Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 39.
3
V.o 39.
Ank. till Riksd. Kansli d. 17 April 1869, k). 1 e.
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o
i anledning af väckta motioner, åsyftande åtgärder
till hämmande af emigrationen.
I omförmälda syfte föreslås:
af Herr G. BjerJcander (motionen N:o 17):
att Riksdagen ville uti en underdånig skrifvelse anhålla, att Kongl.
Maj:t, efter sakkunnige mäns hörande, täcktes taga i nådigt öfvervägande,
hvilka åtgärder som böra vidtagas i afseende på Svenska undersåters aflyttning
ur landet, med fästadt afseende på följande grunder:
l:o. Att åtgärder måtte vidtagas, hvarigenom hvarje från riket utflyttande
person måtte kunna åläggas att, förrän han får anträda resan, visa
att qvarlemnade familjers bergning blifvit för framtiden betryggad, så att de
icke komma kommunernas fattigvård till last.
2:o. Att konvention, särdeles med Nordamerikas Förenta Stater,
måtte ingås, hvarigenom från Sverige olofligen afvikne personer kunna få
utlevereras, om så skulle fordras.
3:o. Att strängt straff måtte stadgas för den, som uppträder såsom
agent i afsigt att för egen vinning förleda personer att öfvergifva fäder
neslandet.
4:o. Att utväg måtte beredas i Amerika vistande Svenskar, som önska
återvända till fäderneslandet, att kunna göra detta för åtminstone samma
afgift, som resan till Amerika kostar.
5:o) Att Svenska Staten måtte beredas tillfälle att tillgodogöra sig den
vinst för öfverförande till Amerika af Svenska emigranter, som nu går i
utländningars händer; och
4 Ändra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 2) Utlåtande Ko 39.
6:°) att tilläfventyrs behöflig», medel måtte ställas till Kongl. Majits
disposition.
af Herr O. Hedenderg (motionen N:o 32):
att en lag stiftas rörande emigrationen, dels i det syfte att tillfredsställande
garantier, för så vidt ske kan, lem nas mot svek och bedrägerier
å s. k. emigiantvärfvares sida, dels af innehåll, att emigrant vore pligtig inföi
polismyndighet å den ort, hvarifrån resan till utlandet företages, förete
vederbörande auktoriteters intyg derom, att han icke är under tilltal för
brott och icke för skuld lagsökt, äfvensom intyg från vederbörlig kommunalstyrelse,
att han för året erlagt sina kommunalutskylder och att, ifall han
eger familj, hvilken i landet qvarlemnas, han då om densamma dragit den
omvårdnad, att kommunens fattigvård icke för de qvarlenrnades uppehälle
omedelbart tages i anspråk.
af Herr P. Pettersson, med hvilken Herr C. I. Bengtsson instämt, (motionen
N:o 98): ’ V
att ett lagstadgande utfärdas af följande innehåll:
“Svensk undersåte må icke begifva sig till Nord- eller Syd-Amerika å
Svenskt eller utländskt fartyg, i Svensk eller utländsk hamn, direkte kommande
ifrån Sverige, såvida den resande icke är å fartyg anställd, reser i Statens
eller allmänna ärenden eller har handelshus uppdrag, utan att hafva bevis
från, vare sig domare i orten, kronofogde eller Konungens Befallningshafvande,
att han redogjort för om händer häfda publika medel, eller den kassa honom
varit i följd af enskildt förtroende öfverlemnad, krono- och kommunalutskylder
erlagt samt sina borgesman i hemlandet, vare sig genom penningar eller säkerhet,
förnöjt; och vare pligtig att visa original-decharge-betyger, och af dem
till besagde embetsman aflemna bestyrkta afskrifter. Dessa betyg uppvisas för
behörig auktoritet vid den hamn han vill gå ombord och begär dennes påskrift.
Sker annorlunda, vare den resande anhållen, intill dess han för sig redo
gjort, och, om så påfordras, tagas i förvar och på egen kostnad till hemorten
forslad."
af Herr Aug. Andersson (motionen N:o 176):
att Riksdagen beslutar en lag af följande innehåll: Hvar och en, som
sig ur riket begifver, bör vara försedd med bevis af pastor eller ordförande
i kommunalstyrelsen från den församling han tillhör, att icke något hinder mot
hans afresa förekommer. Den befälhafvare å ångbåt eller segelfartyg, som befordrar
en resande, hvilken icke är med dylikt bevis försedd, vare förfallen
till böter från 10 till 1,000 R:dr, angifvarens ensak.
5
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 39.
af Herr Emil Keij (motionen N:o 250):
l:o) att agent skall, innan emigrant af honom får befordras till utländsk
ort, inför magistraten i den stad, hvarifrån resan till utlandet anträdes,
uppvisa och aflemna: a) intyg från pastor i den församling emigranten tillhört,
att denne icke är krigsman, i annans tjenst eller i beväringsåldern; b) bevis
från kronofogde, att den utflyttande icke häftar för obetalda krono- och kommunalutskylder;
c) intyg, utfärdadt och underskrifvet af ordföranderne i kommunalstämma
och nämnd, af innehåll att emigranten, i fall han qvarlemnat hustru
och barn eller endera, antingen deponerat ett för dessas nödtorftiga underhåll
tillräckligt penningebelopp, eller också att tvänne vederhäftige män ikläda sig
ansvar för att kommunen icke inom någon viss, i lag bestämd tid skall besväras
med fattigunderstöd till emigrantens familj.
