208% mantal Riksdaler 7,024: 44.

2:o. Stadge- och Nyhemman:

5% mantal i Nora socken I ä 75 öre..... 4; 87.

gy % „ i Jernbo&s „ >

3:o. Rekognitionsskog shemman,
skattlagda efter år 1825:

5/32 mantal i Nora socken j ...........

171/ 17A o i Jernboås „ >

1 /96 -

B) Frälseegendomar:

Säterier:

4% mantal i Nora socken................

'' 47/~-TT ...... 7,029: 31;

hvarjemte hemmanen i donna bergslag, med undantag af prestgardarne,
äro inroterade vid Nerikes regemente till 56^VÅV extra soldatrotar,
för Indika årliga vakansafgiften efter markegång, i medeltal

för åren 1855—1859, utgör .....................1-1--

Summa friheter Riksmynt 11,797: 77.

Det vederlag för dessa friheter, som till Kronan utgår, består endast 1 tackjernstionde,
i fråga om beräknandet hvaraf förekommer, dels att 1 de mom denna
bergslag befintliga Snöbergs-, Pers- och Skrikarehyttorna äro till blåsning indelade
bergsmän från Lekebergslagen, Indika bär jemväl erlagt sin tionde, med tillgodonjutande
af afkortning derå efter samma grund, som, enligt hvad vid sistnämnda
bergslag bär nedan skall omförmälas, derstädes i sådant afseende tillampas, utan
att likväl beloppet af denna senare tionde, i saknad af blåsningslistor, kunnat från
bergslagens tionde i öfrigt särskiljas, hvadan nämnda belopp i sistberörda tionde
inberäknats, dels att tionden af den så kallade Oskevikshyttan, ehuru erlagd och
redovisad inom Lindes bergslag, dit nämnda hytta i kyrkligt hänseende horer,
blifvit, med afseende derå att hyttan är belägen inom Jernboås socken bär upptagen;
och utgör beloppet åt den tackjernstionde, som inom Nora bergslag äfvensom
för sistnämnda hytta in natura eller efter lösningspris levererats, enligt kronoräkenskaperna: för

år 1855 3,522 Centner 60 skålpund 4 ort,

„ „ 1856 2,820 „ 69 , 33 „

„ „ 1857 1,942 , 97 „ 7 .

„ 1858 2,467 „ 39 „ 57 „

„ „ 1859 2,278 _ „__63 _59 „

Summa 13,032 Centner 29 skålpund 60 ort;

motsvarande

49

motsvarande i medeltal, efter år räknadt, 2,606 Centner 45 skålpund 92 ort, med
ett värde, likaledes i medeltal för år, af 6,903 Riksdaler 96 öre riksmynt.

2:o. Hjulsjö bergslag.

Inom donna bergslag, som består af Hjulsjö socken, uppgå hemmanen och
friheterna i räntan till följande antal och belopp, nemligen:

A) Skatte- och Kronohemman.

l:o. Gamla hemman:

mantal å 33 Riksdaler 65 öre................ 353: 32.

104

2:o. Stad ge- och Nyhemman:
mantal å 75 öre................

3:o. Rekogni ti ons skogshemman:

mantal.

6: 84.

--37.

360: 53;

B) Frälseegendomar.

Hemman:

1 mantal fjerdedels skjutsfärdspenningar............

S:ma 28|£ mantal. Riksdaler

och äro hemmanen i denna bergslag, med undantag af prostgården,
inroterade vid Nerikes Regemente till 9||j| extra soldatrotar,
för hvilka årliga vakansafgiften, efter markegång, belöper sig i medeltal
för åren 1855—1859 till....................... 798; 28.

Summa friheter riksmynt 1,158: 81;
såsom ersättning hvarför utgöres endast tackjernstionde, hvilken enligt kronoräkenskaperna
uppgår

för

år

1855

till

661

Centner 7

skålpund

7

„

„

1856

650

,, 49

23

„

„

1857

„

530

„ 66

„

2

„

„

1858

869

» 45

97

n

r

1859

„

888

9

42

Summa 3,599 Centner 77 skålpund 71 ort,
motsvarande i medeltal för år 719 Centner 95 skålpund 54 ort, med ett värde,
likaledes i medeltal för år, af 1,616 Riksdaler 23 öre riksmynt.

Hjulsjö

bergslag.

7

50

Lindes

bergslag.

3:o. Lindes bergslag.

Såsom ofvan blifvit omförmäldt, finnas i donna bergslag, hvilken består af
Lindes socken, liksom i den nästföljande, eller Ramsbergs bergslag, äfven hemman,
komna ifrån Fellingsbro socken i Westmanlands län, af Indika skatte- och kronosamt
frälsehemmanen alla till falla beloppet utgöra sina landslagsräntor, utom Gåsnäsboda
N:o 1% mantal och Vestra Hult N:o 2, likaledes x/i mantal i Lindes
bergslag, för Indika hemman icke erläggas landtågsgärd och årlig hjelp, men Indika
sådant oaktadt likväl icke kunna anses åtnjuta några friheter, enär samma hemman
blifvit såsom stadgehemman skattlagda, det förra år 1624 och det senare år
1640. Vidare och i hvad angår den af Häradsskrifvaren i orten lemnade uppgiften,
att af 25 mantal inom den så kallade Lindes Bondefjerding sedan år 1844
utgöres en knektefrihetsränta med 2 Riksdaler 10 skillingar 8 runstycken banko,
eller 3 Riksdaler 33 öre riksmynt, per mantal, så är i afseende å berörda ränta
det förhållandet,

att donna ränta, hvilken af Roteringskommissionen på 1680-talet påfördes
Bondefjerdingen i stället för effektiv ordinarie rotering, från nämnda tid fortfarande
utgått till och med år 1840;

att 1841 års Roteringskommission beläde hemmanen i samma Bondefjerding
med ordinarie rotering;

att i följd häraf påfördes och erlades vanlig rotevakansafgift för åren 1841
och 1842, hvaremot för dessa år den gamla knektefrihetsräntan icke utgick;

att, sedan frågan om upphörande af Bondefjerdingens bergslagsfriheter genom
Kongl. Brefvet den 10 Juli 1843 blifvit afgjord, Kong!. Maj:t genom nådigt
Bref den 29 Augusti samma år förklara! hemmanen inom nämnda fjerding höra
endast extra roteras;

att af sådan anledning vakansafgift icke allenast icke vidare debiterades,
utan att äfven restitution af förut erlagd dylik afgift i nåder medgafs;

att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet derefter genom ordres den 5
Februari och den 16 Mars 1844 anbefallde vederbörande uppbördsförvaltning att
ånyo påföra den gamla knektefrihetsräntan icke allenast för år 1843, utan äfven
efterräkningsvis för åren 1841 och 1842; och

att, ehuru ifrågavarande Bondefjerding, jemlik! den derom lemnade nådiga
föreskriften, nu är, likasom den öfriga delen af denna bergslag, extra roterad,
nämnda knektefrihetsränta allt fortfarande utgöres;

men då, vid ofvan angifna förhållande, och enär genom det nådiga Brefvet
den 29 Augusti 1843 blifvit förklarad!, att hemmanen i Bondefjerdingen skulle endast
extra roteras, meranämnda knektefrihetsränta synts icke höra hemmanen jemte
den extra roteringen påföras, har samma ränta ansetts icke heller böra, såsom ett
hemmanen numera åliggande besvär, till beräkning bär upptagas.

51

Efter att sålunda hafva dessa förhållanden anmält, få kollegierna i underdånighet
upplysa,

att den ifrågavarande bergslagen innefattar följande slag och antal af hemman
samt åtnjuter nedannämnda friheter i räntan, nemligen:

A) Skatte- och Kronohemman.
l:o. Gamla hemman:

163| mantal å 33 Riksdaler 65 öre . .............. 5,507: 38.

2:o. A rf- och Egna hemman samt
Stadge- och Nyhemmman:

lOf mantal ä 75 öre...................... 7: 96.

3:o. Rekognition hemman:

| mantal................................

4:o. Hemman från Fellingsbro socken:

1| mantal...............................

B) Frålseegendomar.

Hemman från Fellingsbro socken:
l mantal..............................

S:ma 176^ mantal. Riksdaler 5,515: 34,

och att hemmanen i denna bergslag äro inroterade vid Westmanlands
Regemente till 36f|ff extra soldatrotar, för hvilka årliga vakansafgiften,
efter markegång, i medeltal för åren 1855—1859 utgör .... 3,081: 33.

Summa friheter riksmynt 8,596: 67,
äfvensom, i afseende å det vederlag som utgått för dessa friheter,

att, ehuru i förenämnda Kongl. Bref den 10 Juli 1843 linnés föreskrifvet,
att Lindes Bondefjerding skall för dess fortfarande åtnjutande af bergslagsprivilegierna
åsättas ständig skattejernsafgift, någon sådan afgift, så vidt räkenskaperna
för åren 1855—1859 utvisa, icke blifvit debiterad och uppburen, samt att
den skatt af bär ifrågavarande slag, som för bergsbruket till Kronan under nämnda
år åt bergslagen utgjorts, bestått endast i tackjernstionde, hvilken, enligt räkenskaperna,
uppgått:

för år 1855 till

546

Centner

30 skålpund 58

ort,

„ „ 1856 „

411

„

56

13

» , 1857 „

441

„

93

23

„ 1858 „

469

6

64

„

„ „ 1859 „

565

„

9

„

20

„

eller tillsammans 2,433

Centner

95 skålpund

78

ort,

Ramsbergs

bergslag.

52

motsvarande i medeltal för år ett belopp af 486 Centner 79 skålpund 16 ort, med
ett värde, likaledes i medeltal för år, af 1,244 Riksdaler 11 öre riksmynt.

4:o. Ramsbergs bergslag.

Denna bergslag, som består af Ramsbergs socken, innefattar följande antal
hemman af nedan angifna slag samt åtnjuter nedannämnda friheter i räntan, nemligen
:

A) Skatte- och Kronohemman.

l:o. Gamla hemman:

41| mantal å 33 Riksdaler 65 öre...........

2:o. Stadge- och Nyhemman:

7|£ mantal å 75 öre..................

3:o. Stubbe- och Röjselrätt^- samt

Rekognitionshemman:

15fH mantal................''........

4:o. Hemman från Fellingsbro socken:
4 mantal........................

1,390: 87.
5: 66.

B) Frälseegendomar.

Hemman:

1 mantal, fjerdedels skjutsfärdspenningar.............37.

Hemman från Fellingsbro socken:

3^ mantal...........................

Säterier från Fellingsbro socken:

2 mantal............................

S:ma 71f-jHj mantal Riksdaler 1,396:90;

och äro hemmanen i denna bergslag, med undantag af prestgarden,
inroterade vid Westmanlands regemente till 17f| extra soldatrotar,
för ''indika årliga vakansafgiften, efter markegång, i medeltal för åren
1855—1859 utgör............................. 1,507:28.

Summa friheter riksmynt 2,904: 18;
hvaremot den afgäld, som för åtnjutandet af dessa friheter till Kronan utgått, och
hvilken bestått endast i tackjernstionde, enligt räkenskaperna utgjort

53

för

år

1855

1,043

Centner 47

skålpund

28

ort.

77

77

1856

884

„ 13

77

5

77

77

77

1857

802

„ 20

77

65

77

77

77

1858

1,120

„ 67

77

12

77

77

77

1859

1,047

„ 54

77

32

77

eller tillsammans 4,898 Centner 2 skålpund 42 ort,
motsvarande i medeltal för år 979 Centner 60 skålpund 48 ort, med ett värde,
likaledes i medeltal för år, af 2,426 Riksdaler 48 öre riksmynt.

Beträffande derefter Grythytte och Hellefors bergslager, båda belägna inom
Grythytte härad, så är, i afseende å dessa bergslager gemensamt, att särskild!
omförmäla:

att derstädes finnas tillsammans 5|- mantal, hvilka af Kammarkollegium den
30 April 1771 försåldes till skatte under Hellefors Silfververk, med rättighet för
verkets egare att, jemlik! Kong!. Resolutionen den 15 Mars 1770, af nämnda hemman
åtnjuta alla räntor, hvadan, och efter det dessa räntor på grund häraf i räkenskaperna
först afförts samt slutligen, enligt Kammarkollegii beslut den 12 September
1851, ur jordebok och räkenskaper uteslutits, berörda hemmans friheter
synts nu icke höra till beräkning upptagas;

att på 1640-talet från Fernebo socken i Wermland blifvit hit förlagda hyttor
eller masugnar med tindrande, i mantal icke satt, jord, hvilka hyttor här, likasom
i allmänhet i Wermland, hvar för sig finnas uppförda såsom utgörande antingen
en hel eller en half hytta;

att af dessa hit förlagda hyttor, hvilka samtliga äro af skattenatur, dels en
hel hytta, Saxhyttan, med ett dertill hörande torp, Jeppetorp, belägna i Grythytte
bergslag, under den tid de tillhört Wermland, dragit en ordinarie Osmundsjernsränta,
hyttan af 90 lispund och torpet af 7 lispund, eller tillsammans af 97 lispund,
hvilken ränta dock redan på grund af 1608 års Kong!. Bref, om tiondes
utgörande, afskrefs och sedermera icke blifvit utgjord, dels en half hytta, Bovikshyttan,
likaledes i Grythytte bergslag, såsom tillkommen år 1628, eller efter den
tid, då Bunden påbjöds, aldrig blifvit till ränta skattlagd, hvaremot två halfva hyttor,
Skärhyttelaget i Grythytte och Långshyttan i Hellefors bergslag, hvilka blifvit
bildade af bergstorp, ännu utgöra dessas ordinarie jernräntor;

att i de fall, då räntor utgått efter mantal, såsom i fråga om boskaps- och
skjutsfärdspenningarne, en hel hytta beräknats motsvara 4 mantal;

att för brukshjelpen utgöras, efter hållen ransakning den 15 Juli 1651, limstenspenningar
och dagsverken, de förra, till följd af efter hand skedda förmedlingar,
numera till olika belopp, men de senare till ännu oförändrad! antal, eller
16 stycken per hel hytta;

att i öfrig! per hel hytta erläggas skjutsfärdspenningar med 2 Riksdaler
banko eller till fullt belopp för endast 2 mantal, men boskapspenningar med 2
Riksdaler 32 skillingar banko, eller för fullt 4 mantal;

Gemensamma
förhållanden
för Grythytte
och Hellefors
bergslag er.

54

att de nu nämnda posterna i mantalsränta^ brukshjelp, halfva skjutsfärdspenningar
och hela boskapspenningar, samt jordeboksränta af ofvanberörda i sådant hänseende
omnämnda två halfva hyttor, äro de enda räntor, som af hyttorna härstädes
utgå; äfvensom

att vid beräknandet af de friheter dessa hyttor åtnjuta, friheten från
jordeboksränta, af skal, hvilka här nedan, vid redogörelsen för Philipstads bergslag
i Wermlands län, med anledning af der förekommande likartade förhållanden,
torde få i ett sammanhang omförmälas, ansetts i medeltal motsvara omkring 2
skeppund 21 lispund Osmundsjern för hel hytta;

hvadan friheterna för meranämnda hyttor således äro:

Jordeboksränta:

hytta å 2 skeppund 21 lispund Osmundsjern, och

Mantalsränta :

2|- hyttor å 4 mantal:
hel Landtågsgärd,
halfva Skjutsfärdspenningar,
hela Dagsverkspenningar,

hvilka räntor, enär Landtågsgärden, i likhet med i Philipstads bergslag, beräknas
i Osmundsjern, efter omsättning, jemlik! Kongl. Kungörelsen den 11 Maj 1855,
per hel hytta, eller 4 mantal, motsvara:

för hytta, som icke utgör jordeboksränta:

32 centner 60 skålpund tackjern och 87 riksdaler 37 öre riksmynt i penningar,
eller, med jernets förvandling i penningar efter medium af medelmarkegångsprisen
för åren 1855—1859, ett årligt belopp af 163 riksdaler 65 öre riksmynt;
samt

för hytta, som utgör jordeboksränta:

19 centner 80 skålpund tackjern och 87 riksdaler 27 öre i penningar,
eller, med jernet förvandlad! i penningar efter medium af medelmarkegångsprisen
för åren 1855—1859, ett ärligt belopp af 133 riksdaler 60 öre riksmynt.

I hvad vidare angår hvardera af de tvänne nu ifrågavarande bergslagerna
särskild!, så har i afseende å:

5:o. Grythytte bergslag,

Grythyu» hvilken omfatta!- Grythytte socken, redan bil svit ej mindre anförd!, att denna bergsbergslay.
]ag uppkommit af hemman och områden från 3 socknar, nemligen Kora, Carlskoga
och Fernebo, än ock redogjord! för förhållandet med räntorna så vill å hemmanen

55

från Nora socken, som å hyttorna från Fernebo socken, hvaremot återstår att
lemna en öfversigt öfver enahanda förhållande i fråga om de här befintliga
hemmanen af olika slag, skatte- och frälse-, från Carlskoga och Fernebo socknar;

Och är i hvad först vidkommer Skattehemmanen, 33/4 mantal från Carlskoga
socken och 1% mantal från Fernebo socken, i sådant afseende befunnet
rörande

l.o. Skattehemman tran Carlskoga socken!

att 1% mantal deraf njuta samma friheter som skattehemmanen i Carlskoga
bergslag, eller, på sätt för dessa senare hemman vid nämnda bergslag skall visas,
half landtågsgärd, halfva skjutsfärdspenningar och hela dagsverkspenningar, motsvarande
efter behörig omsättning och förvandling i penningar, efter 1855—1859
årens medelmarkegångspris, i medeltal för år ett värde af 45 riksdaler 83 öre
riksmynt:

att af de öfriga 2 mantalen l3/4 äro införda först i 1659 års jordebok, och
då förekomma under benämning af “Stadgetorpare11, hvadan desamma blifvit
påförda, jemte jordeboksränta, endast hela boskapspenningar och halfva skjutsfardspenmngar,
men icke åsatts några dagsverkspenningar, samt att det återstående
A mantalet förekommer först i 1652 års jordebok, der det benämnes “krono “,
men i socknesumman upptages såsom stadgehemman, i hvilken senare egenskap
det ock blifvit i beskattningshänseende lika med de näst förut nämnda behandladt;
i följd hvaraf alltså dessa 2:ne hemman, jemväl med hänsyn till tiden för
hemmanens tillkomst, ansetts icke åtnjuta några friheter i räntan; samt

2.o. Skattehemmanen från Fernebo socken:

att 3/4 mantal af dessa hemman, tillsammans 1% mantal, vid 1651 års
ofvannämnda undersökning betraktats såsom stadgehemman, och att det öfriga
halfva mantalet, hvithet tillkommit på 1650-talet, jemväl blifvit såsom stadgehemman
ansedt; och

att, ehuru äldre stadgeränta icke i sig kan innefatta skjutsfärds- och dagsverkspenningar,
ifrågavarande hemman likväl äro påförda endast jordeboksränta, i
Osmundsjern, jemte boskapspenningar; samt att, då i (ifrigt så väl bär som i
Philipstads bergslag endast den ena hälften af skjutsfärdspenningarne frinjutes
för bergsbruk, vid sådant förhållande befrielsen från äfven den andra hälften icke
torde vara att betrakta såsom egande sammanhang med bergslagsprivilegierna,
utan härleda sig endast från en felaktig debitering; hvadan friheterna för berörda
1/4 mantal, ansetts motsvara halfva skjutsfärdspenningarne och hela dagsverkspenningar
ne, eller i ny ränta per mantal 21 riksdalar 75 öre riksmynt.

I fråga åter om frälsehemmanen inom sistnämnda socknar, så är endast i
afseende å dem från Fernebo socken att anmärka, att de från stadgehemman
blifvit frälsehemman, men att de af samma anledning, som vid nyss omförmälda

56

skattehemman blifvit an gifven, icke utgöra några skjutsfärd- och icke heller utgjort
några dagsverkspenningar, liksom icke heller, efter hvad Kong!. Brefvet den
22 Juli 1859 gifver vid hunden, erlagt några boskapspenningar, ett förhållande,
som jemväl torde vara att betrakta såsom följd endast af en oriktig debitering;
hvadan friheterna för ifrågavarande hemman ansetts höra beräknas till samma
belopp som för skattehemmanen, eller till 21 riksdaler 75 öre riksmynt per

mantal. ,

Inom Grythytte bergslag, som omfattar nedannämnda antal hemman och

hyttor, uppgå friheterna i räntan alltså till följande belopp, nemligen:

A) För Skatte- och Krono.

ko.

13i. mantal Gamla hemman å 33: 65 till . .

2:o.

7 mantal Stadge- och Nyhemman a 75 öre

3:o.

x97 mantal Rekognitionshemman.......

4:o.

Ii mantal Bergsfrälse under Hellefors. . . .

5:o.

lf mantal från Carlskoga socken å 45: 83.
2 „ „ d:o d:o........

6:0.

1J mantal från Fernebo socken å 21: 75

7:o.

445: 86.
5: 25.

80: 20.

27: 19

Hyttor:

6 mantal eller iz hytta från Fernebo socken å 163: 65, per hytta . 245: 47,

2 „ eller > hytta från d:o d:o å 133:60, per hytta . 66:80

B) För Frcilseegendomar.

Hemman:

5Z- mantal å 37 öre . ,............

1. „ från Carlskoga socken ä 37 öre .

IL # från Fernebo socken å 21: 75 . .

S:ma 42/g- mantal

.... 1: 90.

.... — 18.

.... 38: 06.

riksdaler 910: 91.

Och

57

Och äro hemmanen i denna bergslag, med undantag af prestgården,
derjemte inroterade vid Nerikes Regemente till 15ff extra
soldatrotar, för hvilka den årliga vakansafgiften, efter markegång, i
medeltal för åren 1855-1859 uppgår till................ 1,353: 55.

Summa friheter riksmynt 2,264: 46,
mot hvilka friheter till Kronan ingått endast tackjernstionde, till ett belopp, enligt
räkenskaperna,

för

år 1855

af

845 Centner

18 skålpund

13

„

„ 1856

„

1064 „

16 „

91

„

„ 1857

„

772 „

17 „

25

„

, 1858

*

771 „

80 „

31

»

* 1859

731 „

92 „

53

eller tillsammans af 4185 centner 55 skålpund 13 ort,
motsvarande i medeltal för år 837 centner 11 skålpund 3 ort, med ett värde
likaledes i medeltal för år, af 2097 riksdaler 1 öre riksmynt.

Beträdande slutligen

6:o. Hellefors bergslag,

hvilken består af Hellefors socken, så omfattar densamma hemman af nedannämnda
slag a tillsammans 31^? mantal samt åtnjuter följande friheter i räntan, nemligen:

Hellefors

bergslag.

i

9|

15/y

4£

2

Små 31-gäg -

A) Skatte och Krono.

l:o.

mantal Gamla hemman å 33: 65... -............

2:o.

mantal Stadge- och Nyhemman å 75 öre..........

3:o.

mantal Rekognitionshemman, under Hellefors jern- och
silfververk......................

4:o.

mantal Bergfrälse under nämnda verk...........

5:o.

Hytta:

mantal eller 4 hytta från Fernebo socken å 133:60 per hytta
mantal riksdaler

8: 41.
7: 12.

66: 80.

82: 33.
8

58

Och äro hemmanen i denna bergslag, med undantag af prestgård^,
derjemte inroterade vid Nerikes Regemente till extra

soldatrotar, för hvilka årliga vakansafgiften, efter markegång, i medeltal
för åren 1855—1859 uppgår till................... 82Q: 21

Summa friheter riksmynt 902: 54

hvaremot till Kronan utgjorts tackjernstionde till ett belopp, enligt räkenskaperna
för år 1855 af 560 centner 95 skålpund 60 ort

„ 1856 „ 515 „ 5 12 „

„ „ 1857 „ 430 56 „ 66 „

„ „ 1858 „ 483 „ 23 „ 37 *

„ „ 1859 „ 519 „ 91 50 „

eller tillsammans 2,509 centner 72 skålpund 25 ort,
motsvarande i medeltal för år 501 centner 94 skålpund 45 ort, med ett yVärde,
likaledes i medeltal för år, af 1,243 riksdaler 39 öre riksmynt.

Vidkommande sedermera de 4 återstående bergslagerna inom Örebro län,
så hafva, i hvad dessa angår, förhållandena i hithörande afseende!! befunnits vara
följande, nemligen rörande

7:o. Carlskoga bergslag:

Carlskoga

bergslag.

