Stats-Utskottets Utlåtande N:o 82.

1

KT:o 8®.

Ank. till Riksd. Kansli d. 3 Maj 1869, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition,
angående upphörande så väl af tackjernstionden och
andra deremot svarande tackjernsafgijier, som af de
friheter i fråga om ränta eller rotering, hvilka vissa
orter i egenskap af bergslager nu åtnjuta.

(I A.)

På sätt af ofvannämnda under den 2 April innevarande år till Riksdagen aflåtna
och uti Första Samlingen af Bihanget till dess protokoll under N:o 26 intagna
nådiga Proposition hufvudsakligen inhemtas, hade, i sammanhang med utfärdande
af Kong], Förordningen den 20 September 1859, hvarigenom stadgades, att masugnar
eller hjttor, stångjernsbruk, manufakturverk och alla andra inrättningar, som afsågo
tillgodogörande eller förädling af mineralrikets alster och ej voro såsom handtverkerier
att anse, skulle, i afseende på vilkoren för rörelsens utöfning, hänföras till
fabriker och således, utan inskränkning i fråga om tillverkningsbelopp eller arbetsmethod,
vara underkastade de stadganden, som angående fabrikers anläggning och
drifvande voro i allmänhet gällande, äfvensom att i följd af den frihet, som sålunda
hlifvit medgifven jemväl för tackjernstillverkningen, den skyldighet till blåsniqg i
hytta eller masugn, som dittills ansetts åligga bergsmansjorden, skulle upphöra och
dåvarande hyttelag inom tackjernsbergslagerna icke vidare utgöra tvungna föreningar,
utan lotter i hyttorna kunna äfven utan sammanhang med bergsmansjord förvärfvas
och innehafvas, allt med dervid fästadt förbehåll, att vederbörande inom
bergslag, som af den lemnade friheten för jerntillverkningen sig begagnade, skulle
vara underkastade den inskränkning i bergsmansfriheterna, som i behörig ordning
kunde varda bestämd, — Kongl. Maj:t genom nådigt Bref af samma dag anbefallt
Bih. till Riksd. Prot. 1869. 4 Sami. 1 Afd. 45 Häft. 1

2

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 82.

Kommers-kollegium att, till vinnande af ledning för bedömande af de verkningar, som
nämnda Förordning kunde medföra, äfvensom af de åtgärder, kvilka tilläfventyrs
kunde finnas tjenliga att vidtaga i fråga om förändring af bergsrörelsens beskattning,
efter det Förordningen varit under ett års tid gällande, genom vederbörande bergmästare
inhemta och till Kongl. Maj:t afgifva underdånig berättelse om de förändringar
i afseende å bergshandteringen, som författningen kunde anses halva medfört,
dels i allmänhet och dels inom de egentliga tackjernsbergslagerna; dervid jemväl,
efter omständigheterna och orternas särskilda förhållanden, borde föreslås, om
och i hvad mån föreskrifter rörande tillämpning af det i iörfattningen stadgade förbehåll,
i afseende å bergslagslriheterna eller i öfrigt, voro påkallade.

