Kongl. Maj\ts Nåd. Proposition N:o 26.

1

Ank. till Riksd. Kansli d. 6 April 1869, kl. 10 f. m.

Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Riksdagen, angående
upphörande såväl af tackjernstionden och andra deremot
svarande tackjernsafgifter som af de friheter i
fråga om ränta eller rotering, kväka vissa orter i egenskap
af bergslager nu åtnjuta; Gifven Stockholms Slott
den 2 April 1869.

1 sammanhang med utfärdande af Kongl. Förordningen den 20 September
1859, hvarigenom stadgades, att masugnar eller hyttor, stångjernsbruk, manufakturverk
och alla andra inrättningar, som afsågo tillgodogörande eller förädling af mineralrikets
alster och ej voro såsom handtverkerier att anse, skulle, i afseende på
vilkoren för rörelsens utöfning, hänföras till fabriker och således, utan inskränkning
i fråga om tillverkningsbelopp eller arbetsmetod, vara underkastade de stadgande!!,
som angående fabrikers anläggning och drifvande voro i allmänhet gällande, äfvensom
att i följd af den frihet, som sålunda blifvit medgifven jemväl för tackjernstillyerkningen,
den skyldighet till blåsning i hytta eller masugn, som dittills ansetts
åligga bergsmansjorden, skulle upphöra och dåvarande hyttelag inom tackjernsbergslagerna
icke vidare utgöra tvungna föreningar, utan lotter i hyttorna kunna äfven
utan sammanhang med bergsmansjord förvärfvas och innehafva^ allt med dervid
fastadt förbehåll, att vederbörande inom bergslag, som af den lemnade friheten för
jern tillverkningen sig begagnade, skulle vara underkastade den inskränkning i bergsmansfnheterna,
som i behörig ordning kunde varda bestämd, — anbefallde Kongl.
Maj:t genom nådigt Bref af samma dag Sitt och Rikets Kommers-kollegium att till
vinnande af ledning för bedömande af de verkningar, som nämnda Förordning kunde
Bill. till Riksd. Prof. 1869. 1 Sami. 1 Äfd. 14 Höft. 1

2 Kongl Majds Nåd. Proposition N.-o .it6.

medföra, äfvensom af de åtgärder, hvilka tilläfventyrs kunde finnas tjenliga att vidtaga
i fråga om förändring åt bergsrörelsens beskattning, efter det Förordningen
varit under ett års tid gällande, genom vederbörande bergmästare inhemta och till
Kongl. Maj:t afgifva underdånig berättelse om de förändringar i afseende å bergshandteringen,
som författningen kunde anses hafva medfört, dels i allmänhet och
dels inom de egentliga tackj er n sbergslagern a, dervid jemväl, efter omständigheterna
och orternas särskilda förhållanden, bonde föreslås, om och i hvad man föreskrifter
rörande tillämpning af det i författningen stadgade förbehåll, i afseende å bergslagsfriheterna
eller i fiffigt, voro påkallade.