I donna bergslag, som består af Carlskoga och Bjurkärns socknar, hvilka
båda i äldre lider utgjort blott en socken, Carlskoga benämnd, finnas, enligt
1825 års jordebok, följande hemman och lägenheter:

A) Skatte- och Krono.

l:o. Hemman:

Carlskoga socken, mantal.................... 4 7ftjftr

Bjurkärns d:o „ .................... 1 6/y _ 63fff

2:o. Bergstorp:

Carlskoga socken..................

Bjurkärns d:o .................

B) Frälse.

l:o. Hemman:

Carlskoga socken, mantal.................- 4-^

Bjurkärns d:o „ ................- - i 4|

Transport 4| 63||f

2:o. Säterier

Transport

59

41 63f

Carlskoga socken, mantal
Bjurkärns eko „

3:o. Rå och Rör

Carlskoga socken, mantal.
Bjurkärns eko „

Summa mantal 73-^11?

Och förekommer i afseende å privilegierna för nämnda bergslag,

att genom ett Kongl. Bref den 28 April 1625 skatte- och kronobönderna i
Carlskoga medgåfvos samma lindring i hjelper och extra ordinarie pålagor, och
deribland äfven i boskapsskatten, som frälsebönder åtnjöto, eller eftergift|till hälften
af dessa utlagor, samt att, med åberopadt stöd så väl af berörda Kongl. Bref
som af flera Kongl. Resolutioner, i räkenskaperna afkortades, till och med år
1654, halfva landtgårdsgärden och halfva årliga hjelp en samt till innemot slutet
af århundradet äfven halfva boskapspenningar^;

att, sedan de båda förstnämnda räntorna ånyo blifvit till fullo debiterade
och utgjorda, Konung Carl XI:s Förmyndareregering, på Carlskoga bergsmäns
ansökning om bergslagsfrihet och privilegier, genom Resolution den 26 November
1660, förordnade, att “alla bergsmän dersammastädes, som idkade och drefve
bergsbruk, men intet de öfrige,“ skulle för “halfva landtågsgärden“ derefter varda
befriade, “och uti det öfriga njuta deras förtiga välfångna privilegier och friheter
till godo

att på grund häraf i det följande årets räkenskap afkortades halfva Landtågsgärden
för alla i bergslagen då varande, med egare eller åboer försedda
hemman, uppgående till 55 mantal, hvaremot hela den årliga hjelp en fick då,
liksom sedermera, till fullo utgöras;

att genom Förmyndareregeringens Bref den 11 December 1667 ytterligare
förklarades, att, der blåsningarne till något ansenligare drefves, så att af hvart
helgierdshemman två skeppund tackjern i tionde kunde Kronan tillfalla, och så i
proportion af halfva och fjerdedels hemman derefter, skulle bergsmännen äfven
för den andra hälften af Landtågsgärden förskonas, hvaremot de, som mindre
blåste, skulle derefter såsom dittills Landtågsgärden till Kronan erlägga; hvilken
föreskrift så tillämpades, att afkortningen skedde å tionden, under det att halfva
Landtågsgärden äfven derefter debiterades och utgjordes;

att i (ifrigt skatte- och kronohemman här, liksom i de flesta andra bergslager
äro fria från halfva Skjutsfårds- och hela Dagsverkspenningarne;

60

att således de friheter i räntan, som af skatte- och kronohemmanen här
åtnjutas, äro:

halfva Landtågsgärden,

halfva Skjutsfärdspenningarne och

hela Dagsverkspenningarne

b oKe -

dagsverken,

12 dränge.j

Indika räntepöster, omsalta, enligt Kongl. kungörelsen den 11 Maj 1855, till ny
ränta, utgöra per mantal:

2 kubikfot 8 kannor råg,

— — 2 „ korn,

5 kubikfot — „ hafre,

4 centner 20 skålpund takjern och

23 riksdaler 41 öre riksmynt i penningar, samt motsvara, med förvandling
af det hela i penningar, efter medium af medelmarkegångsprisen för åren
1855—1859, ett värde årligen af 45 riksdaler 83 öre riksmynt;

att af frälsehemmanen i Skjutsfärdspenningar erläggas endast 12 skillingar
banko per mantal; varande i öfrigt i fråga om dessa hemman äfvensom beträffande
frälsesäterier samt rå- och rörshemman icke ansedt erforderligt att verkställa
någon undersökning, huruvida någon Kronan oersatt räntep ost af dem såsom
bergslagsprivilegium åtnjutes;

att af de tio bär nu befintliga bergstorpen sex stycken, år 1661, och de
öfriga fyra, åren 1682 och 1683, blifvit åsätta Osmundsjernsräntor, som, jemte
12 skillingar banko Skjutsfärdspenningar af hvarje torp, här, liksom af bergstorpen
i Philipstads bergslag, ännu utgöras; men att, under det af hyttor och
bergstorp i sistnämnda bergslag samt af hyttor i Grythytte och Hellefors socknar
äfvensom af hemman förlagda från Fernebo till Grythytte socken boskapsskatten
erlades efter boskapens antal och utsädet, nu ifrågavarande bergstopp icke haft
sig någon sådan skatt åsatt, hvadan icke heller, då genom Kongl. Brefvet den
22 Juli 1859 stadgades, huru boskapspenningarne från och med samma år borde
utgöras af Philipstads med flera bergslager, något erläggande af dylik skatt för
dessa torp blef ifrågasatt; vid hvilket förhållande, och då fullständig befrielse från
berörda skatt icke torde vara att härleda från några bergsla^privilegier, helst
sådan skatt icke någonsin för bergsbruk fått mer än till hälften frinjutas, det icke
synes vara med billighet öfverensstämmande att nu efter en så lång tids befrielse
påföra dessa torp Boskapspenningar; samt

att dels af sådan anledning, dels af skäl, som vid redogörelsen för enahanda
slags lägenheter i Philipstads bergslag skola i ett sammanhang angifvas,
bergstorpen ansetts icke heller i öfrigt höra såsom åtnjutande några bergslagsprivilegier,
i afseende å räntan, bär upptagas;

61

och hafva, med stöd af hvad nu blifvit anfördt, samt med tillämpning af
det förut antydda förhållandet att i senare tider skattlagda hemman icke äro att
betrakta såsom åtnjutande några friheter i räntan, Carlskoga bergslags privilegier
blifvit sålunda beräknade:

A) Skatte- och Krono l:o

Hemman:

55 mantal gamla hemman å 45: 83................ 2,520: 65.

8||| mantal rekognition- och Nyhemman............ — —

2:o Bergstorp:

10 stycken............................. — —

B) Frälse l:o

Hemman:

4| mantal å 37 öre....................... 1: 80.

2:o Säterier:

2f mantal................. — —

3:o Rå och Rör:

2\ mantal............................. — —

S:ma 73|£|f mantal. Riksdaler 2,522: 45;

hvartill kommer frihet från ordinarie rotering, hvilken för 33^1^ extra
soldatrotar, till hvilka bergslagen, med undantag af säterier, prestgårdar
m. m., är inroterad vid Nerikes Regemente, efter markegång, i
medeltal för åren 1855 - 1859 motsvarar ett ärligt belopp af..... 2,803: 45.

Summa friheter riksmynt 5,325: 90;

hafvande åter de inkomster af bergsbruket härstädes, hvilka mot dessa friheter
kommit Kronan till godo, enligt räkenskaperna och efter det den afkortning, som
på grund af 1667 års ofvannämnda beslut egt ruin, blifvit beräknad, utgjorts af
tackjernstionde till ett belopp:

62

Lekeberys
- bergslag.

för

år 1855 af 1994

centner

55 skålpund 45

ort,

„ 1856 „ 1373

92

20

„

„ 1857 „ 1637

32

„

52

„

„ 1858 „ 1779

H

56

75

„

„

„ 1859 „ 1758

w

67

n

49

r>

eller

tillsammans 8544

centner

4

skålpund

41

ort,

motsvarande i medeltal för år 1,708 centner 80 skålpund 88 ort, med ett värde,
likaledes i medeltal för år, af 5,098 riksdaler 40 öre riksmynt.

8:o. LekeBergs bergslag.

Denna bergslag, hvilken nu omfattar delar af Qvistbro, Knista, Hidinge,
Winteråsa, Tysslinge, Kihls och Nysunds socknar, bestod till en början endast
af bergsmanskyttor och torp, med Osmundsjernsräntor, utan betecknadt mantal
eller angifven annan måttstock för nämnda lägenheters värde, intill dess bergslagen,
dels genom berörda lägenheters sättande i mantal, dels genom ditförläggande
af hemman från landslag, dels äfven genom skattläggning af Ny hemman,
erhållit sin nuvarande sammansättning och beskaffenhet;

och förekommer vidare i afseende å hithörande förhållanden, för så vidt
dessa inverka på frågan om de friheter bergslagen åtnjuter, bland annat och
hufvuksakligen,

att, i hvad angår de förenämnda ursprungliga lägenheterna inom berslagen
och deras innehafvare, bergsmän och torpare, dessas “gamla årliga skatt", eller
Osmundsjernsränta, år 1638 blef “tillökt för ovisse pertzedlar som andre båtsmän
skola åhrligen utgiöra", äfvensom att donna tillökning, hvilken påfördes bergsmännen
med olika belopp från och med 3Y2 lispund till och med 1 fat Osmundsjern,
för hela bergslagen uppgick till 36 fat 14''/2 lispund sådant jern;

att berörda tillökning i jernskatten ansågs motsvara icke allenast hela
Landtågsgärden, utan äfven alla öfriga till ovissa eller mantalsränta^ den tiden
hörande ränteposter, med undantag af boskapsskatten;

att i jordeboken för år 1642, eller samma år, då boskapsskatten bestämdes
att under namn af Boskapspenningar med ett visst belopp årligen efter mantal
utgå, lades första grunden till beräkningen af mantal härstädes, i det jorden da
betecknades med åttondedelar, efter åttondedelar i hytta, ehuru afseende härvid
synes hafva fästats endast vid egande grufvedelar; äfvensom att, enligt hvad
1645 och 1647 årens Landsböcker gifva vid handen, två åttondedelar af nu
nämnda slag ansågos motsvara ett mantal;

att, beträffande de från landslag hit förlagda hemman, hvilka tätt bergslagsräntor
sig påförda, Bergsamtet val genom skrifvelse den 15 Mars 1639 för -

63

ordnade, att “några torpare i Qvistbro socken1'', som voro lagda under bergslagen
skulle få njuta samma frihet, som de andra bergsmännen derstädes, men att vid
tillämpning af denna föreskrift år 1640, då från berörda sockens landslag till
bergslagen inlades tillsammans 2% mantal, äfvensom sedermera, då landslagshemman
påfördes bergslagsräntor, sålunda förfors, att hemmanens hela Jordeboksränta,
för så vidt donna ej redan var satt i Osmundsjern, liksom ock deras mantalsränta,
med undantag endast af boskapsskatten och, sedan Skjutsfärds- och
Dagsverkpenningarne tillkommit, äfven af dessa, efter nämnda räntors sammanlagda
kronovärdi, förvandlades till Osmundsjern, att jemte det i jordeboksränta!!
möjligen förut befintliga Osmundsjern^ utgöras till ett belopp, som i kronovärdi
således fullt motsvarade berörda räntor, utom de omförmälda posterna i mantalsräntan,
och betecknades mantalet a dessa hemman i jordeboken derefter med
attondedelar, pa samma sätt som ofvan om hyttorna och torpen är anmärkt;
dock att ifrågavarande landslagshemman härvid, ehuru af orsaker, som icke kunnat
utiönas, fatt ett fördubbladt mantal, hvarefter ock utgjorts och ännu utgöras Boskapspenningar,
under det att derememot den öfriga mantalsränta!! af hemman
från landslag, vare sig med bibehållna eller affärda och åter påförda landslagsräntor,
utgöres efter hemmanens ursprungliga mantal;

att Bergskollegii deputerade genom resolution den 6 Maj år 1650 stadgade,
dels att den ofvannämnda förhöjningen i den gamla bergsmansskatten nu, med
afseende å de “stoore besvär" bergsbruket medförde, icke vidare skulle utgöras,
utan endast den gamla skatten jemte tackjernstionden erläggas, och dels att, beträffande
de nya bergsmännen, som lågo för hela, halfva och fjerdedels hemman,
den lätta gamla ordinarie räntan skulle efter värderingen anslås i en summa jern’
som sedan skulle tillika med tionden till Kronan betalas; hvaremot de, i öfverensstämmelse
med hvad som medgafs de gamla bergsmännen, skulle för tiondejernets
åtgörande vara “med giärden och annat sådant förskonte", härunder dock
icke inräknade “de nye bergsmännen i Kihls socken"; och förklarades derjemte,
dels att dessa medgifvande!! voro sa till förståendes, att, om bergsmannen, såväl
den nya som den gamla, tillverkade så mycket jern, att tionden, som han utgjorde,
motsvarade eller öfverstege den summa, som dittills af hvart hemman
utgått, skulle han njuta berörda förordning till godo, men tillverkade han mindre,
skulle han uppfylla allt det som bruste i nämnda summa, dels ock att Kronan
icke skulle prsejudiceras i extra ordinarie räntan, som förnämligast vore Mantals°ch
Boskapspenningar^, Kröningsgärd och mera sådant, som allmogen i riket
bevilja kunde, hvilket allt sa derefter som dittills erläggas och betalas skulle;

att nu anförda stadgande!! så tillämpades, att afkortningen skedde å tionden,
under det den i Osmundsjern förvandlade delen af Mantalsränta!! så väl å de
gamla bergsmanshemman^!, nemligen de förra hyttorna och torpen, som å de
nya, fortfarande bibehölls tillika med den, jemte nämnda del af berörda ränta, i

64

en summa sammanförda Jordeboksränta^ samt i förening med donna senare ränta
utgick tillika med hela Boskaps- och halfva Skjutsfärdspenningarne, efter mantal;
äfvensom att detta förhållande ännu eger rum; hvaremot några Dagsverkspenningar
icke någonsin bl Hvit bergsmännen härstädes till utgörande påförda;

att i öfrig! berörda 1650 års resolution vann nådig stadfästelse den 22
December 1693, då tillika stadgades, bland annat, att Osmundsjern»^ skulle få
med tionden betalas eller ock lösas med sitt kronovärdi, på grund af hvithet
stadgande jernräntan utgick efter kronovärdi, intill dess, i följd af gjord anmärkning
häremot, genom Kongl. B refvel den 20 Augusti 1733 förordnades, dels att,
der tiondetackjern folie, Osmundsafgiften herde deraf in natura presteras eller ock
betalas efter tackjernets årliga markegång i orten, dels att de, som blåst så litet
tackjern, att tionden uppginge till mindre belopp än Osmundsräntan, liksom äfven
de, hvilka alldeles intet tackjern tillverkade, herde antingen ersätta bristen i
Osmundskatten in natura med annat tackjern af sin tillverkning, der sådan egt
rum, eller ock lösa densamma enligt markegång; hvarefter och sedan åt nu omförmälda
nådiga resolutioner gifvits den tolkning, att, ehuru Osmundsskatten finge
betalas med tackjern in natura, dervid likväl icke kunde antagas samma vigtberäkning
för tackjern»;! som för Osmundsjernet, hvadan en evakuering, efter
kronovärdi, i detta hänseende egde rum, då 20 lispund Osmundsjern komma att
motsvara 39 lispund tackjern, men underdånig framställning mot en sådan för de
begge jernsorterna olika beräkningsgrund blifvit gjord, Kongl. Maj:t, som genom
nådigt beslut den 2 Februari 1819 resolverade öfver berörda framställning, på
sedermera färd klagan angående tillämpningen af detta nådiga beslut, genom
nådigt bref den 10 Juni 1831, rörande denna fråga slutligen förordnade, det
skulle Osmundsjernsskatten i Lekebergslagens härad med tackjern, skeppund mot
skeppund eller mark mot mark, liqvideras;

att inom bergslagen befintliga hemman med landslagsräntor utgöra dessa
oafkortade och sålunda i detta afseende icke åtnjuta några privilegier; samt

att äfven det härvarande frälse! ersatts Kronan med landslagsräntor;
och då i följd af hvad ofvan blifvit anfördt, bergslagshemmanens friheter i
räntan bestå i befrielse från

halfva skjutsfärdspenningarna och
hela dagsverkspenningarna,

hvilka ränteposter, omsätta, jemlik! Kongl. Kungörelsen den 11 Maj 1855, motsvara
21 riksdaler riksmynt, per mantal, uppgå alltså för Läkebergs bergslag,
hvilken, enligt 1825 års jordebok, omfattar följande, till slag och mantal angifna,
hemman, friheterna i räntan till nedannämnda belopp, nemligen för

A) Skatte -

65

A) Skatte och Krono.

l:o.

Hemman med bergs lagsräntor:

17!

mantal

af Qvistbro socken

9f

„

af Knista

21!

„

af Hidinge „

7i

„

af Winteråsa „

15

af Tyss linge „

11!

af Kihls „

i!

,,

af Nysunds „

ce

mantal

å 21 riksdaler......

2:o.

Hemman med lan dslags räntor:

10]

mantal

af Qvistbro socken

i

„

af Knista „

1

4

„

af Winteråsa „

2

af Tysslinge „

1

Y

„

af Nysunds

13 z

mantal

3:o. Rekognitjionshemman,

skattlagda efter år 1825:

m

mantal

af Qvistbro socken

ii

af Knista „

5

¥

af Tysslinge „

if

„

af Nysunds „

6M

mantal

1,774: 50.

B) Frälse.

_j mantal af Qvistbro socken...............

Summa 105/A mantal riksdaler 1,774: 50,

hvartill kommer frihet från ordinarie rotering, hvilken för 32^f
extra soldatrotar, till hvilka bergslagen är inroterad vid Nerikes regemente,
efter markegång, i medeltal för åren 1855—1859 motsvarar
ett årligt belopp af........................... 2,676: 12.

Summa friheter riksmynt 4,450: 62;

9

66

Lerbäcks

bergslag.

mot Indika friheter tackjernstionde, enligt räkenskaperna, och efter det den
här förut omänmnda afkortning blifvit beräknad, erlagts till ett belopp

för

år 1855

af

443

centner

80

skålpund 60

ort

„

1856

„

664

„

65

,, 52

„

„

1857

„

391

„

15

„ 78

„

1858

„

311

„

37

92

„

1859

„

351

„

37

52

„

eller

tillsammans

2,162

centner

37

skålpund 34

ort.

motsvarande i medeltal för år 432 centner 47 skålpund 47 ort, med ett värde,
likaledes i medeltal för år, af 1,250 riksdaler 61 öre riksmynt.

9:o. Lerbäcks bergslag.

Inom donna bergslag, hvilken omfattar hela Lerbäcks socken samt delar
af Hammars och Askersunds socknar i Sundsbo härad, förekomma, i hvad först
angår jordeboksränta^ icke några förhållanden, som utvisa att någon eftergift i
nämnda ränta der eger rum. Väl erhölls genom Kammarkollegii bref den 28
Augusti 1624 befrielse tills vidare från jordeboltsdagsverkena; men då af ordalagen
så väl i berörda bref som i 1630 års specialräkning, hvilken näst derefter
om frågan lemnar fullständig upplysning, framgår, att donna befrielse endast var
en rättelse af en tillkommen dubbel påföring af samma räntepost, enär oaktadt
för dagsverkena utgjorts en annan persedel, nemligen smör, de förra vid hållen
jordrefning likväl blifvit jemte sagda persedel hemmanen påförda, lärer befrielsen
från ifrågavarande dagsverken, hvilka sedermera, utan vidare föreskrift, ur jordebok
och räkenskaper uteslötos, icke vara att såsom något privilegium anse.

Beträffande derefter mantalsränta!!, så har, i fråga om skatte- och kronohemman,
befunnits, att friheter i nämnda ränta åtnjutas till olika belopp för hemman
inom Lerbäcks socken, för hemman tillhörande de så kallade Dahlby hyttelag
i Hammars socken, samt för öfriga hemman inom sistnämnda socken.

Genom Kong!, brefvet den 27 Januari 1623 tillförsäkrades innevånarne i
Lerbäcks socken en eftergift å hälften af alla ovissa utlagor, mot vilkor att “för
samma benådning det jernbruket, som der i socknen för någre åhr sedan påbegynt“
vore, skulle vidmakthållas, “hvarföre de ock för utskrifningen“ skulle
“förskonte vara11. I följd häraf affördes icke allenast halfva landtågsgärden,
hvilken varit i landslagspersedlar erlagd, utan äfven krigshjelp och prestens
gärdepenningar, hvaremot i boskapsskatten, på sätt jemväl af Kammarkollegii
förenämnda bref den 28 Augusti 1624 inhemtas, någon lindring icke medgafs.
Och i en den 16 Februari 1644 utfärdad undervisning, hvilken ännu är gällande,
ehuru någon stadfästelse derå icke synes hafva följt, linnés föreskrifvet, dels att
för den utgående halfva landtågsgärden här, likasom i Kora och Lindes bergs -

67

lager, skulle af hvart helt mantal erläggas 16 form-, eller 2f stigar, kol, samt
att för årliga hjelpen och vinterkörseln, likaledes såsom i Nora och Linde, skulle
under benämning af bergsmanshjelp, eller brukshjelp, gifvas 9 lispund Osmundsjern^
och 4 lass malm, dels att i tionde skulle utgöras hvart tionde skeppund
tackjern af tillverkningen.

För öfrig! åtnjuta här befrielse från halfva Skjutsfärd^ och hela dagsverkspenningarna,
till stöd för hvilken eftergift i senare hänseendet är åberopad
en Kammaikollega resolution af ar 1683, som likväl icke kunnat återfinnas.

Och da lika litet här, som i fråga om Lindes Bondefjerding, någon särskild
förmån lärer kunna anses vara bergslagen tillskyndad genom den bibehållna
halfva landtågsgärdens förvandling i kol samt årliga hjelpens och vinterkörselns
påförande såsom brukshjelp, så bestå friheterna i räntan inom Lerbäcks socken i
befrielse från

half landtågsgärd per mantal 2f stigar kol,

halfva skjutsfärdspenningar „ 24 skillingar banko och

hela dagsverkspenningar „ j^dränge } dagsverken;

h vilka rån teposter, omsätta till ny ränta, enligt Kongl. kungörelsen den 11 Maj
1855, motsvara 38 riksdaler 58 öre riksmynt per mantal.

I fråga om friheterna för Dahlby hyttelag, hvithet består af 4z mantal
skatte och krono samt 1 mantal frälse, så utfärdade General-bergs-amtet den 16
November 1643 privilegier för några namngifna personel- i Hammars socken att
bygga eu masugn i Dalbytorps ström, med vilkor, bland annat, att, sex år efter
det verket kommit i gång, tionde skulle till Kronan utgöras, hvaremot då skulle
njutas frihet från utskrifningen; och efter det bemälda Bergs-amt genom beslut
den 7 Oktober 1646 förklarat, att friheten från utskrifning skulle få tillgodonjutas
äfven innan tionden kunde erläggas, meddelades genom Landshöfdingen Christer
Bondes den 1 Juni 1650 utfärdade undervisning följande friheter i räntan, hvilka
ännu af hyttelaget tillgodonjutas, nemligen befrielse från
halfva landtågsgärden efter landslag och
halfva skjutsfärdspenningarne,

dervid ock den andra hälften af förstnämnda räntepost förvandlades i kol, samt
byggnitigshjelpen 2 daler 20 öre och den här jemväl påförda drängelönen 1 daler
silfvermynt förändrades till brukshjelp, allt till samma belopp, som vid Lerbäcks
socken är antydt. Denna undervisning erhöll nådig stadfästelse genom Kongl.
Resolutionen den 21 Juni 1654, deri tillika förklarades, att bergsmännen bär ej
skulle besväras med högre utlagor än nämnda undervisning förmådde och innehölle,
hvaraf ock måste anses följa befrielse från de då redan beviljade dagsverkspenningarna,
dock att från sistnämnda förmån är att afräkna den, på sätt
nyss blifvit oinförmäldt, i brukshjelpen ingående, bär påförda drängelönen. Och
då sistnämnda räntepost, 4 lispund Osmundsjern, hvilken, författningsenligt omsatt

68

till ny ränta och efter markegång behörigen beräknad, i medeltal för åren
1855 —1859 årligen motsvarar 1 riksdaler 71 öre, frånräkna^ beloppet af de för
Lerbäcks socken ofvan angifna, i öfrig! äfven bär gällande, förmånerna, uppskattade
till 38 riksdaler 58 öre riksmynt, blifva alltså friheterna, per mantal
skatte och krono, för nu ifrågavarande slags hemman: 36 riksdaler 87 öre
riksmynt.