Sedan derefter ej mindre Rikets Ständer i underdånig skrifvelse den 7 Mars
1860, jemte anmälan, att de för sin del beslutit, det hammarskatten för stångjernstillverkuingen
inom hela riket och tackjernstionden af alla masugnar utom de privilegierade
bergslagerna skulle från och med nästderpåföljde statsregleringsperiod
upphöra, hvilket beslut sedermera blifvit af Kongl. Maj:t, enligt nådig Kungörelse
den 14 påföljande December godkändt, tillika anhållit att, derest de privilegierade
bergslagerna skulle derom väcka fråga, Kongl. Maj:t ville låta verkställa en utredning
af dessa bergslagers återstående privilegier samt derefter till Rikets Ständer
aflåta nådig Proposition, om och med hvilka vilkor befrielse från tackjernstiondeus
utgörande kunde blifva samma bergslager tillerkänd; än äfven Kommers-kollegium
uti dess till följd af ofvanberörda nådiga befallning den 26 Mars 1862 afgifna underdåniga
Berättelse, bland annat, hemställt, att den af Rikets Ständer omförmälda utredning
af bergslagernas privilegier måtte, äfven om inga ansökningar i sådant hänseende
skulle från bergslagerna hafva inkommit, varda af Kongl. Maj:t anbefalld och
Rikets Ständer meddelad; och Kongl. Maj:t i anledning häraf genom nådig remiss
den 23 Maj 1862 till Kammar-kollegium öfverlemnat de till ärendet hörande handlingar,
med befallning att, efter verkställd utredning af de särskilda bergslagernas ännu
qvarstående privilegier till beskaffenhet och omfattning samt sedan från vederbörande
inhemtats upplysning om tackjernstiondens belopp, särskildt för hvarje bergslag,
under de närmaste fem åren efter den genom Kongl. Kungörelsen den 14 November
1854 sednast beviljade nedsättning i nämnda tionde, gemensamt med Kommerskollegium
afgifva underdånigt utlåtande, angående de vilkor, hvarunder tackjernsskatten
i de privilegierade bergslagerna kunde upphöra samt all fråga om vidare
inskränkning i bergslagsförmånerna i följd af hemmansinneliafvares upphörande med
bergshandteringen förfalla; så hade nu bemälda Kollegier, efter det så väl bergslagsintressenterna
blifvit vid sammanträden inför vederbörande länsstyrelser hörda angående
vilkoren för tackjernstiondens upphörande, som ock nämnda länsstyrelser
inkommit med de vid berörda sammanträden förda protokoller äfvensom med åtskilliga
begärda uppgifter i ämnet, den 31 December 1867 till Kongl. Maj:t afgilvit det
från Kollegierna infordrade underdåniga utlåtande.

Siats-Utskottets Utlåtande N.-o 82.

3,

Af den utredning i ämnet, som innefattades i detta utlåtande, hvilket blifvit
bland Riksdagens ledamöter utdeladt, och för hvars innehåll således ej här behöfver
vidare redogöras, framgår såsom resultat:

att friheter dels i räntor och dels i fråga om roteringen ännu åtnjutas af följande
17 privilegierade jern bergslager, nemligen: i Westmanlands län, Skinnskattebergs
och Gamla Norbergs bergslager, i Örebro län, Nora, Hjulsjö, Lindes, Ramsbergs,
Grythytte, Helleforss, Carlskoga, Lekebergs, Lerbäcks och Nya Kopparbergs
bergslager, i Wermlands län, Filipstads och Nyeds bergslager, i Jönköpings län,
Tabergs bergslag, i Stora Kopparbergs län, Vester-bergslageu samt i Gefleborgs län,
Ofvansjö och Thorsåkers bergslag;

att dessa friheter för samtliga nämnda bergslager, med undantag af Nyeds
och den del af Skinnskattebergs bergslag, som består af Gunnilbo och Heds socknar,
medgifvits mot skyldighet att idka tackjernstillverkning och tionde deraf utgöra,
hvaremot i Nyeds bergslag och berörda socknar af Skinnskattebergs, der, med undantag
för en på senaste tiden i Nyeds bergslag tillkommen bytta, tackjernstillverkning
aldrig varit idkad, friheterna åtnjutits på grund af vid bergverken i orten lemnadt
biträde medelst arbete, kolning eller körslor; samt

att värdet å ena sidan af de friheter, som af de särskilda bergslagerna åtnjutas
och å andra sidan af det vederlag, der sådant utgått, som i form af tackjernstionde,
skattejern eller hyttegälsjern, af bergslagerna för dessa friheter erlagts, varit
i årligt medeltal för den tid, hvilken i sådant afseende blifvit för jemförelses verkställande
härutinnan i nåder bestämd, eller från och med år 1855 till och med år
1859, följande, nemligen:

Bergslager.

Friheter.

Vederlag.

Statsverkets

Vinst. | Förlust.

Skinnskattebergs .........................................

1,384

61

1,822

54

437

93

_

_

Norbergs ...................................................

3,165

1

6,166

—

3,000

99

—

—

Nora ...........................................................

11,797

77

6,903

96

—

—

4,893

81

Hjulsjö........................................................

1,158

81

1,616

23

457

42

—

—!

Lindes..........................................................

8,596

67

1,244

11

—

—

7,352

56

Ramsbergs..................................................

2,904

18

2,426

48

—

—

477

70

Grythytte ...................................................

2,264

46

2,097

1

—

—

167

45!

Helleforss ...............................................

902

54

1,243

39

340

85

—

_1

Carlskoga ...................................................

5,325

90

5,098

40

—

—

227

50

Lekebergs .................................................

4,450

62

1,250

61

—

—

3,200

1

Lerbäcks ..................................................