Sedan derefter ej mindre Rikets Ständer i underdånig skrifvelse den 7 Mars
1860, jemte anmälan, att de för sin del beslut!!, det hammarskatten för stångjernstillverkningen
inom hela riket och tackjernstionden af alla masugnar utom de privilegierade
bergslagerna skulle från och med nästa statsregleringsperiod upphöra,
hvithet beslut sedermera blifvit af Kongl. Maj:t enligt nådig Kungörelse den 14 påföljande
December godkändt, tillika anhållit att, derest de privilegierade bergslagerna
skulle derom väcka fråga, Kongl. Maj:t villo låta verkställa en utredning al
dessa bergslagers återstående privilegier samt derefter till Rikets Ständer aflåta nådig
Proposition, om och med hvilka vilkor befrielse från tackjernstiondens utgörande
kunde blifva samma bergslager tillerkänd; än äfven Kommers-kollegium uti dess till
följd af ofvanberörda nådiga befallning den 26 Mars 1862 afgifna underdåniga berättelse,
bland annat, hemställt, att den af Rikets Ständer omförmälda utredning åt
bergslagernas privilegier måtte, äfven om ingå ansökningar i sådant hänseende skulle
från bergslagerna hafva inkommit, varda af Kongl. Maj:t anbefalld och Rikets Ständer
meddelad; och Kongl. Maj:t i anledning häraf genom nådig Remiss den 23 Maj
1862 till Sitt och Rikets Kammar-kollegium öfverlemnat de till ärendet hörande
handlingar, med befallning att, efter verkställd utredning af de särskilda bergslagernas
ännu Kvarstående privilegier till beskaffenhet och omfattning samt sedan från
vederbörande inhemtats upplysning om tackjernstiondens belopp, särskild! för hvarje
bergslag, under de närmaste fem åren efter den genom Kongl. Kungörelsen den
14 November 1854 sednast beviljade nedsättning i nämnda tionde, gemensamt med
Kommers-kollegium afgifva underdånigt utlåtande angående de vilkor, hvarunder
tackjernsskatten i de privilegierade bergslagerna kunde upphöra samt all fråga om
vidare inskränkning i bergslagsf firman ernå i följd af hemmansinnehafvares upphörande
med bergshandtering^! förfalla, så hafva nu b ernå kla Kollegier, efter det såväl
bergslagsintressenterna blifvit vid sammanträden inför vederbörande Länsstyrelser
börda angående vilkoren för tackjernstiondens upphörande, som ock nämnda
Länsstyrelser inkommit med de vid berörda sammanträden förda protokoll äfvensom
med åtskilliga begärda uppgifter i ämnet, den 31 December 1867 till Kongl.
Maj:t afgifvit det från Kollegierna infordrade underdåniga utlåtande!.

Af den utredning i ämnet som innefattas i detta utlåtande, hviiket kommer

Kong!,. Maj.is Nåd. Proposition N:o 26. 3

att bland Riksdagens ledamöter utdelas och för hvars innehåll således ej bär behöfver
vidare redogöras, framgår såsom resultat:

att friheter dels i räntor och dels i fråga om roteringen ännu åtnjutas af följande
17 privilegierade jern bergslager, nemligen: i Westmanlands län Skinnskattobergs
och (ramla Norbergs bergslager, i Örebro län Nora, Hjulsjö, Lindes, Ramsbergs,
Grythytte, Helleforss, Carlskoga, Lekebergs, Lerbäcks och Nya Kopparbergs
bergslager, i Wer mlands län Filipstads och Nyeds bergslager, i Jönköpings län Tabeigs
bergslag, i Störa Kopparbergs län Westerbergslagen samt i Gefleborgs län
Ofvansjö och Thorsåkers bergslag;

att dessa friheter för samtliga nämnda bergslager, med undantag af Nyeds
och den del af Skinnskattebergs bergslag, som består af Gunnilbo och Heds socknar,
medgifvits mot skyldighet att idka tackjern stillverkning och tionde deraf utgöra,
hvaremot i Nye ds bergslag och berörda socknar af Skinnskattebergs, der, med undantag
för en på sednast^ tiden i Nyeds bergslag tillkommen hytta tackjernstillverkning
aldrig varit idkad, friheterna åtnjutits på grund af vid bergverken i orten lemnadt
biträde medelst arbete, kolning eller kors!or; samt

att värdet å ena sidan af de friheter, som af de särskilda bergslagerna åtnjutas
och å andra sidan af det vederlag, der sådant utgått, som i form af tackjern
stionde, skattejern eller hyttegälsjern af bergslagerna för dessa friheter erlagts,
varit i ärligt medeltal för den tid, hvilken i sådant afseende blifvit för jemförelses
verkställande härutinnan i nåder bestämd eller från och med år 1855 till och med

år 1859, följande, nemligen:

1

Bergslager.

Friheter.

.

Vederlag.

Statsverkets

—

Vinst.

| Förlus

Skinnskattebergs............

1.384

61

1.822

54

437

93

Norbergs .............

3,165

Öl

6,166

3,000

99

Nora........