I fråga om det tredje slaget af hemman inom denna bergslag förekommer,
att landshöfdingen A. G. Leijonhufvud den 23 November 1666 genom utfärdade
ordres anbefallde vederbörande att låta 17% mantal bergsmanshemman i Hammars
och Snaflunda socknar, derå specifik förteckning öfverlemnades, njuta samma
vilkor och konditioner i afseende å utlagor, som, enligt hvad ofvan är omförmäldt,
år 1650 blifvit Dalby hyttelag tillförsäkrade, och år 1654 af Kongl. Maj:t
konfirmerades, men att donna föreskrift i så inskränkt mening tillämpades, att på
grund deraf endast halfva skjutsfärdspenningarne afkortades, hvilken tillämpning
ock vann slutlig fastställelse genom Kongl. brefvet den 9 December 1697; och
bestå friheterna för sistnämnde hemman således endast i eftergift af halfva skjutsfärdspenningarne,
motsvarande per mantal skatte och krono 24 skillingar banko,
eller 75 öre riksmynt.

Slutligen bör bär ock i underdånighet omförmäla^

att skilnaden emellan antalet mantal i Lerbäcks socken enligt 1825 års
jordebok och antalet af sådana mantal vid medlet af 1600-talet är så ringa, att
beräkning af några nyhemman inom nämnda socken ansetts icke vara erforderlig;

att nuvarande hemman i Dalby hyttelag val icke alla äro desamma, som
finnas uppräknade i 1643 års privilegier, likasom icke heller de hemman, hvilka
nu åtnjuta frihet blott i fråga om skjutsfärdspenningarne, äro utan undantag desamma
som de, hvilka i sådant afseende finnas förtecknade i 1697 års Kongl.
bref, men att, då båda dessa slags hemman äro lätt igenkännelig på sina räntor
och dessutom hatt sig påförda både skjutsfärd^ och dagsverkspenningar till falla
beloppet, ehuru de frinjutna delarna deraf i räkenskaperna varit afkortade, alla
dessa hemman, med ledning häraf, blifvit återfunna; samt

att deremot, angående nya frälsehemman möjligen åliggande gravationer,
några undersökningar nu icke egt rum.

Beträffande derefter frågan om roteringen härstädes, så och ehuru egarne
af Aspa bruk och Laxåna bruksintressenter, med flere, år 1836 inför Roteringskommissionen
företett Kongl. bref och resolutioner, enligt hvilka deras bruk underlydande
hemman skulle vara från utskrifning frikallade och derföre nu icke heller
bolde med ordinarie rotering beläggas, både af komiterade vidtagits den åtgärden
att med ordinarie rotering belägga alla hemman, som icke idkade malmbrytning
och tackjernsblåsning, hvarigenom äfven de under ifrågavarande jernbruk
lydande hemman blefvo ordinarie rotering åsätta. Sedan häröfver anförts underdåniga
besvär, samt Kammarkollegium i underdånigt utlåtande rörande eotejcmk

69

ningsfrågan för länet i allmänhet den 21 September 1839, i hvad dessa besvär
angick, i underdånighet anfört, att som Kong!. Maj:t, i fråga om roteringen af
åtskilliga hemman och lägenheter i Färnebo härad eller Philipstads bergslag i
Wermland, genom nådigt bref den 31 Augusti 1838 förklarat, att, ehuru genom
nådiga blefven den 2 November 1833 blifvit stadgadt, att såväl inom Philipstads
bergslag som inom de i Örebro län belägna bergslager endast de hemman, hvilka
med bergslagsrörelse, nemligen malmbrytning och tackjernstillverkning, sig befattade,
borde extra roteras, men att andra inom dessa bergslager befintliga
oprivilegierade hemman deremot skulle vara ordinarie rotering underkastade, likväl
och då, enligt hvad upplyst blifvit, ostridigt vore, att alla berörda hemman
och lägenheter inom Philipstads bergslag verkligen tillhört bergslag och åtnjutit
bergslagsfriheter, hvaribland äfven befrielse från ordinarie rotering, Kong!. Maj:t
funne deraf följa, att samma hemman icke kunde såsom oprivilegierade anses förr
än, efter föregången behörig pröfning och meddeladt beslut, bergslagsfrihet blifvit
dem frånkänd, samt att då pröfningen, huruvida sådana hemman och lägenheter,
hvilka möjligen eftersatte de med bergslagsfrihets åtnjutande förenade skyldigheter
i afseende å bergsbruks bedrifvande, skulle vara samma frihet förlustige, ingalunda
blifvit Roteringskommissionerna uppdragen, ifrågavarande hemman och lägenheter
för närvarande herde underkastas endast extra rotering efter de andelar i
rote, till hvilka de, hvar för sig, af komiterade blifvit uppskattade, kollegium vid
sådan! förhållande, och då af denna öfver nådiga brefvet den 2 November 1833
sålunda i nåder meddelade förklaring bestämdt kunde slutas, att kommitterades åtgärder
med roteringen inom bergslagerna vore stridande mot de af Kongl. Maj:t
gillade grunder, samt enär i anseende till de förändringar i hela roteringsverket
inom bergslagerne, hvilka blefve en följd af roteringsbesvärets bestämmande i enlighet
med Kongl. brefvet den 31 Augusti 1838, så val förnyade undersökningar
som upprättandet af andra roteringslängder måste komma att ega rum, ansåge
sig höra i underdånighet hemställa, att frågan måtte återförvisas till förnyad
handläggning af kommitterade, med föreskrift om iakttagande af hvad genom nådiga
brefvet den 31 Augusti 1838 blifvit förordnadt, pröfvade Kongl. Maj:t, enligt
nådigt bref den 21 December 1839, skäligt att till hvad sålunda blifvit hemstäldt
lemna nådigt bifall; hvadan sedermera hemman icke blott i Hammars och Askersunds,
utan äfven i Snaflunda och Bodarne socknar af Sundbo härad, samt i
Wisby och Bodarne socknar af G rimstens härad, ehuru i öfrig! icke åtnjutande
några bergslagsprivilegier, blifvit endast extra roterade; och har, i följd häraf,
äfven sistberörda hemmans frihet från ordinarie rotering ansetts höra bland donna
bergslags privilegier upptagas och beräknas.

I sammanhang med den uppgift å tackjernstiondens belopp, som af Uppbördsförvaltningen
i orten blifvit meddelad, linnés omförmäldt, att tionden af Igelbäckens
masugn inom Hammars socken, hvilken masugn vore belägen på ordinarie
roterad! hemmans grund, af sådan anledning icke blifvit i nämnda belopp inbe -

70

räknadt; ock som den anmärkta omständigheten angående roteringen af berörda
hemman befunnits vara med verkliga förhållandet öfverensstämmande, samt detta
hemman icke heller i öfrig! åtnjuter några friheter, har åtgärden att icke upptaga
tionden åt sagda masugn synts befogad och sålunda bär lemnats utan förändring;
men då deremot, i afseende å eu i Bodarne socken af Grinig tens härad belägen
masugn, Laxå, för hvilken tionde icke heller blifvit af Uppbördsförvaltningen beräknad,
hemmanet af samma namn derstädes, liksom äfven flere hemman inom
donna och andra socknar af samma härad, på sätt ofvan blifvit antydt, i fråga
om rotering varit betraktadt såsom bergslagskemman och derföre fått sig blott
extra rotering åsatt, har tionden för sistnämnda masugn ansetts äfven höra, jemte
tionde inom bergslagen i öfrig!, till beräkning bär upptagas.

Med tillämpning af hvad nu blifvit i underdånighet anförd!, hafva friheterna
i räntan för donna bergslag, hvilken enligt 1825 års jordebok innefatta!- följande
slags hemman å tillsammans 82yi2 mantal, befunnits uppgå till nedannämnda
belopp, nemligen för

A) Skatte och Kronol:o.
Hemman i Lerbäcks socken:

37f mantal ä 38: 58. . -.................... 1,459: 61.

2:o. Hemman i Hammars socken:

4| mantal Dalby hyttelag å 36: 87 .............. 165: 91.

„ öfriga hemman å 75 öre ............. 12: 47.

B) Frälse 10|

mantal i Lerbäcks socken
llf „ i Hammars d:o
1 „ i Askersunds d:o

23A mantal å 37 öre...................... 8: 56.

S:ma 82Ty mantal riksdaler 1,646: 55.

hvartill kommer friheten från ordinarie rotering, hvilken för
56|| extra soldatrotar, till hvilka bergslagen är inroterad vid Nerikes
Regemente, i medeltal för åren 1855—1859 motsvarar ett årlig! belopp
af................................. 4,629: 82.

Summa friheter riksmynt 6,276: 37.

71

De afgälder, som mot dessa friheter till Kronan inträtt ■ t i ■

tionde och skattejernsafgift; och är den senare inä,etsa t , 1 tackJe™s dels

af Bergs kollegium af den 3 Juni 1847 sam deL af K ^om utslag,

af den 26 Maj IMS; varande i sådant afseende stadgad ™ Ti
dessa utslag, att af 6% mantal i Hammars socken Mka ''tlhårt V
lag, men erhållit nådigt tillstånd att sitt hvttehrnt- n- ^ ^ Foissa k^tteskulle
utgå med 2 skeppund tackjern per mantal n 1 ^ skattejernsafgift

3% mantal i Lerbäcks^och Stunda Lck2 hvilka "T” att af

hyttelag, men likaledes erhållit nådigt tillstånd att meT h''^777 pa Svaldre
enahanda slags afgift skulle erläggas med tillsammans 13 skeppund^
marker, motsvarande, i hela tal, 3 skeppund 17 i;sm]na p ţ spund 7

Enligt det sistnämnda utslaget skulle den genom rletJi parker per mantal,

giften till angifvet belopp årligen *

i ärendet, fann, genom nådigt Bref den 4 Mai v ’ pa ford klagan

med förklarande, det frågan om ständig skatSrus afeiL fatt '' Tf
klagandemes hemman, som upphört med tackjern»blåsning i SvaTdreTvtm % rf®
genom Kong!, förordningen angående utsträckt frihet r k , '' Vld de

20 September 1859 inträda ^ändrade föSb^de gGD

afgift likväl skulle erlägga» för liden från den 1 ZeLtr 1853
ar 1860, då nyssnämnda Kongl. förordning träd! i gällande kraft i ?S

ordna, att den skattejernsafgift, som för ifrågavarande siu år hm-rl ’ for"

utgå med ett belopp, som, i förhållande till klagandernas andekr 7T7 7“ 7
motsvarade den tiondeafgift, hvilken utgjorts af f l . ^ttelaget,

Svaldre hytta under »Lön Hd iJtU.tfcÄJ T *? 1“
mcdgifna lindringen i
liktal för har ifrågavarande tid erlaets till det ; ,i,,f >, , , a aI£ltt

ställda belopp; samt derföre ansetts äfven böra med detta^beopp liärteTn ^
tugas; varande deremot å andra sidan befunnet att sistnmfm-1-m ?PP"

angående vissa på Svaldre hyttelag förut Tudldé “n

loi afgiftens upphörande tillämpats äfven i fråga om de G3/ mantal i pr
socken, hvilka tillhört Forssa hyttelag, så att från och med år 1861 a
jernsafgift här icke vidare blifvit erlagd. 1 1861 nagon skatte Beträffande

nu de belopp, med hvilka tackjernstionden och skaltejernsafciften
utgjorts inom donna bergslag, så uppgå dessa belopp safgilten

af tackjernstionden:

för år 1855 till 215 centner 52 skålpund 96 ort
" " 1856 „ 266 „ 7 „ 68 ’

" " 1857 „ 212 „ 87 „ 20 "

" " 1858 „ 182 „ 66 B ^6

__"___" 1859 „ 119 „ 80 32

Summa 996 centner 94 skålpund 32 ort,

72

Nya

Kopparbergs

bergslag.

samt af skattejernet:

för år 1855 till 121

w r>

» w
w r>

1856 „

1857 „

1858 „

1859 „

121

121

121

121

centner

76 skålpund 56 ort

76

56 „

76

„

56 „

76

56 „

76

„

56 „

Summa 608 centner 82 skålpund 80 ort,

eller tillsammans till 1,605 centner 77 skålpund 12 ort, motsvarande i medeltal
för år 321 centner 15 skålpund 42 ort, med ett värde, enligt räkenskaperna,
likaledes i medeltal för år af 989 riksdaler 90 öre riksmynt.

10:o. Nya Kopparbergs bergslag.

Enligt den år 1836 upprättade och efter behörig granskning fastställda
jordeboken, jemförd med 1825 års jordebok, bestar denna bergslag af
hela Nya Kopparbergs socken, med skatte- och kronohemman 40mantal samt

eu del af Ramsbergs socken i Lindes härad, med skattehemman -/AV «____________

Summa 40ff|| mantal.

I afseende å dessa hemman förekommer, angående

bo. 57/8 mantal skatte och krono i Nya Kopparbergs socken, hvilka tillförene
utgjort 63/4 mantal,

att år 1656 dessa 63/4 mantal, belägna i den då så kallade Ljusnars
Kopparbergs socken, skattlades med eu ränta för alla hemmanen tillsammans af
27 skeppund stångjern; äfvensom att i 1662 och 1663 årens räkenskaper berörda
63/4 mantal angifvas vara 27 stycken fjerdedel stadgetorp eller stadgehemman,
hvilka 27 stycken hemman i sistnämnda års jordebok finnas införda, hvarje Y4.dels
mantal med 1 skeppund stångjern i ränta;

att dessa hemman således, och enligt hvad om dem jemväl i öfrig! blifvit
utrönt, äro stadgehemman, samt att om dem följaktligen gäller hvad om hemman
af samma slag inom andra bergslager förut blifvit anfördt; hvadan, och då ifrågavarande
hemman blifvit skattlagda efter det Skjutsfärds- och Dagsverkspenningarne
beviljades, sagda hemman, ehuru den förra ränteposten endast till hälften och den
senare alldeles icke af dem utgöres, likväl ansetts icke höra upptagas såsom åtnjutande
några friheter i räntan; samt

att den minskning i mantal, från 63/4 till 57/g mantal, hvilken, enligt hvad
ofvan blifvit omförmäldt, för dessa hemman egt rum, tillkommit derigenom, att
tre y4:delar förmedlats till hälften och att två V4:delar utlagts till dagsverks- och

skattevedstorp,

skattevedstorp, samt i sådan egenskap undergått samma behandling som öfriga,
dylika inom donna bergslag förut befintliga, bär nedan vidare omnämnda torp;

2:o. 1 mantal Salbo, äfven i Nya Kopparbergs socken:

att detsamma är ett ifrån Lindes socken och bergslag bil förlagdt arfoeh
eget hemman, med här beräknade enahanda friheter i ränta» som för dylik»
hemman i nämnda bergslag upptagits;

3:o. T7^ mantal Hånkabacken:

att detta är ett rekognitionsliemman utan friheter; och

4:o. yVyV mantal i Nya Kopparbergs och Ramsbergs socknar:

att dessa hemman genom skattläggningar, Indika blifvit åt kammarkollegium
fastställda dels den 5 Maj och den 23 November 1835, dels den 21 Juni 1838,
uppkommit al bergsfrälsefrihet förut, för kopparhandteringen härstädes, åtnjutande
oskattlagda fjerdepartsegendomar samt dagsverks- och skattevedstorp, sedan genom
nådigt Bref den 8 Maj 1829 förklarats, att bergsfrälsefriheten skulle upphöra, och
orten i följd deraf undergå mantalssättning och skattläggning, dervid skulle användas
den genom Kong], Förordningen den 28 Juni 1775 för Savolax och Kalelen
fastställda metoden; varande, med tillämpning häraf, skattläggningen så
verkställd, att någon lindring i räntan, af bergslagsprivilegii natur, icke kommit
ifrågavarande hemman till godo;

och äro, på grund af hvad nu blifvit anförd t, friheterna i räntan inom
denna bergslag sålunda beräknade, nemligen för:

l:o.

1 mantal arf- och eget hemman, i Nya Kopparbergs socken — 75 öre.

2:o.

51 mantal stadgehemman, i Nya Kopparbergs socken ... — .—

3:o.

Skatte- och Kronohemman:

Rekognition^ och

33fiö mantal i Nya Kopparbergs socken

_-zWrr w i Ramsbergs d:o

S:ma 40-j-fH mantal.

och N y h e in m a n:

Riksmynt

75 öre,

hvarjemte åt»jutes frihet från ordinarie rotering, hvilken
frihet för 24^ extra soldatrotar, till hvilka bergslagen är inroterad
vid Nerikes och Westmanlands Regementen, i medeltal för åren
1855—1859 motsvara!- ett ärligt belopp af riksdaler.......

2716: 82 „

Summa friheter riksmynt 2717: 57 öre;

10

74

Wermlands

län.

Filip sta ds
bergslag.

mot hvilka friheter utgjorts tackjernstionde, till ett belopp:

för

år

1855

af

1,497

Centner

34 -

skålpund 20

ort.

))

))

1856

77

934

)>

75

))

8

77

))

77

1857

))

1,063

19

77

40

77

77

77

1858

))

1,043

39

77

84

77

))

))

1859

V

1,163

77

45

77

68

77

eller tillsammans af 5,702 Centner 14 skålpund 92 ort;

motsvarande i medeltal för år 1,140 Centner 42 skålpund 98 ort, med ett värde,
enligt räkenskaperna, likaledes i medeltal för år, af 2,379 riksdaler 37 öre riksmynt.

III. Wermlands län.

Inom detta län finnas, på sätt Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande derstädes
äfvensom vederbörande fögderiredogörare omförmält, två privilegierade bergslager,
nemligen Filipstads och Nyeds.

Af dessa bestod Filipstads bergslag, som är den äldsta af dem båda, till
en början af blott tvenne socknar, nemligen Fernebo och Kroppa. Men år 1786
bildades af områden från Fernebo socken Brattfors, Nordmarks och Gåsborns kapellförsamlingar
samt af områden från Kroppa socken, Lungsunds socken, hvarefter
år 1805 af områden dels från Gåsborns socken dels från Äppelbo socken i
Störa Kopparbergs län bildades ytterligare en kapellförsamling, nemligen Näs
Rems, inom hvilken de från Äppelbo socken ditförlagda lägenheterna likväl icke
äro af bergslagsnatur; och omfattar den ifrågavarande bergslagen, hvarest ännu i
början af 1600-talet icke funnos några hemman, utan endast hyttor och bergstorp,
enligt 1825 års jordebok för närvarande följande lägenheter i nedanskrifna socknar,
nemligen:

Hemman.

-

Bergstorp.

Hyttor,

Skatte

skatte.

Skatte

Frälse.

och

Frälse.

och

Krono.

Krono.

Fernebo socken ...........

v4

17 V4

11

—

Brattfors d:o ...........

—

—

2 Va

18

—

Nordmarks d:o ...........

—

—

6 V 2

2

---

Gåsborns d:o ...........

489/o6

—

2

Va

14

—

Näs Rems d:o ...........

47/32

—

1

—

Kloppa d:o ...........

7‘Vie

2 ll/i2

3 Va

60

—

Lungsunds d:o ...........

5%4

42

5

Summa

17 Via

8 Vs

29V4

148

5

75

hvarförutom finnas, i Fernebo socken, 2 skattekontor och 32 skatte- och kronotorp,
hvilka lyda under Filipstads stad, samt dels i Brattfors socken, Hedenskogshyttan,
dels i Kroppa socken, Kroppa hytta eller masugn, dels i Lungsunds socken,
Bjurbäckshyttan, hvilka alla, enligt uppgift, äro belägna på särskild! skattlagd
lägenhets grund, utan att med full visshet kunnat utrönas, huruvida någon
jord tillhör sjelfva hyttorna, dels äfven i Lungsunds socken 1 frälsehytta, benämnd
Kungsskogen, hvilken icke har någon jord sig tillagd och derföre icke heller blifva
åsatt hvarken ränta, kronotionde eller rotering samt således är att endast såsom
masugn anse; och Indika samtliga lägenheter inom Fernebo, Brattfors, Kroppa
och Lungsunds socknar alltså funnits vara af beskaffenhet att nu icke höra här
upptagas.

Bland de tre slaga lägenheter, som, enligt hvad nyss blifvit angifvet, numera
här förekomma, nemligen hemman, hyttor och bergstorp, äro hemmanen utan
undantag antingen från närliggande landslag hit förlagda eller ock bär skattlagda
rekognition- eller nyhemman; och utgöra skatte- och kronohemmanen jemte jordeboksränta
äfven mantalsränta!!, med undantag endast af halfva skjutsfärdspenningarne
och hela dagsverkspenningarne, hvarjemte af frälsehemmanen utgå halfva
boskaps- och fjerdedel skjutsfärdspenningar samt af det gamla frälse! äfven kungsforingen.
"

Beträffande åter de bränne andra slagen af bär befintliga lägenheter, eller
hyttor och bergstorp, af Indika de förra äro masugnar med i mantal icke satt
jord och de senare bestå af jord, likaledes utan åsatt mantal, samt beggedera slagen,
enligt hvad ofvan blifvit omförmäldt, äldre än hemmanen, så utgjorde dessa
lägenheter af ålder såsom årlig eller jordeboksränta en dem påförd Osmundsjernsskatt,
år 1609 uppgående, för bergslagen i dess helhet, till 1570 lispund 13 markör,
under benämning af skatte-, lanngills-, gingierdes-, kiöpöres- och frachte-jern.
Denna jernskatt blef i sistnämnda års specialräkning afskrifven i följande ordalag :
“Efter K. M:tz bred och ordning!! skulle Bergzmennerna utgiöra tionde jämn, och
efter blåsningen så emellan beggie Nyårsdagar ficka som K. M:tz brack vidd Nya

Kroppan, och----skall skrifvare!! vidh Nya Kroppan gjöra beskiedh för bergz lagen,

efter han kan dagligen vara tillstädes och achta på blåsningen vid hyttorna,

--derföre blifver afkorta!! som han skall gittra beskiedh för11; hvarefter finnas

affärda de förut upptagna lägenheterna med deras här nämnda jernskatt, 1570 lispund
13 marker. Väl har det vid donna afföring åberopade Kong!. B refvel icke
kunna! återfinnas, men af de ur räkenskapen anförda ordalagen synes framgå, antingen
att äfven för donna bergslag meddelats något särskild! stadgande, enligt hvilket skulle
erhållas befrielse från den ordinarie skatten, mot vilkor att tionde af tackjärnstillverkningen
i ställe! erlades, eller ock att de förut i fråga om Wester-jernbergslagen
samt Nora och Lindes bergslager omförmälda Kong!. Blefven af år 1608 ansetts,
jemte det de angingo vissa i dem namngifva bergslager särskild!, tillika innefatta
ett slaga allmänna stadgande^ tillämpliga äfven på andra då befintliga bergslager.

7H

Vare sig nu att det ena eller det andra åt dessa förhållanden legat till
grund för den berörda afföringen, så egde någon debitering af ordinarie räntan
icke vidare rum i ortens jordebok och fögderiräkenskaperna. Af brukande bergsmän
erlades, från och med år 1610, i stället för berörda ränta, tionde af tackjernstillverkningen,
hvaremot, visserligen, icke brukande bergsmän och torpare fortfarande
utgjorde sin gamla Osmundsjernskatt; men så väl tionden som nyssnämnda
skatt redovisades numera i Ny Kroppa jernbruks räkenskap, hvilket till en tid
fortfor, äfven ehuru hyttor och bergstorp med sin gamla ränta vid slutet af 1620-talet i jordeböckerna ånyo upptogos, liksom ock der infördes hyttor, uppbyggda
etter tiondens tillkomst, änskönt dessa senare, såsom utgörande tionde, icke till
jordeboksränta skattlades.

Efter det, på sätt nu uämndt är, berörda lägenheter åter blifvit i jordeböckerna
införda, upptagas derstädes till och med år 1724 ej mindre den gamla Osmundsjernskatten
af äldre hyttor och bergstorp, än ock, jemte nyskattlagda bergstorp,
den för dem bestämda jernränta; men i den enligt ny metod för år 1725
upprättade jordeboken förekommer icke vidare någon jordeboksränta af de gamla
hyttorna, hvilka liksom de nya, nu upptagas endast till namnet och med den mantalsränta,
som af dem utgick, blott med undantag af boskapsskatten; hvaremot
bergstorpen fortfarande upptagas med den dem påförda jernskatten; dock att, å
ena sidan, icke brukande bergsmän måste skatta såsom fordom, under det att, å
andra sidan, den, som byggde ny hytta eller blef inbrukare i gammal sådan, vare
sig han vore bonde eller bergstorpare, mot åtgörande af tionde fick åtnjuta samma
eftergift i räntan som gammal hyttas egare. Och äro sålunda nybildade hyttor i
jordeboken numera intagna på samma sätt som om de öfriga bär ofvan blifvit
anfördt, under det torp och andra lägenheter, som i dessa hyttor ingått, äro från
jordeboken uteslutna eller inom kolumn torda, samt alltså förete ett annat förhållande
än de i Grythytte och Hellefors bergslager af bergstorp tillkomna, förut
nämnda, hyttor, hvilka fortfarande utgöra sin gamla torpskatt.