6,276

37

989

90

—

—

5,286

47

Nya Kopparbergs .......................................

2,717

57

2,379

37

—

—

338

20

Filipstads ..................................................

8,116

71

14,760

66

6,643

95

—

—

Nveds ..................................................

2,131

7

—

—

—

—

2,131

7

Tabergs ....................................................

2,654

30

1,648

79

—

—

1,005

51

Vester-bergslagen .......................................

4,236

58

11,930

15

7,693

57

—

—

Ofvansjö och Thorsåkers ...........................

439

47

605

5

165

58

—

—

Summa

68,522

64

62,182

65| 18,740

29

25,080

28

4

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 82.

så att följaktligen för ifrågavarande tid en förlust för Kronan af icke godtgjorda
friheter uppkommit till belopp i årligt medeltal af 6,339 R:dr 99 öre R:mt.

I fråga om de vilkor, hvarunder tackjernsskatten i dem af nämnda bergslager,
som haft sig dylik skatt åsatt, må kunna upphöra, hade Kollegierna anfört:
att enligt deras uppfattning frågan om tackjernstiondens afskaffande inom orter,
som, enligt den af Kollegierna lemnade utredning, haft sig vissa friheter förunnade
mot skyldighet att dylik tionde utgöra, i följd af frågans beskaffenhet tillika syntes
innebära den rättmätiga fordran från det allmännas sida att med upphörande af
det åliggande, som betingat friheternas åtnjutande, friheterna ock skulle upphöra
samt berörda bergslagsorter sålunda varda, i afseende å hithörande utskylder och
besvär, försatta i samma ställning som andra med dem jemförliga, tackjernstionde
icke utgörande orter, desto heldre som, äfven derest friheterna skulle i större eller
mindre mån bibehållas, desamma numera, i följd af en förändrad lagstiftning, som
skiljt bergsnäringen från jorden, i allmänhet icke ens skulle tillgodokomma dem,
för hvilka de ursprungligen varit afsedda, eller idkarne af bergsbruket; erinrande
Kollegierna derjemte:

att, då genom Kongl. Brefvet den 30 Juni 1820 Hellestads bergslag i Östergötlands
län förklarades böra förändras till landslag, det tillika föreskrefs, att de
förmåner, densamma af Kronan haft sig i egenskap af bergslag tillagda, skulle indragas,
och i följd häraf Hellestadsorten ingå i ständig rotering jemte alla öfriga
skyldigheter, som med författningarne voro öfverensstämmande;

att, när Wanga bergslag i nyssnämnda län genom Kongl. Brefven den 20
Juni 1821 och den 23 Januari 1830 förvandlsftles till landslag, detta skedde med
enahanda vilkor, som i fråga om Hellestads bergslag nu blifvit omförmälda; äfvensom
att jemväl då Gunnarskogs bergslag i Wermlands län, i följd af Kongl. Brefvet
den 13 December 1825, undergick enahanda förändring, som i fråga om Hellestads
och Wånga bergslager nyss blifvit anförd, det likaledes stadgades, att dess
privilegier, bestående i frihet från ordinarie rotering, skulle upphöra och att orten
borde sådan rotering åsättas;

Och hade Kollegierna, ej mindre med stöd af här ofvan angifna grundsats
äfvensom af nyssberörda nådiga beslut rörande bergslager, som till landslag förändrats,
än ock i enlighet med de åsigter, hvilka af Kammar-kollegium i likartade
frågor städse tillförene blifvit yttrade, samt med åberopande af hvad för hvarje
bergslag särskildt vid den af Kollegierna lemnade utredning blifvit anfördt, ansett
sig böra i underdånighet hemställa;

att, möt befrielse från skyldighet inom här afsedda orter till vidare utgörande
af tackjernstionde äfvensom af skattejern och hyttegälsjern, der någondera af dessa
sednare tvänne afgiltsposter blifvit åsatt och ännu qvarstode, hvarje hemman eller
hytta’ inom sådan ort skulle icke allenast i de fall, som vederborde, påföras den

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 82.