11,797

77

6,903

96

___

4,893

81

Hjulsjö..................

1,158

81

1,616

23

457

42

Lindes....

8,596

67

1,244

11

7,352

56

j Ramsbergs ....

2,904

18

2,426

18

477

70

! Grythytte.....

2,264

46

2,097

Öl

167

15

Helleforss.....

902

54

1.243

39

340

85

Carlskoga.....

5,325

90

5,098

40

227

50

Lekebergs . .

4,450

62

1,250

61

3,200

Öl

Lerbäcks .....

0,276

37

989

90

_

5,286

47

Nya Kopparbergs ............

2,717

57

2,379

37

338

20

Filipstads......

8,116

71

14.760

66

6,643

95

| Nyeds ......

2 131

07

9 131

07

! Tabergs .....

2,654

30

1,648

79

____

1,005

51

Westerbergslagen........

4,236

58

11,930

15

7,693

57

Otvansjö och Thorsåkers.......

439

47

605

05

165

58

—

—

Summa

68,522

64

62,182|6ö

18,740

19

25,080

28

4 Kong!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 26.

så att följaktligen för ifrågavarande tid en förlust för Kronan af icke godtgjorda friheter
uppkommer till belopp, i ärligt medeltal, af 6,339 Riksdaler 99 öre Riksmynt.

I fråga om de vilkor, hvarunder tackjernsskatten i dem af nämnda bergslager,
som haft sig dylik skatt åsatt, må kunna upphöra, hafva Kollegierna anfört: att enligt
deras uppfattning frågan om tackjern stinn dens afskaffande inom orter, som, enligt
den af Kollegierna lemnade utredning, halt sig vissa friheter förunnade mot skyldighet
att dylik tionde utgöra, i följd af frågans beskaffenhet tillika syntes innebära
den rättmätiga fordran från det allmännas sida att med upphörande af det åliggande,
som betingat friheternas åtnjutande, friheterna ock skulle upphöra, samt berörda
bergslagsorter sålunda varda, i afseende å hithörande utskylder och besvär, försätta
i samma ställning som andra med dem jemförliga, tackjernstionde icke utgörande
orter, desto heldre som, äfven derest friheterna skulle i större eller mindre mån
bibehållas, desamma numera, i följd af en förändrad lagstiftning, som skiljt bergsnäringen
från jorden, i allmänhet icke ens skulle tillgodokomma dem, för hvilka de
ursprungligen varit afsedda, eller idkarne af bergsbruket; erinrande Kollegierna
derjemte:

att, då genom Kong!. Brefvet den 30 Juni 1820, Hellestads bergslag i Östergötlands
län förklarades höra förändras till landslag, det tillika föreskreis, att de förmåner,
densamma af Kronan haft sig i egenskap af bergslag tillagda, skulle indragas,
och i följd häraf Hellestadsorten ingå i ständig rotering jemte alla (Kriga skyldigheter,
som med författningarne voro öfverensstämmande;

att, när Wånga bergslag i nyssnämnda län genom Kong!. Brefven den 20 Juni
1821 och den 23 Januari 1830 förvandlades till landslag, detta skedde med enahanda
vilkor, som i fråga om Hellestads bergslag nu blifvit omförmälda; äfvensom

att jemväl, då Gunnarskogs bergslag i Wermlands län i följd af Kong!. Brefvet
den 13 December 1825 undergick enahanda förändring, som i fråga om Hellestads
och Wånga bergslager nyss blifvit anförd, det likaledes stadgades, att dess
privilegier, bestående i frihet från ordinarie rotering, skulle upphöra och att orten
herde sådan rotering åsättas;