Vidkommande åter mantalsränta!! för nu ifrågavarande lägenheter, så utgå
af hyttorna, till visst för dem bestämdt belopp eller efter jemförelse med mantal,
brukshjelp äfvensom boskaps- och skjutsfärdspenningar, samt af bergstorpen, likaledes
efter jemförelse med mantal, boskaps- och skjutsfärdspenningar, men icke
någon brukshjelp, hvaremot så väl åt hyttor som af bergstorp icke utgöras hvarken
landtågsgärd eller dagsverkspenningar; och hafva, i afseende å hvardera af
dessa ränteposter särskild!, utom i hvad angår dagsverkspenningarne, rörande
hvilka endast torde behöfva anmärkas, att de, i jemförlighet med hvad i andra
bergslager egt rum, lika litet för nu afsedda lägenheter som för hemmanen, här
utgjorts, förhållandena inom donna bergslag i öfrig! befunnits vara följande, nemligen
angående

l:o. Brukshjelpen:

Redan ar 1586 tinnes här debiterad eu hjelpcpersedel, limsten, med tillsammans
80 lass, och utgående efter do skattskyldigas förmögenhet. I den näst derefter
befintliga räkningen för år 1588 förekommer åter ett annat belopp, nemligen
70V2 lass, och jemväl efterföljande räkningar, för längre tid, visa att ifrågavarande
hjelp äfven då icke utgick till något bestämdt ärligt belopp, liksom ock af
berörda räkenskaper framgår, att nämnda hjelp ursprungligen icke utgjordes med
sjelfva persedeln eller löstes med penningar, utan var endast ett arbetsbiträde, bestående
i framforsling af limsten till Kronans bruk Nykroppa. Under det att
sålunda antalet af bergslagen påförda “ lass “ härutinnan fortfarande visar sig vexlande,
finnes ar 1623, da lassens antal uppgick till 400, hvarje lass vara åsatt ett
värde af 18 öre silfvermynt, hvithet värde per lass eller tunna år 1669 är, med
åberopande af en Kong!, resolution och vederbörande landshöfdings ordres, nedsatt
till 6 öre. Dessförinnan både år 1651 det antal lass eller tunnor, som bolde
utgöras, blifvit bestämdt för hvarje hytta, ehuru olika för olika hyttor; och utgingo
limstenspenningarne härefter, samt med tillämpning af ofvanberörda värdeberäkning,
till och med år 1696. I det näst påföljande årets specialräkning deremot
är donna penningeränta, då Bruhshjelp ballad, hyttorna påförd till lika belopp för
hvarje hytta, med 16 tunnor ä 6 öre tunnan, motsvarande 3 daler silfvermynt,
eller 1 riksdaler banko per hytta. Efter donna tid har någon förändring härutinnan
icke egt rum, utan äro hyttorna nu i man talsräntan påförda brukshjelp,
under namn af limstenspenningar, med ett belopp af 1 riksdaler banko per hytta;
hvaremot bergstorpen, Indika, så vidt utrönas kunnat, icke någonsin haft sig donna
räntepost påförd, utan att dock någon bestämd anledning till detta förhållande
kunnat utfinnas, fortfarande äro från erläggandet af nämnda hjelp fria.

2:o. Boskapspenningar^:

Efter att från den tid, då donna skatt beviljades, hafva till och med år
1641, bär så val som i landslag, utgått med eu viss, efter kreaturens antal och
utsädet beräknad afgift, blef genom riksdagsbeslutet den 2 Februari 1642 samma
skatt förvandlad till en bestämd penningeränta, att utgöras med 2 daler silfvermynt
af hvarje helt mantal skatte och krono samt med hälften för frälse, med
hvithet belopp boskapspenningar''^ äfven bär till och med år 1645 utgingo, dock
efter den beräkningsgrund, att hvarje delegare i hytta, eller brukande bergsman,
fatt erlägga lika mycket i boskapspenningar som en hel gård på landet. Som
emellertid skattens erläggande efter en sådan beräkningsgrund fanns alltför tryckande,
medgaf, på gjord framställning i ämnet, landshöfdingen Christer Bonde
sistnämnda år, att hvar hytta finge utgöra så mycket boskapspenningar och extra
ordinarie hjelper som 4 mantal på landet, hvithet beräkningssätt och i 1646 års
räkenskap är tillämpad!. Men redan det påföljande året, eller år 1647, finnes

7s

kammarkollegium genom bref den 26 Mai hafva gillat nämnda landshöfdings då
vidtagna åtgärd att för boskapspenningarnes erläggande åter låta uppteckna boskapen
och derefter, enligt bergsmännens anhållan, beräkna nämnda skatt på förut,
intill år 1642, öflig! sätt; varande sedermera härutinnan någon förändring icke
inträdd förr än, till följd af Rikets Ständers i underdånig skrifvelse den 18 Mars
1857 gjorda framställning i ämnet, Kong!. Magt, efter vederbörandes hörande, genom
nådigt Bref den 22 Juli 1859 stadgade, att från och med samma år boskapspenningarna,
såväl härstädes som i Grythytte och Hellefors socknar åt Örebro
län, skulle erläggas efter enahanda grund som för skjutsfärdspenningarne der
alltid varit gällande, så att hvarje hel bergsmanshytta skulle, lika med fyra mantal,
utgöra fyra riksdaler riksmynt, hvarje krono- och skattebergstorp, lika med ett
hälft mantal, femtio öre, och hvarje bergsfrälsetorp, lika med ett fjerdedels mantal,
eller tjugufem öre; med nådigt förklarande derjemte, att boskapspenningarne för
de från Fernebo till Grythytte socken lagda hemman, hvilka, likasom hyttorna,
erlagt donna skatt efter boskapen, skulle i stället beräknas att utgå såsom för
hemman i allmänhet efter deras åsätta mantal.

3:o. Skjutsfärdspenningarne:

Redan från början af donna ränteposts debitering påfördes härstädes densamma
hemmanen med blott hälften af det medgifna beloppet, eller med 6 mark
silfvermynt mantalet, skatte- och krono-, och med 3 mark mantalet frälse, samt
hyttorna och bergstorpen, alla då skatte-, eller krono-, och till mantal beräknade »
såsom vid fråga om Boskapspenningarne nyss blifvit omförmäldt, men likaledes
blott till hälften, eller hel hytta med 6 daler och bergstorp med 3 mark; och
utgår denna räntepost fortfarande med enahanda belopp, för frälse alltid beräknad!
till hälften mot för skatte- och krono.

4:o. Landtågsgärden:

Denna räntepost har härstädes icke någonsin utgått åt hyttor och bergstorp
; men hvarken jordeböcker eller räkenskaper, nyare eller äldre, lemna någon
upplysning om anledningen till den för sagda lägenheter inom nu ifrågavarande
bergslag sålunda åtnjutna fullkomliga frihet från utgörande af berörda räntepost.

I fråga om orsaken till donna, för nyssnämnda lägenheter egendomliga, frihet
skulle det visserligen kunna synas, såsom hade denna frihet, i större eller mindre mån,
sin grund deri, antingen att denna räntepost borde utgå efter mantal, hvilket, vid tiden
för tillkomsten af nämnda skatt, bär icke fanns, eller att hyttor och bergstorp vid
samma tid voro ur jordebok och räkenskaper uteslutna, af den anledning att, såsom
ofvan är omförmäldt, både den tionde, som mot befrielse från Osmundsjernsskatten,
blifvit påbjuden, och flen gamla jern räntan af torpare och icke blåsande bergsmän
skulle redovisas af skrifvaren vid Nykroppa bruk, samt att friheten sålunda skulle
uppkommit endast genom ett förbiseende vid debiteringen. Men mot sådana antaganden
strida, i förra hänseendet, den omständigheten, att, ehuru bergsmansjorden

79

ej var satt i mantal, densamma dock icke åtnjöt befrielse från boskaps- och
skjutsfärdspenningar, och, i senare hänseendet, förhållanden af, exempelvis sådan
beskaffenhet som att, när genom bergskollegii bref den 18 November 1648 förordnades,
dels att y4 mantal skatte, Gräsbosjötorp, som då bvggt hytta och erlade
tionde, skulle från Råda socken i Elfvedals härad hitflyttas, och ‘dels äfven att
donna nya hytta skulle mot tiondes utgörande få åtnjuta samma friheter som
äldre hyttor härstädes, till följd af detta förordnande afskrefs icke blott jordeboksränta^
utan äfven mantalsränta!! och dermed jemväl landtågsgärden '' hvar ,

et,ter denna hytta- betraktats på samma sätt som öfriga hyttor härstädes, samt
äfven bliivit i likhet med dem onererad.

Med fästadt afseende särskilt å sistberörda förhållande vill det alltså
synas, som om, enligt den tidens åsigt, friheten från landtågsgärd, i hvad donna
ort angick, betraktats såsom ett bergslagsprivilegium, vare sig nu att en dylik
uppfattning grundat sig på bestämmelserna i 1608 års Kongl. Bref om tionde!!
eller att något särskild!, nu likväl icke återfunnet, beslut blifvit i detta ärende
meddeladt. Då häraf åter följer, att befrielsen från landtågsgärd måste i förevarande
fall anses såsom ett privilegium för bergsmansjord, jemförlig med hemman,
uppstår den frågan, i hvad män den jord, som tillhör å ena sidan hytta
samt a andra sidan bergstorp, må, i afseende å endera eller bådadera af dessa
slags lägenheter, vara att räkna till så beskaffad bergsmansjord.

Beträffande härutinnan det förra slaget, eller hyttorna, så förekommer att
likasom hemman i allmänhet utgöra en årlig hjelp, inom bergslagerna gemenligen
benämnd brukshjeJp, hyttorna härstädes redan från äldre tider fått utgöra eu
dylik hjelp, först genom forsling till Kronans bruk samt sedermera, och ännu
genom erläggande af penningar till bestämdt belopp; att, å ena sidan, nämnda
lagenheter mot erläggande af tionde, åtnjutit friheter i räntan af likartad beskaffenhet
med dem, som för bergsbruk, och mot tiondes utgörande, inom privilegierade
bergslager i allmänhet blifvit hemman tillerkända, och att, å andra sidan
nar fråga vant om utlagors påförande, med beräkning efter mantal, äfven hyttorna
blifvit, i vissa afseende!!, safta i jembredd med hemman, dervid hel hytta
'' T1" uPPSkattats lika med fyra mantal, såsom visar sig icke allenast i hvad
angår boskaps- och skjutsfärdspenningarnes erläggande, utan äfven i fråga om
utgöiandel af den ar 1649 beviljade kröningshjelp.

Någon anledning att nu annorlunda förfara, eller att icke betrakta hyttorna
såsom jemförliga med hemman, lärer sålunda icke heller förefinnas; och i hvad
dervid angår den måttstock, efter hvilken jemförelse!! bör uppställas, så synas
giltiga skal vara för handen att vid eu dylik jemförelse äfven nu bibehålla den
erakmngsgrund, som härutinnan tillförene gemenligen varit tillämpad. På sätt
nemligen inhemta af, bland annat, den år 1811 upprättade längd rörande extra
lotenng härstädes, i hvilken handling finnas angifna resultaten af'' den undersökning
och uppskattning af all bär befintlig jord, som på Eders Kongl. Majds Be

80

fallningshafvandes föranstaltande af vederbörande i jordegarnes närvaro samma år
verkställdes, visar sig, att de flesta hyttor, både de nya och de gamla, omfatta
särdeles vidsträckta jordområden; och torde i sådant afseende få exempelvis anföras,
det vid nämnda uppskattning befanns, att Nordmarkshyttan, en hel, gammal,
hytta i Nordmarks socken, hade eu areal i skog och inegor af 10,000 tunnland,
med ett utsäde af 11478 tunnor, samt att der kunde födas 27 hästar, 150 kor
och 131 småkreatur; att Näs-Rems-hyttau, eu half ny hytta i Näs-Rems socken,
och bildad af ett bergstorp med förut 12 lispund Osmundsjerns ränta, både en
areal af 18,487 tunnland, med 58% tunnors utsäde samt 36 hästar, 89 kol och
156 småkreatur; och att Skarphyttan, eu half ny hytta i Kroppa socken, egde
en areal af 5,000 tunnland, med 27 tunnors utsäde samt 8 hästar och 36 kor.
Att en ny hytta uppkommen af blott ett enda bergstorp, såsom den nyssnämnda
Näs-Rems-hyttau, kan ega ett jordområde af sådan omfattning som donna, måste
till en ej ringa del härleda sig af skogsanslag från allmänningar; i hvilket afseende
ock inhemtas af bland annat 1811 års roteringskommissions protokoll
för den 5 Juli samma år, i fråga om en der omförmäld hytta, den bär förut
omnämnda Gräsbosjöhyttan, att enligt generalbergsembetets den 30 Juni 1638
utfärdade privilegium å anläggningen af samma hytta, bergsfogden och nämnden
blifvit anbefallda, att till hyttan “anslå så mycken skog af allmänningen, som
kunde behöfvas, oberäknad den andel hytteanläggarne förut kunde ega såsom
arfsrätt i samma skog". Alla de (Kriga hyttornas omfång är visserligen mindre
än de nu anfördas: och nedgår, likaledes enligt den vid förberörda undersökning
verkställda utredning, ifrågavarande omfång till och med, för tvänne hyttor nemligen
för Hektorshyttan, en half ny hytta i Fernebo socken, till 919 tunnland,
med ett utsäde af 617/32 tunnor, samt med 3 hästar, 8 kor och 2 småkreatur, och
för Herrehultshyttan, eu half gammal hytta i Kloppa socken, till 800 tunnland,
med 20% tunnors utsäde, samt med 3 hästar och 6 kor. Men flertalet af hyttorna
hafva ett jordområde af sådant omfång, att de härutinnan vida mera närma
sig de största här ofvan angifna, än de senast omnämnda tvänne minsta lägenheterna
af detta slag. Såsom en ledning för omdömet angående det värde, ifrågavarande
lägenheter i nyare tider ansetts ega, kan ock omförmälas, att det ar
1865 hyttorna inom denna bergslag åförda taxeringsvärde uppgår, efter hel hytta
beräknadt, högst, för Näs-Remshyttan, en half hytta, och värderad till 289,900
riksdaler, eller för hel hytta till 579,800 riksdaler, samt lägst, för förenämnda
Hektorshyttan i Fernebo socken, likaledes eu half hytta, å 30,000 riksdaler, eller
för hel hytta till 60,000 riksdaler, och utgör i medeltal, efter hel hytta räknadt,
173130 riksdaler, samt motsvarar, med beräkning af 4 mantal per hel hytta, ett
medelvärde per mantal af 43,283 riksdaler riksmynt; och anse kollegierna alltså,
på grund af hvad nu blifvit anfördt, och i enlighet med hvad redan ofvan blifvit
antydt, giltiga skal förefinnas att, vid beräknandet af bär ifrågavarande privilegier

81

för meranämnda lägenheter upptaga hel hytta såsom lika med fyra mantal, och
delar af sådan lägenhet i förhållande derefter.

Vidkommande åter de här befintliga bergstorpen, så ega dessa visserligen
likhet med hyttorna derutinnan, att de, likasom dessa, omfatta jord utan åsatt
mantal, äfvensom att de i fråga om utgörandet af boskaps- ock skjutsfärdspenningar
samt kröningshjelp äfven blifvit jeniförda med hemman, i det hvarje bergstorp
betraktats såsom lika med Y2 mantal, dervid emellertid torde höra erinras,
att åtminstone paföringen åt skjutsfärdspenningarne varit endast eu debiteringsåtgärd,
hvilken, då den ej anmärktes af vederbörande revision eller öfverklagades
af den skattskyldige, med tiden fick samma kraft, som om den varit i lag påbjuden;
men dessa lägenheter äro likväl skiljaktiga från hyttorna derutinnan: att

de icke någonsin utgjort eller utgöra någon brukskjelp ; att de, såsom bergstorp,
icke idkat eller idka något hyttebruk; samt att de, i nämnda sin egenskap, i
beskattningshänseende varit betraktade såsom lägenheter af annat slag än hyttorna,
i det bergstorp äfven efter tiondens införande blifvit till ränta skattlagda, hvithet
aldrig varit förhållandet med hyttor, tillkomna efter tiondens påbjudande; äfvensom
att icke allenast de nyskattlagda bergstorpen, utan äfven alla de gamla, så

vidt af dem nemligen ej bildats nya hyttor, eller de ej förenats med gamla så dana

till gemensam blåsning, och derföre mot tiondes utgörande blifvit fria från
sin gamla skatt, fortfarande svara till sin åsätta ordinarie ränta. Såsom i förevarande
hänseende väsendtligt och upplysande bör ock anmärkas, dels att, jemte
det skattläggning af nyupptagna bergstorp tid efter annan verkställts, äfven förhöjning
i, äldre sådana lägenheter åsatt, ränta vid åtskilliga tillfällen, bland annat
och i största utsträckning åren 1686, 1696 och 1713, egt rum, dervid särskild!
förtjena!'' omförmälas, att, sedan vid eu året 1696 hållen jordransakning befunnits,
det flera bergstorp antingen helt och hållet saknade ränta eller ock bolde vidkännas
förhöjning i förut åsatt räntebelopp, Tingsrätten, på yrkande af vederbörande
kronofogde och efter hörande af de till tinget instämda och dervid närvarande
lägenhetsinnehafvarne, den 18 Juni sistnämnda år bestämde den nya
eller förhöjda ränta, de särskilda torpen kunde och herde draga, utan att likväl
fråga härvid förekom att påföra torpen något mantal, antagligen, i ej få fall, af
samma anledning, som vid ett senare tillfälle utgjorde hinder för en sådan åtgärd,
beträffande ett i Lungsunds socken beläget gammalt bergstorp, Högåsen,
nemligen att detsamma, vid besluten metodisk skattläggning, icke kunde, i anseende
till dess ringa omfång och värde, mantal åsättas; dels, och i hvad vidkommer
den synpunkt, ur hvilken dessa lägenheter varit betraktade med hänsigt
till sadana förhallanden, der eljest mantalet utgör den bestämmande grunden för
åligganden och rättigheter, att, enligt hvad i 1811 års Roteringskommissions förberörda
protokoll den 5 Juli samma år § 5 finnes anfördt, vid den då hållna
undersökning, “upplystes såsom en i denna ort allmänt antagen och erkänd
sanning, att uti allt hvad som angår ordinarie räntan, väghållning, riksdags 11 -

mannaarvode, presttionde, kyrkobyggnad, prestval, tingshusbyggnad, med mera dylikt,
bär af ålder, utan att någon känd författning stadgar sådant, sextiofyra lispund
Osmundsjerns skatt blifvit ansedd svarande emot ett helt hemman eller
jordeboksmantal", samt att detta, hvilket kommissionen “fann nödigt att till framdeles
efterrättelse— —■ låta anteckna", måste hafva afseende ensamt på bergstorpen,
såsom de enda lägenheter med jernränta i donna ort; hvadan bergstorpen, fpr
hvilka beloppet af den påförda jernräntan uppgår till högst 16 lispund och till
lägst 2 lispund, samt i medeltal utgör 5 lispund, och hvilka torp, ehuru de alla
fått sig påförda boskaps- och skjutsfärdspenningar lika med ett hälft mantal,
efter nu angifna beräkningsgrund, i fråga om nyssnämnda angelägenheter gällt
lika med hemman från och med blott y32 mantal till och med blott */4 mantal,
synas hafva varit betraktade såsom lägenheter af en särskild klass, hvilkas ställning
i beskattningshänseende vore bestämd genom den dem åsätta Osmundsjernsränta;
och då härtill kommer, att, enligt den af bemälda kommission upprättade
roteringslängden, bergstorpen i jemförelse med hyttorna ega ringa omfång och
ofta ingen skog, samt slutligen, att, derest ifrågavarande lägenheter nu skulle
med hemman jemte ras och med hänsyn dertill mantal åsättas medelst tillämpning
af gällande skattläggningsmetod; en dylik åtgärd af berörda metods användande
i fråga om gammal och derför antagligen val uppbrukad jord skulle kunna leda
till följder för egaren, hvilka icke voro med billighet öfverensstämmande, hafva,
vid sådant förhållande, och enär meranämnda bergstorp dels, enligt hvad ofvan
blifvit antydt, icke haft något egentligt sammanhang med bergsbruket, dels, och
så vidt utrönas kunnat, blifvit skattlagda utan hänsigt till ortens bergslagsprivilegier,
samt, såsom åsätta ett slags stadgeränta, synas icke hafva varit delaktiga
af berörda privilegier i annan man, än i hvad vidkommer roteringen, kollegierna
ansett dessa lägenheter, hvilka jemväl redan äro extra roterade, icke höra såsom
jemförliga med hemman och åtnjutande några friheter nu upptagas, ehuru, å
andra sidan, samma lägenheter nu mera icke heller lära kunna frikallas från de,
efter donna åsigt, obehöriga påföringarne af boskaps- och skjutsfärdspenningar.

Beträffande nu frågan om hvilken jordeboksränta bör beräknas för hvarje
hytta, så lärer gammal hytta höra svara för sin förra, nu afskrida Osmundsjernsränta,
äfvensom, der bergstorp möjligen kan hafva blifvit med hyttan förenadt,
jemväl för dettas, nu mera likaledes afförda, jernhatt; hvaremot, i hvad angår
nya, ej skattlagda hyttor, vare sig de uppkommit af gamla bergstorp eller bildats
af annan jord, dessa rättast torde böra jemföras, en hvar, med jemngod gammal
bytta, och deras frihet i nu berörda afseende derefter uppskattas, helst, i hvad
vidkommer nya, af bergstorp bildade hyttor, torpens gamla skatt icke lärer stå i
lämpligt förhållande till hyttornas nuvarande värde, sedan desamma,, på sätt dels
ofvan anförts, dels i öfrig! förutsättas kan, blifvit genom skogsanslag betydligt
förbättrade; och har, med tillämpning häraf, blifvit undersökt, hvilka bland ej
mindre här, än nu mera i Grythytte bergslag befintliga hyttör äro gamla,

83

äfvensom hvilken jernränta enhvar af dem jemte tillagdt bergstorp, der sådant
varit med hytta förenadt, af ålder haft sig åsatt, dervid befunnits, att hvarje
gammal hytta i medeltal rantat omkring 73 lispund Osmundsjern, som följaktligen
skulle utgöra jordeboksränta per hel hytta af hvarje slag, med undantag endast
föi de i Giythytte och Hellefors bergslager nu befintliga, Indika uppkommit af
bergstolp, men förfarande utgöra dessas jernräntor, hvari någon förändring nu
icke kan föreslås.

Med anledning af denna bergslags egendomliga beskaffenhet i jemförelse
med ofri ga bergslagerna i riket och alla de svårigheter, som vant förenade med
utredandet af frågan om dess privilegier, har det funnits af nöden ait, så vidt
ske kunnat, följa hvarje hemman och lägenhet från dess uppkomst och under
hvarje dess förändring samt i sådant afseende, på grund af jordeböcker och
andra handlingar, öfver berörda hemman och lägenheter upprätta specifika förteckningar,
utvisande liden för deras tillkomst, med mera} och få kollegierna,
med åberopande dels af dessa förteckningar, hvillca i underdånighet bifogas’
äfvensom af deri omförmälda handlingar, dels af ofvan anförda förhållanden och
förut tillämpade åsigte, i afseende å friheterna i räntan inom denna bergslag på
följande sätt sammanfatta de resultat härutinnan, Indika de anställda Undersöknin
garn e gifvit vid hunden, åtgörande nemligen dessa friheter för:

l:o.

Hel hytta bland de å förteckningarna A. B. och C upptagna dylika
lägenheter:

I jordeboksränta!!:

2 skeppund 21 lispund Osmundsjern,

I mantalsräntan:

landtågsgärd för.............................4 mantal>

skjutsfärdspenningar för..........................

dagsverkspenningar 4^nge ^dagsverken för.............4 „ ;

hvilka friheter, då landtågsgärden, i likhet med hvad i andra, vid denna ränteposts
tillkomst befintliga, bergslager inom Nerike, Westmanland och Dalarne egen
rum, beräknas i bergslagspersedlar och sålunda utföre i Osmundsjern, efter omsättning
till ny ränta och enligt behörigen uttaget medelmarkegångspris, motsvara
180 riksdaler 98 öre riksmynt.

2:o.