5

ränta, hvarifrån så beskaffad lägenhet, i sin egenskap af att tillhöra bergslag, njutit
frihet, utan ock, der af nämnda anledning dylik lägenhet icke vore ordinarie roterad,
med undantag allenast för Stora Kopparbergs län, inom hvilket med regleringen
i detta hänseende borde, jemlikt Kongl. Brefven den 2 Februari 1813, den 21
September 1826 och den 2 November 1833, af annan orsak tillsvidare anstå, åsättas
ordinarie rotering till det rotetal, hvartill dylik lägenhet redan blifvit extra roterad,
hvilket sednare äfven borde gälla för all öfrig till ifrågavarande bergslager hörande
jord, som till följd af bergsbruk eller blott sin belägenhet i bergslag hittills blifvit
från ordinarie rotering frikallad;

hemställande Kollegierna tillika att, i händelse af bifall härtill, det måtte åt
Kammar-kollegium ölverlemnas att påföra skattlagdt hemman med mera dess rätta
ränta och låta densamma med författningsenlig omsättning och förenkling i jordebokeu
införa samt att i fråga om hemman och hyttor, hvilka icke blifvit till jordeboksränta
skattlagda, förordna om bestämmandet af sådan ränta genom jemförelse med
annat jemngodt hemman eller annan jemngod hytta i orten, hvilken jemförelse, enligt
Kollegiernas tanke, borde verkställas af vederbörande skattläggningsmän, hvarefter
härutinnan borde förfaras på sätt som om skattläggningar vore föreskrifvet.

Beträffande särskildt Nyeds bergslag, i afseende hvarå Kongl. Maj:t, genom
nådigt Bref den 6 Mars 1830 förklarat, att densamma skulle än vidare varda vid
sina bergslagsprivilegier bibehållen, så, ehuru denna bergslag icke vore att såsom
tackjernsbergslag anse och frågan om dess privilegier i följd deraf icke kunde vara
omedelbarligen beroende af nu förevarande fråga om tackjernstiondens upphörande»
hade Kollegierna likväl funnit sådana jemväl på denna ort inverkande förhållanden
hafva efter meddelande af nysnämnda nådiga beslut inträdt, att Kollegierna icke
borde underlåta att derå fästa Kongl. Maj:ts uppmärksamhet. Enär nemligen såsom
afgjordt borde antagas att Nyeds bergslag, der hemmansinnehafvarne enligt af Kollegierna
angifna nådiga Resolutioner icke egt att utom bergslagen sina skogseffekter
fritt afyttra, åtnjutit sina bergslagsprivilegier mot hufvudsaklig skyldighet att med
kol betjena de inom orten belägna stångjernsverk, men genom Kongl. Förordningen
angående kolhandeln den 27 April 1816 stadgats, bland annat, i § 2 att utom bergslag
hemmansegare skulle hafva frihet att från egna skogar kol till hvem|som helst
försälja, utan hinder af de erbjudanden om kolbetjening från dessa skogar, som vid
undersökningar om anläggning af jernverk eller tillökning i smiden blifvit gjorda,
så vida de icke funnos genom lagligen förbindande afhandlingar bekräftade, och i § 3,
att dessa medgifvanden skulle gälla jemväl för de hemman inom bergslag, hvilka icke
voro till tackjernsblåsning i hytta indelade, samt detta sistnämnda stadgande torde
vara på Nyeds bergslag tillämpligt, hvartill komme ej mindre att jernhandteringen,
liksom öfriga näringar, numera intoge en i afseende å omsättningens frihet väsendtligen
förändrad ställning emot förr, än ock att de slag af jernverk, för hvilkas tillgodoseende
bergslagsprivilegier blifvit ifrågavarande ort tillerkända, från och med

6

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 82.