Och hafva Kollegierna ej mindre med stöd af här ofvan angifna grundsats
äfvensom af nyssberörda nådiga beslut rörande bergslager, som till landslag förändrats,
än ock i enlighet med de åsigter, hvilka af Kammar-kollegium i likartade
frågor städse tillförene blifvit yttrade, samt med åberopande af hvad för hvarje
bergslag särskilt vid den af Kollegierna lemnade utredning blifvit anfördt, ansett
sig höra i underdånighet hemställa:

att mot befrielse från skyldighet inom här afsedda orter till vidare utgörande
af tackjernstionde äfvensom af skattejern och hyttegälsjern, der någondera af dessa
sednare tvänne afgiftsposter blifvit åsatt och ännu qvarstode, hvarje hemman eller
hytta inom sådan ort skulle icke allenast i de fall, som vederborde, påföras den
ränta, hvarifrån så beskaffad lägenhet, i sin egenskap af att tillhöra bergslag, njutit

5

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 26.

frihet, utan ock, der af nämnda anledning dylik lägenhet icke vore ordinarie roterad,
med undantag allenast för Stora Kopparbergs län, inom hvilket med regleringen i
detta hänseende borde, jemlikt Kongl. trefven den 2 Februari 1813, den 21 September
1826 och den 2 November 1833, af annan orsak tillsvidare anstå, åsättas
ordinarie rotering till det rotetal, hvartill dylik lägenhet redan blifvit extra roterad,
hvilket sednare äfven torde höra gälla för all öfrig till ifrågavarande bergslager hörande
jord, som till följd af bergsbruk eller blott sin belägenhet i bergslag hittills
blifvit från ordinarie rotering frikallad:

Hemställande Kollegierna tillika, att, i händelse af bifall härtill, det måtte åt
Kammar-kollegium öfverlemnas att påföra skattlagdt hemman med mera dess råtta
ränta och låta densamma med författningsenlig omsättning och förenkling i jordeboken
införa samt att i fråga om hemman och hyttor, hvilka icke blifvit till jordeboksränta
skattlagda, förordna om bestämmandet af sådan ränta genom jemförelse
med annat jemngodt hemman eller annan jemngod hytta i orten, hvilken jemförelse
enligt Kollegiernas tanke borde verkställas af vederbörande skattläggningsmän, hvarefter
härutinnan borde förfaras på sätt som om skattläggningar vore föreskri (vet.

Beträffande särskild!) Nyeds bergslag, i afseende hvarå Kongl. Maj:t genom
nådigt Bref den 6 Mars 1830 förklarat, att densamma skulle än vidare varda vid
sina bergslagsprivilegier bibehållen, så, ehuru donna bergslag icke vore att såsom
tackjernsbergslag anse, och frågan om dess privilegier i följd deraf icke kunde vara
omedelbarligen beroende af nu förevarande fråga om tackjernstiondens upphörande,
hafva Kollegierna likväl funnit sådana jemväl på donna ort inverkande förhållanden
hafva efter meddelande af nyssnämnda nådiga beslut inträdt, att Kollegierna icke
bonde underlåta att derå fästa Kong!. Maj:ts uppmärksamhet. Enär nemligen såsom
afgjordt torde höra antagas, att Nyeds bergslag, der hemmansinnehafvarne enligt af
Kollegierna angifna nådiga Resolutioner icke egt att utom bergslagen sina skogseffekter
fritt afyttra, åtnjutit sina bergslagsprivilegier mot hufvudsaklig skyldighet att
med kol betjena de inom orten belägna stångjernsverk, men genom Kongl. Förordningen
angående kolhandeln den 27 April 1846 stadgats, bland annat, i § 2, att
utom bergslag hemmansegare skulle hafva frihet att från egna skogar kol till hvem
som helst försälja utan hinder af de erbjudanden om kolbetjening från dessa skogar,
som vid undersökningar om anläggningar af jernverk eller tillökning i smiden blifvit
gjorda, såvida de icke funnos genom lagligen förbindande afhandlingar bekräftade,
och i § 3, att dessa medgifvanden skulle gälla jemväl för de hemman inom bergslag,
hvilka icke voro till tackjernsblåsning i hytta indelade, samt detta sistnämnda stadgande
torde vara på Myeds bergslag tillämpligt, hvartill komme, ej mindre att jernhandteringen,
liksom öfriga näringar, numera intoge en i afseende å omsättningens
frihet väsendtligen förändrad ställning emot förr, än ock att de slag af jernverk,
för hvilkas tillgodoseende bergslagsprivilegier blifvit ifrågavarande ort tillerkända,
från och med hammarskattens upphörande icke vidare till Kronan utgjorde någon