1 mantal skatte eller krono af hemman, upptagna å förteckningen N:o 1:

84

I mantalsräntan:

halfva skjutsfärdspenningar......................24 skillingar;

hela dagsverkspenningar j^^dränge pagsverken;

hvilka poster i ny ränta motsvara 20 riksdaler 44 öre riksmynt;

3:o.

V2 mantal gammal! frälse, å förteckningen N:o 5:

I mantalsräntan:

fjerdedels skjutsfärdspenningar 6 skillingar banko, eller 19 öre;

4:o.

1 mantal nytt frälse af hemman upptagna å förteckningen N:o 6:

I mantalsräntan:

trefjerdedels skjutsfärdspenningar...................36 skillingar,

hela dagsverkspenningar j^^dränge jdagsverken;
i ny ränta motsvarande 20 riksdaler 81 öre riksmynt;

5:o.

V4 mantal nytt frälse å förteckningen N:o 7:

I mantalsräntan:

hela dagsverkspenningarne jdagsverken,

eller i ny ränta 4 riksdaler 92 öre riksmynt; hvaremot

6:o.

de & förteckningarne N:is 2—4 och 8 förekommande skatte- och kronosamt
nya frälsehemman äfvensom alla slags bergstorp, upptagna å förteckningarna
N:is 9—13, icke åtnjuta några nu afsedda friheter;

och belöpa sig alltså, enligt förestående klassifikation, och med hemmanen
och lägenheterna ordnade socknevis, friheterna i räntan till följande belopp,
nemligen:

85

Hyttoi

| Hemma

1 ...

tf

j antal.

mantal.

antal.

A) Skatte- och Kr ono eg endomar.

a) Hyttor efter afräknande af masugnar, enligt
punkt l:o:

m

—

—

Fernebo socken

H

—

—

Brattfors „

3*

—

—

Nordmarks „

2

—

—

Gåsborns „

i

—

—

Näs Berns „

3k

Kroppa „

Läger 29% hyttor å 180: 98. . . 5,293: 66
b) Hemman enligt punkt 2:o:

4-2T

Lungsunds socken å 20: 44...... 82- 61

c) Hemman enligt punkt 6:o:

—

i

—

Fernebo socken

—

m

—

Gåsborns „

—

4*

—

Näs Berns „

Q3 1
°T¥

Lungsunds „

Läger 13y24 mantal........

d) Bergstorp enligt punkt 6:o:

—

—-

11

Fernebo socken

—

—

18

Brattfors „

—

—

2

Nordmarks „

—

—

14

Gåsborns „

—

—

1

Näs Berns „

—

—

60

Kloppa „

42

Lungsunds „

Läger 148 bergstorp........

B) Frälseegendomar.
a) Hemman enligt punkt 3:o.

—

1

Y 1

—

Lungsunds socken ....... 19

29* |

17 7 1

1 * TY 1

148

Transport 5,376: 46

Tpt

86

Hyttor

Hemman

Bergs-

torp

antal.

mantal.

antal.

Tpt

291

1 7 7S

1 '' T2"

148

Transport 5,376: 46 j

b) Hemman enligt punkt 4:o:

=

2-j-i

—-

Kroppa socken

Kungsunds „

Säger 7 mantal å 20: 81 ..... 145: 67

c) Hemman enligt punkt 5:o:

—

i

—

Kungsunds socken........... 4: 92

d) Hemman enligt punkt 6:o:

1

—

Kungsunds socken ...........

e) Bergstorp enligt punkt 6:o:

—

5

Kungsunds socken ...........

S:ma

i 29£

or; 5

1

153

riksmynt 5,527: 05;

hvarjemte åtnjutes frihet från ordinarie rotering; och da med afräknande
af åtskilliga skogshemman om 2^ mantal i Oashorns socken,
hvilka, såsom lydande under Hellefors siltver- och jernverk samt saknande
inegor, jemlik! Kongl. brefvet den 31 Augusti 1838 njuta frihet
af extra rotering på annan grund än den här afsedda, och således
icke torde vara hit hänförliga, denna bergslag är vid Nerikes regemente
inroterad till 36^^ extra soldatrotar, tillkommer såsom frihet
vakansafgiften för berörda rotar, hvilken i medeltal för aren 1855 59

motsvarar ett ärligt belopp af...................... 2,589: 66,

dervid afdrag dock ej kunnat verkställas för prostgårdar och
stommar, enär dessa icke äro i roteringslängden särskild! utmärkta,
och jordeboken om dem icke heller lemnar säker upplysning; utvisande
donna senare emellertid, att rotetalet för berörda lägenheter

ej kan öfverstiga omkring 1 rote. _______________________________

Summa friheter riksmynt 8,116: 71.

Den af bergslagen åter utgjorda tackjern;,tionde uppgår, enligt räkenskaperna,

87

för år

1855 till 5,387 centner 79 skålpund 27 ort

1856

„ 4,799 „

33

12

1857

„ 4,469

75

65

1858

4,754

13

”

88

1859

„ 4,973 „

19

29

eller tillsammans till 24,384 centner 21 skålpund 21 ort;

motsvarande i medeltal för år 4,876 centner 84 skålpund 24 ort, med ett värde

enligt räkenskaperna, likaledes i medeltal för år, af 14,760 riksdaler 66 öre
riksmynt.

I fråga om den andra inom detta län belägna bergslag, eller Nyeds som
från början utgjorts af blott en socken af samma namn, men nu mera, genom
dennas delning, omfattar tvänne socknar, Nyeds och Elfsbacka, kvilka bestå den
förra af 25£f mantal skatte- och krono- samt $ mantal frälse-, och den senare
af 3ss mantal skatte- och krono- samt i mantal frälse, eller tillsammans af 30f

mantal deraf 29|f mantal skatte- och krono- samt 1* mantal frälse, förekommer
hufvudsakligen:

att densamma, enligt Kong!. Brefvet den 31 Mars 1649, erhållit sina privilegier
pa den grund, att bergslagen icke både annat att uppehålla sig med än
“allenast strömmar och skog“ ;

att, jemte det bergslagsfriheterna alltså icke blifvit denna ort beviljade för
idkande åt gruvbrytning och tackjernsblåsning, sådan handtering af ålder der
icke förekommit, utan att socknemännen endast med kolning och körslor betjena!
de flora inom socknen belägna jernverk, som för sådana behof icke hade några
egna lägenheter; °

att, sedan landshöfdingen i orten, till bergverkens så mvcket bättre drifvande,
gjort den förordning att till hvart och ett bruk i socknen blefve indelte
vissa bönder, som mot riktig betalning skulle gorå till det bruket sitt arbete som
de voro underlagda, men en del bruksförvaltare denna förordning i så måtto
missbrukat, att de nödgat de dem tilldelte hölider antingen för en hop odugligt
gods eller pa eu alldeles osäker kredit bruken betjena, Kong!. Näjd, på häröfver
förd klagan, dervid yrkadt blifvit, det allmogen måtte “stå fritt försälja sin afvel
derest de om förnöjelsen kunna säkra vara", genom nådig Resolution den 22
December 1697 förordna!, att allmogen intet tvång af brukspatronerna skulle
vederfaras, utan fritt stå sina varor annorstädes att föryttra, hvarest de en riktig
betalning undfå kunna; vid hvilken förmån allmogen blef genom Kongl. Resolutionen
den 12 Juli 1720 bibehållen, “så framt ingen nyare förordning vore

vi vl till ÖL j

att likväl den allmogen genom Kongl. Resolutionen den 22 December 1697
lemnade frihet, att, hvarhelst den sjelf villo, afyttra sina kol, afse!! endast tillåtelse
för densamma att få betjena hvilket bruk som helst inom socknen och dymedelst

Nyeds
bergslag.

88

vara befriad från allt tvång af den förut gjorda fördelning emellan de inom socknen
varande bruken af allmogens tjenstbarheter, men icke något medgifvande det
denna betjening finge sträcka sig till bruk utom socknen; i öfverensstämmelse
hvarmed, och sedan Bergskollegium i underdånigt utlåtande den 16 Mars 1726 i
ärendet anfört bland annat att, enligt hvad kollegium funne sig höra antaga, bergslagsfriheteu
vore socknen förunnad för dervarande brukens bättre och lättare betjenande
af allmogen, samt att dessa bruk till en sådan betjening egde förmånsrätt
framför andra, Kong!. Maj:t, genom nådigt Bref den 26 Juli 1726, med gillande
af de af kollegium andraga skäl, förklara! det skola vara “alldeles forbudet
att fora och föryttra kol ifrån och utom bemälde Nyeds socken, eller att någon
bruksegare, som häfver jernverk der utom, må understå sig dem att emottaga
och till sig draga“ ;

att år 1706 i Nyeds socken väl finnes antecknad en masugn, Mångshyttan
benämnd men att ehuru, genom Bergskollegii utslag den 22 December 1755,
nämnda ''masugn, med dess blåsning och koltägt, blifvit från Nyed förflyttad till
Hedenskog i B rattfors socken, ortens privilegier likväl, och sedan bemälda kollegium
i underdånigt utlåtande den 18 September 1771 anmält, att förhållandet med
Nyeds socken icke vore enligt med andra bergslagsorters, emedan tackjernsblasning
eller malmbrytning härstädes icke idkades, utan att allmogen fatt sig bergs
lagsfrihet förunnad emot det den till Nordmarks grufvor erlade en viss grufvegenant
och derjemte idkade skogsarbete för att med nödiga kol underhålla de
inom berörda socken anlagda stångjernsverk, blifvit genom Kong!. Resolutionen
den 10 December 1771 ytterligare bekräftade; samt _

att sedan vid 1818 års riksdag framställning blifvit gjord om indragning
af privilegierna för de bergslager, som icke uppfyllde de med berörda förmåners
förlänande afsedda ändamål, och, med hänsigt dertill, fråga blifvit väckt huruvida
Nyeds socken borde anses sina bergslagsprivilegier förlustig, Kong!. Maj:t, etter
det ej mindre kemmansegarne i orten blifvit herde, än ock vederbörande embetsverk
infordrade utlåtanden i ämnet afgifvit, äfvensom Rikets Ständer, till bni a
kandlingarne i ärendet blifvit öfverlemnadc, i underdånig skrifvelse den 11 februari
1830 anfört, att, då föremålet för den af Rikets Ständer år 1818 väckta
allmänna fråga om indragning af eller jemkning i bergslagsprivilegierna vant att
tillse, huruvida bergslagerna uppfyllt och kunde för framtiden uppfylla sina för
privilegierna åliggande skyldigheter med gruvbrytning och tackjernstillverkmng,
och att, i motsatt fall, privilegierna skulle jernkis eller indragas, samt Rikets
Ständers berörda anhållan således icke egde någon direkt tillämpning pa Nyeds
bergslag, enär densamma för bergslagsprivilegiernas tillgodonjutande icke hatt sadana
förbindelser sig ålagda, och alltså icke heller genom dessas uraktlåtande
kunnat anses förmånen förlustig, Rikets Ständer för sin del ansågo ska icke förekomma
till indragning för det då närvarande af Nyeds bergslags dittills atnjutna

privilegier,

89

privilegier, genom nådigt bref den 6 Mars 1830 förklarat, att Nyeds bergslag må
än vidare vid dess bergslagsprivilegier varda bibehållen.

Ehuru således denna bergslag icke är att såsom tackjernsbergslag anse
och frågan om dess privilegier, i följd deraf, icke kan vara omedelbarligen beroende
af nu föreliggande fråga om tackjernstiondes upphörande inom de privilegierade
bergslager, som mot skyldighet att idka tackjernstillverkning och tionde
deraf utgöra, fått sig friheter i räntor och eftergift af eller lindring i andra utlagoi
förunnade; så hafva dock, sedan nyss här ofvan omförmälda nådiga beslut af
den 6 Mars 1830 meddelades, sådana, enligt kollegiernas uppfattning jemväl på
denna ^ ort inverkande, förhållanden inträdt, att kollegierna ansett sig icke höra
underlåta att äfven derpå fästa Eders Kong!. Maj:ts nådiga uppmärksamhet. Enär
nemligen såsom afgjordt torde höra antagas, att Nyeds bergslag, der hemmansmnehafvarne,
enligt ofvan anförda nådiga resolutioner, icke egt att utom bergslagen
sina skogseflekter fritt afyttra, åtnjutit sina bergslagsprivilegier mot hufvudsaklig
skyldighet att med kol betjena de inom orten belägna stångjernsverk; men
genom Kong], Maj:ts nådiga förordning, angående kolhandeln, den 27 April 1846,
blif\ it stadgadt, bland annat, i § 2, att utom bergslag hemmansegare skall hafva
frihet att från egna skogar kol till hvem som helst försälja, utan hinder af de
erbjudanden om ^betjening från dessa skogar, som vid undersökningar om anläggning
af jernverk eller tillökning i smiden blifvit gjorda, så vida de icke finnas
genom lagligen förbindande afhandlingar bekräftade, äfvensom i § 3, att dessa
medgifvande!! skola gälla jemväl för de hemman inom bergslag, Indika icke äro
till tackjernsblåsning i hytta indelade, samt detta sistnämnda stadgande torde vara
på Nyeds bergslag tillämpligt, och derjemte ej mindre jernhandteringen, liksom
öfiiga näringar, numera intager eu i afseende å omsättningens frihet väsentligen
förändrad ställning mot förr, än ock de slag af jernverk, för hvilkas tillgodoseende
bergslagsprivilegier blifvit ifrågavarande ort tillerkänd, från och med hammarskaftens
upphörande icke vidare, genom erläggande af donna skatt, hvilken
på sätt tillförene särskild! åberopats, i följd af högre smide bär skulle varit jemförelsevis
högre än annorstädes, till Kronan utgöra någon ersättning för den frihet,
som med nämnda skatt stått i ett nära sammanhang; lära de skäl och grunder,
som föranledt tillkomsten och betingat fortvaron af dessa privilegier, hafva
helt och hållet bortfallit; och äfven derest någon inskränkning i den numera eljest
allmänna kolförsäljningsfriheten och några deraf beroende förpligtelse!'' i fråga
om Inleverering skulle, med afseende å Kongl. resolutionen den 26 Juli 1726,
och vid det förhållandet att i Kong], förordningen den 27 April 1846 stadgas,
det fråga om kollevereringsskyldighet, grundad på någon af Kongl. Magt utfärdad
resolution, skall på särskild utredning och pröfning i behörig ordning ankomma,
hår ännu möjligen qvarstå, synes sådant desto mindre höra utgöra någon anledning
att för donna ort mera än för andra bergslager lemna privilegiifrågans tidsenliga
reglering åsido, som dels, och i motsats till hvad inom de öfriga bergs 12 -

90

lagerna egt rum, sagda ort, enligt hvad nyss blifvit antydt, redan trädt i åtnjutande
af befrielse från erläggande af det vederlag för förmånerna, hvithet skolat
till Kronan utgå, dels och för det fall, att bergslagsfriheterna, mot tackjernstiondens
afskaffande, komme att i andra orter upphöra, under det nämnda friheter för
denna trakt bibehölles, deraf skulle blifva en följd, antingen att tionde ensamt
för denna bergslag skulle såsom beskattningstitel qvarstå, samt, då tackjernstillverkning
der idkades, vederbörande påföras, oaktadt handteringen vore skild från
jorden, och beskattningen sålunda ej kunde falla efter samma fördelning som förmånerna,
eller ock att dylik handtering bär skulle kunna (trifvas utan erläggande
af tionde, hvarigenom Kronan icke ens på donna väg, och när taekjernstillverkning
bär egde ruin, skulle hafva att påräkna någon ersättning för den uppoffring,
som af friheternas bibehållande henne tillskyndades, jemte det att slutligen tackjernstillverkning
bär skulle kunna (trifvas under förmåner från statens sida, hvarmed
samma handtering annorstädes inom riket icke vore gynnad, såsom ock i
viss mån nu sker, i det att en bär befintlig verkstad för tackjernsberedning,
Kärnshyttans masugn, ehuru belägen inom privilegierad bergslag, jemlik! Kong!,
brefvet den 2 November 1866, i afvaktan på en med detta ärende sammanhängande
frågas afgörande, tills vidare åtnjuter frihet från tackjernstiondes erläggande.

Med stöd af samtliga dessa omständigheter, och under förutsättning att,
enär både följdriktighet och billighet synes fordra, det en ort icke mera än en
annan förblifver i åtnjutande af en förmån, sedan en dermed förknippad skyldighet
upphört, icke heller donna bergslag kan undgå att vidkännas åligganden, som
äro för landet i dess helhet gemensamma, hafva kollegierna ansett sig böra, efter
nu lemnad redogörelse för tillkomsten och arten af donna bergslags privilegier, i
underdånighet anmäla, att de friheter, som af Nyeds bergslag tillgodonjutas, numera
bestå i befrielse från ordinarie rotering, äfvensom att, då bergslagen är vid
Wermlands regemente inroterad till 292/3 extra soldatrotar, nämnda frihet, med
vakansafgiften för dessa soldatrotar beräknad efter markegång, i årligt medeltal
för åren 1855—-1859 i värde motsvarar 2,131 riksdaler 7 öre riksmynt.

IV. Jönköpings Län:

Jönköpings

län.

Tabergs

bergslag.

Inom detta Län linnés, på sätt af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
derstädes äfvensom af Fögderiredogörarne blifvit uppgifvet, en privilegierad bergslag,
nemligen Tabergs.

Rörande tillkomsten och omfattningen af denna bergslag har inhemtats
bland annat:

91

att Hertig Carl genom bref den 17 Maj 1599, på borgerskapets i Jönköping
framställda anhållan, beviljat detsamma dels rättighet att “obehindradt bruka och
behålla de jernbruk, som vid Jönköping liggandes är“, och dels, att “på någon

tid---uppleta och hugga så mycken stafrumsved de nödtorfteligen behöfva “,

hvarförutan åt “Augustinus Hansson och Gudmund Andersson“ efterläts att “fritt
behålla det hemman derunder till mulbete, som de hafva köpt sig börderätten
uppå, benämndt Taka" ;

att till “Augustinus Hansson efter Furstliga Nådes Bref11, enligt qvittens
den 20 December 1601, levererades “till hjelp för han upptog Taabergs jernbruk,
pgr — 4% Mark “ ;

att samma “brefvisare Augustinus Hansson“ genom tvänne Hertig Carls
bref af den 13 April 1600 tillägges dels in-natura-persedlar, såsom malt, in. m.
och dels kontanta penningar “till hjelp att upptaga och komma jernbruket vid
makt med, der vid för:de Jönköping";

att bergsbruket sedermera, i enahanda riktning som i andra bergslager, bär
ock fortfarande omhuldades:

att bergslagen, som omfattar 43V4 mantal, fördelade inom 5 socknar, nemligen
Barnarps, Månsarps, Rogberga och Sandseryds socknar i T veta härad och
Byarums socken i Östbo härad, består åt alla de hemman, hvilka vederbörande
Fögderiredogörare i sådant afseende uppgifvit samt innefattar derjemte ett mantal
frälse Håkhult N:o 2 i Barnarps socken; hvaremot hemmanet Y4 mantal krono
Vederyd N:o 1 i Byarums socken, som vid bergslagsintressenternes sammanträde
inför Eders Kong!. Maj:ts Befallningshafvande den 24 November 1864 uppgifvits
tillhöra Månsarps Södra hyttelag, är ett för löningsfondens rakning utarrenderad!
militiaeboställe, hvilket icke har sig några bergsmannaförmåner tillerkända.
Vidkommande nu bergslagens friheter i räntan, så är befunnet,
att sedan dagsverltspenningarna år 1652 blifvit beviljade, donna bergslag,
liksom öfriga privilegierade bergslagsorter, synes alltifrån tiden för tillkomsten af
donna räntepost hafva från densammas åtgörande åtnjutit befrielse, ehuru sådant
likväl ej kan med full visshet af räkenskaperna iuhemtas;

att då med år 1662 dagsverkspenningarna började påföras äfven Kronan
icke bekallna hemman af skatte- och krononatur, de på Tabergs bergslag belöpande
dagsverkspenningarne afkortades, med åberopadt stöd af en Kong!, resolution
den 26 November 1660, deri dock samma räntepost icke särskild! omnämnes,
under det att deremot friheten härutinnan uttryckligen bekräftas genom ICongl.
resolutionen den 16 Mars 1689, och med åberopande hvaraf dagsverkspenningarne
sedermera afkortades; varande donna räntepost för hemmanen i Tveta härad nu
mera både ur jordebok och räkenskaper helt och hållen utesluten, samt för de i
Östbo härad belägna, till bergslagen hörande hemmansdelar, tillsammans Y2 mantal,
visserligen i jordeboken äfven för närvarande bibehållen, men i räkenskapen,
under titel “bergslagsfriheter", fortfarande affärd;

92

att ya mantal skatte-, Mjällbo, i Sanderyds socken val utgör dagsverkspeuningar
till indelningshafvare, men, enligt Landshöfdinge-Embetets Utslag den 27
Mars 1772, fatt sig full ersättning derför af tackjernstionden tillerkänd, hvilken
ersättning ännu utgår; samt

att bergslagen icke åtnjuter någon annan frihet i räntan än den nu nämnda
eftergiften af dagsverkspenningarne, äfvensom att donna räntelindring, efter författningsenlig
omsättning, i ärligt medeltal för åren 1855—1859 motsvarar ett värde
af 20 riksdaler 62 öre per mantal.

I enlighet med hvad nu blifvit anfördt uppgå alltså friheterna för denna
bergslag, som består af uedannämnda slags hemman, till följande belopp, nemligen
för

A) Skatte- och Kronohemman,
a) T v e t a härad:

10% mantal i Barnarps socken

13% „ i Månsarps „

1 „ i Eogberga „

8 y2 „ i Sandseryds „

Östbo härad:

Va mantal i Byarums socken

33% mantal å 20: 62 .......................... 734: 59.

b) T veta h ärad:

Va mantal i Sandseryds socken (hemmanet Mjällbo).........

B) Frälsehemman.

5 mantal i Barnarps socken
% „ i Månsarps „

1% „ i Eogberga „

9% 1% « i Sandseryds „ * I

43 V4 mantal.

I öfrig! åtnjuta, på sätt Eders Kong!. Maj:ts Befallningshafvande
uppgifvit, alla de till bergslagen hörande hemman frihet från ordinarie
rotering, men äro, endast med undantag af Va mantal krono Granarp

Transport 734: 59.

93

Transport 734: 59.

N:o 1 i Barnarps socken samt 1 mantal skatte Hunshult Nås 1 och
2 i Rogberga socken, af hvilka det förra är komministersboställe och
de senare utgöra rustningsstam, extra roterade; varande de efter afräknande
af nyssnämnda ll/2 mantal återstående hemmanen, 413/4
mantal, vid Jönköpings Regemente inroterade till 22115/156 extra soldatrotar,
för hvilka vakansafgiften i ärligt medeltal för åren 1855—1859
uppgår till ett belopp af........................ 1,919: 71.

Summa friheter riksmynt 2,654: 30.

Å andra sidan utgör, enligt räkenskaperna, den tackjernstionde, som blifvit
erlagd, sedan afdrag skeft för den ersättning, som deraf utgått till hemmanet
Mjällbo, ett belopp

för

år 1855

af 581 centner

37 skålpund 45

ort

„

„ 1856

„ 700 ..

91 „

20

„

„ 1857

n 533 „

25 „

41

„

1858

» 547 „

33 „

35

„

„

1859

» 49o „

25 „

42

eller tillsammans 2,858 centner 12 skålpund 83 ort,
motsvarande i medeltal för år 571 centner 62 skålpund 57 ort, med ett värde,
enligt räkenskaperna, likaledes i medeltal för år, af 1,648 riksdaler 79 öre
riksmynt.

Efter det härmed redogörelsen blifvit afslutad för de bergslager, hvilka
vederbörande Länsstyrelser och Fögderiredogörare förmält vara med privilegier
försedda, hafva kollegierna att sig i ämnet yttra äfven rörande de län, der, enligt
vederbörandes förklarande, någon privilegierad bergslag icke skulle vara för handen,
men inom hvilka likväl, pa sätt ofvan blifvit antydt, sådan ort befunnits förekomma,
nemligen Störa Kopparbergs och Gefleborgs Län; och fä kollegierna i sådant afseende
i underdånighet anföra, rörande:

V. Stora Kopparbergs Län: Siora

Kopparbergs

län.