hammarskattens upphörande icke vidare till Kronan utgjorde någon ersättning för
den frihet, som med nämnda skatt stått i nära sammanhang, så torde ock de skäl
och grunder, hvilka föranledt tillkomsten och betingat fortvaron af dessa privilegier,
hafva helt och hållet bortfallit; och äfven, derest någon inskränkning i den numera
eljest allmänna kolförsäljningsfrilieteu och några deraf beroende förpligtelser i fråga
om kolleverering möjligen skulle här ännu qvarstå, syntes sådant desto miudre böra
utgöra någon anledning att för nu ifrågavarande ort mera än för andra bergslager
lemna privilegiifrågans tidsenliga reglering å sido, som dels denna ort, i motsats till hvad
inom de öfriga bergslagerna egt rum, redan, eldigt hvad nyss blifvit antydt, trädt i åtnjutande
af befrielse från erläggande af det vederlag för förmånerna, hvilket skolat till Kronan
utgå, dels ock, i fall bergslagsfriheterna mot tackjernstioudens afskaffande kommo
att i andra orter upphöra, under det nämnda friheter för denna trakt bibehöllos, deraf
skulle blifva en följd, antingen att tionde ensamt för denna bergslag skulle såsom
beskattningstitel qvarstå samt, då tackjernstillverkningen der idkades, vederbörande
påföras, oaktadt handteringen vore skiljd från jorden och beskattningen sålunda ej
kunde falla efter samma fördelning som förmånerna, eller ock att dylik handtering
här skulle kunna drifvas utan erläggande af tionde, hvarigenom Kronan icke ens på
denna väg och när tackjernstillverkning här egde rum skulle hafva att påräkna någon
ersättning för den uppoffring, som af friheternas bibehållande henne tillskyndades,
jemte det att slutligen tackjernstillverkning här skulle kunna drifvas under förmåner
från Statens sida, hvarmed samma handtering annorstädes inom riket icke
vore gynnad; och hade, med stöd^af samtliga nu anförda omständigheter och under
förutsättning att, då både följdriktighet och billighet syntes fordra, det en ort icke
mera än en annan förblefve i åtnjutande af en förmån, sedan en dermed förknippad
skyldighet upphört, icke heller denna bergslag kunde undgå att vidkännas åligganden
som för landet i dess helhet voro gemensamma, Kollegierna, med tillkännagifvande
att de af Nyeds bergslag åtnjutna friheter numera bestodo i befrielse från
ordinarie rotering, hemställt, att hemmanen äfven i denna bergslag måtte varda
åsätta ordinarie rotering till det rotetal, hvartill de redan lunnos extra roterade;
hvarförutom Kollegierna jemväl hvad anginge den del af Skinnskattebergs bergslag,
som består af Gunnilbo och Heds socknar, hvilka i afseende å vilkoren för bergslagsprivilegiers
åtnjutande varit betraktade såsom likstäiliga med Nyeds bergslag,
ansågo de hemman i nämnda socknar, som, enligt den för dem lemnade utredning,
voro i åtnjutande af vissa friheter, böra på enahanda grunder, som i afseende på
upphörande af Nyeds bergslags friheter blifvit angifna, påföras den andel af räntan,
från utgörande hvaraf berörda hemman i följd af ortens bergslagsprivilegier voro
befriade.

Kongl. Maj:t, som för sin del icke hade något att tillägga till den ämnet fullständigt
upplysande utredning, hvilken Kammar- och Kommers-kollegierna lemnat,
har, på de af nämnda Kollegier anförda skäl och i öfverensstämmelse med Kollegi -

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 82.

7

ernås hemställan samt med afseende jemväl på deD i sammanhang med frågan om
landtförsvarets organisation gjorda framställning om extra roteringens i bergslagerna
förvandling till ordinarie rotering, i nåder föreslagit:

att skyldigheten inom privilegierad bergslagsort till utgörande af tackjernstionde
äfvensom af skattejeru och hyttegälsjern, der någondera af dessa 2:ne sednare
afgiftsposter blifvit åsatt och ännu qvarstår, må för framtiden upphöra emot det att
de förmåner, som dylik ort af Kronan haft sig i egenskap af jernbergslag förunnade,
indragas;

att i följd häraf och med hufvudsaklig tillämpning af hvad Kollegierna rörande
grunderna och sättet för berörda förändrings genomförande förordat och hemställt,
hvarje lägenhet, inom dylik ort, som i sin egenskap af att tillhöra tackjernsbergslag
åtnjuter någon frihet i afseende å räuta eller rotering eller bådadera, må,
på ofvan angifna vilkor och i de fall, som vederbör, åsättas de skyldigbeter härutinnan,
som efter vederbörandes hörande finnas med författningarne öfverensstämma;

att hvad sålunda blifvit iöreslaget i fråga om orter, privilegierade med direkt
afseende på tackjerustillverkning, må gälla äfven för Nyeds bergslag i Wermlands
län, äfvensom för den del af Skinnskattebergs bergslag i Westmanlands län, som består
af Gunnilbo och Heds socknar; samt

att de nya rättsförhållanden, som af den nu ifrågaställda förändringen kunna
varda en följd, må komma att inträda med början af år 1871.