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

ersättning för den frihet, som med nämnda skatt stätt i nära sammanhang, så torde
ock de skal och grunder, hvilka föranledt tillkomsten och betingat fortvaron af
dessa privilegier, hafva helt och hållet bortfallit; och äfven derest någon inskränkning
i den numera eljest allmänna kolförsäljningsfriheten och några deraf beroende
iörpligtelser i fråga om Inleverering möjligen skulle här ännu qvarstå, syntes sådant
desto mindre höra utgöra någon anledning att för nu ifrågavarande ort mera
än för andra bergslager lemna privilegiifrågans tidsenliga reglering å sido, som dels
donna ort, i motsats till hvad inom de öfriga bergslagerna egt ruin, redan enligt
hvad nyss blifvit antydt, träd! i åtnjutande af befrielse från erläggande åt det vederlag
för förmånerna, hvithet skolat till Kronan utgå, dels ock, i fall bergslagsfrih
etern a mot tackjernstiondens afskaffande kommo att i andra orter upphöra, under
det nämnda friheter för donna trakt bibehöllos, deraf skulle blifva en följd, antingen
att tionde ensamt för denna bergslag skulle såsom beskattningstitel qvarstå samt, då
tackjern stillverkning der idkades, vederbörande påföras, oaktadt handteringen vore
skiljd från jorden och beskattningen sålunda ej kunde falla efter samma fördelning
som förmånerna, eller och att dylik handtering bär skulle kunna drifvas utan erläggande
af tionde, hvarigenom Kronan icke ens på donna väg och när tackjernstillverkning
bär egde ruin skulle hafva att påräkna någon ersättning för den uppoffring,
som af friheternas bibehållande henne tillskyndades, jemte det att slutligen tackjernstillverkning
bär skulle kunna äril vas under förmaner från Statens sida, hvarmed
samma handtering annorstädes inom Riket icke vore gynnad; och hafva, med stöd
af samtliga nu anförda omständigheter och under förutsättning att, då både följdriktighet
och billighet syntes fordra, det en ort icke mera än eu annan förblefve i
åtnjutande af en förmån, sedan en dermed förknippad skyldighet upphört, icke heller
donna bergslag kunde undgå att vidkännas åligganden, som för landet i dess helhet
voro gemensamma, Kollegierna, med tillkännagifvande att de af Nyeds bergslag åtnjutna
friheter numera bestodo i befrielse från ordinarie rotering, hemställt, att hemmanen
äfven i donna bergslag måtte varda åsätta ordinarie rotering till det rotetal,
Hvartill de redan funnos extra roterade; hvarförutom Kollegierna, jemväl hvad anginge
den del af Skinnskattebergs bergslag, som består af Gunnilbo och Heds socknar,
hvilka i afseende å vilkoren för bergslagsprivilegiers åtnjutande varit betraktade
såsom likställiga med Nyeds bergslag, ansågo de hemman i nämnda socknar, som
enligt den för dem lemnade utredning voro i åtnjutande af vissa, friheter, höra på
enahanda grunder, som i afseende på upphörande al Nyeds bergslags friheter blifvit
angifna, påföras den andel af räntan, från åtgörande hvaraf berörda hemman i
följd af ortens bergslagsprivilegier voro befriade.