Inom detta län finnes en privilegierad bergslag, Westerberg slag eu, om fa t- ^
tande, enligt 1825 års jordebok, Grangärdes, Norrbärkes och Söderbärkes sock- 6 ^

94

nar jemte Malingsbo och Ludvika kapellförsamlingar, livilka sistnämnda församlingar,
bildade af delar, den förra af Grangärdes och den senare af Söderbärkes
socken, likväl numera utgöra egna socknar och gäll. För förhållandet med räntorna
inom denna bergslag har redan förut, i sammanhang med framläggandet af
enahanda förhållande inom Gamla Norbergs bergslag i Westmanlands Län, blifvit
omständligen redogjordt; och med åberopande af denna redogörelse torde, för
beräknandet af friheterna härstädes, i öfrig! endast behöfva omförmäla^

att, enligt hvad utredningen vid Gamla Norbergs bergslag utvisar, år 1619
i Westerbergslagen Linnés 863/4 mantal;

att åter vid liden för dagsverkspenningarnes tillkomst, och enligt 1652 års
jordebok, bergslagen bestod af

Skatte- och Kronohemman...................... 112f

Frälsehemman.......................... • •___|____

eller tillsammans 113| mantal;

att deremot, enligt 1825 års jordebok, bergslagen omfattar följande antal
mantal, nemligen:

inom Grangärdes socken,
med Ludvika kapell:

Gamla hemman, skatte-....................... 37|

Nyhemman, skatte-, tillkomna efter 1660-talet .......... 5-A

Finnhemman............................. Hl

Rekognition- Stubbe- och röjselrätt- samt andra Nyhemman,

skatte- och krono-, hvilkas räntor efter år 1825 blifvit fastställda 25*! ______

Summa 7 0-a7-gg mantal j

inom Norriärkes socken:

Gamla hemman, skatte- och krono-..............- -

Nyhemman, skatte-, tillkomna efter 1680-talet...........

Finnhemman.............................

Rekognition- och andra Nyhemman, skatte-, hvilkas räntor efter

år 1825 blifvit fastställda...................

Frälsehemman............................

42j

12|

It

HItf

8

Summa 60|ft mantal;

95

inom Söderbärkes socken,

med Malingsbo kapell:

Gamla hemman, skatte- och krono-................. 36||

Nyhemman, skatte-, tillkomna etter 1680-talet ........... 5||

Finnhemman............................. 2|

Rekognition- och andra Nyhemman, skatte- och krono-, hvilkas
räntor efter år 1825 blifvit fastställda............

Frälse Säteri............. i

................ ~z

Summa 51]] mantal;

att sålunda, då hemmanen upptagas efter deras likhet i afseende å räntan,
bergslagen utgöres af

l:o.

inom Grangärdes socken
„ Norrbärkes d:o

* Söderbärkes d:o

Gamla hemman, skatte- och krono-:

.................... 37]

.................... 42]-

.................... 361]

2:o. Nyhemman, skatte-,

inom Gran gärdes socken.........

„ Norrbärkes d:o .........

„ Söderbärkes d:o ........

tillkomna efter 1660-talet:

............

............ 12]

............ Hi

3:o. Finnhemman:

inom Grangärdes socken ....................

„ Norrbärkes d:o .................... 1|

„ Söderbärkes d:o .......... 95

4:o. Rekognitions- stubbe- och röjselrätts- samt andra Nyhemman,
skatte- och krono-, hvilkas räntor efter år
1825 blifvit fastställda:

inom Grangärdes socken.................... 25|]

„ Norrbärkes d:o .................... 4^

„ Söderbärkes d:o .....''................ 6]]]

inom Norrbärkes socken

5:o. Frälseegendomar:
Hemman

Säteri

H6Ä

23^-

Hl

9 a 8 S 5

... 1

* -......£

Summa mantal 182]^];

inom Söderbärkes socken

96

att den störa skilnaden emellan antalet mantal för gamla hemman enligt
1825 års jordebok och enahanda antal för de år 1619 befintliga hemmanen har
sin grund i den omständigheten, att i nyare tider tillkommit hemman, med räntor
fullkomligt lika de äldre hemmanens, men hvilka nyhemman dock, enligt förut
angifna och allmänneligen tillämpade asigter, icke äro att betrakta såsom åtnjutande
några friheter i räntan, ett förhållande, som gäller äfven för de här befintliga
Finnhemmannen;

att de år 1619 bär befintliga 863/4 mantal, enligt hvad vid redogörelsen
för Gamla Norbergs bergslag blifvit angifvet, sakna jordeboksränta till i medeltal

följande belopp, nemligen:

Penningar........................... 5 runstycken banko,

Osmundsjern..........................lispund och

_ ''......................... 4 stigar; samt

att vid beräknandet af friheten från de för 6 öke- och 12 drängedagsverke per
mantal utgående dagsverkspenningarne, dels och i fråga om hvilka hemman bort
donna räntepost påföras, lagts till grund det nyss bär ofvan uppgiga antalet af
de år 1652, enligt den då upprättade jordeboken, i bergslagen befintliga mantal,
dels, och enär i det 20-åriga medelpriset icke förekommer värde å öke- och
drängedagsverke!! i detta län, bär i stället mast för sagda ändamål användas
värdena å vindhästdagsverke samt hjelpa och hushags- eller jordeboks-dagsverke.

Då med tillämpning häraf, de räntor, från livilkas utgörande frihet åtnjutes,
omsättas till nya, enligt Kongl. Kungörelsen den 11 Maj 1855, finnas de uppgå till
251 kubikfot 5,75 kannor råg,

503 „ 1,50 „ hafre och

2,892 riksdaler 82 öre i penningar,

hvaraf belöpa sig på hvarje mantal, som njuter frihet från både jordeboksränta

och dagsverkspenningar,

2 kubikfot 9 kannor råg,

5 „ 8 „ hafre och

27 riksdaler 42 öre i penningar,

samt på hvarje mantal, som frinjuter endast dagsverkspenningarne,

19 riksdaler 87 öre i penningar;

motsvarande dessa räntor i årligt medeltal för åren 1855- 1859 ett värde
af 4,236 riksdaler 58 öre, deraf för hvarje hemman af förra slaget 42 riksdaler
91 öre och af det senare slaget, såsom nyss nämndes, 19 riksdaler 87 öre, allt
riksmynt.

Jemte det donna ort af ålder haft sig ständig rotering påförd, bl ef, vid
1811 års roteringsförrättningar i Störa Kopparbergs län, all då oroterad jord med
extra rotering belagd, utan undantag för oroterade bergsmanshemman; och da
någon förändring i sistnämnda rotering, i fråga om de hemman som för donna

senare

97

senare vant föremål, jemlik! Kongl. Brefven den 2 Februari 1813 och den 21
September 1826, på grund af deri angifva, hit icke hänförliga, förhållanden, äfvensom
enligt Kongl. Brefvet den 2 November 1833, tills vidare icke bör ega
rum, lärer denna bergslag för närvarande icke heller höra såsom åtnjutande nåi
afseende å roteringen här upptagas.

Den till Kronan af bergslagen erlagda tackjernstionde bär uppgått
för år 1855 till 6,049 Centner 15 skålpund 87 ort,

„ 63 „

21

gra friheter

1856

1857

1858

1859

4,975

4,307

4,414

4,576

22

44

28

88

56

eller tillsammans till 24,322 Centner 24 skålpund 3 ort,
motsvarande i medeltal för år 4,864 Centner 44 skålpund 81 ort, med ett värde,
likaledes i medeltal för år, af 11,930 riksdaler 15 öre riksmynt; i sammanhang
med hvilken uppgift om tackjernstiondens belopp under nu nämnda tid likväl äfven
torde höra anmärkas, att sådan tionde, på sätt jemväl af Eders Kongl. Majrts
Befallningshafvande i länet och vederbörande bergmästare finnes, efter förmälandet
att bergslagen icke skulle åtnjuta några privilegier, anmäldt, från och med år 1861,
då Kongl. Kungörelsen den 14 December 1860 trädde i kraft, bär icke varit debiterad
eller blifvit utgjord.

VI. (iefleborgs iitu:

län.

I enlighet med hvad Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande äfvensom
Bergmästaren upplyst, finnes i detta län blott en bergslag, nemligen Ofvansjö Ofvansjö och
och Thor säkers; men i hvad angår den af bemälde vederbörande jemväl med- Thorsåkers
delade uppgiften, att donna bergslag icke skulle åtnjuta några särskilda privilegier, bergslag.
hvadan och på grund af Kongl. Kungörelsen den 14 December 1860 någon tackjernstionde
icke heller blifvit efter nämnda tid bär debiterad och erlagd, har, vid
anställd undersökning i fråga om det förra af dessa förhållanden, befunnits:

att de till donna bergslag hörande hemman, uppgående, enligt 1825 års
jordebok, tillsammans till 90|£ mantal, deraf skatte- och krono-, i Ofvansjö socken
55Co mantal, samt i Thorsakers socken 84 j mantal, äfvensom Frälse-, i Thorsakers
socken -/it mantal, väl i öfrig! utgöra enahanda räntor som hemmanen i
landslag, men dock i Mantalsränta!! åtnjuta befrielse från de i hjelpekörseln ingående
Dagsverkena;

att under en tidrymd af mer än 200 år afkortning af dessa dagsverken
egt rum, intill dess desamma ar 1849 ur jordebok och räkenskaper uteslötos;

13

98

att för berörda afkortning likväl finnas anförda tvänne olika grunder, en
till en början åberopad och en annan sedermera an gifven;

att, i fråga om deri äldre af dessa grunder, år 1613 hela Thorsåkers
socken samt 24 hela mantal, eller hemman, i Ofvansjö socken, “som bruka och
bryta jernberget", af sådan anledning för första gången voro fria från nämnda
dagsverken, äfvensom att, ehuru en dylik befrielse för år 1614 icke synes hafva
åtnjutits, bergsbrukarne likväl ånyo åren 1615—1619, och då af samma anledning
som år 1613, dessa dagsverken icke utgjort;

att under de näst derpå följande åren Gestrikland är utarrenderadt, samt
att de för denna tid tillgängliga specialräkenskaper ej lemna några upplysningar
om, huruvida dagsverkena utgått eller icke;

att deremot år 1633, då Gestrikland innehades såsom Lifgeding af Enltedrottningen
Maria Eleonora, meranämnda dagsverken väl äfven finnas afkortade,
men nu på en annan och vilseledande grund, i det att då ordas om skattejernets
förmedling, enligt ett Kong!. Bref den 23 Januari 1611, hvilket bör vara 1621,
men en förvexling af förhållanden, som med hvarandra icke stå i något sammanhang,
härvid egt rum, enär å ena sidan den omförm älda förmedlingen åt
skattejernet blifvit Ofvansjö och Thorsåkers socknar medgifven redan genom ett
Kong!. Bref den 24 September 1613 och i följd deraf verkställd åtminstone till
och med år 1629, eller så långt räkenskaper förut äro tillgängliga, men å andra
sidan 1621 års Kongl. Bref afser en helt annan sate, nemligen ett återinförande
för hela Gestrikland af räntornas utgående efter utsäde och icke efter mantal;

att, ehuru vid den i 1633 års räkenskaper, på ofvan angifna, oriktigt
åberopade, grund, verkställda förmedling af skattejernet äfven dagsverkena medföljde,
likväl såsom verifikation för dessa senares afkortning derjemte finnes i
original bilagd en handling rörande en af Underlagmannen i Gestrikland Hans
Larsson, med nämnd, vid laga ting med allmogen i närvaro af Enkedrottningens
Befallningsman hållen ransakning den 12 Februari 1634, enligt hvilken de, “som
berget bruka i Torgsåkers och Ofvansjö socknar — — — — alltid varit för
förrne dagsverken förskonte, emedan de stort arbete använda på stock och sten
och gorå deraf eu summa jern till öfverheten, som i jordeboken förmäles, och de
andra socknar i landet, som förrne dagsverken gorå, intet afveta";

att redan för år 1635 anträffas ett nytt bevis för samma afkortning, bestående
i en af bergsbrukarne inom de båda socknarne till Enkedrottningen ställd,
och på enahanda omständigheter, som ur Lagman sundersökningen blifvit anförda,
grundad underdånig ansökning den 3 Maj 1636 om eftergift af berörda dagsverken,
hvilken ansökning kan anses hafva vunnit nådigt bifall, derigenom, att
räkenskapen af Enkedrottningens Hofmarskalk och Kamererare blef utan anmärkning
åtminstone i denna del granskad;

att från och med år 1634 ej mindre de i Lagmansundersökningen än ock
i nyssnämnda underdåniga ansökning omforma!da, i förening med hvarandra åbe -

99

ropade, skäl för befrielsen från dagsverkena, eller det svåra arbete! med bergsbruket
jemte den omständigheten att bergsbrukarne utgjorde en summa jern, bär,
liksom i Wester-jern-bergslagen, benämndt Hyttegälsjern, i räkenskaperna blifvit i
så måtto vanställda, att der icke vidare finnes såsom anledning till afkortningen
upptaget det förra, förut i sådant hänseende allena angifva förhållandet att bergsbruk
idkades, utan att såsom stöd för befrielsen åberopas endast den senare omständigheten,
eller att hyttegälsjern utgjordes, liksom om berörda befrielse skulle
åtnjutas ensamt på denna grund; samt

att alltsedermera, intill dess nämnda dagsverken år 1849 ur jordebok och
räkenskaper uteslötos, för afkortningen af detta besvär åberopats den grund, att
hyttegälsjern utgjordes.

Då nu frågan om, huruvida denna ort är att betrakta såsom privilegierad
bergslag, måste anses beroende af den grund, på hvilken meranämnda afkortning
rätteligen skott, torde, till ledning för sakens bedömande i detta fall, få i underdånighet
erinras, att jemte det förhållandet, att bergsbruk bär idkats, först och
ursprungligen varit anfördt såsom skal för sagda afkortning och sålunda redan
derigenom lärer höra såsom anledning till eftergiften lemnas företräde framför en
sedermera föreburen orsak härutinnan, dertill kommer den väsentliga omständigheten,
att hyttegälsjernet, såsom i hvad angår Wester-jern-bergslagen, vid redogörelsen
för G-amla Norbergs bergslag blifvit angifvet, är en åtminstone från slutet
af 1500-talet hyttorna påförd ordinarie Osmundsjernsränta, under det att deremot
hjelpedagsverkena, hvilka utgått efter hemman (ej gärdemantal), äro en oviss ränta,
eller en arbetsprestation, som utfordrades, då den behöfdes, och eljest kunde
eftergifvas, någon gång för ett annat, likaledes tillfälligt åtagande, såsom, exempelvis,
skedde år 1611, då hela Gestrikland var derifrån befriadt, mot det att
befolkningen skulle skydda landet för fienden. Och enär häraf sålunda synes
framgå, att hyttegälsjernets utgörande icke bör kunna antagas verkligen hafva egt
något sammanhang med bär ifrågakomna räntepost, ehuru erläggandet af berörda
jern, hvithet i nu förevarande hänseende till en början icke ens omnämnes, derefter
först anföres jemte det äldre skälet, eller att bergsbruk idkas, och slutligen
kommit att såsom åberopad grund för afkortningen ensamt qvarstå, anse kollegierna
befrielsen från utgörandet af oftanämnda kjelpedagsverken vara att betrakta
såsom en bergslagen för dess bergsbruk tillkommen förmån, och sålunda
höra såsom en bergslagsfrihet för densamma upptagas och beräknas; hvaremot
hyttegälsjernet här, likasom i Gamla Norbergs bergslag och Westerbergslagen tillförene
varit fallet, är endast eu å hyttorna lagd ränta, hvilken, för denna ort
ännu bibehållen, torde höra upphöra att utgå.

Beträffande sedermera antalet åt de hjelpedagsverken, hvilka sålunda varit
afkortade, intill dess desamma, på sätt nämndt blifvit, ur jordebok och räkenskaper
uteslötos, har visat sig, att detta antal belöpt sig till 287 stycken, deraf

100

likväl 3 stycken, hvilka falla såsom gravation på nya frälsehemman, i de efter
1724 års metod upprättade jordeböckerna icke vidare finnas intagna.

Då nämnda 287 hjelpedagsverken omsättas till ny ränta, enligt Kongl.
Kungörelsen den 11 Maj 1855, uppgå desamma till ett värde af 439 riksdaler
47 öre riksmynt, hvilken räntelindring alltså, och enär orten icke har någon eftergift
i roteringen sig förunnad, utgör den enda frihet, hvaraf bergslagen är i åtnjutande.

Den tackjernstionde, som af bergsmanshyttorna blifvit utgjord, men hvilken,
på sätt ofvan finnes anfördt, från och med år 1861 icke vidare debiterats och
erlagts, har dessförinnan utgått

för år 1855 med 259 centner 88 skålpund 16 ort,

,, „ 1856 „

171

„

77

„

60

„

* „ 1857 ..

162

„

26

„

32

» » 1858 „

150

„

41

40

* ,, 1859 „

149

„

49

„

44

„

eller tillsammans

893

centner

82 skålpund

92

ort;

motsvarande i medeltal för år 178 centner 76 skålpund 58 ort; och då härtill
lägges det af bergslagen utgjorda och ännu utgående hyttegälsjernet, hvithet i
ärligt medeltal belöper sig till omkring 54 centner 54 skålpund 90 ort, så erhålles
ett sammanlagd! årligt belopp af 233 centner 31 skålpund 48 ort, med ett
värde, såsom till Kronan erlagdt, af 605 riksdaler 5 öre riksmynt.

Sammanfattas nu värdena, å ena sidan af de friheter, hvilka, enligt hvad
ofvan blifvit anfördt, af de i Riket befintliga 17 privilegierade bergslager dels i
räntan, dels i fråga om roteringen åtnjutas, äfvensom å andra sidan af det vederlag,
der sådant utgått, som af bergslagerna för dessa friheter erlagts, så visar
sig, enligt i underdånighet häröfver bifogade Tablå, Bilagan Ditt. D, att för den
tid, hvilken i sådant afseende blifvit för jemförelse verkställande härutinnan i
nåder bestämd, eller från och med år 1855 till och med år 1859, förhållandet i
berörda afseende utfaller sålunda,

att värde! af de åtnjutna friheterna öfverstigit värde! af det utgjorda vederlaget
:

för Kora bergslag, med riksdaler................. 4,893: 81.

» Lin(les „ „ „ 7,352: 56.

„ Ramsbergs „ „ „ 477: 70.

„ Grythytte „ „ „ 167: 45.

„ Carlskoga „ „ „ 227: 50.

„ Lekebergs „ „ „ 3,200: Öl.

„ Lerbäcks „ „ „ 5,286: 47.

Transport 21,605: 50.

101

Transport 21,605: 50.

för Nya Kopparbergs bergslag med riksdaler ............ 338: 20.

» Åbergs „ „ „ ............ 1,005: 51.

hvartill kommer

Nyeds bergslag, der något vederlag af hit hänförlig art för

friheten icke utgått, med ett värde å nämnda frihet af ... 2,131: 07.

eller tillsammans med riksdaler 25,080: 28.

men att deremot värdet åt det utgjorda vederlaget öfverstiger värdet af de
åtnjutna friheterna:

för Skinnskattebergs bergslag, med riksdaler............. 437: 93.

» Norbergs „ „ „ 3,000: 99.

» Hjulsjö „ „ „ 457: 42.

Hellefors „ ,, „ 340: 85.

,, Philipstads „ „ „ 6,643: 95.

„ Westerbergslagen „ „ „ 7,693: 57.

„ Ofvansjö och Thorsåkers bergslag ............. 165: 58.

eller tillsammans med riksdaler 18,740: 29;

hvadan för nämnda tid, under hvilken i ärligt medeltal värdet af friheterna tillsammans
för alla bergslagerna motsvarar ett belopp af 68,522 riksdaler 64 öre,
under det värdet af derför utgjordt vederlag uppgår till 62,182 riksdaler 65 öre,
en förlust för Kronan af icke godtgjorda friheter, likaledes i ärligt medeltal, uppkommer
åt 6,339 riksdaler 99 öre riksmynt.

Slutligen torde kollegierna icke heller höra lemna oanmärkt, att utom förmånen
af de friheter i fråga om dels ränta, dels rotering, dels bådadera, som de förenämnda
bergslagerna tillgodonjuta, jemväl förekommer, att inom åtskilliga af dessa
bei gslag-sorter mer eller mindre betydliga, Kronan tillhöriga, skogstrakter finnas
till nyttjande för vissa grufvor upplåtna, rörande hvilka skogstrakter blifvit genom
Kongl. Brefvet den 29 Januari 1824 i nåder stadgadt, att desamma, mot erläggande
af rekognitionsafgift, må för de grufvors behof och nytta, åt hvilka de varit
upplåtna, bibehållas och på sätt, som dittills skeft, begagnas, så länge samma
giufvoi bearbetades, samt, vid deras upphörande, åt andra grufvor, som deraf
kunde vara i behof, till användande upplåtas. Att nyttjanderätten till dessa skorpa
är att räkna såsom en, åtminstone i vissa fall, ingalunda obetydlig förmån
för dem, som af donna rätt äro i besittning, lärer lika litet låta sig förnekas, som
det torde vara tvifvel underkastad!, att, vid upplåtelsen härutinnan, hvilken egde

102

rum på en tid, då någon fråga ännu icke uppstått derom, att tionde af bergsbruket
icke skulle utgöras, såsom medverkande skal ingått .den förutsättningen,
att Kronan genom en, medelst skogens användande, vidmakthållen och äfven ökad
bergsbruksdrift skulle jemväl för en sådan, bergsbruksidkaren förunnad, förmån
erhålla full godtgörelse i den särskilda skatt, som af handteringen utginge. Ur
donna synpunkt kunde således visserligen icke saknas anledning att, vid fråga
om en så genomgående förändring i bergslagsorternas ställning till staten som
den, hvilken nu blifvit bragt å bane, beräkna äfven sagda förmån Kronan till godo.
Men, ehuru den afgift, som för rätt till användande af berörda skogar erlägges,
och hvilken nu mera utgår dels med rekognitionsafgift, i allmänhet bestämd till
En skilling banko för hvarje stafrum ved, eller deremot svarande Aderton tunnor
kol, af den afvikning, som, med afseende å skogens bestånd, funnits böra medgifvas,
dels, enligt gällande Bevillningsstadga, med en bevillningsafgift åt tjugufem
öre för hvarje sådant stafrum ved, eller deremot svarande, nu uppgiga, belopp
kol, icke lärer kunna betraktas såsom ett skäligt vederlag för rättigheten till skogens
nyttjande, hafva likväl, vid det förhållandet att, änskönt äfven inom andra
orter, än de nu ifrågavarande, Kronan tillhöriga skogar af enahanda slag finnas
åt enskilda upplåtna, sådant oaktadt, då skyldighet till tiondes erläggande lör
tackjernstillverkning utom privilegierad bergslag genom Kongl. Kungörelsen den 14
December 1860 förklarades skola upphöra, dervid icke tillika föreskrefs någon
förändring i vilkoren för nyttjanderätten till sistnämnda skogar, kollegierna, enär
billigheten synes fordra att hvad i sådant afseende kunde varda stadgadt, skulle
under jemförlig omständigheter för alla vederbörande lika tillämpas, trött sig, för
den händelse Eders Kongl. Maj:t kunde finna förhållandet till någon särskild åtgärd
föranleda, nu endast höra detsamma i underdånighet anmäla.