Vid behandling af förevarande till Stats-Utskottet remitterade nådiga framställning
har Utskottet, hvad först angår den del deraf, som afser förhållandet inom
de bergslagsorter, hvilkas privilegier tillkommit med afseende på tackjernstillverkning,
icke funnit något att dervid erinra, hvadan Utskottet, på grund af de förhållanden,
hvilka finnas i den nådiga Propositionen i korthet anförda och uti Kollegiernas
underdåniga utlåtande vidare utvecklade, hemställer,

att Riksdagen, med bifall till hvad Kongl. Maj:t i förevarande
hänseende behagat föreslå, ville för sin del medgilva;:

1:0 att skyldigheten inom privilegierad bergslagsort till
utgörande af tackjernstionde äfvensom af skattejern och hyttegälsjern
, der någondera af dessa 2:ne sednare afgiftsposter
blifvit åsatt och ännu qvarstår, må för framtiden upphöra, emot
det att de förmåner, som dylik ort af Kronan haft sig i egenskap
af jernbergslag förunnade, indragas;

2:o att, i följd häraf och med hufvudsaklig tillämpning af
hvad Kollegierna rörande grunderna och sättet för berörda förändrings
genomförande förordat och hemställt, hvarje lägenhet
inom dylik ort, som i sin egenskap af att tillhöra tackjernsbergslag
åtnjuter någon frihet i afseende å ränta eller rotering
eller bådadera, må, på ofvan angifna vilkor och i de fall, som

8 Stats-Utskottets Utlåtande N-.o 82.

vederbör, åsättas de skyldigheter härutinnan, som, efter vederbörandes
hörande, finnas med författningarne öfverensstämma;

3:o att de nya rättsförhållanden, som af den nu ifrågaställa
förändringen kunna varda en följd, må komma att inträda
med början af år 1871.

Beträffande åter Kongl. Maj:ts framställning derom, att hvad som beslutas
i fråga om orter, privilegierade med direkt afseende på tackjernstillverkning, äfven
må gälla för Nyeds bergslag samt för den del af Skinnskattebergs bergslag som består
af Gunnilbo och Heds socknar; så synes förhållandet i afseende å dessa bergslagsorter
vara annorlunda än för de öfriga bergslagerna. Nyeds bergslag har nem
ligen, enligt Kongl. Brefvet den 31 Mars 1154 9, erhållit sina privilegier på den grund,
att denna bergslag icke hade annat att uppehålla sig med än, såsom orden i
privilegiibrefvet lyda, “allenast strömmar och skog“. Tackjernstillverkning hade,
enligt hvad upplyst blifvit, icke heller der af ålder ägt rum, med ett enda, redan
1755 upphördt undantag, och först under sednare åren hade sådan tillverkning
idkats inom bergslagen vid en hytta, som ännu åtnjuter frihetsår. Väl hade denna
bergslag varit underkastad inskränkning i friheten att föryttra sina skogseffekter, men
denna inskränkning hade, i följd af den frihet, som ansetts i allmänhet böra tillgodokomma
kolhandeln, upphört, och denna ort hade icke derigenom erhållit någon
förmån framför andra orter, i afseende å hvilkas fordna beskattningsförhållanden
likväl någon förändring i följd af den fria kolhandeln icke ifrågasatts. I anledning
af förut väckt fråga om indragning af Nyeds bergslags privilegier, förklarade Rikets
Ständer, uti underdånig skrifvelse den 11 Februari 1830, att de icke funnit skäl för
en sådan åtgärd lör det dåvarande, och sedan dess synes icke någon omständighet
hafva inträffat, som kan föranleda till inskränkning i dessa friheter, hvilka vid köp
af hemman, belägna inom denna bergslagsort, tagits i betraktande och antagligen
inverkat på köpeskillingens bestämmande. Med hänsyn härtill, och då frågan om
tackjernstiondes upphörande icke det riugaste inverkar på förhållandet i afseende
å denna bergslagsort, hvarmed Heds och Gunnilbo socknar, enligt hvad upplyst
blifvit, äro fullt jemförlige, har det synts Utskottet icke vara billigt och rättvist, att
ålägga dessa orter effektiv rotering, hvarifrån de allt hittills varit befriade. Den
benämning af bergslag, som dessa orter nu hafva, torde emedlertid böra upphöra,
utan att någon förändring i samma orters rotering eller beskattning deraf blifver
en följd.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer Utskottet,

4:o att Riksdagen, med tillkännagifvande, att Kongl. Maj:ts
nådiga framställning i denna del icke kunnat bifallas, ville för
sin del förklara, att Nyeds bergslag samt Heds och Gunnilbo

socknar

9

Stats-Utskottets Utlåtande N:0 82.

socknar icke vidare må utgöra bergslag, men att likväl någon
förändring i dessa orters rotering eller beskattning derför icke
må ega rum.