Kong!, Maj:t, som för Sin del icke har något att tillägga, till deri ämnet fullständigt
upplysande utredning, hvilken Kammar- och Kommers-kollegierna lemna!,
vill härmed på de af nämnda Kollegier anförda skål och i öfverensstämmelse med
Kollegiernas hemställan samt med afseende jemväl pa den i sammhang med frågan

t

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 26. 7

om lan (^försvarets organisation gjorda framställning om extra roteringens i bergslagerna
förvandling till ordinarie rotering, i nåder föreslå:

att skyldigheten inom privilegierad bergslagsort till åtgörande af tackjernstionde
äfvensom af skafjern och hyttegälsjern, der någondera af dessa tvänne sednare
afgiftsposter blifvit åsatt och ännu qvarstår, må för framtiden upphöra, emot det att

de förmåner, som dylik ort af Kronan hatt sig i egenskap af jernbergslag förunnade
indragas; ''

att i följd häraf, och med hufvudsaklig tillämpning af hvad Kollegierna rörande
grunderna och sättet för berörda förändrings genomförande förordat och
hemställt, hvarje lägenhet inom dylik ort, som i sin egenskap af att tillhöra tackjernsbergslag
åtnjuter någon frihet i afseende å ränta eller rotering eller bådadera,
ma, på ofvan an gitta vilkor och i de fall som vederbör, åsättas de skyldigheter
härutinnan, som efter vederbörandes hörande finnas med författningarna öfverensstämma; att

hvad sålunda blilvit föreslaget i fråga om orter, privilegierade med direkt
afseende på tackjernstillverkning, må gälla äfven för Nye ds bergslag i Wer mlands
lan, äfvensom för den del af Skinnskattebergs bergslag i Westmanlands län, som
består af Gunnilbo och Heds socknar, samt

att de nya rättsförhållanden, som af den nu ifrågaställda förändringen kunna
varda en följd, må komma att inträda med början af år 1871

De till detta ärende hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande Utskott
tillhandahållas; och Kong]. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kong!, nåd och ynnest
städse välbevågen.

CARL.

Gast. af Ugglas.

8

Kong i May.ts Md. Proposition N:o 26.

Utdrag af Protokollet öfver Finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet
å Stockholms Slott den 19 Mars 1869.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Justitie-statsministern Friherre De Geer,

Hans Excellens Herr Statsministern för Utrikes ärendena, Grefve Wachtmeister,
Statsråden: Friherre af Ugglas,

Bredberg,

Thulstrup,

Carlson,
von Ehrenheim,

Abelin,

Berg och
Adlercreutis.

Departementschefen, Statsrådet Friherre af Ugglas föredrog i underdånighet
följande mål, nemligen:

Kammar- och Kommers-kollegiernas den 31 December 1867 afgifna underdåniga
utlåtande angående de vilkor, hvarunder tackjernsskatten i de privilegierade
bergslagerna må kunna upphöra m. m.

Föredragande Departementschefen anförde i underdånighet:

“För min del har jag icke något att tillägga till den ämnet uppösande utredning,
som Kammar- och Kommers-kollegierna lemna!, och får på de af Kollegierna
anförda skål och i öfverensstämmelse med Kollegiernas hemställan samt med afseende
jemväl på den i sammanhang med frågan om landtförsvarets organisation gjorda
framställning om extra roteringens i bergslagerna förvandling till ordinarie rotering,
i underdånighet tillstyrka, att Eders Kong!. Maj:t täcktes uti nådig Proposition föreslå
Riksdagen: „ .

att skyldigheten inom privilegierad bergslagsort till utgörande åt tackjerns tionde -

Kongl, Maj:ts K åd. Proposition N-.o 26.

tionde äfvensom af skafjern, och hyttegälsjern, der någondera af dessa sednare afgiltsposter
blifvit åsatt och ännu qvarstår, må för framtiden upphöra, emot det att
de förmåner, som dylik ort af Kronan haft sig i egenskap af jernbergslag förunnade
indragas;

att i följd häraf och med hufvudsaklig tillämpning af hvad Kollegierna rörande
grunderna och sättet för berörda förändrings genomförande förordat och hemställt,
hvarje lägenhet inom dylik ort, som i sin egenskap af att tillhöra tackjernsbergslag
åtnjuter någon frihet i afseende å ränta eller rotering eller bådadera, må, på ofvan
ängdun vilkor och i de tall som vederbör, åsättas de skyldigheter härutinnan, som
efter vederbörandes hörande finnas med författningarne öfverensstämma;

att hvad sålunda blifvit föreslaget i fråga om orter, privilegierade med direkt
afseende på tackjernstillverkning, må gälla äfven för Nyeds bergslag i Wermlands
län, äfvensom för den del af Skinnskattebergs bergslag i Westmaulands län, som
består af Gunniibo och Heds socknar; samt

att de nya rättsförhållanden, som af den nu ifrågaställda förändringen kunna
varda en följd, må komma att inträda med början af år 1871.“