2:o) att, om agent underlåter uppfylla ofvan berörda föreskrifter och
ersättningsanspråk väckes, vare han genast skyldig ersätta kostnad och skada
till Kronan eller kommunen. Skulle tvist uppstå i fråga om ersättningen och
saken vid domstol anhängiggöras, vare agent det oaktadt pligtig att antingen
deponera den äskade ersättningen, eller anskaffa nöjaktig säkerhet för motsvarande
penningebelopp. I fråga om beväringsyngling bestämmes ersättning till
den för friköpning från vapenöfningsskyldighet fastställda summa. Brister agent
i tillgång, böte med fängelse enligt lag.
3:o) att emigrantagent, som tvänne gånger blifvit förvunnen till öfverträdelse
mot de i första punkten bestämda föreskrifter, icke vidare får med
emigrantbefordring taga befattning; och
af Herr G. Hceggström (motionen N:o 273):
l:o) att hvarje agent eller värfvare för emigrantbolag bör till säkerhet
för de förluster, som genom svikliga eller eljest brutna förbindelser orsakas,
ställa god och antaglig borgen af minst 10,000 R:dr, som deponeras hos vederbörande
myndighet i den ort, der agent vill utveckla sin verksamhet;
2:o) att intet bolag eller enskild person eger använda agenter utom i
ändamål att bereda transportmedel för sjöresan och med vilkor att detsamma
eller denf ifrågavarande personen sjelf eger det fartyg, som erbjudes för öfverfarten;
3:o)
att intet fartyg, afsedt för befordring af utvandrare, tillätes afgå
med utvandrare, förrän besigtning skett af vederbörande myndighet, och rederiet
kan förete af behörige besigtningsman utfärdadt bevis om fartygets rymlighet,
sjöduglighet samt proviantens tillräcklighet och sunda beskaffenhet;
4:o) att läkare, eller åtminstone välförsedt husapothek bör medfölja för
hvarje resa;
5:o) att ingen i Statens tjenst eller vid postkontor, jernvägar och tele -
6 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande A7.-o 39.
grafbyråer anställd person, äfven om dessa sednare tvänne kommunikationer äro
af enskild natur, får innehafva emigrantagentur eller tillåtas vid dess kontor
eller byråer anslå tillkännagifvanden om agenturer för utvandring; och
6:o) att inga tryckta tillkännagifvanden om utvandring och hvad dertill
hörer få på landsbygden spridas.
Sedan förenämnda motioner blifvit inom Riksdagen väckta och till Utskottets
behandling öfverlemnade, har Kongl. Maj:t den 5 sistlidne Februari
utfärdat förnyad nådig Förordning om hvad med afseende å utvandrares fortskaffande
till främmande verldsdel iakttagas bör, och torde sålunda den brist
i vår lagstiftning, som föranledt motionärernas förslag, redan vara till väsendtlig
del afhjelpt. Det är väl sannt, att nämnda förordning hufvudsakligen gäller
emigrantagenter och deras verksamhet och icke afser att genom några repressiva
åtgärder mot sjelfva utvandrare söka förekomma eller minska emigrationen,
hvarföre en särskild författning äfven i detta sednare syfte skulle
anses behöflig. Men jemte det Utskottet af prineipiela skäl för sin del hyser
betänklighet vid att tillstyrka sådana åtgärder till utflyttningarnes hämmande,
som af en del motionärer blifvit föreslagna, har Utskottet tillika ansett någon
ytterligare lagstiftning rörande emigrationen icke böra ifrågasättas, innan nödig
erfarenhet hunnit vinnas angående ändamålsenligheten och verkningarne af
den nyss utgifna författningen.
På grund häraf får Utskottet alltså hemställa,
att de ifrågavarande motionerna icke må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 17 April 1869.
På Utskottets vägnar:
Wilh. Nilson.
Ordförande.
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (K:o 2) Utlåtande Ko 39■ 1
Reservation:
af Herr A. A. Andersson: “Som den af Kongl. Maj:t utfärdade nya lagen
af den 5 Februari detta år, angående åtgärder för emigration till Amerika, icke
innehåller något stadgande af den beskaffenhet, som afses med den af mig
väckta motionen; så föranlåtes jag anmäla min reservation mot Utskottets förslag,
och yrkar att Riksdagen måtte bifalla min motion samt, i anledning deraf,
anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes utfärda ett tillägg till ofvannämnda för
ordning af innehåll:
att hvar och en, som sig ur riket begifver, bör vara försedd
med bevis af ordföranden i kommunalstyrelsen från den församling
han tillhör, att icke något hinder mot hans afresa
förekommer. Den befälhafvare å ångbåt eller fartyg, som
befordrar eu resande, hvilken icke är med dylikt bevis*försedd,
vare förfallen till de böter, som i 58 § af Kong]. Förordningen
den 5 sistlidne Februari stadgas".