Sedan kollegierna^ sålunda utsluta! redogörelsen för samtliga de inom riket
befintliga privilegierade jernbergslagerna, i hvad vidkommer dessas friheter, äfvensom
deremot svarande skyldigheter, der sådana ännu qvarstå, aligger det jemväl
kollegierna att sig yttra angående de vilkor, under livilka tackjernsskatten i de
af dessa bergslager, som hatt sig dylik skatt åsatt, ma kunna upphöra; och da,
efter kollegiernas uppfattning, frågan om tackjernstiondens afskaffande inom orter,
som, enligt ofvan för hvarje sådan ort lcmnad utredning i ämnet, haft sig vissa
friheter förunnade mot skyldighet att dylik tionde utgöra, i följd af fragans beskaffenhet
tillika synes innebära den rättmätiga fordran från det allmännas sida
att med upphörandet af det åliggande, som betingat friheternas åtnjutande, friheterna
ock skola upphöra, samt berörda bergslagsorter sålunda varda, i afseende å

103

hithörande utskylder och besvär, försätta i samma ställning, som andra med dem
jemförliga, tackjernstionde icke åtgörande, orter, desto heldre som, äfven derest
friheterna skulle i större eller mindre man bibehållas, desamma nu mera, i följd
af en förändrad lagstiftning, som skiljt bergsnäringen från jorden, i allmänhet icke
ens skulle tillgodokomma dem, för hvilka de ursprungligen varit afsedda, eller idkarne
af bergsbruket; så få, med underdånig erinran,

att, då genom Kongl. Brefvet den 30 Juni 1820 Hellestads bergslag i Östergötlands
län förklarades bära förändras till landslag, det tillika i nåder föreskrefs
att de förmåner, densamma af Kronan hatt sig i egenskap af bergslag tillagda''
skulle indragas, samt att, i följd deraf, Hellestadsorten borde ingå i ständig rotering
jemte alla öfriga skyldigheter, som med författningarne vore öfverensstämmande; att,

när Vänga bergslag i nyssnämnda län genom Kongl. Blefven den 20
Juni 1821 och den 23 Januari 1830 förvandlades till landslag, detta skedde med
enahanda vilkor, som i fråga om Hellestads bergslag nu blifvit omförmälda • äfvensom att,

jemväl då Gunnarskogs bergslag i Wermlands län i följd af Kong].
Brefvet den 13 December 1825 undergick enahanda förändring, som i fråga om
Hellestads och Vänga bergslager nyss blifvit anförd, det likaledes stadgades, att
dess privilegier, bestående i frihet från ordinarie rotering, skulle upphöra, och att
orten herde sådan rotering åsättas;

Kollegierna, i berörda afseende, ej mindre med stöd af nyss bär ofvan angifna
grundsats äfvensom af nu omförmälda nådiga beslut rörande bergslager, som
till landslag förändrats, än ock i enlighet med de åsigter, hvilka af Kammarkollegium
i likartade frågor städse tillförene blifvit yttrade, samt med åberopande af
hvad för hvarje bergslag särskild!, vid den nu lemnade utredningen, blifvit anfördt,
i underdånighet hemställa:

att mot befrielse från skyldighet, inom här afsedda orter, till vidare utgörande
af tackjernstionde, äfvensom af skatte)ern och hyttegälsjern, der någondera
af dessa tvänne . senare utgiftsposter blifvit åsatt och ännu qvarstå!-, hvarje hemman
eller hytta inom sådan ort icke allenast i de fall, som vederbör, påföres den
ränta, hvarifrån så beskaffad lägenhet, i sin egenskap af att tillhöra bergslag, njutit
frihet, utan ock, der af nämnda anledning dylik lägenhet icke är ordinarie roterad,
med undantag endast för Störa Kopparbergs län, inom hvilket med regleringen
i detta hänseende skall, jemlik! särskild! nådigt beslut, af annan orsak
tdls vidare anstå, åsättes ordinarie rotering till det rotetal, hvartill dylik lägenhet
redan blifvit extra roterad, hvilket senare äfven lärer höra gälla för all öfrig till
ifrågavarande bergslager hörande jord, som till följd af bergsbruk eller blott sin
belägenhet i bergslag hittills blifvit från ordinarie rotering frikallad, med afseende
hvarå det, i händelse af nådigt bifall till hvad nu blifvit hemstäldt, torde åt Kammarkollegium
öfverlemnas att påföra skattlagdt hemman, med mera, dess råtta

104

ränta och låta densamma, med författningsenlig omsättning och förenkling, i jordeboken
införa, samt att, beträffande hemman och hyttor, som icke blifvit till jordeboksränta
skattlagda, förordna om bestämmandet af sådan ränta genom jemförelse
med annat jemngod!: hemman eller annan jemngod hytta i orten, hvilken jemförelse
torde höra verkställas af vederbörande skattläggningsmän, hvarefter härutinnan
lärer höra förfaras på sätt, som om skattläggningar är föreskrifvet; och anse
kollegierna sig i sammanhang med hvad nu blifvit rörande de privilegierade tackjernsbergslagerna
föreslaget, derjemte, i fråga om Nyeds bergslag, på de vid redogörelsen
för donna ort anförda skäl, äfven höra i underdånighet hemställa, att
hemmanen i sistnämnda bergslag, hvilken, enligt hvad redan blifvit an ty dt, synes
icke skäligen kunna vid sina åtnjutande privilegier längre bibehållas, likaledes må
varda åsätta ordinarie rotering till det rotetal, hvartill de redan finnas extra roterade;
likasom ock, i hvad angår den del af Skinnskattebergs bergslag, som består
af Gunnilbo och Heds socknar, Indika i afseende å vilkoren för bergslagsprivilegiers
tillgodonjutande varit betraktade såsom likställiga med Nyeds bergslag,
de hemman i nämnda socknar, som, enligt ofvan för dessa senare lemnad
redogörelse, äro i åtnjutande af vissa friheter, lära, på enahanda grunder, som för
friheternas upphörande för Nyeds bergslag blifvit angifna, böra, i nyss antydd
ordning, påföras den andel af räntan, från utgörandet hvaraf berörda hemman, i
följd af ortens bergslagsprivilegier, äro befriade.

Remisshandlingarne återställas i underdånighet, och kollegierna framhärda
med djupaste vördnad, trohet och nit

Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Eders Kong!. Maj:ts

underdånigste, tropligtig»^
tjenare och undersåter:

Ttiitnes llellm. Wrangel.
J. Sjöberg.

Carl Aug. Febr. C. F. af Ström.

S. J. Stenberg. F. Th. Billbergh.

Referent.

Alb. Anderton.

C. J. Hassell.

Stockholm den 31 December 1867.

Bilagor.

14

A.

Förteckning å hyttor inom Filipstads bergslag med dem åsätta jernräntor,
enligt 1609 års Westergötlands handling N:o 14, som är jordebok för Ostersysslet
i Wermland; äfvensom å bergstorp, Indika, efter jordeböcker och räkenskaper, sedan
1640-talet deltagit i bergsbruk med äldre hyttelag och utgjort tiondejern af
tillverkningen, och hvilkas räntor på sådan grund, liksom förut hyttornas, blifvit
afskrida, törst förts till afkortning och sedermera jemte torpen ur jordeboken helt
och hållet uteslutits, så att endast de gamla hyttorna derstädes qvarstå:

ti

Osmunds-

jern.

8

IM.

ti.

1

144

1

48

—

1

114

5

i

37

—

1

68

—

1

45

—

1

70

—

1

64

—

i

27

12

1

34

1

24

—

1

—

—

82

10

1

41

-—

1

119

10

1

132

Ferneho socken:

Asphyttan.............................

kolhyttan.............................

kornshyttan............................

Finshyttan............................

Fogdhyttan............................

Haborsbyttan...........................

Kal hyttan.............................

Långbanshyttan..........................

Nyhyttan.............................

Storbrohyttan (förut Karsbohyttan)............30. —

Bergstorpet Wäsby . 4. —

Stöpsjöhyttan...........................

Saxåhyttan........................66. 10

Bergstorpet Dalbotorp...............12. —

D:o d:o ............... 4. —

Torskbäckshyttan.........................

Onshyttan.............................

Brattforss socken:

Brattforshyttan..........................

Transport

13i| 1,050|17

108

hd

Osmunds-

jern

Ltt.

it.

Transport

13!

1,050 17

Nordmarks socken:

Nohlbergs- eller Nordmarkshyttan.......

1

71

10

Gåsborns socken:

Gåsbornshyttan............ 45

1

X

Bergstorpet Gåseboren........ 8

53

—

Kroppa socken:

Herrehultshyttan......

z

26

Gammalkroppa...........

1

47

6

Åskagen .............

1 a

Summa

in

1D

1,264

13

Än:

Nu i Grythytte bergslag:

Saxhyttan........... . qq

1

Bergstorpet Jeppetorp........... 7

97

Summa

18! |

1,361

13

Fördelas nu ofvanstående 1,361 Let 13 et Osmundsjern lika hyttorna emellan,
så belöper sig i medeltal på hvarje hytta 72IU Let.

109

B.

Uppgift på hemman och bergstorp i Filipstads bergslag, Indika mot utgörande
af tackjeriistiondc blifvit befriade från deras ordinarie ränta.

Enligt Kronans jordeböcker och räkenskaper från 1620-talet till och med år
1724 hafva nedanskrifna hemman och bergstorp, för Indika är antecknadt, att deras
innehafvare varit brukande bergsman, som bildat hyttelag och utgjort tiondejern
af tillverkningen, på sådan grund blifvit befriade från de dem påförda ordinarie
räntor eller gamla skatt; varande samma hemman och bergstorp af sådan
anledning från jordeboken numera alldeles uteslutna och hyttorna i stället
uppförda, nemligen:

U1

Afskrifven jordeboks-

p>

hri

ränta

Fernebo socken:

o

ht

CD

PT

CD

B

B

p

p

eg

o

►3

Penningar,

banko.

Osmundsjern
i LU.

Dagsverken.

Ärl. hästar.

| Kungshästar.

Gräsbosjöhyttan........

1

5

z jemte mantalsränta
såsom för länet i öf-

bildad af Gräsbosjötorp . . .

—

i

—

2

—-

—

i

i

1

< rigt, utom ya skjuts-färds- och hela dags-1 verkspenningarne.

Mörtekärnshyttan........

i

bildad af Mörtekärn.....

—

—

1

—

12

—

Brattforss socken:

Forshyttan...........

i

bildad af Fors.......

—

—

1

—

—

—

10

—

—

—

Paradixhyttan.........

i

bildad af Noteberg.....

—

—

1

—

—

—

6

—

—

_

V. Lungstorp . . .

1

9

Westerud.....

—

—

1

—

—

—

10

—

—

—

D:0 .....

—

—

1

—

—

—

4

—

—

—

D:o .....

—

—

1

—

—

—

6

—

——

_

Paradis......

—

—

1

—

—

—

10

—

—

—

-

Säger 6 bergstorp med 45
L<U Osmundsjern.

Transport

2i

i

8 —

2

—

67

i

i

1

Ilo

W

o"

GC

P?

P_

to

Afskrifven jordeboks-ränta :

CD

CD

B

B

p

p

CE?

O

►3

Penningar,

i

banko.

Osmundsjern

i LM.

Dagsverken.

Ad. hästar.

! Kungshästar.

Transport

Anm. Äfven bergstorpet Lungsnäs
har brukat i Paradixbyttan, men som
det sedermera befanns, att samma torp
icke idkade bergsbruk, blek det enligt
Landshöfdingens ordres den 20 Decem-ber 1745 åter upptaget till skatt i 1746
års jordebok.

Nordmarks socken:

Dalkarlssjöhyttan........

bildad af Dalkarlssjön . . .

D:o........

1 1 10

i

8

1

1

2

67

3

8

i

1

i

Säger 2 bergstorp med 11
Lftf Osmundsjern.

Mokärnsbyttan.........

bildad af Sundsjön.....

i

1

8

Elgsjön......

—

—

1

—

—

—

8

— -

—

—

Säger 2 bergstorp med 16
L$ Osmundsjern.

Gåshorns socken:

Långebansändehyttan......

bildad af Långeban .....

i

1

6

Orlingshyttan..........

bildad af Orlingen.....

i

1

6

D:0........

—

—

1

—

—

—

6

—

—

—

Säger 2 bergstorp med 12
Lff Osmundsjern.

Näs Berns socken:

Näs Eemshyttan........

bildad af Eämmen.....

i

1

12

Summa

5

1|16

—

2

—

124

i

1

i

in

C.

Förteckning å hyttor i Filipstads bergslag, Indika tillkommit på 1600-talet
och ännu äro befintliga, utan att jordeböcker eller räkenskaper upplysa hvaraf
samma hyttor bildats.

f

H

Fcrnebo socken:

o"

H

Damhyttan......

4

Hårrsjöhyttan ....

1

Hectors- eller Fransos-

hyttan.......

i

Mjögsjöhyttan . . . .

i

Skålkärnshyttan . . .

i

Brattforss socken:

Hedenskogshyttan .

i

Nordmarks socken:

Grundsjöhyttan . . .

i

Stjelphyttan eller Stjel-

pet.........

i

Sandsjöhyttan ....

z

Kroppa socken:
Kroppa hytta eller

masugn......

i

Svartsång......

i

Skarphyttan.....

i

Lungsunds socken:

njurbäcken......

i

Summa

9 i

Afgå

3

Återstå

64

Skall enligt Kronofogdens uppgift ej hafva någon jord, utan blott
vara en masugn, enligt akten till Konungens Befallningshafvande»
Utslag den 30 April 1857.

Omförm nies icke i 1713 års skattevärderingsinstrument, men i Provinskontorets
mera. den 22 Juni 1714 (samma års skatteköpshandlingar
fol. 319) förekommer bland annat: »Emedan å Er Lieutenantena

vägnar begära», att alla dhe lägenheter som H. Lieutenanten till skatte
kiöpt mage i donna jordebok vara införde; sa lärer jemväl Kropp a
masugn med kamrarna komma der utj att opföras, och emedan af
Kroppa masugn erlägges 10:de i proportion af Blås- och tillverkningarna
; att således Jutet visst qvantum för densamma kan utföra», så
lärer för honom med en mening sådant komma att förmählas»; hvartill
Kammarkollegium den 23 Juni sistnämnda år resolverade bifall.

Samma anteckning som om Hedenskogshyttan.

(Hedenskogshyttan i Brattforss socken.

Kroppa Hytta i Kroppa socken och
njurbäcken i Lungsunds „

om hvilka, så vidt de ofvan
åberopade handlingame utvisa,
det synes, so in om de
■ blott vore masugnar, utan
J tillhörande jord, men om
< hvilka andra handlingar
| åter, t. ex. 1811 års extra
i roteringsverk, i viss mån
I gifva någon anledning till
| ett motsatt antagande, eller
vatt de äro hyttor med jord.

112

Sammandrag:

A........17i

B........5.

C..... 61.

Summa 291.

N:o 1.

Förteckning på hemman åt krono och skatte natur i Filipstads bergslag,
hvilka, innan skjutsfärds- och dagsverkspenningar beviljades till utgörande, enligt
1648 års jordebok blifvit från Carlskoga socken samt Warnums och Gima härads
skogsbygder hit förlagda och fatt åtnjuta befrielse från de förra till hälften och
från de senare helt och hållet.

Hemmans namn:

Nummer.

Mantal.

Lungsunds socken:

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1.

1

_1

1

1

1

1

1

JL.

1

i.

1

X.

1

1.

1

.1

1

1

1

i*

Summa

—

4A

Hemmanen hitlagda från

Warnums skogsbygd.

D:o d:o.

Carlskoga socken.
Warnums skogsbygd.
Olme härads d:o.

D:o d:o.

D:o d:o.

Warnums d:o.

Carlskoga socken.
Warnums skogsbygd.

D:o d:o.

Carlskoga socken.

D:o d:o.

D:o d:o.

Ölme härads skogsbygd.

N:o 2.

113

N:o 2.

Förteckning på nyhemman af krono och skatte natur i Filipstads bergslag,
hvilka tillkommit sedan skjutsfärds- och dagsverkspenningar beviljades, men innan
skattläggningsmetoden emanerade, och Indika utgjort de förra till hälften, men de
senare alldeles icke.

Hemmanens namn:

Nummer.

Mantal.

liden, då hemmanen tillkommit.

Lurig sunds socken:

Bronsbo eller Brunsbohl........

i

i

i Ett år 1646 upptaget nybygge, som

ji 1655 års jordebok och »tillökningen»,
( kol. 443, införes med mantal och ränta.

Sundstad ................

i

i

/ Ett nybygge, som upptogs 1642 och

\ först i 1654 års jordebok och »tillöknin-j gen«, fol. 715, införes med mantal och

I ränta.

Werremynt...............

i

1

4

i Ett år 1646 upptaget nybygge, som

ji 1655 års jordebok och »tillökningen»,

(fol. 443, införes med mantal och ränta.

Summa j —

1

2"

N:o 3.

Förteckning på nyhemman af skatte natur i Filipstads bergslag, hvilka tillkommit
sedan den för orten tillämpade skattläggningsmethoden utkom, och hvilka,
efter hvad skattläggningshandlingarne utvisa, väl utgöra blott halfva skjutsfärds-
och ingå dagsverkspenningar, men i stället så mycket högre jordeboksränta,
att härigenom ingen lindring i samma hemmans räntor förefinnes.

Hemmanens namn.

Nummer.

Mantal.

liden, då hemmanen fastställdes
till mantal och räntor.

Fernebo socken:

Daglösedet.............. .

i

i

1755 den 16 December.

Finnegårdarne ...... .......

i

i

1804 den 28 November.

Summa

—

i

15

114

Hemmanens namn:

Gåsborns socken:

Löfnäs, rekognitionshemman......

Nummer.

Mantal.

liden, då hemmanen fastställdes
till mantal och räntor.

—

A

1833 den 19 April.

Näs Berns socken:

Stjernberget,

Gustafsberg,

Gustafslund,

rekognitionshemman. . . .
d:o - - - -

d:o - - - -

Summa

m

i-i

ItV

t-??

1850 den 27

Maj.

Lungsunds socken:

Bäcltelid...........

Brattebäcken.........

Lillebäcksed.........

Lämås............

Måsetorp..........

kölbult...........

Storbult...........

Snårbotten.........

Sandviken..........

Wännemyra.........

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

i

i

I

i

i

i

i

1

"S"

1

8"

1735 den 12 Juni.

6

Carlsberg, rekognitionshemman.....

—

1

tit

Augustenberg,

d:o .....

—

¥3

Björnhud;,

d:o .....

1

II

Hertzenstorp

d:o .....

_ 15

- 1T«T

1

Tf

Summa

—

Q 7

1830 den

8 Februari.
8 Mars.

1838 den 14

» !> » »

115

Sammandrag af nästföregående N:o 3.

w

3 3 Sr

g m
p 5

1

p

s

§ s-s
• i?-

= 3
p 3

Fernebo socken .............

i

i

Gåshorns „ . ... , ........

—

A

A

Näs Rems „ .............

—

4A

4*

Lungsunds „ . , ...........

H

1 5

1nr

3 A

Summa

2yV

Tx 7 1

7 7 9
'' TB-

N:o 4.

Förteckning på nyhemman af skatte natur i Filipstads bergslag, hvilka,
såsom tillhörande Hellefors silfver- och jernverk, i afseende på räntorna icke åtnjuta
några friheter i och för tackjernstillverkningen.

Hemmanens namn.

I Nummer.

p

Tiden, då hemmanen till räntor

E

och mantal fastställdes.

Gåsborns socken:

Eskilsberg, rekognitionshemman ....

i

1

¥

\

Elfsjöhyttan, d:o ....

i

3

¥

I

Gustafsström, d:o ....

i

3

1

H vitklinten, d:o ....

i

1

¥

-1816 den 30 April.

Månhöjden, d:o ....

i

1

¥

1

Skogshemman, d:o ....

i

0 1 5
^¥2

/

Summa

—

4||

116

N:o 5.

Förteckning på gamla, enligt 1648 års jordebok från Warnums skogsbygd
hit förlagda frälsehemman, af hvilka till Kronan nu utgöras kungsforingen och
halfva boskaps- men blott |-:dels skjutsfärdspenningar.

Lungsunds socken:

Ackärr .

N:o 6.

Förteckning på hemman i Filipstads bergslag, hvilka, innan skjutsfärds- och
dagsverkspenningar beviljades till åtgörande, enligt 1648 års jordebok blifvit från
Carlskoga socken samt Warnums och Ölme härads skogsbygder hit förlagda och
fatt åtnjuta befrielse från de förra till hälften och från de senare helt och hållet,
och uti hvilkas i öfrigt åförda räntor, undantagandes i boskaps- och hälften af
de återstående skjutsfärdspenningarne, vederbörande, efter det skjutsfärds- och
dagsverkspenningarne tillkommit, för innehafvande underdåniga frälserättsfordringar
eller på andra grunder fatt införsel, så att följaktligen af samma hemman skulle
vara Kronan behållna f skjutsfärds- och hela dagsverkspenningarne såsom icke
varande ersätta.

g

Tiden, då hemmanen

Hemmanens namn:

B

p

i-

Hit förlagda från:

upplätos till frälse, och

r-

orsaken dertill.

Kroppa socken:
Baggetorp.....

i

i

3*

Carlskoga socken.

j För underdåniga frälse-

Fallet........

i

_1

D:o d:o.

1 rättsfordringar upplåtna till

Kloppa (se anm.) .

i

i

''frälse åt Storfors bruks in-tressenter genom Kammar-

Lillefors......

i

i

Carlskoga socken.

t kollega beslut den 22 De-

Rönningen.....

i

i

D:o d:o.

Jcember 1756.

Transport

—

Irr

117

Hemmanens namn:

1 Nummer.

Mantal.

Hit förlagda från

Transport

1 7
XT2

Storfors.......

i

i

Warnums skogsbygd.

Wargetorp.....

i

1

"3"

Carlskoga socken.

- 91 1

-

Lungsunds socken:

•

Brosätter *).....

i

1

T

Carlskoga socken.

Bäck.......

i

1.

D:o d:o.

Björnbotten *)....

i

1

4

D:o d:o.

Hytte........

i

1

"2"

Warnums skogsbygd.

Kärret.......

i

1

4

Carlskoga socken.

| Ostra Klenoret . . .

i

1

4

Warnums skogsbygd.

Vestra d:o . . .

i

i

|~

D:o d:o.

! Killa Lungstorp . .

i

1

i"

D.o d:o.

Stegelviken.....

i

¥ j

Carlskoga socken.

Stegelvikstorp . . J

i

X

4 !

D:o d:o.

Tranmyra.....

i

1 i
i |

H:o d:o.

Kongsskogen . . . .

i

i !
Y i

Olme härads skogsbyg

Lungsundet.....i

i

il

Warnums skogsbygd.

—

j

Tiden, då hemmanen
upplätos till frälse, och
orsaken dertill.

För underdåniga frälserättsfordringar
upplåtna till
frälse åt Storfors bruks inI
tressenter genom Kammarkollegii
beslut den 22 December
1756.

På grund af Kongl. till|
ståndsbrefvet den 1 Mars
1681 mot vederlag upplåtet
till Fru Sigrid Ekehjelm
med 1684 års ränta.

För underdånig frälserättsfordran
upplåtet till
frälse åt Fru Juliana Linroth,
enligt Kammarkollegii

___ beslut den 14 April 1755.

SummaJ — |7

Anm. I afseende på ofvanstående -- mantal Kloppa meddelas, att samma
hemman ej såsom ofnga blifvit från annan ort hit förlagdt eller före 1649 ränta
och mantal åsatt, men såsom i öfrig! med andra här upptagna hemman på nedan
an grina grunder jemförlig!, nu här antecknadt, nemligen:

Arrendera af Kloppa kronobruk Claes Linroth hade begärt att få till
skatte losa samma bruk “med alla dess lägenheter", och blefvo i anledning deraf
veder börande anbefalda.att företaga “värdering och skattläggning" å hvad sålunda
begär ts att till skatte fa losas. Instrumentet öfver donna förrättning, som försiggick
den 5 Januari 1713 (1714 års inbundna skatteköpshandlingar, kol. 167) förekommer
bland annat: ’

skap et^årfrän^aafiriSnTenär hemmanel biif!^för"tidigt"skaMa^^°^ 1 1649 ärS räken’

118

“Commissionen kom altså först att företaga sig skattläggningen af Kroppa
“gård innom hanck och stöör som allenast efter Geometrisk afristning ähr skattad
för 6 Tunneland, dock icke häfver sin egen skog, men siöö och Fiskevatten
“vid Gellstrand finnes ether till; Ty blef bemt. egendom ansedd för Ett Fjerde“deels
Hemman som Östre Clenoret hvilket utij Ond och god tijd skattar

Egendomens

värdie.

Gammal

skatt.

Ny skatt.

d:r

sk.

d:r

sk.

d:r

sk.

■

s

Ifver

mynt.

“4 d:r 14 sk. 19st pgr Silf:r m:t hvar efter och

19*

“ Kroppa gård skattlagd blef..........

“Commissionen faun altså till skatterättigheetz

"

4

14

“Lösn dher af billigsdt den var värd.....

300

—

—

--

—

“~~s

varande i Första Provinskontorets memorial den 22 Juni 1714, angående jordeboks
upprättande öfver de hemman och lägenheter, Löjtnanten Claes Linroth tillika
med Kloppa bruk till skatte köpt (skatteköpshandlingarnc, fol. 320) om ifrågavarande
hemman anfördt:

“Kroppa gård finnes eij i Cronones Jordebook införd, men är nu vid skatte“värderingen
skattfrigd till st mantal och 4 d:r 14 sk. 19st p:gr och ehuruvähl
“öfver samma gård icke är förrättad någon formell skattläggning utj hvilken Joide“boksräntan
ifrån Mantals Räntan skilljes, samt Räntorne behörigen specificeras,
“Lykväll som samma gård är åt vederbör:de Landtmätare Geomctiice aftagen vist
“sar fol. 151 och af skattevärderings Commissionen skattlagd, hvilken skattlägg“
ning H. Landsböfdingen och Lands Cammenn med sin underskrift tol. 181 veri“ficerat,
med förmälan det de funnit att värderingsmämn till det no gaste skatt“lagt
lägenheterna; Så hemställes ödmiukst Eders Höggrefl. Excelbces och Högl.
“Kongl. Collegij höggunstige vählbehag, om icke utj denna Jordebok herde Kloppa
“gård kan med förbenrde des påsatte Mantahl och Penninge Ränta opföras, och
“sedermehr genom bref ifrån Landsorten ända infordras en formell utlakning, som
“wysar utj hvad pertsedlar berrde gårdz Ränta består, samt förordnas att han
“hädanefter med sill Ränta i Cronones Jordebook opföres.