Statsrådet von Ehrenheim yttrade:

“Jag instämmer val med Kollegierna i afseende å de bergslager, der tackjernstillveikning
emot erläggande åt tionde egen rum och der hemmanen varit till blåsning
i hytta indelade, men med Nyeds bergslag samt Heds och Gunniibo socknar
inom Skinnskattebergs bergslag synes mig förhållandet vara annorlunda än Kollegierna
antagit. Nyeds bergslag har enligt Kong!, brefvet den 31 Mars 1649 erhållit sina
privilegier på den grund att bergslagen icke både annat att uppehålla sig med än
“allenast strömmar och skog“ och inom donna bergslag har, med ett enda, redan
1755 uppbörd! undantag, hytteindelning icke egt rum samt tackjernstillverkning för
öfrig*- först under sednaste år idkats vid en hytta, som ännu åtnjuter frihetsår. Väl
har bergslagen, enligt flera af Kollegierna angifna nådiga resolutioner, icke egt att
utom bergslagen sina skogseffekter fritt afyttra, men då Kongl. Förordningen angående
kolhandeln den 2. April 1846 stadgar, att det skall vara hemmansegare inom
bergslag obetaget att kol från egna, till blåsning i hytta indelta skogar inom eller
utom bergslagen föryttra eller för annat ändamål fritt använda, derest hyttelaget,
efter förut sked! hembud, icke velat kolon emot i orten gångbart pris till sig lösa,
äfvensom att utom bergslag hemmansegare skola hafva frihet att från egna skogar
kol till hvem som helst försälja, synes mig åt dessa stadgan den följa, att hcmmansegare
inom Nyeds bergslag, der hytteindelning, med ofvannämnda redan längesedan
upphörda undantag, icke egt rum, allt sedan nämnda Förordning blef gällande, haft
i flitighet att, utan hinder åt äldre resolutioner, öfver sina skogsprodukter fritt förfoga
samt att bergslagen således icke heller i berörda afseende är underkastad någon
inskränkning, derifrån befrielse skulle vinnas emot bergslagsfriheternas upphörande.

Bih. till Biksd. Prat. 1860. 1 Sami, 1 Afd. It Höft. 2

JO

Kong!. Majts Nåd. Proposition N:o 26.

Den enda fördel, som i utbyte deremot skulle tillgodokomma bergslagen vore frihet
från tackjernstionde för den hytta, som för närvarande inom bergslagen finnes, äfvensom
för den tackjernstillverkning, som vid framdeles blifvande hyttor möjligen
kan komma att ega rum; men då Rikets Ständer uti skrifvelse den 5 Juni 1866
förklarat, att sådana på sednare tider inom bergslagen nyanlagda masugnar, hvilka
icke åtnjuta några särskilda privilegier eller käft något hyttelag sig tillslaget, skola
j beskattning anses likställda med masugnar utom bergslag samt denna Rikets Ständers
åsigt, om den också svårligen kan tillämpas utan upphäfvande af tackjernstionden
jemväl för öfriga hyttor, likväl synes med billigheten öfverensstämmande för alla sådana,
som uppstått utan sammanhang med nedläggandet af äldre, med hyttelag försedda
hyttor, torda fördelen icke vara af beskaffenhet att den, om den beviljas, i
och för sig påkallar någon ersättning för Statsverket.