Stockholm den 3 Maj 1869.

På Utskottets vägnar:

Arvid Fr:son Fvsse.

Reservationer:

af Herr Hammarhjul™: aDen uti Kongl. Maj:ts nådiga Proposition om upphörande
af tackjernstionden af Kammar- och Kommers-kollegierna åberopade utredning
om de vilkor, hvarunder förenämnda tionde kunde af Staten efterskänkas,
synes mig i det hänseendet ofullständig, att den icke upplyser, huruvida ett
större flertal andra jordegare än dem, som skulle komma att åtnjuta befiielsen,
blifva med den föreslagna roteringen betungade. Att så likväl måste blifva förhållandet,
åtminstone inom Filipstads bergslag, har jag inhemtat af bevis ifrån
Häradsskrifvare!! i orten, enligt hvilket antalet hemmansegare, som tillverkade
tackjern 1868, utgjorde 91 personer, men deremot hela antalet mantalsskrifne hemmansegare
samma år uppgick till 423, således 332 personer flera, än dem, som
blåste i hytta. Att förhållandet måste vara ungefär lika inom öfriga bergslager
torde kunna tagas för gifvet. Att nu med ett nytt onus belägga alla
jordegarne inom bergslagerna derföre, att ett fåtal af dem får eftergift af en
skatt, synes mig ingalunda vara billigt, helst som dessa eftergifter verka till
den grad ojemnt, att t. ex. Vester bergslagen gör en årlig vinst af 7,693 R:dr
och Filipstads bergslag af 6,643, under det att Lindes bergslag årligen förlorar
7.352 och Lerbäck 5,286 R:dr. Väl invändes, att Hellestads, Wånga och
Gunnarskogs bergslager blifvit ålagda rotering, då de ifrån bemälda tionde
befriades, men detta skedde före 1859, efter hvilken tid det redan förut bestående
förhållandet legaliserades, att bergslagsjord innehades utan sammanhang
med hyttebruk. Redan 1854 nedsatte Rikets Ständer tackjernstionden till hälften.
utan att deremot fordra någon ersättning, och sedan denna tid hafva inga
Bih. till Riksd. Prot. 1869. 4 Sami. 1 Afd. 45 Haft. 2

10

Stats-Utskottets Utlåtande N.-o 83.

sådana förhållanden inträdt, sona skulle göra det önskvärdt att nu ålägga dessa
jordegareben tunga, som väl åtminstone icke kan kallas tidsenlig. Jag är
deremot af den åsigt, att, om denna tionde helt och hållet efterskänktes, så
skulle Staten inom kort af bergslagernas uppblomstrande och ökade tackjernstillverkningar
skörda full ersättning för hvad den förlorar. På dessa skäl tve
kar jag icke föreslå,

att skyldigheten inoni privilegierad bergslagsort till utgörande
af tackjernslionde, äfvensom af skatte och hyttegälsjern,
der någondera af dessa tvänne sednare afgiftsposter blifvit
åsatt och ännu qvarstår, må för framtiden upphöra.“

af Herr G. A. Larsson: “Då detta beslut är en ny metod att upplifva
äldre grundräntor å Svensk jord utan jordegarnes hörande, yrkar jag afslag på
den del af Kongl. Maj:ts Proposition, som bestämmer att grundräntor skola
åläggas den förut derifrån befriade jorden.“

Emot 4:de punkten utaf Utlåtandet:

af Herr Friherre Funck samt Herrar Wcern, Björnstjerna och Grefve af

Ugglas.

i\:o S3.

Ankom till Riksd. Kansli d. 3 Maj 1869, kl. 4 e. m.

Memorial, i anledning af åierremiss å en punkt uti StatsUtskottets
Utlåtande, angående grundskatternas omsättning
i penningar m. m.

(I. A.)

Uti det af Stats-Utskottet under N:o 68 afgifna Utlåtande, i anledning
af väckta frågor, angående grundskatternas omsättning i penningar m. m., har
Utskottet uti punkten under litt. C hemställt, att Riksdagen, vid anmälan af
sitt beslut, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga framställning i ämnet, ville