Detta memorial föredrogs i Kammarkollegium den 23 Juni 1714, och är
vid nyss anförda punkt antecknadt: “respit approbera^.

Att Kloppa hemmans vid skattevärderiugen paförda ränta 4 d:r 14 sk. 19?
pgr sedermera fördelades till lika jordeboks- och mantalsränta som Ostra Klenoiet,
undantagandes att det senare hemmanet dertill både 14 sk. landgillespenningar,
visar såväl den sedermera upprättade och den 6 December 1717 gillade jordeboken
som uträkningen i akten om ofvanstående hemmans upplåtande till fiälse;
och lärer alltså af hvad anfördt är Kroppa hemman på samma grund som Ostra
Klenoret höra svara för f skjutsfärds- och hela dagsverkspenningarne.

119

N:o 7.

Förteckning på hemman i Filipstads bergslag, Indika tillkommit sedan skjutsfärds-,
men innan dagsverkspenningar beviljades, och alltså äfven innan skattläggningsmetoden
emanerade, och b vilka utgjort de förra till hälften, men från de senare
varit helt och hållet befriade, samt uti hvilkas i öfrig! åförda räntor, undantagandes
| boskaps- och hälften af de utgjorda skjutsfärdspenningarne, vederbörande
för underdåniga frälserättsfordringar fatt införsel.

Hemmanens namn:

£

3

3

i Mantal.

Tiden, då hemmanen

tillkommit:

blifvit frälse:

Lungsunds socken:

Hållsjöviken......

1

1

2"

/ 1650 först infördt med man-

l tal och ränta; ej upptaget i

1 föregående jordebok, men enligt
j tionde- och mantalslängder då

1 ett oskattlagdt torp eller ny-l bygge.

j Upplåtet till frälse åt Fru
f Juliana Linroth enligt Kammar-/ kollega beslut den 14 April
) 1755.

N:o 8.

Förteckning på hemman i Filipstads bergslag, hvilka tillkommit sedan skjutsfärds-
och dagsverkspenningar beviljades, men innan skattläggningsmetoden emanerade,
och hvilka utgjort de förra till hälften, men de senare alldeles icke, samt
uti hvilkas i (ifrigt åförda räntor, undantagandes | boskaps- och \ af de utgjorda
skjutsfärdspenningarne, vederbörande genom byte eller till ersättning för
lind. frälserättsfordringar fatt införsel.

A

t*

Tiden, då

hemmanen

Hemmanena namn:

5

5

5

r-

tillkommit:

blifvit frälse:

Lungsunds socken:

i EU år 1645 upptaget nybygge.

( På grund af Kongl. tillstånds-

Gräs..........

J

1

j som i 1655 års jordebok och

1 brefvet den 1 Mars 1681 genom

"B"

j »tillökningen» införes med man-(tal och ränta.

) byte upplåtet till Fru Sigrid
f Ekehjelm med 1684 års ränta.

Hedås .........

1

1

"8"

o

o

Q

D:o d:o.

( För underd. frälserättsfordrin-

Källmo........

1

i

Ett år 1646 d:o d:o.

) gar upplåtet åt Storfors bruks

1 intressenter genom Kammar-■ kollega beslut d. 22 Dec. 1756.

Summa

-

8

"8"

120

N:o 9.

Förteckning på bergstorp af krono och skatte natur i Filipstads bergslag,
hvilka före år 1649, då skjutsfärdspenningarne beviljades till utgörande, redan
voro eller samma år blefvo skattlagda.

Bergstorpens namn:

Fernebo socken

Norra Daglösedet
Edsbäcken . . .
Granäset, skatte
D:o, krono
Lärsjöedet . . .

Lärsjön.....

Sundet.....

Brattforss socken:

Störa Asphöjden . . .
Lungsnäs. . .

— 2

Gåsborns socken:

Laggaresundet . . .

Tomsjön......

Yxkärn.......

Kroppa socken:

Brevik . . -.....

Daglösviken.....

Edsberg.......

Fors eller Smedstorp
Hornkullen......

Nummer.

1 1

■Jordeboks-I

1 ränta.

Osm.-jern.

LU.

1 1

7

1

4

1

3

1

6

1

4

1

4

1

8

1

12

1

6

1

8

1

6

1

8

1

6

. 5

4

1

4

1

4

• 2

6

Annotationer:

Kallas i 1648 års jordebok »Jons Olofsson i Lungstorp»,
men i 1651 års d:o och följande »Jons Olofsson i

Transport | 17

Har donna ränta redan år 1648; år 1686 upptages
| den till blott 6 LU, hvaremot i tillökningen påföras 2
1 LU; torpet synes endast hafva blifvit fördeladt mellan
2:ne åboer.

Kallas 1755 Gamla Daglösedet eller Edsberg.

Transport

121

Bergstorpens namn:

Nummer.

Jordeboks-

ränta.
Osm.-jern.

Transport

17

—

Hornkullen.......

8

6

Ostra Jordkullen ....

1

6

Södra d:o ....

1

8

Kolaretorp.......

1

4

Hunden.........

1

4

Mjögsjön........

1

4

— 11

Lungsunds socken:

1

Hallåsen........

1

2 1

Hällan.........

1

6

! Kärnstorp.......

1

4

Karret.........

1

4

j Lungstorp eller Prest-

gården ........

1

14

Lungstorp.......

1

10

D:o .......

2

16

D:o .......

3

4

Lungelfven.......

1

4 |

Norra Skälstabacken. .

1

12 |

Södra d:o . .

1

14 ;

= 11

Summa

Antal

34

— i

Annotationer:

Kallas 1648 »Dragsmed i Sten», sedan »Sten Dragsmed»
och slutligen »Sten Dragsmed i Kohlaretorp».

Kärnstorp tillkom först år 1649.

16

122

N:o 10.

Förteckning''"på bergstorp af skatte natur i Philipstads bergslag, hvilka,
sedan skjutsfärds-, men innan dagsverkspenningarne beviljades, och alltså äfven
innan skattläggningsmethoden emanerade, blifvit skattlagda.

Bergstorpens namn:

|

A

3

3

Jordeboks-

j ränta.

Osm.-jern.

Annotationer:

Kroppa socken:
Hornkullen.......

4

6

Tillkom med ränta år 1650.

Summa

I

Antal

1

—

N:o 11.

Förteckning på bergstorp af krono- och skatte-natur i Filipstads bergslag,
hvilka antingen sedan skjutsfärds- och dagsverkspenningarne beviljades till utgörande,
men innan skattläggningsmethoden emanerade, blifvit skattlagda, eller i afseende
på sina förut dragande räntor undergått förändring, eller ock, efter det
methoden tillkom, men dock utan att, så vidt tillgängliga handlingar utvisa, densamma
tillämpats, fått nya räntor eller de äldre förhöjda eller förmedlade.

Bergstorpens namn.

Nummer, j

Jordeboks-j
ränta.
Osm.-jern. j

Annotationer.

Fernebo socken:

LM

Björnbotten.......

1

4

Tillkom år 1665.

Dalbotorp (först Dal-

S karstorp).......

1

7

Påfördes år 1656 sex Lfä., som år 1680 öka-

kades med 1 Ltf.

Sjöändan........

1

3

Tillkom år 1688.

Transport

3

—

123

Bergstorpens namn.

Nummer.

Jordeboks-

ränta.
Osm.-jern.

Annotationer.

Transport

3

Ltt

/ Vid jordransakningen år 1696 hade befunnits, att flere

1 uppräknade torp antingen helt och hållet saknade räntor
1 eller ock tålde förhöjning i de förut påförda, hvadan vid
1 tinget den 18 Juni samma år Häradsrätten med vederbö-

Tranmåsen.......

= 4

1

6

(randa, som härvid voro tillstädes, slöt aftal om hvad ny
j eller förhöjd ränta hans innehafvande torp herde påföras,
/ dervid motstående skattlades till 6 Lft; och anmärkes här,

1 att vid öfriga torp, hvarmed på nu anförda sätt förfarits,
\för korthetens skull endast angifves året eller 1696.

Bratt fors socken.

Lilla Asphöjden . . . .

1

3

Tilkom år 1686.

Bengts- eller Rubbetorp .

1

6

d:o „ 1679.

Berg..........

1

4

eko „ (bo

Björkåsen........

1

3

dio ,, 1686.

Bobibäcken.......

1

4

d:o „ 1679.

D:o eller Per

Janstorp.......

1

4

(bo „ d:o

Dalbotorp (förut Dal-

karstorp).......

1

7

Påfördes 6 Lffl. år 1656, hvartill lades ytter-ligare 1 L''/fi år 1680.

Gräshöjden......,

1

4

Tillkom år 1688.

Hedenskog eller Norra

Måserud.......

''

1

7

Tillkom med 4 L''U år 1665, som höjdes
med 3 Ltil. år 1696.

Hult..........

1

9

Fanns med 4 redan år 1648.

Löfhöjden........

1

4

Tillkom år 1679.

Marbyttra........

1

6

Tillkom med 3 Lfä år 1686, som år 1696
ökades med 3 Lfä.

Södra Måserud.....

1

8

Tillkom med 4 Lté. år 1680 som år 1684
ökades med 4 Ltff.

Måsetorp........

1

4

Tillkom år 1684.

Skaterud........

1

3

d:o ., 1686.

Åsdalen......, . .

1

3

(bo „ d:o

— 16

Transport

20

—

124

Bergstorpens namn.

Nummer.

Jordeboks-

ränta.

Osm.-jern.

Annotationer.

Transport

20

Lft

Nordmarks socken.

Basthöjden.......

1

3

Skattlades år 1696 till motstående.

D:o .......

2

3

O

rd

©

== 2

Oåsborns socken.

Brerefven........

1

8

Påfördes år 1656 sex LM., som år 1686 öka-

Eskilsberget......

1

4

des med 2 LM.

Tillkom år 1685.

Gräsås.........

1

3

d:o „ d:o

Holmsjön........

1

8

d:o „ d:o

Ostra Igelhöjden . . . .

1

6

Tillkom med 4 LM. år 1679, som 1686 öka-

Lekaråsen ...... -

1

8

des med 2 LM.

Både år 1648 tolf LM, som 1686 ned sattes

Mjögrefsundet.....

1

6

till 8 LM.

Tillkom år 1685.

Omsjön med låuehöjden

1

10

©

©

Siksjöhöjden......

1

6

d:o „ d:o

Siksjön (kallades Siksjö-

Fanns med 4 LM. redan år 1648, som 1686

höjden till år 1662) .

1

6

Skäfteshöjden......

1

6

ökades med 2 LM.

Tillkom år 1685.

= 11

Näs Rems socken.

Vestra Hvitklinten . . .

1

4

Tillkom år 1679 med 2 LM., som 1686 öka-

des med 2 LM.

Kroppa socken.

Abborkärn .......

1

6

Vid skattevärdering å Kroppa bruk med

Transport

35

.....

tillhörigheter den 5 Januari 1713 (1714 års
skatteköpshandlingar) yttrade skattevärderings-kommissionen sig äfven, huruvida bergsfot--

125

y

o ^

Bergstorpens namn.

3

3

8

rdebolcs-

ränta.

sm.-jern.|

Annotationer.

m

Vransport

35

■—

pen ansågos tåla någon förhöjning i sina räntor,
som i sådant fall och till sitt belopp antecknades,
likasom kommissionen äfven åförde
förut oskattlagda torpräntor. Genom beslut
den 23 Juni 1714 fastställde Kammar-kollegium
alla dessa så val nya som förhöjda
räntor. Sedan den 1 Oktober sistnämnda år
skattebref utfärdats å ifrågavarande egendom,
och vid granskningen af en öfver det skatteköpta
upprättad jordebok, bland annat, anmärkts,
att de förhöjda räntorna der icke
voro införda till det belopp, hvartill de fastställts
; infordrades häröfver vederbörandes
| förklaring. Med de rättelser, som af den infordrade
förklaringen blefvo en följd, infördes
sedermera äfven de förökade räntorna med
deras nuvarande belopp i en den 6 December
1717 gillad jordebok.

Motstående torp, som 1665 tillkom med 4
Lfif., blef nu förökadt med 2 L''tt.

Vid öfriga torp, hvarmed på anförda sätt
i förfarits, tecknas endast årtalet, då skättlaggj
ningen skedde, eller 1713.

Backa .........

1

4

Berg..........

1

3

Blomsterhult......

1

2

Blåsjön.........

1

2

Bosjötorp........

1

2

Bottnerna........

1

3

Brevikstorp......•

1

4

Brobyn .........

1

2

Bäckelia........

1

2

Daglösedet.......

1

4

Vransport

45

—

Villkorn år 1665.

Skattlagdt

år

1713.

d:o

d:o

d:o

))

d:o

d:o

)>

d:o

d:o

))

d:o

u.u „ u.''

Villkorn år 1665.

Skattlagdt år 1713.
d:o „ d:o

d:o „ d:o

126

Bergstorpens namn.

Nummer.

Jordeboks-

ränta.
Osm.-jern.

Annotationer.

l

Lti. |

Transport

45

— 1

i Daglösviken......

1 |

3

Skattlagdt år 1713.

D:o ......i

2 ;

2 j

d:o d:o

D:o ......!

3 !

4

O

©

^d

D:o ......!

4

8

Fanns med 4 L<$. redan år 1648, och öka

|

des med 4 L''U. år 1713.

Fallebäcken......

1

2

Skattlagdt år 1713.

Hjulmakaretorp.....!

1

2

O

H©

O

Hornkullen.......

1

4

Tillkom år 1655.

Hornkullstorp .....

1

4

O

''ä

o

! Hättelfstorp.......

1

6

Skattlagdt år 1713.

D:o .......

2

2

d:o ,, d:o

D:o .......

3

2

d:o „ d-o

Höjden.........

1

4

Fanns redan år 1648 med 2 L<$. och öka

des år 1713 med 2 IM.

D:o .........

2

4

Skattlagdt år 1713.

j D:o .........

3

4

d-o „ d:o

i D:o .........

4

3

O

o

D:o .........

5

2

d-o „ d-o

| D:o .........

6

3

d-o „ d-o

D:o .........

7

2

d-o „ d-o

D:o .........

8

3

O

Hd

o

Hd

D:o .........

9

3

o

©

Hd

D:o .........

10

2

©

Hd

©

D:o .........

11

2

o

Hd

©

Hd

j D:o .........

12

2

d-o „ d-o

D:o .........

13

2

d-o „ d:o

! Vestra Jordkullen . . .

1

9

Tillkom med 4 JM. år 1665 och ökades me

5 IM. år 1713.

Klensmedstorp.....

i 1

2

Skattlagdt år 1713.

Ladugården ......

1 1

2

d-o „ d:o

Linnehöjden.....

1

9

Fanns redan år 1648 med 4 IM. och ökt

des år 1713 med 5 Ltl.

Lårhöjden......

1

2

Skattlagdt år 1713.

Moen.........

1

2

d:o „ d:0

1

Transport 7 5

127

Bergstorpens namn:

Nummer.

jordeboks-

ränta.

Osm.-jem.

Anno:

Transport

75

IM.

1

Moen.........

2

2

| Skattlagdt år 1713.

Nykroppa.......

1

3

O

"Ö

o

Näset.........

j 1

4

i Tillkom år 1665.

Skogen ........

1

4

Skattlagdt år 1713.

Stenbron.......

1

2

d:o „ d:o

D:o .......

2

2

d:o ,, d:o

Stubbe- eller Långetorp

1

2

d:o d:o

— 48 —

Lungsunds socken:

Bjurbäcken .......

1

3

Tillkom år 1679.

Blomsterkullt......

1

3

Skattlagdt år 1696,

Dragen . . .......

1

3

Tillkom år 1688.

Engetorp........

1

4

d:o „ 1665.

Södra Friska™.....

1

6

d:o „ 1655.

Grytingsbron......

1

4

Skattlagdt år 1696.

Höjden.........

1

3

Tillkom år 1679.

Kulleråsen.......

1

4

d:o „ 1657.

Källmotorp.......

1

4

Skattlagdt år 1713.

Kärn .........

1

8

Fanns redan år 1648

Ladubäcken ......

1

6

des år 1696 med
Tillkom med 4 Ltt

Lermarken.......

1

3

2 LW. år 1696.
Skattlagdt år 1696.

Lilleforstorp......

1

4

d:o „ 1713.

Vestra Lindås.....

1

3

Tillkom år 1679.

Ostra d:o .....

1

3

d:o ,. d:o

Lungelfstorp......

1

2

d:o „ d:o

Lungsnäset.......

1

2

Skattlagdt år 1713.

Mölltorp........

1

4

Tillkom år 1665.

Måsen..........

1

3

d:o „ 1688.

Qvarnfallet.......

1

4

d:o „ 1667.

Rögsland........

1

2

Skattlagdt år 1713.

Transport

103

—

2 m.

128

Bergstorpens namn: j

Nummer.

•Jordeboks-

ränta.
Osm.-jern.

Annotationer:

Transport

103

m.

Fanns redan år 1048 med 4 L<tt. och öka-

Snårbotten.......

1

6

D:o .......

2

6

des år 1696 med 2 Ltf.

Tillkom år 1649 med 4 L&[. och ökades år

Sälderdrågen......

1

2

1696 med 2 Ltt.

Skattlagdt år 1713.

Wästanbäck......

1

5

Tillkom år 1649 med 4 Lfå. och ökades åi

Wiggetorp.......

1

3

1696 med 1 Lfifi.

Skattlagdt år 1713.

Wägen.........

1

3

O

d

o

"d

= 27

Summa

Antal

109

—

N:o 12.

Förteckning på bergstorp af krono och skatte natur i Filipstads bergslag,
hvilka bl i felt, med tillämpning af s ka ttläggn i n gs m eto d e n, ränta påförda.

Bergstorpens namn och åsätta
räntor.

2

s

3

3

Räntornas

kronovärdi.

Limgsunds socken:

Högåsen

i 7V2 Lffl Osmundsjern.

Transport

28

Annotationer:

År 1735 den 12 Juni har Kammarkollegium
fastställt detta torp, som i anseende
till dess ringa lägenheter icke kunde
till något mantal skattläggas, till motstående
ränta, hvilken med l3/5 pgr sant öf<r
verstiger hela det belopp, hvartill lägenI
heten efter metoden blifvit taxerad; hva1
dan densamma icke bort svara till några
Iboskaps- och skjutsfärdspenningar, ehuru
I sådana i jordeboken äro detta likasom öfIriga
bergstorp åförda.

Transport

129

Bergstorpens namn och
räntor.

åsätta

Nummer.

Räntornas

kronovärdi.

Annotationer:

Transport

Emtenäs............

6% L<$. Osmundsjern. . 1.22
Skjutsfärdspenningar . . . — 24

1

1

2

14

Motstående torp blefvo i Augusti må-nad år 1783 sålunda skattlagda, och blek
skattläggningen, hvartill handlingar^ då
för längesedan förkommit, den 14 Augusti
1851 förklarad såsom fastställd; men är,
då handlingar^, såsom nämndt blifvit,
saknas, det numera icke möjligt att finna,
huruvida dessa bergstorp i sina ränter fatt
njuta någon lindring eller ej, ehuru det
senare synes sannolikt, hvaraf ock skulle
följa, att dessa torp icke eller borde ut-göra boskapspenningar, på sätt i Kongl.
brefvet den 22 Juli 1859 foreskrifves.

Kallkällhult.......

21/2 L$f. Osmundsjern.
Skjutsfärdspenningar . .

. — 20
. —24

1

1

12

Trehörningen......

8 L& Osmundsjern . .
Skjutsfärdspenningar . .

. 2.—

. —24

1

2

24

Summa

Antal

4

17

130

N:o 13.

Förteckning på bergstorp i Filipstads bergslag, hvilka den tid, då skjutsfärdspenningarne
beviljades, redan voro befintliga och derifrån fatt åtnjuta befrielse
till hälften, och uti livilkas i (ifrigt åförda räntor, undantagandes hela boskapsoch
hälften af de återstående skjutsfärdspenningarne, vederbörande, sedan dagsverkspenningarne
åtogos, för underdåniga frälserättsfordringar fatt införsel.

Bergstorpens namn och
åförda räntor.

I Nummer.

Räntornas

kronovärdi.

Kronan er-satta kantor.

Tiden, då bergstorpen blefvof rälse.

D:r

sk.

Pgr

D.t

sk.

Pgr

Lungsunds socken:

njurbäcken].......

2

13 L<tt. Osmundsjern

D:o...........

3

8 IM. Osmundsjern
D:o (tillkom 1649) . . .

4

Genom Kammarkollegii beslut

2 IM. Osmundsjern

den 12 Juli 1765 upplåtna till

Fallet..........

1

•frälse åt Assessorn Joh. Gast.

4 L$(. Osmundsjern

Linrotli och ofri ga Storforss bruks-

Åminnefors.......

1

intressenter.

5 L<S{. Osmundsjern

— 32 Llf. å 8 sk. . .
Skjutsfärdspenningar:

8

"

8

—

5 torp å 24 sk.. .

3

24

—

1

28

—

Summa

—

11

24

—

9

28

—

Obs. att boskapspenningarne af hyttor och bergstorp till år 1859 beräknades
efter kreaturens antal.

D.

Tablå,

utvisande samtliga i riket varande privilegierade jernbergslagernas
till penningar uppskattade så val friheter som utskylder; upprättad
i öfverensstämmmelse med Kammar- och Kommerskollegiernas beslut
den 31 December 1867.

132

Tablå, upprättad i öfverensstämmelse med Kammar- och Kommerskollegiernas beslut

jerubergslagernas till penningar uppskattade

Bergslager:

Skinnskattebergs ....

Norbergs........

Nora..........

Hjulsjö.........

Lindes.........

;Ramsbergs.......

.G-rythytte........

Tféllefors........

Karlskoga. i.......

Lekebergs........

Lerbäcks ........

Nya Kopparbergs. . . .

Filipstads........

Nyeds..........

Tabergs.........

Westerbergslagen . . . .
Ofvansjö och Florsåkers

Friheter:

Ränta.

Rotering,

Summa.

Statsverkets

vinst.

437

93

3,000

99

457

42

—

340

85

6,643

95

7,693

57

165

58

S:gr

1,384

3,165

7,029

360

5,515

1,396

910

82

2,522

1,774

1,646

5,527

734

4,236

439

61

1

31

53

34

90

91
33
45
50
55
75

5

59

58

47

4,768

798

3,081

1,507

1,353

820

2,803

2,676

4,629

2,716

2,589

2,131

1,919

Summa rmt

36,726

88 31,795

46

28

33

28

55

21

45

12

82

82

66

7

71

1,384

3,165

11,797

1,158

8,596

2,904

2,264

902

5,325

4,450

6,276

2,717

8,116

2,131

2,654

4,236

439

61

1

77

81

67

18

46
54
90
62
37

57
71

7

30

58

47

76

68,522

68,522

64

18,740

64

29

den 31 December 1867, och som utvisar samtliga de i riket varande privilegierade
såväl friheter som deremot svarande utskylder.

Bergslager:

Skinnskattebergs, tionde och skattejern ......

Norbergs d:o d:o ......

Nora........................

Hjulsjö.......................

Lindes.......................

Ramsbergs.....................

Grythytte......................

Hellefors......................

Carlskoga......................

L ekebergs.....................

Lerbäcks, tionde och skattejern..........

Nya Kopparbergs.................

Filipstads......................

Nyeds ........................

Tabergs......................

Westerbergslagen..................

Ofvansjö och Thorsåkers, tionde och kyttegällsjern

Saldo Statsverkets förlust.............

Utskylder:

Tackjerns-

tionde.

1,822

54

6,166

—

6,903

96

1,616

23

1,244

11

2,426

48

2,097

1

CO

39

5,098

40

1,250

61

989

90

2,379

37

14,760

66

1,648

79

11,930

15

605

5

62,182

65

6,339

99

Summa rmt | 68,522|64

Statsverkets
f örlust.

4,893 81

56
70
45

50
1

47
20

7

51

25,080 28

7,352

477

167

227

3,200

5,286

338

2,131

1,005