Det torda äfven förtjena att erinras, att, sedan vid 1818 års riksdag framställning
blifvit gjord om indragning af privilegierna för de bergslager, som icke
uppfyllde de med berörda förmåners förlänande afsedda ändamål och med hänsigt
härtill åtskilliga bergslager blifvit till landslag förvandlade samt fråga blifvit väckt,
huruvida Nyeds socken börda anses sina bergslagsprivilegier förlustig; så hafva Rikets
Ständer, till hvilka handlingarna i ärendet blifvit öfverlemnade, i underdånig skrifvelse
den 11 Februari 1820 anfört, att, då föremålet för den af Rikets Ständer år
1818 väckta allmänna fråga om indragning af eller jemkning i bergslagsprivilegierna
varit att tillse, huruvida bergslagerna uppfyllt och kunde för framtiden uppfylla sina
för privilegierna åliggande skyldigheter med gruvbrytning och tackjernstillverkning
och att i motsatt fall privilegierna skulle jeinkas eller indragas, samt Rikets Ständers
berörda anhållan således icke egde någon direkt tillämpning på Nyeds bergslag,
enär densamma för bergslagsprivilegiernas tillgodonjutande icke haft sådana förbindelser
sig ålagda, och alltså icke heller genom dessas uraktlåtande kunnat anses
förmånen förlustig, Rikets Ständer för sin del ansågo skål icke förekomma till indragning
för det då närvarande af Nyeds bergslags dittills åtnjutna privilegier; hvarefter
Kongl. Maj:t genom nådigt Bref den 6 Mars 1830 förklarat, att Nyeds bergslag
må än vidare vid dess bergslagsprivilegier varda bibehållen. Efter afgifvandet af
denna förklaring har väl den förändring inträffat, att Nyeds bergslag blifvit befriad
från förut gällande inskränkning i rättighet att afyttra kol, men vid donna befrielses
meddelande lastades icke något vilkor om skyldighet att underkasta sig inskränkning
i bergsmansfriheterna.

Med afseende på hvad sålunda förekommit och enär det icke synes billigt att
underkasta Nyeds bergslag effektiv rotering, hvarifrån den hittills varit befriad, då
bergslagen icke genom att upphöra att vara bergslag kan anses vinna någon fördel,
som icke i allt fall herde bergslagen tillkomma, samt, hvad Heds och Gunnilbo socknar
beträffar, dessa socknar i afseende å vilkoren för bergslagsprivilegiers tillgodonjutande
varit betraktade såsom likställig», med Nyeds bergslag, anser jag väl Nyeds

11

Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition N.-o 26.

bergslag samt Heds och Gunnilbo socknar böra förklaras icke vidare vara bergslag,
men att likväl någon förändring i dessa orters rotering eller beskattning derföre icke
må ega rum.“

Häruti instämde Hans Excellens Herr Justitie-statsministern
samt Statsråden Carlson och Berg, hvaremot Statsrådets öfrige
ledamöter förenade sig uti det af föredragande Departementschefen
gjorda tillstyrkande; och behagade Hans Maj:t Konungen
i nåder gilla hvad Stats-Rådets fleste ledamöter sålunda i underdånighet
föreslagit*

Ex protocollo
Axel Ädelgren.

Kong!. Majds Nåd. Proposition N;o 26.

n

Utdrag af Protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i
Stats-Rådet å Stockholms Slott den 2 April 1869.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Justitie-statsministern, Friherre De Geer,

Hans Excellens Herr Statsministern för Utrikes ärendena, Grefve Wachtmeister,
Statsråden: Friherre af Ugglas,

Bredberg,

Thulstrup,

Carlson,
von Ehrenheim,

Berg och
Aälercreutz.

Slutligen uppläste föredragande Departements-chefen till justering eif, i öfverensstämmelse
med Kong!. Majds den 19 nästlidne Mars fattade beslut, uppsatt
förslag till Kong]. Maj ds nådiga Proposition till Riksdagen angående upphörande såväl
åt tackjernstionden och andra deremot svarande tackjernsafgifter som af de friheter
i fråga om ränta eller rotering, Indika vissa orter i egenskap af bergslager nu
åtnjuta;

Och täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder gilla berörda förslag, sådant
det linnés detta protokoll bilagdt, och befalla att nådig Proposition
skulle, i enlighet dermed, till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo
Ossian Beckman.